Är det okej?

Nostalgisk & känslig…

Att musik kan påverka mig så mycket… jag tycker att det är konstigt men härligt. När jag lyssnar på Melissa Horns “Lät du henne komma närmre” så gråter jag. Jag gillar att gråta. Det blir så varmt om kinderna och det är skönt att känna när varje liten tår lämnar ögat. Kanske är det stressen som gör mig känslig? Eller så är jag väldigt lättrörd. Jag kan inte riktigt känna skillnaden just nu. Jag önskar att jag kunde sjunga. Det hade varit så skönt att få skriva ner sina känslor och sen få sätta ton på dem. Just nu sjunger jag bara i bilen när jag kör. Eller i duschen. Eller när jag tränar ensam i hallen. Folk hade fasen sagt upp bekantskapen med mig om jag hade tagit ton i närheten av dem!

Detta är min sista kväll i Karlskrona sen åker jag till Växjö för julfirande. Jag måste säga att det känns vemodigt och lite sorligt. Även om jag älskar Niklas och hela hans familj så står ju givetvis min egen mig närmast och jag kommer att sakna dem imon! Och därför är jag lite ledsen redan idag. Det är lika bra att ta ut sånt i förskott

Igår var jag med pappa och hans personal på middag på O´learys… väldigt trevligt och mysigt men inte så god mat. Eller, inte det jag beställde i alla fall. Jag trodde jag beställde vanlig fajitas men det var någon konstig version med pitabröd och gegg och med både kyckling och biff. Gisela (syster nr två) smakade också och sa att jag bara var kräsen. Hon tyckte att det smakade jättebra. Lika bra att säga det så att ni får två smaklökars omdöme. När kvällen var slut fick jag agera taxi och köra hela vägen till Jämjö… ni som har lite koll på Blekinge vet att det INTE är så roligt mitt i natten… Speciellt inte när pappa inte sa ett ljud på hela resan eftersom han var trött. Jag som ville ha lite sällskap. En skiva med Lasse Winnerbäck hade varit sagolikt bra just då kan jag säg er! På tal om det så köpte jag faktiskt hans nya skiva idag: “Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen” och passade även på att utöka samlingen (som är pytte-pytte-pytte liten) med Melissa Horns “Säg ingenting till mig”. Dem ska jag lyssna oavbrutet på när jag kör till Växjö imon. En timme i bil är perfekt. Inte för kort och inte för långt. Man hinner tänka lite, lyssna på musik och ringa några samtal. Sen är man framme och då är man hungrig och kan äta…

Nu ska jag sätta på lite te, städa undan mina grejer som ligger över hela pappas lägenhet och sätta på winnerbäck på högsta volym. Sen ska jag skriva min träningsdagbok, filosofera lite och kanske ta lite bilder på den fina snön?

KrAmAr  TiLl  eR!

Jag har glömt Winnerbäck!

För guds skull kära vänner! Jag har glömt berätta för er om konserten med Winnerbäck i måndags! Inte för att det egentligen finns så mycket att berätta… det är väl mer att jag verkligen tycker att ni alla borde gå och se honom. Han är TUSEN resor bättre live! Och då fick vi ändå sitta ner hela konserten! Vi hade bokat ståplatser men eftersom den förra konserten blev inställd så hade han nu slagit ihop två stycken och alla vi som hade bokat ståplatser fick sittplatser. Bedrövligt säger jag! Och då skulle ni sett Bella. Hon slet mig i armen hela konserten och sa “Kom nu för faan Nadja! Nu hoppar vi över staketet och springer fram till scenen! Jag tänker inte sitta ner!” Jag och Niklas försökte i alla fall finna oss i situationen men Bella ville INTE! Det var väldigt nära ögat att hon sa upp sin kärlek till lilla Lars där (och den är inte bara stor… den är GIGANTISK! ) 

Lite fina bilder från kvällen tänker jag bjuda på. Håll till godo och ha en skön snöig kväll! 

Där stod vi med långa näsor…

Glada i hågen, laddade till tusen, förväntansfulla och sjukt förberedda för den bästa konserten på hela året tog vi bilen till Gärdet och parkerade för att fortsätta resan med tunnelbana ut mot Globen. Syster Bella hade rödvinsläppar och glänsande ögon och var ovanligt (?) stirrig och energisk. I kontrast till detta, Niklas, lugn som en filbunke men med ett tappert försök att hänga med i tempot. Jag själv en aning trött efter hårda träningspass men med tusen stora fjärilar i min mage och med en ond föraning: att allting skulle bli inställt. Hemsk tanke. Men jag fick den redan på morgonen när jag stod och diskade och när Bella sa att basisten i bandet hade varit sjuk dagarna innan vår konsert så tänkte jag: “Shit! Jag är en liten minihäxa! Jag har alltid vetat det!” Bella tillade dock snabbt att nu skulle allting vara ok och Winnerbäck skulle upp på scen. Vi fortsatte vår resa. Vi gick armkrog alla tre mot rulltrappan och nynnade lite Winnerbäck och njöt av alla människor omkring oss som vi visste delade vår passion för Lasse och hans låtar. När vi kommer upp och ska gå ut möts av att det står en folksamling vid dörrarna som högljutt pratar i mobiltelefonerna och en massa ledsna ansiktsuttryck. Bella märkte ingenting utan fortsatte att skutta fram på lyckliga ben.  Jag såg vita lappar på alla väggar och petade Bella på axeln. “Bella, det är inställt!” Hon hörde ingenting först. Reagerade inte för fem öre. “Bella! Kolla lapparna då!” Förlåt om jag skriver att jag skrattade, men jag kunde inte göra annat när hon vände sig mot mig med en totalt förkrossad min. “Vilket datum är det?!” frågade hon och flämtade. “Det är den 8:e” sa jag och Niklas i kör. Alltså, om ni inte har träffat Bella någon gång så är det svårt att försöka förklara hur roliga former hennes ansikte kan ta. Så fort hon känner något så visar hon det med ögonen, munnen och näsan. Det är det som är det komiska i allt det här. Hon är som en liten seriefigur. “Jag hatar Lasse” vrålade Bella med gråten i halsen. “Tänk om jag hade tagit ledigt från jobbet för det här! Va?! Då hade han fått betala min lön! Jag säger bara det!”. Trots att vi visste att det inte skulle bli någon konsert så gick vi bort mot ingången. Niklas gick fram till informationsdisken för att kolla att lapparna verkligen stämde. Han kom tillbaka till oss och sa “Svinet har kommit till honom”. Både Bella och jag skrattade till av kommentaren. Det var ju faktiskt lite kul sagt. Bella sa upp sin kärlek till Lasse och vi åkte hemåt molokna och svärandes över att vi hade berövats vår efterlängtade upplevelse.  

Nytt datum för konserten blir den 14:e december. Då stänger för övrigt Bosön sin anläggning i en månad för att lägga nya banor. De blir mörkblå och blå om vartannat. Och Mondo för hela slanten. Underbart! Jag funderar på att åka ner till Karlskrona en vecka då för att kunna träna på bästa sätt. Om jag är kvar i Stockholm kommer jag att behöva åka ut till Sätra varje dag och det har jag inte riktigt lust med. Den 28:e december behöver jag dock inte tänka mer för då drar vårt lilla träningsgäng till Sydafrika! Jag, Bella och Leffe. Det ska bli en sjukt kul resa och förutsättningarna för perfekt träning är grymt bra har jag hört av mina landslagskompisar.

Okej mina vänner. Nu ska jag duscha och sätta på mig vardagskläder. Sen ska jag åka till Bella som jobbar på Långängens Gård för att döda några timmar med fika och skrivande i min träningsdagbok. Om ni inte har varit där så kan jag varmt rekommendera det stället! Levande ljus, mysiga krypin, obeskrivligt god mat och fin service (givetvis!)

 

 

Hoppas det går bra för er alla med vad ni än pysslar med!

Stora kramar Nadja

Hembesök och bebis för en dag

God morgon alla glada (och god morgon även ni som är mindre glada)!

Jag har ett tidigt träningspass idag: tvättstugan från 06.30… i vanliga fall brukar jag vara så knäpp att jag tycker att det är mysigt att tvätta men nu är jag så trött efter en vecka i Karlskrona att jag inte orkar vara det minsta positiv. Jag mår lite illa också så jag har ingen som helst lust att äta frukost fast jag vet att jag verkligen borde göra det. Sitter och stressar upp mig själv med en massa tankar om vad jag har för saker som jag bara måste fixa innan dagen är slut… saker som jag faktiskt borde ha gjort för flera dagar sen om jag ska vara helt ärlig. Det kan till och med handla om saker som jag borde gjort för några veckor sen… Jag känner mig väldigt ineffektiv för tillfället.

 

 

 

Träningen går bra och vi kör hårdare än någonsin förr. Min syster Bella kan vara med (hon har en skada i ryggen) på de flesta pass och det älskar jag! Vi har så kul när vi tränar tillsammans. Och även om friidrott till största delen är en individuell sport så känns det inte så när Bella och jag kör ihop. Det känns som om att vi har ett hemligt mål tillsammans och vi stöttar varandra när det blir jobbigt eller när någon av oss har en dålig dag. Igår sprang vi 300-ingar och vi trodde att vi skulle kräkas efteråt trots att Bella var tuff som en bandyboll innan loppen. Hon sa: “nej, jag är I N T E nervös! Jag har glömt hur smärtan kändes förra veckan”. Ja, jo, tjena du… hur kan man glömma den smärtan om jag får fråga? Men söt är du Bellsy Boop!

 

 

 

Prioritering nummer ett just nu blir att hämta upp en omgång tvätt och sen ska jag försöka hitta en bra systemkamera på nätet. Jag vill verkligen ha en sådan! Ni som har en vet ju att bilderna blir SJUKT mycket bättre och skarpare.

Herregud! Jag glömde nästan: på söndag är det LASSE WINNERBÄCK konsert!!!! Någon som kommer?

Var rädd om dig. Kram Nadja

En hel månadsrapportering, håll i hatten!

Sitter vid köksbordet och chattar med min syster Paula på MSN… Hon är allt för rolig hon! Hon påstår att det inte finns några vettiga killar alls i det här samhället och jag försöker övertyga henne om att det finns det visst! Antingen så är det för mesiga, snälla och för “på”. Eller så är det för självsäkra, för “svåra” och för dryga. Det är inte lätt att möta hennes krav kan jag lova. Hennes inställning har ingenting att göra med att hon är bitter, även om jag kanske fick det att låta så. Jag tror bara att det är så att hon är för tuff själv. Hon får liksom aldrig något motstånd. Hon har en väldigt rapp tunga den här damen så jag kan förstå att killar backar tre steg när hon sätter igång

Dessutom gav hon mig en liten avhyvling för att jag har varit så dålig på att blogga den senaste tiden och det är därför jag sitter här och skriver nu. Bäst att göra som storasyster säger

Jag har verkligen inte haft mycket tid över den här månaden! Jag har hela tiden tänkt att jag ska sätta mig ner och skriva, eller läsa en bok eller bara sitta och titta ut genom vårt fönster i mysrummet. Men jag har inte känt någon ro. Bara tanken på allt som jag varit tvungen att göra har stressat mig. Men nu är det lugnare och nästa månad ska jag verkligen försöka att uppdatera min hemsida lite oftare. Jag brukar faktiskt lägga in några twitter - inlägg på första sidan med små notiser om vad som händer när jag känner att jag inte hinner skriva allt för mycket här på bloggen…

För en vecka sedan var jag och min sambo på kräftskiva i Jönköping. Det blev en helvild kväll kan jag lova. Och jag är SÅ glad över att jag är nykterist! Bara synen av Niklas dagen efter gjorde mig illamående. Trots att jag såg hur tappert han kämpade med sin huvudvärk så visade jag ingen barmhärtighet utan drog upp honom klockan 09.00 på söndagsmorgonen eftersom vi skulle ut och rida. Han hade aldrig ridit tidigare så ni kan ju förstå vilka förväntningar jag hade inför det som skulle komma!

Till en början gick allting hur bra som helst. Jag tror inte riktigt att Niklas var vid sina sinnens fulla bruk, för tjejen som hade hästarna satte upp honom på en gammal travare som hon själv ALDRIG hade ridit. Och det är inget skämt! Hon sa: “Du får rida Lady. Hon verkar snäll men om jag ska vara ärlig så har jag själv aldrig ridit henne. Jag har bara haft henne i två månader. Säg till om du inte vill så behöver du inte”. Tror ni att Niklas kunde säga nej i det läget? Pha, aldrig! Han satt upp och han överlevde. Han flög visserligen av en gång men det berodde mer på honom själv än på hästen. Jag måste medge att jag var lite nervös där ett tag. En kille som aldrig har ridit förut är verkligen en syn för gudarna. Förlåt hjärtat, men det är sant!

September månad har också inneburit att jag har fått inleda min hårdträningsperiod. GUD som jag har längtat! Nu går jag runt med träningsvärk mest hela tiden. Jag ser otroligt löjlig och stel ut om jag får säga det själv! Jag har svårt att sätta mig ner och när jag väl har satt mig ner så är det tio gånger svårare att resa sig upp. Jag har ont i alla leder och i varje muskel, och jag tycker att det är underbart! Jag har alltid hävdat att man måste vara lite konstig för att hålla på med elitidrott…

Jag har ju redan redovisat för allt det jag pysslade med under min tre veckor (!) långa viloperiod i mitt förra blogginlägg, men jag tror att jag glömde nämna att jag och min sambo var i Norge med vår husbil en vecka. Alla ni som aldrig har varit där - ÅK DIT! Ni som redan har varit där - ÅK DIT IGEN! Och besök trollstigen med de elva serpentinvägarna och den blå lagunen som ligger precis nedanför vid foten av ett berg… allt är sagolikt vackert och harmoniskt. Landskapet i Norge är bland det finaste jag sett… och då har jag ändå varit på Barbados

Jag fick besöka mitt efterlängtade vattenland vilket var galet kul, även om det var lite mindre än förväntat och jag höll på att bita av mig tungan i en av rutschkanorna. Jag jagade får och kor som gick på vägarna framför vår bil och fotade ALLT som gick att fota. Man får ju inte missa något. Eller ännu värre - ångra sig när man kommer hem och undra varför man inte tog fler bilder! Jag tror jag tog sammanlagt 1500 bilder trots att kära Niklas försökte stoppa mig.

 

Jag har också hunnit med att vara kranskulla i Lidingöloppet. Vilken ära det var. Men jag måste säga att jag kände mig ganska löjlig till en början i den där folkdräkten. Jag tog på mig den på fredagen och på lördagskvällen hade jag faktiskt börjat vänja mig en aning. Jag stod framför spegeln och tänkte: “Nja, mjo… du är ganska söt i den här faktiskt Nadja” och jag hade nästan övertygat mig själv om att det var sant när jag träffade min lillebror Adam och lillasyster Bella och de skrek rakt ut tätt följt av ett högljutt skrattande. Dem små kräken! Det mest positiva med klänningen var att jag inte behövde någon som helst tid till att leta upp kläder för dagen. Jag visste direkt vad jag skulle ha på mig. Dessutom måste jag säga att den är OTROLIGT skön att bära och den är finare än de flesta andra folkdräkter. Prova vet jag, den finns på Lidingö Museum

Nej, nu känner jag att tiden rinner ifrån mig. Och jag skriver på tok för mycket i mina inlägg! Jag skriver nästan lika mycket som jag pratar

Ett litet låttips: Winnerbäcks nya “Jag får liksom ingen ordning på mitt liv” är fantastiskt skön! Här har ni länken http://www.youtube.com/watch?v=DUpS7ZChYzo

Nu ska jag dricka en kopp te och skriva träningsdagbok… Imorgon har jag mitt andra spjutpass med min nya spjuttränare Anders Walther. Som upplagt för ännu mera träningsvärk med andra ord.

Nej nummer två, nu får jag väl ändå ge mig

Sov gott inatt. Ett citat att ta med sig in i drömmen: “En väns rätta plats är vid ens sida när man har fel. Vem som helst kan stå vid ens sida när man har rätt.”

Kram på er!

Nadja

Hur man vilar utan att vila

 

Jag vet att det inte alls är fint. Men jag bara måste få skryta lite. Jag har varit så sagolikt duktig! JAG HAR NÄMLIGEN RENSAT ALLA KLÄDGARDEROBER I HELA LÄGENHETEN! Jag har sorterat, vikt ihop och slängt i flera, flera timmar. Ja, jag har mycket kläder

Det mesta är tråkigt nog träningskläder men ändå. Jag har i alla fall alltid något att sätta på mig.

Att jag har så mycket tid över beror på att jag har min årliga träningsvila. Och jag tycker att jag utnyttjar den på bästa sätt. Eller vad säger ni? Hör på det här:

 

 

Ett. Jag har varit ute och dansat två kvällar i rad! Det händer ALDRIG i vanliga fall. Min syster är fortfarande i chocktillstånd och kommer nog inte att återhämta sig förrän det börjar lida mot jul… Ni skulle sett hennes min när jag frågade henne om hon ville hänga med mig ut. Hon bara stod och gapade, ögonen var stora som golfbollar och det glittrade konstigt om dem. Jag höll på att ångra mig - hon såg för fasen helt tokig ut - men då började hon skrika glädjeskrik och gjorde någon konstig dans och sen var det puss och hej och full fart mot klänningarna i garderoben. Jag fattade att kvällen skulle bli helvild. Drack fyra koppar kaffe och åt godis i en hiskelig fart (måste ju bli hög på något). Vi hämtade upp min friidrottskompis Challe och sen bar det iväg mot storstaden. Och oj så skoj vi hade! Hade jag inte varit elitidrottare så tror jag att festprinsessa hade passat mig. Om jag hade fått ha den titeln och fortfarande vara nykterist vill säga.

Två. Jag och min pojkvän Niklas har tok-shoppat (som om att vi behövde mer kläder!). Vi handlade två par skor var, byxor, tröjor och jag en kavaj. Vi gick runt i flera timmar och jag blev nästan mer trött än Niklas denna gången. I vanliga fall är det alltid han som brukar säga att “det räcker nu” och “dags att åka hem” men jag fick se mig slagen för en gångs skull.

Hade jag inte varit elitidrottare, och om jag inte hade fått bli festprinsessa på grund av det där med bristen på alkoholkonsumtion i mitt liv så hade jag lätt blivit shoppoholic!

Tre. Impulsiviteten och spontaniteten har fått en betydande plats i mitt liv igen! Hurra! På bara några minuter bestämde jag mig för att jag ska åka ner och hälsa på min syster som bor i Lund. Hon har bott där ett bra tag och jag har inte ens sett hur hon bor. Inte ens på bild. Inte ens när jag var i Malmö för att tävla i SM. Jag har knappt fått det beskrivet för mig. Jag är en dålig syster. Så, nu på tisdag ska jag döva mitt dåliga samvete och gottgöra min kära syster Bissan. Det är väl inte direkt bara för det som jag åker ner… men det lät ganska bra

Fyra. Den lite lugnare delen av min viloperiod har också fått utrymme att bli planerad. Jag och Niklas ska till Norge med nyinköpta husbilen och jag har önskat mig ett besök på ett av Norges största vattenland (fick inte bada när jag var på precamp i Feldkirch så det tar jag igen nu!). Sen vill jag stå längst ut på en klippa och skrika ut ett sådant där vrål som man bara ser folk göra på TV… Är det någon som har gjort det någon gång?

Fem. Min coach Leffe har varit här på fika och vi har gått igenom VM och planerat lite inför min kommande hårdträningsperiod. Direkt efter VM så trodde jag att jag aldrig mer skulle kunna idrotta. Jag kände mig så tagen och trött och arg och tömd (hrm… ursäkta min beskrivning men den var nödvändig). Som tur väl var så vaknade jag en dag och allt det gamla var tillbaka! Jag har aldrig känt mig mer motiverad än nu! Jag har aldrig känt mig starkare och mer villig att ge mig hän åt all den hårda träning som väntar runt hörnet! Det ska bli helt fantastiskt underbart och jag känner verkligen att jag har vuxit som idrottskvinna efter erfarenheterna jag fick på VM.

Sex. Att komma hem efter en månad på resande fot är rena mardrömmen för den som inte gillar att tvätta. Det skulle kunna vara jag, men jag har faktiskt lärt mig att gilla att springa upp och ner för trapporna och fram och tillbaka genom långa korridorer (vår tvättstuga ligger längst bort i ett annat hus). Öh, ni behöver inte sätta morgonkaffet, mellanmålet eller kvällsfikat i halsen. JAG SKÄMTAR. Gode min tid.

Jag skulle kunna fortsätta räkna upp saker såhär till dess att jag hade fått skriva ut Hundra. (skröt jag precis igen?) men jag tror att jag hade tappat er kära läsare längs vägen då…

Det var Finnkampen i helgen och både killarna och tjejerna vann, på både senior och ungdomssidan! Det är ju ofattbart bra

Nu är det kallt här i lägenheten. Jag har fönstret bakom mig öppet… man märker verkligen att det börjar bli höst ute. När vinter kommer ska jag trotsa den och göra som Winnerbäck sjunger: “jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt, jag är så trött på alla mail och koder”.

Jag önskar oss alla en bra start på veckan!

Stora kramar,

Nadja -Nadjis - Tiger - Muffis

Ps. Jag glömde en fest: Pumafesten på VM. Det ger mig TRE fester denna månad. Hur många har du Bella? Torris

Back on track och mys på Möja

Med risk för att låta lite överspänd, men: shiit vad grym jag var i pingisen! Trots att jag kände mig lite trög av förkylningen och trots att jag låg under med… ja, låt oss säga 9 bollar, så kunde jag till slut stå som segrare i vår lilla turnering Jag måste bara få skriva ut min glädje här eftersom jag knappt fick visa den i förgår direkt efter vinsten. Jag hade nämligen lovat alla innan att jag inte skulle göra en stor sak av det om jag vann. Så jag var tyst som en liten mus. Sträckte in ens händerna i luften. Log knappt. Vågade inte titta Bella i ögonen (det var henne jag besegrade) och gick lugnt och satte mig i min fåtölj och drack mitt te. Vilken självbehärskning gott folk! :) Men idag rinner det alltså över. Jag menar, jag kan ju inte undanhålla en sådan här formtopp för alla er trogna bloggläsare.

Över till något annat innan Bella stormar in här i min lägenhet och stryper mig

Igår efter träningen (som för övrigt gick bra!) åkte jag och Niklas och Coco till ön Möja i Stockholms skärgård. Här har Niklas chef Leffe ett sommarhus och en båt och att säga att han tog väl hand om oss är en stor underdrift. Han lagade mat till oss och tog med oss ut på sjön. Han gjorde vår matsäck och han spelade bra musik för oss. Jag måste säga att jag skämdes en aning när Coco (sötis-hunden) försökte spela svårflörtad hela kvällen och svansade omkring i stugan som om att hon ägde den.

Avslutningsvis vill jag säga tre saker: Jag ska äga en sommarstuga en gång i mitt liv, jag älskar Coco mest av alla djur jag någonsin älskat och jag tror att Lars Winnerbäcks låtar kan göra alla människor till tänkare.

Ta hand om er,

Nadja