I’m a lover

Bra sagt.

Snabb dag.

Oj, så trött jag är! Jag ska alldeles strax gå och lägga mig men kände att ni var värda en liten update innan dess. Mest eftersom jag lovade det i mitt förra inlägg och inte så mycket för att jag har något att uppdatera er om.

Eller jo, kanske lite! Jag brukar kunna ordbajsa lite när jag behöver

Mitt andra pass var med min sjukgymnast Britta och det gjorde mig än mer trött än tidigare. Jag fick verkligen kämpa med varje liten muskel! Jag älskar det! Jag märker att kroppen vill dra åt “fel” håll och vi stretar emot genom att jobba med den åt andra hållet. Det är alltid en jobbig form av träning. Den kommer att göra stor skillnad för mitt idrottande senare så då får det ju ändå vara värt det

Efter träningen hämtade jag upp kära Danne för att starta vårt nya projekt “pennans resa” som jag kommer att berätta mer om imorgon! Vi fikade och försökte knåpa ihop en rolig text till denna pryl. Två timmar efter det var det dags för massage (tack Elvis!), en snabb fika med en vän uppe i cafeterian och sedan en föreläsning om hur vi coachar våra barn och ungdomar. Dagen har verkligen gått i ett och jag har njutit av den. Lilla Coco har krävt sin uppmärksamhet och jag har kelat så mycket som jag har kunnat med henne. Hon är ljuvlig och ett underbart sällskap. Alla som träffar henne faller för henne Jag hoppas att jag får passa henne LÄNGE till !

Syster Gisela och jag har pratat länge i telefonen och hon har fällt sina alltid så underfundiga och roliga kommentarer om allt och alla. Hon kan verkligen få mig att skratta! I vanliga fall kan jag tycka att sarkasm är onödigt men hon använder det på ett finurligt sätt.

Klockan närmar sig midnatt och jag ska sova. Jag har två viktiga pass imorgon och uppdrag på kvällen så jag behöver all energi jag kan få.

Jag ska försöka hinna med att få in ett inlägg imorgon också.

Sov nu gott och ta hand om er!

Kramar i massor // Nadja

Ps. På bilden står det: ” - Jag undrar om du vill tala om vilken väg jag skall gå nu, frågade Alice. Det beror på vart du skall gå, sa Katten. Det gör detsamma… sa Alice. Då gör det detsamma åt vilket håll du går, sa Katten. Bara jag kommer fram någon gång, la Alice till. Jodå, det gör du säkert, bara du går länge nog, sade Katten”. GRYM text!

Jag skulle ha skrivit något vackert.

Jag skulle ha skrivit något väldigt vackert ikväll. Jag kände att jag hade det inom mig.

Jag ville skriva om drömmar och framtidsplaner. Om längtan, lust och motivation. Jag ville skriva om alla tankar som snurrade runt i mitt huvud men jag insåg till sist att jag inte fick någon ordning på dem. Jag tänkte förstås skriva ändå.

Jag kände mig poetisk och lugn. Givetvis fanns också en känsla av nedstämdhet med i bilden. Det är en viktig ingrediens när en text ska bli riktigt bra. Om jag får säga vad jag tycker.

Så jag satte mig vid datorn, med Coco i knäet och en kopp te framför mig. Bakgrundsmusik, tända ljus och en tyst telefon. Men jag ville helt plötsligt inte dela med mig längre. Jag började kolla på gamla bilder istället och lät alla minnen komma till mig. Jag läste gamla mail, sms och vykort. Jag fastnade i det förflutna för en stund. Jag funderade på alla de olika vägar som jag har valt att vandra men kom inte fram till något som gjorde mig klokare.

Klokhet är något som jag eftersträvar. Många som jag pratar med tycks anse att klokhet är något som “kommer med åren” vilket säkert är helt sant till och från. Jag anser att klokhet kommer med erfarenhet och eftertanke, sen spelar det ingen roll hur gamla vi är. När vi funderar över saker som är jobbiga, utmanande eller varför inte pinsamma så har vi chansen att vara helt ärliga mot oss själva med vad och hur vi tänker. När vi är det så tror jag att vi kan bli klokare. När vi utsätter oss för situationer som är oss främmande och om vi sedan reflekterar över vad som hände så anser jag att vi växer som människor.

Jag har alltid varit oerhört ärlig mot mig själv. I mina tankar och i mitt tal inför mig själv. Jag har dessutom ofta känt att jag har haft svaren inom mig när jag väl har börjat leta. Idag känner jag inte så. Idag känner jag mig bara virrig. Jag antar att det får vara så en stund då. Jag har ingen ork att streta emot. Jag har sprungit 300-ingar på träningen idag och vill bara sova.

Jag är säker på att ni förstår.

Jag säger godnatt. Jag önskar er en god sömn och jag hoppas att vi hörs imorgon.

Kramar Nadja

Vilket bra nyhetsbrev!

Jag köper ofta saker från “Kreativ Insikt” för jag älskar det dem gör! Dem gör små peppingkort med fina bilder på, de har vykort, tavlor och stenar med ordspråk och citat på. Ja, ni hör ju: som gjort för Nadja Casadei När jag var hemma i Karlskrona senast så fick jag med mig syster Giselas ALLA kort! Tack fina, fina du! Dem hjälper mig mycket!
När man har handlat i webbutiken får man sedan dessa glädjande nyhetsbrev. Och jag kan inte annat än att le när jag läser det. Såhär lyder Carolinas senaste nyhetsbrev:

“Tänk att vi människor rymmer så otroligt mycket, från det svartaste svarta till det vitaste vita – och allt däremellan! Det är fantastiskt vilken palett av tankar, känslor, drömmar, egenskaper, attityder och handlingar som vi har att välja mellan.

Och ändå är det så lätt att fastna i samma beteenden, tankar och känslor som förut… Jag undrar om det inte är en av våra största utmaningar som människor, att lära oss att bryta oss loss från tidigare generationer och från tidigare mönster (om de inte är bra för oss) och istället välja vår egen väg, välja fler av våra positiva goda sidor, som vi alla har inom oss, att måla med.

Den positiva målarburken innehåller så mycket som är till gagn för oss alla – attityder som ger respekt och utrymme, språk som ger styrka att växa och utvecklas, handlingar som gör gott i världen, tankar och omtankar som sprider kärlek och värme och hjälper oss själva, dem omkring oss och hela jorden att leva så bra som möjligt. Och så får vi själva så mycket tillbaka, så det är rent egoistiskt att göra det!

Jag har i en av de nya kollektionerna för våren, Änglakraft, använt änglar som metaforer för just våra allra finaste egenskaper, som till exempel tillit, kärleksfullhet, ödmjukhet, kreativitet, godhet, inspiration, tålamod och vidsynthet.

För oavsett om vi tror att änglar existerar eller inte, så är det lätt att tänka sig änglar som symboler för till exempel godhet och kärlek, eller hur? Och det är precis det som vi och vår jord verkligen behöver nu.

Dessutom har änglar förmågan att inge hopp, de för in ljus och kärlek i livet och tröstar när vi tillfälligt har gått vilse i livets snårskog.

Så varför inte ta änglarna till hjälp för att plocka fram dina mest änglalika sidor och fira dem! Du är en ängel på jorden, för du har alla de sidor som änglarna sägs besitta, inuti. Med kärlek i hjärtat kan vi alla välja att använda oss av dessa goda sidor, utveckla dem, ge dem som gåva till oss själva och andra.

Och ha tålamod och överseende med oss själva när vi inte alla gånger lyckas… För alla gör så gott de kan. Det viktiga är inte att alltid göra rätt, det viktiga är att det kommer från hjärtat.

Allt gott till dig, ängel på jorden. Tack för att du finns.

Beställ vår nya inspirerande vårkatalog!
För dig som vill hitta dina inre änglakvaliteter - och njuta längs med vägen. Du beställer katalogen här: www.kreativinsikt.se.

Varma hälsningar,
Carolina”

Gå Din väg!

Fantastiska visdomsord!

Du kan och du orkar!

Min andra text som jag lovade er i förgår kommer ikväll. Först ett bra citat:

Livet så som du lärde mig…

Har en riktig nostalgi-kväll här hemma. Lyssnar på gammal musik, tittar på gamla bilder och läser gamla texter. När jag var ung skrev jag oerhört mycket. Skrev om allt jag kände och allt jag tyckte och tänkte. Idag hittade jag två texter som jag tänkte publicera för er. Den jag skriver här ikväll handlar om en person som har betytt väldigt mycket för mig som idrottskvinna men faktiskt mest som person. Texten är skriven den 17:e jan 2006 klockan 22:06… varsågoda:

Du sa: “Det gäller att hålla huvudet kallt, att våga satsa trots att allting omkring dig talar för att du ska misslyckas”.
Du sa att jag blir en starkare tjej om jag lär mig att skaka av mig saker som händer mig. Du trodde att jag kunde lära mig allting. Du trodde att du visste hur mycket jag ville.

Du trodde kanske att du visste vilka möjligheter som fanns inom mig, och att du visste vägen till att utveckla dem. I mina ögon var du den som också trodde sig känna till mina begränsningar och jag var den som skulle visa dig att det inte fanns några.

Du lärde mig om livet. Du ville att jag skulle vara skyddad, att jag skulle vara lärd när jag gav mig ut. Och jag vet att du så innerligt önskade mig framgången.

Du skrek åt mig ibland. Vi skrek åt varandra. Du skrek för att du tyckte att jag saknade intresse, eller när jag inte var tillräckligt förberedd, eller när du tyckte jag inte såg 100-procentig ut. Du skrek inte för att du var elak utan för att du visste vad som krävdes om jag ville nå min dröm. Och du gillade aldrig att linda in saker lite snyggt utan var bara ärlig och rak.
Du sa att det var okej att jag drömde mig bort ibland. Att det var sunt att vilja byta liv då och då. Som för att hålla drömmarna vid liv. Du sa att det var nyttigt att “må piss”. Du ville att jag skulle få känna alla livets smärtor och prövningar, för du trodde på erfarenhetens kraft.

Du sa också: “Nadja, ensam är stark” och jag ville tro på dig. Jag försökte hitta den styrkan hos mig själv. Men jag kände mig aldrig riktigt ärlig när jag avskärmade mig själv. Jag visste att jag hade missförstått dina ord. Du sa: “Det kommer, ju äldre du blir. Du kommer att förstå. Och desto mer tror jag att du kommer att vilja vara för dig själv”.

Jag är här nu. Jag är äldre. Och jag vet inte vad jag känner.

Du sa att jag alltid kommer att stå mig själv närmast. Att jag aldrig skulle svika mig själv, i varken handling eller tal. Jag skulle alltid hålla mig själv om ryggen. Vara min egen bästa vän och vårda mig själv.

Du sa “att lyssna är toppen!” Ta det folk säger till dig och tänk sedan ut en egen lösning eller ställ frågor”. Du trodde på att jag hade fina tankar. Du sa att jag var en klok tjej. Att jag var lillgammal, insiktsfull. Du litade på mig.

Jag fick ett brev av dig där du skrev: “Fortsätt alltid att vara den du är!”

Vad är jag nu?

Du sa att jag skulle klara vad som helst. Att mycket skulle vara jobbigt, men aldrig omöjligt.

Du sa att det alltid skulle finnas vägar att välja mellan. Att det alltid skulle finnas alternativ. Du lovade mig att det alltid skulle finnas människor som skulle tro på mig, även om det kanske kändes som om att alla vände mig ryggen. Gissa hur rätt du fick…

Du sa “Se inåt. Bry dig inte om det där utanför. Det är du och det du har framför ögonen. Ingenting mer. Ingenting mindre”.

När jag fyllde 18 år fick jag en tiger av dig. Du sa att den alltid skulle följa med mig. Att den var DU. Vi satt på marken på idrottsplatsen och pratade och jag trodde att du hade svaret på allt.

Och vet du?
Det tror jag fortfarande.”

Mod

Något att lära av?

En kvinna hade rest vida omkring, när hon en dag nådde fram till bergen. Där hittade hon en värdefull sten, till häflten dold i ett vattendrag. Kvinnan packade ner stenen i sin väska och vandrade vidare. Senare samma dag träffade hon på en vandrare, som var mycket hungrig. Vandraren frågade om hon kunde bjuda på lite mat, och det ville kvinnan gärna. Men när kvinnan skulle öppna sin väska för att ta fram lite bröd, fick mannen syn på den värdefulla stenen.

“Skulle jag kunna få stenen istället?” frågade mannen, halvt om halvt på skämt.

Utan att tveka svarade kvinnan ja, och gav den värdefulla stenen till mannen. Mannen tog förvånat emot gåvan, tackade ödmjukt och vandrade vidare.

Kvinnan stannde kvar och slog läger för natten. Men det dröjde inte länge förrän mannen återvände. Han räckte kvinnan stenen och sa: “Jag har ångrat mig. Vill du istället dela med dig av det du har, som gjorde det möjligt för dig att ge mig stenen utan att tveka.”

Hämtat från boken “Det är aldrig kört” av Kristina Reftel.

Nästa sida »