Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Nya MĂ„L.

Älskade bekantskap, vĂ€rmande vĂ€n och kloka bollplank ❀ Jag har pĂ„börjat sĂ„ mĂ„nga inlĂ€gg, raderat, börjat om och raderat igen. Varje gĂ„ng jag har satt mig för att skriva sĂ„ har en stress kommit över mig: "jag har inte tid att sitta hĂ€r, jag behöver göra nĂ„got annat. Jag behöver göra nĂ„got nyttigt".  Upp pĂ„ det sĂ„ har sidan lĂ„st sig, det har inte funkat att publicerat bilder, den har stĂ€ngts ner utan förvarning och mitt tĂ„lamod har trytit.  Det har varit för mycket problem och jag Ă€r sĂ„ trött pĂ„ WordPress att jag skulle kunna stĂ€mma skiten. Nu Ă€r jag ju en liten fegis egentligen, kombinerat med för lite ork att driva en sĂ„dan process, sĂ„ det kommer aldrig att hĂ€nda. Men tanken Ă€r rolig.  Jag har haft tre mĂ„nader med en mĂ€rklig inre stress och oro. Jag har haft svĂ„rt för att sĂ€tta fingret pĂ„ vad det har varit. Jag har haft svĂ„rt för att ge mig sjĂ€lv de hĂ€r stunderna med bara dig.  Hela sommaren bestod egentligen av att jag skulle fĂ„ min bristning rehabiliterad sĂ„ att jag skulle fĂ„ tĂ€vla innan sĂ€songen tog slut. Att ha ett timglas i ögonvrĂ„n varje vaken stund Ă€r pĂ„frestande.  Rehabiliteringen gick ju bra och jag hoppade pĂ„ nĂ€stan full ansats nĂ„gra dagar innan SM. Jag tĂ€nkte att det skulle gĂ„ vĂ€gen men nĂ€r det vĂ€l blev dags tog jag ett beslut som Ă€r sĂ„ olikt mig att jag typ fick fem identitetskriser pĂ„ en och samma gĂ„ng: jag sket i att tĂ€vla. Jag chansade inte. Jag bröt ett mönster.  Och det Ă€r jag glad för nu men det medförde en mĂ€ngd med kĂ€nslor som jag har behövt hantera. Och det Ă€r sedan gammalt - det kostar energi att hantera situationer.  Förutom krĂ„nglande hemsida, en skada och inre stress sĂ„ har jag ocksĂ„ fĂ„tt huvudbry över mitt tempel - min kropp. För nĂ„gra mĂ„nader sedan fick den fnatt och jag Ă„kte in akut till sjukhuset.  Jag satt i bilen, 22:00, nĂ€r jag plötsligt fick kramp över luftstrupen och trodde för nĂ„gra sekunder att jag skulle kvĂ€vas. Jag kunde inte svĂ€lja, skrika pĂ„ hjĂ€lp eller vrida pĂ„ huvudet.  Men jag blev hittat i min bil och fick hjĂ€lp till sjukhuset av underbara Ramona. En vĂ€n som du snart kommer att fĂ„ lĂ€ra kĂ€nna mer.  Det lĂ€skiga var att jag bara kunde andas vĂ€ldigt lĂ„ngsamt in genom nĂ€san. Och det enda jag kom ihĂ„g var att jag tĂ€nkte: "hĂ„ll dig bara lugn, fĂ„r du panik och pulsen gĂ„r upp sĂ„ kommer du inte att fĂ„ luft alls".  Jag fick trĂ€ffa en noggrann och duktig lĂ€kare. Han gick igenom nĂ€sa, hals och öron.  Ingenting. Som alltid visade min kropp pĂ„ bra vĂ€rden och det har varit frustrerande att inte fĂ„ veta.  Jag har fĂ„tt kramp i halsen tidigare, men aldrig över struphuvudet och inte sĂ„ att jag inte kan andas... och givetvis har den hĂ€r oron ocksĂ„ funnits med under sommaren.  I det stora hela sĂ„ har sommaren varit ganska trist. Vilket Ă€r befriande Ă€r erkĂ€nna. Jag har haft magiska somrar, halvdana somrar och skittrĂ„kiga. Och det Ă€r ingenting konstigt. Det Ă€r precis sĂ„dĂ€r hela livet Ă€r. Ibland svinkul, ibland mellanmjölk och ibland en pina.  Nu Ă€r det hĂ€r sĂ„klart en summering. Ett snitt, liksom. Givetvis har det funnits ljusglimtar! Jag har haft glada vĂ€nner pĂ„ besök, jag har badat (!), jag har fĂ„tt Ă€ran att vara trĂ€ningskompis till Jeanine.  Jag har gjort roliga intervjuer, jag har grillat, jag har varit pĂ„ bra förelĂ€sningar.  Jag har firat födelsedagar hos mĂ€nniskor jag Ă€lskar, jag har dansat, jag har varit med pĂ„ spelkvĂ€llar, jag har trĂ€ffat nya mĂ€nniskor.  Jag har gĂ„tt promenader (försöker hitta magin i det). Och! Det kanske mest spĂ€nnande av allt: jag har börjat trĂ€na min egen mamma!  Hon var prisutdelare pĂ„ Veteran-SM i Karlskrona och bestĂ€mde sig efter det att hon ska tĂ€vla nĂ€sta Ă„r! Och eftersom hon har haft svenskt rekord i lĂ€ngdhopp sĂ„ förstĂ„r du ju att hennes krav inte Ă€r speciellt lĂ„ga - hon ska VINNA Veteran-SM.  Hennes tanke Ă€r att gĂ„ ner 20 kilo, trĂ€na fyra gĂ„nger i veckan med min hjĂ€lp och sen köra teknik i dem grenar hon vĂ€ljer att tĂ€vla i.  Hela hennes resa kommer du att kunna följa hĂ€r och pĂ„ min instagram. Hur tror du att det kommer att gĂ„?  För egen del Ă€r tvĂ„ lĂ€ger inbokade och inomhussĂ€songen hoppas jag fĂ„ starta tidigt. Jag Ă€r ganska trött pĂ„ att trĂ€na utan att fĂ„ mĂ€ta mina krafter. NĂ€r jag nu dessutom börjar se slutet pĂ„ min karriĂ€r sĂ„ kĂ€nns det extra vĂ€rdefullt att kunna tĂ€vla.  Och att jag skriver "se slutet" betyder nu inte att slutet vĂ€ntar runt hörnet. Jag ser i alla fall tvĂ„ Ă„r framĂ„t. Det jag menar Ă€r att det Ă€r mer tydligt nu att allt har ett slut, mer tydligt Ă€n nĂ€r jag var 16 om man sĂ€ger sĂ„.  Dessutom har jag mĂ„l kvar att uppnĂ„ innan ni blir av med mig ❀ Jag har trĂ€ningsvĂ€rk efter ett pass igĂ„r som skulle vara "lĂ€tt och enkelt". Och mer vĂ€ntar. Jag hoppas att min kĂ€ra mor har samma kĂ€nsla.  Största kramen, skratt Ă„t ditt hĂ„ll och puss ❀ Nadja 

Du HaR iNGeN aNiNG.

Heeej frĂ„n ett litet bakelsemonster ❀ Jag Ă€r Ă€ntligen hemma i VĂ€xjö igen. Det har varit en lĂ„ng resa och det Ă€r alltid hĂ€rligt att fĂ„ komma hem till sin egen sĂ€ng Ă€ven om det Ă€r fantastiskt att vara utomlands.  Min sĂ€ng Ă€r den bĂ€sta.  Och idag ska jag fĂ„ trĂ€ffa min coach Agne igen. Det var ett tag sedan jag sĂ„g honom nu. Jag tror att han kommer att bli glad över att se hur min muskelmassa har vĂ€xt till sig.  Jag ser fram emot en trĂ€ningsperiod hĂ€r nere nu. Mina trĂ€ningskompisar har haft en veckas vila och Ă€r sĂ€kert hur redo som helst för att köra igĂ„ng. Och dom spar aldrig pĂ„ nĂ„got krut. SĂ„ jag kommer att fĂ„ kĂ€mpa hĂ„rt för att hĂ„lla jĂ€mna steg.  Jag har trĂ€nat mycket styrka i en period nu och det kĂ€nns. Jag kĂ€nner mig tyngre i kroppen men ocksĂ„ mer sammansatt. Mer hel.  Jag mĂ€rkte av styrkan nĂ€r jag hoppade lĂ€ngd pĂ„ Bosön. Visserligen bara med nĂ„gra fĂ„ steg, men Ă€ndĂ„. Jag kĂ€nde att spĂ€nsten lĂ„g dĂ€r nĂ„gonstans och vĂ€ntade pĂ„ mig.  Den kommer sen nĂ€r vi börjar lĂ€tta pĂ„ allting... det ska bli sĂ„ otroligt roligt att se vad som kan komma frĂ„n den hĂ€r kroppen.  Jag kĂ€nner mig helt tom inombords nĂ€r det gĂ€ller förvĂ€ntningar. KĂ€nner mig som ett blankt blad.  Jag har varit sĂ„ trött pĂ„ att kĂ€mpa, sĂ„ ofantligt less pĂ„ motvindar, sĂ„ trött pĂ„ att uppbringa entusiasm inför varje litet förvĂ€ntat framsteg att jag till slut har slĂ€ppt det. Det fĂ„r liksom lite bli som det blir.  Inte sĂ„ att jag pĂ„ nĂ„got sĂ€tt har lagt mig ner för rĂ€kning. Inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt gett upp nĂ„got.  Men jag Ă€r försiktig med vad jag delar med mig av till andra. Dom bilder jag har i mitt huvud och det jag skulle vara nöjd med att prestera vet bara jag. Och det kĂ€nns bra sĂ„.  Det kĂ€nns som om att jag behĂ„ller mer energi pĂ„ det sĂ€ttet.  Den hĂ€r resan, fram till idag, har varit sĂ„ vĂ€ldigt mĂ€rklig. FrĂ„n dom mörkaste dalar till smĂ„ kullar dĂ€r jag bara har kunnat ana solstrimmorna. Aldrig nĂ„gra höga toppar med vackra vyer. Tidigare i livet har jag kunnat uthĂ€rda djupa dalar mycket tack vare att jag fick belöning snabbt i form av det dĂ€r höga.  Dom hĂ€r senaste tvĂ„ Ă„ren av Ă„terhĂ€mtning frĂ„n cancern har varit mer plana. GrĂ„a. Jag har fĂ„tt sĂ€nka min acceptans överallt. Jag har fĂ„tt bli lycklig över sĂ„dant som jag skulle tagit för givet tidigare.  Jag har fĂ„tt bli mindre krĂ€sen.  Det har varit sĂ„ mycket 90% uthĂ€rda och 10% lyckorus och tillfredsstĂ€llelse.  Jag vet att mĂ„nga Ă€r trötta pĂ„ mitt tjat. Men jag vet ocksĂ„ att inte mĂ„nga har gĂ„tt min resa.  DĂ€rför skiter jag i Ă„sikterna om tjatet nu Ă€ven om jag tog illa upp i början. Jag ville ha mer förstĂ„else. Jag tyckte att det var elakt att ha en Ă„sikt om hur snabbt jag borde komma tillbaka efter avsliten hĂ€lsena och cancer.  Jag kunde irritera mig pĂ„ att mĂ€nniskor trodde att allting var sĂ„ enkelt. Än idag kan det störa mig. Men dĂ„ har jag den hĂ€r insikten: det finns ingen dĂ€r ute, vad jag vet, som bĂ€r samma ryggsĂ€ck som jag. Och sĂ„ lĂ€nge det inte finns, sĂ„ kan ingen heller sĂ€ga nĂ„got om det.  Ingen annan har heller referensramar. Ingen annan vet heller hur lĂ„ng tid det bör ta. Det kanske tar ett Ă„r, tvĂ„ Ă„r... eller sĂ„ tar det all tid och gĂ„r inte alls.  Vem vet?  SĂ„ kan du tĂ€nka nĂ€r du gĂ„r igenom nĂ„got svĂ„rt som andra har Ă„sikter om: ingen annan har faktiskt en jĂ€vla aning. Aning om dina omstĂ€ndigheter, dina kĂ€nslor, dina reaktioner, ditt sĂ€tt att ta dig framĂ„t. Och sĂ„ lĂ€nge ingen annan heller har kopierat ditt liv och dina försök RAKT AV - ja, dĂ„ kan dom heller inte sĂ€ga nĂ„gonting.  Du har all rĂ€tt att tycka att det Ă€r slitsamt, ett helvete, kanske till och med omöjligt; men Ă€ndĂ„ ha viljan att försöka.  Du har rĂ€tt till allt det dĂ€r. Jag vet att jag ibland sjĂ€lv har sneglat pĂ„ andra mĂ€nniskor och tĂ€nkt: men vad hĂ„ller han/hon pĂ„ med? Hur svĂ„rt ska det vara?  Men av min resa sĂ„ har jag lĂ€rt mig att det inte Ă€r sjysst att tĂ€nka sĂ„. Eller ens givande. Det Ă€r rent av bara idiotiskt. Och jag har fĂ„tt tĂ€nka om.  Jag vet inte vad mĂ€nniskan jag precis kritiserar i mitt inre faktiskt gĂ„r igenom. Jag har inte hela bilden. Jag ser inte in bakom kulisserna. Jag Ă€r bara en medmĂ€nniska som Ă€r snabb att dömma.  Och varje gĂ„ng jag gör det sĂ„ skĂ€ms jag för mig sjĂ€lv. Men tanken ovan hjĂ€lper mig.  Den hjĂ€lper mig att hĂ„lla fötterna pĂ„ jorden, sĂ„ som pappa alltid har önskat att jag ska göra. PĂ„ den punkten har jag i alla fall lyckats. Och misslyckats pĂ„ sĂ„ vĂ€ldigt mĂ„nga andra.  NĂ€r jag var ung lĂ€ste jag ett citat nĂ„gonstans. Jag lĂ€ste mĂ€ngder med sĂ„dana, och gör fortfarande, sĂ„ frĂ„ga mig inte varifrĂ„n det kommer. Men det fastnade. Och jag har det i bakhuvudet vart jag Ă€n gĂ„r.  SĂ„hĂ€r: "Din uthĂ„llighet Ă€r mĂ„ttet pĂ„ hur mycket du tror pĂ„ dig sjĂ€lv".  Det har följt med mig genom intervaller, genom personliga problem, genom allting egentligen. Jag har alltid kĂ€nt en enorm tro pĂ„ mig sjĂ€lv. Men det har ocksĂ„ kostat energi. Efter en hĂ„rd utmaning har jag kĂ€nt mig urholkad. Förbrukad och fĂ€rdig.  Det kostar att plocka fram bra tankar. Och det stĂ„r alltid och vĂ€ger mot frĂ„gan: "Ă€r det vĂ€rt det?". SĂ„ lĂ€nge vi kan svara JA dĂ€r, ja... dĂ„ tĂ€nker jag att det Ă€r vĂ€l bara att köra. Vad finns det att vara rĂ€dd för?  Jag har hittat mĂ€ngder med svar pĂ„ den frĂ„gan: jag kan vara rĂ€dd för precis allt. Kanske du ocksĂ„. Men vem fan orkar? Jag tröttnade pĂ„ att vara rĂ€dd. Lika mycket som jag snabbt tröttnade pĂ„ att vara "dĂ„lig". DĂ€rför pressar jag mig pĂ„ mina trĂ€ningspass, dĂ€rför gĂ„r jag all in, dĂ€rför fĂ„r det bĂ€ra eller brista.  För jag Ă€r inte rĂ€dd lĂ€ngre.  Jag har varit rĂ€dd för att dö, för vad folk ska tycka, för min framtid, för att ta fel beslut, för att sĂ€ga fel saker, för att inte duga, för att ingen ska tro pĂ„ mig, för att publicera texter, för att orken ska ta slut... i omgĂ„ngar.  Men sĂ„ lĂ€nge du vet, nĂ„gonstans djupt inom dig, att du hanterar det, att det Ă€r övergĂ„ende och att ingen egentligen bryr sig, sĂ„ har du allt du behöver.  Att ingen egentligen bryr sig Ă€r en magisk tanke. För om vi ska vara Ă€rliga - hur snabbt slĂ€pper vi inte saker? Hur snabbt kommer det inte nĂ„got nytt att prata om? Denna morgonens nyheter Ă€r redan mentalt veckogamla.  Dessutom har alla fullt upp med sig sjĂ€lva.  Vi vinner alltid mycket mer pĂ„ att köra vĂ„rt eget race. Det vi innerst inne tror och hoppas pĂ„. Vi vinner sjĂ€lvrespekt genom att vĂ„ga fullfölja vĂ„r lĂ€ngtan.  Vi bĂ€r vĂ„ra huvuden högre, vi stĂ„r mer rakryggade pĂ„ denna jord och vi glöder mer, Ă€ven om vi alldeles sĂ€kert ser löjligt tilltufsade ut ibland.  Det Ă€r vad jag tror.  Jag tror pĂ„ dig som sliter i det tysta, Ă€ven om jag kanske sneglar snett ibland av gammal vana. Jag tror pĂ„ dig som sĂ€ger att du vill men att det inte har visat sig Ă€n. Jag tror pĂ„ dig som sĂ€ger att du kĂ€nner att du kan men inte har gjort det Ă€n.  Jag tror pĂ„ dig som sticker ut hakan Ă€ven om den sticker ut mer Ă€n vad som Ă€r allmĂ€nt accepterat. Jag tror pĂ„ dig som kĂ€nner att du inte har det dĂ€r "lilla extra". För jag vet att vi alla kan plocka fram det. Det Ă€r inte fĂ„ förunnat. Det Ă€r en sak att lĂ€ra sig och att tro pĂ„.  Jag tror pĂ„ dig som "missade tĂ„get", som tog omvĂ€gen, som drog det kortaste strĂ„et.  Jag tror pĂ„ dig som misslyckas, jag tror pĂ„ dig som har förklaringar som omgivningen gĂ€rna gör om till "bortförklaringar". Jag tror pĂ„ dig som Ă€r utrĂ€knad.  Ibland rĂ€cker det att bara veta det.  Puss ❀  

ViNNaRe.

Hej hjĂ€rtevĂ€n,     Vad tycker ni om vĂ€rldens initiativ en sĂ„n hĂ€r dag? Är det bra eller Ă€r det bara löjl?  Jag Ă€r som vanligt kluven. Jag tycker att det Ă€r mysigt till och frĂ„n, och andra gĂ„nger Ă€r jag mer likgiltig. Ibland fĂ„r jag för mig att jag ska fira allt och alla och ibland kĂ€nns det bara som nĂ„got konstlat.     Det jag gillar Ă€r att det blir en liten pĂ„minnelse för oss att fira varandra och kĂ€rleken till varandra. I en stressig vardag kan det sĂ€kert lĂ€tt glömmas bort. DĂ„ Ă€r det hĂ€r en bra dag.  Det Ă€r i alla fall enkelt att hitta fina bilder ett sĂ„nt hĂ€r datum. Hela internet exploderar av hjĂ€rtan, blommor och kĂ€rlek.    IgĂ„r upplevde jag en annan form av kĂ€rlek:  Nordenkampen!     Jag var dĂ€r tillsammans med min klubb och deras samarbetspartners och vi skrek och hejade pĂ„ vĂ„ra svenska stjĂ€rnor.        TyvĂ€rr var jag tvungen att gĂ„ hem innan det slutade för jag fick mer och mer ont i halsen och blev sĂ„ jĂ€kla varm...  Jag hann i alla fall se bĂ„de Alex och Fanny vinna sina grenar. Full pott för vĂ„r lilla, men tydligen oerhört starka trupp.     Alex var dessutom bara nĂ„gra hundradelar frĂ„n VM-kvalgrĂ€nsen pĂ„ korta hĂ€cken. Han ska testa snart igen och dĂ„ JÄKLAR hĂ„ller vi tummarna!!  Jag fick ocksĂ„ se Malin sĂ€tta personligt rekord i lĂ€ngdhoppet och det vĂ€rmde sĂ„klart lite extra. Trots att vi inte tĂ€vlar för samma klubb eller trĂ€nar tillsammans lĂ€ngre sĂ„ hĂ„ller jag alltid en tumme för henne.     Och hennes kille Andreas som gjorde bombgenombrott i lĂ€ngdhopp förra Ă„ret.     (Sorry Malin och Andreas, var tvungen att lĂ„na lite fina bilder frĂ„n er eftersom mitt eget album bara innehĂ„ller gamla bilder frĂ„n Sydafrika)  Jag ska inte trĂ€na idag, men jag ska Ă€ndĂ„ Ă„ka till hallen för att kolla nĂ€r Linde kör. Det Ă€r skönt att komma ut frĂ„n lĂ€genheten och prata med nĂ„gon annan Ă€n sig sjĂ€lv 🙂  Och att sluta gĂ„ runt sĂ„hĂ€r:    Insvept i en filt och en kaffekopp i handen.  Nu skickar jag dig en slĂ€ngpuss pĂ„ alla hjĂ€rtans dag och hoppas vi hörs imorgon igen. DĂ„ Ă€r jag FRISK.           

SNoRa MeD MiG

Godmorgon * 10 dagar    För det Ă€r vĂ€l ungefĂ€r sĂ„ lĂ€nge jag har varit borta?  Jag har varit sĂ„ förkyld och trött. Och givetvis har jag varit hos lĂ€karen.  För jag vet ju att ni alla skulle börja skĂ€lla pĂ„ mig annars.  Halsprovet visade ingenting och snabbsĂ€nkan var pĂ„ en bra nivĂ„.  ÄndĂ„ har jag svĂ„rt att svĂ€lja och ont i halsen precis vartenda dag.  Är ni fler som Ă€r förkylda? Hur lĂ€nge kan ett sĂ„nt dĂ€r dumt virus överleva?     NĂ€r jag har halsont sĂ„ trĂ€nar jag inte. Är det nĂ„got jag har respekt för sĂ„ Ă€r det just halsen.  Är jag snorig sĂ„ kör jag, bara jag har krafterna att orka.  Men inte nu. SĂ„ mina dagar har innehĂ„llit annat Ă€n trĂ€ning. Men eftersom min mobil kraschade sĂ„ har jag inte kunnat ta sĂ„ mycket bilder.  Utan bilder - trĂ„kig blogg!  Pratade med min syster Gisela nu pĂ„ morgonen. Hon skrattade nĂ€r jag fortfarande lĂ„g i sĂ€ngen 09.20. SjĂ€lv hade hon vĂ€l sĂ€kert dygnat och tvĂ€ttat 15 tvĂ€ttar, lagat storkok för en mĂ„nad och bytt blöjor 10 gĂ„nger redan.     Idag har jag lite mer energi Ă€n de andra dagarna Ă€ven om huvudet dunkar, sĂ„ jag ska fĂ„ saker gjorda.  Bland annat sĂ„ verkar all min elektronik vilja sĂ€ga upp bekantskapen med mig. Min Mac-dator vill inte ladda upp (trodde inte att man fick problem med de datorerna!)     Och trots att jag lagade mobilens skĂ€rm sĂ„ fungerar inte frontkameran. Dessutom skriker mejlen om uppmĂ€rksamhet.  Jag Ă€r inte sugen pĂ„ mat och det Ă€r ganska grĂ„tt utanför. Jag har lyssnat ut min musik och ingefĂ€ran i kylen Ă€r slut. Och jag vill bara komma till VĂ€xjö och börja trĂ€na igen. Jag hade kommit igĂ„ng sĂ„ bra.  NĂ€, slut med sjĂ€lvömkan. Den leder mig ingenstans uppenbarligen.  IstĂ€llet peppas vi av min syster Bella och hennes kille Peter som varit hĂ€r i Karlskrona och spelat beachvolley-tĂ€vling.        Peter spelade grymt med sin kompanjon PO och missade precis finalen.    Och syster och hennes medspelare vann!        GRATTIS BELLA OCH PETER ❀    Nu sĂ€tter citatmaskinen igĂ„ng. HĂ€r finns ingen tid att spilla.           Och sĂ„ blandar vi all klokhet med lite humor.          

EN ViNNaRe.

Goooooodmorgon sköningar,  Det Ă€r mĂ„ndag och jag vaknar upp i ett hĂ€rligt Belgien.  Det Ă€r hĂ€rligt för att jag tar med mig en massa godbitar frĂ„n det hĂ€r landet.  För vet ni hur det gick för Lisa?!? HON VANN!!!!!!!!!   Hon gjorde sin bĂ€sta serie för den hĂ€r sĂ€songen utan nĂ„gra fulltrĂ€ffar i en enda gren och hanterade hela mĂ„ngkampen pĂ„ ett grymt sĂ€tt.     Sofia ville inte riskera nĂ„got med kroppen och hoppade över andra dagen för att istĂ€llet heja fram Lisa tillsammans med mig.  Vi hade det sĂ„ mysigt pĂ„ lĂ€ktaren och med vĂ„ra kaffekoppar.        Att fĂ„ hĂ€nga med de hĂ€r tjejerna och Agne i fyra dagar och i en tĂ€vlingssituation har varit SÅ lĂ€rorikt och kul.  Och framför allt: vi har team:at ihop oss.         Att ha bra, positiva och peppande mĂ€nniskor omkring sig nĂ€r man tĂ€vlar betyder mycket.  SĂ„ tanken slog mig sĂ„klart direkt: kommer NI nĂ€r jag börjar tĂ€vla igen?? FörstĂ„ det trycket pĂ„ lĂ€ktaren!     Över till Lisa igen - efter ett lĂ€ngdhopp dĂ€r vindarna varierade och gjorde hennes ansats mĂ€rklig sĂ„ stannade hon pĂ„ 5.78. I spjut tryckte hon till med 38 meter plus nĂ„gonting... Och pĂ„ 800 meter sprang hon först i mĂ„l pĂ„ 2.14.  Totalsumman: 5764 poĂ€ng. Eller var det 5765, Lennart Julin? (Friidrottsoraklet)    Precis innan Lisas start pĂ„ 800 meter upptĂ€ckte jag nĂ„got bekant: jag blev torr i munnen!  Torr, nervös och nĂ€stan lite stirrig. Det var precis som om att jag sjĂ€lv skulle springa!  Och alla dessa tankar innan ett lopp... De dök upp hos mig!  Och jag hörde mig sjĂ€lv sĂ€ga, högt medan jag hĂ€ngde över staketet: "Ă„h, fy fan". Killen som stod bredvid mig vĂ€nde sig mot mig som om att jag pratade med honom och jag sa: "sorry" och tittade Ă„t andra hĂ„llet.  Galet kul!     Och nĂ€r Lisa Ă€ntligen kom i mĂ„l igen sĂ„ var jag exakt sĂ„ lĂ€ttad och glad som jag alltid har varit nĂ€r jag sjĂ€lv har genomfört en hel mĂ„ngkamp.  Den hĂ€r resan blev precis sĂ„dĂ€r nyttig som jag hade hoppats pĂ„!          PĂ„ grund av mitt halsont sĂ„ har jag inte kunnat trĂ€na sĂ„ som jag hade planerat under tiden som jag var hĂ€r.  SĂ„ jag vilade igĂ„r och kommer att vila idag. Vi har ju tillsammans bestĂ€mt att den hĂ€r resan ska göras smart.  SĂ„, sĂ„ blir det.    Jag har inte tid att skriva mycket mer idag, för vi ska checka ut innan tolv och ni vet alla hur jag brukar packa: FÖR MYCKET.  Nu ska det liksom ner i vĂ€skan igen.  Tack för tummarna som ni har hĂ„llt och energin ni har skickat!  Ni Ă€r GULD vĂ€rda.  SlĂ€ngpuss Ă„t ert hĂ„ll.           Och nu: mĂ„ndagshumor 🙂            

En skopa skoj

Lunch time och jag gick upp för 20 minuter sen 🙂 Jag har varit sĂ„ otroligt nedgĂ„ngen de senaste dagarna och behövde sova mer Ă€n jag behövde frukost. Har trĂ€nat riktigt bra och det tar all överflödig energi direkt. IMG_4647.JPG Har som mĂ„l att fĂ„ ordning pĂ„ hĂ€lsenan till dess jag och klubben Ă„ker till Sydafrika pĂ„ lĂ€ger om nĂ„gra mĂ„nader. DĂ€r vill jag kunna springa och hoppa genom att komma upp pĂ„ fotbladet (nu springer jag pĂ„ hel fot).

IMG_4649.JPG Jag kÀmpar för att överhuvudtaget kunna köra en mÄngkamp igen. Jag sliter ont varje dag och jag tappar ork och glÀdje mÄnga gÄnger. Men nÀr jag tÀnker pÄ hur det kÀnns att vara i riktigt fin storform och hur kul det Àr att studsa och vara snabb sÄ kommer motivation tillbaka snabbt.

IMG_4748.JPG

IMG_4777.JPG Och nĂ€r jag fĂ„r vittring pĂ„ lite medvind sĂ„ kommer kĂ€nslan av att vilja jobba Ă€n lite hĂ„rdare. Nu till nĂ„got viktigare: Er respons pĂ„ mitt förra inlĂ€gg!!! Jag visste att ni fanns dĂ€r i vassen ❀ SĂ„ mĂ„nga ni var som helt plötsligt började kommentera och vĂ€rma mitt hjĂ€rta och visa att ni fortfarande Ă€r kvar hĂ€r hos mig.

IMG_4779.JPG Jag ska svara er, det vet ni. Men först ska jag berÀtta om gÄrdagen som gick i Jennie Jo-tecken.

IMG_4780.JPG Vi fikade, snackade om ovÀsentliga saker och trÀnade. Jennie ville bara fotografera sÄ tack vare henne har jag ett album med trÀningsbilder ett Är framöver.

IMG_4781.JPG PÄ kvÀllen blev det bowling (dÀr jag tyvÀrr hamnat i en rejÀl formsvacka)

IMG_4767.JPG Helst vill jag inte prata om det men vinnaren (alex) skulle slita sitt hÄr likt Cruella de Vil om jag undvek att prata förstaplatser...

IMG_4783.JPG SĂ„, GRATTIS min vĂ€n 😉

IMG_4766.JPG

IMG_4784.JPG

IMG_4785.JPG Trötta pÄ skitsnack nu? Jag ocksÄ. Nu kör vi hömör-bilder!

IMG_4786.JPG

IMG_4787.JPG Och sÄ en skopa visdom pÄ det hÀr

IMG_4788.JPG

Storform – check!

En hjĂ€rntumörsvecka senare Ă€r jag tillbaka! Det har varit en mĂ€rklig tid. Samtidigt som det vanliga livet ska fortsĂ€tta sin lilla lunk sĂ„ ska en oro hanteras. Och en vilja att hjĂ€lpa till ska hĂ„llas pĂ„ en lagom nivĂ„. Man vill inte vara i vĂ€gen för mycket samtidigt som man vill vara dĂ€r jĂ€mt. IMG_9665.JPG (HĂ€r hos Carro och hennes familj förra veckan) Var det sĂ„nt hĂ€r ni kĂ€mpade med nĂ€r jag var sjuk? Det kĂ€nns nĂ€stan oförskĂ€mt att skriva om saker som Ă€r kul i livet just nu, men jag tror att det Ă€r viktigt att framhĂ„lla Ă€ven det. Även nĂ€r vi drabbas av jobbiga saker. Kanske till och med ÄNNU mer dĂ„? SĂ„ nu tĂ€nker jag berĂ€tta att min trĂ€ning gĂ„r SUVERÄNT bra. Kroppen svarar igen och jag springer 200-ingar pĂ„ hel fot.

IMG_9769.JPG Inte spĂ€nstigt, inte snabbt och absolut inte vackert. Men jag springer. Och det rĂ€cker för mig denna mĂ„naden 🙂

IMG_9850.JPG Peter Holgersson och jag möttes upp igen och fixade svartvita bilder för vĂ„r vidare dokumentation av den hĂ€r resan... Fina va?! ❀ Jag visar Ă€ven storform i en annan sport: Bowling!

IMG_9849.JPG IgÄr hade vi vÄrt Ärliga mÀstarmöte - jag, Niklas Krog, Danne och Gunnar.

IMG_9844.JPG

IMG_9851.JPG Den sistnÀmnda kom som vÀntat sist. Medan jag plockade en placeringen frÄn förra Äret och knep andraplatsen!! Danne spelade som om han föddes med ett bowlingklot i handen sÄ det gick inte att göra mycket Ät. Men att jag slog Niklas... Det trodde jag aldrig!

IMG_9848.JPG Har det hÀnt nÄgot kul under tiden vi varit borta hÀrifrÄn? Nyheter vÀrda att kÀnna till? Puss pÄ nosen lovelys

IMG_9852.JPG

Joss & jag pÄ Hovet

Sovmorgon. Det fÄr man ta nÀr man har varit pÄ hockey kvÀllen innan. SÄ jÀkla kul det var!! DIF-KHK spelade pÄ hovet och jag gick dit med Joss och grabbarna grus frÄn KHK:s ledning.

20140115-091930.jpg

20140115-092059.jpg UtgÄngen pÄ matchen blev den bÀsta tÀnkbara och vi (KHK) vann med tre mÄl mot ett. NÀr matchen var klar gick jag fram och kramade min förre trÀnare Miro Zalar som numera Àr fystrÀnare för laget. Han tyckte att det var en kanonidé att jag skulle följa med in i omklÀdningsrummet och hÀlsa pÄ grabbarna.

20140115-092339.jpg Sagt och gjort. Jag kastades in en segerdans med svettiga och glada mÀn.

20140115-092441.jpg SÅ kul om jag fĂ„r sĂ€ga det sjĂ€lv. Jag har inte dansat pĂ„ Ă„r och dar!

20140115-092522.jpg Joss blev livrĂ€dd för allt adrenalin och stannade kvar precis utanför. NĂ€sta gĂ„ng hĂ€nger du fasen pĂ„ in, okej?! 😉

20140115-092638.jpg Innan hockeyn satt jag och Joss pÄ en restaurangen inne i gallerian precis bredvid hovet. Globens galleria. Jag var sjukt hungrig eftersom jag precis hade trÀnat och bestÀllde in en oxfilépasta. SÄdana brukar ju vara goda. Mmm. Bara inte den hÀr. NÄgon hade tappat chilikaret i den och halsen brann nÀstan upp!

20140115-092828.jpg LĂ€gg dĂ€rtill att jag fick TVÅ smĂ„ oxfilĂ©bitar i hela pastan! Joss och jag vĂ€nde oss om för att kolla efter kameran som skulle hoppa fram och nĂ„gon skrika: "ha, du Ă€r med i vĂ„rt nya program 'minst oxfilĂ© vinner', hur kĂ€nns det?". Men inte hoppade nĂ„gon fram inte. Och jag Ă„t inte upp.

20140115-093056.jpg Besvikelse. NĂ€r jag kom hem la mig och lĂ€ste era kommentarer pĂ„ bĂ„de mitt inlĂ€gg frĂ„n morgonen och Gunnars inlĂ€gg pĂ„ kvĂ€llen. Vilken boom det blev pĂ„ Gunnars meningar 🙂 Han var sĂ„Ă„Ă„Ă„ stolt och sa till mig med nĂ€san i vĂ€dret: "Ja, dĂ€r ser du vilken bra pojkvĂ€n du har!" Jag tycker att det Ă€r lite sött att han inte fattar att jag redan har fattat det för lĂ€ngesedan 😉

20140115-094248.jpg Jag har trĂ€ningsvĂ€rk frĂ„n helvetet och stapplar mig fram. Idag blir det smidighet pĂ„ trĂ€ningen. Sen har jag inte sĂ„ mycket mer pĂ„ schemat. Jo! Åka och lĂ€mna blodprov ocksĂ„. Men det gĂ„r snabbt. Just det. Humorbilden idag kommer frĂ„n min lillasyster Gisela:

20140115-094748.jpg Vi hörs mina godingar

20140115-094836.jpg

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.