Hur viktiga är vilodagarna?

Ja… det kan man ju fråga sig! Frågan om vilodagar är den fråga som jag allt som oftast diskuterar med min tränare Leffe. Jag vill träna mer och mer fast jag redan tränar sex dagar i veckan och två pass om dagen. (Under tävlingsperiod är det betydligt mindre. Då handlar det kanske om sju-åtta pass i veckan.) Jag vill lägga till fler övningar och aldrig tappa en enda dag med värdefull teknikträning. Min träningsvilja handlar inte så mycket om träningstimmarna i sig utan mest om viljan att lära mig alla de olika tekniker som min mångkamp kräver av mig och då behövs det många timmar.  När jag står där på banan så vill jag veta att jag har gjort allt jag har kunnat, tränat tekniken så bra det bara går och tagit ut mig själv i alla moment.

Med åren så har jag lärt mig att vilodagarna är GALET viktiga om jag vill hålla mig hel och frisk. Jag har gått sönder alldeles för många gånger och mina knän är slitna efter att ha kört hårdare träning än vad jag klarat av när jag var yngre. Jag har till och med förstått vilans betydelse så mycket att jag kan njuta av att vila! Jag kan njuta av att vara “lat” och att inte göra någonting. Det stör mig inte lika mycket längre som för bara ett år sedan.

Och tanken som jag hade innan: “Nu vilar jag och mina konkurrenter tränar!” ger mig inte längre panik. Jag utgår ifrån vad det är min kropp behöver för att utvecklas och den behöver VILA.

Jag tror också att för att kunna vila med gott samvete så behövs det (i vissa fall) en plan. Jag har till exempel olika förslag på saker att göra på min vilodag som jag kan ta fram och välja mellan när jag känner att jag behöver det. Det kan vara en inplanerad fika med en kompis eller att gå och köpa saker på stan som jag annars inte hinner med. I början var denna planen mycket viktig för mig, tills jag insåg att jag fasen inte behöver göra NÅGONTING på min vilodag! Nu sitter jag mest hemma och njuter när jag har vila. Går runt och plockar lite eller läser en bok. Eller som nu, skriver till er.

Alla vilar och återhämtar sig på olika sätt och det är viktigt att lyssna till sig själv och att vara ärlig. I början, när jag blev mer och mer medveten om vikten av att vila och hörde mig för i ämnet, så sa en massa människor till mig att jag behövde gå undan och vara ifred för att återhämta mig, eftersom jag är en så social person i vanliga fall. Och visst, jag gillar att gå undan ibland och att vara för mig själv, men det kändes ändå inte som det mest ärliga. Det förstod jag när Gärderud sa till mig: “Men Nadja, du är ju en så social person! Som får kraft av att vara med andra människor! Då är det klart att du ska vara det. Det kanske är ditt bästa sätt att vila på?!”

Och det stämmer för mig! Jag har alltid mått som bäst när jag har varit en vecka nere hos min familj i Karlskrona. Jag har alltid fått kraft och energi av det och där kan jag lova er att det inte finns “en lugn stund”. Det är fart och fläkt men också mycket kärlek, skratt och roliga historier.

Bara för det så ska jag ringa min syster. Jag älskar hennes skratt!

Kramar till er och njutningsfull vila // Nadja

Hur man vilar utan att vila

 

Jag vet att det inte alls är fint. Men jag bara måste få skryta lite. Jag har varit så sagolikt duktig! JAG HAR NÄMLIGEN RENSAT ALLA KLÄDGARDEROBER I HELA LÄGENHETEN! Jag har sorterat, vikt ihop och slängt i flera, flera timmar. Ja, jag har mycket kläder

Det mesta är tråkigt nog träningskläder men ändå. Jag har i alla fall alltid något att sätta på mig.

Att jag har så mycket tid över beror på att jag har min årliga träningsvila. Och jag tycker att jag utnyttjar den på bästa sätt. Eller vad säger ni? Hör på det här:

 

 

Ett. Jag har varit ute och dansat två kvällar i rad! Det händer ALDRIG i vanliga fall. Min syster är fortfarande i chocktillstånd och kommer nog inte att återhämta sig förrän det börjar lida mot jul… Ni skulle sett hennes min när jag frågade henne om hon ville hänga med mig ut. Hon bara stod och gapade, ögonen var stora som golfbollar och det glittrade konstigt om dem. Jag höll på att ångra mig - hon såg för fasen helt tokig ut - men då började hon skrika glädjeskrik och gjorde någon konstig dans och sen var det puss och hej och full fart mot klänningarna i garderoben. Jag fattade att kvällen skulle bli helvild. Drack fyra koppar kaffe och åt godis i en hiskelig fart (måste ju bli hög på något). Vi hämtade upp min friidrottskompis Challe och sen bar det iväg mot storstaden. Och oj så skoj vi hade! Hade jag inte varit elitidrottare så tror jag att festprinsessa hade passat mig. Om jag hade fått ha den titeln och fortfarande vara nykterist vill säga.

Två. Jag och min pojkvän Niklas har tok-shoppat (som om att vi behövde mer kläder!). Vi handlade två par skor var, byxor, tröjor och jag en kavaj. Vi gick runt i flera timmar och jag blev nästan mer trött än Niklas denna gången. I vanliga fall är det alltid han som brukar säga att “det räcker nu” och “dags att åka hem” men jag fick se mig slagen för en gångs skull.

Hade jag inte varit elitidrottare, och om jag inte hade fått bli festprinsessa på grund av det där med bristen på alkoholkonsumtion i mitt liv så hade jag lätt blivit shoppoholic!

Tre. Impulsiviteten och spontaniteten har fått en betydande plats i mitt liv igen! Hurra! På bara några minuter bestämde jag mig för att jag ska åka ner och hälsa på min syster som bor i Lund. Hon har bott där ett bra tag och jag har inte ens sett hur hon bor. Inte ens på bild. Inte ens när jag var i Malmö för att tävla i SM. Jag har knappt fått det beskrivet för mig. Jag är en dålig syster. Så, nu på tisdag ska jag döva mitt dåliga samvete och gottgöra min kära syster Bissan. Det är väl inte direkt bara för det som jag åker ner… men det lät ganska bra

Fyra. Den lite lugnare delen av min viloperiod har också fått utrymme att bli planerad. Jag och Niklas ska till Norge med nyinköpta husbilen och jag har önskat mig ett besök på ett av Norges största vattenland (fick inte bada när jag var på precamp i Feldkirch så det tar jag igen nu!). Sen vill jag stå längst ut på en klippa och skrika ut ett sådant där vrål som man bara ser folk göra på TV… Är det någon som har gjort det någon gång?

Fem. Min coach Leffe har varit här på fika och vi har gått igenom VM och planerat lite inför min kommande hårdträningsperiod. Direkt efter VM så trodde jag att jag aldrig mer skulle kunna idrotta. Jag kände mig så tagen och trött och arg och tömd (hrm… ursäkta min beskrivning men den var nödvändig). Som tur väl var så vaknade jag en dag och allt det gamla var tillbaka! Jag har aldrig känt mig mer motiverad än nu! Jag har aldrig känt mig starkare och mer villig att ge mig hän åt all den hårda träning som väntar runt hörnet! Det ska bli helt fantastiskt underbart och jag känner verkligen att jag har vuxit som idrottskvinna efter erfarenheterna jag fick på VM.

Sex. Att komma hem efter en månad på resande fot är rena mardrömmen för den som inte gillar att tvätta. Det skulle kunna vara jag, men jag har faktiskt lärt mig att gilla att springa upp och ner för trapporna och fram och tillbaka genom långa korridorer (vår tvättstuga ligger längst bort i ett annat hus). Öh, ni behöver inte sätta morgonkaffet, mellanmålet eller kvällsfikat i halsen. JAG SKÄMTAR. Gode min tid.

Jag skulle kunna fortsätta räkna upp saker såhär till dess att jag hade fått skriva ut Hundra. (skröt jag precis igen?) men jag tror att jag hade tappat er kära läsare längs vägen då…

Det var Finnkampen i helgen och både killarna och tjejerna vann, på både senior och ungdomssidan! Det är ju ofattbart bra

Nu är det kallt här i lägenheten. Jag har fönstret bakom mig öppet… man märker verkligen att det börjar bli höst ute. När vinter kommer ska jag trotsa den och göra som Winnerbäck sjunger: “jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt, jag är så trött på alla mail och koder”.

Jag önskar oss alla en bra start på veckan!

Stora kramar,

Nadja -Nadjis - Tiger - Muffis

Ps. Jag glömde en fest: Pumafesten på VM. Det ger mig TRE fester denna månad. Hur många har du Bella? Torris