Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

Nu JäKLaR.

Måndagspuss!  Och hej såklart.  En intensiv vecka har tagit sin början och nu håller jag i mig.  Vi börjar med nyheternas nyhet: BILEN! Jag var på Råbergs Bil tidigare idag för att kika på skönheten som ska tuffa runt mig till och från träningspassen mina sista idrottsår.  En fräsch, kraftfull och elegant KUGA ska rulla under min kropp.  Det känns vemodigt att säga hejdå till Rio. Jag hade en klump i magen varje steg in mot Råbergs dörrar, men det släppte när jag väl fick sätta mig i min nya kompis.  Jag har verkligen känt att Rio (en Ford ST) har varit SÅ mycket jag. Den har stått för det där pigga, snabba och envisa i mig. Och namnet - min revansch... jag älskade det namnet!  Och även om det inte blev OS i Rio så fick jag min revansch.  Jag har fått tävla igen, jag har tränat upp mig från botten igen och jag har tagit mig tillbaka.  Därför är det nu dags för något nytt.  Och som du vet så kommer vårt nya namn att presenteras samtidigt som bilen lanseras.  Det är ingen ordlek denna gången. Det är mer en mening som jag har burit i bakhuvudet ett tag och som jag känner ger mig energi och styrka.  Det är en mening jag kan stå för fullt ut som jag känner står för någonting vi alltid ska komma ihåg i livet.  Jag längtar till jag får presentera det för dig.  Om du vill och vågar så får du gärna gissa!  Har du rätt så kommer jag inte att säga det, men du kommer att veta sen när jag slår upp portarna till vårt nya hem ❤️ Det är alltid roligt att ha rätt.  Imorgon är det tisdag - som om du inte visste det - och jag ska iväg på något som jag gärna vill dela med mig av till dig om någon dag eller två. Så skit i tisdagen nu.  På onsdag får jag mellanlanda en stund, träna ifred och bara vara innan torsdagen bjuder på en rolig grej!  Tillsammans med sjukt sköna brudarna Elin och Alma ska jag hålla i ett träningspass i Växjö!  Tjejerna går andra året på ProCivitas gymnasium och har under året drivit UF-företaget Träningsglädje UF.  Dom vill få igång människor, vill att vi ska röra på oss lekfullt och enkelt och på torsdag har dom dessutom sett till att alla pengar går direkt till Lekterapin på Växjö Lasarett! ❤️ Så, självklart hoppas jag på att se dig där. Svettandes med mig. Passet är anpassat för alla. Det är den egna kroppen som gäller och du gör vad du kan med det du har.  Kan du inte komma men känner att du ändå vill bidra till insamlingen så kan du swisha tjejernas insamlingskonto - tel: 1231882950.  Vad säger du? Kommer du? Vågar du? Ska vi kramas?  Men jaaaaaaaaaaa!  Så. Där somnade mina fingrar.  Bloggtiden för mig är slut. Jag har skaffat mig deadlines. Annars blir jag sittande med milslånga texter som folk rullar ögonen över och gäspar till.  Vill inte vara med om detta.  Så nu: sov gott. Ladda för torsdag och skicka hit en slängpuss! 

Du HaR iNGeN aNiNG.

Heeej från ett litet bakelsemonster ❤ Jag är äntligen hemma i Växjö igen. Det har varit en lång resa och det är alltid härligt att få komma hem till sin egen säng även om det är fantastiskt att vara utomlands.  Min säng är den bästa.  Och idag ska jag få träffa min coach Agne igen. Det var ett tag sedan jag såg honom nu. Jag tror att han kommer att bli glad över att se hur min muskelmassa har växt till sig.  Jag ser fram emot en träningsperiod här nere nu. Mina träningskompisar har haft en veckas vila och är säkert hur redo som helst för att köra igång. Och dom spar aldrig på något krut. Så jag kommer att få kämpa hårt för att hålla jämna steg.  Jag har tränat mycket styrka i en period nu och det känns. Jag känner mig tyngre i kroppen men också mer sammansatt. Mer hel.  Jag märkte av styrkan när jag hoppade längd på Bosön. Visserligen bara med några få steg, men ändå. Jag kände att spänsten låg där någonstans och väntade på mig.  Den kommer sen när vi börjar lätta på allting... det ska bli så otroligt roligt att se vad som kan komma från den här kroppen.  Jag känner mig helt tom inombords när det gäller förväntningar. Känner mig som ett blankt blad.  Jag har varit så trött på att kämpa, så ofantligt less på motvindar, så trött på att uppbringa entusiasm inför varje litet förväntat framsteg att jag till slut har släppt det. Det får liksom lite bli som det blir.  Inte så att jag på något sätt har lagt mig ner för räkning. Inte på något sätt gett upp något.  Men jag är försiktig med vad jag delar med mig av till andra. Dom bilder jag har i mitt huvud och det jag skulle vara nöjd med att prestera vet bara jag. Och det känns bra så.  Det känns som om att jag behåller mer energi på det sättet.  Den här resan, fram till idag, har varit så väldigt märklig. Från dom mörkaste dalar till små kullar där jag bara har kunnat ana solstrimmorna. Aldrig några höga toppar med vackra vyer. Tidigare i livet har jag kunnat uthärda djupa dalar mycket tack vare att jag fick belöning snabbt i form av det där höga.  Dom här senaste två åren av återhämtning från cancern har varit mer plana. Gråa. Jag har fått sänka min acceptans överallt. Jag har fått bli lycklig över sådant som jag skulle tagit för givet tidigare.  Jag har fått bli mindre kräsen.  Det har varit så mycket 90% uthärda och 10% lyckorus och tillfredsställelse.  Jag vet att många är trötta på mitt tjat. Men jag vet också att inte många har gått min resa.  Därför skiter jag i åsikterna om tjatet nu även om jag tog illa upp i början. Jag ville ha mer förståelse. Jag tyckte att det var elakt att ha en åsikt om hur snabbt jag borde komma tillbaka efter avsliten hälsena och cancer.  Jag kunde irritera mig på att människor trodde att allting var så enkelt. Än idag kan det störa mig. Men då har jag den här insikten: det finns ingen där ute, vad jag vet, som bär samma ryggsäck som jag. Och så länge det inte finns, så kan ingen heller säga något om det.  Ingen annan har heller referensramar. Ingen annan vet heller hur lång tid det bör ta. Det kanske tar ett år, två år... eller så tar det all tid och går inte alls.  Vem vet?  Så kan du tänka när du går igenom något svårt som andra har åsikter om: ingen annan har faktiskt en jävla aning. Aning om dina omständigheter, dina känslor, dina reaktioner, ditt sätt att ta dig framåt. Och så länge ingen annan heller har kopierat ditt liv och dina försök RAKT AV - ja, då kan dom heller inte säga någonting.  Du har all rätt att tycka att det är slitsamt, ett helvete, kanske till och med omöjligt; men ändå ha viljan att försöka.  Du har rätt till allt det där. Jag vet att jag ibland själv har sneglat på andra människor och tänkt: men vad håller han/hon på med? Hur svårt ska det vara?  Men av min resa så har jag lärt mig att det inte är sjysst att tänka så. Eller ens givande. Det är rent av bara idiotiskt. Och jag har fått tänka om.  Jag vet inte vad människan jag precis kritiserar i mitt inre faktiskt går igenom. Jag har inte hela bilden. Jag ser inte in bakom kulisserna. Jag är bara en medmänniska som är snabb att dömma.  Och varje gång jag gör det så skäms jag för mig själv. Men tanken ovan hjälper mig.  Den hjälper mig att hålla fötterna på jorden, så som pappa alltid har önskat att jag ska göra. På den punkten har jag i alla fall lyckats. Och misslyckats på så väldigt många andra.  När jag var ung läste jag ett citat någonstans. Jag läste mängder med sådana, och gör fortfarande, så fråga mig inte varifrån det kommer. Men det fastnade. Och jag har det i bakhuvudet vart jag än går.  Såhär: "Din uthållighet är måttet på hur mycket du tror på dig själv".  Det har följt med mig genom intervaller, genom personliga problem, genom allting egentligen. Jag har alltid känt en enorm tro på mig själv. Men det har också kostat energi. Efter en hård utmaning har jag känt mig urholkad. Förbrukad och färdig.  Det kostar att plocka fram bra tankar. Och det står alltid och väger mot frågan: "är det värt det?". Så länge vi kan svara JA där, ja... då tänker jag att det är väl bara att köra. Vad finns det att vara rädd för?  Jag har hittat mängder med svar på den frågan: jag kan vara rädd för precis allt. Kanske du också. Men vem fan orkar? Jag tröttnade på att vara rädd. Lika mycket som jag snabbt tröttnade på att vara "dålig". Därför pressar jag mig på mina träningspass, därför går jag all in, därför får det bära eller brista.  För jag är inte rädd längre.  Jag har varit rädd för att dö, för vad folk ska tycka, för min framtid, för att ta fel beslut, för att säga fel saker, för att inte duga, för att ingen ska tro på mig, för att publicera texter, för att orken ska ta slut... i omgångar.  Men så länge du vet, någonstans djupt inom dig, att du hanterar det, att det är övergående och att ingen egentligen bryr sig, så har du allt du behöver.  Att ingen egentligen bryr sig är en magisk tanke. För om vi ska vara ärliga - hur snabbt släpper vi inte saker? Hur snabbt kommer det inte något nytt att prata om? Denna morgonens nyheter är redan mentalt veckogamla.  Dessutom har alla fullt upp med sig själva.  Vi vinner alltid mycket mer på att köra vårt eget race. Det vi innerst inne tror och hoppas på. Vi vinner självrespekt genom att våga fullfölja vår längtan.  Vi bär våra huvuden högre, vi står mer rakryggade på denna jord och vi glöder mer, även om vi alldeles säkert ser löjligt tilltufsade ut ibland.  Det är vad jag tror.  Jag tror på dig som sliter i det tysta, även om jag kanske sneglar snett ibland av gammal vana. Jag tror på dig som säger att du vill men att det inte har visat sig än. Jag tror på dig som säger att du känner att du kan men inte har gjort det än.  Jag tror på dig som sticker ut hakan även om den sticker ut mer än vad som är allmänt accepterat. Jag tror på dig som känner att du inte har det där "lilla extra". För jag vet att vi alla kan plocka fram det. Det är inte få förunnat. Det är en sak att lära sig och att tro på.  Jag tror på dig som "missade tåget", som tog omvägen, som drog det kortaste strået.  Jag tror på dig som misslyckas, jag tror på dig som har förklaringar som omgivningen gärna gör om till "bortförklaringar". Jag tror på dig som är uträknad.  Ibland räcker det att bara veta det.  Puss ❤  

FRySeR iHjäL.

Glad eftermiddag darling,  Hur är livet?  Mitt är febrigt, frossigt och kräkigt. Jag har influensan!!  Det började igår på morgonen och eskalerade vid lunch. Jag sov i flera timmar. Var fast på annan ort och kunde inte ta mig hem. Men vid 18-tiden satte jag mig och styrde Rio mot växjö.  Aldrig har en resa gått så långsamt. Jag körde nog i 50 hela vägen. Allting bara gungade.  Jag har sovit i två par mjukisbyxor och två tjocktröjor. Och inte ätit mer än tre djungelvrål och två fruktgodisar på två dagar. Börjar känna mig liiiiite matt nu.  Fick ett ryck för en timme sen och tänkte att jag bara måste beställa hem pizza. Det var en bra tanke men jag klarade bara av att äta en slice. Jag blev dock väldigt glad över att det fungerade med hemkörning! Har aldrig testat det här i Växjö tidigare. Men det var smidigt och toppen. Så fort jag reser mig upp så snurrar huvudet så att gå ut för att handla var liksom inte något alternativ.  Är vi fler sjuka här inne eller är jag helt ensam?  Det som är bra med att vara sjuk är att det inte finns en tillstymmelse av rastlöshet. Det finns liksom ingenting att göra. Man kan bara ligga platt fall. Somna, vakna och somna om igen.  Det som sticker i mig är att jag missar träningspass. Igår skulle jag har sprungit 200-ingar och 150-meters lopp. Lite snabbare än tidigare. Självklart blev det ingenting med det.  Att träna när jag är sjuk är ett big NO NO. Sen kan vi ju diskutera vad "sjuk" innebär, men du fattar.  Bara jag sitter och skriver nu så blir jag trött. Jag behöver gå och lägga mig.  Men först vill jag berätta att det kommer en gästbloggare hit: Jonas Hedman.  Han är skribent och ett friidrottsorakel ala Lennart Julin. Han har koll på det mesta. Och han kommer att uppdatera oss på det roliga inom friidrottsvärlden.  Redan imorgon kommer ett inlägg som handlar om min gren: mångkamp! Ni som gillar friidrott får chans att ställa frågor och få bakom-kulisserna-tips.  Roligt va? 🙂  Nu behöver jag kurera mig. Snälla ge mig tips på hur man får bort det där som alla säger att man bara måste "vänta och vila ut".  Någon sitter säkert på en mirakelkur ❤ Puss på nosen och ha en frisk och glad kväll, Nadja 

Vi TeSTaR NyTT.

Godmorgon...  Jag vet, nu svimmar du! Klockan är 05.00 och jag är uppe och skriver.  Det är för att natten har varit orolig både för mig och Ketchup. Han har haft ont i magen då han fick nytt hundgodis igår och har velat gå ut och bajsa flera gånger.  Han krafsar, nosar och hoppar ner från sängen när han vill berätta att det är dags för utgång. Och vimmelkantigt och vindögt är det bara att gå upp.  Denna gången orkade jag inte gå och lägga mig utan satte mig här hos dig istället.  Jag passar på att få saker gjorda istället. Kaffebryggaren är igång och dom 100-procentiga ljusen är tända.  Och känslan av att största delen av Sverige sover vid den här tiden gör det extra mysigt...  Träningen igår gick bra och var lätt, men jag känner ändå av den nu när jag inte fått sova alla timmar som jag borde fått sova. Det blev oerhört lugn långjogg, precis som planerat...  Och stabilitetsövningar och styrkeövningar i kontrollerade former.  Kroppen känns piggare än för två veckor sedan då jag nästan gick över gränsen för vad den orkar med och det svider inte lika mycket i muskulaturen nu som då.  Jag tror att jag låg för nära vad jag klarar av just nu och därför reagerade på alla håll och kanter med trötthet och syrakänslor och irritation. Som du vet så experimenterar jag mycket för att hitta den perfekta kombinationen mellan träning, vila, återhämtning och kost.  Jag har provat glutenfri kost, jag har provat isbad och bubbelpool, jag har testat massage och ström. Jag har testat D-vitamin, citronvatten på morgonen, att minska ner på kaffet, att gå upp bestämda tider varje morgon, morgonpromenader och stretch innan läggdags.  Det känns verkligen som om att jag har provat allt.  Det som har gett bästa effekt har i återhämtningform har varit massage. Jag svarar otroligt bra på det. Och har inga problem med att ta massage en timme innan ett träningspass. När jag kör isbad blir jag stum. Massagen ger mig en känsla av smidighet samtidigt som jag behåller trycket i kroppen.  Kostmässigt har jag haft större problem med att hitta rätt.  Varje gång jag provar något nytt så ger jag det minst en månad. Sedan utvärderar jag hur jag tycker att det fungerar.  När jag åt glutenfritt blev jag väldigt lätt i kroppen, kände nig fräsch och pigg men tappade styrkemässigt.  Nu ska jag istället prova att leva på plant based food.  Det vill säga allt som kommer från växtriket. Det blir mängder med bönor, frön, nötter och rotfrukter och inget animaliskt. Jag brukar vilja läsa på innan och har sett en dokumentär som heter "food choices". Se den om du inte har sett den! Finns på Netflix. Du får mycket förklarat på ett bra sätt där. Men jag tycker inte att det räcker och vet att för varje grej som sägs vara bra, så finns det kritiker som säger annat.  Jag hittade till den här sidan när jag letade efter kritik för det här sättet att leva: Med kritiska ögon - läs den här Jag vet att vi hela tiden får berättat för oss hur vi ska leva och äta och göra för att må bra. Och råden vi får är alltid lika spännande.  Jag har dock svårt att tro att ett råd kan gälla för alla människor och vill gärna hitta det som passar bäst för mig och min livsstil.  Därför provar jag innan jag säger att det inte fungerar, eller fungerar - för mig.  Jag tror att vi alla är olika. Och reagerar olika på det vi stoppar i oss. Vi gör av med olika mycket energi och är olika känsliga för vissa livsmedel.  Och vi vet att vi har kolhydrater, proteiner och fetter som vi ska få i oss. Jag är så tråkig att jag tror på måttlighet i allting, men jag kan inte vara helt övertygad förrän jag har testat.  Så det gör jag nu. Och du får hänga med på det nya sättet att leva! ❤️ Jag vill se om jag blir piggare, starkare och fräschare när jag äter alla dessa plant based måltider.  Inget kött, inga ägg, inga mjölkprodukter... jag har för mig att simmaren Lars Frölander fick bra resultat när jag la om kosten åt detta hållet. Har du hört något om det?  Nu ska vi se om detta stämmer också på mig... roligt va?! Klockan är 06.14 och jag har suttit och skrivit i en timme. Ketchup snarkar vid mina fötter och jag tänker försöka sova lite till innan jag går upp för frukost - gröt och frukter och frön.  Puss och kram i massor, hoppas du sover några timmar till! ❤️

GoDNaTTPuSS.

God kväll livets vän där ute,  Hur är kvällen? Och har du börjat med dina D-vitamin?  Jag fick bra kommentarer av er alla som vanligt men hajade till extra när Kajsa skrev att det kan vara farligt att ta för mycket då kroppen inte kan göra sig av med det på samma sätt som med annat.  Jag kollade såklart upp det här och hittade följande: "D-vitamin lagras i kroppens fettvävnad och för mycket D-vitamin kan leda till förgiftning. Exakt var gränsen för överdosering av D-vitamin ligger är något som forskarna fortfarande inte är helt säkra på.  D-vitamin från solen bildas genom en kemisk reaktion i kroppen som sätts igång när solens UVB-strålar reagerar med en typ av kolesterol som finns i huden. Under en svensk högsommardag kan kroppen på ganska kort tid producera så mycket som 250 mikrogram D-vitamin. Detta är betydligt högre än den rekommenderade dagliga dosen, men eftersom produktionen regleras av huden är det omöjligt att överdosera D-vitamin från solen. Överskottet lagras istället i kroppens fettvävnad och frigörs gradvis efter behov. Men vi kan bara lagra D-vitamin till en viss gräns. Den som fyller på D-vitaminförråden ordentligt under sommaren kan lagra vitaminet i kroppen i upp till några månader men tyvärr inte tillräckligt länge för att det ska räcka hela vintern. Från oktober till mars behöver de flesta svenskar därför förlita sig på andra källor till D-vitamin" (Info från bristguiden.se) Dagens träning har återigen varit lugn, jag har varit alldeles för sliten den senaste tiden.  Det finns ingen vinst i att fortsätta köra över något som redan är nedkört.  Om vi bara kollar på träningsmängden från förra höstträningen så har jag ökat den med nästan 80%!  Förra vinter var det mycket cykel, ingen häck, inte alls så mycket styrka som nu och hälften av alla lopp som jag redan har genomfört denna höst.  Det vore underligt om inte kroppen så ifrån. Häftigt visserligen, men underligt.  Har du något roligt att göra ikväll eller blir det sängen nu?  Jag ska snart sova för jag tänker tidig morgon imorgon igen.  Innan jag kryper ner vill jag återigen dela med mig av Johannes Hansens härliga pepp. Jag gillar den killens tankegångar så mycket. Och ofta tycker jag att vi tänker väldigt lika men lika många gånger skriver han saker som jag känner att jag behöver jobba på.  Visst är han klok? Och även om han ibland skriver saker som man redan tycker att man vet så är det bra att påminnas ❤️ Nu blir det sängen, men först - lite kul! 

ALLT eXTRa TaCK.

Nämen hallå och godmorgon ❤️ Här får du, så att du överlever dagen.  Du som inte dricker kaffe får en kopp te istället. Jag är inte svår på det sättet.  Igår var en trötter-dag. Jag var helt slut när jag kom hem efter träningen vid 17.30 och ville bara gå och lägga mig.  Ändå körde jag inte tungt alls på passet. Jag träffade sjukgymnast Lena för att kolla kroppen och körde vader och stabilitet efter det. Ett viktigt pass, men ändå mycket mys. Dom där små och lågintensiva passen glöms ofta bort och kan ibland lämna mig med känslan av att jag inte gör något.  Men efteråt känner jag mig alltid stadigare och mer "sammansatt".  Långsamma "höften upp" för att märka skillnader i benen, mage med benen på boll där jag inte kan koppla på höftböjarmuskeln och långsam cykling för att få genomblödning. Och sedan olika former av aktiv stretch. När du har kört hårt under en tid - testa att lägga in sådana pass! Du kommer att märka att det gör din kropp gott.  Jag kände mig fräschare idag när jag vaknade: 06.00. Men då la jag mig också för att sova igår redan 21.30. Jag kunde fasen inte hålla ögonen öppna.  Då har jag ändå börjat med att käka D-vitamin i mängder. Och magnesium tar jag varje dag sedan lång tid tillbaka... Det är det enda extra jag tar och jag hoppas märka skillnad snart. Eftersom jag inte åker med klubben på läger denna vinter så försöker jag att förbereda mig på mörkret.  Pratade med en träningskollega; Stefan Tärnhuvud, om detta på friidrottsgalan och fick ännu mer vatten på min kvarn. Han käkar mängder med D-vitamin och säger att det har stor effekt på känslan av pigghet.  Sen finns det självklart dom som hävdar att naturlig sol är bäst, och det köper jag såklart. Allt som är naturligt är bäst. Men när det är mörker dygnet runt så är det svårt att få det där naturliga. Och jag är beredd att hitta ett mellanläge.  Äter du D-vitamin?  Bara nu när jag sitter här och skriver så är det totalt mörker utanför. När kommer ens solen upp?!  Jag är inte van att gå uppe före någonting, så det här är nytt.  Klockan har slagit precis över 07.00 och jag ska göra mig en stor tallrik gröt. Med nötter, kanel, chiafrön och lingonsylt. Magen kurrar utav bara tusan. Jag hoppas du har vaknat till och att du får en glad dag ❤️ Puss och kram 

”NäR aLLTiNG VäNDeR…”

Hej du, Tisdag lunch har kommit och jag skulle behöva fräscha till mina naglar: Jag gillar ju egentligen att pilla med sånt där men just nu prioriterar jag annat.  Jag får se lite sketen ut ett tag.  Jag rycker ändå mest i skivstänger och knyter träningsdojjor med dom här händerna.  Jag vill visa dig en sak.  Min coach Agne har en dotter som heter Frida och hon håller nu på med ett projekt i skolan.  Hon ska tillsammans med sina kompisar ge ut en bok med historier från människor som berättar om sin cancerresa. Delar av vinsten går direkt till Cancerstiftelsen i Kronoberg. Sådana projekt som jag har en förkärlek till och det var givet att jag tackade ja till att skriva om min resa där. Om du zoomar in så kan du se ett litet utdrag från boken och min text.  Och om du är sugen på att beställa den så ska jag ta reda på vart du kan göra det ❤️ Äh, nu svarade Frida snabbt på mitt sms. Det räcker med att ni mejlar hit: cancerviveuf@gmail.com För 100kr blir den din!  Decemberdagarna rusar fram och vi kan snart fira in ett nytt år.  Ett nytt år är för dom flesta en fräsch nystart och det kommer att bli så även för dig och mig.  Vi håller på med ett nytt hem till oss. Det ska renoveras här inne och jag har ju tidigare bett dig om input. Jag har läst allt och sitter nu och spånar för fullt.  Jag tror att du kommer att gilla det nya.  Framtiden är hoppfull.  Jag hoppas att du känner det.  Idag har jag prehab på schemat och ska träffa sjukgymnast Lena på mitt träningscenter här i Växjö. Om jag lyckas charma Agne så får jag säkert köra lite överkropp efteråt.  Jag behöver mer pump i armarna om den där kulan ska flyga något i vinter.  Puss på pannan och bästa dagen kära du, Nadja 

SLäPP aLLVaReT.

Jag har tröttnat på all min musik och sökte på "gamla godingar" på Spotify och VIPS så har jag massa nygammalt att plugga igen öronen med.  Vad sägs om Highway Stars och "I am an astronaut"? Eller Ledins "Släpp hästarna fria".  Tack gode gud för musiken. Jag kan förändra känslotillstånd på fem minuter genom att lyssna på viss musik.  Idag vill jag vara glad och lättsam. Då blir det enkla och tralliga låtar. Jag har haft en otroligt pressad tid som fortfarande inte är över, men idag får jag chans att andas lite och det tänker jag göra.  Jag har visserligen två träningspass - både styrka och häcklöpning men det är inte samma sak som det andra som har hängt över mig. Livet kan vara så påfrestande ibland. Och jag märker att jag har lätt för att stressa upp mig när jag får för mycket på mitt bord i kombination med att det touchar mitt samvete.  Förfrågningar som är viktiga men som innebär jobb som förväntas göras gratis. Mejl från någon medmänniska som behöver något. Och jag vill säga JA till allt. Men räcker inte till.   Men igår jag läste en så väldigt bra text av Johannes Hansen som fick mig att ta ett djupt andetag istället för att vrida upp tempot ännu mer:  Speciellt gillar jag meningen om att inte ta sig själv på så stort allvar.  Jag menar, det jag inte kan ge finns det tusen andra som kan. Det finns ingen värld som står och faller med mig. Och jag skrattade när jag läste den där meningen.  Vem fan tror jag att jag är?!  Som du vet så gillar jag käftsmällar och där fick jag en. När du ser det lättsamma i livet går allt så mycket lättare. Det är bara när jag blandar in mina känslor som jag påverkas.  Min syster Daniela skrev ett lysande sms till mig en gång när jag gick på högvarv och tyckte att ingenting var gott nog.  Hon skrev: "Kära Nadja, du har liksom hjärtat utanpå kroppen..." Och det ligger så mycket i den meningen. Läs den igen och fundera på vad hon menade.  Vad tror du?  Träningen dessa veckor har gått över förväntan och jag trivs så väldigt bra i min kropp just nu.  Sedan testveckan jag gjorde där alla testvärden hade skjutit i höjden har jag fått nytt självförtroende.  Tillit till min egen förmåga och mitt psyke har jag alltid haft, men tron på att kroppen skulle hänga med denna höstträning har varit vacklande.  Jag hade en kittlande tanke när vi startade i september: tänk att få köra ALLA pass. Inte missa ett enda.  Och det höll ett tag. Tills hälsenor, baksidor och rygg började säga ifrån på grund av den totala belastningen.  Skillnaden detta året är att Agne och jag har alternativ som gör mig lika trött och utmattad. Det där kom vi på i somras och funkar lika bra under höstträning som när vi toppar formen.  Vi har också lagt till en övning för att stärka upp vänster vad som fanimej helt somnade till efter att hälsenan gick av.  Som du vet så har jag försökt med mycket: ström, vanliga tåhäv och fotstyrka till förbannelse.  Det hjälpte till en viss gräns. Men nu behöver jag ännu mer POWER.  Så vi kör i en maskin som fungerar precis som bromsman på Bosön. Jag får hålla emot tyngder som jag egentligen inte orkar och den styrs av en dator. Linor drar stången upp och ner. Inga vikter behövs.  På bara två veckor märker jag skillnad! Speciellt i den vanliga löpningen.  Det är tisdag lunch och jag är kissnödig.  Toan - jag kommer!  Puss & kram 

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.