Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

OjDĂ„.

NĂ€men, det Ă€r visst nĂ„n som Ă€r tillbaka!  Det Ă€r sant som det stĂ„r och det Ă€r ocksĂ„ en mening frĂ„n en av Lars WinnerbĂ€cks sĂ„nger. SĂ„klart. Jag kĂ€nde att jag ville göra min entrĂ© med en poetisk touch. Hur mycket det nu blev av den varan lĂ€r vi vara oense om. Och jag Ă€r nog pĂ„ din sida nĂ€r jag tĂ€nker efter. Du mĂ€rker att jag Ă€r pĂ„ ett lustigt humör idag va?  Jag kĂ€nner mig busig nĂ€r vi inte har setts pĂ„ lĂ€nge. NĂ€stan som om det vore en liten nyförĂ€lskelse.  Vad har hĂ€nt hĂ€r dĂ„? Börja du! Jag gissar att du kommer att berĂ€tta en massa skoj, en del ledsamma saker och nĂ„gra spĂ€nnande.  Till "mamman" vill jag gĂ€rna börja med att skicka ett hjĂ€rta ❀ För jag vet att hon har det tufft.  Sen vill jag berĂ€tta att jag har förelĂ€st för KHK i Karlskrona - pĂ„ ENGELSKA! Min första förelĂ€sning nĂ„gonsin pĂ„ detta sprĂ„k som jag egentligen inte alls behĂ€rskar.  Men jag hade min suverĂ€na vĂ€n Alex till min hjĂ€lp och i tvĂ„ dagar satt vi inlĂ„sta och skrev ner hela förelĂ€sningen för hand. För att sedan börja jobba med att tala den.  En enorm utmaning för mig. Du kan ju förstĂ„ alla dessa fackord som jag knappt ens förstĂ„r pĂ„ svenska...  Men, resultatet blev BRA ta mig tusan! Och jag Ă€r jĂ€ttenöjd och stolt över mig sjĂ€lv.  Och stackars Alex fick inte göra mycket under hennes visit hos mig. Men med tanke pĂ„ att hon har börjat sticka sĂ„ kanske hon inte brydde sig.  NĂ€r jag gick in i min egen vĂ€rld satt hon dĂ€r i soffan och jobbade med nĂ„got mörklila garn som ska bli en halsduk.  SĂ„ mysigt. Trots allt.  Och jag Ă€r sĂ„ lyckligt lottad som har hittat min vĂ€n i livet.  Förutom plugg och förelĂ€sning sĂ„ har trĂ€ning stĂ„tt pĂ„ schemat. Och sĂ„ bra det har gĂ„tt!  Jag Ă€r stark men Ă€ndĂ„ lĂ€tt. Och jag har satt pers i korta benböj! Mitt först pers nĂ„gonsin efter cancern!  Jag mĂ€rkte direkt av min nyvunna styrka under lĂ€ngdpasset nĂ„gra dagar senare: för det gick sĂ„ bra.  DĂ€remot fick jag sota för det nĂ„gra dagar senare för kroppen Ă€r inte riktigt van nĂ€r jag höjer nivĂ„n pĂ„ det jag gör. Och jag fick vara flexibel i mina pass nĂ„gra dagar efterĂ„t. Ingenting nytt alltsĂ„. Du har sĂ€kert ocksĂ„ börjat se mönster och smĂ„ tecken bara genom det jag skriver. Snart kan du bli trĂ€nare sjĂ€lv om du skulle vilja det 🙂  "Jaha, du vill trĂ€na en grupp? Vilken utbildning har du?" - "Den bĂ€sta! Nadjas blogg!"  Ha, Ă€ndĂ„ en söt tanke.  NĂ€, nu ska jag göra lite nytta i det hĂ€r livet. Vad ska du göra?  Puss och kram och PS. PĂ„ mĂ„ndag sticker jag pĂ„ lĂ€ger igen 😉 

VĂ„R SVĂ„Ra BaLaNSGĂ„NG.

Vindarna viner utanför och graderna sjunker nerĂ„t. Kylan Ă€r bitande nu. Jag behöver plocka fram min vinterjacka.  Jag har haft samma jacka i snart fyra Ă„r. Jag Ă€r en vanemĂ€nniska pĂ„ vissa omrĂ„den. Och trots att jag till och frĂ„n har shoppingdjĂ€vulen i mig sĂ„ har jag inte bytt ut min röda Peak Performance-jacka. Än.  Det kanske Ă€r dags nu?  Synd bara att jag inte har ben som kan ta mig ut pĂ„ stan - jag slĂ€par mig fram!  TrĂ€ningsvĂ€rken Ă€r ett skĂ€mt och begrĂ€nsar mig. Efter loppen och hoppen i mĂ„ndags och hĂ€cklöpningen i tisdags sĂ„ fick vi alla vila redan igĂ„r - vi skulle börja lugnt denna veckan.  Bara tur för mig och min kropp. För vi har en jobbig tid med tillvĂ€njning nu.  MĂ„nga sĂ€ger till mig: "men du fĂ„r vĂ€l inte trĂ€ningsvĂ€rk? Du har ju trĂ€nat hela ditt liv!" Men jag svarar alltid: "eh, jo jag fĂ„r trĂ€ningsvĂ€rk frĂ„n helvetet! Dels för att vi pendlar mellan olika trĂ€ningsformer och dels för att kroppen reagerar sĂ„ fort jag tar mig till en ny nivĂ„". FĂ„r jag inte trĂ€ningsvĂ€rk sĂ„ blir jag lite misstĂ€nksam. Har jag verkligen pressat mig? Har jag chockat kroppen sĂ„ att den utvecklas? Tog jag inte i 100%?  Alla kroppar Ă€r annorlunda, men sĂ„ fungerar min.  Har du koll pĂ„ din? Vet du nĂ€r du ger jĂ€rnet med den?  Jag Ă€r 33 Ă„r ung och Ă€r just nu lycklig över den kropp som i sĂ„ mĂ„nga Ă„r har gett mig chansen att anvĂ€nda den pĂ„ sĂ„ mĂ„nga olika sĂ€tt.  Jag skriver "just nu" för du vet att jag mĂ„nga gĂ„nger ocksĂ„ har varit besviken pĂ„ den. Men det tillhör lite livet, har jag mĂ€rkt. Ibland glĂ€dje - ibland irritation.  Det jag önskar av den nu Ă€r att den Ă€r tĂ„lig genom den hĂ€r hösttrĂ€ningen. SĂ„dĂ€r tĂ„lig som den var nĂ€r jag var ungdom.  Jag behöver dom hĂ€r mĂ„naderna av uppbyggnad.  Och jag försöker att hitta balansen i vardagen.  Balans mellan vila och aktivitet, balans mellan att fokusera pĂ„ trĂ€ning och sedan anvĂ€nda huvudet i mitt samarbete med sponsorer och pĂ„ mitt nya "till-och-frĂ„n-jobb".  Balans i livet kan vara den svĂ„raste utmaning jag nĂ„gonsin tagit mig an.  Och jag stötte pĂ„ en otroligt bra text pĂ„ nĂ€tet som jag hoppas du har tid att lĂ€sa!  Nu har jag sjĂ€lv inte nĂ„gra barn, men jag kĂ€nner budskapet i orden och jag tror att du ocksĂ„ kan kĂ€nna igen dig. Lina Norberg Juuso stĂ„r för dagens tĂ€nkvĂ€rda omgĂ„ng.  VarsĂ„god: " (Fakta: Snart 36 Ă„r. TvĂ„barnsmamma. Jobbar, pluggar, anmĂ€lt mig till massa lopp och sĂ„ vidare
.)  Jag Ă€r sĂ„ trött. NĂ€r jag var barn under Ă„ttiotalet satt mammorna under flĂ€kten pĂ„ en pall. De rökte BlĂ„ Blend, hade blĂ„ mascara som enda make-up och var enastĂ„ende vackra med sitt permanentade hĂ„r. De hade hĂ„r under armarna och köpte Big Pack till ungarnas kalas. Saft fick man dricka ur vita plastmuggar med rĂ€fflor pĂ„. NĂ€r mammorna skickade ivĂ€g sina egna Ă€ttlingar till födelsedagsfester sĂ„ lĂ„g det en slant i ett igenslickat kuvert och sĂ„ var presenten fixad. Lekarna kom barnen pĂ„ sjĂ€lva medan de vuxna tog en till cigarett och diskuterade senaste avsnittet av Dallas. Jag tror inte en enda mamma trĂ€nade – Ă€ven om söndagens tv-program med knipövningar pĂ„ schemat traditionellt stod pĂ„ under helgerna. Kniiiiiiip. Jag Ă€r sĂ„ trött. Man hade hört talas om kostcirkeln, men brydde sig inte nĂ€mnvĂ€rt. Grönsaker var lika med tomat och isbergssallad. Det Ă„t man kanske pĂ„ helgerna. Ungarna skulle överleva och de gjorde barnen pĂ„ falukorv och limpsmörgĂ„s. O`boy. Frosties. Jag lĂ€ngtar bakĂ„t – jag Ă€r sĂ„ trött! Jag lĂ€ngtar tillbaka till ett Ă„ttiotal som jag sĂ€kert romantiserar kraftigt hĂ€rifrĂ„n 2015 – men Ă€ndÄ  I minnets skimmer frĂ„n det som var - sĂ„ skimrar det sĂ„ lĂ€tt och vackert och enkelt. Jag Ă€r i jakten pĂ„ den tid som flytt. Jag Ă€r i fĂ„nge i den tid som Ă€r. Nu Ă€r makeup inte lĂ€ngre blĂ„ mascara utan mineralpuder, coversticks, fransförlĂ€ngning och putmunnar fixas lĂ€tt för dem som har stĂ„lar. Kalas Ă€r hemmagjorda tĂ„rtor dĂ€r antalet dekorationer med sugarpaste för tankarna till Amerika de lux. Alla Ă€r sin egen konditor. Big Pack vĂ„gar man inte andas lĂ€ngre. Och sedan kommer den förbestĂ€llda clownen till partyt och the show must go on. Jag Ă€r sĂ„ trött. Presenterna ska pimpas och uppumpas – har du hört talas om hur fiiiiiint paketen slĂ„s in i Japan? SĂ„ gör vi! Det finns instruktionsfilmer pĂ„ Youtube. Det Ă€gnar vi en eftermiddag Ă„t. Man ska anstrĂ€nga sig. Göra lite extra. Vara-duktig-mammakvinna. Alla mammor trĂ€nar och dĂ„ ska det trĂ€nas pĂ„ riktigt. En motionĂ€r Ă€r ingen motionĂ€r förrĂ€n Vasaloppet Ă€r avklarat – minst. Den kvinna som nĂ€rmar sig fyrtio och inte sprungit nĂ„got hĂ€ftigt motionslopp Ă€r pinsamt ute. SĂ„ oldÂŽn saggy. Jag Ă€r sĂ„ trött. Jag sitter pĂ„ bussen och tĂ€nker vara effektiv, nyttja tiden vĂ€l, vara högpresterande och duktig och plugga under resan. Jag bara somnar och somnar och somnar. Och fĂ„r dĂ„ligt samvete, dĂ„ligt samvete och dĂ„ligt samvete. Jag Ă€r sĂ„ trött. I mailkorgen ligger anmĂ€lan till Göteborgsvarvet, kallelser till mötena, pĂ„minnelser om allt som ska göras. I kalendern deadlines efter deadlines efter deadlines. Barnen behöver nya klĂ€der. Jag behöver 80-talet. LĂ€ngtar efter att sitta pĂ„ en pall under en flĂ€kt, röka BlĂ„ Blend med en kompis, ha hĂ„r under armarna och lĂ„ta livet levas istĂ€llet för att försöka fĂ„nga livet medan tröttheten slickar en i ryggen. Som om vila vore en fiende"  HUR BRA SKRIVET ÄR DET DÄR?! Det Ă€r sĂ„ Ă€rlig och naket och vackert.  Jag tycker inte alls att sĂ„dant Ă€r gnĂ€ll, jag tycker att det speglar en annan mĂ€nniskas vardag och tankar.  Jag blir sĂ„ glad nĂ€r nĂ„gon vĂ„gar öppna sig sĂ„dĂ€r och sĂ€ga det som jag tror att mĂ„nga kĂ€nner.  Vad sĂ€ger du? Ska vi kĂ€ka frukost?  Min matlust kommer att skjuta i höjden av all energiförlust frĂ„n och med nu. Och jag förvĂ€ntar mig att gĂ„ upp ungefĂ€r tvĂ„ kilo den hĂ€r perioden. Men nĂ„got sĂ€ger mig att all löpning med Agne kommer att göra sĂ„ att jag tappar i vikt.  Jag behöver vara extra noga med att pumpa i mig nĂ€ring. HĂ€r ska musklerna vĂ€xa!  Puuuuuuuussss och kram! ❀

SjUKaSTE PReSeNTeN

God morgon torsdag, god morgon kĂ€mpe och god morgon du glade.  Jag vet inte vart jag ska börja mitt inlĂ€gg. Det Ă€r sĂ„ mycket stĂ„hej överallt just nu.  Friidrotts-EM pĂ„gĂ„r, jag har gjort Ă€nnu ett superpass, Agnes present till mig ligger och vĂ€ntar (vad kan det va?) och hörlurarna jag tvĂ€ttade i maskinen höll och levererar vĂ€rldens bĂ€sta ljud Ă€ndĂ„.  Vi börjar med min stora passion - friidrotten!  Jag vĂ„gar inte dra i för stora vĂ€xlar nĂ€r jag skriver det hĂ€r, för dĂ„ tror ni sĂ€kert att jag sĂ€tter vĂ€rldsrekord vilken dag som helst. Och det kommer inte att hĂ€nda.  Men varje framsteg jag gör just nu gör mig fĂ„nigt glad och sprallig och stissig och det skulle kunna jĂ€mföras med vĂ€rldsrekord - i mitt eget huvud.  IgĂ„r var jag med om Ă€nnu ett genombrott i trĂ€ningen.  Jag visste redan innan jag kom dit att planen var att testa mig i tvĂ„ grenar under samma pass.  Jag skulle köra hĂ€ck med block, som jag sĂ„ galant fixade förra veckan. Det var bara det att denna gĂ„ngen skulle det vara fem och sedan sex hĂ€ckar och endast EN fot kort. AlltsĂ„ vĂ€ldigt likt tĂ€vling pĂ„ alla sĂ€tt.  Jag orkar inte beskriva kĂ€nslorna, dom var sĂ„ mĂ„nga och jag Ă€r kĂ€nslomĂ€ssigt utmattad.  SĂ„ jag sĂ€ger bara: JAG FIXADE DET! Jag jĂ€klar i min lĂ„da fixade det.  Sjukt. SĂ„ sjukt. Jag var sĂ„ bestĂ€md nĂ€r jag kom dit. Hade peppat mig sjĂ€lv med att jag behöver visa attityd och mod och bara gĂ„ pĂ„. Och det funkade.  Agne och jag high fivade i vanlig ordning. Lite mer sjĂ€lvsĂ€kra denna gĂ„ngen. Inte lika stort som förra veckan. Lite mer som att "det hĂ€r skulle bara fixas".  Men: sen kom utmaning nummer tvĂ„. Att hoppa höjd pĂ„ full ansats direkt efterĂ„t, som ni vet att jag sedan hĂ€lsenan gick av, gör med det andra benet. Behöver jag sĂ€ga att jag har vĂ€rldens bĂ€sta kropp?!  Jag fixade det ocksĂ„! Ha ha. Underbara, fina kropp. Puss pĂ„ dig.  Jag hade otroligt mycket energi och kĂ€nde att jag skulle kunna hoppa fler hopp nĂ€r Agne sa stopp.  Jag mĂ€tte ut min nya ansats dĂ„ vi fick backa mig fyra fot frĂ„n ordinarie. Och jag började slĂ€nga av mig skorna.  DĂ„ chockar Agne mig:  "Pallar du en snabb 200-ing ocksĂ„?"  Jag, förvĂ„nad. Tagen pĂ„ sĂ€ngen. MĂ„llös.  "Öhhhh, va? Hur menar du? Snabbt? VadĂ„ 200? Nu?" Vart kom det dĂ€r ifrĂ„n och varför hade han inte sagt nĂ„got tidigare?  Ville han testa mig? Ville han se att kroppen höll? Eller var det kanske psyket?  Jag, som bara har ett mĂ„l - att ta mig framĂ„t mot att klara en hel sjukamp - kunde inte svara annat Ă€n JA.  Ja ja jaaaaaa!  SĂ„ jag sprang en 200-ing ocksĂ„. Även det klarade jag Ă€ven om jag sprang som i gyttja in dom sista 50 metrarna. Som en sengĂ„ngare. Ingen snabbhetsuthĂ„llighet alls.  Men vad sjutton gör det nĂ€r jag klarar av TRE moment inom loppet av 2,5 timmar?!  ALLTSÅ FÖRSTÅ LYCKAN!  Det hĂ€r betyder att om jag bara lĂ€gger till kula ocksĂ„ sĂ„ har jag en hel förstadag i en sjukamp.  Min kropp skulle klara det.  Jag skulle inte sĂ€tta nĂ„gra personliga rekord. Jag skulle inte fĂ„ dig att trilla av stolen. Men jag skulle göra dig stolt!  För nu Ă€r kroppen sĂ„ pass frisk och vĂ€ltrĂ€nad att den klarar av en sĂ„dan grej. Och bara det Ă€r en enorm seger för mig.  PĂ„ tal om frisk sĂ„ ska jag pĂ„ Ă„terkontroll den 22:a juli.  Jag vet inte varför jag Ă€r mer nervös nu Ă€n inför nĂ„gon av gĂ„ngerna tidigare?  Kanske Ă€r det för att jag kommit sĂ„ lĂ„ngt pĂ„ min resa nu och att fĂ„ höra nĂ„got jag inte vill skulle knĂ€cka mig. Allt jag gjort skulle falla platt en gĂ„ng till. Och vĂ€gen har varit sĂ„ lĂ„ng och tung och jag vet inte om jag har styrkan att göra den igen.  SjĂ€lvklart ska jag inte tĂ€nka sĂ„. Jag vet allt det dĂ€r. Men det Ă€r sĂ„ jag tĂ€nker och det skrĂ€mmer att behöva Ă„ka till Karolinska och göra kontroller.  Jag vill bara vara frisk. Just nu. Hela vĂ€gen in i mĂ„l.  Jag vill kunna trĂ€na upp min kropp ifred, göra fler mĂ€sterskap och slĂ„ mitt personliga rekord. Jag vill vara studsig och ha kvar mina muskler. Jag vill ha snabba ben och andas friskt.  Jag Ă€r sĂ€kert rĂ€dd för att jag kĂ€nner att det stĂ„r mycket pĂ„ spel. Jag har lagt in mycket i den hĂ€r potten. Och det Ă€r Ă€ndĂ„ min sista idrottsliga resa.  Samtidigt sĂ„ kan vad som helst i livet försvinna pĂ„ en sekund. NĂ€r som helst och vad det Ă€n mĂ„ vara. SĂ„ det kanske bara gĂ€ller att följa med i flytet.  Jag Ă€r kluven. Men nĂ€r det vĂ€l kommer till kritan sĂ„ kommer jag att hantera det. Ville bara ventilera lite. Och det gör jag bĂ€st hĂ€r. HĂ€r inne kĂ€nner jag mig trygg. Och hĂ€r finns alltid nĂ„gon som lyssnar och svarar.  Min Ă„terhĂ€mtningsplats och mitt stöd.  NĂ€r vi Ă€ndĂ„ pratar Ă„terhĂ€mtning sĂ„ tĂ€nker jag pĂ„ vĂ„ra svenska killar som Ă€r igĂ„ng i tiokampen pĂ„ EM. Och hur dom sliter och gör det bra. BĂ„de Fredrik och Marcus fightas stort och jag blir sĂ„ peppad av att se dom.  Marcus Ă€r dessutom med i vĂ„r trĂ€ningsgrupp hĂ€r i VĂ€xjö vilket gör mig lite extra stolt.  Givetvis var det kul att se alla svenskar och svenskor igĂ„r, men lite extra klappar hjĂ€rtat nĂ€r jag ser Sanna. Denna dalkulla som alla bara Ă€lskar. Det Ă€r inte svĂ„rt att förstĂ„ varför.  SĂ„ ödmjuk, sĂ„ bestĂ€md, mĂ„linriktad och helhjĂ€rtad.  Till och med mamma sa i soffan: "jag Ă€lskar henne!" Jag nickade och log. SĂ„klart hon gör.  Att Sanna Ă€r vidare till semifinal Ă€r STORT. Ingen kan ta det ifrĂ„n henne.  Sen var det kul att se min föredetta trĂ€ningskompis Malin i sin debut. Denna goa tjej som alltid har ett jĂ€kla leende pĂ„ lĂ€pparna. Hon stannade pĂ„ 6.33 men har höjt sin nivĂ„ ofantligt denna sĂ€songen. Och nĂ€r man höjer en lĂ€gstanivĂ„ i idrott - dĂ„ kan allt hĂ€nda.  RĂ€tt dag, rĂ€tt kĂ€nsla, dĂ„ flyger hon!  Idag fortsĂ€tter jag att kolla svenskarna och ser bilder för mitt inre om hur jag ocksĂ„ springer i dom blĂ„gula klĂ€derna.  Starka bilder i huvudet Ă€r ett bra vapen för allt - motgĂ„ngar, tuffa tider, tvivel och trötthet.  Nu till Agnes present till mig.  Är du nyfiken? Är du ens kvar efter alla dessa meningar?  Okej. Trumvirvel!  Agne sa för nĂ„gra veckor sedan att om jag klarar av vissa saker pĂ„ trĂ€ningen, om jag klarar av att börja springa hĂ€ck och kan hĂ„lla ihop kroppen, sĂ„ kommer jag att fĂ„ testa att starta i en mĂ„ngkamp!  Agne har skrivit spelreglerna. Jag har bara nickat. Som en liten marionettdocka litar jag pĂ„ att trĂ„darna han drar i Ă€r dom rĂ€tta för mig. Litar pĂ„ allt. Följer allt.  SĂ„ dealen Ă€r en start. Ett hĂ€cklopp först. Följt av höjd. Men han fĂ„r avbryta mig nĂ€r han vill. NĂ€r han sĂ€ger stopp sĂ„ Ă€r det stopp. Jag har lovat att inte tjata om en höjd till. Jag har lovat att bara ta en gren i taget.  Han fĂ„r ocksĂ„ vĂ€lja om jag ska hoppa över nĂ„gon gren eller köra alla.  Jag har lovat att inte fokusera pĂ„ resultat utan kĂ€nsla. Och att fokusera pĂ„ att varje moment jag klarar av och knyter nĂ€ven inför Ă€r en vinst.  Agne har precis som inför debuten i lĂ€ngdhoppet sagt att jag behöver vara realistisk. Inte skena ivĂ€g. TĂ€nka smart och bara pĂ„ just den gren jag för tillfĂ€llet hĂ„ller pĂ„ med.  Jag har sagt JA till allt. Jag vet vad som krĂ€vs för att jag ska ta mig tillbaka och jag har rĂ€knat med att det kommer att göra ont i mitt tĂ€vlingshjĂ€rta till en början.  Jag vet att jag kommer att bubbla av kĂ€nslor trots att jag Ă€r realistisk. Men jag vet ocksĂ„ att jag kommer att hantera det och att det Ă€r en vacker start pĂ„ nĂ„got som kunde ha tagit helt slut för tre Ă„r sedan.  Reset.  HĂ€r Ă€r vi nu och jag Ă€r utan tvekan med. Jag hakar pĂ„.  Och sedan en tid tillbaka sĂ„ vet jag att ocksĂ„ du gör det. Det vĂ€rmer mig. Det ger allting en mycket större mening Ă€n du nĂ„gonsin kan förestĂ€lla dig. Skicka mig en sĂ„n dĂ€r uppfriskande lavett, jag behöver vara tuff nu ❀ Och sĂ„ lite humor pĂ„ det hĂ€r sen kan dagen starta: 

LiDiNGö-LuFT.

Stockholmsmorgon...     Det Ă€r svĂ„rt att inte kĂ€nna sig som hemma hĂ€r pĂ„ ön. Hela helgen har solen varit pĂ„ humör och jag har haft det hĂ€rligt.  Jag har varit pĂ„ Bosön och trĂ€nat tillsammans med de hĂ€r tvĂ„ herrarna           ... och i lördags var det bĂ„de födelsedagsfirande och lösning av gĂ„tor pĂ„ ett stĂ€lle som heter Escape Stories.          Vi Ă„t pĂ„ Gute Grill & Bar och jag vrĂ€kte i mig som vanligt. VrĂ„lhungrig.        Har du varit pĂ„ Escape Stories nĂ„gon gĂ„ng? Om inte - sĂ„ GÖR DET! Du fĂ„r gĂ„ in i olika rum tillsammans med ditt lag och varje rum innehĂ„ller olika gĂ„tor som ska lösas innan man kan ta sig vidare till nĂ€sta.  Galet spĂ€nnande och roligt.  SjĂ€lvklart körde vi killarna mot tjejerna.     Jag skulle vilja skriva att vi sjĂ€lvklart vann. Men killarna verkade fĂ„tt ett enklare rum 😉  Det Ă€r enda förklaringen.  Och för dig som Ă€r nyfiken sĂ„ har bĂ„de jag och Gunnar jagat steg...     Jonas anmĂ€lde sig sjuk och vi sĂ„g vĂ„r chans...        Vi fick en dag försprĂ„ng men jag gissar att han redan idag har varit ute och gĂ„tt 20.000 steg pĂ„ morgonen. Det Ă€r ju Ă€ndĂ„ mĂ„ndag.  Jag ska trĂ€na kula och sprint nu pĂ„ morgonen och sen försöka styra upp mitt liv. Kan ju gĂ„ precis hur som helst.  KaffeskĂ„l pĂ„ det!  Glad mĂ„ndag ❀          Den hĂ€r sista Ă€r ju lite rolig... Vad hade du köpt?     En kille som heter Adam skrev pĂ„ FB:  "Allt" JĂ€kligt fyndigt Ă€ndĂ„.  Puss! 

JaGaR STeG.

Goood fredag, fredag!     Det har slagit lock för öronen pĂ„ mig och det kĂ€nns som om att jag gĂ„r runt med en hink pĂ„ huvudet.  Jag brĂ€nde mina smörgĂ„sar i ugnen (Ă€nnu ett tecken pĂ„ att jag inte ska Ă€ta smörgĂ„s Lina) och tĂ€ndstickan bröts nĂ€r jag skulle tĂ€nda ljusen.  ÄndĂ„ kĂ€nner jag pĂ„ mig att det hĂ€r blir en bra dag.     Jag har blivit utmanad.  Gunnar har en kompis som heter Jonas och Ă€r helt galen! Han har hittat appen pĂ„ telefonen som rĂ€knar steg och han börjar varje morgon 05.00 med att gĂ„ ungefĂ€r 20.000 steg.  NĂ€r jag vaknar har jag alltid sms som ser ut sĂ„hĂ€r:    Den bilden, tillsammans med nĂ„gon text i form av: "upp och hoppa slöfockar! Jag vinner om ni inte vaknar nu" Lagom till frukost kan vi fĂ„ stegen skickade till oss.  Det hĂ€r har vĂ€ckt tĂ€vlingsdjĂ€vulen i mig! Och sĂ„hĂ€r kan vi hetsa varandra:    Mobilen piper i ett och till och med Gunnar har blivit stressad. SĂ„ stressad att han har riskerat en hjĂ€rtinfarkt pĂ„ löpbandet.        Ni ska veta att den hĂ€r killen fĂ„r ihop 31.000 steg pĂ„ en dag.  Jag tĂ€nkte sĂ„klart att det inte kunde vara sĂ„ svĂ„rt, jag trĂ€nar ju TVÅ pass om dagen.  Men tydligen ska det JÄKLIGT mycket till innan jag ens nĂ„r 20.000!  IgĂ„r kvĂ€ll lyckades jag dock.    Hur mĂ„nga steg fĂ„r du ihop?  IgĂ„r vann jag faktiskt över Gunnar. Han stannade pĂ„ 17.000. Jag lĂ„g pĂ„ samma efter trĂ€ningen men gick en extra svĂ€ng bara för att i alla fall fĂ„ avsluta som tvĂ„a för dagen.  Den hĂ€r jĂ€kla gĂ„ngaren ligger just nu ohotad etta...     Men jag ger mig inte. Och nĂ€r lĂ€ger ett startar pĂ„ Gran Canaria den 14:e mars sĂ„ har jag mĂ€ngder med lopp pĂ„ trĂ€ningsprogrammet. DĂ„ ska mobilen sitta fastklistrad pĂ„ min kropp.  Jag ska vinna en Dacia!  Inte Jonas.     FörstĂ„r ni nivĂ„n pĂ„ det hĂ€r? HĂ€nger ni med pĂ„ att det har spĂ„rat ur?        Och VEM FASEN Ă€r uppe innan 09.00 pĂ„ en söndag!?     Nu vill jag veta dina steg. GĂ„ in pĂ„ appen "hĂ€lsa" och kolla. Risken Ă€r att du blir galen.  Nu ska jag ladda för ett kulpass och ett styrkepass. Givetvis med mobilen pĂ„ armen hela tiden.     VĂ€lkommen in i spelet kĂ€ra lĂ€sare ❀ Puss och kram och ha en glad promenad-dag.       

Nu VĂ€NDeR DeT.

"... NĂ€r rimfrosten glittrar, dĂ„ stĂ„r hon vid dörr'n och vill in..."    Det Ă€r en textrad frĂ„n en av WinnerbĂ€cks sĂ„nger och jag nynnade pĂ„ den nĂ€r jag nĂ€rmade mig hemma idag efter min promenad. Det var frost överallt igen.  Vackert, friskt och klart. Men det var ju nĂ€stan vĂ„r igĂ„r!     Har vĂ€dret PMS med alla dessa svĂ€ngningar?  NĂ€r jag har ungefĂ€r 200 meter kvar till min egen dörr sĂ„ passerar jag ett hus. Ser en vitklĂ€dd man komma pĂ„ min högra sida med en stor plastpĂ„se i handen. NĂ€r jag passerar honom sĂ€ger jag "hej hej!" Och han svarar direkt "Godmorgon, morning! Vilken strĂ„lande dag va?"     Ha ha, vilken underbar kille. I morgonrock hade han gĂ„tt ut ocksĂ„. För att slĂ€nga soporna. Jag log hela sista biten hem och tĂ€nkte: "ja, det Ă€r nog en strĂ„lande dag trots allt".  Har nĂ„got hunnit göra dig glad idag? En god kopp kaffe kanske? Att du vaknade utvilad? Utan smĂ€rta? NĂ„got gulligt godmorgon-sms?     Vet du vad som gjorde mig glad igĂ„r?  Att jag kom ut frĂ„n trĂ€ningen efter tvĂ„ timmar och det första jag lĂ€gger mĂ€rke till Ă€r att det inte Ă€r bĂ€cksvart!  Klockan var 17.00 och ljuset var fortfarande dĂ€r!     Varje Ă„r det hĂ€nder sĂ„ blir min kĂ€nsla att "nu vĂ€nder det!" Det Ă€r det hĂ€r som Ă€r det fina med mörka tider: det Ă€r sĂ„ skönt att fĂ„ uppleva kontrasten.  Det Ă€r sĂ€kert Ă€nnu ett Ă„lderstecken 😉     Jag stötte kula igĂ„r. Och körde lĂ€tt stabiliserings-styrka.  Idag har jag bara ett pass för pĂ„ lördag tĂ€nker jag ta mig tusan tĂ€vla i KULA!     Jag hĂ„ller pĂ„ att lĂ€ra in en ny teknik och vill se hur den fungerar i en mer stressad situation.  Det Ă€r en sak att den fungerar bra till och frĂ„n pĂ„ trĂ€ning. Men det Ă€r en helt annan nĂ€r jag vill stöta lĂ„ngt.  Min uppgift blir att hĂ„lla mig till tekniken och bita mig i lĂ€ppen om lĂ€ngden inte blir den jag önskar. Och blir den som jag önskar sĂ„ fĂ„r jag en bonus.  SpĂ€nnande va?!     Nu nĂ€r jag Ă€ndĂ„ sitter med makten i mina fingrar sĂ„ ska jag passa pĂ„ att skicka Krille en hĂ€lsning. Han pikade mig igĂ„r om att jag var seg med mina svar hĂ€r till era kommentarer.  Kan vi bara kollektivt enas om att han bara fĂ„r sĂ€ga nĂ„got nĂ€r han sjĂ€lv hinner med att svara pĂ„ alla kommentarer pĂ„ bloggen varje dag? 🙂  LĂ„ter Ă€ndĂ„ som en fair deal tycker jag.    Puss pĂ„ dig Krille!  Nu har jag dragit ut pĂ„ tiden igen... Och jag undrar om det Ă€r nĂ„gon som har tips pĂ„ hur jag ska hĂ„lla mitt kaffe varmt medan jag bloggar? Det kallnar sĂ„ snabbt.  Grrrr.     En hĂ€rlig torsdag hoppas jag att du fĂ„r! Helgen nĂ€rmar sig... ❀         

UtMaNaD.

God torsdag hjĂ€rtevĂ€n,     Nu ska du fĂ„ vĂ€rldens mysigaste tips av mig!  Sitter du precis som jag i en lĂ€genhet utan möjlighet att tĂ€nda en brasa? Eller kan du kanske men tycker att det Ă€r för omstĂ€ndigt?  Gör sĂ„hĂ€r dĂ„:    Googla pĂ„ "fireplace video" och höj volymen. Du kan ha brasan framför dig pĂ„ bordet och du hör allt det dĂ€r charmigt knastrande och susande i elden.  TĂ€nd nĂ„gra ljus bredvid och du har den goa stĂ€mningen i lĂ€genheten pĂ„ ett kick.  En kopp kaffe och ett gott bröd till det hĂ€r och frukosten blir en homerun.     Tack för era sms och mejl igĂ„r efter mitt blogginlĂ€gg "jag förstĂ„r" ❀ Jag hade hoppats att nĂ„gon skulle hitta lite glĂ€dje eller tröst i orden men jag trodde inte att ni var sĂ„ mĂ„nga. Det var ocksĂ„ extra roligt att min egen syster Daniela blev skeptisk och undrade om det var jag som hade skrivit den.     Daniela, eller Bissan som jag kallar henne, Ă€r en intelligent, humoristisk och levnadsglad person. Och det kĂ€nns alltid lite djupare i mig nĂ€r hon ger en komplimang eller följer det jag gör.     Jag har trĂ€nat för fullt i dagarna. TrĂ€nat sĂ„ mycket att jag fick ta en hel Ă„terhĂ€mtningsdag igĂ„r: cykling och stabilitet istĂ€llet för löpningen som var planerad.    Mina vrister vĂ€rkte, hĂ€lsenorna ömmade och fötterna verkade ha fĂ„tt blĂ„mĂ€rken pĂ„ undersidan.  Jag har nĂ€mligen tagit ett kliv till denna veckan!  Jag har för första gĂ„ngen pĂ„ tre Ă„r fĂ„tt starta ur block!     Och som om att inte det var nog sĂ„ utmanade min tyske trĂ€nare Uwe oss tjejer i gruppen att springa mot varandra, frĂ„n block och över hĂ€ckar.  BĂ„de jag och Lisa fnittrade efterĂ„t och sa i mun pĂ„ varandra: "det dĂ€r var en kick!"       Uwe Ă€r ingen sĂ„n dĂ€r som sparar pĂ„ nĂ„got. Han tycker att det bara Ă€r att köra. Och man fĂ„r gladeligen hĂ€nga med i hans utmaningar.     NĂ€r vi nu höjer kvaliten och gĂ„r in i en annan fas i trĂ€ningen sĂ„ mĂ€rker jag Ă„terigen att kroppen inte Ă€r van.  Att det Ă€r nya belastningar. SĂ„ dĂ€rför blir det Ă€nnu viktigare för mig att verkligen kĂ€nna efter och vara vaksam pĂ„ signaler.     I förgĂ„r fick jag för en stund tĂ€nka pĂ„ annat Ă€n trĂ€ning dĂ„ min syster Paula kom förbi pĂ„ spontanbesök!  Det dĂ€r hĂ€nder inte mig ofta men OJ sĂ„ glad jag blir nĂ€r det vĂ€l hĂ€nder.     Visst Ă€r det nĂ„got extra med mĂ€nniskor som tĂ€nker pĂ„ dig i deras egna fullspĂ€ckade scheman?  Jag bjöd pĂ„ gofika och vi satt och pratade om allt, sĂ„dĂ€r som systrar gör.              NĂ€, nog för idag va?  Jag har en spjuttrĂ€nare som vĂ€ntar pĂ„ mig.  Varm kram och glad dag till dig ❀          Och det hĂ€r var lĂ€ngesedan, men det Ă€r dags nu: HUMORBILDER!          

BaRa NyTT.

Gooooofredag Ă€ntligen,    Inte för att det spelar nĂ„gon roll för mig eftersom helgerna Ă€ndĂ„ inte Ă€r fria. Men fredagar har Ă€ndĂ„ alltid nĂ„got magiskt över sig. Jag har som vanligt MASSOR att berĂ€tta.  Vart vill ni börja?     Jag tror att vi börjar hĂ€r:    Tillsammans med Maxim Sverige sĂ„ har jag och Hampus (som ni lĂ€rde kĂ€nna i förra inlĂ€gget) skapat en videoblogg som heter "för allt du vill" I den diskuterar vi trĂ€ning, hur man hanterar motgĂ„ngar, press och massor av annat intressant.  Vill ni se det första avsnittet, sĂ„ klickar ni HÄR    Vi har haft sĂ„ himla roligt nĂ€r vi har spelat in avsnitten och varannan helg kommer det nya. SĂ„ hĂ„ll utkik om ni Ă€r nyfikna.  Det andra galet skojiga Ă€r att vi ocksĂ„ har startat EN PODD!! Det var det som den hĂ€r bilden handlade om:    Det som Lina Necksten förstod "direkt" 😉  Avsnitten variera i lĂ€ngd och samtalen kommer alltid frĂ„n hjĂ€rtat.  Podden heter Livet, kallas det och Ă€r full av skitsnack och utmaningar. Utmaningarna Ă€r ju Ă€ndĂ„ dem bĂ€sta, sĂ„ haka pĂ„ dem om ni vĂ„gar 🙂     Det tredje hĂ€rliga Ă€r att jag har blivit med sĂ€ng!     Inte den pĂ„ bilden och tyvĂ€rr inte heller just det tĂ€cket... Men nĂ€stan. Och jag valde mellan den hĂ€r Jensen-sĂ€ngen och en annan frĂ„n Wonderland. DĂ€r den senare vann.     Oturligt nog var jag sĂ„ uppe i testandet att jag glömde att ta en bild pĂ„ min nya Ă€lskling. Men det ska ni fĂ„ nĂ€r den anlĂ€nder.  Att sova gott nĂ€r man trĂ€nar hĂ„rt Ă€r SÅ viktigt! Och den servicen som jag fick frĂ„n Leila och Andreas pĂ„ Sova i VĂ€xjö var OSLAGBAR!  Har aldrig varit med om nĂ„got liknande. Jag och fröken Linde blev kvar i affĂ€ren i 2,5 timmar och kom lite sent till trĂ€ningen.     Vi fick kaffe och blev omstoppade varje gĂ„ng vi la oss ner. Och vi fnittrade Ă„t att allt kĂ€ndes som att lĂ€gga sig rakt i himmelriket.  Jag fick givetvis beslutsĂ„ngest... Men Linde var bestĂ€md och hjĂ€lpte mig att sortera kĂ€nslor och tankar.     NĂ€r vi kom tillbaka till VĂ€rendsvallen för att trĂ€na tittade Agne pĂ„ oss och sa: "Vad har ni gjort?" Han fattade direkt att det hade hĂ€nt nĂ„got.  Linde log finurligt medan jag nog mer sĂ„g ut att vara i chock.    Men som jag ser det: en sĂ€ng Ă€r = Ă„terhĂ€mtning. Att ligga rĂ€tt sĂ„ att kroppen inte vĂ€rker nĂ€r du vaknar Ă€r Ă€nnu viktigare. Hittills har jag legat lite som en banan och jag kan inte vakna som en 50-Ă„ring varje morgon. En investering för framtiden med andra ord!     Det fjĂ€rde som jag vill ta upp handlar om ER. Jag satt och lĂ€ste alla era kommentarer som ni skrivit till Hampus efter hans inlĂ€gg och det enda jag kĂ€nde var kĂ€rlek. Har jag vĂ€rldens bĂ€sta blogg eller?!  Eller ja, nu Ă€r det ju inte bloggen som Ă€r bra hĂ€r utan NI.    SĂ€ttet ni peppar pĂ„, alla meningar ni skriver och alla hejarop ni bjuder pĂ„. VARJE DAG.  Hampus skrev till mig och var helt imponerad över ert engagemang. Man kan inte bli annat! ❀    Och nu till det sista...  Tiger-Nadjafonden pĂ„ Cancerfonden. Den bara vĂ€xer och vĂ€xer.  Och nu börjar Ă€ven alla betalningar frĂ„n er som har köpt halsbandet SOLDIER GIRL trilla in!    Gah! Det hĂ€nder sĂ„ mycket fint!  Nu behöver jag vila.  Syster Gisela och hennes kille Calle har lovat pasta med köttfĂ€rssĂ„s ikvĂ€ll men jag ska passa mopsiga Margot och vet inte om jag vĂ„gar lĂ€mna henne ensam medan jag Ă€ter...     Vi fĂ„r se hur jag gör (och hur snabbt jag fĂ„r ett sms av mamma nĂ€r hon ser det hĂ€r). Ha en hĂ€rlig fredag godingar!           

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.