Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

DeT SPRiDS GLĂ€DJe.

Oh la laaa vĂ€nnen dĂ€r,  Jag Ă€r hemma igen!  Sverige snöar och jag Ă€r fortsatt sjuk. Jag reste hela dagen igĂ„r. LĂ€mnade hotellet 05.45 och Barcelona 08.10.  Satte fötterna pĂ„ svensk mark vid 12.30-tiden för att sedan ta tĂ„get mot VĂ€xjö 17.21.  Behöver jag sĂ€ga att jag var trött nĂ€r VĂ€xjö vĂ€lkomnade mig 21.50?  Visst Ă€r det irriterande nĂ€r jag skriver ut varje minut? 😉  NĂ„got annat som Ă€r irriterande Ă€r SJ. SjĂ€lvklart stötte tĂ„get pĂ„ problem, vilket Ă€r helt okej. Problem Ă€r en del av livet, och SJ. Vad som dĂ€remot inte Ă€r okej Ă€r att SJ:s personal stĂ„r och fullkomligt tokskriker pĂ„ oss som kommer frĂ„n det försenade tĂ„get till den andra anslutningen.  "Skynda er! Snabba pĂ„! Hoppa bara in! Kom igen dĂ„Ă„Ă„Ă„!" Jag menar, att dom Ă€r stressade Ă€r knappast vĂ„rt fel men stress gör nĂ„got med mĂ€nniskor. Det Ă€r nĂ€stan lite lĂ€skigt.  Hur reagerar du pĂ„ stress? NĂ€r minuterna Ă€r rĂ€knade, nĂ€r du har en deadline som du kĂ€nner att du inte hanterar? Vad gör du dĂ„?  Det Ă€r absolut mitt eget fel att jag hade problem med att fĂ„ med min stora packning pĂ„ tĂ„get, men jag hade inte rĂ€knat med att fĂ„ springa  200-meters perrongintervaller med den.  Nog om det. Vi har roligare saker att prata om Ă€n sĂ„.  TrĂ€ningsresan med ATEA har varit ett minne för livet. Jag har fĂ„tt en chans att testa pĂ„ min coachningsförmĂ„ga och jag gillar det mycket.  Jag har fĂ„tt lĂ€ra ut hopp, löpning, armpendling, styva fötter och hĂ„llning.  Jag har fĂ„tt lĂ€ra kĂ€nna nya vinnarskallar, fĂ„tt se nĂ€r mĂ€nniskor tar ut sig fullstĂ€ndigt, ta hand om en skada och kĂ€nna pĂ„ stĂ€mningen och sammanhĂ„llningen i ett företag som öser pĂ„ framĂ„t.  Min livslust Ă€r stor och jag Ă€r sugen pĂ„ att testa pĂ„ mĂ„nga saker, som du vet. SĂ„ nu Ă€r min nya lust att starta trĂ€ningsresor! Det kommer sĂ€kert inte att hĂ€nda, jag har annat att tĂ€nka pĂ„ nu. Men det Ă€r en kittlande tanke.  Och jag tror att intresset skulle vara stort.  FörstĂ„ sĂ„ roligt att Ă„ka ivĂ€g tillsammans: trĂ€na med musik, Ă€ta bra mat, lyssna pĂ„ inspirerande förelĂ€sningar och trĂ€na lite till?!  Skulle du haka pĂ„ om jag ordnade nĂ„got sĂ„dant?  Klockan nĂ€rmar sig 11.00 och jag vill skicka ivĂ€g en grattishĂ€lsning till en kvinna som jag inte tror att du kĂ€nner Ă€nnu:  Hon heter Anette och nĂ€r jag har tid över frĂ„n trĂ€ning och andra Ă„taganden sĂ„ fĂ„r jag utnyttja min utbildning pĂ„ henne och hennes mans företag ApelgĂ„rden AB.  Jag fĂ„r en chans att utveckla andra sidor hos mig sjĂ€lv och jag fĂ„r ta ansvar pĂ„ andra omrĂ„den Ă€n inom trĂ€ning. En balans av idrott och att anvĂ€nda hjĂ€rnan tror jag Ă€r ett vinnande koncept.  Jag vet att jag gjorde sĂ„ mellan 2008-2011 och jag reagerade vĂ€ldigt bra pĂ„ den kombinationen.  Jag vill gratta henne hĂ€r eftersom hon Ă€r som ni: hon tĂ€nker pĂ„ sina medmĂ€nniskor och hon hjĂ€lper till om hon kan.  Och visst Ă€r det sĂ„ att döttrar ofta hyllar sina egna mammor, men jag som kĂ€nner Anette lite mer nu kan inte annat Ă€n att hĂ„lla med om det som hennes dotter Jennifer har skrivit till henne:  En oerhört vacker text som vi alla sĂ€kert kan kopiera över till dom som betyder mest för oss i vĂ„ra liv.  SĂ„, GRATTIS pĂ„ din dag Anette. Tack för att du Ă€r en sĂ„ inspirerande medmĂ€nniska ❀ Nu har klockan sprungit ivĂ€g igen... jag kom in i den dĂ€r berömda bubblan.  Jag sĂ€tter ett finger mot den och sprĂ€cker den. Jag behöver ju göra annat ocksĂ„. Ingen trĂ€ning idag dock, jag har halsont och min kropp fĂ„r vila.  Ta hand om dig, dom du har omkring dig och dom som inspirerar dig.  Kram ❀

DeT ÀR öVeR.

Hej, jag har saknat dig!  Har du det bra och Ă€r du redo för hösten?  Jag har sprungit rakt in i livets alla utmaningar och har inte haft en sekund över. Jag har visserligen trĂ€ningsvila men har dĂ„ passat pĂ„ att utmana mig sjĂ€lv pĂ„ andra omrĂ„den. Det har tagit alla mina dagars timmar. Helt sjĂ€lvvalt, sĂ„klart. KrĂ€vande ja, men herregud sĂ„ gott jag sover pĂ„ nĂ€tterna.  NĂ€r jag var 18 och tog studenten började jag direkt plugga pĂ„ högskolan till beteendevetare. Jag pluggade tre Ă„r innan jag drog vidare upp till Stockholm. Det Ă€r denna utbildning jag anvĂ€nder mig av i min nya utmaning.  Den 3:e oktober börjar min hĂ„rdtrĂ€ningsperiod och dĂ„ Ă€r jag Ă„terigen inne i mina gamla rutiner. DĂ„ kommer vi att ha mer tid för varandra.  Du som har koll, vet att jag var i Stockholm förra veckan. Jag genomgick min gastroskopi och jag tog bilder för min nya trĂ€ningskollektion som jag gör tillsammans med RÖJK.  Inför gastroskopin var jag som vanligt retlig, jag svor över Stockholmstrafiken, det alldeles för tidiga klockslaget och att jag inte hade fĂ„tt Ă€ta. Jag hade sagt till min lĂ€kare att jag behöver mycket lugnande inför undersökningen och jag tror att jag frĂ„gade sjuksyster ungefĂ€r fyra gĂ„nger om hon hade noterat detta.  Hon lovade att hon hade koll.  Alex satt med mig inne pĂ„ rummet. Vid mina fötter. Med en hand pĂ„ min vad. Hon klappade lite pĂ„ mig. Hon gav mig den dĂ€r medkĂ€nnande blicken.  Jag sa att jag inte ville. Och att det dĂ€r bedövningsmedlet dom sprutar i munnen och halsen verkade för mycket. Jag kunde inte svĂ€lja och jag började tro att jag skulle kvĂ€vas. Alex pĂ„minde mig om att jag hade sagt samma sak förra gĂ„ngen. Jag behövde inte vara orolig.  Sen lĂ€gger jag mig pĂ„ vĂ€nster sida. FĂ„r pĂ„ mig den dĂ€r plastiga remmen med en ihĂ„lig klump mellan tĂ€nderna som gör att jag inte kan stĂ€nga munnen.  Jag fĂ„r mitt lugnande och kĂ€nner hur jag lĂ„ngsamt försvinner bort. Jag hinner kika pĂ„ skĂ€rmen nĂ€r slangen gĂ„r ner förbi matstrupen och noterar att den Ă€r fin. Jag hulkar och spyr kraftigare denna gĂ„ngen. Och nĂ„gra minuter senare fĂ„r jag lite mer lugnande.  Jag minns ingenting frĂ„n dom sista minutrarna. Men Alex berĂ€ttade att allt hade sett bra ut, bara smĂ„ Ă€rr frĂ„n förr. Och lĂ€karen tog biopsi - vĂ€vnadsprov - i vanlig ordning. Jag fĂ„r alldeles sĂ€kert svar pĂ„ detta om nĂ„gra veckor.  I sömnen hade jag tydligen bett Alex om en selfie. Jag minns absolut ingenting frĂ„n det hĂ€r men jag skrattade nĂ€r hon berĂ€ttade.  Alex hade förklarat för lĂ€karen att det Ă€r till bloggen och att det Ă€r viktigt. LĂ€karen hade hakat pĂ„ och sagt: "ta pĂ„ krigsskadan hĂ€r ocksĂ„ dĂ„: och pekat pĂ„ mitt plĂ„ster pĂ„ armen dĂ€r jag hade fĂ„tt mitt lugnande.  Vilken lĂ€kare! Vilken humor! Ha ha. Hade jag varit vid medvetande sĂ„ hade jag gapskrattat. BĂ„de av lĂ€ttnad och av den roliga kommentaren.  Efter undersökningen lĂ„g jag dĂ€ckad i en och en halv timme.  Vaknade till en gĂ„ng och bad Alex ta en bild (det verkar vĂ€ldigt viktigt för mig det dĂ€r), sen somnade jag om igen.  Alex satt sĂ„ lugnt vid min sida hela tiden. Gav mig tiden jag behövde.  NĂ€r jag vaknat upp bestĂ€mde vi oss för att fira livet. Och medan jag fortsatte att halvsova i bilen sprang Alex in i affĂ€ren och handlade allt gott du kan tĂ€nka dig.  Vi fikade en stund innan vi bĂ„da tvĂ„ insĂ„g att tröttheten var övermĂ€ktig oss bĂ„da. Vi sov i flera timmar. Som tvĂ„ smĂ„ barn efter en första dag i skolan.  Samma morgon hade jag klivit upp 05.00 för att fotografera min nya kollektion Casadei + RÖJK tillsammans med min samarbetspartner.  Jag var helt slut. Men oerhört lycklig över resultatet: Hos RÖJK och Addnature hittar ni kollektionen om ni vill kika nĂ€rmre pĂ„ den.  Fantastiska Rickard Croy tog bilderna.  Visst Ă€r dom lĂ€ckra?!  Jag hade tur att det inte var nĂ„gra speciella close ups, för jag sĂ„g pĂ„ riktigt drogad ut sĂ„ tidigt pĂ„ morgonen. Ögonen som smĂ„ rĂ„ttpittar och kinderna hĂ€ngandes ner till halsen.  Efter det hĂ€r har min energinivĂ„ legat slĂ€pande sĂ„ idag har jag försökt att ta igen. Vilket jag lĂ€st mig till att det inte gĂ„r, men det kĂ€nns i alla fall mentalt bra.  Klockan Ă€r snart efter 18 men jag tĂ€nker Ă€ndĂ„ vara busig och unna mig en kaffe. PĂ„ alla sĂ€tt, sĂ„ kĂ€nner jag att jag Ă€r vĂ€rd det.  Jag vill ocksĂ„ passa pĂ„ att skicka en tanke till Annika som jag vet brukar vara hĂ€r inne. Hon har precis fĂ„tt beskedet att hon har cancer och all energi jag brukar fĂ„ av alla er skickar jag direkt vidare till henne ❀ SkĂ„l för livet!  Puss pĂ„ pannan!  LĂ€ngsta kramen! 

FöRBeReD DiG.

Är det lite kyligare idag eller Ă€r det bara jag som Ă€r gnĂ€llig?  Jag har inte sett nĂ„gon sol titta fram genom mina halvöppna persienner Ă€nnu. Men en sovmorgon Ă€r vĂ€l alla vĂ€rda dĂ„ och dĂ„. Speciellt om man redan sovit i ett halvĂ„r.  Jag har smĂ€lt mitt lĂ€ngdhoppspass sen i helgen och fyllt pĂ„ kroppen med mer trĂ€ning.  Tunga styrkepass har avlöst bĂ„de sprint och teknikpass.  Vi har inte slĂ€ppt allt för mycket pĂ„ trĂ€ningen Ă€nnu. Jag kommer förmodligen att fĂ„ köra mina första tĂ€vlingar med ganska tunga ben. Men det fina med det Ă€r att det kommer att kĂ€nnas SÅ befriande nĂ€r trĂ€ningen vĂ€l lĂ€ttar.  Efter tvĂ„ pass i mĂ„ndags Ă„kte jag till min hemstad Karlskrona för att utföra ett uppdrag.  Tillsammans med managern Keith Karlsson, MĂ€starnas mĂ€stare tvĂ„an Caroline Ek och KHK:s Rolf Lindberg satt jag i en paneldiskussion om sponsring och varumĂ€rke.  Jag Ă€r otroligt intresserad av sponsring sjĂ€lv och skulle kunna tĂ€nka mig att jobba inom det omrĂ„det den dagen jag slutar satsa pĂ„ friidrotten.  Alla vet ju att det nĂ„gon dag tar slut. Det gör det för alla idrottare. Och att plugga (jag har lĂ€st till beteendevetare) och förbereda sig för ett liv efter idrotten Ă€r för mig viktigt Ă€ven om du Ă€r inne i full satsning.  Jag Ă€r inte av den skolan som tror att man inte kan fokusera pĂ„ sin idrott bara för att man har planer för framtiden.  Vissa sĂ€ger att du den dagen du funderar pĂ„ vad du ska göra efterĂ„t, redan har slutat lite i huvudet.  Jag tycker mer Ă€r att det gör dig mer vaken. Du vet att det kan ta slut nĂ€r som helst och du tar inget för givet. DĂ€remot behöver det du gör just nu, alltid fĂ„ komma i första hand. Du vĂ€ljer att gĂ„ helhjĂ€rtat in i nĂ„got. Men det hindrar dig inte frĂ„n att ha framtidsplaner och vara smart.  SĂ„ att fĂ„ trĂ€ffa Sanna Kallurs och Charlotte Kallas manager Keith var oerhört inspirerande. Han har mĂ„nga Ă„rs erfarenhet och varje gĂ„ng jag trĂ€ffar mĂ€nniskor med mycket erfarenhet sĂ„ suger jag Ă„t mig.  Vi satt som i en intervju hos Skavlan och fick olika frĂ„gor om sponsring och varumĂ€rke. Avslappnat och spontant. Mina favoritsammanhang.  PĂ„ kvĂ€llen styrde jag Rio mot VĂ€xjö igen och somnade som en klubbad sĂ€l med huvudet fullt av tankarna och idĂ©er.  Jag skulle vilja hjĂ€lpa nĂ„gon mot sin dröm. TĂ€nk att fĂ„ hitta samarbetspartners till nĂ„gon som vill göra det jag just nu har fĂ„tt möjligheten att göra! TĂ€nk att fĂ„ representera en idrottare med stor passion och mĂ„lmedvetenhet? Ja ja, det fĂ„r bli ett senare projekt. För idag ska jag jobba pĂ„ mitt eget: jag ska hoppa bĂ„de höjd och lĂ€ngd.  Jag börjar morgonen med nĂ„gra fĂ„ höjdhopp pĂ„ mitt nya ben. Kör stabilitet och trĂ€nar mage och rygg.  IkvĂ€ll möter jag upp Lisa och sĂ„ kör vi lĂ€ngdhopp tillsammans. Det ska bli roligt! Vi har inte kört just lĂ€ngd sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger samtidigt.  Vi har legat olika i faserna. Men nu börjar dom mer och mer likna varandra. Jag har liksom steppat upp en nivĂ„.  Jag steppar vidare och kaffeskĂ„lar med dig. Med önskan om den bĂ€sta dagen, sĂ„klart ❀ Puss & kram 

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.