Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

1-0 TiLL ViLjaN.

GODMORGON DARLING ❤️ Här får du en toabild:  class= Eller ja... det är från en bajjamajja. Från i söndags. Från ungefär en timme innan Rosa Bandet-loppet.  class= I söndags var det nämligen dags för min adept Jeanine att ta sig an sitt mål: att klara av milen på Lidingöloppet.  Och hon hade ingen aning om att jag faktiskt skulle springa loppet med henne. Jag hade skrivit dagen innan att jag skulle komma och heja på henne och alla andra som har jobbat runt henne sa samma sak.  Hon trodde in i det sista att hon skulle ta sig runt själv.  Jag bytte om i smyg, fick köra "nervös-kissen" tillsammans med projektets allt-i-allo Micke och överraskade sedan Jeanine mitt i hennes uppvärmning.  Loppet sköts iväg och Jeanine kämpade SÅ hårt och tappert. Hon fick svallningar under loppet (eftersom medicinerna hon fortfarande tar påverkar henne) och jag kunde inte göra mycket för att svalka henne. Hon sa att det kändes som om att hon höll på att brinna upp.  Jag försökte blåsa på henne, på halsen, pannan, under tröjan... vi hällde kallt vatten på hennes handleder och på huvudet. Ingenting hjälpte. Och ändå fortsatte hon!  Hon är min hjältinna alla dagar i veckan! Det har varit en enorm ära att få göra det här projektet tillsammans med ICA, Cancerfonden, Lidingöloppet och Jeanine. Jag har haft så himla roligt och dessutom fick jag, som grädde på moset, känna på hur det är att springa en mil.  Jag har inte gjort det tidigare, för jag tränar inte den typen av träning. Men nu fick jag blodad tand och kan absolut tänka mig att ha det som ett stående inslag i livet, en gång per år.  Så fort det sista avsnittet av "Jeanines väg till Rosa Bandet-loppet" kommer ut så delar jag det här så att du kan se det. Jag tror att du kommer att känna peppen och sedan anmäla dig till nästa års lopp! Spring med mig och Jeanine vet jag! ❤️ Förutom filminspelning och löpning så har två roliga saker hänt:
  1. Jag har inlett min hårdträning, på riktigt.
  2. Jag har gjort en stor intervju i Runner's World.
Jag brukar vara dålig på att dela med mig av intervjuer här, för jag tänker att det inte är så fruktansvärt roligt att läsa om mig igen om man redan gjort det en gång.  Men nu var det längesedan och dessutom står det om Jeanines uppladdning och upplägg i den så den är mer än värd att dela.  Det är tisdag och kroppen är stel efter milen i söndags. På torsdag håller jag i en föreläsning här i Stockholm innan jag åker ner mot Växjö igen.  Vad har du för skoj inplanerat i veckan? Jag vet att Cissi är på läger. Lyxosten. Jag vet att mamman kämpar för sitt liv. Heja dig! Jag vet att Nina K också kämpar med smärtor. Puss och energi till dig! Jag vet att många av mina läsare sprang 3-milen i lördags och fortfarande har ont idag. Ni är så BRA!  Uppdatera mig. Jag ska ställa mig i duschen, stretcha baksidorna och sen sätta på en kanna kaffe. När jag är klar sätter jag mig här med dig.  Vi ses snart ❤️  Puss.

MäRKeR SKiLLNaD!

Jag har en mjuk kudde på stolen, en filt runt benen och en kopp kaffe framför mig.  Kudden ska skydda min ömma rumpa - för nu har jag ont igen!  TRÄNINGEN ÄR IGÅNG - och redan halvvägs in i passet igår började musklerna att reagera.  Vi startade med 10 x 100 meter och följde upp det med utfallssteg både framåt och åt sidorna. Det var ungefär där som min röv gjorde entré.  3 x 20 meter utfall fram och 2 x 20 meter utfall åt varje sida + 3 x 80 meter löpning efteråt.  Jag förvånade mig själv direkt genom att märka att jag har höjt mig en nivå, trots att jag fick syra i rumpan efter utfallen.  Jag känner det på andningen, jag känner det i muskulaturen. Jag märker det på löpsteget.  Jag har utvecklats!  Och när vi sprang 15 x 30 meter med 20 sekunders vila och 4 minuters seriepaus efter var femte lopp så kunde jag hänga med på ett helt annat sätt än förra vintern.  Jag klarade av alla lopp utan smärta, jag klarade av tempot utan att lägga mig ner efter varje serie!  Jag trodde faktiskt inte att det skulle kännas såhär. Jag trodde inte att jag skulle uppleva en sådan förbättring.  Men det känns fantastiskt!  Däremot så reagerar jag som vanligt på träningen dagen efter - kroppen är stel och öm, men det där är ytterligare en pusselbit som så småningom kommer.  Min återhämtningsförmåga kommer successivt att bli bättre den också.  Men jag är inställd på att jag kommer att få kämpa mer med den än tidigare år och mer än dom andra.  Jag kommer att behöva vara extra noga med massage, kalla och varma bad, stretch och sömn och mat.  Men det gör mig inget och jag biter i.  Till och med dom avslutande trapphoppen pallade jag med och hela gruppen stretchade tillsammans efteråt.  Passet gick hyfsat snabbt och var väldigt effektivt - vi höll på i 1,45 timme.  Men jag kunde ändå inte låta bli att reagera på att jag faktiskt inte en enda gång under passet tappade energin.  Bara det är en seger! Förra året blev jag snabbare trött och sömning - det hände inte nu. Kanske mitt mångkampsförsök i Falun inte var så dumt ändå?  Där var jag igång en hel dag och jag tror att både kropp och psyke äntligen förstod grejen.  Idag står det häcklöpning på schemat. Och jag kan vara med! Förra året sprang jag häck på låga höjder, pyttekorta avstånd och aldrig hela passet. Idag hoppas jag att jag är bättre än då.  Klockan 10.00 möter jag gruppen på Värendsvallen. Innan dess ska jag äta och dricka. Och kanske tjuvstretcha lite... Häck kräver en smidig kropp.  Skål för våra kroppar och psyken som är så anpassningsbara! High five för vår uthållighet. Och puss på nosen för värmens skull ❤️ Vi hörs, Nadja 

Fräcka friskusar

Det går dagar mellan inläggen av en enda anledning: Jag rusar framåt i livet i 190. IMG_3191.JPG Jag har inte haft en ledig dag men har haft desto roligare. Har inte gjort något betungande men man blir såklart ändå trött ändå.

IMG_3197.JPG I lördags höll jag och Alex i ett event för Friskis & Svettis. Ca 65 pers skulle aktiveras med friidrottslika övningar!

IMG_3186.JPG

IMG_3179.JPG Jag har aldrig coachat en så stor grupp på det här sättet innan så det var jäkligt spännande. Fick skrika som aldrig förr, på en stor fotbollsplan försvinner rösten så lätt.

IMG_3183.JPG

IMG_3187.JPG Micke Welin, som hade beställt jobbet, hade berättat om min resa med både cancer och hälsenan innan alla träffade mig. Så när vi möttes upp fick både jag och Alex en stor applåd direkt. Är visserligen känslig just nu, men ändå, kände hur det brände till bakom ögonlocken i samma sekund som varje vänster handflata mötte den högra på Friskisarna.

IMG_3190.JPG

IMG_3189.JPG

IMG_3185.JPG Efter det höll vi låda i ungefär två timmar. Om någon från Friskis läser detta så vill jag veta: Har ni träningsvärk?!?? 🙂 Jag hoppas det!

IMG_3198.JPG

IMG_3199.JPG

IMG_3184.JPG På kvällen var både jag och Alex halvt döda men hon orkade ändå fixa mitt hår. Det här nämligen blivit så långt nu att DET GÅR ATT FLÄTA!

IMG_3117.JPG Häftigt va?? Men på något sätt så älskar jag mitt korta hår. Vet inte om jag tänker låta det växa ut faktiskt...

IMG_3200.JPG Vidare till något BETYDLIGT viktigare: CARRO! Har kontakt med Paula (carros mamma) varje dag och hon är så fin och delar med sig av hur Carro mår. Hon gör stora framsteg och allting går att läsa på Paulas blogg! Vill inte sitta här och skvallra och jag vet att de flesta av er har hittat till hennes blogg och kan få information därifrån, visst? Här har ni länken om ni inte hittat den innan.

IMG_2760.JPG Nu blir det tamejtusan HUMOR 😀

IMG_3202.JPG

IMG_3203.JPG

IMG_3201.JPG

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.