Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

DeT SPRiDS GLäDJe.

Oh la laaa vännen där,  Jag är hemma igen!  Sverige snöar och jag är fortsatt sjuk. Jag reste hela dagen igår. Lämnade hotellet 05.45 och Barcelona 08.10.  Satte fötterna på svensk mark vid 12.30-tiden för att sedan ta tåget mot Växjö 17.21.  Behöver jag säga att jag var trött när Växjö välkomnade mig 21.50?  Visst är det irriterande när jag skriver ut varje minut? 😉  Något annat som är irriterande är SJ. Självklart stötte tåget på problem, vilket är helt okej. Problem är en del av livet, och SJ. Vad som däremot inte är okej är att SJ:s personal står och fullkomligt tokskriker på oss som kommer från det försenade tåget till den andra anslutningen.  "Skynda er! Snabba på! Hoppa bara in! Kom igen dåååå!" Jag menar, att dom är stressade är knappast vårt fel men stress gör något med människor. Det är nästan lite läskigt.  Hur reagerar du på stress? När minuterna är räknade, när du har en deadline som du känner att du inte hanterar? Vad gör du då?  Det är absolut mitt eget fel att jag hade problem med att få med min stora packning på tåget, men jag hade inte räknat med att få springa  200-meters perrongintervaller med den.  Nog om det. Vi har roligare saker att prata om än så.  Träningsresan med ATEA har varit ett minne för livet. Jag har fått en chans att testa på min coachningsförmåga och jag gillar det mycket.  Jag har fått lära ut hopp, löpning, armpendling, styva fötter och hållning.  Jag har fått lära känna nya vinnarskallar, fått se när människor tar ut sig fullständigt, ta hand om en skada och känna på stämningen och sammanhållningen i ett företag som öser på framåt.  Min livslust är stor och jag är sugen på att testa på många saker, som du vet. Så nu är min nya lust att starta träningsresor! Det kommer säkert inte att hända, jag har annat att tänka på nu. Men det är en kittlande tanke.  Och jag tror att intresset skulle vara stort.  Förstå så roligt att åka iväg tillsammans: träna med musik, äta bra mat, lyssna på inspirerande föreläsningar och träna lite till?!  Skulle du haka på om jag ordnade något sådant?  Klockan närmar sig 11.00 och jag vill skicka iväg en grattishälsning till en kvinna som jag inte tror att du känner ännu:  Hon heter Anette och när jag har tid över från träning och andra åtaganden så får jag utnyttja min utbildning på henne och hennes mans företag Apelgården AB.  Jag får en chans att utveckla andra sidor hos mig själv och jag får ta ansvar på andra områden än inom träning. En balans av idrott och att använda hjärnan tror jag är ett vinnande koncept.  Jag vet att jag gjorde så mellan 2008-2011 och jag reagerade väldigt bra på den kombinationen.  Jag vill gratta henne här eftersom hon är som ni: hon tänker på sina medmänniskor och hon hjälper till om hon kan.  Och visst är det så att döttrar ofta hyllar sina egna mammor, men jag som känner Anette lite mer nu kan inte annat än att hålla med om det som hennes dotter Jennifer har skrivit till henne:  En oerhört vacker text som vi alla säkert kan kopiera över till dom som betyder mest för oss i våra liv.  Så, GRATTIS på din dag Anette. Tack för att du är en så inspirerande medmänniska ❤️ Nu har klockan sprungit iväg igen... jag kom in i den där berömda bubblan.  Jag sätter ett finger mot den och spräcker den. Jag behöver ju göra annat också. Ingen träning idag dock, jag har halsont och min kropp får vila.  Ta hand om dig, dom du har omkring dig och dom som inspirerar dig.  Kram ❤️

OjDå.

Nämen, det är visst nån som är tillbaka!  Det är sant som det står och det är också en mening från en av Lars Winnerbäcks sånger. Såklart. Jag kände att jag ville göra min entré med en poetisk touch. Hur mycket det nu blev av den varan lär vi vara oense om. Och jag är nog på din sida när jag tänker efter. Du märker att jag är på ett lustigt humör idag va?  Jag känner mig busig när vi inte har setts på länge. Nästan som om det vore en liten nyförälskelse.  Vad har hänt här då? Börja du! Jag gissar att du kommer att berätta en massa skoj, en del ledsamma saker och några spännande.  Till "mamman" vill jag gärna börja med att skicka ett hjärta ❤️ För jag vet att hon har det tufft.  Sen vill jag berätta att jag har föreläst för KHK i Karlskrona - på ENGELSKA! Min första föreläsning någonsin på detta språk som jag egentligen inte alls behärskar.  Men jag hade min suveräna vän Alex till min hjälp och i två dagar satt vi inlåsta och skrev ner hela föreläsningen för hand. För att sedan börja jobba med att tala den.  En enorm utmaning för mig. Du kan ju förstå alla dessa fackord som jag knappt ens förstår på svenska...  Men, resultatet blev BRA ta mig tusan! Och jag är jättenöjd och stolt över mig själv.  Och stackars Alex fick inte göra mycket under hennes visit hos mig. Men med tanke på att hon har börjat sticka så kanske hon inte brydde sig.  När jag gick in i min egen värld satt hon där i soffan och jobbade med något mörklila garn som ska bli en halsduk.  Så mysigt. Trots allt.  Och jag är så lyckligt lottad som har hittat min vän i livet.  Förutom plugg och föreläsning så har träning stått på schemat. Och så bra det har gått!  Jag är stark men ändå lätt. Och jag har satt pers i korta benböj! Mitt först pers någonsin efter cancern!  Jag märkte direkt av min nyvunna styrka under längdpasset några dagar senare: för det gick så bra.  Däremot fick jag sota för det några dagar senare för kroppen är inte riktigt van när jag höjer nivån på det jag gör. Och jag fick vara flexibel i mina pass några dagar efteråt. Ingenting nytt alltså. Du har säkert också börjat se mönster och små tecken bara genom det jag skriver. Snart kan du bli tränare själv om du skulle vilja det 🙂  "Jaha, du vill träna en grupp? Vilken utbildning har du?" - "Den bästa! Nadjas blogg!"  Ha, ändå en söt tanke.  Nä, nu ska jag göra lite nytta i det här livet. Vad ska du göra?  Puss och kram och PS. På måndag sticker jag på läger igen 😉 

Envist framåt.

Torsdag kväll och jag sitter med dig i tankarna. Jag har sprungit intervaller på kvällspasset och jag utvecklas åt det håll jag vill. Jag har sänkt både mina snitt och topptider och kroppen växer sig allt starkare. Jag får ut mitt löpsteg bättre, jag har blivit mer hoppig och mina muskler studsar under huden. Jag är för det mesta trött och lite låg och går på energireserv, men det fanns ingenting annat att räkna med nu när hårdträningen väl satte igång. Min fördel denna gången är att jag var medveten om det innan jag klev in i det. Förra året hade jag glömt bort hur det var.  För det var så länge sedan. Jag fick en otroligt stor mental smäll då ingenting var som jag trodde.  Men, mentala smällar är min specialitet. Och som vanligt har vi bara en sak att göra: vi får välja.  Och jag är glad att jag valde att fortsätta stå i. För idag är jag bättre än då. Och jag närmar mig sakta men säkert den plats jag vill vara på.  Jag har satt "Agne-Nadja-pers" i både djupa ben, halva benböj, enbensbenböj och intervalltider.  Och på halva benböj är jag PRECIS lika stark som jag var innan jag slet av hälsenan och fick cancer!!!  DET, min vän därute, är min största seger hittills. Det var min utdelning till mig själv för att jag inte har slutat att hoppas.  Jag har ju aldrig vetat att det går att bli lika stark igen. Så du har säkert märkt mina tvivel många gånger.  Ingen har lovat mig att det går. Ingen läkare har sagt att kroppen ska kunna göra så. Jag har bara fått lita på att det ska bli så.  Och nu vill jag bocka av fler moment på min lista. Jag ska bli lika snabb, jag ska hoppa lika långt, jag ska bli lika uthållig igen.  Snabbhetsmässigt ligger jag tre tiondelar ifrån på 60 meter... det är inte mycket. Det hämtar jag in. Men sen är det snabbhetsuthålligheten. Och den är kruxig. Men Agne har en plan och jag följer den. Hoppstyrkan är inte heller på plats än, men jag har börjat lägga in mer och mer hopp och nog fan ska det där gå vägen det också!  Jag får plocka delar pö och pö. Jag får pussla och fortsätta vara tålmodig.  Förutom framsteg i träningen så har jag fyllt år... det blev inte mycket firande men jag tänker att jag sparar det tills siffran står i 35.  Viktigare denna gången är det att både trillingmorfar och Veronica här inne har fyllt år! ❤ Är det någon mer som jag har glömt?  Finns det fler vårbarn här inne?  GRATTIS till er från Växjö även om det kommer lite sent... ❤ Jag vill också berätta att min lillasyster Bella är en driven liten tös. Ja, hon kommer alltid att kallas "liten tös" då hon är minsta tjejen i skaran...  Bella har tillsammans med sin kille Peter ordnat världens häftigaste sommarnöje! Se här: På den här länken kan ni läsa om vad dom håller på med. Du och dina vänner kan åka ut på landet och spela beachvolleyboll tillsammans. Få maten serverad och tak över huvudet.  Och om du säger att du är skickad härifrån så ska jag ta mig tusan se till att du får en extra liten överraskning ❤ Kvällen närmar sig sitt slut. Någon av er kanske ska fira födelsedag, en annan kanske kollar tv, någon annan kanske hänger här. Oavsett vad du gör så hoppas jag att du mår bra och att du får sova gott inatt ❤ Puss och kram.

Så ViLL jaG BLi.

Hej du fina, Vi behöver prata om en sak. Igår kväll satt jag i bilen på väg till träningen och fick ett besked som ändrar min livssituation oerhört.  Till det bättre. Till det lugnare. Till det tryggare.  Och anledningen till att jag låter så mystisk är för att det var helt oförberett och det är ingenting som heller kommer att bli officiellt.  Och eftersom det är en anonym utsträckt hand så vill jag passa på att tacka här. För personerna vet vilka dom är.  Tänk att det finns människor där ute, som helt spontant vill hjälpa en annan människa? Bara för att. Bara för att "dom själva vet hur det är att ha det tufft".  Bara för att "det är så man gör, man ska alltid vara ödmjuk".  Jag började såklart lipa. Jag har svårt att hantera känslor som uppkommer när människor visar sina stora hjärtan.  Det får mig också att tänka på vad jag gör för andra människor: kan jag göra mer? På vilket sätt kan jag glädja någon annan?  Så det där man läser om ibland; att vänlighet föder vänlighet, känner jag stämmer bra in på mig. Får du också den känslan när någon ser dig, tror på dig, hjälper dig?  Jag kan såklart känna den känslan och handla vänligt även om jag nu inte blir sedd på det där sättet, men jag tycker att det är en väckarklocka.  Jag vill egentligen bara säga tack ❤ Jag är överväldigad, varm i hjärtat och blandar min tacksamhet med träningsvärk... För efter det där samtalet igår så tränade jag än mer som en galning. Jag kände mig så enormt energisk och lustfylld och jag hade mer stuns i kroppen än på tidigare styrkepass.  Jag körde benböj, enbensbenböj och utfallssteg och en massa övningar för överkroppen. Vid 21-tiden ringer coach och jag svarar: "Nadja mitt i träningen..." Han säger: "ja, jag ser det!" Jag visste att jag var ensam på HPC så jag undrade vad fasen han pratade om och det visade sig att för säkerhetens skull så har dom ansvariga en kamera på gymmet fredagar till söndagar.  Coach kunde alltså se mig och jag passade på att be om att han skulle skriva sms om han såg några detaljer i tekniken som behövde förbättras.  Efter varje träningspass skriver jag alltid en kort kommentar till mig själv - om hur det har gått, hur energinivån har varit, hur dom mentala tankegångarna har förflutit och om det är något jag behöver jobba på till nästa pass.  Efter detta passet skrev jag bara: "ASBRA!".  Och en stor fet smiley. Fanns inte så mycket annat att säga.  Jag skulle ha kört vårens första höjdpass idag. Men eftersom jag var sliten idag efter passet igår, så fick jag bara långjogga och köra stretch. Det gör ingenting, för jag lyckades blinka till mig att få hoppa höjd imorgon istället. Så, så kommer det att bli.  Segrar kan komma i olika former och jag älskar dom trots att dom ibland är små.  Nu tar vi lördagskväll tycker jag.  Berätta gärna hur du mår, det var så längesedan jag hörde av dig ❤ Puss och kram från en glad.

Det är igång.

Gaaaaah!  Jag sitter som naglad här: Redan innan det började fick skärmen åka upp. Ingenting ska missas. För idag kör Bianca Salming sin första riktigt stora mångkamp och du vet ju att min gästbloggare Jonas Hedman skrev om henne senast.  Vi hoppades på att hon skulle få vara med och det fick hon. Hon har inlett bra på första grenen 60 meter häck (8.87) och snart väntar höjdhopp. Hennes bästa gren.  Så sjukt spännande!  Och samtidigt hoppar Torneus längdkval. Han har redan direktkvalat med sitt längsta hopp för säsongen: 7.96.  Och vid 12.45 kommer allas vår Sanna Kallur att inta den röda läckra banan...  En annan person jag tycker att du kan hålla ett extra öga på är min klubbkompis Fanny Roos. Hon stöter kula 10.50 och gör det riktigt bra. Där har du en kvinna med krut i kroppen!  Själv laddar jag med frukost för att senare springa intervaller.  Jag blir så OTROLIGT pepp när jag får kolla på ett mästerskap innan jag själv ska träna.  Jag kom hem sent i förgår och har mått lite dåligt sen min magsjuka dag i Spanien. Jag åt en dålig jäkla schnitzel och blev liggandes med kramper, svettningar och huvudvärk en hel dag.  Så igår skulle jag egentligen ha kört både höjd och styrka men fick lägga om och åkte till Bosön för att köra igenom kroppen lätt med jogg, lätta hopp rakt fram istället för upp och spjutlöpningar.  Det var en härlig känsla att vara tillbaka på Bosön. Det är skön stämning där varje gång. Och en massa personer som jag känner.  Bland annat fick jag träffa den här sötnosen: Annica. Hon är en riktig solstråle och kämpe och varje gång jag träffar henne så får jag världens största och varmaste kram. Vig är hon också, gammal gymnast som hon är. Nu börjar snart höjdhoppet för kvinnliga femkampen och jag bara måste hänga med i det! Så jag lämnar dig och säger puss och kram så länge ❤ PS. Bara 900 klick kvar tills vi når en miljon visningar på instagram... grrrr 

SNaRT EN MiLjON!

Ett brev kommer skickat... från mitt i natten. Direkt hem till Sverige från varmare land.  Jag kan inte sova. Jag är trött och huvudet dunkar. Men dom har någon form av tävling femhundra meter bort från hotellet och den där speakern har skrikit oavbrutet från morgon till kväll.  Jag är så jävla trött på honom.  Igår morse ringde klockan 06.30. Det var löpdags och sju kilometer skulle avverkas.  Det gjorde dom. Såklart. Men oj så jag fick slita.  Sju kilometer är LÅNGT. Alltså, 800 meter är min längsta tävlingsdistans men Agne menar att man ska fundera på hur många meter man egentligen springer under en hel mångkamp.  Han har som vanligt en poäng.  När klockan ringer om några timmar har jag cirkelträning innan frukost (gud bevare mig) och på eftermiddagen väntar ett styrkepass.  Jag kör styrka var tredje dag just nu och det märks överallt på kroppen: jag får knappt på mig jeansen jag kom hit i! Och tröjor börjar strama runt vingarna igen. Precis som innan jag blev sjuk.  Jag var ett litet monster då förstår du 😉  På tal om monster så tycker jag att det här bör uppmärksammas just för att det är monstertokigt: Ser du att snart EN MILJON människor har kollat på det här klippet på min instagram?!?! Hur sjukt är inte det?? Varje morgon jag vaknar så är det nya likes på den där.  Jag tycker bara det är så fränt.  Sluttjafsat om det (OM det inte blir över en miljon visningar för då kommer du att få höra det igen banne mig).  Vad brukar du göra när du inte kan sova? Går du upp och hittar på något eller räknar du får, ligger och andas och väntar ut tiden?  Jag känner mig så oerhört tappad på kreativitet just nu men tyckte att det var en bra idé att hälsa på här inne ❤  Nu ska jag försöka somna om... jag ska skutta upp och hämta öronproppar som jag givetvis har med mig. Jag vet hur det kan bli när man sover någonstans som inte är hemma. Puss och kram och godmorgon ❤

ETT VyKoRT.

Hej du, jag vill bara titta in med en liten hälsning. Det var längesedan jag var här och stökade. Jag har haft lättare för att lägga upp bilder på instagram då det går snabbare och är lite enklare när man serveras ett dåligt nät.  Jag vill bara berätta att livet i solen är såååååå bra! Jag mår bra, äter bra och tränar super. Hela kroppen känns lycklig och jag känner hur hårdheten i den börjar komma tillbaka. Krämporna är fortfarande där men dom blir färre och jag har lättare för att vakna på morgonen...  Att vara på läger har varit min grej sedan 15-års ålder. Jag vet att vi hade dålig ekonomi i familjen men min älskade pappa gjorde en deal med klubben som jag tränade för och lyckades skrapa ihop så att jag fick följa med. Jag minns glädjen och hur förvånad jag blev över att jag skulle få åka iväg.  Pappa sa aldrig att det var han som hade fixat det. Det fick jag veta av min tränare flera år senare.  På det lägret utvecklades jag mycket och jag kom med i landslaget och fick sedan stöd för att kunna åka iväg. Sedan dess har läger blivit symboliskt för mig.  Det är en symbol för utveckling och också tacksamhet. Jag vet att det inte är en självklarhet att få åka iväg. Jag värdesätter det otroligt mycket.  Att få springa ute i det fria och att få sträcka ut benen med en sol i ansiktet är oslagbart. Det finns inget som kickar igång mig så som det. Idag är det molnigt ute men det känns som att det är ganska okej. Jag har nämligen en hel drös med 300-ingar och 250-meters lopp... och mina vätskeersättningstabletter är slut så det är lika bra att det är en sval dag.  Jag har ätit mig proppmätt på frukostbuffén och behöver gå på toa innan jag kan fortsätta den här dagen... så det gör jag nu. Puss på dig, kram och få bort snön där hemma innan den 2:a mars 😉 

MåNGKaMPs-SM!

En kram med baskelusker kommer här.  Natten har varit vidrig, som sig bör. Hela sängen var en våt pöl när jag vaknade upp 06.00. Min envishet har hindrat mig från att ta Alvedon men vid 8-tiden stod jag inte ut längre. Jag messade Agne och frågade om han kunde komma förbi och rädda livet på mig. Och det gjorde han. JÄKLAR vilken effekt det hade. En halvtimme senare bara rann det från hela kroppen! Och timmen efter hade marken slutat att gunga.  Obetalbart.  Nog om sjukdom och krämpor. Det är ju bara för tråkigt. Jag är en mästare på att gnälla när jag lägger den sidan till.  Nu ska det handla om Jonas Hedman och hans text till oss.  Idag handlar det om mångkamp eftersom det är SM i helgen. Jag ville så gärna vara med där men Agne har en annan plan. Jag är bra grundtränad nu men behöver bli betydligt starkare för att kunna ta mig till nästa nivå.  Ett bra argument som jag köper och lyssnar till.  Men det finns andra som är intressanta att följa till helgen. Läs, så får du veta mer om den gren jag är så förälskad i ❤ Vilka har chans att kvala in till inne-EM när mångkamps-SM avgörs till helgen?  I helgen är det dags för mångkamps-SM i Uddevalla. Mångkamp är sin alldeles egen grengrupp inom friidrotten och den har också sitt eget SM – både utomhus och inomhus. Då samlas friidrottare i alla åldrar och gör upp om medaljerna, från ungdomar till seniorer, och totalt handlar det om hela tolv åldersklasser.  I somras arrangerades mångkamps-SM i Falun och kommande helg är det dags för inomhus-SM i Rimnershallen i Uddevalla. Herrarnas sjukamp går lördag-söndag medan kvinnliga femkampen avgörs under södagen. Där gör regerande mästarinnan Bianca Salming, 18, en spännande start och ska försöka förbättra det personliga rekord på 4338 poäng som hon satte i Tallinn förra helgen. Det var personligt rekord med nästan trehundra poäng och placerar henne sexa genom tiderna i Sverige på listan som toppas av Carolina Klüft (4948 poäng 2005). Biancas serie innehöll flera personliga rekord, bland annat i höjd. – Det var helgens höjdpunkt! Personligt rekord inomhus med sex centimeter, säger Bianca som satte personbästa i tre av de fem grenarna. Bildtext: Bianca Salming, i mitten, är favorit till SM-titeln i femkamp på söndag. Bilden är från mångkamps-SM i Falun i somras där övriga medaljörer var Lovisa Linde, Täby (silver), t v, och Malin Skogström, Hässelby (brons). Foto: Jonas Hedman Kan Bianca Salming sätta personbästa? Biancas mål är att kvala in till inne-EM i Belgrad första helgen i mars och för att göra det måste hon vara bland de åtta bästa i årsstatistiken. Just nu är hon fyra men det finns de som ännu inte tävlat så definitivt svar på om hon blir uttagen kommer att dröja flera veckor till. Fredrik och Petter gör upp om guldet I herrklassen lär det komma att handla om två hässelbyare – Fredrik Samuelsson, 20, och Petter Olson, 25. Fredrik var tia i EM-tiokampen i Amsterdam i somras och inledde året på ett lysande sätt med 5920 p i en sjukamp i Sätra i början på januari. Det förde upp honom till tredje plats på den svenska genom-tiderna-listan och kan mycket väl räcka för att kvalificera sig till inne-EM. Petter representerade Sverige i inne-EM 2015 och inne-VM i USA för ett år sedan och har chansen att kvala in även i år. Det kan bli en spännande kamp om segern i Rimnershallen! Bildtext: Hässelbys Fredrik Samuelsson var i somras EM-tia i tiokamp och är titelförsvarare när inne-SM i sjukamp avgörs till helgen. Foto: Jonas Hedman Ännu mer spännande är det ofta i junior- och ungdomsklasserna eftersom friidrottare i den åldern utvecklas så snabbt. Bland de anmälda finns flera som varit med i internationella junior- och ungdomsmästerskap. Totalt är över hundra friidrottare anmälda till mångkamps-SM i Uddevalla. Mattias Sunneborn anmäld till veteran-SM Friidrott är en sport för alla åldrar inklusive veteraner och de har också sitt mångkamps-SM till helgen. Detta i Nyköping där de på söndag den 12 februari gör upp om medaljerna i femkamp i åtminstone 14 klasser.  Åtminstone? Ja, hur många klasser det blir beror på hur många riktigt gamla veteraner som kommer till start. Ibland blir det deltagare i såväl 85- som 90-årsklasserna! Bland de anmälda finns Mattias Sunneborn som i höstas blev veteranvärldsmästare i tiokamp i M45-klassen och då bara var 179 poäng från världsrekordet. Men på söndag handlar det alltså om bara hälften så många grenar. /Jonas Hedman   Läs intervjun med Bianca Salming på friidrottaren.com: Intervju med Bianca här Ps Nadja gjorde mångkampscomeback i höstas men kommer tyvärr inte att vara med i Uddevalla i helgen vilket hon berättar om i denna text. Mångkamp inomhus: Män sjukamp: 60 m, längd, kula, höjd samt dag två 60 m häck, stav och 1000 m. Kvinnor femkamp: 60 m häck, höjd, kula, längd och 800 m. För den som vill veta ännu mer så finns en bra text här: Kvaljakt... Roligt att få en inblick i min värld va?  Jag fortsätter mitt kurerande. Om några dagar åker jag ju till solen och mitt efterlängtade träningsläger och jag bara MÅSTE bli frisk! ❤ Ta hand om dig och håll dig borta från hostande monster.

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.