Sakta men säkert mer som vanligt…

Igår började så äntligen min verklighet att bli som den alltid brukar vara… jag fick träna! Det vore kanske ett hån mot mina friidrottskollegor (och alla andra atleter) att använda ordet “träna” just i det här sammanhanget, men jag fick åtminstone röra lite på mig under strukturerade former och under uppsyn av en sjukgymnast

Det är ett stort steg! För nu har jag ett rehabschema att gå efter. Och jag kan planera mina dagar och jag kan se framför mig hur jäkla frisk och stark jag kommer att bli!

Mitt “träningsschema” består av följande:

* Cykel 2* 15 min

* Magliggande bensparkar (helt UTAN vikter!)

* Ligga på rygg och spänna låret i omgångar 3*5 sekunder * 10

* Tåhävningar (UTAN vikter)

* Gåträning i form av “tuppgång” och “rulla på foten”

* Sidliggande benlyft för att få kontakt med rumpmuskulaturen 2*10st/ben

Ja… ni ser ju… låter jobbigt va? Det jobbiga nu ligger inte i den fysiska biten utan i ATT GÖRA DET! När något blir så banalt och tråkigt (ja ni hörde, jag tycker att det är TRÅKIGT!) så tenderar det ibland att kännas en aning meninglöst och man kanske inte gör allt så bra som man kan göra det. Men: jag ska faan sätta världsrekord i rehab! Om det så är det sista jag gör.

Nu ska jag iväg och träna skallen lite. William och jag ska ha ett snack och planera för framtiden.

Vi hörs inom kort. Kram och kram och kram (jag är lite kelsjuk just nu känner jag )

Hur viktiga är vilodagarna?

Ja… det kan man ju fråga sig! Frågan om vilodagar är den fråga som jag allt som oftast diskuterar med min tränare Leffe. Jag vill träna mer och mer fast jag redan tränar sex dagar i veckan och två pass om dagen. (Under tävlingsperiod är det betydligt mindre. Då handlar det kanske om sju-åtta pass i veckan.) Jag vill lägga till fler övningar och aldrig tappa en enda dag med värdefull teknikträning. Min träningsvilja handlar inte så mycket om träningstimmarna i sig utan mest om viljan att lära mig alla de olika tekniker som min mångkamp kräver av mig och då behövs det många timmar.  När jag står där på banan så vill jag veta att jag har gjort allt jag har kunnat, tränat tekniken så bra det bara går och tagit ut mig själv i alla moment.

Med åren så har jag lärt mig att vilodagarna är GALET viktiga om jag vill hålla mig hel och frisk. Jag har gått sönder alldeles för många gånger och mina knän är slitna efter att ha kört hårdare träning än vad jag klarat av när jag var yngre. Jag har till och med förstått vilans betydelse så mycket att jag kan njuta av att vila! Jag kan njuta av att vara “lat” och att inte göra någonting. Det stör mig inte lika mycket längre som för bara ett år sedan.

Och tanken som jag hade innan: “Nu vilar jag och mina konkurrenter tränar!” ger mig inte längre panik. Jag utgår ifrån vad det är min kropp behöver för att utvecklas och den behöver VILA.

Jag tror också att för att kunna vila med gott samvete så behövs det (i vissa fall) en plan. Jag har till exempel olika förslag på saker att göra på min vilodag som jag kan ta fram och välja mellan när jag känner att jag behöver det. Det kan vara en inplanerad fika med en kompis eller att gå och köpa saker på stan som jag annars inte hinner med. I början var denna planen mycket viktig för mig, tills jag insåg att jag fasen inte behöver göra NÅGONTING på min vilodag! Nu sitter jag mest hemma och njuter när jag har vila. Går runt och plockar lite eller läser en bok. Eller som nu, skriver till er.

Alla vilar och återhämtar sig på olika sätt och det är viktigt att lyssna till sig själv och att vara ärlig. I början, när jag blev mer och mer medveten om vikten av att vila och hörde mig för i ämnet, så sa en massa människor till mig att jag behövde gå undan och vara ifred för att återhämta mig, eftersom jag är en så social person i vanliga fall. Och visst, jag gillar att gå undan ibland och att vara för mig själv, men det kändes ändå inte som det mest ärliga. Det förstod jag när Gärderud sa till mig: “Men Nadja, du är ju en så social person! Som får kraft av att vara med andra människor! Då är det klart att du ska vara det. Det kanske är ditt bästa sätt att vila på?!”

Och det stämmer för mig! Jag har alltid mått som bäst när jag har varit en vecka nere hos min familj i Karlskrona. Jag har alltid fått kraft och energi av det och där kan jag lova er att det inte finns “en lugn stund”. Det är fart och fläkt men också mycket kärlek, skratt och roliga historier.

Bara för det så ska jag ringa min syster. Jag älskar hennes skratt!

Kramar till er och njutningsfull vila // Nadja

Destination Portugal!

Klockan närmar sig 01.00 och jag kan inte somna… sitter som vanligt vid mitt köksbord och väntar ut tiden. Challe, jag och Bella ska ta taxi till Arlanda vid 03.00. Jag har packat klart, betalat alla räkningar, städat upp i lägenheten, laddat kameror och mobiltelefon och tiden verkar fullständigt krypa fram. Hur kan allt gå så påtagligt långsamt bara för att man tänker på det?

I två veckor ska vi slipa formen i Portugal på det landslagsläger som friidrottsförbundet ordnar för Team Barcelona; den grupp av aktiva som förhoppningsvis ska kvala in till sommarens EM i Barcelona. Det ska bli jäkligt roligt att få träffa alla dem andra igen och bli lite inspirerad, samtidigt som jag kommer att sakna mitt hem och människorna som jag lämnar kvar i kalla Sverige.

Jag har läst på bland annat slangens blogg att uppkopplingen tydligen inte är den bästa på hotellet där vi bor vilket kommer att betyda att jag kanske måste låta er vara ifred i ca två veckor Så fort jag får möjlighet så skriver jag givetvis några rader men räkna med att det kommer att bli glest mellan gångerna…

Så, tills vi hörs igen: var rädda om er och kramar från mig

Träningen går framåt!

 

Det är med ett leende på läpparna som jag tittar tillbaka i min träningsdagbok och på alla de planeringspapper som jag fått av Leffe. Jag har nämligen kunnat köra ALLT som vi har velat för första gången sedan jag kom upp hit för snart fem år sedan. Det är helt otroligt! Jag trodde faktiskt knappt att vi skulle ta oss hit. Förra säsongen kunde jag inte köra den hoppstyrka jag ville och jag kunde inte hoppa höjd. Och inför min inomhussäsong fick knappt springa någon häck alls! Så ni kan ju tänka er hur förväntanfull jag är

Visserligen så vet jag att jag behöver ännu mer av den här formen av träning innan det ger dem resultat jag vill och jag behöver köra på med det här hela nästa hårdträningsperiod också, men just nu känner jag bara glädje och lättnad över att jag kan TRÄNA ordentligt!

Jag känner mig mer stabil i allt jag gör och börjar känna en säkerhet i höjdhoppet vilket nästan gör mig rörd till tårar… det var så längesedan jag kunde hoppa höjd FRITT och utan att behöva tänka i varje hopp jag gör! Ja, nästan 8 år sedan…

Idag ska jag köra sprint på morgonen och överkropp på kvällen. Jag har fått en ny sprint-kompis i Anna Sunneborn som ska vara med och utmana mig lite i löpningen och starterna. Kul som fasen! Hon är alltid så positiv och glad och peppande och det är alltid bra att omge sig med den typen av människor.

Så tills vi hörs igen: var rädda om er! Kramar i massor // Nadjis

Ps. Tack Daniel för din hjälp under mina sprintlopp i lördags

Mångkampsträff & Coco på intensiven

Hej alla härliga läsare!

 

Sitter i min favoritfåtölj och för ovanlighetens skulle så lyssnar jag inte på Lasse Winnerbäck. Jag lyssnar på Stumblin´In med Dozi & Nianell. Vilken härlig låt! Jag får så sköna känslor av den. Jag har precis fått besked av min kusin Sarah att lilla älskade Coco (en teacup Chihuahua som vi passade i somras) kommer att klara sig. Sarah råkade tappa henne när hon badade henne och hon föll med huvudet rakt ner i klinkergolvet… Så nu har hon legat på intensiven och haft hjärnan full med vätska och de visste inte om hon skulle klara sig förrän idag. Det är denna hund som jag och Niklas ska få en valp på om och när hon får ungar.

 

 

 

 

 

 

 

I helgen hade vi en rolig mångkampsträff i Norrköping! Det blev lite träning och snack om nästa tävlingsår, middag och så fick jag, slangen och Niklas med tränare prata inför ungdomarna och juniorerna om våra upplevelser från VM. På fredagskvällen hade ledningen hittat på en annorlunda upplevelse till oss: vi hamnade i en övningslokal för cirkusartister! Och vi fick testa alla möjliga saker. Jag visste inte att jag kunde jonglera

 

 

 

 

 

 

Jag jonglerade visserligen inte speciellt bra. Jag liksom sprang efter bollarna, men jag höll de i luften och det är det som räknas inte sant? Efter två timmar med lek var vi alla trötta och det blev middag på Scandic hotell. Jag fick dela rum med Elli, en super go tjej från Växjö som jag brukar bo tillsammans med under tävlingar. Vi låg och pratade och kollade runt lite på nätet tills klockan var nästan halv ett. På middagen hade vi snackat om humorprogram så vi kollade in några klipp med Björn Gustafsson och låg och skrattade tills vi inte orkade hålla våra ögon öppna längre. Eller jag kanske ska säga tills JAG inte orkade hålla mina ögon öppna längre. För Elli var hur pigg som helst. Hon brukar ha lite svårt för att somna första natten borta…

 

Här nedan får ni ta del av det klipp som jag och Elli skrattade mest till. Hoppas att det blir en bra avslutning på er kväll

 

Godnatt allesammans!

 

En dag med guldkant

 

Vilken dag det var igår! Det hände så mycket grejer så jag kanske borde skriva fem inlägg idag!

 

Jag kan börja med att berätta att jag och Niklas hade beställt en ny systemkamera och den fick vi igår. En Canon EOS 1000D. Vilken jäkla kamera alltså! Bilderna blir knivskarpa! Den ligger perfekt i handen och klickljudet när man tar bilderna är ljuvligt. Vi fotade hela kvällen igår här hemma! Den ska med till Sydafrika. Vilka bilder det kommer att bli

 

 

 

 

 

Den andra superroliga grejen var att jag fick mitt Nadjagodis! Företaget Ti - Pe gav mig en låda med godisar i hallon & lakrits smak och på pappret står min adress till denna hemsida och med slogan: “Nadja Loves London”. Tack Ti - Pe! Vill ni gå in på deras hemsida för mer information så gör det här http://www.tipeprodukter.se/

 

 

 

 

 

Den tredje grejen som förgyllde dagen igår var förstås spjutträningen. HERREGUD vad det var jobbigt! Men Anders var tuff och hängde med på HELA uppvärmningen och när han var klar fick han en belöning. I dörren på väg in till Bosön träffade vi Mats Sundin. Lång som bara den och en glad prick. Vi tog lite bilder på honom med nya systemkameran.

 

 

 

 

 

Det fjärde roliga är att jag får så himla många fina mail av er som läser bloggen här och kollar runt på min hemsida! Jag blir så glad av era kommentarer och att ni stöttar mig i min satsning mot OS 2012. Tack också för de brev som jag får hem till mig

 

Hm… var det inte fler grejer? Jag vet att det var mer. Men jag får tänka på det en annan dag istället för nu måste jag förbereda mig inför träningen. Först blir det ett tufft pass hos sjukgymnasten (ja, det kan faktiskt vara tuff träning där!) och sen blir det häckträning ikväll.

 

Önskar er alla en skön dag! Kramar Nadja

 

 

 

 

Nya Sunneborn?

 

 

Jag har försökt agera tränare. Till min sambo Niklas. Ni vet hur killar funkar i allmänhet. De kan allt. Och det de inte kan precis just nu, det kan de om de bara får försöka en gång. Det är en härlig inställning! Jag älskar den! Det är bara det att jag också är en tävlingsmänniska som älskar att anta utmaningar. Så när Niklas självutnämnde sig till Sveriges nästa Sunneborn så var jag inte sen att hänga på. Han är ju snabb och har en bra kropp för längd. Dessutom så hade han fått splitter nya längdhoppsskor från herr Sunneborn själv så allt pekade på att han i alla fall skulle slå mitt rekord på 6.21.

Vi körde uppvärmning. Träning för magen och ryggen och en massa träning för höftböjarna. Sen försökte jag lära honom lite löpskolningsteknik och hur ett uthopp i längden ska se ut. Han klagade lite under tiden eftersom har problem med sina benhinnor och han menade att om resultatet skulle utebli så skulle det bero på detta

Vi började hoppa ut från en 20 cm hög plintdel för att han skulle få lite mer tid i hoppet och kunna sträcka ut benen ordentligt och göra sig lång och stor i uthoppet. Det såg väl okej ut. Förutom att jag tyckte att han landade lite väl fort. Han ville liksom stampa ner landningen. Jag såg hursomhelst att det fanns en viss talang i honom och nu var det dags för första tävlingshoppet!

Jag blev själv helt stirrig och pirrig i magen och ville hem och hämta mina tävlingskläder och spöa skiten ur honom

Förlåt älskling, det är inget personligt.

Det gick inte att ta miste om hur laddad han var inför första hoppet. Han klappade händer och såg nervös ut i sina rörelser… Han hade fått instruktionen om att börja lite lugnt och att ha högsta hastigheten precis innan och ut över plankan. Så kom han i en rasande fart! Han är snabb ta mig tusan! Ut i gropen och ett litet missnöjt “åh!” hördes. Hoppet mättes. Och jag har frågat om tillstånd att skriva ut resultatet som blev 4.65 m. Han gjorde några hopp till och det bästa mätte 4.70 m. Jag tror att vi båda hade tänkt oss 5.00 m men det kommer om han bara får lite mer övning! Bra jobbat hjärtat!

Jaha mina vänner, då ska den här dagen börja! Jag ska alldeles strax iväg och köra ett pass spjut med min nya tekniktränare Anders… Jag känner att jag går mer och mer framåt i den här grenen och jag är såå laddad inför lägret i Sydafrika där jag ska få kasta utomhus!

Må gott och gör en massa roliga saker! Vi hörs snart igen. Kramar Nadja

Finbesök i Stockholm

Igår natt fick Sveriges huvudstad fint besök! Min fjärde syster kom på besök med sin son Andreas (jag förstår att folk börjar undra hur många barn vi egentligen är så det är väl bäst att jag säger det nu: Vi är sju barn).

Jag älskar när min familj kommer på besök för jag vill lova att det inte händer ofta. Och jag är ännu sämre själv för jag åker bara ner till de ca två gånger om året eftersom jag har så mycket träning här hemma som jag inte vill “störa”. Nu kommer i alla fall Paula hit och vi ska gå på Grönan och åka “Insane” och spela femkamp. Sen ska vi åka en tur med Ålandsbåten och gå på bio. Alla är otroligt sugna på att se “Baksmällan” så det är inbokat

Idag är det söndag och Paula & Andreas får nöja sig med att följa med mig på mina två träningspass. Vi har redan avklarat ett utav de och de var så duktiga när de hejade fram mig på mitt kulpass

Senare ikväll ska de själva få visa vad de går för när det är sprint på schemat! Ska bli väldigt spännande då Paula faktiskt har svart bälte i karate och Andreas också tränar flitigt hemma i Karlskrona. Paula har redan börjat mopsa sig en aning och undrar: “Hur jobbigt kan det egentligen vara att springa några lopp?”

 

 

Vi får väl se :) Om jag får lov så agerar jag givetvis resultatsida som alltid och presenterar utfallet här. Det är dock upp till Paula och Andreas efter loppen. Självklart blir det tidtagning

Nu ska vi sova lite innan nästa pass börjar. Vi hörs snart igen,

Nadja

Jag flyger igen!

Oj oj oj vilket galet bra höjdpass jag gjorde imorse! Herregud vad kul att ÄNTLIGEN kunna hoppa höjd igen! Jag har, som jag berättade om efter Estkampen, haft problem med ett hopparknä och har inte kunnat hoppa höjd på säkert fyra månader så det här var ett underbart besked (och min förkylning är borta).

Vi har fått nya instruktioner angående mitt knä och numera tejpar vi alltid min upphoppsfot innan jag ska hoppa vilket gör att knäet kommer i ett bättre läge. Och så isar jag som en galning. Och tejpar knäet med kinesisk tejp såklart

Idag kunde jag hoppa massor av hopp från lång ansats och jag var supernära på 1.75 flera gånger. Det ger mig ett skönt självförtroende inför europacupen som går om bara någon vecka. Detta var faktiskt precis vad jag behövde eftersom alla grenar har fungerat toppen medan jag har känt att jag inte har fått någon chans att hitta känslan i höjdhoppet.

Nu känner jag mig väldigt redo för min mångkamp!

Snart är det midsommar och jag och Niklas och syster Bella styr kosan ner mot hemstaden Karlskrona. Det ska bli så skönt att komma hem och få träffa alla igen och samla lite kraft och energi. Vi har alltid så kul när hela familjen samlas och gör grejer tillsammans. De är så galna allihopa och skrattar och busar och är allmänt barnsliga. Jag älskar de för det! När jag är med dem känner jag mig levande och lycklig och stark.

Jag hoppas att jag kommer att kunna blogga lite när jag är där så att det inte går en hel vecka innan jag får skriva av mig igen

Glad midsommar på er alla! Hoppas ni får dansa och sjunga och må bra hela helgen.

Kram Nadja