Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

1-0 TiLL ViLjaN.

GODMORGON DARLING ❀ HĂ€r fĂ„r du en toabild:  class= Eller ja... det Ă€r frĂ„n en bajjamajja. FrĂ„n i söndags. FrĂ„n ungefĂ€r en timme innan Rosa Bandet-loppet.  class= I söndags var det nĂ€mligen dags för min adept Jeanine att ta sig an sitt mĂ„l: att klara av milen pĂ„ Lidingöloppet.  Och hon hade ingen aning om att jag faktiskt skulle springa loppet med henne. Jag hade skrivit dagen innan att jag skulle komma och heja pĂ„ henne och alla andra som har jobbat runt henne sa samma sak.  Hon trodde in i det sista att hon skulle ta sig runt sjĂ€lv.  Jag bytte om i smyg, fick köra "nervös-kissen" tillsammans med projektets allt-i-allo Micke och överraskade sedan Jeanine mitt i hennes uppvĂ€rmning.  Loppet sköts ivĂ€g och Jeanine kĂ€mpade SÅ hĂ„rt och tappert. Hon fick svallningar under loppet (eftersom medicinerna hon fortfarande tar pĂ„verkar henne) och jag kunde inte göra mycket för att svalka henne. Hon sa att det kĂ€ndes som om att hon höll pĂ„ att brinna upp.  Jag försökte blĂ„sa pĂ„ henne, pĂ„ halsen, pannan, under tröjan... vi hĂ€llde kallt vatten pĂ„ hennes handleder och pĂ„ huvudet. Ingenting hjĂ€lpte. Och Ă€ndĂ„ fortsatte hon!  Hon Ă€r min hjĂ€ltinna alla dagar i veckan! Det har varit en enorm Ă€ra att fĂ„ göra det hĂ€r projektet tillsammans med ICA, Cancerfonden, Lidingöloppet och Jeanine. Jag har haft sĂ„ himla roligt och dessutom fick jag, som grĂ€dde pĂ„ moset, kĂ€nna pĂ„ hur det Ă€r att springa en mil.  Jag har inte gjort det tidigare, för jag trĂ€nar inte den typen av trĂ€ning. Men nu fick jag blodad tand och kan absolut tĂ€nka mig att ha det som ett stĂ„ende inslag i livet, en gĂ„ng per Ă„r.  SĂ„ fort det sista avsnittet av "Jeanines vĂ€g till Rosa Bandet-loppet" kommer ut sĂ„ delar jag det hĂ€r sĂ„ att du kan se det. Jag tror att du kommer att kĂ€nna peppen och sedan anmĂ€la dig till nĂ€sta Ă„rs lopp! Spring med mig och Jeanine vet jag! ❀ Förutom filminspelning och löpning sĂ„ har tvĂ„ roliga saker hĂ€nt:
  1. Jag har inlett min hÄrdtrÀning, pÄ riktigt.
  2. Jag har gjort en stor intervju i Runner's World.
Jag brukar vara dĂ„lig pĂ„ att dela med mig av intervjuer hĂ€r, för jag tĂ€nker att det inte Ă€r sĂ„ fruktansvĂ€rt roligt att lĂ€sa om mig igen om man redan gjort det en gĂ„ng.  Men nu var det lĂ€ngesedan och dessutom stĂ„r det om Jeanines uppladdning och upplĂ€gg i den sĂ„ den Ă€r mer Ă€n vĂ€rd att dela.  Det Ă€r tisdag och kroppen Ă€r stel efter milen i söndags. PĂ„ torsdag hĂ„ller jag i en förelĂ€sning hĂ€r i Stockholm innan jag Ă„ker ner mot VĂ€xjö igen.  Vad har du för skoj inplanerat i veckan? Jag vet att Cissi Ă€r pĂ„ lĂ€ger. Lyxosten. Jag vet att mamman kĂ€mpar för sitt liv. Heja dig! Jag vet att Nina K ocksĂ„ kĂ€mpar med smĂ€rtor. Puss och energi till dig! Jag vet att mĂ„nga av mina lĂ€sare sprang 3-milen i lördags och fortfarande har ont idag. Ni Ă€r sĂ„ BRA!  Uppdatera mig. Jag ska stĂ€lla mig i duschen, stretcha baksidorna och sen sĂ€tta pĂ„ en kanna kaffe. NĂ€r jag Ă€r klar sĂ€tter jag mig hĂ€r med dig.  Vi ses snart ❀  Puss.

Vi TaR eN SNaBBiS.

Gullegutten och Gulleguttan,

Hej. Jag ser lite finurlig ut va?

Det Àr för att jag Àr det ocksÄ.

Jag har en asbra grej till dig! Om du vill sÄklart. Om du Àr pÄ shoppinghumör, eller om du bara vill skrida fram snyggt och stiligt utan nÄgon som helst anledning i sommar.

Du kanske bara vill handla lite extra för att nÄgon har sagt Ät dig att du inte fÄr? Jag har objektet för dig.

Fan.

DÀr lÀt jag som en sÀljare va? Ja. Det gjorde jag. My mistake.

Men jag menade det. Och om du anger den hÀr koden: SÄ fÄr du 20% rabatt pÄ dom coolaste seglarskor du nÄgonsin haft pÄ fötterna!

Jag har dom sjĂ€lv hemma. Min mamma panikbestĂ€llde ett par ocksĂ„ för att hon Ă€r en sĂ„n dĂ€r som tĂ€nker att livet Ă€r för kort för att inte bara frĂ€na skor. Jag har tvĂ„ stycken pĂ„ lager nu. Och om du gĂ„r in pÄ Qlar:s hemsida via den hĂ€r lĂ€nken sĂ„ har du alltsĂ„ rabatt fram till söndag ❀ Anledningen till att jag inledde det hĂ€r samarbetet med Qlar var för att jag tycker att bruden bakom företaget Ă€r sĂ„ vĂ€ldigt tuff.

Hon kör sin grej, hon testar sina vingar, vÄgar och Àr otroligt ödmjuk.

Hon tÀnker att man kan hjÀlpa varandra, utbyta idéer och skapa tillsammans. Att nÄgon vinner pÄ nÄgot betyder inte att nÄgon annan förlorar. Och det gillar jag.

Jag gillar mÀnniskor som inte behöver pinka revir överallt och som sÀger "vi testar!". Jag pinkade lite revir nÀr jag var yngre. Jag var aningen lÄst.

Det var en sida jag var besviken pÄ mig sjÀlv att jag hade och jag undrade lÀnge vart den kom ifrÄn. Sen, efter mÄnga Ärs jobb, försvann den och jag insÄg att jag hade varit orolig över att det inte skulle finnas över till mig om det gick bra för nÄgon annan. Jag Àr uppvuxen med mÄnga syskon och ibland gÀllde det att vara först till kvarn om man ville ha nÄgot. Det vÀckte ett "ha-begÀr" hos mig som jag aldrig ifrÄgasatte. FörrÀn jag började fundera pÄ mina starka och svaga sidor och sidor hos mig sjÀlv som jag inte ville ha.

Du vet ju att jag har berÀttat om Miro Zalar, min fd coach, som tidigt sa till mig att jag skulle lÀra allt om mig sjÀlv för att kunna hantera situationer i bÄde livet och pÄ idrottsbanan.

SÄ jag grÀvde. Och jag mÄdde illa av vissa saker. Och skÀmdes. Ett tag tyckte jag inte ens om mig sjÀlv. Men det gör jag idag. Och jag uppskattar mÀnniskor som kliver fram och bara Àr sÄdÀr.

Har du jobbat bort nÄgra sidor hos dig sjÀlv som du inte gillar?

Och Àr du sugen pÄ skorna??

Nu blir det ett sista avsnitt av min nya favoritserie: white collar!  BÀttre sÀtt att avsluta dagen pÄ finns vÀl knappt? Puss och kram och sov sÄ sött. Eller godmorgon. För jag tror att du lÀser det hÀr imorgon...

I’m OFF.

Woop woop och hej lördagskvĂ€ll, hej kĂ€ra du och hej VILA!  Huvudet dunkar och tröttheten gör mig slö, men jag kan Ă€ndĂ„ glĂ€djas över min ledighet.  Jag firar den inte stort. Men jag firar. En halv melon Ă€r inköpt, kaffe pĂ„ kvĂ€llen unnar jag mig med ett leende och popcorn med smörsmak ska in i den hĂ€r munnen.  IgĂ„r fick kroppen sig en rejĂ€l omgĂ„ng. Du har ju koll pĂ„ vad jag körde. Jag gnĂ€llde nĂ„gra timmar innan, just hĂ€r. Varje vecka har jag som mĂ„l att öka pĂ„ mina vikter, om sĂ„ bara med ett kilo. Jag gillar att se att jag gĂ„r framĂ„t. Jag Ă€lskar att klara lite mer varje pass.  DĂ€rför Ă€r det bra att vi börjar pĂ„ sĂ„ lĂ„ga vikter. Agne tĂ€nker att vi först behöver vĂ€nja oss, inte hetsa som vi tĂ€vlingsmĂ€nniskor sĂ„ snabbt gĂ€rna gör. Och jag lyder honom, men jag har samtidigt stenkoll pĂ„ vilka vikter jag hade pĂ„ vilka repitioner förra vintern.  Jag ser snabbt att jag har gĂ„tt framĂ„t.  Och övningen du ser ovan; press bakom nacke, kunde jag inte köra alls förra vinter eftersom jag fick problem med kastaxeln.  I vinter kan jag köra. Och jag fĂ„r en chans att bli riktigt stark i överkroppen igen.  Jag fick heller aldrig köra chins och dips, för axeln bara gav upp sĂ„ fort jag gjorde nĂ„gonting ovanför huvudet eller dĂ€r axeln skulle pressa nĂ„got uppĂ„t. Jag kan inte köra fullt ut nu heller, men igĂ„r kom jag pĂ„ att jag kan köra excentriskt!  Jag tar mig upp och hĂ„ller emot hela vĂ€gen ner. Och det funkar!  Jag blir sĂ„ sjukt lycklig nĂ€r jag hittar lösningar pĂ„ nĂ„got som försöker hindra mig.  Och behöver jag sĂ€ga att min bröstrygg och mina latz inte Ă€r okej idag?  Jag har sĂ„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„ ont.  Jag mĂ€rker att jag inte har kört det hĂ€r pĂ„ fler, flera Ă„r.  Men vilken fantastisk trĂ€ning. Jag Ă€r överförtjust i att göra övningar med bara kroppen. Jag tror pĂ„ den stabiliteten man fĂ„r nĂ€r man kan kontrollera kroppen utan vikter.  Jag tror pĂ„ kombinationen av vikter och egen kroppsstyrka.  Blir vi bara starka utan att kunna röra oss smidigt sĂ„ tror jag inte att vi kan utnyttja vĂ„ra krafter Ă€ndĂ„.  Min klocka visar precis innan 19 och jag rĂ€knar timmarna jag fĂ„r vila till nĂ€sta pass. För i morse var det tungt pĂ„ riktigt.  Med mina stolpiga ben skulle jag springa backe tillsammans med resten av gruppen. Det var en gemensam kĂ€nsla av trötthet över oss alla nĂ€r vi möttes pĂ„ HPC för att fĂ„ skjuts ut i skogen av Agne.  Vi har alla ont, men att göra det smĂ€rtsamma tillsammans underlĂ€ttar. Att fĂ„ Ă€nnu mer ont i grupp har sin charm.  Jag Ă€r en sĂ„dan som oftast tystnar nĂ€r jag upplever smĂ€rta. Allt mitt fokus lĂ€ggs pĂ„ att ta mig igenom.  Lisa dĂ€remot Ă€r grym pĂ„ att peppa och hejar ofta pĂ„ oss andra precis innan ett lopp eller nĂ€r vi flĂ„sar efter ett.  8 x 100 meter plus 3 x 200 meter i backe var uppgiften vi tillsammans skulle lösa.  Jag sĂ„g stjĂ€rnor och fick syra och var tyst som en mus efterĂ„t.  SmĂ€rtan tar över hela mitt system och gör mig bĂ„de arg och stolt. Idrott Ă€r alltid en cocktail av kĂ€nslor.  Vad gör du som du egentligen inte mĂ„r bra av men som du gör Ă€ndĂ„ för att du vet att du kommer att mĂ„ bra senare?  Visst Ă€r det en rolig frĂ„ga? För om jag bara tĂ€nker bort idrotten för en sekund sĂ„ har jag sjĂ€lv svĂ„rt att komma pĂ„ nĂ„got i det "vanliga livet".  Nu kommer jag att pussa dig pĂ„ pannan och önska en trevlig lördag. Jag ska plöja nĂ„gra avsnitt Suits och njuta av att jag inte behöver trĂ€na kroppen ett skit imorgon.  Puss & kram kĂ€mpe dĂ€r ute ❀

We MaDe iT!

Vi Ă€r i mĂ„l!  En mil pĂ„ Lidingöloppet för den goda sakens skull, ett lopp dĂ€r varje startavgift gick oavkortat till Cancerfonden. Ett viktigt lopp.  Ett SJUKT ROLIGT LOPP! Jag blev sĂ„ otroligt imponerad av hur vĂ€l arrangerat allting var.  LĂ€ngs med vĂ€gen fanns en kör, pep-talk, musik och hembakade chokladbollar. MĂ€nniskor stod i spĂ„ret och hejade. Jag blev helt paff.  Jag har jobbat med det hĂ€r loppet för min tidigare klubb IFK Lidingö och har varit kranskulla en gĂ„ng. Men jag har aldrig sett loppet inifrĂ„n pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet. Jag har alltid undrat varför folk plĂ„gar sig genom lopp, hur man orkar med alla mĂ€nniskor omkring och stresspĂ„slaget som blir.  Men nu fattar jag! Jag fattar grejen!  Det var en av dom roligaste upplevelser jag varit med om. Vilken folkfest och vilken energi och glĂ€dje!  Efter fem kilometer stod en speaker och peppade oss med ord om att vi skulle vĂ„ga vara starka, vĂ„ga kĂ€mpa pĂ„ lite till, se oss sjĂ€lva gĂ„ i mĂ„l. Det var den bĂ€sta pepp jag hört pĂ„ lĂ€nge. Kanske Ă€r det för att det var helheten som charmade mig? Eller sĂ„ var han bara jĂ€kligt grym.  Jag har varit oerhört stressad hela helgen eftersom vi var sju stucken som alla skulle ha information om allting som skedde. Jag satt som en mellanhand frĂ„n torsdag kvĂ€ll till söndag eftermiddag. Jag hann aldrig riktigt slappna av och njuta av att jag hade nĂ€stan hela familjen pĂ„ plats (Adam och pappa Giovanni fick snĂ€llt stanna hemma).  Men jag njuter i efterhand istĂ€llet. TĂ€nker tillbaka pĂ„ timmarna med familjen och börjar le.  Det Ă€r sĂ„ mycket som kommer upp nĂ€r jag fĂ„r tid till eftertanke.  Jag var helt slut igĂ„r nĂ€r jag kom hem till VĂ€xjö igen. Jag lĂ€mnade Stockholm vid 19-tiden och har nog aldrig kĂ€nt mig sĂ„ trött som dĂ„.  SĂ„ nĂ€r jag satt ensam i bilen och fick sĂ€tta pĂ„ min musik och bara andas sĂ„ började jag grĂ„ta.  SĂ„ otroligt skönt.  Att grĂ„ta Ă€r mitt sĂ€tt att lĂ€tta pĂ„ trycket.  Efter fyra dagar pĂ„ helspĂ€nn sĂ„ kunde jag Ă€ntligen slappna av pĂ„ riktigt.  Alla hade kommit i mĂ„l, alla hade haft tak över huvudet och lyckats komma i tid till intervjuer med tidning och tv och fotografering.  Jag Ă€r sĂ„ tacksam för att hela familjen stĂ€llde upp pĂ„ det hĂ€r. Avsatte tid i sina kalendrar för att faktiskt göra det hĂ€r tillsammans.  Sju personer Ă€r mĂ„nga personer. Och att synka nĂ„got tillsammans Ă€r inte alltid det enklaste.  SĂ„ tack familjen för att ni hĂ€ngde pĂ„ idĂ©n!  Och tack Vanessa pĂ„ Cancerfonden som hjĂ€lpt mig att fĂ„ ihop allting, som alltid svarat snabbt pĂ„ frĂ„gor jag haft och som sett till att allt gick att genomföra.  Jag hoppas att RosaBandet-loppet lever kvar i mĂ„nga Ă„r framöver!  Jag hoppas ocksĂ„ att du tar chansen att springa loppet nĂ€sta Ă„r. Eller gĂ„. Som vi gjorde dom första sex kilometrarna 🙂  Jag och Helena kom till Stockholm torsdag natt 03.15. Klockan 05.00 ringde klockan igen dĂ„ vi skulle till TV4:s morgonsoffa. Vi anslöt med mamma och gav oss av till TV-huset.  SĂ„g du inslaget? Om du missade det sĂ„ kan du klicka HÄR för att kolla pĂ„ det i efterhand. Mamma var som ett litet barn nĂ€r hon kom in i sminkrummet: "Ă„h, det hĂ€r gillar jag! Vilken lyx" sa hon skrattande. Mamma Ă€r alltid sĂ„ positiv till nya upplevelser och utmaningar. Verkar aldrig rĂ€dd för nĂ„gonting. Trots att hon ibland kan sĂ€ga att hon kĂ€nner sig nervös. ÄndĂ„ bara gör hon det.  Även jag och Helena blev fint sminkade och bortskĂ€mda. Jag Ă€r sĂ„ glad över att mamma och Helena följde med pĂ„ det hĂ€r. Jag Ă€r sĂ„ vĂ€ldigt stolt över min familj.  Idag och imorgon har jag uppdrag för min samarbetspartner ATEA och jag har fortfarande trĂ€ningsvila. Men pĂ„ onsdag ska jag VILA. Sova, kolla en serie pĂ„ datorn och stretcha ut kroppen.  Jag behöver ensam-tid nu.  Jag mĂ€rker att energin börjar sina.  Oh, höll för fasen pĂ„ att glömma att jag trĂ€ffade nĂ„gra av er under helgen ocksĂ„!  Cina - tack för kramen och det stora leendet! Sötnos. Även "Gunsan" och Marcel dök upp. Mer om det imorgon ❀ Nu behöver jag jobba. Film ska spelas in.  Pussgurka, hĂ€r fĂ„r du största kramen ❀

Vi SKa SKRiVa EN Bok. 

Hello there...  Jag har fĂ„tt finbesök! Eller ja, mamma och Allan kanske Ă€r mer rĂ€tt eftersom vi Ă€r i SkĂ€rvaboda.   Syster Bella Ă€r pĂ„ plats med goda rĂ„d, nya historier och bananpannkakor...  Jag har hört om dessa pannkakor förut men banan Ă€r inte min favorit och jag har inte lockats av att stĂ„ och göra smet en tidig morgon.  Nu fixade Bella grejerna och jag blev förvĂ„nad över hur gott det var.  Och enkelt. I med Ă€gg och mosa banan. Lite mjölk och ner i pannan. Ett perfekt mellanmĂ„l.  Bella försökte hĂ€vda att det passar som lunch ocksĂ„ men jag rynkade pĂ„ nĂ€san. Jag skulle gĂ„ under om jag bara Ă„t en pannkaka mitt pĂ„ dagen. Skulle bli ett monster.  IgĂ„r hĂ€nde massor av skojigheter. Förutom att jag chattade med dig pĂ„ morgonkvisten sĂ„ stötte jag mig igenom ett kulpass.  Det ösregnade ute sĂ„ jag fick vara inne för en gĂ„ngs skull.  Jag hittade en go kĂ€nsla i mĂ„nga av stötarna och har tvĂ„ fokuspunkter som jag försöker att hĂ„lla mig till för att göra det enklare inför tĂ€vlingarna.  SjĂ€lvklart skenar jag ivĂ€g ibland nĂ€r allting stĂ€mmer och tĂ€nker att jag ska lĂ€gga till ytterligare en detalj. För att jag tĂ€nker att det betyder utveckling. Men det blir oftast inte bra.  FĂ€rre saker - större koncentration. BĂ€ttre resultat.  Direkt efter trĂ€ningen bar det ivĂ€g till Karlskrona. Eller nej, nu ljuger jag. BĂ„de lunch och sömn kom före. Men jag tĂ€nkte vara lat och korta ner texten.  Besök hos Gisela och Calle tillsammans med Bella blev nĂ€sta anhalt.  Piff och puff. Mina smĂ„systrar som Ă€r sĂ„ vĂ€ldigt söta och lika varandra. Det Ă€r nĂ„got speciellt med smĂ„syskon. SmĂ„ttingar. Vill pĂ„ nĂ„got sĂ€tt alltid ha en skyddande vinge över dom trots att dom klarar sig utmĂ€rkt sjĂ€lva.  Och av deras ansiktsuttryck att döma sĂ„ kĂ€nner dom samma sak nĂ€r dom pratar med pappa. Gulligull hela tiden och "Ă„hhh" avlöser "mmmm". BĂ„da tvĂ„ Ă€r vĂ€ldigt mĂ„na om att pappa mĂ„r bra och har en nĂ€ra kontakt med honom.  SĂ„ idag ska vi upp till honom. Allihopa. HĂ€lsa pĂ„ och Ă€ta gott. Bilder frĂ„n det kommer imorgon sĂ„klart.  Sist men inte minst - jag ska skriva en bok!  Det blev en bok förra Ă„ret men som du vet sĂ„ var det mycket fokus pĂ„ dom vackra svartvita bilderna som Peter Holgersson tog pĂ„ mig under tiden jag var sjuk.  Det fanns inte mycket plats för text. Ord, som jag Ă€lskar sĂ„ mycket.  DĂ€rför har det startats en sida pĂ„ kickstarter. Jag visste inte sjĂ€lv var det var för ett tag sedan men gillar idĂ©n mer och mer.  HĂ€r vĂ€ljer man sjĂ€lv hur mycket man vill lĂ€gga in i projektet och man fĂ„r alltid nĂ„got tillbaka för det man bidrar med. Och det bĂ€sta av allt - det Ă€r riskfritt! NĂ„r vi inte mĂ„let sĂ„ dras inga pengar. TyvĂ€rr sĂ„ fĂ„r du inte din present dĂ„ heller, men det Ă€r lite charmen med det hela.  Man Ă€r med och följer och stöttar det projekt man tror pĂ„ och hejar pĂ„ precis som om det vore en tĂ€vling.  SĂ„ vill du förhandsbestĂ€lla boken jag tĂ€nker skriva sĂ„ gĂ„ in pĂ„ lĂ€nken hĂ€r nedan och vĂ€lj din present ❀ Med livet som mĂ„lbild Det ska bli sĂ„ jĂ€kla roligt att se hur det gĂ„r. En bebis Ă€r född! Och jag Ă€r skitnödig. Nervös sĂ„ att jag mĂ„r illa.  Men det Ă€r bra. KĂ€nslor Ă€r hĂ€rligt.  Hoppashoppashoppas att du tittar in och vill vara med.  Nu Ă€r jag slut i huvudet. Djupa samtal med syster igĂ„r, det hĂ€r nya projektet igĂ„ng och en trĂ€ning med massor av löpning som vĂ€ntar.  Jag behöver luft.  Gah!  Vi hörs imorgon igen ❀

HĂ„LL uT, KĂ€Ra Du.

KĂ€ra vĂ€n,  Jag Ă€r slut, förbrukad och söndersmulad.  GnĂ€llig men samtidigt hĂ„rdhudad.  Jag kĂ€nner oerhörda smĂ€rtor i kropp och sjĂ€l. Allt jag trodde jag kunde... Du tror jag tagit mig vatten över huvudet, vĂ€l?     Jag trĂ€nar som jag aldrig gjort tidigare. Jag sover, Ă€ter och kvider.  Älskade kropp, hĂ„ll ut. Älskade mentala styrka, hĂ„ll samma nivĂ„ som förut.  Jag föll ihop i en hög pĂ„ trĂ€ningen igĂ„r kvĂ€ll, mina ben höll pĂ„ att sprĂ€ngas. Jag tog mig igenom, bara för att min karriĂ€r ska kunna förlĂ€ngas.  Jag kan inte kasta in handduken nu, jag har mycket kvar att ge. Älskade kropp, det vet bĂ„de jag och du.     Jag grĂ€t nĂ€r jag lĂ„g dĂ€r pĂ„ den frusna tartanen, sĂ„g den jĂ€kla haren springa spĂ€nstigt över grĂ€splanen. Himlen var nattsvart och de andra gick in i vĂ€rmen för att vila, de dĂ€r tjejerna som Ă€r starka, uthĂ„lliga och stabila.  Efter nĂ„gon minut kĂ€nde jag en varm kropp mot min. Linde kom ut för att peppa mig. Det var det vackraste nĂ„gonsin.  Hon pratade sĂ„ varmt, jag hörde hennes mjuka men bestĂ€mda röst. "Du Ă€r stark, du orkar mer. Det hĂ€r Ă€r vĂ„r mest slitsamma höst. Det hĂ€r Ă€r det hĂ„rdaste du kommer att utsĂ€tta din kropp för och en sommar kommer. Gör det just dĂ€rför"    Jag försökte visa att jag levde, försökte att le. Men tĂ„rarna gjorde att mitt svar som var "okej", lĂ€t som en gammal trist klichĂ©.  Jag ville egentligen sĂ€ga sĂ„hĂ€r:  "Tack kĂ€ra du, tack för din pepp och tid. Tack för att du sitter hĂ€r bredvid. Tack för att du Ă€r min konkurrent men Ă€ndĂ„ en sĂ„ stark vĂ€n. Du kommer att fĂ„ igen allt det hĂ€r sen".      Att vara i en grupp dĂ€r alla peppar varandra Ă€r ovanligt för mig. Jag vet inte hur det Ă€r för dig. Men idrott har alltid varit sĂ„ mycket "var och en för sig". Nu upplever jag nĂ„got annat, jag Ă€r med dem och dem Ă€r med mig.     Jag kĂ€nner en djup tacksamhet, glĂ€dje och styrka i det vi har. Och jag kunde resa mig till slut och sĂ€ga "ja för fan, jag Ă€r inte klar". Jag tror att det var Lindes kram som tog mig igenom, jag hörde hennes röst i mitt huvud under sista loppet, sĂ„g hennes ögon framför mig. Och jag kom i mĂ„l sĂ„ smĂ„ningom, mĂ„nga meter bakom.     Alla vi tjejer high fivade, kramades och pustade ut. Snart Ă€r ingenting som förut. HĂ€r tar ingenting slut.  Jag Ă€r en ny Nadja, med en ny kropp och med en stor utmaning för ögonen. Men vi ska krossa grĂ€nser, tĂ€nka stort och försöka om och om igen.  SĂ„ tack Agne, Leo, Linde och Lisa. NĂ€r jag faller ihop Ă€r ni alla dĂ€r för att bevisa, att det gĂ„r och att inget berg Ă€r för brant och att alla förutbestĂ€mda tankar gĂ„r att motbevisa. Att nĂ„got Ă€r omöjligt, Ă€r inte sant.  Ert tĂ„lamod och höga tak har rĂ€ddat mig mĂ„nga pass. HjĂ€rtligheten och gemenskapen Ă€r vĂ€rldsklass.     Vi sliter nĂ„gra veckor till. Jag kommer alldeles sĂ€kert att grĂ„ta fler tĂ„rar. Men ha överseende med mig, jag hoppas att ni inte tycker att jag försvĂ„rar.  Jag blir snart stark och pepp som ni,  det bor fortfarande en krigare hĂ€r inuti.   Nadja ❀      

”Bara lite till”

God magisk morgon vĂ€nner, NĂ„gra dagar har gĂ„tt sedan jag berĂ€ttade för er om Regina GrĂ€ns och mitt samarbete...     Smycket som heter Soldier Girl. Responsen har varit SÅ rolig och stor och glad och bĂ„de jag och Regina pratade igĂ„r om hur tacksamma vi Ă€r för att det blev sĂ„ bra.    Och vi blev positivt överraskade att till och med mĂ€nnen gillade det!     Men nu över till det ni Ă€r vana vid att jag tjatar över: trĂ€ningen.  Gah. Tror ni att jag ligger i eller?!    Jag har klarat av en mycket större trĂ€ningsmĂ€ngd Ă€n jag trodde att jag skulle klara av vid den hĂ€r tiden och min lilla vad vĂ€xer och vĂ€rker. Och vet ni vad jag tĂ€nker nĂ€r det gĂ„r tungt?    "Bara lite till". Lite till för alla lĂ€sare som tror pĂ„ mig, lite till för alla sjuka dĂ€r ute som behöver en gnutta hopp. Lite till för alla som hejar pĂ„ mig i tysthet. För mina samarbetspartners. För alla dĂ€r ute som har det tungt. Lite till, för er!    Jag har alltid tidigare bara haft idrotten för mig sjĂ€lv. Alltid tĂ€nkt "lite till" för min egen skull.  Nu har jag fĂ„tt en ny dimension i mitt idrottande. Det behöver inte alltid vara bara för mig. Jag har ett större ansvar Ă€n sĂ„.  Vi Ă€r fler pĂ„ denna resan.    Varje seger fĂ„r jag dela med fler Ă€n mig sjĂ€lv, varje tung dag lĂ€ttas av er som finns omkring mig. I verkliga livet eller hĂ€r pĂ„ bloggen.  Det Ă€r ett enormt stöd som jag kĂ€nner nĂ€r allt i mig skriker "NEJ! Inte mer nu!"    Och alla klyschor som finns om sĂ„dant hĂ€r skulle passa in just nu.  Ni kommer aldrig att ana hur mycket mer jag orkar tack vare er och de nya tankarna som jag nu har i mitt huvud.     Att göra den hĂ€r resan tillbaka till eliten innebĂ€r sĂ„ mycket mer Ă€n bara trĂ€ning. Den betyder till exempel ocksĂ„ uppdrag för alla de företag som jag samarbetar med och som tror pĂ„ mig och hjĂ€lper mig med stort hjĂ€rta och hĂ€rlig tro.  SĂ„ just nu flĂ€nger jag runt en del.     Jag var i Stockholm för intervjuer och fotografering för nĂ„gra dagar sedan. Det vet ni.  Men ni kanske inte vet att jag fotades för ATEA:S rĂ€kning?      Ryno heter fotografen, som fotade nu och som ofta Ă€r med pĂ„ mĂ€sterskap. Han var med pĂ„ bĂ„de VM och EM nĂ€r jag tĂ€vlade sĂ„ vi kĂ€nner varandra sedan innan.     NĂ€r du kĂ€nner en fotograf sĂ„ tycker jag alltid att bilderna blir aningen bĂ€ttre. Man slappnar av pĂ„ ett annat sĂ€tt.         LĂ€cker nummerlapp ATEA har fixat ocksĂ„ va?? Ser fram emot att fĂ„ bĂ€ra den pĂ„ riktigt snart igen.  Idag styr Rio som vanligt mot VĂ€xjö igen. Jag har ett lĂ„ngpass nu pĂ„ morgonen och direkt efter det Ă„ker jag mot Stockholm igen.     Jag ska snabbt vidare till LuleĂ„ för ett kul uppdrag med ATEA och sen ska jag och Regina starta försĂ€ljningen av WARRIOR innan jag Ă„ker hemĂ„t.  Jag vet vad "Ezter" och "Kattis" kommer att skriva nu: "Gud sĂ„ du flĂ€nger tös. Blir trött bara av att lĂ€sa!" 😉    En flaska med citronvatten pĂ„ det hĂ€r sen Ă€r jag redo för spjut och mĂ€ngder av löpningar!  Boooom!  Och puss pĂ„ er ❀          Och nu, lite rĂ„tt bara för att vi kan:   

Gunnar hĂ€r – Cancergalans kĂ€ftsmĂ€ll

UngefÀr mitt i sÀndningen av Cancergalan förra Äret, sÄ förstod Nadja pÄ riktigt att hon hade cancer. Vi hade just kommit hem frÄn de första cellgifterna. Nadja var bortom trött och mÄdde illa. Hon ville inte alls titta, men det ville jag. IMG_6789.JPG Hon satt tyst vÀldigt lÀnge, sen kom tÄrarna. LÄngsamt rann det efter hennes kinder, droppar blev till floder och andningen blev smÄ krampaktiga suckar efter luft. Plötsligt och just dÄ insÄg hon att cancern var pÄ riktigt.

IMG_6778.JPG Innan pÄ sjukhuset var det nÀstan fest, alla vÀnner som kom och fyllde hennes rum med kÀrlek och skratt. Livet var för ett ögonblick exakt sÄ som hon Àlskar att ha det. Huset fullt av folk, en utmaning vÀrd namnet.

IMG_6776.JPG Giovanni pÄ besök och mamma Lena pÄ telefonen hela tiden. Jo dÄ, nog förstod hon allvaret, men hon var fortfarande odödlig. De Ängestfyllda nÀtterna hade Ànnu inte sÀnkt sitt mörker över henne, det var bara Ànnu en tÀvling. Kan man trÀna med cellgifter? Minst sex behandlingar blev i Nadjas huvud till en utmaning... "det borde gÄ att bli frisk pÄ fyra, för dÄ kan jag nog tÀvla redan i januari".

IMG_6786.JPG Men nu, i det blÄa ljuset frÄn tv:n, insÄg hon att det var pÄ riktigt... att nÄgon redan satt och ristade pÄ hennes egen gravsten. Det var en sÄdan kÀftsmÀll att Àven jag kunde kÀnna hennes smÀrta. Inte ana den eller förstÄ den, utan jag verkligen kÀnde den. Som en fet, fet spark i skrevet. SmÀrtan var bortom ord.

IMG_6782.JPG Vi satt tysta lÀnge den kvÀllen, totalt tomma och helt utmattade. Sen viskade Nadja, "sÄ fint program, sÄ otroligt fint program". Jag svarade inte, för jag visste att öppnar jag bara munnen det minsta sÄ kommer jag ocksÄ grÄta och visa all den skrÀck jag kÀnde i hela kroppen. Jag tÀnkte de mörkaste tankar och det Àr sÄ olikt mig att jag blev rÀdd pÄ riktigt. Jag satt tyst och svalde lÀnge, sen sa jag "nÀsta Är Àr du med, du Àr överlevaren". Tror jag vilade en minut mellan varje ord, kÀmpade med att lÄta sjÀlvsÀker.

IMG_6795.JPG Vet att hon hörde grÄten i bröstet, för hon vÀnde sig mot mig och hjÀlpte mig med att avsluta meningen. "Jag ska vara med dÀr, jag lovar". Blicken var stenhÄrd igen. Hon hade liksom lÀst in motstÄndet och nu var det race. Hennes blick gjorde att jag Äterigen kÀnde hopp, kraft och allt var som alltid igen. Tillsammans fixar vi det hÀr, tÀnkte jag segervisst.

IMG_6794.JPG Nu Ă€r dagen hĂ€r, ett Ă„r har gĂ„tt och Nadja Ă€r med i Cancergalan som hon lovade mig. Jag kommer sitta ensam framför tv:n den hĂ€r gĂ„ngen, sĂ„ jag kan grĂ„ta hur mycket som helst utan att förstöra min macho image 🙂 Skulle inte fixa att sitta pĂ„ plats, tror det skulle bli för mycket kĂ€nslor. Men jag kommer sitta stolt i soffan och kĂ€nna mig i alla fall lite delaktig i Nadjas fantastiska resa.

IMG_6780.JPG Och jag hoppas hennes energi gÄr rakt igenom rutan och lyfter alla er som fortfarande kÀmpar. Ni som har den tunga vÀgen kvar att vandra... IkvÀll skÀnker vi som kan det vi kan, telepatiska tankar med styrka och pengar till forskningen. Kampen Àr för oss alla, varje dag och varje sekund. Jakob har givit oss alla 24 timmar till, vi anvÀnder dem fyllda av hopp. IkvÀll skapar vi kanske 48 timmar till... LÄt insamlingen börja!!

IMG_6796.JPG

20.00 pÄ 7:an eller TV4 play sÀtter det igÄng.

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.