Otroligt snygga djurbilder!

Kollade igenom min app “WallpapersHD ” och hittade mängder av coola bilder på djur!
Kolla in dessa :

Retfull jäkel!

Haha, vilken söt video! Kolla in vilken retfull liten sak. Och människor har mage att kalla mig retsticka. Det här tar väl ändå priset!?

Klicka här för att se vad jag menar!

Jag längtar så.

Tuggar i mig en riskaka och inväntar min födelsedag. Jag är så spänd. Jag är så glad. Det ska bli så jävla kul att fylla år. Jag har aldrig förstått människor som säger att de inte bryr sig om sin födelsedag. När jag tänker efter så säger de flesta det. “Det är väl inget att fira?”, “Det är väl inget att bry sig om?”, “Åh, jag hatar sådana dagar!” och allt annat som visar deras avsmak inför dagen då de föddes. Själv njuter jag i fulla drag. Jag messade mamma och ville ha reda på exakt när jag föddes. Jag ville veta tidpunkten. Det känns stort. Någon gång mellan 01-02 inatt ploppade jag ut för exakt 28 år sedan. Hur kul är inte den tanken då? Jag blir alldeles till mig och jag kan tänka mig att jag är en riktigt jobbig människa just nu. Jag blir så exalterad så fort det är något som jag gillar.
Ni som nu inte gillar att fylla år får inte tro att jag tycker att ni är några tråkiga människor. Men ni får acceptera att jag kanske kommer att vilja fira era födelsedagar om ni är i närheten av mig

Min kompis Fabbe är här hemma hos mig och vi har bestämt att vi ska börja fira min födelsedag PRECIS klockan 00.01. Vi satt och pratade lite om vilka som skulle höra av sig först. Jag vågade inte gissa. Jag gissar nämligen alltid fel. Jag har redan fått ett “grattis-sms” av min kära far och syster Paula. För tidigt. Men det räknas ändå De var trots allt bara två timmar för tidigt. Det är okej. Men att skriva en HEL DAG för tidigt, som Gunnar gjorde, det räknas inte
Ohh, just det! Jag har ju fått en present också! Av min charmerande träningskompis Margot. Ni kan aldrig gissa vad jag fick! ETT EGET VIN! Ja, så kan jag väl uttrycka det. Varken hon eller jag har gjort vinet, men hennes pappa har hjälpt henne att fixa “Nadja-etiketter” så det ser ut som om att det är ett “Nadja Loves London-vin” årgång 1983. På etiketten står det: ” Ett mångfasetterat vin med både höjd och styrka i smaken. Vinet utstrålar glädje och skönhet samt en touch av Italien. Smaken är tydlig: London.” Jag tycker att det var en magisk present. Så oväntat. Så välgjort.

Klockan går oförskämt långsamt och jag försöker underhålla mig och Fabbe bäst jag kan. Jag har visat pappas och min favoritlåt “perfekt” och jag har dansat min bröllopsdans till låten “You´re the inspiration” av Chicago. Det är tur att Fabbe har ett stort hjärta och inte kör mig direkt till mentalsjukhuset. Jag fick ett litet glädjefnatt och hoppade en runda i min soffa också. Ibland är det helt galet kul att inte tänka och bara göra det som faller en in.

Kloka ord har jag fått med mig också. Han är bra på sådant, Fabbe. Jag var tvungen att skicka dem vidare till min kära far som också är en sann poet Här är Fabbes ord:
“Vi är alla skadade människor. Vi är alla varandras plåster.”
Kom ihåg vart ni läste det först! Kära far svarade med: “Vänner är som kroppkakor - saknas det stärkelse faller dem ihop!”. Haha, vilken givande konversation! Jag vet bara inte vad vi ska replikera med. Jag får fundera ut det över en kopp kaffe 00.02, när jag har blåst ut mina ljus.

Tick tack, tick tack…

20 min kvar innan klockan slår 00.00. Nu ska jag ta mig en dans till och sedan ska jag messa till min syster Bissan som kommer nästa vecka. Jag vill att hon ska veta hur mycket jag saknar henne.

Puss & kram från en spänd och förväntansfull Tiger

Kramper och vinst!

Godkväll där ute!

Hur mår ni? Har ni det bra? Är ni glada och lyckliga eller känner ni att ni har det lite tufft för tillfället? Om det är så att allting kanske inte är super just nu så kan jag berätta för er att allt blir bra till slut. Det är i alla fall vad jag tror och det är också den meningen som står inramad på ett vackert kort på mitt köksbord. Jag har också en mening som ska sitta klistrad på väggen som lyder: “Allt händer av en anledning…”. Den meningen brukar hjälpa mig när något känns tungt. Kanske kan den hjälpa er också?

Är just hemkommen från ett pass på Bosön. Idag var det inte direkt något njutningsfullt pass för jag fick kramper hela tiden! I fötterna och vaderna Men jag vet varför och till nästa pass med 200-ingar så ska jag dricka mer vatten. Har druckit allt för mycket kaffe idag. Nybörjarmisstag?
Ikväll fick jag sällskap av ännu en ny träningskompis! Hon heter Hanna och kommer att flytta hit till hösten. Vi kommer att bli ett så väldigt härligt gäng som peppar och stöttar varandra! Jag ser verkligen fram emot detta nya sätt att träna på. Jag tror att jag kommer att ha stor nytta av dessa tillskott som båda två har tävlingshuvud, jävlaranammar och är snabba!

Men, det var ju inte det som jag skulle berätta idag! För idag tänkte jag reta upp min kompis Daniel som förlorade mot mig i “Alias” igår! Han förlorade inte lite heller. Han blev totalt överkörd. Men så är jag ju aningen större i truten än vad han är också Jag pratar fortare och förstår fler ord än vad han gör (Sorry Danne, du får ge igen om du någonsin slår mig i kulkast igen). Ohhh… som jag har längtat efter det här tillfället. Men varför känns det inte bättre än så här då? Kan det vara som klyschan säger: att det är resan som är det roliga? Ja, det verkar så, för nu orkar jag inte berätta mer om den där vinsten. Det är inte så kul när jag inte får mothugg direkt heller… Jag sitter och skriver till en skärm… Suck.

Ska ta mig en magnesiumtablett (för kramperna) och sätta på några “Vänner-avsnitt”. Önska mig en kul kväll.

Kramar till er
Tiger

Livet så som du lärde mig…

Har en riktig nostalgi-kväll här hemma. Lyssnar på gammal musik, tittar på gamla bilder och läser gamla texter. När jag var ung skrev jag oerhört mycket. Skrev om allt jag kände och allt jag tyckte och tänkte. Idag hittade jag två texter som jag tänkte publicera för er. Den jag skriver här ikväll handlar om en person som har betytt väldigt mycket för mig som idrottskvinna men faktiskt mest som person. Texten är skriven den 17:e jan 2006 klockan 22:06… varsågoda:

Du sa: “Det gäller att hålla huvudet kallt, att våga satsa trots att allting omkring dig talar för att du ska misslyckas”.
Du sa att jag blir en starkare tjej om jag lär mig att skaka av mig saker som händer mig. Du trodde att jag kunde lära mig allting. Du trodde att du visste hur mycket jag ville.

Du trodde kanske att du visste vilka möjligheter som fanns inom mig, och att du visste vägen till att utveckla dem. I mina ögon var du den som också trodde sig känna till mina begränsningar och jag var den som skulle visa dig att det inte fanns några.

Du lärde mig om livet. Du ville att jag skulle vara skyddad, att jag skulle vara lärd när jag gav mig ut. Och jag vet att du så innerligt önskade mig framgången.

Du skrek åt mig ibland. Vi skrek åt varandra. Du skrek för att du tyckte att jag saknade intresse, eller när jag inte var tillräckligt förberedd, eller när du tyckte jag inte såg 100-procentig ut. Du skrek inte för att du var elak utan för att du visste vad som krävdes om jag ville nå min dröm. Och du gillade aldrig att linda in saker lite snyggt utan var bara ärlig och rak.
Du sa att det var okej att jag drömde mig bort ibland. Att det var sunt att vilja byta liv då och då. Som för att hålla drömmarna vid liv. Du sa att det var nyttigt att “må piss”. Du ville att jag skulle få känna alla livets smärtor och prövningar, för du trodde på erfarenhetens kraft.

Du sa också: “Nadja, ensam är stark” och jag ville tro på dig. Jag försökte hitta den styrkan hos mig själv. Men jag kände mig aldrig riktigt ärlig när jag avskärmade mig själv. Jag visste att jag hade missförstått dina ord. Du sa: “Det kommer, ju äldre du blir. Du kommer att förstå. Och desto mer tror jag att du kommer att vilja vara för dig själv”.

Jag är här nu. Jag är äldre. Och jag vet inte vad jag känner.

Du sa att jag alltid kommer att stå mig själv närmast. Att jag aldrig skulle svika mig själv, i varken handling eller tal. Jag skulle alltid hålla mig själv om ryggen. Vara min egen bästa vän och vårda mig själv.

Du sa “att lyssna är toppen!” Ta det folk säger till dig och tänk sedan ut en egen lösning eller ställ frågor”. Du trodde på att jag hade fina tankar. Du sa att jag var en klok tjej. Att jag var lillgammal, insiktsfull. Du litade på mig.

Jag fick ett brev av dig där du skrev: “Fortsätt alltid att vara den du är!”

Vad är jag nu?

Du sa att jag skulle klara vad som helst. Att mycket skulle vara jobbigt, men aldrig omöjligt.

Du sa att det alltid skulle finnas vägar att välja mellan. Att det alltid skulle finnas alternativ. Du lovade mig att det alltid skulle finnas människor som skulle tro på mig, även om det kanske kändes som om att alla vände mig ryggen. Gissa hur rätt du fick…

Du sa “Se inåt. Bry dig inte om det där utanför. Det är du och det du har framför ögonen. Ingenting mer. Ingenting mindre”.

När jag fyllde 18 år fick jag en tiger av dig. Du sa att den alltid skulle följa med mig. Att den var DU. Vi satt på marken på idrottsplatsen och pratade och jag trodde att du hade svaret på allt.

Och vet du?
Det tror jag fortfarande.”

Hälsning från Orsa

En hälsning från en nyopererad Nadja och från världens mysigaste plats: Orsa Har varit på björnparken och kollat in mina kompisar tigrarna… Operationen gick bra och jag är glad men haltar. Men det berättar jag mer om imon när jag kommer hem! Kram så länge