Allting håller!

Hej goa vänner!

I helgen har jag tävlat för fullt i Världsungdomsspelen på Ullevi i Göteborg. Vi åkte dit för att se hur kroppen skulle reagera på att tävla i så många grenar. Framför allt tänkte vi på baksidan. Och om det fanns någon oro så låg den i höjd och längd som jag nu klarade galant. Jag fick med mig 1.70 i höjd och var SUPERNÄRA på 1.74 och 6.19 i längd i mitt första hopp med lite för mycket vind i ryggen. I kula blev det 13.07 och i spjut 32.86. Spjut är den gren som jag är minst nöjd med, jag hittar bara inte tajmingen, även om löpningen fram till utkastet kändes bättre nu. Anders, jag och Leffe ska sätta oss i veckan och reda ut varför det blir såhär.

Kula är en godkänd gren medan höjd och längd är plusvarianter. Jag har hoppat bra höjd på träningarna men det var innan bristningen i baksidan för en månad sen och längd har vi bara tränat en gång och då inte med ett enda litet hopp. Så jag är mer än nöjd!

Nu vet vi att allt håller. Nu kan vi fokusera på att få mig i bättre form

Helgens överraskning: Mamma, Allan och syster Gisela stod helt plötsligt på läktaren och skrek när jag skulle hoppa mitt andra hopp på 1.74 i höjd. Gud så glad jag blev! Tack för att ni kom!!

Nu ska jag försöka få lite ordning på alla grejer omkring mig. Och dricka en kopp kaffe. Det är sol ute men jag tänder ändå ett ljus Mysigt!

Kramar Nadja

Tävlingsdebut idag

WIHOOO! Idag smäller det! Hur mycket det smäller återstår att se Jag ska få kasta spjut på Sollentunavallen. Vi är sex tjejer totalt och vädret har man lovat ska bli bättre och bättre. Shit, jag känner verkligen den där tävlingskänslan i kroppen. Det pirrar och bubblar och jag har svårt med maten. Härligt!

Som jag skrev i ett av mina förra inlägg så kastade jag otroligt bra på träningen för fyra dagar sen. Det är bara det att jag kastade IGEN dagen efter eftersom jag ville känna den goa känslan en gång till och då blev det inte riktigt så. Det passet blev inte alls lika bra. Och det är verkligen så det är med spjut. Ena dagen funkar allt och nästa får man det lite jobbigare och det kan bli 10 meter kortare än vanligt. Anders har hittills försökt tjata in det i mitt huvud men nu börjar jag faktiskt förstå det helt och hållet själv

 

Återkommer med resultat och reflektion om ni håller era tummar så länge.

Kram

Glad, gladare, Nadja…

Att känslor kan pendla så fort fram och tillbaka. Att harmonin i en gren kan försvinna så drastiskt för att sen komma tillbaka lika fort. Jag blir lika förundrad varje gång över hur den här grenen som kallas spjut funkar. Idag satt det mesta där det skulle igen. Jag hittade trycket i bröstet. Hittade rytmen och avslappningen och jag fick återigen kasta över 40 meter!!! Det har jag inte gjort sen jag kastade i Sydafrika för några månader sen. Men idag var det BÄTTRE än i Sydafrika, för jag kastade med KORT ansats!!

Jag har lite ont i höger biceps och kunde inte använda armen lika mycket som jag brukar göra… kanske det var det som var hemligheten idag? Precis när passet var slut så sa Anders: “Jaha, vad sägs om ett träningspass på tävling i helgen då?” och jag tänkte väl att det kunde vara roligt så nu kanske det blir tävlingsdebut på fredag. Huvudcoach Leffe verkade också gilla idén så vi får se hur det blir. I så fall blir det bara på den korta ansatsen och med VÄLDIGT lugn hastighet, men det kan ändå vara bra att få igång “tävlings-Nadja” lite smått även om det inte blir precis så som jag hade tänkt mig min tävlingsstart utomhus 2010.

Nu ska jag njuta av min glädje och dricka lite kaffe i min soffa. Till sist vill jag skicka en tanke till Jenny Kallur som efter år av skador äntligen kom tillbaka så fint till tävlingsbanan för att några tävlingar senare få en känning i baksidan… Båda systrarna har verkligen kämpat länge med sina skador så nu får det faan vara nog!

Framåt, framåt, framåt

 

Nu går det verkligen snabbt framåt här! Var på undersökning hos Carl Askling igår igen och vi testade baksidan på nytt som verkar ha blivit precis så stark som vi önskar. Jag kan göra höftlyft utan smärta och jag kunde springa lopp på kvällen utan känningar. Idag har jag dock VÄRLDENS träningsvärk i benen! Jag fattar inte hur man kan känna sig så otränad bara för att man tar det lite lugnt med den specifika friidrottsträningen i några veckor?!

Om två veckor ska jag få börja tävla. Till en början bara i kula och spjut men det räcker gott och väl för mig Min “riktiga” tävlingsstart är planerad till helgen 2-4 juli då jag åker till Göteborg för att tävla i bland annat höjd och häck. Nu pirrar det i magen bara jag skriver ut det!! Jag kommer att lägga upp min tävlingsplanering för den nyfikne här så fort den blir klar…

Nu ska jag till Lidingö Centrum och träffa Challe ball. Hon har skadat sin lilla fot så vi ska ses och peppa upp varandra lite