Idag tävlar jag igen!

Goooooooooooodmorgon!

Sitter i köket med en kopp te. Känner mig lugn men pirrig.
Längtar tills jag får stiga in på Örebros arena och göra min comeback!
Det ska bli så jävla jävla kul!!

Jag skriver och berättar hur det har gått efteråt.

Kramar så länge
// Nadja

Packade och klara…

Hejsan hej alla charmiga människor!

Sitter i hotellets matsal och skriver ikväll eftersom vi har checkat ut från våra rum och snart ska åka till flygplatsen. För nu ska vi hem!!! Jag och Leffe har varit här en månad och det märks både i kropp och knopp. Det ska i ärlighetens namn bli ganska skönt att komma hem. Jag vill börja tävla, jag vill hem till lägenheten, jag vill hem till rutinerna.

Träningen här nere sammanfattar jag: TOPPEN. Här nere har jag fått börja springa på bana igen, jag har maxat i längdhopp, jag har sprungit häck för fullt, kastat spjut otroligt bra, stött kula med full “ansats” och kunnat köra styrka. Med andra ord har jag ökat träningen med sisådär 100 % OCH klarat av det. Jag kan inte vara annat än nöjd.

De andra har överskottsenergi och kastar boll och tjoar utanför. Jag orkar inte vara med på det där. Jag är trött och skulle egentligen bara vilja sova nu. Men jag får snällt vänta tills jag kommer på planet. 21.30 går bilen härifrån. Det ska bli skönt att flyga över natten eftersom jag kan sova bort så många av timmarna på det sättet. OM jag nu kan somna… Jag har lite svårt för att sova på plan. Har liksom ingenstans att lägga huvudet…

När jag kommer hem ska jag börjar förbereda mig för tävling. Det känns konstigt. Men kul! och otroligt motiverande. Det finns inget så bra för träningsviljan och fokuset som när jag vet att jag ska tävla. Jag blir alltid snäppet vassare i allt jag gör då. Härligt! I år har jag ny tävlingsdräkt också och bara det är en laddning!

Okej… nu ska jag fixa med de andras bilder. Vi håller på och byter med varandra. Vi har så många !!

Jag hör av mig när jag kommit hem igen.

Kramar från en som känner sig nöjd med sol för tillfället

Nadja

Nu är jag här igen.

God lunch till er alla!

Ledsen att jag har varit borta ett tag… har varit så fokuserad på träningen och inte känt att jag har haft någon energi över för att skriva här. Jag har bara längtat till nästa pass och alla vilotimmar har känts så onödiga, som om att jag spiller min tid. Jag vet så klart att det inte är så, men det är motivationen som är så stark för tillfället. Den kan var din vän, men den kan också bli din fiende. Tidigare så har viljan och motovationen ofta gjort mig illa. Jag har tagit i lite för mycket, tränat ett extra pass när jag märkt att jag behövde vila eller varit för laddad inför något. Jag är coolare nu. Även om jag märker att det brinner i mig. Jag tycker inte att det är jobbigt att göra det där lilla extra (som inte blir överbelastande) och jag känner att jag är noggrann på ett bra sätt.

I morse sprang jag en väldigt bra löp-serie. Började med 200 meter, sedan 180 meter och avslutande 150 meter gånger två omgångar. Totalt sex lopp. Att jag klarar av att springa alla de loppen på en sådan hög kvalitet som jag klarade av idag gör mig helt överlycklig. Jag brukar ofta vara övermodig och tro mycket mer på mig själv än vad andra alltid gör, men denna gången blev till och med jag förvånad. Jag har ju inte kört någon uthållighet. Jag har inte sprungit på flera månader. Jag har trampat vatten och kört rehab. Visst, jag har en bra grund, men även bra grunder behöver tränas. Så att jag är såhär snabb och uthållig redan nu får mig att hoppas på att jag faktiskt kommer att kunna tävla på en okej nivå ganska snart. Jag håller mina tummar varje dag

Om det är så att jag kan tävla så blir det förmodligen helgen den 14-15 januari. Då vill jag hoppa längd!!!!!! Eller… jag vill fan göra allt Men nu ska vi vara lite realistiska också. Om jag ska klara av att tävla på SM senare så behöver jag några längdtävlingar i kroppen. Jag behöver veta att jag kan lita på knäna i en sådan situation och jag behöver lära mig att attackera det där lilla extra som jag alltid gör på tävling. Bara jag tänker på det så får jag gåshud. Jag ser allt så tydligt framför mig. Jag ser hur glad jag ser ut, jag ser mig själv i min nya tävlingsdräkt och med pigga ben. Jag vet att jag kommer att ha min härliga hejarklack på läktaren och jag känner doften från inomhusbanorna. Jag är ledsen att jag inte kan beskriva min längtan. Jag tror att ni hade gillat den.

Ikväll har jag ett spjut och kastpass. Det ska bli skönt eftersom mina ben är ganska möra. Ni ska veta att jag körde styrka igår kväll och det kändes idag under löpningen vill jag lova. Jäkla rumpa till att värka ! Men så stark jag blir

Jag har ätit en god lunch och ska sova en timme. I vanliga fall brukar jag sola vid den här tiden men jag märker att jag behöver extra vila just nu. Jag ska duscha, sova den där timme och sedan vakna för ett mellanmål.

Jag hoppas att jag orkar blogga snart igen.

Stora kramar från en hoppfull

Nadja

Bara roligt!

Ååååhhh så jag myser just nu. Jag har tränat så bra och känner mig så nöjd och har en stor förhoppning om att jag faktiskt kommer att kunna tävla inomhus. Det har jag inte alls trott fram till idag. För idag klarade jag av två längdhopp med full ansats!!!!

Det känns så galet härligt och konstigt. Jag trodde att jag hade längre kvar dit men tydligen så klarar jag det redan nu Vi gjorde bara två hopp för i det sista så märkte jag att jag redan började tappa kraften: jag har inte hopptålighet. Jag kände att all power var borta och då är det ingen mening att riskera något. Nästa pass ska jag klara av tre hopp. Då har jag i alla fall klarat av en kvaltävling Jag vill så gärna, gärna köra SM i längd men jag är försiktig med att säga att det kommer att bli så till 100 % än. Men… jag är på väldigt god väg å nu får ni hålla tummarna för mig !!!

För övrigt så har vi mest skoj här nere. Vi badar, äter, fikar, ta massor av bilder, spelar beachvolley och solar. GIVETVIS så tränar vi också, jag vet att det är många som undrar

På kvällspasset blev det vatten och sjukgymnastövningar för min del medan de andra körde styrka. Jag känner att vi har hittat en bra balans i träningen och visst känner jag mig sliten till och från men jag får inte ont. Det fick jag alltid tidigare men nu har vi kunnat köra allt som planerat! En hel månad med sammanhängande träning! När hände det senast? Ja, det får nog Leffe svara på för det har jag helt glömt…

Äntligen är också värmen tillbaka. Som vi har väntat! Jag förstår inte att det kan skilja så mycket mellan dagarna. Trodde att Sydafrika var det pålitligaste landet men se så fel man kan ha. Jaja, de sista två veckorna skulle hur som helst bli toppen

Jag har en tid att passa så jag behöver hoppa in i duschen nu… Men som ni vet så hörs vi snart igen

Kramar!

Kroppen börjar bli trött…

Godkväll sötnosar!

Här sitter jag nu… lite tröttare än de andra dagarna då jag har bloggat. Jag börjar känna av att jag snart har varit här i två veckor. FASEN vad tiden går snabbt! Nu är det ju snart bara två veckor med riktigt hög kvalitetsträning kvar

På något sätt så känns det redan sorgligt. Varför då? Vad hände med att vara “här och nu”? Jag skulle ju bli bättre på det där !

Idag har varit ännu en lyckosam träningsdag för oss här nere. Vi startade dagen med ett meddelande från käre coach Leffe om att han inte mådde speciellt bra och att han inte kunde följa med på första passet. Så det blev till att ladda för vänster-trafikkörning och ett pass med löpningar på 150 meter på egen hand. Och oooooohh så bra det gick. Kände mig stark, balanserad och hyfsat snabb. Jag ska inte påstå att jag var någon Usain Bolt men nog börjar formen komma tillbaka Jag märker dock att jag inte har så mycket grund i mig och blir trött efter fyra lopp med fyra minuters vila mellan. Idag var det olidligt varmt visserligen så det måste med i beräkningen. Jag är egentligen bara lycklig över att jag kan springa i spikskor igen och känna mig attackfull så jag ska inte gå in mer i detalj på loppen.

Efter träningen skulle vi stanna till och handla drick-yoggi till vår sjuke coach men blev istället lockade in i en butik med sagolikt vackra klänningar… Aj aj aj. Det är något med mig och klänningar. Vi har en speciell relation. Jag bara älskar dem ! Som tur var så kände Madde likadant så vi passade på att smyga in nu när den annars så stressande “är-ni-klara-snart-mannen” ändå låg hemma sjuk Inget illa menat Leffe, men du är bra på att shoppa i ungefär fem minuter

Väl hemma fick vi god currykyckling och sedan hann vi med att ligga i solen en timme innan vi tog vår dagliga powernap. Såååå skönt och viktigt för mig. Jag orkar så mycket mer när jag sover en timme mitt på dagen.

När vi skulle åka till andra passet hörde vi med Leffe hur han mådde men han såg lika risig ut som på morgonen så han fick stanna hemma igen. Så, vi körde hoppstyrkan själva och passade på att leka med kameran. Därför har jag nu mängder av bilder till er ! Kul va? Hoppstyrkan gick bra men när jag skulle köra trestegsliknande övningar så fick jag små känningar i höger knä och lade ner direkt. hur bra är inte det då?! Visst är det duktigt av mig ? Tack tack tack Som tur var så hade jag hunnit köra väldigt många hopp innan ändå så jag kände att jag hade fått ut mycket av träningen.

Just det ! Jag har ju glömt att berätta om utmaningen. En av killarna som tränar på arenan och hans coach satt och kollade när vi hoppade och rätt var det var så stod de framme hos oss vid längdhoppsgropen. Hans coach sa att jag hoppade långt och att hans adept aldrig skulle kunna slå mig. Så jag blev utmanad och givetvis så ville jag tävla. Killen var sjukt studsig och slog mig med en fot… Jag kunde inget göra och jag sörjer fortfarande min förlust Det är väldigt kul att alla här är så pratglada och vänliga och nyfikna så jag förväntar mig fler utmaningar. Nästa vecka kommer visserligen Danne så då får jag kanske nog av tävling

Klockan är nu snart 22.00 här och jag känner att kroppen är sliten efter all träning som jag har lyckats genomföra här nere. Som tur är så har jag vilodag imorgon och ska få massage. Lite äventyr ska hinnas med också, såklart !Men nu tror jag att jag måste säga godnatt till er och få några timmars sömn…

Sov gott!

Kramar Nadja

Att bli något

Min coach Leffe är en man som tänker och tycker mycket. Ofta anser jag att han har många bra tankar och idag vill jag dela med mig av en text som han har skrivit om “att blir något”. Många pratar om att “nå framgång” och att “göra karriär”. Men vad menar vi med det? Egentligen. Leffe har filosoferat kring detta. Varsågoda.

Bli något?
Hur många av er har inte hört eller sagt själv; ”Hon/han kommer aldrig att bli något!” ?
Hur många av er har senare insett att ni hade fel? Nu kommer säkert någon att också säga; ”Jovisst, men tänk efter hur många gånger jag haft rätt!”

Hur blir man något
För att kort återgå till rubriken “Bli något”. Vad innebär detta? Vad innebär det att vi säger det och vad menar vi egentligen? Samt, hur uppfattas detta av omgivningen, för att inte tala om hur den vi riktar det mot, uppfattar både orden och den som säger detta.
Om jag tänker efter själv, så vet jag att jag säkert både tänkt det, sagt det och menat det. ”Hon kommer aldrig att bli nå’t”. Det kan enkelt följas upp med annat både i tankarna och när vi yppar detta inför andra, att hon inte kan bli nåt, ”för att hon ser ut si eller så”, eller ännu vanligare, ”Hon har inte rätt inställning och vill inte satsa tillräckligt!” Hört det förr? Eller rannsaka er själva, tänkt tanken???
Vi har en rätt grym inställning till dessa våra kära ungdomar/aktiva som kommer till oss. Det är som i skolan. Det första intrycket är mycket bestående och mycket avgörande för hur vi senare kommer att döma, för det gör vi hellre än bedömer. Lärare har fått göra test och sätta betyg redan efter första lektionen, utan att veta bakgrund och sedan efter en tid när det var dags för slutbetyg fått göra en jämförelse. Det var skrämmande hur lika de båda betygen var. Och tänk om det är samma hos oss. Vi som säger oss stå över bedömningar och ranking.

Jag har hört och sett massor av kommentarer från tränare/ledare som direkt skulle kunna vara mobbing, men som sällan når målet – d.v.s. den aktive. Tyvärr så kommer det fram ändå genom andra, eller genom hur vi agerar gentemot den utpekade. Vem är jag till att döma? Vad har jag fått för lag som gör att jag äger rätten? Och vad är det jag egentligen menar?
Jo, det är att jag har en alldeles tydlig och klar bild över dels vad som krävs och dels, ännu bättre, att jag är helt klar över vad den aktive vill och menar. Det mynnar ut i att jag kan stå där och säga att ”Hon blir aldrig nå’t” för jag vet ju vad detta ”Nå’t” är. Otroligt och fantastiskt att kunna läsa av detta, i synnerhet ofta utan vi att haft ett utvecklingssamtal med den enskilde aktive.

Ta gift på
Har inte den aktive som kommer till dig rätt till ett par saker? Att få reda på när och var man tränar är självklart. Vilka som ingår i den eventuella gruppen, är lika klart. Även huruvida jag ska vara med i klubben ditten eller datten och vad det kostar. Kanske till och med börja prata om att tävla. Men tävla för vad och mot vilka mål? Vilka syften har du som tränare och den aktive med att hon dyker upp på just Din träning.

Jag har idag ett gäng som innehåller både killar och tjejer. En del av dom studerar, några arbetar. De har alla olika tider, men de försöker hålla ihop det hela med vårt nätverk. Jag skulle kunna ta gift på att alla har de olika syften med sitt tränande och varför de kommer varje gång någon kallar. Jag tar lika mycket gift på att de har olika mål både kortsiktigt och på lång sikt. Jag är kanske inte lika nära giftbägaren inför frågan om jag behandlar alla lika. Att jag kommunicerar lika med alla, eller behöver jag det? Vem ställer de kraven?

Jag tror att jag lärt mig något genom åren och en sak är att det är inte jag som ska tala om för de aktiva om de kommer att bli något eller ej. Det ansvaret har jag lämnat över till den aktive själv. Jag kan ju bara vara där för dom när de kommer och frågar om de får vara med och springa. Jag kanske ska vänta med fråga varför de ska vara med oss och vad de har för syfte eller mål med att var med och springa? De får vara med och också där ta ansvar för det de vill vara med på.
Detta kan låta som ett lite 70-tals romantik. Den där lätta uppfostran. Men ni kan inte ha mera fel. Detta är vad vi ska syssla med om vi orkar och om vi inte bestämt oss för att bara ta hand om dom som ”kan bli nåt”.
De kanske kommer att lyckas bli detta något som vi inte känner till eller ser. De kanske förverkligar något varje gång de kommer till träningen. De kanske blir förverkligade genom att vara där. De kanske synliggörs. De kanske växer som människor. De kanske har kul och skrattar. De kanske känner att de tillhör något och därför blir de just detta – något!
Om du för en stund stannar upp och känner efter. Funderar och tänker tillbaka. Ganska snart kommer du att tänka på en eller annan aktiv som du träffat. Jag är inte alltid säker på att de bästa och djupast sittande intrycken kommer från den där som lyckades hela vägen för att nå sitt drömda mål.

Försöka räcker långt
Just detta att jag ska försöka vara mindre dömande och mera bedömande, är ett steg närmare ett ledarskap som jag kan vara stolt över. Stolt över i den meningen att det inte är du som ska avgöra vad det innebär att ”bli något”. Man kan bli mycket här i livet, men så länge du är dedikerad ditt ledarskap och din filosofi, att ge varje enskild individ sitt eget Samarkand, där du kan vara med om du får och gjort dig förtjänt av. Då har även du blivit något!
Jag håller på att lära mig att bli lika glad över alla framgångar som ”mina” aktiva når. Bara om det så är att de kommer till träningen. Vill åka med på läger. Vill tävla.
Jag mår bra, av att de ler och skrattar åt sina skavsår, benhinnor, sin träningsvärk, att de klarat av det där bauta-passet, att de kommer att träffas och käka middag efter det här, att de inte tittar snett på varandra.
Jag mår också bra av att jag själv kan lämna dom efter ett bra pass med lätta steg, att jag vet att de klarar köra det där passet själva, att de stöttar varandra, att vi ha kul tillsammans.

Jag vet att vi alla kan mycket mer än vi tror och jag vet att vi alla har en tro. Jag vet att det finns så mycket kunskap i det här landet om att träna, leda och vara ett stöd för ungdomar och andra. Jag vet att alla vill göra ett bra jobb och vi gör fantastiska saker.
Jag skulle bara önska att vi tillsammans plockar bort det där uttrycket ”Hon kommer aldrig att bli nåt!”. Vem hjälper det? Vem mår bra av det? Vem har rätten att döma?

Leif
2011-11-07

Bilder från Gamex och Oriboo

Här får ni några bilder från Gamex och dagarna med min samarbetspartner Oriboo.

Kommer ni idag ?!

Godmorgon !

Idag mellan 13-15 kan ni komma och tävla mot mig i kista på Gamex ! Jag blev grym på spelen igår så snabba er att utmana innan jag får ännu en timmes träning i kroppen

Ska mer i bassängen och köra vattenträning nu så vi får höras lite senare.
Kramar till er

Är det konstigt att be om utmattning?

Hektiska dagar.

Mycket att göra. Stimulerande och kul. Men samtidigt behöver jag vila. När ska jag vila? Jag har ingen ro till att vila just nu.

Gör en kopp te. Sätter på min favoritmusik. Skriver några sms till mina fina vänner. Kolla bilder (som jag ofta gör och njuter av). Ringer några samtal. Skriver i min träningsdagbok. Väntar på att den där känslan av utmattning ska komma till mig. Jag gillar att känna mig utmattad eftersom det då tar upp hela mitt väsen. Inget annat får plats. Jag orkar bara med att vara utmattad. Och det är härligt.

När jag är utmattad känner jag mig alltid som bortkopplad från omvärlden. Och jag bryr mig väldigt lite om den. Det kanske låter lite snurrigt - men prova så får ni se. Det är liksom bara du och din trötthet som räknas och spelar någon roll. Ditt fokus räcker inte till något annat. Du kommer att gilla din ensamhet.

Idag har jag spelat pingis med vännerna på Bosön. FAN så kul jag tycker att det är! Jag fick visserligen rejält med stryk men det spelade liksom ingen roll idag. Min massör Elvis körde en lektion med mig efter förlusterna och nog bättrade jag på min teknik en aning.

Jag har också vårdat min lilla bil tillsammans med en vän som så snällt ville ge mig sin hjälp. Det var så länge sedan jag körde den där skolådan men den gick som tåget! Visserligen ville den stanna utanför McDonalds då jag glömde bort att vi höll på att ladda batteriet och jag släppte kopplingen så att den tvärdog. Som tur var såg två killar oss och kom till undsättning. Och vet ni vad?! Den ena killen hade en egen bilverkstad!!! Säg att det är sjukt! Säg det! Det är ju galet! Hur kan man ha sådan tur!? Vi fick hjälp med att starta den och jag åkte hem med ett visitkort

Jag har också hunnit med att träna. Överkropp blev det idag. Körde alla övningar med en boll mellan knäna. Allt för att jag inte ska börja - förlåt mig ordvalet - sära på benen och koppla på utsidan som jag alltid gör… Mycket bra träning och nu är jag stel i armar och axlar OCH mage!

Jag har också uppdaterat min Iphone. Det ser ut som om att allt har försvunnit i hela telefonen men jag håller fortfarande tummarna… Jag håller på att få över allt som jag har säkerhetskopierat till den nya inställningen men fan vet om det lyckas. Jaja, gör det inte det så har jag inget kvar av det gamla. Appar kan jag alltid ladda hem nya men jag kommer att sakna alla mina sms och telefonnummer…

Imorgon är det dags för Anna From att plåga mig igen! Weehoo! Jag är redo.

Men först - några timmars välförtjänt sömn.

Jag vet, jag borde berätta om bowlingen och “Shuffle Board” men ni märker ju att det inte riktigt får plats här idag.

Önskar er den bästa natten och att vi hörs här imorgon igen.

Kramar Nadja

Förlåt mig min entusiasm.

Å nej. Nu blir jag sådär läskigt positiv igen. Nu låter jag som den lyckligaste människan i världen (det kan jag lova er att jag inte är) med NOLL bekymmer och bara glädjeämnen att se fram emot. Förlåt mig för det. Jag är bara så överlycklig-jätteglad-superinspirerad över att min träning funkar så bra. Vill ni veta vad jag gjorde på träningen sist? Jag hoppades på, som jag skrev sist, att jag skulle få skutta lite i längdgropen. Och vet ni? JAG SKUTTADE SEX HOPP PÅ HALV ANSATS och det kändes TOPPEN Sex hopp. Det är en hel tävling det. Jag klarade det. Jag fick inte ont. Jag blev trött och seg i benen och baksidan stramade några timmar efter men mitt lilla knä mådde skapligt. Så skapligt att det skulle funka att köra spjut och 800 meter efteråt vilket betyder en andra-dag i mångkampen!

Jag känner att ni inte riktigt förstår här. En andra-dag i mångkamp! Jag har kommit hur långt som helst på min väg tillbaka och förbi Jag kan springa häck från block och med samma avstånd som jag sprang på innan operationerna. Jag kan hoppa höjd på halv ansats. Jag kan stöta kula. Jag kan springa; ganska snabbt dessutom Jag kan hoppa längd på halv ansats och göra det lika bra som innan operationerna. Jag kan kasta spjut med fart och kraft och sista grenen som är 800 meter är bara vilja och vilja är det som jag har mest av

Jag har riktigt svårt att hålla mig från att tjata till mig en tävling just nu. Jag vet inte vad det skulle tjäna till egentligen. Jag antar att jag bara vill få uppleva det där pirret, doften och kicken som det ger att tävla. När jag tänker efter så känns det så på varje träningspass för tillfället så jag vet inte varför jag tänker sådär. Jag vill alltid dra allting ett steg längre. Kan jag inte bara nöja med mig att njuta av det här nu? Säg till mig! Be mig att skärpa mig.

Idag är jag träningsledig men jag längtar oerhört efter att få träna. Imorgon har jag spjut på morgonen och sedan häcksnabbhet på eftermiddagen. Det kommer att bli en fantastisk dag! Jag och Anders (min spjuttränare) har bestämt att jag ska få mäta de första tre kasten. Precis som i en riktig tävling. Mmmm…

Förutom att tänka träning så spelar jag fortfarande “Wordfeud” precis hela tiden. Det är bra för hjärnan att få aktivera sig lite Kanske jag ska börja plugga lite också när jag ändå är på gång? Jag har alltid sagt att jag ska lära mig italienska. Min pappa kommer från Italien och jag vill kunna läsa alla de dikter som han skriver på sitt romantiska språk. Jag har lånat hem cd-skivor och böcker men kommer inte till skott. Jag har inte alls samma disciplin när det gäller det där som med min träning…

Okej. Dags för dusch! Det får mig alltid att piggna till (det är därför jag duschar innan träningarna). Sen tar jag mig nog in till stan. Jag hoppas få träffa en kompis en timme som ska byta tåg i Stockholm. Och så ska jag hälsa på min sponsor Runners Store.

Massage klockan 19.00 också. Ajdå. Tajt tidsplan.

Kramar på er ! Nadja

Nästa sida »