Nöjd med min häckdebut!

Nu tror jag nog att ni läsare börjar förstå att jag är SÄMST I VÄRLDEN på att uppdatera bloggen på helgerna. Det är för att jag nästan alltid tävlar då… hoppas att ni har överseende med det. Ni får en kort uppdatering nu istället. Har lite bråttom eftersom jag väntar på lillasyster Bella som ska komma från träningen och ta med mig till stranden så det blir inte det mest “frodiga” inlägg ni läst av mig

Debuterade i 100 m häck i helgen och jag måste säga att jag är nöjd med loppet! Tiden blev 14.22 vilket ni kan jämföra med mitt rekord som är 14.18! Tänk då att jag precis har kommit tillbaka efter min hamstringskada och bara kört ETT snabbhetspass på ca två månader. Jag är väldigt nöjd! Nästa lopp blir på GP:et i Karlstad den 15 juli. Spännande, för det är då Stefan tar ut den sista truppen till EM! Då ska jag kanske även springa 200m. Pirr pirr i magen

Kastade spjut i helgen också. Stannade på 34.68. Hade en go känsla i första kastet som nästan blev mitt enda godkända. Tyvärr så var det grym motvind och den tog spjutet så all fart bara dog… Vi jobbade lite annourlunda denna gången med bara en fokuspunkt vilket kändes skönt eftersom jag brukar känna mig snurrig i huvudet när jag ska tänka på tre, fyra saker samtidigt. Ska ner och dutta lite kast ikväll och hoppas att jag hittar den där rena träffen igen.

Nä gott folk, nu tittar en svettig Bella på mig. Dags att dra! Kramar till er // Nadja

Ps. Faan… inlägget blev rätt långt ändå.

Mot syster Bissan och Malmö!

Dax att ladda batterierna med en liten tripp till Malmö! Ses snart kära syster

Kramar så länge // Nadjis

Istället för tävlingsdebut…

… så har jag fått ta hand om min kära, kära syster Daniela (Bissan) som har kommit upp till Stockholm från Malmö. Vi har haft det supermysigt hittills och kommer att ha det ännu mer mysigt imorgon efter min tävling. Vi har gått på stan, pratat syskonsnack, fikat på olika ställen, shoppat halvt ihjäl oss,hälsat på vår kusin Sarah och vackra Coco och tagit en massa bilder. Ett mess från Bella kan summera vår dag i fredags:

“Hej på er, era pottor! Hur har dagen varit? Nadja - du lär väl ha shoppat sönder dig. Å Bissan - du har väl slut på studiebidraget med. Kom till mig sen. Jag saknar er! Puss”

Ett litet bildspel från helgen här nedan…

Där stod vi med långa näsor…

Glada i hågen, laddade till tusen, förväntansfulla och sjukt förberedda för den bästa konserten på hela året tog vi bilen till Gärdet och parkerade för att fortsätta resan med tunnelbana ut mot Globen. Syster Bella hade rödvinsläppar och glänsande ögon och var ovanligt (?) stirrig och energisk. I kontrast till detta, Niklas, lugn som en filbunke men med ett tappert försök att hänga med i tempot. Jag själv en aning trött efter hårda träningspass men med tusen stora fjärilar i min mage och med en ond föraning: att allting skulle bli inställt. Hemsk tanke. Men jag fick den redan på morgonen när jag stod och diskade och när Bella sa att basisten i bandet hade varit sjuk dagarna innan vår konsert så tänkte jag: “Shit! Jag är en liten minihäxa! Jag har alltid vetat det!” Bella tillade dock snabbt att nu skulle allting vara ok och Winnerbäck skulle upp på scen. Vi fortsatte vår resa. Vi gick armkrog alla tre mot rulltrappan och nynnade lite Winnerbäck och njöt av alla människor omkring oss som vi visste delade vår passion för Lasse och hans låtar. När vi kommer upp och ska gå ut möts av att det står en folksamling vid dörrarna som högljutt pratar i mobiltelefonerna och en massa ledsna ansiktsuttryck. Bella märkte ingenting utan fortsatte att skutta fram på lyckliga ben.  Jag såg vita lappar på alla väggar och petade Bella på axeln. “Bella, det är inställt!” Hon hörde ingenting först. Reagerade inte för fem öre. “Bella! Kolla lapparna då!” Förlåt om jag skriver att jag skrattade, men jag kunde inte göra annat när hon vände sig mot mig med en totalt förkrossad min. “Vilket datum är det?!” frågade hon och flämtade. “Det är den 8:e” sa jag och Niklas i kör. Alltså, om ni inte har träffat Bella någon gång så är det svårt att försöka förklara hur roliga former hennes ansikte kan ta. Så fort hon känner något så visar hon det med ögonen, munnen och näsan. Det är det som är det komiska i allt det här. Hon är som en liten seriefigur. “Jag hatar Lasse” vrålade Bella med gråten i halsen. “Tänk om jag hade tagit ledigt från jobbet för det här! Va?! Då hade han fått betala min lön! Jag säger bara det!”. Trots att vi visste att det inte skulle bli någon konsert så gick vi bort mot ingången. Niklas gick fram till informationsdisken för att kolla att lapparna verkligen stämde. Han kom tillbaka till oss och sa “Svinet har kommit till honom”. Både Bella och jag skrattade till av kommentaren. Det var ju faktiskt lite kul sagt. Bella sa upp sin kärlek till Lasse och vi åkte hemåt molokna och svärandes över att vi hade berövats vår efterlängtade upplevelse.  

Nytt datum för konserten blir den 14:e december. Då stänger för övrigt Bosön sin anläggning i en månad för att lägga nya banor. De blir mörkblå och blå om vartannat. Och Mondo för hela slanten. Underbart! Jag funderar på att åka ner till Karlskrona en vecka då för att kunna träna på bästa sätt. Om jag är kvar i Stockholm kommer jag att behöva åka ut till Sätra varje dag och det har jag inte riktigt lust med. Den 28:e december behöver jag dock inte tänka mer för då drar vårt lilla träningsgäng till Sydafrika! Jag, Bella och Leffe. Det ska bli en sjukt kul resa och förutsättningarna för perfekt träning är grymt bra har jag hört av mina landslagskompisar.

Okej mina vänner. Nu ska jag duscha och sätta på mig vardagskläder. Sen ska jag åka till Bella som jobbar på Långängens Gård för att döda några timmar med fika och skrivande i min träningsdagbok. Om ni inte har varit där så kan jag varmt rekommendera det stället! Levande ljus, mysiga krypin, obeskrivligt god mat och fin service (givetvis!)

 

 

Hoppas det går bra för er alla med vad ni än pysslar med!

Stora kramar Nadja

Hur man vilar utan att vila

 

Jag vet att det inte alls är fint. Men jag bara måste få skryta lite. Jag har varit så sagolikt duktig! JAG HAR NÄMLIGEN RENSAT ALLA KLÄDGARDEROBER I HELA LÄGENHETEN! Jag har sorterat, vikt ihop och slängt i flera, flera timmar. Ja, jag har mycket kläder

Det mesta är tråkigt nog träningskläder men ändå. Jag har i alla fall alltid något att sätta på mig.

Att jag har så mycket tid över beror på att jag har min årliga träningsvila. Och jag tycker att jag utnyttjar den på bästa sätt. Eller vad säger ni? Hör på det här:

 

 

Ett. Jag har varit ute och dansat två kvällar i rad! Det händer ALDRIG i vanliga fall. Min syster är fortfarande i chocktillstånd och kommer nog inte att återhämta sig förrän det börjar lida mot jul… Ni skulle sett hennes min när jag frågade henne om hon ville hänga med mig ut. Hon bara stod och gapade, ögonen var stora som golfbollar och det glittrade konstigt om dem. Jag höll på att ångra mig - hon såg för fasen helt tokig ut - men då började hon skrika glädjeskrik och gjorde någon konstig dans och sen var det puss och hej och full fart mot klänningarna i garderoben. Jag fattade att kvällen skulle bli helvild. Drack fyra koppar kaffe och åt godis i en hiskelig fart (måste ju bli hög på något). Vi hämtade upp min friidrottskompis Challe och sen bar det iväg mot storstaden. Och oj så skoj vi hade! Hade jag inte varit elitidrottare så tror jag att festprinsessa hade passat mig. Om jag hade fått ha den titeln och fortfarande vara nykterist vill säga.

Två. Jag och min pojkvän Niklas har tok-shoppat (som om att vi behövde mer kläder!). Vi handlade två par skor var, byxor, tröjor och jag en kavaj. Vi gick runt i flera timmar och jag blev nästan mer trött än Niklas denna gången. I vanliga fall är det alltid han som brukar säga att “det räcker nu” och “dags att åka hem” men jag fick se mig slagen för en gångs skull.

Hade jag inte varit elitidrottare, och om jag inte hade fått bli festprinsessa på grund av det där med bristen på alkoholkonsumtion i mitt liv så hade jag lätt blivit shoppoholic!

Tre. Impulsiviteten och spontaniteten har fått en betydande plats i mitt liv igen! Hurra! På bara några minuter bestämde jag mig för att jag ska åka ner och hälsa på min syster som bor i Lund. Hon har bott där ett bra tag och jag har inte ens sett hur hon bor. Inte ens på bild. Inte ens när jag var i Malmö för att tävla i SM. Jag har knappt fått det beskrivet för mig. Jag är en dålig syster. Så, nu på tisdag ska jag döva mitt dåliga samvete och gottgöra min kära syster Bissan. Det är väl inte direkt bara för det som jag åker ner… men det lät ganska bra

Fyra. Den lite lugnare delen av min viloperiod har också fått utrymme att bli planerad. Jag och Niklas ska till Norge med nyinköpta husbilen och jag har önskat mig ett besök på ett av Norges största vattenland (fick inte bada när jag var på precamp i Feldkirch så det tar jag igen nu!). Sen vill jag stå längst ut på en klippa och skrika ut ett sådant där vrål som man bara ser folk göra på TV… Är det någon som har gjort det någon gång?

Fem. Min coach Leffe har varit här på fika och vi har gått igenom VM och planerat lite inför min kommande hårdträningsperiod. Direkt efter VM så trodde jag att jag aldrig mer skulle kunna idrotta. Jag kände mig så tagen och trött och arg och tömd (hrm… ursäkta min beskrivning men den var nödvändig). Som tur väl var så vaknade jag en dag och allt det gamla var tillbaka! Jag har aldrig känt mig mer motiverad än nu! Jag har aldrig känt mig starkare och mer villig att ge mig hän åt all den hårda träning som väntar runt hörnet! Det ska bli helt fantastiskt underbart och jag känner verkligen att jag har vuxit som idrottskvinna efter erfarenheterna jag fick på VM.

Sex. Att komma hem efter en månad på resande fot är rena mardrömmen för den som inte gillar att tvätta. Det skulle kunna vara jag, men jag har faktiskt lärt mig att gilla att springa upp och ner för trapporna och fram och tillbaka genom långa korridorer (vår tvättstuga ligger längst bort i ett annat hus). Öh, ni behöver inte sätta morgonkaffet, mellanmålet eller kvällsfikat i halsen. JAG SKÄMTAR. Gode min tid.

Jag skulle kunna fortsätta räkna upp saker såhär till dess att jag hade fått skriva ut Hundra. (skröt jag precis igen?) men jag tror att jag hade tappat er kära läsare längs vägen då…

Det var Finnkampen i helgen och både killarna och tjejerna vann, på både senior och ungdomssidan! Det är ju ofattbart bra

Nu är det kallt här i lägenheten. Jag har fönstret bakom mig öppet… man märker verkligen att det börjar bli höst ute. När vinter kommer ska jag trotsa den och göra som Winnerbäck sjunger: “jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt, jag är så trött på alla mail och koder”.

Jag önskar oss alla en bra start på veckan!

Stora kramar,

Nadja -Nadjis - Tiger - Muffis

Ps. Jag glömde en fest: Pumafesten på VM. Det ger mig TRE fester denna månad. Hur många har du Bella? Torris

Om SM och inför VM…

Godkväll mina vänner!

Nu sitter jag hemma. Färdigpackad, lite lagom stressad och väldigt nervös… Imorgon bär det av mot det stora äventyret. Jag lyssnar på min nya favorit Mats Westling och försöker njuta av min sista kväll hemma på många veckor. Jag köpte förresten hela Mats skiva i förgår! Hur ofta köper man skivor nu för tiden?

Som ni kanske vet så tävlade jag i SM i helgen. Jag och Leffe hade ett snack innan vi åkte dit om att vi skulle åka till Malmö för att testa min fot under så hög belastning och jag visste att jag även skulle känna mig trött och tung efter all hård träning de senaste två veckorna, så jag hade faktiskt inga som helst förväntningar på tävlingen. Det är klart att jag alltid vill prestera bra och få ut det bästa ur min kropp, men jag visste ju redan innan att jag inte skulle kunna göra mig själv rättvisa. Så jag försökte att se det som ett mycket bra träningspass. Jag måste medge att det känns lite konstigt att tänka så om ett SM! Jag gjorde 5.80 i längd och 12.74 i kula. Ganska långt från pers i båda grenarna alltså och jag var lite arg efteråt men Leffe var snabb med att påminna mig om varför vi var där och vad tävlingen gick ut på.

På SM fick vi också det sista av alla VM-kläder! Herregud så mycket saker jag har nu! Jag känner mig så tacksam att jag blir trött i huvudet :) Det känns nästan som om att det blir lite för mycket. Nu när jag kom hem la jag ut alla kläder på sängen. Det såg så fint ut med alla svenska flaggor överallt och de fina gula och blå färgerna.

När jag var i Malmö passade jag på att träffa min fina syster Daniela (Bissan) och min pappa som var där för att heja på mig när jag tävlade. Jag blir så glad när jag träffar min familj! De förstår mig så bra och vet exakt hur mitt humör fungerar och jag behöver aldrig förklara saker för dem. De fattar ändå. Det är skönt.

Jag träffade också min förra tränare Miro Zalar. Han är en så underbar man! Alltid glad och med en massa klokhet att förmedla.

Jag börjar känna mig stressad och vet att det här inlägget blev lite “hattigt” och kanske osammanhängande. Men jag behövde bara skriva av mig lite och glömde bort att det är andra som ska läsa det sen

Jag kommer att blogga från precamp i Österrike och underhålla er via twitter som ni hittar på framsidan av min hemsida. Jag hoppas att ni har en lugnare kväll än vad jag har!

Var rädda om er och må bra!

Stora kramar från Nadja

Blöt present och mamma på besök

Lagom till att syster Paula och hennes son åkt hem så kom istället min kära mor upp på besök. Hon passade på att åka med Bella upp till huvudstaden samtidigt som hon skulle sälja sin ögonsten - den gula faran! En “gullig” cab som, jag citerar mamma: “gick igenom besiktningen utan några som helst problem”. Det skulle säkert ha kunnat vara sant tills vi stod på parkeringen till träningen och skulle hoppa ur bilarna. Då ropar mamma: “släpp ut mig!”. Det visade sig att handtaget på förarsidan inte fungerar! Haha, jag trodde jag skulle dö av skratt!

Som ni kanske har sett på mina “kvitterinlägg” så stukade jag foten i söndags. Jag hoppade från en en-meters-pall och skulle möta med vristerna men kom fel. Jag kan ju meddela att jag skrek som en stucken gris. Leffe var framme på en sekund med tryck (aldrig har en man slängt sig så fort över mig) och Niklas sprang som en blådåre efter en linda. Skönt att ha så ridderliga män med sig på träningen :) Vi fick tag på vår läkare, Sven, som gick igenom röntgenbilderna direkt och vi kunde konstatera att det inte var någon fara med foten! Så mitt VM är helt lugnt. Kanske det kan bli lite tajt med SM men det märker vi när jag är där. Jag ska i alla fall åka dit och prova. Ingenting kan gå sönder i foten utan det gäller bara att kunna utstå smärtan. Och jag tävlade faktiskt en hel mångkamp med stukad fot i Polen.

 

 

 

Under veckan som gått så har jag hunnit med att klippa mig (känner mig ett kilo lättare nu), lunchat på Bosön med trevliga vänner och shoppat gult och blått nagellack till VM :) Jag ville egentligen också ha sådana där små gummiband till håret men jag hittade de inte någonstans! Är det någon som vet vart man köper de? (för det är säkert jättemånga som använder gula och blå gummiband). Och sist men inte minst: Jag har äntligen lagt min födelsedagspresent i blöt! Jag förstår om ni undrar vad fan jag snackar om. Jag tror att syster Bissan är den enda som förstår vad jag menar! Jag fick en paketerad handduk av henne som man ska lägga i blöt för att den ska bli stor. Jag har väntat i flera månader med att göra det men nu äntligen föddes den lilla tigerhandduken

Idag ska jag åka till min sponsor, Runners Store, och hämta ut mina nya tävlingskläder och nya spjutskor. Ska bli så spännande att se hur fina kläderna är! Sen ska jag och syster åka in till stan och få massage av Göran. Min kropp behöver verkligen det nu! Känner mig som en sten. Ogenomtränglig och hård.

Vilken bra avslutning det blev

Hoppas vi ses på Malmö Stadion och SM!

Kram Nadja

Grönan, Båttur, Bio & skratt

Ledsen att behöva göra er besvikna. Men det blir ingen redovisning av tiderna som Paula och Andreas stod för i sprinten för några dagar sen. Mest för att jag inte kommer ihåg de och inte så mycket för att de själva hade invändningar mot att jag hade presenterat de här

Däremot kan jag berätta att Paula och Andreas var överlägsna vinnare i Grönans femkamp! Jag, Niklas, Bella & Staffan hade inte mycket att sätta emot när de två ovan nämnda fullkomligt plöjde sig fram i alla grenar. Bäst gick det nog i hästkapplöpningen. Paula slog nytt dagsrekord och fick med sig en STOR häst! Senare på kvällen kom det fram en galen kvinna och köpte hästen för 500 kr. Det blev ett sorligt avsked mellan Paula och hennes nyvunna vän men jag är säker på att hon kommer över det

Dessvärre så blev det ingen “Insane” för någon av oss för på Grönan stänger man av alla attraktioner 45 minuter innan själva området stänger. Det är bra att man vet det innan! Ni vill inte veta hur arga vi blev! Som vi hade sett fram emot detta! Kanske inte Paula då, men alla vi andra

“Baksmällan” var hur bra som helst och jag kan varmt rekommendera den. Vi skrattade från första minuten till dess att eftertexterna hade rullat förbi. Även Ålandsbåten blev en succé. Vi handlade taxfree och jag fick äntligen köpa hem mitt favoritgodis: vingummi! Men varför har de gjort paketen så små?!

Vi spelade massor av spel och inte en enda av oss vann något.  Vi hittade en övergiven kundvagn som vi lekte lite med och vi skulle ha dansat men vi blev så trötta att det till slut bara var Niklas som hoppade runt på golvet. Jag fick massor av fina alkoholfria drinkar med olika färger och frukter som dekoration. De andra fick inte alls lika fin design i sina glas. Jag säger då det: bli nykterister

Tiden har bara flugit iväg och imorgon ska Paula och Andreas lämna oss för att hitta på ännu fler roliga sommarsaker hemma i Karlskrona. Själv ska jag åka till Karlstad för en VM-träff med resten av gänget som har kvalat in och vi ska få våra kläder och gå igenom lite inför mästerskapet. Ska bli oerhört kul och spännande!

Det är sent nu och jag behöver sova. Om det är något jag missat att berätta så får jag göra några “ps-inlägg” senare

Kram till er alla,

Nadjis

Finbesök i Stockholm

Igår natt fick Sveriges huvudstad fint besök! Min fjärde syster kom på besök med sin son Andreas (jag förstår att folk börjar undra hur många barn vi egentligen är så det är väl bäst att jag säger det nu: Vi är sju barn).

Jag älskar när min familj kommer på besök för jag vill lova att det inte händer ofta. Och jag är ännu sämre själv för jag åker bara ner till de ca två gånger om året eftersom jag har så mycket träning här hemma som jag inte vill “störa”. Nu kommer i alla fall Paula hit och vi ska gå på Grönan och åka “Insane” och spela femkamp. Sen ska vi åka en tur med Ålandsbåten och gå på bio. Alla är otroligt sugna på att se “Baksmällan” så det är inbokat

Idag är det söndag och Paula & Andreas får nöja sig med att följa med mig på mina två träningspass. Vi har redan avklarat ett utav de och de var så duktiga när de hejade fram mig på mitt kulpass

Senare ikväll ska de själva få visa vad de går för när det är sprint på schemat! Ska bli väldigt spännande då Paula faktiskt har svart bälte i karate och Andreas också tränar flitigt hemma i Karlskrona. Paula har redan börjat mopsa sig en aning och undrar: “Hur jobbigt kan det egentligen vara att springa några lopp?”

 

 

Vi får väl se :) Om jag får lov så agerar jag givetvis resultatsida som alltid och presenterar utfallet här. Det är dock upp till Paula och Andreas efter loppen. Självklart blir det tidtagning

Nu ska vi sova lite innan nästa pass börjar. Vi hörs snart igen,

Nadja

Vi lär oss något varje dag…

Kan någon svara på varför just jag har så svårt för att säga hejdå till människor? Även om jag vet att jag kommer att få träffa de igen så blir jag så ledsen när de åker. Syster Gisela och Henrik (Gnägget) lämnade oss i måndags för att bila ner till min tredje syster Daniela som har bosatt sig i Malmö för att plugga (Ja, familjen Casadei finns öööverallt ). De ska åka över till Köpenhamn och gå på tivoli och bara göra en massa roliga saker. Och så tror de att de kommer att få roligt utan Bella och mig!? Vilken nitlott :) hihi

I måndags kunde jag köra mitt första riktiga pass sen förkylningen (passet i lördags var bara ett kom-igång-pass) och även om jag märkte att kroppen var lite ovan så kändes det bra. Jag körde styrka på morgonen och sprint på kvällen och jag kan ju meddela att jag fick en sjuhelsikes träningsvärk :) Underbart!

Idag lunchade jag och Bella på Bosön med Anna Sunneborn. Vilken häftig kvinna hon är, denna Anna! Hon har så fina värderingar och en så klok syn på livet och det är så himla kul att sitta och lyssna på henne när hon berättar alla sina historier. Anna är en sådan där människa som tror på att allt är möjligt och hon är oförstört positiv till allt som sker! Det beundrar jag henne för och jag skulle vilja skicka henne som present till alla negativa människor som tror att livet går ut på att trycka ner andra istället för att lyfta de, till alla de som tycker att människor som är annorlunda borde formas till att bli mer “som alla andra”.

Jag kände mig sjukt stärkt av vårt lunchsamtal när Bella och jag åkte hemåt och jag tänkte: “varför kan inte alla vara som hon”?

I samma sekund som jag tänkte det, kom jag på att om det tankesättet skulle bli min övertygelse, så skulle jag inte vara mycket bättre än de som jag pratade om här ovan. De som ville att annorlunda människor skulle bli “som alla andra”. Alla kan inte, och ska inte, vara som Anna. Så jag tänker inte så. Jag tänker bara att Anna är en mycket speciell människa och att jag är glad att just jag har fått förmånen att lära känna henne lite bättre.

Var rädda om er där ute och skratta mycket!

Kram Nadja

Nästa sida »