Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

JaG KÀNDe EN KNöL.

Mellanlandning.  Det Ă€r onsdag och jag sitter med en kaffekopp framför mig trots den sena timmen.  Jag har uppdrag att slutföra inför morgondagen och jag kan kĂ€nna stressen i mellangĂ€rdet... men jag tĂ€nkte komma in hit och fĂ„nga upp lite av din goa energi innan jag fortsĂ€tter.  Jag vill berĂ€tta om det dĂ€r som jag inte ville sĂ€ga nĂ„got om tidigare. För ungefĂ€r tvĂ„ mĂ„nader sedan sĂ„ hittade jag en knöl i mitt högra bröst.  Och jag vet vad du tĂ€nker - det som alla lĂ€kare ocksĂ„ tĂ€nkte - men hon har ju inga bröst!  Haha, som jag har skĂ€mtat om det hĂ€r med min mamma och syster under pĂ„gĂ„ende process. Du vet att jag gillar att bemöta mina utmaningar med humor.  SĂ„ gjorde vi Ă€ven nu. Även om jag mĂ€rkte pĂ„ mamma att hon visade mer vrede denna gĂ„ngen. Hon var arg för att kallelsen till undersökningarna inte kom för typ ett halvĂ„r sedan och hon tjatade pĂ„ mig, med en förbannad ton, om att ringa och pĂ„skynda allting.  Hon hetsade upp sig och sa: "du Ă€r ju för fan inte ens friskförklarad Ă€nnu! Dom borde ge dig en undersökning direkt!"  Jag mĂ€rkte pĂ„ mig sjĂ€lv att jag gillade att det drog ut pĂ„ tiden. Jag ville egentligen inte veta denna gĂ„ngen. Jag började förbereda mig mentalt pĂ„ alla möjliga scenarion. Jag putsade min rustning och jag hade till och med en plan för hur jag skulle kunna fĂ„ tĂ€vla den hĂ€r sĂ€songen om dom skulle sĂ€ga "bröstcancer".  Jag hade tĂ€nkt frĂ„ga om hur allvarligt det var, jag hade tĂ€nkt be dom att vĂ€nta med min behandling, jag hade tĂ€nkt fĂ„ köra min sista sĂ€song.  Jag upptĂ€ckte knölen nĂ€r jag stretchade bröstmuskeln inför ett kulpass. Den bara var dĂ€r helt plötsligt. HĂ„rd, konstig, pĂ„ bakre delen av bröstet.  Jag tĂ€nkte ignorera det först. Jag menar; jag kan ju inte fĂ„ bröstcancer ocksĂ„. Och inte nu. Inte nu nĂ€r sĂ„ mycket redan Ă€r genomgĂ„tt.  Jag berĂ€ttade för mamma och hon fick kĂ€nna pĂ„ den. Hon gillade det inte och jag har nog aldrig sett henne sĂ„ allvarlig som nĂ€r hon sa: "du kollar upp det dĂ€r... nu".  Min bĂ€sta vĂ€n Alex följde med mig till sjukhuset och jag skulle fĂ„ en tid för mammografi, ultraljud och punktion.  Mina nĂ€rmsta har vetat om det hĂ€r, men jag kĂ€nde att det var onödigt att blanda in dig i ett pre-war. Jag hade behövt dig fullt ut om det skulle vara nĂ„got.  Jag Ă„kte till sjukhuset i tisdags. Jag var ensam och jag hasade mig igenom ett helt nytt sjukhus, nya golv under mina fötter. Och Ă€ndĂ„ sĂ„ likt.  Korridoren sĂ„g ut ungefĂ€r som pĂ„ Karolinska och jag kunde kĂ€nna igen doften.  Tusen minnen flög upp i huvudet. Och tankarna surrade.  "HĂ€r gĂ„r jag. Igen. Mot nĂ„got som kanske blir rond tvĂ„. Hur kommer jag att hantera det en andra gĂ„ng? Jag vet ju mer nu. Jag vet vad det innebĂ€r. Jag vet hur det kĂ€nns. Kommer jag att vara lika glad? Kommer jag att kĂ€nna samma hopp? Jag bara spekulerar.  Jag mĂ„ste sluta spekulera.  Men hur blir det med min kropp? Kommer behandlingarna att förstöra mig igen? Vad ska jag sĂ€ga till Agne? Vad ska jag sĂ€ga till mina sponsorer? Vad ska jag sĂ€ga till mamma?  TĂ€nk att jag gĂ„r hĂ€r helt ensam och ingen vet vad jag gĂ„r emot. Jag kom in genom dom dĂ€r svĂ€ngdörrarna och jag kommer att gĂ„ ut igenom dom igen om nĂ„gra timmar och allting i vĂ€rlden kommer att vara som vanligt. Man Ă€r sĂ„ liten pĂ„ denna jord.  Varför har inte mamma ringt? Varför har inte pappa önskat mig lycka till? Varför gĂ„r jag hĂ€r?  Men det Ă€r sĂ€kert ingenting. Jag Ă€r ju mycket inbillningssjuk nu för tiden. Ja, det Ă€r jag.  Och knölen har ju blivit mindre. Visst Ă€ndrar den i storlek hela tiden? Det Ă€r sĂ€kert ingenting. Jag Ă€r sĂ„ löjlig. Och hĂ€r gĂ„r jag och tar upp tid för lĂ€kare och andra som Ă€r sjuka, pĂ„ riktigt. Vad gör jag ens hĂ€r?  Vem ska jag ringa efterĂ„t? Vem blir den första? Jag Ă€r helt ensam i en stad jag inte kĂ€nner. Vem kommer och kramar mig?  Ska jag ens ringa nĂ„gon. Nej, jag har ju gjort upp en plan. Jag kanske ska hĂ„lla mig till den?  Jag har ju tĂ€nkt att jag ska ta tid för mig sjĂ€lv efterĂ„t. Jag ska gĂ„ ner till vattnet, plugga in musik i öronen och svĂ€va ivĂ€g i tankarna. Jag ska inte ge min omgivning panik. Jag ska samla mig i min ensamhet först.  Jag vet att jag lovade att ringa min syster Gisela direkt efterĂ„t. Hon propsade pĂ„ det. Men jag har ju faktiskt förberett henne pĂ„ att jag kanske inte alls ringer. Jag har ju sagt att jag kanske vill vara ifred en stund. Hon mĂ„ste förstĂ„. Ja, det gör hon nog. Eller ringer hon och stirrar upp hela slĂ€kten som hon brukar? Jag kanske ska ringa henne bara och sĂ€ga att hon kan vara lugn. Jag kanske ska ljuga? SĂ€ga att allt Ă€r bra, för att vinna lite tid?  Nej. SĂ„dĂ€r kan man ju inte göra. Och förresten sĂ„ vet jag inte vad det hĂ€r Ă€r. Jag bara spekulerar". Jag hade en klump i halsen nĂ€r jag satte mig i vĂ€ntrummet pĂ„ VĂ€xjö Lasarett.  Jag var SÅ mycket tuffare förra gĂ„ngen. Jag var sĂ„ mycket lugnare. Jag minns inte att jag var sĂ„hĂ€r nojjig.  NĂ€r lĂ€karen ropar mitt namn gĂ„r jag in. Ett grĂ„tt rum. Men en varm hand möter min i ett handslag.  Jag tĂ€nker hela tiden: "dom kommer inte att hitta nĂ„got, dom kommer inte att hitta nĂ„got... och varför i helvete Ă€r jag ensam hĂ€r?!" Mina undersökningar gĂ„r snabbt och lĂ€karen som gör mitt ultraljud berĂ€ttar att hon vet att jag har haft lymfom. Jag andas ut. Det var det mamma ville; att dom skulle vara medvetna. Veta om att jag Ă€r inte friskförklarad Ă€nnu.  "Mamma kommer att bli nöjd" hinner jag tĂ€nka innan lĂ€karen sĂ€ger att hon inte ser nĂ„gonting som Ă€r onormalt.  Hon förklarar att körtlarna Ă€r aningen förstorade men att det inte Ă€r nĂ„gon fara. Dom ser friska ut och sĂ„ förklarar hon hur en sjuk körtel ser ut. Jag tittar pĂ„ hennes skĂ€rm men Ă€r helt avdomnad.  Jag blir inte ens glad.  TvĂ„ mĂ„nader av inre stress skulle liksom komma ut. Jag plockar hispigt ihop mina saker, sĂ€ger tack, rusar ut och pĂ„minner mig sjĂ€lv om igen om att jag borde skĂ€mmas som kommer till sjukhuset med en förstorad körtel!  JĂ€vla mamma att pressa mig att gĂ„ och kolla mig.  Jag ringde inget samtal nĂ€r jag kom ut. Jag andades den friska luften istĂ€llet. TĂ€nkte att allting fortfarande var exakt som vanligt, precis som jag hade trott. MĂ€nniskor pĂ„ vĂ€g till sina egna Ă€renden, fĂ„glar pĂ„ bĂ€nken utanför, bilar i kö, ljud och ljus och liv i en salig blandning.  Jag satte mig i Rio och började grĂ„ta. Jag tĂ€nkte att det borde vara av lĂ€ttnad men jag kĂ€nde det inte.  Jag kĂ€nde mig bara tom. Och besviken pĂ„ mig sjĂ€lv för att jag hade varit sĂ„ orolig och rĂ€dd dĂ€r inne. Arg för att jag inte hade samma fighting-spirit som i rond 1.  Jag satte pĂ„ musiken i bilen och jag kollade pĂ„ min mobil. Fortfarande inga sms, inga jagande samtal. "Bra, dom hĂ„ller ihop och dom har lyssnat pĂ„ mig" tĂ€nkte jag medan jag skickade ivĂ€g ett sms till Alex: "dom hittade ingenting!"  Och jag fick svar tillbaka direkt: "vilken jĂ€vla lĂ€ttnad!".  Jag Ă„kte och tankade, förbrukade tid i mitt liv som om att jag har mĂ€ngder av den. Kissade pĂ„ stationen, kollade pĂ„ systers nummer i mobilen. Köpte en banan. Och ringde henne sedan.  Hon svarade sĂ„ att jag kunde se hennes sammanbitna ansiktsuttryck framför mig. Tonen pĂ„ rösten avslöjade henne.  Hon lĂ€t chockad nĂ€r jag sa att allt var bra. Som om hon faktiskt trodde att jag ljög. Och jag skĂ€mdes Ă„terigen över att jag hade haft det som en plan. Hon hade nog aldrig gĂ„ttt pĂ„ det om jag hade kört den.  Hon kĂ€nner mig. Och nĂ€r jag trĂ€ffade henne efterĂ„t sa hon att jag hade varit tyst orovĂ€ckande lĂ€nge i telefonen innan jag hade sagt att allt var bra. Det var ingenting jag sjĂ€lv minns.  Jag hade sĂ€kert haft fullt upp med allt som snurrade inom mig.  SĂ„, nu sitter jag hĂ€r. Fortfarande frisk och glad över livet. Och allting bara fortsĂ€tter att rusa pĂ„. Oavsett vad vi drabbas av. Jag vet att jag i min bok skrev: "tiden vĂ€ntar inte pĂ„ nĂ„gon..." och jag kĂ€nner det Ă€nnu mer tydligt just idag.  Ingenting vĂ€ntar. Vi behöver bara Ă€lska dom vi Ă€lskar, vara nĂ€rvarande, ge varandra vĂ€rme och lyfta varandra.  Och jag bara spekulerar. SĂ„ som jag alltid gör.  Var rĂ€dd om dig ❀ Kram, Nadja 

JaG STiCKeR.

Och sĂ„ var det mĂ„ndag igen...  NĂ€r jag vaknade i morse visste jag inte vilken dag det var. Jag försökte luska ut det genom att tĂ€nka pĂ„ vilken dag det var igĂ„r men kunde inte komma pĂ„ det heller.  Totalt kaos i hjĂ€rnan.  Jag hade dessutom lagt mig pĂ„ tvĂ€ren i sĂ€ngen. Som innehĂ„llet i en kĂ„ldolme lĂ„g jag insvept i mitt jĂ€ttetĂ€cke.  En mĂ€rklig natt.  Det kan ha varit att jag sov sĂ„ djupt. Jag var vĂ€ldigt trött nĂ€r jag la mig igĂ„r. Löpningarna under dagen sög som vanligt kraft ur mig.  19 backlopp pĂ„ ett löpband som stod 7 nivĂ„er upp. Jobb i 20-25-30 sekunder pĂ„ hastighet 14.  Det har varit isigt och kallt ute och nĂ€r det Ă€r det sĂ„ riskerar jag inte mina hĂ€lsenor och att halka. DĂ„ kör jag inne.  EfterĂ„t hade jag rörlighet och aktiv stretch och jag riktigt kĂ€nde hur musklerna hade dragit ihop sig. Ibland Ă€r det extra skönt att stretcha. I vanliga fall Ă€r jag inte mycket för stretch direkt efter trĂ€ning dĂ„ musklerna redan Ă€r varma och följsamma.  Som sista moment hade jag hopp: bĂ„de vristhopp och trapphopp. Dom absolut roligaste övningarna i friidrottens vĂ€rld: det Ă€r hoppen det ❀ Jag har haft problem med att studsa och hitta tillbaka till spĂ€nsten efter hĂ€lsenan, trots att det gĂ„tt sĂ„ lĂ„ng tid. Men för varje pass blir det bĂ€ttre.  För att fĂ„ en extra kick i trĂ€ningen och eftersom min trĂ€ningsgrupp inte har haft möjlighet att Ă„ka pĂ„ lĂ€ger i vinter sĂ„ kommer jag att Ă„ka ivĂ€g sjĂ€lv om nĂ„gra veckor!  Jag har haft en tuff vinter och du har nog förstĂ„tt stressen hos mig, jag har ju knappt varit hĂ€r. För att komma ikapp behöver jag lugn och ro och BARA tĂ€nka trĂ€ning.  FĂ„ ta en lunch i solen direkt efter ett bra pass. FĂ„ nĂ€ring.  Jag vet att det hĂ€r Ă€r ett toppenbeslut för mig. Hade jag inte lyssnat pĂ„ mina egna signaler sĂ„ hade jag nog sprungit kĂ€pprĂ€tt Ă„t helvete Ă„t fel hĂ„ll.  Vart det blir fĂ„r du redan pĂ„ sen 🙂 Jag har blandat trĂ€ning med syskonbarn-bus och blivit matad hos Gisela och Calle.  Under tiden jag körde pĂ„ min plant based food sĂ„ gick jag snabbt ner fem kilo och det Ă€r inte önskvĂ€rt i mitt lĂ€ge. Jag vill inte tappa muskler och vill inte vĂ€ga för lite nĂ€r jag behöver min power.  SĂ„ jag har lagt till viss fisk och Ă€gg för att fĂ„ det att funka.  Och nĂ€r jag Ă€r pĂ„ tillstĂ€llningar sĂ„ Ă€ter jag det som bjuds.  NĂ€r vi hade Ă€tit tog jag med en liten förvĂ€ntansfull kille i taget och vi hade ensamtid tillsammans.  Dom fick vĂ€lja sjĂ€lva och sjĂ€lvklart blev det leksaker som lockade mest. Jag hade tĂ€nkt mig nĂ„got i stil med att palla Ă€pplen eller busringa i nĂ„got skitfint kvarter, men det var inte aktuellt.  Lille Jacob blev trött bara av shoppingen och somnade pĂ„ sin nya leksak i bilen.  Jag har alltid sagt att shopping Ă€r krĂ€vande!  Idag behöver dom samla extra energi bĂ„da tvĂ„ för det har blivit bestĂ€mt att dom kommer hit till VĂ€xjö och hĂ€nger med mig.  NĂ€, INTE ensamma. Det vet du hur det gick förra gĂ„ngen...  Men innan finbesöket sĂ„ ska jag stĂ€da och trĂ€na. Och mĂ„ndagens klocka gĂ„r ju sĂ„ förbaskat fort.  Vi hörs sen darling ❀ Ha den bĂ€sta dagen, Nadja 

HoN LÄG STeGeT FöRe.

Hej fina julfirande (?) vĂ€n ❀ Har du haft det bra och avkopplande? Har du hittat lugnet eller stressat med skinka och köttbullar och glögg och rödbetssallad?  Jag fick vĂ€rsta chocken under jul. Jag har ju bara Ă€tit plant based food ett tag och tĂ€nkte att jag mĂ„ste testa lite julskinka och Ă€gg nĂ€r det Ă€ndĂ„ Ă€r julafton. Mmmm, det hade sĂ€kert varit suverĂ€nt gott om jag inte hade fĂ„tt feber och frossa och totalt magras!  Och det fick mig att tĂ€nka: kanske Ă€r det verkligen inte bra för kroppen med animaliska produkter? För varför reagerade jag inte sĂ„dĂ€r nĂ€r jag bytte frĂ„n kött till plant based? Varför mĂ„dde jag bara bra dĂ„?  En massa frĂ„gor vĂ€cktes hos mig och nu mĂ„r jag illa bara jag tĂ€nker kött.  SĂ„ dĂ€rför har jag nu handlat hem "nyttigt" igen.  SĂ„ idag har min rening börjat igen och jag har bara behövt besöka toan tre gĂ„nger jĂ€mfört med ungefĂ€r 12 under julen. Lite inside information bara 😉  Till middag blev det vegofĂ€rs i bröd och mĂ€ngder med sallad, stekta champinjoner och sojabönor med vitlök. SĂ„ jĂ€kla gott!  Och enkelt...  Nu Ă€r jag inne pĂ„ mat igen. Jag blir sĂ„ fokuserad pĂ„ mina smĂ„ projekt. Om dom inspirerar mig.  Annat som inspirerar mig Ă€r trĂ€ning och den har varit fortsatt lugn. Precis som livet hĂ€r inne och Ă€ven pĂ„ instagram.  Jag har försökt att vila frĂ„n att stressas av sociala medier... det Ă€r skönt ett tag, och sen saknar jag allting. Bilder och intryck och dig. Ketchup Ă€r fortfarande med mig pĂ„ allting och han Ă€r mer nĂ€rgĂ„ngen Ă€r nĂ„gonsin tidigare. Jag vet att nĂ„gon undrade vart han har varit och han har hĂ€ngt med Gunnars förĂ€ldrar Britt och Lars under nĂ„gra mĂ„nader. Detta för att jag inte ville ha med honom nĂ€r jag trĂ€nar och reser och förelĂ€ser.  Han har det bĂ€ttre dĂ€r nĂ€r mitt liv bara Ă€r stressigt. Och jag vill att han ska mĂ„ bra och fĂ„ sin dos av uppmĂ€rksamhet. Det lilla livet...  Det Ă€r tur att jag har ett extra stopp hĂ€r hos mamma och Allan ocksĂ„. För dĂ€r fick han vara medan jag för fyra dagar sedan stack upp till Stockholm för ett blixtinkallat möte med en potentiellt ny samarbetspartner.  Jag fick bra vibbar i magen direkt nĂ€r jag klev in pĂ„ kontoret! Kolla vilket hĂ€ftigt mottagande.  Min sponsor RĂ„bergs Bil rĂ€ddade mig eftersom Rio Ă€r pĂ„ lagning. Jag fick lĂ„na en bil utan att blinka och den hade effekter inuti kan man sĂ€ga. PĂ„ hemvĂ€gen sĂ„g det ut sĂ„hĂ€r: Och nej, jag sĂ„g inte ens hur jag tog bilden, jag hade ögonen pĂ„ vĂ€gen och mobilen vid bröstet och tryckte bara av i blindo.  Men ser ni vad det stĂ„r? Haha, "varning: trött förare. Ta en paus nu".  SĂ„ jĂ€kla hĂ€ftigt.  Under julen har vi fĂ„tt finfrĂ€mmat av lillasyster Daniela ocksĂ„.  Hon kom, hon sĂ„gs, hon segrade:  Det mysiga Lexington-inredda rummet i huset dĂ€r alla vill bo hade hon bokat för flera mĂ„nader sedan och den som ville sova över fick snĂ€llt dra sig till sjöstugan.  Vidriga syster. Hur kan man ens planera sĂ„ lĂ„ngt i förvĂ€g?! Vem har tid med att boka ett rum hos sin egen mamma? Grrrrr.  Svar: En syster som vet att man slĂ„ss om platser likt hela havet stormar eftersom man har sex andra konkurrenter.  Jag har bokat det rummet till nĂ€sta Ă„r redan nu. Sorry Daniela. Den sĂ„g du inte komma va? 😉  (Nöjd_tjej_83)  Jag sitter hos mamma och laddar upp batterierna ytterligare innan jag ska Ă„ka och trĂ€na i VĂ€xjö imorgon.  Jag hoppas att du haft en skön ledighet och har fyllt pĂ„ med en massa bra grejer. KĂ€rlek, vĂ€rme, vila och humor.  Jag önskar dig en god fortsĂ€ttning och skickar en puss ❀

SJĂ€LeN SKiNeR.

Happy Monday!     HĂ€r Ă€r lĂ€get under kontroll som du kan se.  Jag Ă€r lycklig in i benmĂ€rgen. För min underbar vĂ€n Alex Ă€r pĂ„ besök och det finns inget bĂ€ttre Ă€n att hĂ€nga med en person som kan fĂ„ en att skratta genom att bara skicka en plirig blick.     Eller som kan dra ett skĂ€mt med en fĂ„nig dialekt, stöttar i allt du tar dig för och hĂ€nger pĂ„ allt som ger livslust.  Jag vet att jag har frĂ„gat tidigare, men jag mĂ„ste frĂ„ga igen: har du en sĂ„dan vĂ€n?!     Alex har precis opererat sitt andra knĂ€ (det första körde hon igenom för 7 mĂ„nader sedan) och hoppar runt pĂ„ en robocop-liknande stĂ€llning pĂ„ benet. ÄndĂ„ kvittrar hon som en liten vĂ„rfĂ„gel.     Vi bakar ljuvligt doftande scones med en form som liknar muffins:        Äter dom med stil:    Och blir sĂ„klart proppmĂ€tta. Men det Ă€r bra eftersom alla hejdlösa skrattanfall krĂ€ver sin energi.  Och trĂ€ningen sĂ„klart. Min trĂ€ning som rullar pĂ„ lugnt och fint.     Jag gillar att kolla pĂ„ mitt trĂ€ningsschema just nu, för det Ă€r gröna bockar hela vĂ€gen. Ett tecken pĂ„ att jag har kunnat genomföra trĂ€ningen sĂ„ som jag ska.     LĂ€ngdhopp, backlopp, sprintlopp, spjutkastning, styrketrĂ€ning... Nu vĂ€ntar jag bara pĂ„ att fĂ„ starta upp med hĂ€cken och höjdhoppet igen efter att hĂ€lsenan blev öm för nĂ„gra mĂ„nader sedan.  Jag tackar gudarna för min lĂ€ttrĂ€nade kropp.     Förutom trĂ€ning varje dag sĂ„ har vi hunnit med ett besök i Karlskrona. Vi Ă„kte bryggbĂ„t:              Vi hade vĂ€nner pĂ„ besök:       Loppan (alex Ă€lskling) har fĂ„tt följa med överallt:          Jag hade tydligen namnsdag ocksĂ„:    Och sjĂ€lvklart missade vi inte tillfĂ€llet att hĂ€lsa pĂ„ min Ă€lskade syster Gisela och hennes familj.           Det var en komprimerad uppdatering pĂ„ glada dagar.  Hoppas du ocksĂ„ har haft det fantastiskt.  Idag blir det sprint för min del. Alex Ă€r inte bara min bĂ€sta vĂ€n, utan ocksĂ„ idrottsmassör. SĂ„ för en gĂ„ngs skull sĂ„ kĂ€nns mina för tillfĂ€llet lite klena ben, genomblödda och frĂ€scha.     Puss & kram stöttepelare dĂ€r ute ❀            

SySTeRs DaG.

God förmiddag min hjĂ€lte    Vad sĂ€ger du nu dĂ„?  HĂ€r kureras det!  Jag vet inte om jag gör rĂ€tt, men det kĂ€nns rĂ€tt. Äter ingefĂ€ra, dricker ingefĂ€ra, dricker te med honung och mĂ€ngder med vatten.     Jag har sovit mĂ„nga timmar inatt; la mig i sĂ€ngen redan 21.00. Somnade nĂ„got senare men Ă€ndĂ„.  Och vaknade hyfsat pigg idag. Med en lĂ€tt pirrig kĂ€nsla i magen.  Dels för att det Ă€r Nordenkampen, sĂ„klart. Men mest för att det Ă€r födelsedag!     Min syster Bella fyller Ă„r. Jag Ă€r inte i Stockholm med henne men kan fira henne hĂ€r Ă€ndĂ„.      Denna lilla galning som jag har upplevt sĂ„ mycket tillsammans med. SĂ„ mycket spontanitet och samtidigt en oerhörd seriositet.  NĂ€stan sĂ„dĂ€r sĂ„ att man blir förbannad vissa gĂ„nger.      Bella höll pĂ„ med friidrott i mĂ„nga Ă„r. Tills hon fick sĂ„ ont i ryggen att hon inte lĂ€ngre kunde springa och hoppa. DĂ„ började hon med Beachvolley istĂ€llet.     Hon tĂ€vlar i det nu och tillsammans med hennes kille Peter ska hon snart till Hawaii i sex veckor för att spela och leva livet.     Vi kan lĂ„tsas som om att vi inte vet om det. JĂ€kla lyxostar!  Alla mina syskon (jag har sex stycken) Ă€r bra pĂ„ att ge stöd och prata, men ska vi ge Bella en egenskap som sticker ut sĂ„ Ă€r det hennes sĂ€tt att ge rĂ„d.  Hon ser allting frĂ„n tusen olika vinklar och hittar nya lösningar och idĂ©er pĂ„ precis allt.   Hon tĂ€nker igenom och analyserar. SlĂ€nger aldrig bara ur sig ett rĂ„d bara för att bli av med mig. Hon ger mig tid och vill alltid mitt bĂ€sta.  Bella Ă€r minstingen av systrarna (Adam Ă€r yngst men bror) och det Ă€r alltid speciellt med den minsta.  Jag har fĂ„tt kĂ€nna mig som en riktig storasyster till Bella, tills hon vĂ€xte upp och började tĂ€nka och tycka helt sjĂ€lv. Jag mĂ€rkte tydligt nĂ€r det hĂ€nde och det var sĂ„ galet spĂ€nnande.  Helt plötsligt sa hon emot, ville göra pĂ„ sitt eget sĂ€tt och visste precis vad hon sjĂ€lv ville med sitt liv.    Bella sĂ€ger ALLTID vad hon tycker trots att det kan vara obekvĂ€mt och hon Ă€r vĂ€ldigt Ă€rlig med sina kĂ€nslor. NĂ€r nĂ„got inte Ă€r okej, ja, dĂ„ fĂ„r du minsann veta det.  En hĂ€ftig egenskap!  Bella Ă€r lojal in i det sista och vĂ€ldigt lik pappa pĂ„ den punkten. Hon har alltid kallats för "charmtrollet" och det Ă€r lĂ€tt att förstĂ„ varför. Pliriga, pigga och levnadsglada ögon och vĂ€ldigt kramig. Det Ă€r lĂ€tt att Ă€lska en sĂ„dan mĂ€nnsika.     Vi hurrar för Bella och för allt som hon Ă€r och sĂ„ hoppas jag att vi ses innan ni Ă„ker till vĂ€rmen, syster ❀ Nu ska jag ladda för landskamp. Det kommer att bli ett hejdundrande liv. Alla biljetter Ă€r slutsĂ„lda!    Puss och kram och glad lördag till dig.               

UtMaNaD.

God torsdag hjĂ€rtevĂ€n,     Nu ska du fĂ„ vĂ€rldens mysigaste tips av mig!  Sitter du precis som jag i en lĂ€genhet utan möjlighet att tĂ€nda en brasa? Eller kan du kanske men tycker att det Ă€r för omstĂ€ndigt?  Gör sĂ„hĂ€r dĂ„:    Googla pĂ„ "fireplace video" och höj volymen. Du kan ha brasan framför dig pĂ„ bordet och du hör allt det dĂ€r charmigt knastrande och susande i elden.  TĂ€nd nĂ„gra ljus bredvid och du har den goa stĂ€mningen i lĂ€genheten pĂ„ ett kick.  En kopp kaffe och ett gott bröd till det hĂ€r och frukosten blir en homerun.     Tack för era sms och mejl igĂ„r efter mitt blogginlĂ€gg "jag förstĂ„r" ❀ Jag hade hoppats att nĂ„gon skulle hitta lite glĂ€dje eller tröst i orden men jag trodde inte att ni var sĂ„ mĂ„nga. Det var ocksĂ„ extra roligt att min egen syster Daniela blev skeptisk och undrade om det var jag som hade skrivit den.     Daniela, eller Bissan som jag kallar henne, Ă€r en intelligent, humoristisk och levnadsglad person. Och det kĂ€nns alltid lite djupare i mig nĂ€r hon ger en komplimang eller följer det jag gör.     Jag har trĂ€nat för fullt i dagarna. TrĂ€nat sĂ„ mycket att jag fick ta en hel Ă„terhĂ€mtningsdag igĂ„r: cykling och stabilitet istĂ€llet för löpningen som var planerad.    Mina vrister vĂ€rkte, hĂ€lsenorna ömmade och fötterna verkade ha fĂ„tt blĂ„mĂ€rken pĂ„ undersidan.  Jag har nĂ€mligen tagit ett kliv till denna veckan!  Jag har för första gĂ„ngen pĂ„ tre Ă„r fĂ„tt starta ur block!     Och som om att inte det var nog sĂ„ utmanade min tyske trĂ€nare Uwe oss tjejer i gruppen att springa mot varandra, frĂ„n block och över hĂ€ckar.  BĂ„de jag och Lisa fnittrade efterĂ„t och sa i mun pĂ„ varandra: "det dĂ€r var en kick!"       Uwe Ă€r ingen sĂ„n dĂ€r som sparar pĂ„ nĂ„got. Han tycker att det bara Ă€r att köra. Och man fĂ„r gladeligen hĂ€nga med i hans utmaningar.     NĂ€r vi nu höjer kvaliten och gĂ„r in i en annan fas i trĂ€ningen sĂ„ mĂ€rker jag Ă„terigen att kroppen inte Ă€r van.  Att det Ă€r nya belastningar. SĂ„ dĂ€rför blir det Ă€nnu viktigare för mig att verkligen kĂ€nna efter och vara vaksam pĂ„ signaler.     I förgĂ„r fick jag för en stund tĂ€nka pĂ„ annat Ă€n trĂ€ning dĂ„ min syster Paula kom förbi pĂ„ spontanbesök!  Det dĂ€r hĂ€nder inte mig ofta men OJ sĂ„ glad jag blir nĂ€r det vĂ€l hĂ€nder.     Visst Ă€r det nĂ„got extra med mĂ€nniskor som tĂ€nker pĂ„ dig i deras egna fullspĂ€ckade scheman?  Jag bjöd pĂ„ gofika och vi satt och pratade om allt, sĂ„dĂ€r som systrar gör.              NĂ€, nog för idag va?  Jag har en spjuttrĂ€nare som vĂ€ntar pĂ„ mig.  Varm kram och glad dag till dig ❀          Och det hĂ€r var lĂ€ngesedan, men det Ă€r dags nu: HUMORBILDER!          

VĂ„R FöRSta…

MĂ„ndag.  2016. Det kĂ€nns konstigt att skriva siffrorna. Det Ă€r nu jag kommer att skriva fel i en mĂ„nad. Varje januari Ă€r det likadant.    Jag har tĂ€nt ljus i hela lĂ€genheten, dricker sĂ„klart morgonkaffe och vilar hela förmiddagen. Jag har inte trĂ€ning förrĂ€n ikvĂ€ll.  Ett pass pĂ„ en dag börjar nĂ€stan kĂ€nnas ovanligt.   IgĂ„r körde jag lĂ€ngd och motstĂ„ndslöpning. Och det kĂ€ndes BRA!  I julklapp hade jag fĂ„tt 13-stegs ansats av Agne. Och det var annorlunda med mer fart i anloppet.   Jag behöver vĂ€nja mig vid att saker och ting ska hĂ€nda snabbare framme vid plankan. Jag hoppade nĂ„gra gĂ„nger med 13-steg i somras men fick vĂ€ldigt mycket överrotation.  IgĂ„r gick det bĂ€ttre. Jag börjar bli starkare i kroppen.     Jag ligger lite efter i uppdateringarna och du kommer sĂ€kert att himla med ögonen nu nĂ€r jag berĂ€ttar om min nyĂ„rsafton.     Som ni ser sĂ„ firade jag i mjukisklĂ€der och med pappa i hans stuga.  Jag orkade inte anstrĂ€nga mig för att gĂ„ pĂ„ fest och stĂ„hej med mina vĂ€nner.     Bara tanken pĂ„ att sminka mig, vĂ€lja klĂ€der och vara uppe hela natten gjorde mig svimfĂ€rdig.  Min syster Paula kom förbi. Även mamma och hennes fĂ€stman Allan.     Jag har fĂ„tt baklĂ€xa för att jag alltid skriver "mammas kille Allan".  - Jag har inte en toyboy, Nadja. Jag har en man och jag Ă€r förlovad med honom. FĂ€stman. Eftersom jag Ă€r snabblĂ€rd och förstod att hennes skĂ€mtsamma gliring inte var just bara skĂ€mtsam, sĂ„ skriver jag nu fĂ€stman.      Pappa och Allan hade fixat dukningen och pĂ„ SkogsglĂ€ntans Krog serverades vi trerĂ€tters.     Avokado med rĂ€kor till förrĂ€tt. OxfilĂ© med ugnsstekta grönsaker, hummer och sallad av brysselkĂ„l, sojabönor och blomkĂ„l till huvudrĂ€tt. Och avslutningsvis picanglass med pappas fruktsallad till efterrĂ€tt.       Till detta nyĂ„r hade vi inte köpt en enda raket. Pappa garanterade att man skulle se alla andras fyrverkerier mitt ute i skogen. Behöver jag sĂ€ga att vi inte sĂ„g ett skit?  Hans trĂ€d skymde sikten och det enda vi upplevde var en blixtrande vit och röd himmel.     NĂ€r klockan slog tolv kramade vi om varandra, pep "fan vad kallt" och sprang in i vĂ€rmen igen.  Mamma, jag och Paula Ă„kte hem en kvart senare medan Allan satt kvar hos pappa för att spela kort.  06.30 den 1:a januari trillade han hem. Vissa vet hur man firar.     Till sist vill jag tipsa om en grej:    En mĂ„larbok!  Du fĂ€rglĂ€gger vackra mönster och bredvid och pĂ„ varje sida hittar du ett citat. KĂ€nns som om att det hĂ€r Ă€r som gjort för mig. Älskar att mĂ„la och Ă€r överförtjust i citat.     Jag hittade min pĂ„ Konsum.  Och firade det nya köpet med en rejĂ€l godiskvĂ€ll.     Fokusera nu pĂ„ boken och inte godiset 😉  Årets första mĂ„ndag pockar pĂ„ min uppmĂ€rksamhet och jag ska ge den det.  Jag frĂ„gar som Magnus Uggla: "ska vi gĂ„ ut och möta livet du och jag?" Puss & kram          

DeT SVĂ€NGDe PĂ„ RiVaL

Goooood lunch favoriter!     Jag har vilat frĂ„n bloggen i tvĂ„ dagar dĂ„lig har förberett gĂ„rdagens framtrĂ€dande pĂ„ Rival och tillsammans med pappa och Leonita Ă„kt upp till Stockholm.     Pappa och jag spelade "gamla godingar" pĂ„ Spotify medan Leonita snarkade i baksĂ€tet.    Vi kom upp ganska sent men syster Bella insisterade Ă€ndĂ„ pĂ„ att vi skulle komma förbi pĂ„ kaffe. Hon och hennes kille bor pĂ„ Kungsgolmen och vi skulle Ă€ndĂ„ passera pĂ„ vĂ€gen till Lidingö. SĂ„ vi svepte förbi dĂ€r.     Det var kul att trĂ€ffa Bella igen! Det var sĂ„ lĂ€nge sedan. Och hennes kille Peter, denna sötnos.  Att vi fick hemgjorda chokladbollar gjorde inte kvĂ€llen sĂ€mre.        EfterĂ„t slĂ€ppte vi av Leonita hos Alex medan jag och pappa sov hos Gunnar. Pappa fick en whiskey och var helnöjd med livet.  Dagen efter var det trĂ€ning pĂ„ BOSÖN och jag fick med mig bĂ„de Alex, Leo, Hampus och pappa.  En go blandning.     Jag körde slĂ€tlöpningar och en massa 100-ingar med hĂ€ckar och fem steg mellan.        Ett roligt pass och efterĂ„t hade jag en intervju i P4 Extra som ni kan lyssna pĂ„ hĂ€r om ni vill:  Intervjun frĂ„n P4 Extra    Det jag glömde nĂ€mna mitt i allt var sĂ„klart att jag bytt trĂ€nare - till Agne Bergvall.  Jag blev sĂ„ uppspelt av att berĂ€tta att jag kört igenom alla grenar att jag glömde den viktigaste detaljen.     SĂ„ nĂ€r jag kom hem var jag irriterad över missen. Jag brukar alltid tycka att jag fĂ„r fram allt jag vill sĂ€ga i intervjuer, men denna gĂ„ngen var huvudet inte riktigt med mig.  "SĂ„ kan det gĂ„ ibland" sa pappa och log.     Jag satte mig i sovrummet för att gĂ„ igenom förelĂ€sningen en gĂ„ng till och sedan Ă„kte jag och Leonita in mot Rival.  Vi hittade ingen parkering och jag var sen sĂ„ jag stĂ€llde mig lite som jag sjĂ€lv ville vilket resulterade i en böter pĂ„ 1000 kr.  Magiskt.  FörelĂ€sningen igĂ„r pĂ„ Rival var rolig och stĂ€mningsfull. Rival Ă€r en charmig plats att vara pĂ„.           Och TACK till alla mina nĂ€ra och kĂ€ra som kom för att lyssna. Ni betyder sĂ„ mycket för mig och det var laddat att fĂ„ berĂ€tta historien för er ❀    Underbart att Ă„terigen fĂ„ trĂ€ffa mĂ„nga av mina blogglĂ€sare, Ă€ven om det tyvĂ€rr bara blev en kortis.  Ni Ă€r sĂ„ galet sköna!  Efter mitt framtrĂ€dande sĂ„ var det Peters tur att berĂ€tta om allt som han har tĂ€nkt och kĂ€nt under tiden som han följde mina steg genom cancerland med sin kamera.     Och som han berĂ€ttade. Jag har aldrig hört honom tala innan och heller aldrig hört hans tankar pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet.  Han var verkligen toppen! Och jag grĂ€t.     Fina fina Peter... ❀ Vi fick Ă€ven en lektion i hur celler fungerar av doktor Hans. Jag förstod inte mycket, men hĂ€ngde med pĂ„ att behandlingarna mot cancer har tagit ett kliv framĂ„t.  Efter det blev det livemusik av Peter Jezewski. SOM jag ÄLSKAR livemusik! Och Jezewski Ă€r sĂ„Ă„Ă„Ă„Ă„ cool.     Jag fick till och med komma upp pĂ„ scenen och "sjunga" den avslutande lĂ„ten tillsammans med honom. Jag kunde knappt texten sĂ„ jag försökte mig pĂ„ lite dans.        HERREGUD vilken blandning av grejer det hĂ€r blev. Hoppas ni hĂ€ngt med i svĂ€ngarna!  Jag ska underhĂ„lla pappa med kaffe och lite snack. Sen vet jag inte vad som vĂ€ntar resten av dagen. Men den blir lugn. Jag Ă€r alltid helt slut efter en kvĂ€ll med förelĂ€sning.  Jag sĂ€ger puss och pĂ„ Ă„terseende ❀            

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.