Lite om sydafrikaträningen

Så äntligen en liten sammanfattning av lägret i Sydafrika! Jag vet att jag har väntat länge men det är för att det har hänt så mycket saker samtidigt och jag har tänkt att en sammanfattning kan man alltid lägga in när man vill, det är alltid aktuellt, men en idrottsgala eller ett hajdyk bleknar med tiden. Därför har dem ämnena fått komma först denna gången.

 

 

 

 

Vårt fokus med lägret låg på att spetsa till träningen och göra allting mera kvalitativt. Färre hopp och lopp och kast men mycket snabbare, högre och längre. Det som funkade absolut bäst var spjutkastningen (tänka sig!!), löpningen och längden. Jag fick göra två träningar med kast över 40 m i spjut vilket var en fantastisk kick! Jag var lycklig och glad hela dagen! Nej, hela den veckan faktiskt. Jag gjorde ett snabbt lopp på 200 m och var som en vessla de sista 10 metrarna in mot plankan i längden. Vi mätte hastigheten där tillsammans med några tyskar som hoppade samtidigt och både Leffe & Lars ( en oerhört duktig tränare från Danmark. Har tränat sin fru som gjorde över 7 m!) undrade vad som hände Nu handlar det ju inte bara om fart utan också om vad jag gör med den när jag väl kommer fram till plankan. Så detta betyder inte automatiskt att jag kommer att persa så att det stänker om att när jag väl börjar tävla. Men testet visar ändå att det finns kapacitet och det känns som ett skönt kvitto.

Jag känner att jag har hittat en bra stabilitet i kulan också. Och ännu roligare blev det när vi tog hjälp av “Limpan”, Slangens tränare. Där fick både Leffe och jag många nya goda tips att jobba med framöver.

Det som vi har jobbat minst med har varit höjden och häcken. Detta beror som vanligt på mitt vänsterknä och vi vill inte puscha det för hårt och har därför gjort ett medvetet val att inte träna dessa grenar så mycket. Även om det är tråkigt så känns det smart med tanke på att det faktiskt är utomhussäsongen som räknas!

Även styrkan har gått framåt och jag persade i hängande frivändning. Det är en övning som jag inte alls tränar speciellt ofta. Jag kör alltid mina frivändningar från golvet i vanliga fall. Det är bara när det närmar sig tävling och då jag ska bli extra explosiv som jag gör rörelsen kortare och snabbare.

Syster Bella har gjort stora framsteg också! Hon har kunnat hoppa längd på flera pass. Det har hon inte klarat av tidigare. Hon ser starkare och spänstigare ut och jag tror att hon kommer att vara tillbaka på banan snart igen

Nu bär det av till sängen. Eller vänta, duschen först! Haha, det var nära att jag glömde det. Hur äcklig får man bli?

Kramar till er. Sov gott och sött. Nadja

Jag fick en gåva…

Har precis ätit lunch på hotellet där vi bor. Pasta som vanligt. Sådär lite halvgott och med samma smak som alla andra pastarätter vi blir serverade här. Men det är helt ok. Pasta är bra när man tränar. Men det var inte det jag skulle berätta

När jag satt och åt så såg jag ett superfint armband på en av tjejerna som serverade. Jag frågade vad det stod på det. “2morrow belongs 2 me” var texten och hon berättade vart jag skulle kunna köpa det om jag ville ha ett sånt. Jag ÄLSKAR nämligen armband med budskap på. Det jag alltid har på mig när jag tävlar är rosa och på det står det “Hope”. Hur som helst. Vi fick in vårt kaffe och pratade när servitrisen kom in med en djup tallrik. Jag tänkte först: “vem har beställt soppa?” sen gav hon mig tallriken. I den simmade hennes armband i ett litet “rengöringsbad” av såpa och vatten. Hon sa “Here you go!” och gav mig hennes armband! Hur gulligt var inte det då? Innan vi skulle gå så sa hon till Bella att hon också skulle få ett. För att vi är systrar och för att hon önskar oss all lycka. Det var så vackert och vi blev så rörda… Detta kommer att bli mitt nya turarmband

Har fått tillbaka min skrivknöl på långfingret kan jag ju också meddela. Detta beror på att jag har skrivit 18 (!) vykort. Varje vykort är dessutom personligt. Jag var riktigt nöjd när jag satte sista punkten på sista vykortet. Men jag är sent ute med korten. De kommer nog inte att komma fram förrän om två veckor. Men hey, jag har i alla fall skickat!

Nu ska jag vila en timme innan det blir kulträning. Förra passet gick riktigt bra med en massa nya tankar och ideér så det ska bli spännande att se vad som händer idag. För övrigt så går det bra för de flesta svenskar här. Speciellt för våra tiokampare Slangen (Daniel Almgren) och Nicke (Wiberg). Läs gärna Slangens egna  rapporter!

Kramar till er tills vi hörs igen!

Sen rapport från Sydafrika!

 

Jag börjar med att skicka er alla en STOOOOR kram från ett otroligt soligt sydafrika!

Rätta mig om jag har fel, men jag har hört att ni har upp till minus 40 grader hemma… herregud! Det är ju inte klokt! Det känns så avlägset och overkligt och jag vill INTE komma hem till den kylan. Jag har fasen ingen jacka med mig hit. Jag kommer ju dö när jag stiger av planet! Men än är det lång tid innan vi ska åka hem så jag hinner nog klura ut en lösning

Vi tränar på bra här jag och syster Bella. Och allra bäst har spjutträningen gått. Jag har kastat 40 m för första gången i mitt liv och jag känner mig mycket tryggare i grenen och dess teknikdelar. Jag har också fått börja springa lite häck nu vilket är skönt för det har jag inte tränat sen VM! Mitt knä har gjort för ont så vi har avvaktat för att inte reta det för mycket.

 Förutom träningen så hittar vi på en massa roliga saker! Vi har varit och kollat på pingviner och babianer och besökt sevärda platser som till exempel Cape point. På söndag ska vi ut med båt och dyka med hajar! Det kommer att bli suveränt spännande! Vi är nästan 25 stycken svenskar som åker dit.

I övrigt så kan jag säga att sydafrika är ett perfekt land att åka på läger till. Vi har allt vi behöver och vädret är alltid bra. Servicen är oklanderlig och hotellet är plus 10 poäng! Vi har haft sån tur att få ett hotell som egentligen kostar 30 000 för två veckor för bara 4500 kr för tre veckor. Han som äger hotellet sa att dem valde att göra så detta året eftersom det har varit mindre turister här på grund av den ekonomiska krisen. Det är nog första gången jag kan säga “tur för oss” i det sammanhanget!

Nu ska jag fylla på min vattenflaska och äta lite frukt. Sen ska jag nog skriva vykort. Jag har 18 stycken att skriva så det är bäst att jag börjar!

Glöm inte Amelia den 5 januari!

 

Hej alla!

Hoppas att ni har haft en fantastisk jul och att ni nu är redo att ta nya tag. Eller det kanske man gör först efter nyårsafton?

Om ni vill ha träningstips och råd från mig så får ni inte glömma att köpa Amelia som kommer ut den 5 januari… där har jag fått den fina äran att dela med mig av råd om motivation och träning.

Nu ska jag och syster och min tränare Leffe dra till sydafrika! Det är 20 min tills taxin kommer… nervöst! Kommer att hålla er uppdaterade därifrån med bilder och berättelser. Ta hand om er så länge och önska oss en god flygresa Kram

Där stod vi med långa näsor…

Glada i hågen, laddade till tusen, förväntansfulla och sjukt förberedda för den bästa konserten på hela året tog vi bilen till Gärdet och parkerade för att fortsätta resan med tunnelbana ut mot Globen. Syster Bella hade rödvinsläppar och glänsande ögon och var ovanligt (?) stirrig och energisk. I kontrast till detta, Niklas, lugn som en filbunke men med ett tappert försök att hänga med i tempot. Jag själv en aning trött efter hårda träningspass men med tusen stora fjärilar i min mage och med en ond föraning: att allting skulle bli inställt. Hemsk tanke. Men jag fick den redan på morgonen när jag stod och diskade och när Bella sa att basisten i bandet hade varit sjuk dagarna innan vår konsert så tänkte jag: “Shit! Jag är en liten minihäxa! Jag har alltid vetat det!” Bella tillade dock snabbt att nu skulle allting vara ok och Winnerbäck skulle upp på scen. Vi fortsatte vår resa. Vi gick armkrog alla tre mot rulltrappan och nynnade lite Winnerbäck och njöt av alla människor omkring oss som vi visste delade vår passion för Lasse och hans låtar. När vi kommer upp och ska gå ut möts av att det står en folksamling vid dörrarna som högljutt pratar i mobiltelefonerna och en massa ledsna ansiktsuttryck. Bella märkte ingenting utan fortsatte att skutta fram på lyckliga ben.  Jag såg vita lappar på alla väggar och petade Bella på axeln. “Bella, det är inställt!” Hon hörde ingenting först. Reagerade inte för fem öre. “Bella! Kolla lapparna då!” Förlåt om jag skriver att jag skrattade, men jag kunde inte göra annat när hon vände sig mot mig med en totalt förkrossad min. “Vilket datum är det?!” frågade hon och flämtade. “Det är den 8:e” sa jag och Niklas i kör. Alltså, om ni inte har träffat Bella någon gång så är det svårt att försöka förklara hur roliga former hennes ansikte kan ta. Så fort hon känner något så visar hon det med ögonen, munnen och näsan. Det är det som är det komiska i allt det här. Hon är som en liten seriefigur. “Jag hatar Lasse” vrålade Bella med gråten i halsen. “Tänk om jag hade tagit ledigt från jobbet för det här! Va?! Då hade han fått betala min lön! Jag säger bara det!”. Trots att vi visste att det inte skulle bli någon konsert så gick vi bort mot ingången. Niklas gick fram till informationsdisken för att kolla att lapparna verkligen stämde. Han kom tillbaka till oss och sa “Svinet har kommit till honom”. Både Bella och jag skrattade till av kommentaren. Det var ju faktiskt lite kul sagt. Bella sa upp sin kärlek till Lasse och vi åkte hemåt molokna och svärandes över att vi hade berövats vår efterlängtade upplevelse.  

Nytt datum för konserten blir den 14:e december. Då stänger för övrigt Bosön sin anläggning i en månad för att lägga nya banor. De blir mörkblå och blå om vartannat. Och Mondo för hela slanten. Underbart! Jag funderar på att åka ner till Karlskrona en vecka då för att kunna träna på bästa sätt. Om jag är kvar i Stockholm kommer jag att behöva åka ut till Sätra varje dag och det har jag inte riktigt lust med. Den 28:e december behöver jag dock inte tänka mer för då drar vårt lilla träningsgäng till Sydafrika! Jag, Bella och Leffe. Det ska bli en sjukt kul resa och förutsättningarna för perfekt träning är grymt bra har jag hört av mina landslagskompisar.

Okej mina vänner. Nu ska jag duscha och sätta på mig vardagskläder. Sen ska jag åka till Bella som jobbar på Långängens Gård för att döda några timmar med fika och skrivande i min träningsdagbok. Om ni inte har varit där så kan jag varmt rekommendera det stället! Levande ljus, mysiga krypin, obeskrivligt god mat och fin service (givetvis!)

 

 

Hoppas det går bra för er alla med vad ni än pysslar med!

Stora kramar Nadja