Titt ut!

Snälla, var inte arga på mig. Jag vet hur dålig jag har varit med uppdateringar… Inte ens efter tävlingen hörde ni ett pip från mig. Men det har sina förklaringar. Jag blev så trött och hade så mycket att göra plus att jag blev superfokuserad på att fixa till min baksida så jag glömde helt bort att skriva här.
När jag skriver “fixa till min baksida” så betyder det att jag fick en LITEN bristning i upphoppsbenet, dvs höger ben, i mitt sista hopp i tävlingen. Röntgen visar att den är 4 cm lång och sitter på ett “perfekt” ställe så jag kommer tillbaka snabbt
Att jag fick bristningen var egentligen inte SÅ konstigt när jag tänker på det i lugn och ro så här någon vecka efter. Jag har bara hoppat TRE fulla hopp på lång ansats sedan knäoperationerna för 1,5 år sedan och jag har inte kört nämnvärt mycket snabbhet. Jag var helt enkelt inte redo för 6 st hopp . Men det märkte jag inte när jag höll på för då var jag bara så lycklig över att vara igång igen. Visserligen kände jag redan efter två inhopp att jag tappade kraft och energi och jag sa skämtsamt till mina medtävlande att jag redan var helt slut så mycket skämt var det nog inte ändå MEN ! Nu till det roliga! Jag är OERHÖRT nöjd och glad för min hoppning! Jag kände att jag var på G i många av hoppen och ett av dem som jag hade en tå övertramp på var riktigt långt. Så jag känner mig helt lugn. Jag känner mig så glad och på hugget och jag gick på min “rehab” redan på måndagen efter helgen jag körde en tuff vecka med all träning som jag kunde göra och jag känner mig i bra form. Jag är otroligt tacksam över att jag fick hoppa de där fem hoppen för de gav mig självförtroende och ett kvitto på att jag har allting i mig!

Nu sitter jag efter ännu ett tung pass och försöker att lugna ner mig och andas för en stund.

Tack Malin för din kommentar här på bloggen ! Försökte svara på den men det är något krångel med hemsidan till och från.. Jag önskar dig lycka till i längd på SM!

Okej vänner… Nu ska jag vara ensam en stund.
Kramar till er !
Nadja

Packade och klara…

Hejsan hej alla charmiga människor!

Sitter i hotellets matsal och skriver ikväll eftersom vi har checkat ut från våra rum och snart ska åka till flygplatsen. För nu ska vi hem!!! Jag och Leffe har varit här en månad och det märks både i kropp och knopp. Det ska i ärlighetens namn bli ganska skönt att komma hem. Jag vill börja tävla, jag vill hem till lägenheten, jag vill hem till rutinerna.

Träningen här nere sammanfattar jag: TOPPEN. Här nere har jag fått börja springa på bana igen, jag har maxat i längdhopp, jag har sprungit häck för fullt, kastat spjut otroligt bra, stött kula med full “ansats” och kunnat köra styrka. Med andra ord har jag ökat träningen med sisådär 100 % OCH klarat av det. Jag kan inte vara annat än nöjd.

De andra har överskottsenergi och kastar boll och tjoar utanför. Jag orkar inte vara med på det där. Jag är trött och skulle egentligen bara vilja sova nu. Men jag får snällt vänta tills jag kommer på planet. 21.30 går bilen härifrån. Det ska bli skönt att flyga över natten eftersom jag kan sova bort så många av timmarna på det sättet. OM jag nu kan somna… Jag har lite svårt för att sova på plan. Har liksom ingenstans att lägga huvudet…

När jag kommer hem ska jag börjar förbereda mig för tävling. Det känns konstigt. Men kul! och otroligt motiverande. Det finns inget så bra för träningsviljan och fokuset som när jag vet att jag ska tävla. Jag blir alltid snäppet vassare i allt jag gör då. Härligt! I år har jag ny tävlingsdräkt också och bara det är en laddning!

Okej… nu ska jag fixa med de andras bilder. Vi håller på och byter med varandra. Vi har så många !!

Jag hör av mig när jag kommit hem igen.

Kramar från en som känner sig nöjd med sol för tillfället

Nadja

Varmaste dagen och roliga pass

Godkväll sockertoppar !

Är allt väl? Tycker ni inte att jag är duktig på att uppdatera ?! Jag är ju flitig som en liten myra. Såhär mycket uppdaterade jag aldrig när jag var här förra gången. Visserligen var nätet inte lika bra då men ändå… jag är mån om er

Idag har det varit 35 grader i skuggan! Helt galet. Det har liksom knappt gått att röra sig… vi satt och åt inne i stan efter kvällspasset och när klockan slog 19.30 var det fortfarande riktigt varmt. Jag skulle ha kunnat sitta och äta min mat i bikini. Så varmt var det

Morgonen idag började med ett riktigt bra styrkepass. Oj oj oj vad jag fick fylla på min muskulatur! Jag kunde köra enbensbenböj, frivändningar och vader helt smärtfritt. Visserligen på löjligt låga vikter men jag ser det ändå som ett STORT framsteg. Jag fick träningsvärk direkt där och då. Det är ett härligt tecken på att träningen sätter sig i min kropp.

Direkt efter passet åkte vi hem till våra kära värdar för en god lunch innan vi lade oss i solen några timmar. Idag var första dagen som vi vågade med att bada. Och SOM jag badade! Jag hoppade i flera gånger. Jag behövde svalka mig precis hela tiden. Påminn mig om att jag ska ta med mig ett bollspel ner nästa år, för det är så förbannat svårt att bara ligga still när det blir så oerhört hett. Då är det bättre att röra på sig. Jag var tvungen att resa mig hela tiden. Kunde inte ligga där platt fall och känna doften av min brända hud. Inte bra. Därför tänkte jag att lite spel vore bättre

Pass två blev ett riktigt kul pass i vattnet. Jobbigt också för den delen. Flåsade som en kossa. Njae… det är nog inte för att jag är otränad utan mer för att jag har haft ont i halsen och fortfarande inte är helt 100%. Jag har inte ONT i halsen nu men känner att krafterna inte är tillbaka fullt ut. Hade jag haft ont i halsen så hade jag inte tränat. Jag lovar.

Nehepp, nu är det dags för det vanliga kvällsteet. Sedan ska jag som alla kvällar försöka att somna tidigt (vilket jag förmodligen inte lyckas med) för att vakna helt utvilad imorgon.

På tal om imorgon! Imorgon är en STOR dag! Då ska jag få stöta kula på morgonen och springa längdansats på kvällen!! Julafton kom tidigt i år

Pussar och kramar från en glad

Nadja

Alldeles strax…

Har varit uppe sedan 06.00 imorse. Känner mig hur pigg och glad som helst konstigt nog. Eller, så konstigt är det kanske inte eftersom jag faktiskt somnade redan 20.20 igår! Är inte det ganska bra jobbat?!
Alldeles strax ska jag in och köra bromsman med Britta och sedan fortsätter dagen med en massa roligheter.

Vi hörs senare, kram
Nadja

Bara ett snabbt hej!

Nu är vi där igen… Där, då jag uppdaterar SÅ DÅLIGT! Jag förbättrade mig under en dag i alla fall

Jag har haft besök av min syster Daniela (Bissan) och min kompis Fell som jag varit dagisbarn hos. Vi har tyvärr inte kunnat göra så värst mycket tillsammans eftersom jag har varit sjuk i fyra-fem dagar, men de har roat sig på eget håll så jag har fått vila upp mig. Jag ska ta en längre update senare. “Senare” brukar oftast betyda aldrig men vi får se

Eftersom jag har varit sjuk så har jag inte heller kunnat träna som planerat. Jag har alltså vilat länge. För mig är två dagar länge - tänk er då hur fyra-fem dagar känns! Blä. Igår fick kände jag mig aningen bättre och fick prova på att köra ett lättare styrkepass. Oh, så glad jag var över att få röra på mig igen. Och vet ni vad? Jag är fortfarande stark! Nu ligger jag bara FEM kilo under mitt pers i frivändningar. Förra veckan låg jag ju bara fem kilo under pers i överstöt men nu hänger även frivändningarna med Och detta efter att jag har varit sjuk i flera dagar. Jag är supernöjd!

Jag känner mig inte 100% frisk än så vi är försiktiga och kör ingen löpning ännu. Så idag blir första passet ett kul-pass. Jag vet inte vad det blir ikväll eftersom vi är flexibla i det här läget. Vi får se hur jag reagerar på den här träningen och sen lägger vi till eller drar ifrån. Det känns bra att vi gör så. Tidigare har jag varit mer slavisk under mitt schema men nu har jag lärt mig att det inte alltid är den bästa vägen att gå.

Är lite sen och måste göra mig i ordning. Jag vet att jag är oerhört tråkig just nu men jag hoppas att ni har tålamod! Jag får snart tillbaka gnistan att skriva igen

Stora kramar // Nadja

Snabba puckar

Godkväll!

Så snabbt vi hörs av igen, inte sant ?

Jag bara måste kommentera ett program: Svenska Hollywoodfruar. Okej. Jag vet inte vart jag ska börja. “Från början” säger skämtaren och jag säger “okej då”. Jag hade precis satt mig i soffan med en kopp te, riskakor och lilla Coco i min famn när TV:n äntligen kom igång (ja, det är en seg jäkel). Då hör jag en förskräcklig stämma med en dialekt som låter som swengelska. Finns det ett sånt ord? Klart att det finns Och jag ser en kvinna med alldeles för mycket smink, för många skönhetsoperationer och risigt hår framför mig. Hon gormar till sin “hushållerska” och viftar med händerna åt alla håll och kanter. “Hushållerskan” ville ha betalt eftersom hon tydligen inte har fått betalt på en vecka. De börjar skrika på varandra, varpå fröken Hollywoodfru tar upp telefonen och ringer: POLISEN! Hon säger att det är ett monster hemma hos henne som dessutom slog henne i ansiktet! Alla såg att den stackars hushållerskan INTE slog henne på käften. Polisen kommer och de pratar i enrum med hushållerskan och Hollywoodfrun. Då säger Hollywoodfrun till kameran: “Jag undrar vad hon kokar ihop för historia för polisen den där satmaran. Jag menar, hon kan ju säga precis vad som helst!”

Haha… alltså. Det är nästan värt att offra en kväll för att höra alla dessa knasiga kommentarer, dåliga självinsikter och se dessa bortskämda människor som bara kör på. Jag har skrattat flera gånger på bara tio minuter! Bra utdelning

Lilla Coco ligger i min famn och sträcker ibland ut sin lilla kropp så att hon hamnar på mina händer som jag skriver med. Det är jobbigt. Jag måste “sudda” hela tiden och skriva om…

Imorgon börjar min favoritkurs “Prestationsutveckling genom Kommunikation” igen. Det ska bli så kul att få träffa alla och få bli motiverad och inspirerad på nytt. Jag kanske ska gå och lägga mig redan nu? Så att jag har massor av ork till imorgon? Tja , varför inte. Jag har inte mer att göra ikväll ändå

Innan jag somnar: styrkan idag gick bra! Nu är jag alldeles snart uppe på mina 90 kg i överstöt igen!! Och ikapp även i frivändningarna Det känns verkligen bra! På morgonen hade jag inget pass så jag och min kompis Danne åkte ut till Kista Galleri för att kolla runt lite. Jag klippte mig och Danne letade nya kuddar.

Hörde jag min säng ropa? Ja, jag tror det. Bäst att jag går och kollar.

Godnattkramar // Nadja

Har vi glömt varandra?

Vänner!

Så längesedan det var! Hur har ni haft det? Det var ju nästan två veckor sedan som jag skrev något nu.

Jag har verkligen inte haft någon lust eller ork att sätta mig här vid datorn… Jag har tränat hårt och har känt mig ordentligt utmattad efter varje pass. Det är konstigt att något som jag tycker är så kul kan kännas stressande när jag inte har fullt så mycket energi som jag brukar ha.

Det hade varit perfekt att blogga varje dag dessa veckor för det har hänt så mycket Bland annat så har jag gjort en inspelning som jag tyvärr inte kan berätta så mycket om än. Men så fort jag får klartecken så ska ni självklart både få information och se klippet Det var väldigt kul och annorlunda att ha kameror och proffsigt folk hemma i lägenheten. Att få prata om aningen djupare ämnen än idrott var också motiverande. Jaja… ni får se själva senare.

Jag har tränat som en idiot. Mitt tuffaste pass var mina lopp på 400 meter efter ett styrkepass med djupa benböj! Jag kunde knappt röra benen och jag fick sådan syra. Jag ville verkligen bara försvinna. Just där och då undrade jag vad fan jag höll på med. Jag tänkte att “jag skiter i vilket!” och “gud så löjligt det är med idrott!” när det var som jobbigast. Ingenting av mina annars så positiva och starka tankar kunde slå igenom. Jag var uppriktigt förbannad över mitt val av passion här i livet. Jag sprang sex stycken lopp. På kvällen somnade jag redan vid 21.30. Varm och fullständigt förstörd. Det kändes som om att jag skulle få feber och vartenda led i kroppen värkte. Coach Leffe hade sagt “det här kommer du att ha nytta av när du börjar tävla” på träningen timmarna innan och jag tänkte att han inte hade en aning om vad han snackade om. Men det har han såklart. Som vanligt. Jag kommer att bli urstark!

Vet ni vad jag har gjort mer då?

Jo. Jag har varit på Vasamuseet! Alldeles ensam. Det var väldigt mycket trevligare än jag hade förväntat mig! Min pappa från Italien och mina två italienska kusiner var på besök förra veckan och efter en tripp till Vasamuseet så talade dem om det så målande och glatt att jag var tvungen att gå dig själv. Och som jag mös. Jag gick runt i långsamt takt och läste på alla skyltar, tog bilder och åt sedan en halvgod lunch i deras restaurang. Jag var så glad när jag åkte hemåt för jag brukar aldrig göra något sånt här! Jag brukar bara vila hemma när jag inte har träning men nu tog jag verkligen tag i dagen och gjorde något på egen hand. Väldigt uppiggande

Mer som har hänt är att jag (eller, jag och jag. DE ordnade den!) har haft en sponsorträff med företaget Blomquist. Det blev en kväll på Gröna Lund där jag självklart ingick i ett lag som tävlade mot andra lag i en femkamp. Tja. Behöver ni gissa vinnarna? Nej. Jag tror inte det var

Några karuseller blev det också och shit så jag skrek. Jag ångrar mig ju varje gång när jag märker att jag sitter fast och inte kan ta mig därifrån. Jag tycker egentligen inte att det är speciellt läskigt men jag stirrar upp mig själv. Det är lite småmysigt

Det blir inte mer än så här just nu. Jag ska sova. För imorgon ska jag och min träningskompis Danne åka till Kista Galleria och strosa omkring. På kvällen har jag ett tufft styrkepass.

Sov gott och jag hoppas att vi hörs lite snabbare den här gången…

Kramar Nadja

Nu sticker jag!

Jag vaknade till en strålande sol och tänkte : “Yes! det blir precis så som jag har lovat mina bloggläsare!” Men sen gick det några timmar och vädret blev PISS. Vad hände? Jag som hade tänkt att jag skulle hinna med att sola en timme innan min långa resa hem till Karlskrona. Jaja, jag får väl hoppas att det blir bättre där nere.

I morse var jag uppe tidigt igen: 06.30. Jag stack till Bosön redan 08.30 och körde igenom ett GRYMT styrkepass. Jag fick öka i vikter i båda frivändningar och överstöt men ligger ändå ca 15 kg från pers. Jag är dock mycket mer explosiv i mina rörelser och jag gör allting med bättre teknik. Jag kommer snart att få höja ännu mer Jag märker på mig själv hur hela mitt väsen blir mer på hugget så fort jag får större utmaningar. Jag blir mer vaken. Piggare. Gladare och mer på tårna. Jag blir mycket mer motiverad och vill köra igen och igen. När jag ligger och tragglar på samma vikter, tider eller höjder så blir jag lite less ibland. Jag vill framåt! Jag vill uppåt!

Ja, jag vet att det krävs lite “traggel” innan man kan ta de där stegen framåt. Jag fattar det Men något inom mig blir ändå mycket gladare när jag får göra sådant som är lite svårare. Ni kan säkert känna igen er.

Jag har inte tid att skriva mycket mer än det här fjuttiga idag för jag ska hämta lillasyster Bella i stan om en timme och jag har MASSOR kvar att packa. Haha, ni har ju sett mina packningar tidigare så ni förstår att jag behöver den här timmen mer än väl

Jag ska försöka att vara duktig på uppdateringar när jag kommer hem. Men jag vågar inte lova något. När jag är där nere glömmer jag omvärlden och jag brukar mest twittra. Om jag gör något överhuvudtaget. Jag är tillbaka på söndag igen så då är allting som vanligt igen

Ta hand om er!

Kramar Nadja

Jag tränar så bra!

Hejsan alla vänner!

Herregud så varmt det är! Det är ju helt fantastiskt! Sa jag inte att augusti skulle bli den bästa månaden?

Jag mår så bra. Jag är så glad. Jag tränar SÅ JÄVLA BRA! Visst, jag är sliten i kroppen och jag blir grinig ibland. Men de sista passet som jag har kört har varit så bra så jag har fått energi trots att jag inte har haft någon. Jag berättade ju att jag sprang ett bra häckpass för några dagar sedan. Igår hade jag dubbelpass innehållande spjut och 250 meterslopp. Spjutet gick FANTASTISKT bra och jag kom på en ny teknikgrej natten innan som jag var tvungen att prova på passet. Det handlar om mitt stämben (vänster ben) och gjorde stor skillnad i hur jag fick med mig farten ut i spjutet. Sjukt skön känsla och jag fick rysningar över hela kroppen! Jag var tvungen att skrika ut min glädje och Leffe skrattade åt mig Det var längesedan jag kände ett sådant lyckorus på ett träningspass. Det var efterlängtat.

På kvällen sprang jag 6*250 meter med gångvila. Jag ska berätta för er som undrar om jag alltid är taggad och motiverad: Jag var helt död! Jag ville bara gråta. Benen svarade inte och fötterna var slöa i marken. Men vet ni vad? Jag hade en sjuhelsikes inställning och jag gjorde det jag skulle. Och trots att jag kände som jag gjorde så kunde jag hålla mina tider. Jag körde det passet ensam och peppade mig själv med bra ord under hela passet. Jag försökte dansa runt lite under gångvilan och vara sådär äckligt positiv. När jag gick i mål i sista loppet höll jag på att kräkas och jag hade kramper i magen. Men gud, så nöjd jag var Jag var nöjd för att jag inte lät mig knäckas. Jag var nöjd för att hela kroppen skrek “stanna” (inte på ett skadekänning-sätt såklart utan av trötthet och då får jag alltid fortsätta) och jag bara fortsatte. Jag var nöjd för att jag bara ville sova innan jag gick till passet men att jag ändå lyckades framkallad en gnutta entusiasm hos mig själv. När jag var klar tänkte jag: “Det här, det har jag igen sen. Fan, vad det här stärkte mig!” och sedan åt jag en god kycklingsallad med avokado med min vän Danne, syster Bella och hennes två kompisar, spelade spel hela kvällen och fick en rejäl omgång stryk för att senare hoppa i säng tillsammans med mitt underbara “Alfapet”.

Imorse körde jag ett kanonpass i styrkan. Jag persade i djupa benböj och fick börja med frivändningar igen efter ett långt uppehåll. Även innan det här passet kände jag mig nästintill svimfärdig och jag kunde inte se hur jag skulle orka genomföra allt det som var min uppgift idag. Men jag tog en promenad i skogen för att mjuka upp kroppen, hälsade på min vän Danne på Bosön och tog samtidigt en kopp kaffe innan mitt pass började 08.30… Phu! Jag börjar förstå talesättet: “du är din egen största motståndare”. Jag har noterat det, men kommer att skita i det

Jag har sovit en timme. Ätit en god och lång lunch och nu är jag snart redo för dagens andra pass. Det blir ett lättare pass (som jag ofta har när det första är så pass tungt som idag) som betyder mage, rygg, bensparkar, kaststyrka och balans.

Jag hoppas att ni är ute i solen och vilar upp er. Jag hoppas att ni njuter och mår bra.

Vi hörs snart igen

Kramar i massor

Det här var en bra dag!

Vad är det egentligen som gör att en dag känns bättre än en annan dag? Jag kom på mig själv med att sitta och njuta av livet. Och främst av allt så njöt för att min dag har varit så händelserik. Händelserik? Ska jag använda det ordet? Jag funderar lite på vad det innebär. Jo. Jag kan faktiskt kalla den så.

Jag har haft att göra precis hela dagen. Men ändå hunnit med att hämta andan och vila en timme. Det har med andra ord funnits en balans. Det gillar jag. Då mår jag som bäst!

Jag började dagen vid 07.00-tiden. Duschade länge och skrubbade kroppen noga. När jag gör det känner jag mig alltid 5 kilo lättare. Jag brukar duscha innan träningarna. Jag tror att jag har sagt det till er förut? Jag åt en bra frukost, hann få en puss av min kille på Statoil när jag tankade innan jag åkte till träningen och genomförde ett riktigt bra styrkepass. Jag kände mig stark och smidig trots de nio 300-ingarna igår. Jag fick visserligen stressa hem för att hämta ultraljudet till sjukgymnasten Anna och slänga i mig en lunch på Bosön på en kvart men det verkade inte bekomma mig. Jag fick massage av Elvis 13.00 - 15.00 och kroppen kändes löjligt bra när jag gick där ifrån. Jag kände mig onekligen som en ny människa!

Jag äkte hem och somnade i soffan. Jag kände ett inre lugn som jag undrar vart det kom ifrån. När jag vaknade åt jag en lätt sallad och började med att rensa bland papper, kassar och väskor som jag har stående precis överallt. Jag bryggde kaffe och sörplade på det medan jag plockade undan så mycket jag kunde. Jag hängde upp en ny tavla i mitt sovrum. Jag gick och handlade, kissade Coco och satte mig här i mitt mysrum.

Kanske jag känner den där känslan av belåtenhet tack vare att allt har gått i ett idag? Allt har gått i ett på ett BRA sätt. Jag fick liksom inte den där panik-känslan som jag kan känna när jag märker att jag har mer att göra än vad jag klarar av. Om ni förstår? Jag kanske svamlar nu. Haha, skriver bara sånt som jag själv förstår

Jaja, en bra dag har det varit i alla fall. Jag hoppas att kvällen blir lika härlig. Jag vill ha lite mer ljus i min lägenhet men kan inte riktigt det där med bra belysning. Har ni tips så skicka dem. Är det något speciellt jag ska tänka på? Jag vill ha ett mjukt men ändå “piggt” ljus. Ska lamporna placera på något speciellt sätt?

Fundera på det ni

Puss & Kram Nadja

Nästa sida »