Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

INNaN JaG DRaR.

God lunch vapendragare dĂ€r, VĂ€skan Ă€r packad, trĂ€ningsprogrammen Ă€r skrivna och om nĂ„gra timmar kommer min taxi för att köra mig mot Arlanda.  Jag vaknade med lite halsont idag och kĂ€nslan av panik kröp pĂ„ mig. Jag har INTE tid att bli sjuk nu.  Men Ă„ andra sidan sĂ„ sprang jag grymma intervaller i förrgĂ„r och kroppen brukar alltid reagera pĂ„ det.  Jag har Ă„terigen satt Agne-Nadja-pers i styrkan och jag har sprungit mina 3 km snabbare Ă€n tidigare och nu ser jag fram emot att fĂ„ ut min nyvunna kraft i grenarna. Det Ă€r Ă€ndĂ„ det som rĂ€knas.  Stark Ă€r roligt att vara, men det Ă€r friidrott jag hĂ„ller pĂ„ med.  Det Ă€r teknik och kĂ€nsla som ska samstĂ€mmas. Rytm och timing och explosivitet vid precis rĂ€tt tillfĂ€lle.  I Barcelona kommer jag att trĂ€na intervaller och hoppstyrka tillsammans med ATEA. Passen Ă€r uppbyggda sĂ„ som jag brukar köra dom och det ska bli roligt att se vad mina atleter dĂ€r mĂ€ktar med.  Jag har kameran med mig och kommer att fota sĂ„ mycket jag bara kan och hinner med.  Med mig pĂ„ resan har jag ocksĂ„ mina nya favorittassar: Ascoola seglarskor frĂ„n Qlar Kommunikation!  Jag Ă€r ju lite smĂ„tt galen i skor och den sidan kan ingen hejda mig frĂ„n att leva ut.  Att Barcelona sedan Ă€r den shoppingtokiges stad behöver vi inte gĂ„ in nĂ€rmre pĂ„...  Jag har inte alls mycket att sĂ€ga idag, jag ville mest kika in och sĂ€ga hej. Och önska dig en bra dag. Och sĂ€ga att jag tycker att du ska unna dig din favoritdryck i solen under dagen ❀ Vilken min blir vet du ju... SKÅL! 

DeN DĂ€R KĂ€NSLaN.

VĂ€nnen dĂ€r, En halvbrun Casadei sitter hĂ€r och tĂ€nker pĂ„ dig. Jag har varit pĂ„ lĂ€ger i Torremolinos med mitt trĂ€ningsgĂ€ng och jag Ă€r sĂ„ glad och vĂ€ltrĂ€nad.  Jag blir bĂ€ttre och starkare, snabbare och smidigare för varje dag. Jag tror att jag sa det i mitt senaste inlĂ€gg ocksĂ„ men jag bara mĂ„ste fĂ„ sĂ€ga det igen!  För jag blir sĂ„ fantastiskt motiverad nĂ€r det hĂ€r flytet infinner sig... Det var nog fyra Ă„r sedan sist. Fyra Ă„r sedan jag kĂ€nde hur allting gick uppĂ„t istĂ€llet för det dĂ€r plana som man som idrottare mĂ„nga gĂ„nger behöver fighta sig igenom.  Det Ă€r aldrig roligt att stanna för lĂ€nge pĂ„ en och samma nivĂ„, men nödvĂ€ndigt för att kroppen ska klara av steget efter.  Vi har haft underbara dagar tillsammans i Spanien jag och gĂ€nget. Vi har lĂ€rt kĂ€nna varandra bĂ€ttre och vi har skrattat massor. Och trĂ€ffat nya vĂ€nner.  Jag och Moa (som springer hĂ€ck och hoppar lĂ€ngd) pratade om att livet pĂ„ lĂ€ger Ă€r sĂ„ avslappnat och bra. Det Ă€r bra för att man Ă€ter, sover, leker, trĂ€nar, trĂ€nar, trĂ€nar och mellan passen tĂ€nker pĂ„ annat Ă€n trĂ€ning.  Det Ă€r sĂ„ viktigt för systemet att man fĂ„r logga ut och koppla bort ibland. Att tĂ€nka trĂ€ning 24/7 Ă€r ingenting jag tror pĂ„. Det finns dom som gör det, och jag har testat men fick inte önskat resultat.  Mina bĂ€sta resultat har alltid kommit nĂ€r jag har mĂ„tt som bĂ€st vid sidan om trĂ€ningen. NĂ€r jag har haft nĂ€ra till skratt, bra relationer och viktigt stöd frĂ„n familj och vĂ€nner.  NĂ€r Ă€r du ditt bĂ€sta jag? Har du tĂ€nkt pĂ„ det nĂ„gon gĂ„ng?  NĂ€r har du kunnat prestera under press? NĂ€r skakar du av dig misslyckanden snabbast och försöker igen? Vid vilka tillfĂ€llen har du som starkast plöjt dig igenom dina motgĂ„ngar?  Jag minns att jag innan Finnkampen 2012, dĂ€r jag ocksĂ„ satte personligt rekord i lĂ€ngd (6.33) tĂ€nkte pĂ„ min syster Giselas skratt innan hoppet.  Jag hörde hennes röst och sĂ„g hennes lyckliga ansikte framför mig och kĂ€nde mig sĂ„ stark.  Humor och glĂ€dje har en enorm kraft!  Humor ger oss ocksĂ„ en chans att se krĂ€vande situationer som lite mer lĂ€ttsamma.  HĂ„ller du med mig? ❀ Jag Ă€r hemma i Stockholm en snabbis idag. Jag behöver hĂ€mta ut mitt nya pass som kommit till Solna för att sedan Ă„ka vidare pĂ„ nĂ€sta uppdrag:  Barcelona med min huvudpartner ATEA!  Jag ska trĂ€na skiten ur dom i fem dagar och jag hoppas att dom kommer att uppskatta min hest skrikande röst genom tuffa intervaller och hoppstyrkepass.  Efter det Ă„ker jag tillbaka till VĂ€xjö igen för att börja förbereda mig inför tĂ€vlingsdebut...  Jag Ă€r SÅ taggad och förvĂ€ntansfull. Hoppas att du Ă€r det ocksĂ„.  Puss pĂ„ nosen och ha Glad Valborg i efterskott ❀

OjDĂ„.

NĂ€men, det Ă€r visst nĂ„n som Ă€r tillbaka!  Det Ă€r sant som det stĂ„r och det Ă€r ocksĂ„ en mening frĂ„n en av Lars WinnerbĂ€cks sĂ„nger. SĂ„klart. Jag kĂ€nde att jag ville göra min entrĂ© med en poetisk touch. Hur mycket det nu blev av den varan lĂ€r vi vara oense om. Och jag Ă€r nog pĂ„ din sida nĂ€r jag tĂ€nker efter. Du mĂ€rker att jag Ă€r pĂ„ ett lustigt humör idag va?  Jag kĂ€nner mig busig nĂ€r vi inte har setts pĂ„ lĂ€nge. NĂ€stan som om det vore en liten nyförĂ€lskelse.  Vad har hĂ€nt hĂ€r dĂ„? Börja du! Jag gissar att du kommer att berĂ€tta en massa skoj, en del ledsamma saker och nĂ„gra spĂ€nnande.  Till "mamman" vill jag gĂ€rna börja med att skicka ett hjĂ€rta ❀ För jag vet att hon har det tufft.  Sen vill jag berĂ€tta att jag har förelĂ€st för KHK i Karlskrona - pĂ„ ENGELSKA! Min första förelĂ€sning nĂ„gonsin pĂ„ detta sprĂ„k som jag egentligen inte alls behĂ€rskar.  Men jag hade min suverĂ€na vĂ€n Alex till min hjĂ€lp och i tvĂ„ dagar satt vi inlĂ„sta och skrev ner hela förelĂ€sningen för hand. För att sedan börja jobba med att tala den.  En enorm utmaning för mig. Du kan ju förstĂ„ alla dessa fackord som jag knappt ens förstĂ„r pĂ„ svenska...  Men, resultatet blev BRA ta mig tusan! Och jag Ă€r jĂ€ttenöjd och stolt över mig sjĂ€lv.  Och stackars Alex fick inte göra mycket under hennes visit hos mig. Men med tanke pĂ„ att hon har börjat sticka sĂ„ kanske hon inte brydde sig.  NĂ€r jag gick in i min egen vĂ€rld satt hon dĂ€r i soffan och jobbade med nĂ„got mörklila garn som ska bli en halsduk.  SĂ„ mysigt. Trots allt.  Och jag Ă€r sĂ„ lyckligt lottad som har hittat min vĂ€n i livet.  Förutom plugg och förelĂ€sning sĂ„ har trĂ€ning stĂ„tt pĂ„ schemat. Och sĂ„ bra det har gĂ„tt!  Jag Ă€r stark men Ă€ndĂ„ lĂ€tt. Och jag har satt pers i korta benböj! Mitt först pers nĂ„gonsin efter cancern!  Jag mĂ€rkte direkt av min nyvunna styrka under lĂ€ngdpasset nĂ„gra dagar senare: för det gick sĂ„ bra.  DĂ€remot fick jag sota för det nĂ„gra dagar senare för kroppen Ă€r inte riktigt van nĂ€r jag höjer nivĂ„n pĂ„ det jag gör. Och jag fick vara flexibel i mina pass nĂ„gra dagar efterĂ„t. Ingenting nytt alltsĂ„. Du har sĂ€kert ocksĂ„ börjat se mönster och smĂ„ tecken bara genom det jag skriver. Snart kan du bli trĂ€nare sjĂ€lv om du skulle vilja det 🙂  "Jaha, du vill trĂ€na en grupp? Vilken utbildning har du?" - "Den bĂ€sta! Nadjas blogg!"  Ha, Ă€ndĂ„ en söt tanke.  NĂ€, nu ska jag göra lite nytta i det hĂ€r livet. Vad ska du göra?  Puss och kram och PS. PĂ„ mĂ„ndag sticker jag pĂ„ lĂ€ger igen 😉 

Envist framÄt.

Torsdag kvĂ€ll och jag sitter med dig i tankarna. Jag har sprungit intervaller pĂ„ kvĂ€llspasset och jag utvecklas Ă„t det hĂ„ll jag vill. Jag har sĂ€nkt bĂ„de mina snitt och topptider och kroppen vĂ€xer sig allt starkare. Jag fĂ„r ut mitt löpsteg bĂ€ttre, jag har blivit mer hoppig och mina muskler studsar under huden. Jag Ă€r för det mesta trött och lite lĂ„g och gĂ„r pĂ„ energireserv, men det fanns ingenting annat att rĂ€kna med nu nĂ€r hĂ„rdtrĂ€ningen vĂ€l satte igĂ„ng. Min fördel denna gĂ„ngen Ă€r att jag var medveten om det innan jag klev in i det. Förra Ă„ret hade jag glömt bort hur det var.  För det var sĂ„ lĂ€nge sedan. Jag fick en otroligt stor mental smĂ€ll dĂ„ ingenting var som jag trodde.  Men, mentala smĂ€llar Ă€r min specialitet. Och som vanligt har vi bara en sak att göra: vi fĂ„r vĂ€lja.  Och jag Ă€r glad att jag valde att fortsĂ€tta stĂ„ i. För idag Ă€r jag bĂ€ttre Ă€n dĂ„. Och jag nĂ€rmar mig sakta men sĂ€kert den plats jag vill vara pĂ„.  Jag har satt "Agne-Nadja-pers" i bĂ„de djupa ben, halva benböj, enbensbenböj och intervalltider.  Och pĂ„ halva benböj Ă€r jag PRECIS lika stark som jag var innan jag slet av hĂ€lsenan och fick cancer!!!  DET, min vĂ€n dĂ€rute, Ă€r min största seger hittills. Det var min utdelning till mig sjĂ€lv för att jag inte har slutat att hoppas.  Jag har ju aldrig vetat att det gĂ„r att bli lika stark igen. SĂ„ du har sĂ€kert mĂ€rkt mina tvivel mĂ„nga gĂ„nger.  Ingen har lovat mig att det gĂ„r. Ingen lĂ€kare har sagt att kroppen ska kunna göra sĂ„. Jag har bara fĂ„tt lita pĂ„ att det ska bli sĂ„.  Och nu vill jag bocka av fler moment pĂ„ min lista. Jag ska bli lika snabb, jag ska hoppa lika lĂ„ngt, jag ska bli lika uthĂ„llig igen.  SnabbhetsmĂ€ssigt ligger jag tre tiondelar ifrĂ„n pĂ„ 60 meter... det Ă€r inte mycket. Det hĂ€mtar jag in. Men sen Ă€r det snabbhetsuthĂ„lligheten. Och den Ă€r kruxig. Men Agne har en plan och jag följer den. Hoppstyrkan Ă€r inte heller pĂ„ plats Ă€n, men jag har börjat lĂ€gga in mer och mer hopp och nog fan ska det dĂ€r gĂ„ vĂ€gen det ocksĂ„!  Jag fĂ„r plocka delar pö och pö. Jag fĂ„r pussla och fortsĂ€tta vara tĂ„lmodig.  Förutom framsteg i trĂ€ningen sĂ„ har jag fyllt Ă„r... det blev inte mycket firande men jag tĂ€nker att jag sparar det tills siffran stĂ„r i 35.  Viktigare denna gĂ„ngen Ă€r det att bĂ„de trillingmorfar och Veronica hĂ€r inne har fyllt Ă„r! ❀ Är det nĂ„gon mer som jag har glömt?  Finns det fler vĂ„rbarn hĂ€r inne?  GRATTIS till er frĂ„n VĂ€xjö Ă€ven om det kommer lite sent... ❀ Jag vill ocksĂ„ berĂ€tta att min lillasyster Bella Ă€r en driven liten tös. Ja, hon kommer alltid att kallas "liten tös" dĂ„ hon Ă€r minsta tjejen i skaran...  Bella har tillsammans med sin kille Peter ordnat vĂ€rldens hĂ€ftigaste sommarnöje! Se hĂ€r: PĂ„ den hĂ€r lĂ€nken kan ni lĂ€sa om vad dom hĂ„ller pĂ„ med. Du och dina vĂ€nner kan Ă„ka ut pĂ„ landet och spela beachvolleyboll tillsammans. FĂ„ maten serverad och tak över huvudet.  Och om du sĂ€ger att du Ă€r skickad hĂ€rifrĂ„n sĂ„ ska jag ta mig tusan se till att du fĂ„r en extra liten överraskning ❀ KvĂ€llen nĂ€rmar sig sitt slut. NĂ„gon av er kanske ska fira födelsedag, en annan kanske kollar tv, nĂ„gon annan kanske hĂ€nger hĂ€r. Oavsett vad du gör sĂ„ hoppas jag att du mĂ„r bra och att du fĂ„r sova gott inatt ❀ Puss och kram.

SĂ„ ViLL jaG BLi.

Hej du fina, Vi behöver prata om en sak. IgĂ„r kvĂ€ll satt jag i bilen pĂ„ vĂ€g till trĂ€ningen och fick ett besked som Ă€ndrar min livssituation oerhört.  Till det bĂ€ttre. Till det lugnare. Till det tryggare.  Och anledningen till att jag lĂ„ter sĂ„ mystisk Ă€r för att det var helt oförberett och det Ă€r ingenting som heller kommer att bli officiellt.  Och eftersom det Ă€r en anonym utstrĂ€ckt hand sĂ„ vill jag passa pĂ„ att tacka hĂ€r. För personerna vet vilka dom Ă€r.  TĂ€nk att det finns mĂ€nniskor dĂ€r ute, som helt spontant vill hjĂ€lpa en annan mĂ€nniska? Bara för att. Bara för att "dom sjĂ€lva vet hur det Ă€r att ha det tufft".  Bara för att "det Ă€r sĂ„ man gör, man ska alltid vara ödmjuk".  Jag började sĂ„klart lipa. Jag har svĂ„rt att hantera kĂ€nslor som uppkommer nĂ€r mĂ€nniskor visar sina stora hjĂ€rtan.  Det fĂ„r mig ocksĂ„ att tĂ€nka pĂ„ vad jag gör för andra mĂ€nniskor: kan jag göra mer? PĂ„ vilket sĂ€tt kan jag glĂ€dja nĂ„gon annan?  SĂ„ det dĂ€r man lĂ€ser om ibland; att vĂ€nlighet föder vĂ€nlighet, kĂ€nner jag stĂ€mmer bra in pĂ„ mig. FĂ„r du ocksĂ„ den kĂ€nslan nĂ€r nĂ„gon ser dig, tror pĂ„ dig, hjĂ€lper dig?  Jag kan sĂ„klart kĂ€nna den kĂ€nslan och handla vĂ€nligt Ă€ven om jag nu inte blir sedd pĂ„ det dĂ€r sĂ€ttet, men jag tycker att det Ă€r en vĂ€ckarklocka.  Jag vill egentligen bara sĂ€ga tack ❀ Jag Ă€r övervĂ€ldigad, varm i hjĂ€rtat och blandar min tacksamhet med trĂ€ningsvĂ€rk... För efter det dĂ€r samtalet igĂ„r sĂ„ trĂ€nade jag Ă€n mer som en galning. Jag kĂ€nde mig sĂ„ enormt energisk och lustfylld och jag hade mer stuns i kroppen Ă€n pĂ„ tidigare styrkepass.  Jag körde benböj, enbensbenböj och utfallssteg och en massa övningar för överkroppen. Vid 21-tiden ringer coach och jag svarar: "Nadja mitt i trĂ€ningen..." Han sĂ€ger: "ja, jag ser det!" Jag visste att jag var ensam pĂ„ HPC sĂ„ jag undrade vad fasen han pratade om och det visade sig att för sĂ€kerhetens skull sĂ„ har dom ansvariga en kamera pĂ„ gymmet fredagar till söndagar.  Coach kunde alltsĂ„ se mig och jag passade pĂ„ att be om att han skulle skriva sms om han sĂ„g nĂ„gra detaljer i tekniken som behövde förbĂ€ttras.  Efter varje trĂ€ningspass skriver jag alltid en kort kommentar till mig sjĂ€lv - om hur det har gĂ„tt, hur energinivĂ„n har varit, hur dom mentala tankegĂ„ngarna har förflutit och om det Ă€r nĂ„got jag behöver jobba pĂ„ till nĂ€sta pass.  Efter detta passet skrev jag bara: "ASBRA!".  Och en stor fet smiley. Fanns inte sĂ„ mycket annat att sĂ€ga.  Jag skulle ha kört vĂ„rens första höjdpass idag. Men eftersom jag var sliten idag efter passet igĂ„r, sĂ„ fick jag bara lĂ„ngjogga och köra stretch. Det gör ingenting, för jag lyckades blinka till mig att fĂ„ hoppa höjd imorgon istĂ€llet. SĂ„, sĂ„ kommer det att bli.  Segrar kan komma i olika former och jag Ă€lskar dom trots att dom ibland Ă€r smĂ„.  Nu tar vi lördagskvĂ€ll tycker jag.  BerĂ€tta gĂ€rna hur du mĂ„r, det var sĂ„ lĂ€ngesedan jag hörde av dig ❀ Puss och kram frĂ„n en glad.

SMĂ€RToR.

Fruuuukost... och jag sitter hemma efter ett Ă„tta timmars sömn och besök hos naprapaten och kan Ă€ntligen röra mig igen.  MĂ„ndagens stĂ„hej blev för tufft för mig. Efter ett styrkepass pĂ„ morgonen med tusen och en övningar sĂ„ borde jag förstĂ„tt att kroppen skulle reagera.  NĂ€r jag hade lagt mig i sĂ€ngen för att sova och en stund senare försökte resa mig för att gĂ„ och kissa sĂ„ kunde jag inte röra benen. Jag hade SÅ ont i ryggen. Jag kom inte upp. Och det gjorde mig sĂ„ jĂ€kla rĂ€dd.  Vid minsta rörelse sĂ„ högg det i hela lĂ€ndryggen. Men jag förstĂ„r varför. För pĂ„ kvĂ€llen sprang jag Ă€ven hĂ€ck. Benen kĂ€ndes rappa pĂ„ uppvĂ€rmningsövningarna men oerhört tunga under löpningarna.  Och Agne fnittrade sĂ„klart. "Jag förstĂ„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„r, jag fattar att det kĂ€nns Nadja. Men det Ă€r sĂ„hĂ€r det ska vara". Och jag sa att jag vet att han vet, men att det Ă€r tungt Ă€ndĂ„. Benen var som betong. Jag tog mig igenom hela passet och var nöjd efterĂ„t.  Isade ner underbenen och Ă„kte hem för att vila.  IgĂ„r vaknade jag med alldeles för svĂ„ra smĂ€rtor och fick Ă„ka pĂ„ behandling istĂ€llet för trĂ€ning.  Det var ett bra beslut. För att springa igĂ„r hade inte varit ett alternativ.  Idag fortsĂ€tter vi att ta hand om kroppen och jag ska cykla 50 x 20 sekunder pĂ„ lĂ€tt motstĂ„nd men vĂ€ldigt snabbt.  Vi vill inte belasta ryggen dagen efter behandling, men jag kommer att vara fit for fight till helgen igen.  Sitter och pratar med Leo om det hĂ€r just nu och jag berĂ€ttade om vĂ„r trĂ€ning för dagen. Hon var med förra Ă„ret och dĂ„ kunde jag inte springa nĂ„gon hĂ€ck alls. SĂ„ att jag kan springa nu Ă€r underbart bra!  Vi bĂ„da minns att vi bara satt pĂ„ cykel vid den hĂ€r tiden...  Kommer du ihĂ„g nĂ€r jag började klaga pĂ„ ryggen? Var det efter SM eller innan?  Jag har lite tappat greppet om tiden...  Ett cykelpass vĂ€ntar pĂ„ mig och frukost innan det vore ju toppen. Eller vad tycker du?  Hoppas att du och din kropp mĂ„r bra. Snart gör vi helg!  Mamman: massa kramar till dig igenom dina undersökningar och behandlingar ❀ Puss & kram  Och sĂ„ det vackraste jag hört pĂ„ vĂ€ldigt lĂ€nge: LĂ€s meningen tvĂ„ gĂ„nger ❀

I’m OFF.

Woop woop och hej lördagskvĂ€ll, hej kĂ€ra du och hej VILA!  Huvudet dunkar och tröttheten gör mig slö, men jag kan Ă€ndĂ„ glĂ€djas över min ledighet.  Jag firar den inte stort. Men jag firar. En halv melon Ă€r inköpt, kaffe pĂ„ kvĂ€llen unnar jag mig med ett leende och popcorn med smörsmak ska in i den hĂ€r munnen.  IgĂ„r fick kroppen sig en rejĂ€l omgĂ„ng. Du har ju koll pĂ„ vad jag körde. Jag gnĂ€llde nĂ„gra timmar innan, just hĂ€r. Varje vecka har jag som mĂ„l att öka pĂ„ mina vikter, om sĂ„ bara med ett kilo. Jag gillar att se att jag gĂ„r framĂ„t. Jag Ă€lskar att klara lite mer varje pass.  DĂ€rför Ă€r det bra att vi börjar pĂ„ sĂ„ lĂ„ga vikter. Agne tĂ€nker att vi först behöver vĂ€nja oss, inte hetsa som vi tĂ€vlingsmĂ€nniskor sĂ„ snabbt gĂ€rna gör. Och jag lyder honom, men jag har samtidigt stenkoll pĂ„ vilka vikter jag hade pĂ„ vilka repitioner förra vintern.  Jag ser snabbt att jag har gĂ„tt framĂ„t.  Och övningen du ser ovan; press bakom nacke, kunde jag inte köra alls förra vinter eftersom jag fick problem med kastaxeln.  I vinter kan jag köra. Och jag fĂ„r en chans att bli riktigt stark i överkroppen igen.  Jag fick heller aldrig köra chins och dips, för axeln bara gav upp sĂ„ fort jag gjorde nĂ„gonting ovanför huvudet eller dĂ€r axeln skulle pressa nĂ„got uppĂ„t. Jag kan inte köra fullt ut nu heller, men igĂ„r kom jag pĂ„ att jag kan köra excentriskt!  Jag tar mig upp och hĂ„ller emot hela vĂ€gen ner. Och det funkar!  Jag blir sĂ„ sjukt lycklig nĂ€r jag hittar lösningar pĂ„ nĂ„got som försöker hindra mig.  Och behöver jag sĂ€ga att min bröstrygg och mina latz inte Ă€r okej idag?  Jag har sĂ„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„ ont.  Jag mĂ€rker att jag inte har kört det hĂ€r pĂ„ fler, flera Ă„r.  Men vilken fantastisk trĂ€ning. Jag Ă€r överförtjust i att göra övningar med bara kroppen. Jag tror pĂ„ den stabiliteten man fĂ„r nĂ€r man kan kontrollera kroppen utan vikter.  Jag tror pĂ„ kombinationen av vikter och egen kroppsstyrka.  Blir vi bara starka utan att kunna röra oss smidigt sĂ„ tror jag inte att vi kan utnyttja vĂ„ra krafter Ă€ndĂ„.  Min klocka visar precis innan 19 och jag rĂ€knar timmarna jag fĂ„r vila till nĂ€sta pass. För i morse var det tungt pĂ„ riktigt.  Med mina stolpiga ben skulle jag springa backe tillsammans med resten av gruppen. Det var en gemensam kĂ€nsla av trötthet över oss alla nĂ€r vi möttes pĂ„ HPC för att fĂ„ skjuts ut i skogen av Agne.  Vi har alla ont, men att göra det smĂ€rtsamma tillsammans underlĂ€ttar. Att fĂ„ Ă€nnu mer ont i grupp har sin charm.  Jag Ă€r en sĂ„dan som oftast tystnar nĂ€r jag upplever smĂ€rta. Allt mitt fokus lĂ€ggs pĂ„ att ta mig igenom.  Lisa dĂ€remot Ă€r grym pĂ„ att peppa och hejar ofta pĂ„ oss andra precis innan ett lopp eller nĂ€r vi flĂ„sar efter ett.  8 x 100 meter plus 3 x 200 meter i backe var uppgiften vi tillsammans skulle lösa.  Jag sĂ„g stjĂ€rnor och fick syra och var tyst som en mus efterĂ„t.  SmĂ€rtan tar över hela mitt system och gör mig bĂ„de arg och stolt. Idrott Ă€r alltid en cocktail av kĂ€nslor.  Vad gör du som du egentligen inte mĂ„r bra av men som du gör Ă€ndĂ„ för att du vet att du kommer att mĂ„ bra senare?  Visst Ă€r det en rolig frĂ„ga? För om jag bara tĂ€nker bort idrotten för en sekund sĂ„ har jag sjĂ€lv svĂ„rt att komma pĂ„ nĂ„got i det "vanliga livet".  Nu kommer jag att pussa dig pĂ„ pannan och önska en trevlig lördag. Jag ska plöja nĂ„gra avsnitt Suits och njuta av att jag inte behöver trĂ€na kroppen ett skit imorgon.  Puss & kram kĂ€mpe dĂ€r ute ❀

SĂ„ BRa Var DeT iNTe…

Freeeedag ho hey Om inte tiden lugnar ner sitt tempo en aning sĂ„ Ă€r jag 100 imorgon. Kul pĂ„ ett sĂ€tt kanske, för dĂ„ bjuder jag in till fest.  TrĂ„kigt bara att 67 Ă„r swishat förbi sĂ„ snabbt.  PĂ„ tal om att swisha sĂ„ funkar inte den funktionen pĂ„ min nya mobil. Jag behöver göra om proceduren och installera om allting frĂ„n datorn.  Men jag har bĂ€ttre saker för mig. Jag hoppar höjd med en gnutta timing igen!  I onsdags hoppade jag för första gĂ„ngen med en kĂ€nsla som kĂ€ndes som pĂ„ det andra benet, det ben jag haft sedan jag var sju Ă„r.  Jag attackerade in i kurvan, strĂ€ckte pĂ„ mig - lĂ„ng och stĂ„tlig. Kaxig och kraftfull. Och nĂ€stan, nĂ€stan nailade en snygg bĂ„ge över ribban.  Den hĂ€r grenen Ă€r tĂ„lamodsprövande mina vĂ€nner. Jag fĂ„r kĂ€mpa med ett huvud som egentligen vill gĂ„ pĂ„ autopilot och en kropp som vill slĂ€nga sig Ă„t andra hĂ„llet.  Jag skrek som en dĂ„re dĂ€r pĂ„ Vallen nĂ€r jag klarade 1.60. Nytt personligt rekord pĂ„ fel ben.  Agne kunde inte hĂ„lla sig för skratt men dĂ€mpade mig: "lugn nu, sĂ„ bra var det inte".  Haha, ja ja. JOOO. SĂ„ bra var det visst!  Testa att skriva en uppsats med vĂ€nster hand istĂ€llet för höger. Testa att skjuta en boll med ditt andra ben. Testa att göra nĂ„got spegelvĂ€nt i hög hastighet.  SÅ bra var det visst, Agne 😉  Nog om det. Det var det roligaste den hĂ€r veckan men vi ska nog kunna klĂ€mma fram nĂ„got annat skoj ocksĂ„ innan vi avslutar.  Jag vill tacka dig för ditt engagemang med den hĂ€r sidans nya namn ❀ Jag har inte kunnat bestĂ€mma mig för nĂ„got Ă€n, men brukar behöva tid för att smĂ€lta nya idĂ©er innan jag sĂ€tter dom i verket.  Min förkylning har satt sina spĂ„r och det var först i onsdags som jag började kĂ€nna mig piggelin igen. Det mĂ€rks direkt pĂ„ trĂ€ningen. Den dĂ€r lilla procenten av extra energi behövs nĂ€r jag trĂ€nar.  Är det nĂ„gon som vet hur man presterar utan energi?  Kula, sprint, styrka, kast och spjut har jag hunnit med. Jag Ă€r nöjd med utvecklingen sĂ„hĂ€r lĂ„ngt och hĂ„ller pĂ„ att fylla upp kroppen med kraft till nĂ€sta tĂ€vling.  Mitt besök pĂ„ sjukhus blev uppskjutet till 29:e augusti, dĂ„ det blev missförstĂ„nd och min lĂ€kare ska pĂ„ semester.  Gör mig ingenting. Jag vill inte förstöra mitt flow just nu.  Jag Ă€r en flitens myra idag: jag tvĂ€ttar och ska springa hĂ€ck vid 10-tiden. Jag hoppas pĂ„ pigga och glada ben och ett jĂ€vlar anammar som fĂ„r Agne att undra vad som har hĂ€nt.  Jag ska ringa min syster och störa pĂ„ FaceTime. Lilla Ludde och Jakob blir i alla fall fĂ„nigt fnittriga nĂ€r moster ringer.  Nu ringer min timer ocksĂ„. FĂ€rdig tvĂ€tt ska in i tumlaren. Jag bör sĂ€tta fart.  Om en vecka kan jag berĂ€tta nĂ„got roligt för er. Det handlar om att ni kommer att kunna se mig i tv-sammanhang. Jag berĂ€ttar sĂ„klart mer nĂ€r det Ă€r dags! ❀ Nu piper jag ivĂ€g.  Puss och kram frĂ„n södra Sverige 

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.