Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Nya MĂ„L.

Älskade bekantskap, vĂ€rmande vĂ€n och kloka bollplank ❀ Jag har pĂ„börjat sĂ„ mĂ„nga inlĂ€gg, raderat, börjat om och raderat igen. Varje gĂ„ng jag har satt mig för att skriva sĂ„ har en stress kommit över mig: "jag har inte tid att sitta hĂ€r, jag behöver göra nĂ„got annat. Jag behöver göra nĂ„got nyttigt".  Upp pĂ„ det sĂ„ har sidan lĂ„st sig, det har inte funkat att publicerat bilder, den har stĂ€ngts ner utan förvarning och mitt tĂ„lamod har trytit.  Det har varit för mycket problem och jag Ă€r sĂ„ trött pĂ„ WordPress att jag skulle kunna stĂ€mma skiten. Nu Ă€r jag ju en liten fegis egentligen, kombinerat med för lite ork att driva en sĂ„dan process, sĂ„ det kommer aldrig att hĂ€nda. Men tanken Ă€r rolig.  Jag har haft tre mĂ„nader med en mĂ€rklig inre stress och oro. Jag har haft svĂ„rt för att sĂ€tta fingret pĂ„ vad det har varit. Jag har haft svĂ„rt för att ge mig sjĂ€lv de hĂ€r stunderna med bara dig.  Hela sommaren bestod egentligen av att jag skulle fĂ„ min bristning rehabiliterad sĂ„ att jag skulle fĂ„ tĂ€vla innan sĂ€songen tog slut. Att ha ett timglas i ögonvrĂ„n varje vaken stund Ă€r pĂ„frestande.  Rehabiliteringen gick ju bra och jag hoppade pĂ„ nĂ€stan full ansats nĂ„gra dagar innan SM. Jag tĂ€nkte att det skulle gĂ„ vĂ€gen men nĂ€r det vĂ€l blev dags tog jag ett beslut som Ă€r sĂ„ olikt mig att jag typ fick fem identitetskriser pĂ„ en och samma gĂ„ng: jag sket i att tĂ€vla. Jag chansade inte. Jag bröt ett mönster.  Och det Ă€r jag glad för nu men det medförde en mĂ€ngd med kĂ€nslor som jag har behövt hantera. Och det Ă€r sedan gammalt - det kostar energi att hantera situationer.  Förutom krĂ„nglande hemsida, en skada och inre stress sĂ„ har jag ocksĂ„ fĂ„tt huvudbry över mitt tempel - min kropp. För nĂ„gra mĂ„nader sedan fick den fnatt och jag Ă„kte in akut till sjukhuset.  Jag satt i bilen, 22:00, nĂ€r jag plötsligt fick kramp över luftstrupen och trodde för nĂ„gra sekunder att jag skulle kvĂ€vas. Jag kunde inte svĂ€lja, skrika pĂ„ hjĂ€lp eller vrida pĂ„ huvudet.  Men jag blev hittat i min bil och fick hjĂ€lp till sjukhuset av underbara Ramona. En vĂ€n som du snart kommer att fĂ„ lĂ€ra kĂ€nna mer.  Det lĂ€skiga var att jag bara kunde andas vĂ€ldigt lĂ„ngsamt in genom nĂ€san. Och det enda jag kom ihĂ„g var att jag tĂ€nkte: "hĂ„ll dig bara lugn, fĂ„r du panik och pulsen gĂ„r upp sĂ„ kommer du inte att fĂ„ luft alls".  Jag fick trĂ€ffa en noggrann och duktig lĂ€kare. Han gick igenom nĂ€sa, hals och öron.  Ingenting. Som alltid visade min kropp pĂ„ bra vĂ€rden och det har varit frustrerande att inte fĂ„ veta.  Jag har fĂ„tt kramp i halsen tidigare, men aldrig över struphuvudet och inte sĂ„ att jag inte kan andas... och givetvis har den hĂ€r oron ocksĂ„ funnits med under sommaren.  I det stora hela sĂ„ har sommaren varit ganska trist. Vilket Ă€r befriande Ă€r erkĂ€nna. Jag har haft magiska somrar, halvdana somrar och skittrĂ„kiga. Och det Ă€r ingenting konstigt. Det Ă€r precis sĂ„dĂ€r hela livet Ă€r. Ibland svinkul, ibland mellanmjölk och ibland en pina.  Nu Ă€r det hĂ€r sĂ„klart en summering. Ett snitt, liksom. Givetvis har det funnits ljusglimtar! Jag har haft glada vĂ€nner pĂ„ besök, jag har badat (!), jag har fĂ„tt Ă€ran att vara trĂ€ningskompis till Jeanine.  Jag har gjort roliga intervjuer, jag har grillat, jag har varit pĂ„ bra förelĂ€sningar.  Jag har firat födelsedagar hos mĂ€nniskor jag Ă€lskar, jag har dansat, jag har varit med pĂ„ spelkvĂ€llar, jag har trĂ€ffat nya mĂ€nniskor.  Jag har gĂ„tt promenader (försöker hitta magin i det). Och! Det kanske mest spĂ€nnande av allt: jag har börjat trĂ€na min egen mamma!  Hon var prisutdelare pĂ„ Veteran-SM i Karlskrona och bestĂ€mde sig efter det att hon ska tĂ€vla nĂ€sta Ă„r! Och eftersom hon har haft svenskt rekord i lĂ€ngdhopp sĂ„ förstĂ„r du ju att hennes krav inte Ă€r speciellt lĂ„ga - hon ska VINNA Veteran-SM.  Hennes tanke Ă€r att gĂ„ ner 20 kilo, trĂ€na fyra gĂ„nger i veckan med min hjĂ€lp och sen köra teknik i dem grenar hon vĂ€ljer att tĂ€vla i.  Hela hennes resa kommer du att kunna följa hĂ€r och pĂ„ min instagram. Hur tror du att det kommer att gĂ„?  För egen del Ă€r tvĂ„ lĂ€ger inbokade och inomhussĂ€songen hoppas jag fĂ„ starta tidigt. Jag Ă€r ganska trött pĂ„ att trĂ€na utan att fĂ„ mĂ€ta mina krafter. NĂ€r jag nu dessutom börjar se slutet pĂ„ min karriĂ€r sĂ„ kĂ€nns det extra vĂ€rdefullt att kunna tĂ€vla.  Och att jag skriver "se slutet" betyder nu inte att slutet vĂ€ntar runt hörnet. Jag ser i alla fall tvĂ„ Ă„r framĂ„t. Det jag menar Ă€r att det Ă€r mer tydligt nu att allt har ett slut, mer tydligt Ă€n nĂ€r jag var 16 om man sĂ€ger sĂ„.  Dessutom har jag mĂ„l kvar att uppnĂ„ innan ni blir av med mig ❀ Jag har trĂ€ningsvĂ€rk efter ett pass igĂ„r som skulle vara "lĂ€tt och enkelt". Och mer vĂ€ntar. Jag hoppas att min kĂ€ra mor har samma kĂ€nsla.  Största kramen, skratt Ă„t ditt hĂ„ll och puss ❀ Nadja 

DeT SPRiDS GLĂ€DJe.

Oh la laaa vĂ€nnen dĂ€r,  Jag Ă€r hemma igen!  Sverige snöar och jag Ă€r fortsatt sjuk. Jag reste hela dagen igĂ„r. LĂ€mnade hotellet 05.45 och Barcelona 08.10.  Satte fötterna pĂ„ svensk mark vid 12.30-tiden för att sedan ta tĂ„get mot VĂ€xjö 17.21.  Behöver jag sĂ€ga att jag var trött nĂ€r VĂ€xjö vĂ€lkomnade mig 21.50?  Visst Ă€r det irriterande nĂ€r jag skriver ut varje minut? 😉  NĂ„got annat som Ă€r irriterande Ă€r SJ. SjĂ€lvklart stötte tĂ„get pĂ„ problem, vilket Ă€r helt okej. Problem Ă€r en del av livet, och SJ. Vad som dĂ€remot inte Ă€r okej Ă€r att SJ:s personal stĂ„r och fullkomligt tokskriker pĂ„ oss som kommer frĂ„n det försenade tĂ„get till den andra anslutningen.  "Skynda er! Snabba pĂ„! Hoppa bara in! Kom igen dĂ„Ă„Ă„Ă„!" Jag menar, att dom Ă€r stressade Ă€r knappast vĂ„rt fel men stress gör nĂ„got med mĂ€nniskor. Det Ă€r nĂ€stan lite lĂ€skigt.  Hur reagerar du pĂ„ stress? NĂ€r minuterna Ă€r rĂ€knade, nĂ€r du har en deadline som du kĂ€nner att du inte hanterar? Vad gör du dĂ„?  Det Ă€r absolut mitt eget fel att jag hade problem med att fĂ„ med min stora packning pĂ„ tĂ„get, men jag hade inte rĂ€knat med att fĂ„ springa  200-meters perrongintervaller med den.  Nog om det. Vi har roligare saker att prata om Ă€n sĂ„.  TrĂ€ningsresan med ATEA har varit ett minne för livet. Jag har fĂ„tt en chans att testa pĂ„ min coachningsförmĂ„ga och jag gillar det mycket.  Jag har fĂ„tt lĂ€ra ut hopp, löpning, armpendling, styva fötter och hĂ„llning.  Jag har fĂ„tt lĂ€ra kĂ€nna nya vinnarskallar, fĂ„tt se nĂ€r mĂ€nniskor tar ut sig fullstĂ€ndigt, ta hand om en skada och kĂ€nna pĂ„ stĂ€mningen och sammanhĂ„llningen i ett företag som öser pĂ„ framĂ„t.  Min livslust Ă€r stor och jag Ă€r sugen pĂ„ att testa pĂ„ mĂ„nga saker, som du vet. SĂ„ nu Ă€r min nya lust att starta trĂ€ningsresor! Det kommer sĂ€kert inte att hĂ€nda, jag har annat att tĂ€nka pĂ„ nu. Men det Ă€r en kittlande tanke.  Och jag tror att intresset skulle vara stort.  FörstĂ„ sĂ„ roligt att Ă„ka ivĂ€g tillsammans: trĂ€na med musik, Ă€ta bra mat, lyssna pĂ„ inspirerande förelĂ€sningar och trĂ€na lite till?!  Skulle du haka pĂ„ om jag ordnade nĂ„got sĂ„dant?  Klockan nĂ€rmar sig 11.00 och jag vill skicka ivĂ€g en grattishĂ€lsning till en kvinna som jag inte tror att du kĂ€nner Ă€nnu:  Hon heter Anette och nĂ€r jag har tid över frĂ„n trĂ€ning och andra Ă„taganden sĂ„ fĂ„r jag utnyttja min utbildning pĂ„ henne och hennes mans företag ApelgĂ„rden AB.  Jag fĂ„r en chans att utveckla andra sidor hos mig sjĂ€lv och jag fĂ„r ta ansvar pĂ„ andra omrĂ„den Ă€n inom trĂ€ning. En balans av idrott och att anvĂ€nda hjĂ€rnan tror jag Ă€r ett vinnande koncept.  Jag vet att jag gjorde sĂ„ mellan 2008-2011 och jag reagerade vĂ€ldigt bra pĂ„ den kombinationen.  Jag vill gratta henne hĂ€r eftersom hon Ă€r som ni: hon tĂ€nker pĂ„ sina medmĂ€nniskor och hon hjĂ€lper till om hon kan.  Och visst Ă€r det sĂ„ att döttrar ofta hyllar sina egna mammor, men jag som kĂ€nner Anette lite mer nu kan inte annat Ă€n att hĂ„lla med om det som hennes dotter Jennifer har skrivit till henne:  En oerhört vacker text som vi alla sĂ€kert kan kopiera över till dom som betyder mest för oss i vĂ„ra liv.  SĂ„, GRATTIS pĂ„ din dag Anette. Tack för att du Ă€r en sĂ„ inspirerande medmĂ€nniska ❀ Nu har klockan sprungit ivĂ€g igen... jag kom in i den dĂ€r berömda bubblan.  Jag sĂ€tter ett finger mot den och sprĂ€cker den. Jag behöver ju göra annat ocksĂ„. Ingen trĂ€ning idag dock, jag har halsont och min kropp fĂ„r vila.  Ta hand om dig, dom du har omkring dig och dom som inspirerar dig.  Kram ❀

FRySeR iHjÀL.

Glad eftermiddag darling,  Hur Ă€r livet?  Mitt Ă€r febrigt, frossigt och krĂ€kigt. Jag har influensan!!  Det började igĂ„r pĂ„ morgonen och eskalerade vid lunch. Jag sov i flera timmar. Var fast pĂ„ annan ort och kunde inte ta mig hem. Men vid 18-tiden satte jag mig och styrde Rio mot vĂ€xjö.  Aldrig har en resa gĂ„tt sĂ„ lĂ„ngsamt. Jag körde nog i 50 hela vĂ€gen. Allting bara gungade.  Jag har sovit i tvĂ„ par mjukisbyxor och tvĂ„ tjocktröjor. Och inte Ă€tit mer Ă€n tre djungelvrĂ„l och tvĂ„ fruktgodisar pĂ„ tvĂ„ dagar. Börjar kĂ€nna mig liiiiite matt nu.  Fick ett ryck för en timme sen och tĂ€nkte att jag bara mĂ„ste bestĂ€lla hem pizza. Det var en bra tanke men jag klarade bara av att Ă€ta en slice. Jag blev dock vĂ€ldigt glad över att det fungerade med hemkörning! Har aldrig testat det hĂ€r i VĂ€xjö tidigare. Men det var smidigt och toppen. SĂ„ fort jag reser mig upp sĂ„ snurrar huvudet sĂ„ att gĂ„ ut för att handla var liksom inte nĂ„got alternativ.  Är vi fler sjuka hĂ€r inne eller Ă€r jag helt ensam?  Det som Ă€r bra med att vara sjuk Ă€r att det inte finns en tillstymmelse av rastlöshet. Det finns liksom ingenting att göra. Man kan bara ligga platt fall. Somna, vakna och somna om igen.  Det som sticker i mig Ă€r att jag missar trĂ€ningspass. IgĂ„r skulle jag har sprungit 200-ingar och 150-meters lopp. Lite snabbare Ă€n tidigare. SjĂ€lvklart blev det ingenting med det.  Att trĂ€na nĂ€r jag Ă€r sjuk Ă€r ett big NO NO. Sen kan vi ju diskutera vad "sjuk" innebĂ€r, men du fattar.  Bara jag sitter och skriver nu sĂ„ blir jag trött. Jag behöver gĂ„ och lĂ€gga mig.  Men först vill jag berĂ€tta att det kommer en gĂ€stbloggare hit: Jonas Hedman.  Han Ă€r skribent och ett friidrottsorakel ala Lennart Julin. Han har koll pĂ„ det mesta. Och han kommer att uppdatera oss pĂ„ det roliga inom friidrottsvĂ€rlden.  Redan imorgon kommer ett inlĂ€gg som handlar om min gren: mĂ„ngkamp! Ni som gillar friidrott fĂ„r chans att stĂ€lla frĂ„gor och fĂ„ bakom-kulisserna-tips.  Roligt va? 🙂  Nu behöver jag kurera mig. SnĂ€lla ge mig tips pĂ„ hur man fĂ„r bort det dĂ€r som alla sĂ€ger att man bara mĂ„ste "vĂ€nta och vila ut".  NĂ„gon sitter sĂ€kert pĂ„ en mirakelkur ❀ Puss pĂ„ nosen och ha en frisk och glad kvĂ€ll, Nadja 

LuGNa NeR DiG Va.

Kaffekopp, trĂ€ningslopp, spa-dopp, galakropp och livshopp.  SĂ„ mĂ„nga olika "opp". Och du borde ringa mig och sĂ€ga just det för jag ligger kvar i sĂ€ngen.  Ibland kĂ€nns det som att jag Ă€r vĂ€rd det. Samtidigt som jag kĂ€nner det, sĂ„ snurrar det en liten tanke i bakhuvudet: "du kan inte ligga hĂ€r en hel dag. Ingen normal mĂ€nniska gör sĂ„dĂ€r. Du borde gĂ„ upp".  DĂ€rför Ă€r det bra med djur i sin nĂ€rhet: dom bryr sig aldrig. Dom bara ligger och njuter. Inga problem hĂ€r inte.  Mitt nya Ă„r körde rivstart de luxe och har bjudit mig pĂ„ lite av varje. Jag har hittat lugn hos mamma och ett fint tanke-bollplank i Jennifer.  Att upptĂ€cka andra mĂ€nniskors syn pĂ„ saker, höra deras vĂ€rderingar och pĂ„ vilket sĂ€tt dom ger rĂ„d Ă€r alltid en kick för mig.  Och nĂ€r man badar bubbel hos mamma i den minus 8-gradiga luften under en stjĂ€rnklar himmel kommer man fram till mycket bra. Som att nĂ€shĂ„ret fryser till is förbannat fort och att vi borde haft mössor pĂ„ oss. Öronen höll ju pĂ„ att trilla av.  Allt sĂ„nt dĂ€r som beskrivs sĂ„ lĂ€ckert i alla magasin Ă€r nog just mest lĂ€ckert i text. I verkligheten uppstĂ„r komplikationer.  Man fĂ„r pyttelite halsont och vill bara gömma sig under en kudde...  Mitt liv fick ytterligare stjĂ€rnglans nĂ€r min bĂ€sta vĂ€n Alex kom ner pĂ„ besök i fredags förra veckan. Vi trĂ€nade det första vi gjorde.  Alex smet till gymmet och jag fick bĂ„de hoppa och springa.  Agne har modigt lagt in olika former av hopp för mig och jag klarade det utan problem.  Vi hoppar pĂ„ en mjuk matta för att göra belastningen mindre.  Jag fick ocksĂ„ springa motstĂ„ndslöpning och frĂ„gade uppnosigt om sex lopp verkligen var tillrĂ€ckligt.  "Du kommer att mĂ€rka att det Ă€r tillrĂ€ckligt" var svaret jag fick.  Jag slĂ€ppte det och tĂ€nkte att det alltid gĂ„r att tjata sig till ett extra lopp nĂ€r det vĂ€l Ă€r dags. Men det behövdes INTE.  Jag lĂ„g utslagen pĂ„ marken undrade vad som hĂ€nde.  Agne klappade tröstande pĂ„ min rygg och bad mig att komma ner till testrummet nĂ€r jag hade andats klart - vi skulle köra igenom vaderna ocksĂ„.  Jag somnade pĂ„ banan. Vaknade upp 20 minuter senare nĂ€r andra atleter kom in i hallen. SlĂ€pade mig ner till Agne och körde igenom vaderna.  Alex lĂ„g och körde baksidor pĂ„ en boll och jag tĂ€nkte snabbt "vad hĂ„ller hon pĂ„ med? Är hon inte trött?". Bara för att jag Ă€r utmattad sĂ„ ska alla andra gĂ€rna vara det ocksĂ„.  Vi Ă„kte hem, fixade mat och sa i mun pĂ„ varandra: "vi behöver vila". SĂ„ Alex ringde Ronneby Brunn och sa: "hej, vi Ă€r tvĂ„ otroligt stressade tjejer hĂ€r. Och vi behöver behandling. Nu" Vi var egentligen ute i ej god tid men dom fixade fram andrum Ă„t oss.  Vi Ă„kte glada i hĂ„gen. Peppade pĂ„ att bara fĂ„ vara.  En idĂ© kommen i precis rĂ€tt tid.  Jag behövde verkligen fĂ„ stĂ€nga av en stund och Alex var ju galet nervig efter en lĂ„ng tĂ„gresa.  Det blev massage med varma stenar och ett arombad.  Jag har aldrig fĂ„tt massage pĂ„ det sĂ€ttet tidigare. Det Ă€r vĂ€ldigt olikt idrottsmassage.  Vi fick en ansiktsbehandling som vi skulle sköta sjĂ€lva och jag Ă€r ju inte direkt tjejen som kan sĂ„nt dĂ€r. Men jag tror att min mask blev finnemang.  Om du vill lĂ€skas lite mer sĂ„ fĂ„r du fler bilder hĂ€r (inte för att min mask kommer att leda till att Ronneby Brunn fĂ„r fler kunder, sĂ€kert snarare tvĂ€rtom. Men för att du ska fĂ„ drömma dig bort nĂ„gon minut). Och ja, under dom hĂ€r tvĂ„ dagarna vek jag undan frĂ„n min plant based-kost. Och vet ni vad? Det kĂ€ndes BRA! ❀ Jag har mer att berĂ€tta men jag vet hur lĂ„nga blogginlĂ€gg suger musten ur dig.  SĂ„ jag strosar vidare. Ett trĂ€ningspass stĂ„r pĂ„ agendan och jag ska boka in möten inför imorgon.  SĂ„ puss och kram sĂ„ lĂ€nge ❀

HoN LÄG STeGeT FöRe.

Hej fina julfirande (?) vĂ€n ❀ Har du haft det bra och avkopplande? Har du hittat lugnet eller stressat med skinka och köttbullar och glögg och rödbetssallad?  Jag fick vĂ€rsta chocken under jul. Jag har ju bara Ă€tit plant based food ett tag och tĂ€nkte att jag mĂ„ste testa lite julskinka och Ă€gg nĂ€r det Ă€ndĂ„ Ă€r julafton. Mmmm, det hade sĂ€kert varit suverĂ€nt gott om jag inte hade fĂ„tt feber och frossa och totalt magras!  Och det fick mig att tĂ€nka: kanske Ă€r det verkligen inte bra för kroppen med animaliska produkter? För varför reagerade jag inte sĂ„dĂ€r nĂ€r jag bytte frĂ„n kött till plant based? Varför mĂ„dde jag bara bra dĂ„?  En massa frĂ„gor vĂ€cktes hos mig och nu mĂ„r jag illa bara jag tĂ€nker kött.  SĂ„ dĂ€rför har jag nu handlat hem "nyttigt" igen.  SĂ„ idag har min rening börjat igen och jag har bara behövt besöka toan tre gĂ„nger jĂ€mfört med ungefĂ€r 12 under julen. Lite inside information bara 😉  Till middag blev det vegofĂ€rs i bröd och mĂ€ngder med sallad, stekta champinjoner och sojabönor med vitlök. SĂ„ jĂ€kla gott!  Och enkelt...  Nu Ă€r jag inne pĂ„ mat igen. Jag blir sĂ„ fokuserad pĂ„ mina smĂ„ projekt. Om dom inspirerar mig.  Annat som inspirerar mig Ă€r trĂ€ning och den har varit fortsatt lugn. Precis som livet hĂ€r inne och Ă€ven pĂ„ instagram.  Jag har försökt att vila frĂ„n att stressas av sociala medier... det Ă€r skönt ett tag, och sen saknar jag allting. Bilder och intryck och dig. Ketchup Ă€r fortfarande med mig pĂ„ allting och han Ă€r mer nĂ€rgĂ„ngen Ă€r nĂ„gonsin tidigare. Jag vet att nĂ„gon undrade vart han har varit och han har hĂ€ngt med Gunnars förĂ€ldrar Britt och Lars under nĂ„gra mĂ„nader. Detta för att jag inte ville ha med honom nĂ€r jag trĂ€nar och reser och förelĂ€ser.  Han har det bĂ€ttre dĂ€r nĂ€r mitt liv bara Ă€r stressigt. Och jag vill att han ska mĂ„ bra och fĂ„ sin dos av uppmĂ€rksamhet. Det lilla livet...  Det Ă€r tur att jag har ett extra stopp hĂ€r hos mamma och Allan ocksĂ„. För dĂ€r fick han vara medan jag för fyra dagar sedan stack upp till Stockholm för ett blixtinkallat möte med en potentiellt ny samarbetspartner.  Jag fick bra vibbar i magen direkt nĂ€r jag klev in pĂ„ kontoret! Kolla vilket hĂ€ftigt mottagande.  Min sponsor RĂ„bergs Bil rĂ€ddade mig eftersom Rio Ă€r pĂ„ lagning. Jag fick lĂ„na en bil utan att blinka och den hade effekter inuti kan man sĂ€ga. PĂ„ hemvĂ€gen sĂ„g det ut sĂ„hĂ€r: Och nej, jag sĂ„g inte ens hur jag tog bilden, jag hade ögonen pĂ„ vĂ€gen och mobilen vid bröstet och tryckte bara av i blindo.  Men ser ni vad det stĂ„r? Haha, "varning: trött förare. Ta en paus nu".  SĂ„ jĂ€kla hĂ€ftigt.  Under julen har vi fĂ„tt finfrĂ€mmat av lillasyster Daniela ocksĂ„.  Hon kom, hon sĂ„gs, hon segrade:  Det mysiga Lexington-inredda rummet i huset dĂ€r alla vill bo hade hon bokat för flera mĂ„nader sedan och den som ville sova över fick snĂ€llt dra sig till sjöstugan.  Vidriga syster. Hur kan man ens planera sĂ„ lĂ„ngt i förvĂ€g?! Vem har tid med att boka ett rum hos sin egen mamma? Grrrrr.  Svar: En syster som vet att man slĂ„ss om platser likt hela havet stormar eftersom man har sex andra konkurrenter.  Jag har bokat det rummet till nĂ€sta Ă„r redan nu. Sorry Daniela. Den sĂ„g du inte komma va? 😉  (Nöjd_tjej_83)  Jag sitter hos mamma och laddar upp batterierna ytterligare innan jag ska Ă„ka och trĂ€na i VĂ€xjö imorgon.  Jag hoppas att du haft en skön ledighet och har fyllt pĂ„ med en massa bra grejer. KĂ€rlek, vĂ€rme, vila och humor.  Jag önskar dig en god fortsĂ€ttning och skickar en puss ❀

SLĂ€PP aLLVaReT.

Jag har tröttnat pĂ„ all min musik och sökte pĂ„ "gamla godingar" pĂ„ Spotify och VIPS sĂ„ har jag massa nygammalt att plugga igen öronen med.  Vad sĂ€gs om Highway Stars och "I am an astronaut"? Eller Ledins "SlĂ€pp hĂ€starna fria".  Tack gode gud för musiken. Jag kan förĂ€ndra kĂ€nslotillstĂ„nd pĂ„ fem minuter genom att lyssna pĂ„ viss musik.  Idag vill jag vara glad och lĂ€ttsam. DĂ„ blir det enkla och tralliga lĂ„tar. Jag har haft en otroligt pressad tid som fortfarande inte Ă€r över, men idag fĂ„r jag chans att andas lite och det tĂ€nker jag göra.  Jag har visserligen tvĂ„ trĂ€ningspass - bĂ„de styrka och hĂ€cklöpning men det Ă€r inte samma sak som det andra som har hĂ€ngt över mig. Livet kan vara sĂ„ pĂ„frestande ibland. Och jag mĂ€rker att jag har lĂ€tt för att stressa upp mig nĂ€r jag fĂ„r för mycket pĂ„ mitt bord i kombination med att det touchar mitt samvete.  FörfrĂ„gningar som Ă€r viktiga men som innebĂ€r jobb som förvĂ€ntas göras gratis. Mejl frĂ„n nĂ„gon medmĂ€nniska som behöver nĂ„got. Och jag vill sĂ€ga JA till allt. Men rĂ€cker inte till.   Men igĂ„r jag lĂ€ste en sĂ„ vĂ€ldigt bra text av Johannes Hansen som fick mig att ta ett djupt andetag istĂ€llet för att vrida upp tempot Ă€nnu mer:  Speciellt gillar jag meningen om att inte ta sig sjĂ€lv pĂ„ sĂ„ stort allvar.  Jag menar, det jag inte kan ge finns det tusen andra som kan. Det finns ingen vĂ€rld som stĂ„r och faller med mig. Och jag skrattade nĂ€r jag lĂ€ste den dĂ€r meningen.  Vem fan tror jag att jag Ă€r?!  Som du vet sĂ„ gillar jag kĂ€ftsmĂ€llar och dĂ€r fick jag en. NĂ€r du ser det lĂ€ttsamma i livet gĂ„r allt sĂ„ mycket lĂ€ttare. Det Ă€r bara nĂ€r jag blandar in mina kĂ€nslor som jag pĂ„verkas.  Min syster Daniela skrev ett lysande sms till mig en gĂ„ng nĂ€r jag gick pĂ„ högvarv och tyckte att ingenting var gott nog.  Hon skrev: "KĂ€ra Nadja, du har liksom hjĂ€rtat utanpĂ„ kroppen..." Och det ligger sĂ„ mycket i den meningen. LĂ€s den igen och fundera pĂ„ vad hon menade.  Vad tror du?  TrĂ€ningen dessa veckor har gĂ„tt över förvĂ€ntan och jag trivs sĂ„ vĂ€ldigt bra i min kropp just nu.  Sedan testveckan jag gjorde dĂ€r alla testvĂ€rden hade skjutit i höjden har jag fĂ„tt nytt sjĂ€lvförtroende.  Tillit till min egen förmĂ„ga och mitt psyke har jag alltid haft, men tron pĂ„ att kroppen skulle hĂ€nga med denna hösttrĂ€ning har varit vacklande.  Jag hade en kittlande tanke nĂ€r vi startade i september: tĂ€nk att fĂ„ köra ALLA pass. Inte missa ett enda.  Och det höll ett tag. Tills hĂ€lsenor, baksidor och rygg började sĂ€ga ifrĂ„n pĂ„ grund av den totala belastningen.  Skillnaden detta Ă„ret Ă€r att Agne och jag har alternativ som gör mig lika trött och utmattad. Det dĂ€r kom vi pĂ„ i somras och funkar lika bra under hösttrĂ€ning som nĂ€r vi toppar formen.  Vi har ocksĂ„ lagt till en övning för att stĂ€rka upp vĂ€nster vad som fanimej helt somnade till efter att hĂ€lsenan gick av.  Som du vet sĂ„ har jag försökt med mycket: ström, vanliga tĂ„hĂ€v och fotstyrka till förbannelse.  Det hjĂ€lpte till en viss grĂ€ns. Men nu behöver jag Ă€nnu mer POWER.  SĂ„ vi kör i en maskin som fungerar precis som bromsman pĂ„ Bosön. Jag fĂ„r hĂ„lla emot tyngder som jag egentligen inte orkar och den styrs av en dator. Linor drar stĂ„ngen upp och ner. Inga vikter behövs.  PĂ„ bara tvĂ„ veckor mĂ€rker jag skillnad! Speciellt i den vanliga löpningen.  Det Ă€r tisdag lunch och jag Ă€r kissnödig.  Toan - jag kommer!  Puss & kram 

SNyGG HÀCK! 

Hej vĂ€nnen,  Jag har skrivit, suddat ut och skrivit igen. Och suddat Ă€nnu en gĂ„ng. Den hĂ€r gĂ„ngen suddar jag ingenting.    Jag började skriva och kom pĂ„ mig sjĂ€lv med att bara lĂ„ta fingrarna gĂ„ över bokstĂ€verna. Jag var tom i skallen. Som nĂ€r du hör folk prata omkring dig men inte tar in nĂ„gonting.  Jag har trĂ€nat SÅ BRA! Och det suger musten ur mig. Och jag har haft ett schema lika tight som dom dĂ€r skinnbrallorna du har lĂ€ngst in i garderoben.  Jag tar ett djupt andetag var tionde minut, allt för att vara sĂ€ker pĂ„ att jag faktiskt har andats.  Jag Ă€ter som en jĂ€kla hĂ€st, har febervarma kinder nĂ€stan varje kvĂ€ll och hinner inte med mina wordfeud-vĂ€nner och spel.  Men jag Ă€lskar det, pĂ„ nĂ„got konstigt sĂ€tt.  Jag Ă€r med frĂ„n start in i den hĂ€r hösttrĂ€ningen och jag har Ă€n sĂ„ lĂ€nge, elfte dagen in, varit med pĂ„ ALLA pass.  PĂ„ mitt trĂ€ningsschema ser jag en grön bock vid alla moment och allt som dom andra kör kan jag ocksĂ„ köra.  Lycka!  Och igĂ„r fick jag en vĂ€ldigt hĂ€rlig "jĂ€klar-sĂ„-lĂ„ngt-jag-har-kommit-upplevelse". Vi sprang hĂ€ck pĂ„ morgonen. Denna gren som jag har legat efter med hela tiden och som jag pĂ„ grund av hĂ€lsenan inte kunde köra sĂ„ som Agne och jag önskade förra vintern.  I tvĂ„ mĂ„nader fick jag göra annat medan dom andra atleterna sprang med fel ben, rĂ€tt ben, olika avstĂ„nd och i intervaller.  Och nĂ€r jag vĂ€l hade en bra dag sĂ„ fick jag springa pĂ„ 76 cm. Du vet ju att 84 cm Ă€r mina tĂ€vlingshĂ€ckar.  Detta stressade mig och jag kĂ€nde att jag tappade tid.  Men igĂ„r! IgĂ„r sprang jag pĂ„ 76 - 84 och 91 cm!!  Agne berĂ€ttade att jag gjorde runt 85 hĂ€ckpassager under detta pass.  Det Ă€r typ det jag gjorde totalt förra vintern. Inte riktigt sĂ„ illa, men verkligen nĂ€st intill.  SĂ„ förstĂ„ kĂ€nslan över att redan sĂ„hĂ€r tidigt kunna springa dessa viktiga pass.  PĂ„ SM i Falun sĂ„ trĂ€ffade jag vĂ„r förbundskapt Karin Torneklint. Denna kvinna som jag tycker Ă€r sĂ„ cool. Rak, rĂ€ttfram men Ă€ndĂ„ mjuk. Och grym pĂ„ hĂ€cklöpning.  SĂ„ jag passade pĂ„ att frĂ„ga: "hur blir jag snabb i hĂ€ck?!" Jag Ă€r alltid nyfiken, vill alltid ha bra tips och rĂ„d och sjĂ€lvklart passar jag pĂ„ nĂ€r ett tillfĂ€lle dyker upp.  Hennes enda svar: "Spring hĂ€ck." Ha ha. Jaha. Aj aj kapten. Ska bli!  Och Agne har fattat grejen sedan lĂ€nge: vi springer med bĂ„da benen, vi springer pĂ„ konstiga avstĂ„nd, vi blir utmanade hela tiden.  Och igĂ„r chockade han mig rejĂ€lt nĂ€r han höjde hĂ€ckarna till 91 cm. Jag har faktiskt aldrig sprungit pĂ„ sĂ„ höga hĂ€ckar. NĂ„gonsin i livet.  Men det brydde sig inte Agne om. "Det Ă€r vĂ€l bara att springa" tyckte han.  SĂ„ det gjorde jag.  Vilka sjukt höga hĂ€ckar! Men en positiv grej fick jag med mig: jag tvingas ligga högt med höften. Jag kan inte sjunka ner en millimeter. För dĂ„ springer jag rakt in i den. Och precis detta vill Agne locka fram hos mig.  Hög höft.  Mmmm, sĂ„ enkelt livet Ă€r ibland.  Efter trĂ€ningen fick jag i mig mat snabbt, men hade inte tid för min dagliga vila för bara nĂ„gon timme senare var det dags för intervju och jag fick snĂ€llt hoppa in i duschen för att fĂ„ bort den vĂ€rsta stanken och göra mig anstĂ€ndig. Jag trĂ€ffade journalist Karin och vi pratade lĂ€nge. Jag bjöd pĂ„ kaffe och glutenfria bars och vi bĂ„de skrattade och grĂ€t dĂ€r vid mitt matsalsbord. Hon var sĂ„ mysig och hĂ€ngde med i allt berĂ€ttande. Hon hade bokat tid med fotograf vid VĂ€rendsvallen 15.30 och nĂ€r hon kollade klockan och sĂ„g att vi var sena fick vi eld i rumpan. Det var bara att ge sig av.  Vi fotade i en timme och jag kĂ€nde mig som en tant nĂ€r jag fick frĂ„gan om jag kunde göra ett hopp av nĂ„got slag. "AlltsĂ„, om jag ska hoppa sĂ„ behöver jag vĂ€rma upp. Jag kan inte bara hoppa sĂ„dĂ€r..." Haha. Jag tĂ€nkte direkt pĂ„ hur jag hade varit som ung. Behövdes ett hopp sĂ„ hoppades det, en löpning - inga problem. NĂ„gra armhĂ€vningar? Javisst. Allt jag gör nu krĂ€ver uppvĂ€rmning. Jag fĂ„r ingenting gratis lĂ€ngre. Jag hade till och med förvarnat Karin om att hon inte skulle bli rĂ€dd om jag började gör konstiga ljud ifrĂ„n mig. Jag gör det mest hela tiden nu.  NĂ€r jag böjer mig ner för att ta pĂ„ mig skor, om jag sĂ€tter mig i bilen, tar upp ett par nycklar, reser mig frĂ„n en stol... Allting i kroppen vĂ€rker. KnĂ€na knakar och ryggen knastrar.  Och jag lĂ„ter precis som min pappa.  "Ouff, aouch, ooooooo, aaaaaa, huh". Jag sĂ€tter en peng pĂ„ att den som inte vet om att jag elittrĂ€nar aldrig hade trott det om dom sĂ„g mig pĂ„ stan.  Dom hade trott att jag var lĂ„ngtidsskadad eller bara vĂ€ldigt skrymplig.  Jag fick en halvtimmes vila pĂ„ golvet inne pĂ„ HPC innan resten av trĂ€ningsgĂ€nget kom och vi startade pass nummer tvĂ„.  200 meter "oĂ€ndligt" var Ă„terigen uppgiften. 200 meter tills benen inte lĂ€ngre orkar.  Agne vet hur man jĂ€vlas han.  NĂ€r vi var klara och jag fick komma innanför dörren dĂ€r hemma var jag grĂ„tfĂ€rdig.  Röd om kinderna och med blanka ögon stod jag framför badrumsspegeln och erkĂ€nde för mig sjĂ€lv att jag hade misslyckats med min planering under dagen. Det hade blivit för mycket. Hela kroppen hade reagerat. Jag var rödflammig överallt och huden hettade. Det brann under ögonlocken och jag kunde inte ens ta mig in i duschen för andra gĂ„ngen den dagen.  Jag satte mig pĂ„ en stol och glodde pĂ„ ingenting med halvöppen mun.  Men nu har jag sovit och jag och trĂ€ningsvĂ€rken Ă€r redo för rond tvĂ„.  Nu frĂ€schar vi till oss med lite skratt istĂ€llet!  Puss ❀

ReNSa MiG.

Rosorna framför mig har redan börjat hÀnga trots att jag fick dom igÄr. Det var aldrig nÄgon bra idé att stÀlla dom för nÀra ljusen. Jag tÀnkte inte. Min hjÀrna Àr trött. Jag Àr trött. Jag kÀnner mig lite tom pÄ energi. LÄg. Har en kvalmig kÀnsla inom mig. Som om jag var svept i bomull. KÀnner mig inte sÄdÀr vaken och alert som jag brukar göra. Kroppen Àr pigg och rör sig gÀrna snabbt. Men tankarna gÄr lÄngsamt. Jag har ingen energi att ta tag i smÄsaker och det mesta gör mig irriterad och less. Det kÀnns som om att jag aldrig kommer ikapp. Inte hittar kÀnslan av att jag Àr vÀrd att vila. PÄ riktigt. Det finns alltid nÄgot som "mÄste" göras. Finns alltid nÄgot att snygga till, skicka ivÀg, svara pÄ, stÀda undan, plocka isÀr, hÀlla ut. Hur vilar man upp en trött hjÀrna? Trötta tankar? Hur stÀdar man? FrÀschar till? Hur fÄr man nytt brÀnsle? Jag brukade veta hur jag skulle göra. Visste att en tripp hem till familjen skulle fÄ mig att mÄ bra, kunde alltid rÀkna med att skön musik och en bra bok skulle göra mig lugn. Visste att ett stortjut skulle rensa mig. Kunde utan att bli besviken förvÀnta mig att mina egna ord och tankar pÄ ett papper skulle samla mig. VÀnner fyllde tomma depÄer. Skratt gjorde mig lÀttad. TÀnda ljus lockade fram det mjuka i mig. Idag hjÀlper ingenting av det. Jag tappar ord och glömmer saker. Ljusen nÀsta stör mig dÀr dom flammar med sina blekgula fÀrger. Borde dom inte brinna i mer rött? Jag kan inte grÄta. För jag hittar inte in till kÀnslorna. Jag hÀlsar inte pÄ familjen, för bara tanken pÄ att sÀtta mig i bilen som jag Àlskar, gör mig handlingsförlamad. Jag kollar efter passande bilder till det hÀr inlÀgget och stör mig pÄ att jag bara mÄste skratta pÄ vartenda jÀkla bild. Vad Àr det med mig och kameror?! Och varför fotar jag inte mer blommor och vackra vyer? Jag bör boka den dÀr tvÀttiden, dammsuga, rensa i mina trÀningsvÀskor. Packa inför en reklaminspelning i Kivik imorgon. Svara pÄ mejl, gÄ ut med soporna, köpa ny linsvÀtska, Àta nÄgot... Men jag sitter bara hÀr. Det Àr som om att jag har bly i det omrÄde dÀr beslutsamheten sitter. Jag tÀnker pÄ det som Anders GÀrderud sa till mig en gÄng: "du mÄste bli mer uppgiftsoritenterad Nadja. Bara gör det du ska. Inte tÀnka sÄ mycket". Den meningen har alltid fyllt mig med rÀtt energi. Har mÄnga gÄnger fÄtt mig att göra saker bara för att dom bara ska göras. Men vad gör jag nÀr jag inte ens kommer igÄng av den? Jag behöver bara vila. Just nu. Det skulle vara sÄ otroligt skönt att med ett snyggt snitt öppna upp mig och spola rent dÀr inne. Alternativt göra en tarmrensning. Mm, det skulle kÀnnas stÀdat. TÀnk om man kunde rensa hjÀrnan pÄ samma sÀtt? Vem skulle gjort det dÄ? Hand upp. Klockan nÀrmar sig 19.30. Det Àr söndag och Valborg och kommit med vÄren. Jag behöver hitta ett nytt sÀtt att tanka energi pÄ. Jag tÀnker börja leta nu. Kommer du pÄ nÄgot sÄ vÀlkomnar jag dina meningar hÀr. Kram frÄn en trött 

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.