Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

1-0 TiLL ViLjaN.

GODMORGON DARLING ❀ HĂ€r fĂ„r du en toabild:  class= Eller ja... det Ă€r frĂ„n en bajjamajja. FrĂ„n i söndags. FrĂ„n ungefĂ€r en timme innan Rosa Bandet-loppet.  class= I söndags var det nĂ€mligen dags för min adept Jeanine att ta sig an sitt mĂ„l: att klara av milen pĂ„ Lidingöloppet.  Och hon hade ingen aning om att jag faktiskt skulle springa loppet med henne. Jag hade skrivit dagen innan att jag skulle komma och heja pĂ„ henne och alla andra som har jobbat runt henne sa samma sak.  Hon trodde in i det sista att hon skulle ta sig runt sjĂ€lv.  Jag bytte om i smyg, fick köra "nervös-kissen" tillsammans med projektets allt-i-allo Micke och överraskade sedan Jeanine mitt i hennes uppvĂ€rmning.  Loppet sköts ivĂ€g och Jeanine kĂ€mpade SÅ hĂ„rt och tappert. Hon fick svallningar under loppet (eftersom medicinerna hon fortfarande tar pĂ„verkar henne) och jag kunde inte göra mycket för att svalka henne. Hon sa att det kĂ€ndes som om att hon höll pĂ„ att brinna upp.  Jag försökte blĂ„sa pĂ„ henne, pĂ„ halsen, pannan, under tröjan... vi hĂ€llde kallt vatten pĂ„ hennes handleder och pĂ„ huvudet. Ingenting hjĂ€lpte. Och Ă€ndĂ„ fortsatte hon!  Hon Ă€r min hjĂ€ltinna alla dagar i veckan! Det har varit en enorm Ă€ra att fĂ„ göra det hĂ€r projektet tillsammans med ICA, Cancerfonden, Lidingöloppet och Jeanine. Jag har haft sĂ„ himla roligt och dessutom fick jag, som grĂ€dde pĂ„ moset, kĂ€nna pĂ„ hur det Ă€r att springa en mil.  Jag har inte gjort det tidigare, för jag trĂ€nar inte den typen av trĂ€ning. Men nu fick jag blodad tand och kan absolut tĂ€nka mig att ha det som ett stĂ„ende inslag i livet, en gĂ„ng per Ă„r.  SĂ„ fort det sista avsnittet av "Jeanines vĂ€g till Rosa Bandet-loppet" kommer ut sĂ„ delar jag det hĂ€r sĂ„ att du kan se det. Jag tror att du kommer att kĂ€nna peppen och sedan anmĂ€la dig till nĂ€sta Ă„rs lopp! Spring med mig och Jeanine vet jag! ❀ Förutom filminspelning och löpning sĂ„ har tvĂ„ roliga saker hĂ€nt:
  1. Jag har inlett min hÄrdtrÀning, pÄ riktigt.
  2. Jag har gjort en stor intervju i Runner's World.
Jag brukar vara dĂ„lig pĂ„ att dela med mig av intervjuer hĂ€r, för jag tĂ€nker att det inte Ă€r sĂ„ fruktansvĂ€rt roligt att lĂ€sa om mig igen om man redan gjort det en gĂ„ng.  Men nu var det lĂ€ngesedan och dessutom stĂ„r det om Jeanines uppladdning och upplĂ€gg i den sĂ„ den Ă€r mer Ă€n vĂ€rd att dela.  Det Ă€r tisdag och kroppen Ă€r stel efter milen i söndags. PĂ„ torsdag hĂ„ller jag i en förelĂ€sning hĂ€r i Stockholm innan jag Ă„ker ner mot VĂ€xjö igen.  Vad har du för skoj inplanerat i veckan? Jag vet att Cissi Ă€r pĂ„ lĂ€ger. Lyxosten. Jag vet att mamman kĂ€mpar för sitt liv. Heja dig! Jag vet att Nina K ocksĂ„ kĂ€mpar med smĂ€rtor. Puss och energi till dig! Jag vet att mĂ„nga av mina lĂ€sare sprang 3-milen i lördags och fortfarande har ont idag. Ni Ă€r sĂ„ BRA!  Uppdatera mig. Jag ska stĂ€lla mig i duschen, stretcha baksidorna och sen sĂ€tta pĂ„ en kanna kaffe. NĂ€r jag Ă€r klar sĂ€tter jag mig hĂ€r med dig.  Vi ses snart ❀  Puss.

Du HaR iNGeN aNiNG.

Heeej frĂ„n ett litet bakelsemonster ❀ Jag Ă€r Ă€ntligen hemma i VĂ€xjö igen. Det har varit en lĂ„ng resa och det Ă€r alltid hĂ€rligt att fĂ„ komma hem till sin egen sĂ€ng Ă€ven om det Ă€r fantastiskt att vara utomlands.  Min sĂ€ng Ă€r den bĂ€sta.  Och idag ska jag fĂ„ trĂ€ffa min coach Agne igen. Det var ett tag sedan jag sĂ„g honom nu. Jag tror att han kommer att bli glad över att se hur min muskelmassa har vĂ€xt till sig.  Jag ser fram emot en trĂ€ningsperiod hĂ€r nere nu. Mina trĂ€ningskompisar har haft en veckas vila och Ă€r sĂ€kert hur redo som helst för att köra igĂ„ng. Och dom spar aldrig pĂ„ nĂ„got krut. SĂ„ jag kommer att fĂ„ kĂ€mpa hĂ„rt för att hĂ„lla jĂ€mna steg.  Jag har trĂ€nat mycket styrka i en period nu och det kĂ€nns. Jag kĂ€nner mig tyngre i kroppen men ocksĂ„ mer sammansatt. Mer hel.  Jag mĂ€rkte av styrkan nĂ€r jag hoppade lĂ€ngd pĂ„ Bosön. Visserligen bara med nĂ„gra fĂ„ steg, men Ă€ndĂ„. Jag kĂ€nde att spĂ€nsten lĂ„g dĂ€r nĂ„gonstans och vĂ€ntade pĂ„ mig.  Den kommer sen nĂ€r vi börjar lĂ€tta pĂ„ allting... det ska bli sĂ„ otroligt roligt att se vad som kan komma frĂ„n den hĂ€r kroppen.  Jag kĂ€nner mig helt tom inombords nĂ€r det gĂ€ller förvĂ€ntningar. KĂ€nner mig som ett blankt blad.  Jag har varit sĂ„ trött pĂ„ att kĂ€mpa, sĂ„ ofantligt less pĂ„ motvindar, sĂ„ trött pĂ„ att uppbringa entusiasm inför varje litet förvĂ€ntat framsteg att jag till slut har slĂ€ppt det. Det fĂ„r liksom lite bli som det blir.  Inte sĂ„ att jag pĂ„ nĂ„got sĂ€tt har lagt mig ner för rĂ€kning. Inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt gett upp nĂ„got.  Men jag Ă€r försiktig med vad jag delar med mig av till andra. Dom bilder jag har i mitt huvud och det jag skulle vara nöjd med att prestera vet bara jag. Och det kĂ€nns bra sĂ„.  Det kĂ€nns som om att jag behĂ„ller mer energi pĂ„ det sĂ€ttet.  Den hĂ€r resan, fram till idag, har varit sĂ„ vĂ€ldigt mĂ€rklig. FrĂ„n dom mörkaste dalar till smĂ„ kullar dĂ€r jag bara har kunnat ana solstrimmorna. Aldrig nĂ„gra höga toppar med vackra vyer. Tidigare i livet har jag kunnat uthĂ€rda djupa dalar mycket tack vare att jag fick belöning snabbt i form av det dĂ€r höga.  Dom hĂ€r senaste tvĂ„ Ă„ren av Ă„terhĂ€mtning frĂ„n cancern har varit mer plana. GrĂ„a. Jag har fĂ„tt sĂ€nka min acceptans överallt. Jag har fĂ„tt bli lycklig över sĂ„dant som jag skulle tagit för givet tidigare.  Jag har fĂ„tt bli mindre krĂ€sen.  Det har varit sĂ„ mycket 90% uthĂ€rda och 10% lyckorus och tillfredsstĂ€llelse.  Jag vet att mĂ„nga Ă€r trötta pĂ„ mitt tjat. Men jag vet ocksĂ„ att inte mĂ„nga har gĂ„tt min resa.  DĂ€rför skiter jag i Ă„sikterna om tjatet nu Ă€ven om jag tog illa upp i början. Jag ville ha mer förstĂ„else. Jag tyckte att det var elakt att ha en Ă„sikt om hur snabbt jag borde komma tillbaka efter avsliten hĂ€lsena och cancer.  Jag kunde irritera mig pĂ„ att mĂ€nniskor trodde att allting var sĂ„ enkelt. Än idag kan det störa mig. Men dĂ„ har jag den hĂ€r insikten: det finns ingen dĂ€r ute, vad jag vet, som bĂ€r samma ryggsĂ€ck som jag. Och sĂ„ lĂ€nge det inte finns, sĂ„ kan ingen heller sĂ€ga nĂ„got om det.  Ingen annan har heller referensramar. Ingen annan vet heller hur lĂ„ng tid det bör ta. Det kanske tar ett Ă„r, tvĂ„ Ă„r... eller sĂ„ tar det all tid och gĂ„r inte alls.  Vem vet?  SĂ„ kan du tĂ€nka nĂ€r du gĂ„r igenom nĂ„got svĂ„rt som andra har Ă„sikter om: ingen annan har faktiskt en jĂ€vla aning. Aning om dina omstĂ€ndigheter, dina kĂ€nslor, dina reaktioner, ditt sĂ€tt att ta dig framĂ„t. Och sĂ„ lĂ€nge ingen annan heller har kopierat ditt liv och dina försök RAKT AV - ja, dĂ„ kan dom heller inte sĂ€ga nĂ„gonting.  Du har all rĂ€tt att tycka att det Ă€r slitsamt, ett helvete, kanske till och med omöjligt; men Ă€ndĂ„ ha viljan att försöka.  Du har rĂ€tt till allt det dĂ€r. Jag vet att jag ibland sjĂ€lv har sneglat pĂ„ andra mĂ€nniskor och tĂ€nkt: men vad hĂ„ller han/hon pĂ„ med? Hur svĂ„rt ska det vara?  Men av min resa sĂ„ har jag lĂ€rt mig att det inte Ă€r sjysst att tĂ€nka sĂ„. Eller ens givande. Det Ă€r rent av bara idiotiskt. Och jag har fĂ„tt tĂ€nka om.  Jag vet inte vad mĂ€nniskan jag precis kritiserar i mitt inre faktiskt gĂ„r igenom. Jag har inte hela bilden. Jag ser inte in bakom kulisserna. Jag Ă€r bara en medmĂ€nniska som Ă€r snabb att dömma.  Och varje gĂ„ng jag gör det sĂ„ skĂ€ms jag för mig sjĂ€lv. Men tanken ovan hjĂ€lper mig.  Den hjĂ€lper mig att hĂ„lla fötterna pĂ„ jorden, sĂ„ som pappa alltid har önskat att jag ska göra. PĂ„ den punkten har jag i alla fall lyckats. Och misslyckats pĂ„ sĂ„ vĂ€ldigt mĂ„nga andra.  NĂ€r jag var ung lĂ€ste jag ett citat nĂ„gonstans. Jag lĂ€ste mĂ€ngder med sĂ„dana, och gör fortfarande, sĂ„ frĂ„ga mig inte varifrĂ„n det kommer. Men det fastnade. Och jag har det i bakhuvudet vart jag Ă€n gĂ„r.  SĂ„hĂ€r: "Din uthĂ„llighet Ă€r mĂ„ttet pĂ„ hur mycket du tror pĂ„ dig sjĂ€lv".  Det har följt med mig genom intervaller, genom personliga problem, genom allting egentligen. Jag har alltid kĂ€nt en enorm tro pĂ„ mig sjĂ€lv. Men det har ocksĂ„ kostat energi. Efter en hĂ„rd utmaning har jag kĂ€nt mig urholkad. Förbrukad och fĂ€rdig.  Det kostar att plocka fram bra tankar. Och det stĂ„r alltid och vĂ€ger mot frĂ„gan: "Ă€r det vĂ€rt det?". SĂ„ lĂ€nge vi kan svara JA dĂ€r, ja... dĂ„ tĂ€nker jag att det Ă€r vĂ€l bara att köra. Vad finns det att vara rĂ€dd för?  Jag har hittat mĂ€ngder med svar pĂ„ den frĂ„gan: jag kan vara rĂ€dd för precis allt. Kanske du ocksĂ„. Men vem fan orkar? Jag tröttnade pĂ„ att vara rĂ€dd. Lika mycket som jag snabbt tröttnade pĂ„ att vara "dĂ„lig". DĂ€rför pressar jag mig pĂ„ mina trĂ€ningspass, dĂ€rför gĂ„r jag all in, dĂ€rför fĂ„r det bĂ€ra eller brista.  För jag Ă€r inte rĂ€dd lĂ€ngre.  Jag har varit rĂ€dd för att dö, för vad folk ska tycka, för min framtid, för att ta fel beslut, för att sĂ€ga fel saker, för att inte duga, för att ingen ska tro pĂ„ mig, för att publicera texter, för att orken ska ta slut... i omgĂ„ngar.  Men sĂ„ lĂ€nge du vet, nĂ„gonstans djupt inom dig, att du hanterar det, att det Ă€r övergĂ„ende och att ingen egentligen bryr sig, sĂ„ har du allt du behöver.  Att ingen egentligen bryr sig Ă€r en magisk tanke. För om vi ska vara Ă€rliga - hur snabbt slĂ€pper vi inte saker? Hur snabbt kommer det inte nĂ„got nytt att prata om? Denna morgonens nyheter Ă€r redan mentalt veckogamla.  Dessutom har alla fullt upp med sig sjĂ€lva.  Vi vinner alltid mycket mer pĂ„ att köra vĂ„rt eget race. Det vi innerst inne tror och hoppas pĂ„. Vi vinner sjĂ€lvrespekt genom att vĂ„ga fullfölja vĂ„r lĂ€ngtan.  Vi bĂ€r vĂ„ra huvuden högre, vi stĂ„r mer rakryggade pĂ„ denna jord och vi glöder mer, Ă€ven om vi alldeles sĂ€kert ser löjligt tilltufsade ut ibland.  Det Ă€r vad jag tror.  Jag tror pĂ„ dig som sliter i det tysta, Ă€ven om jag kanske sneglar snett ibland av gammal vana. Jag tror pĂ„ dig som sĂ€ger att du vill men att det inte har visat sig Ă€n. Jag tror pĂ„ dig som sĂ€ger att du kĂ€nner att du kan men inte har gjort det Ă€n.  Jag tror pĂ„ dig som sticker ut hakan Ă€ven om den sticker ut mer Ă€n vad som Ă€r allmĂ€nt accepterat. Jag tror pĂ„ dig som kĂ€nner att du inte har det dĂ€r "lilla extra". För jag vet att vi alla kan plocka fram det. Det Ă€r inte fĂ„ förunnat. Det Ă€r en sak att lĂ€ra sig och att tro pĂ„.  Jag tror pĂ„ dig som "missade tĂ„get", som tog omvĂ€gen, som drog det kortaste strĂ„et.  Jag tror pĂ„ dig som misslyckas, jag tror pĂ„ dig som har förklaringar som omgivningen gĂ€rna gör om till "bortförklaringar". Jag tror pĂ„ dig som Ă€r utrĂ€knad.  Ibland rĂ€cker det att bara veta det.  Puss ❀  

Det Àr igÄng.

Gaaaaah!  Jag sitter som naglad hĂ€r: Redan innan det började fick skĂ€rmen Ă„ka upp. Ingenting ska missas. För idag kör Bianca Salming sin första riktigt stora mĂ„ngkamp och du vet ju att min gĂ€stbloggare Jonas Hedman skrev om henne senast.  Vi hoppades pĂ„ att hon skulle fĂ„ vara med och det fick hon. Hon har inlett bra pĂ„ första grenen 60 meter hĂ€ck (8.87) och snart vĂ€ntar höjdhopp. Hennes bĂ€sta gren.  SĂ„ sjukt spĂ€nnande!  Och samtidigt hoppar Torneus lĂ€ngdkval. Han har redan direktkvalat med sitt lĂ€ngsta hopp för sĂ€songen: 7.96.  Och vid 12.45 kommer allas vĂ„r Sanna Kallur att inta den röda lĂ€ckra banan...  En annan person jag tycker att du kan hĂ„lla ett extra öga pĂ„ Ă€r min klubbkompis Fanny Roos. Hon stöter kula 10.50 och gör det riktigt bra. DĂ€r har du en kvinna med krut i kroppen!  SjĂ€lv laddar jag med frukost för att senare springa intervaller.  Jag blir sĂ„ OTROLIGT pepp nĂ€r jag fĂ„r kolla pĂ„ ett mĂ€sterskap innan jag sjĂ€lv ska trĂ€na.  Jag kom hem sent i förgĂ„r och har mĂ„tt lite dĂ„ligt sen min magsjuka dag i Spanien. Jag Ă„t en dĂ„lig jĂ€kla schnitzel och blev liggandes med kramper, svettningar och huvudvĂ€rk en hel dag.  SĂ„ igĂ„r skulle jag egentligen ha kört bĂ„de höjd och styrka men fick lĂ€gga om och Ă„kte till Bosön för att köra igenom kroppen lĂ€tt med jogg, lĂ€tta hopp rakt fram istĂ€llet för upp och spjutlöpningar.  Det var en hĂ€rlig kĂ€nsla att vara tillbaka pĂ„ Bosön. Det Ă€r skön stĂ€mning dĂ€r varje gĂ„ng. Och en massa personer som jag kĂ€nner.  Bland annat fick jag trĂ€ffa den hĂ€r sötnosen: Annica. Hon Ă€r en riktig solstrĂ„le och kĂ€mpe och varje gĂ„ng jag trĂ€ffar henne sĂ„ fĂ„r jag vĂ€rldens största och varmaste kram. Vig Ă€r hon ocksĂ„, gammal gymnast som hon Ă€r. Nu börjar snart höjdhoppet för kvinnliga femkampen och jag bara mĂ„ste hĂ€nga med i det! SĂ„ jag lĂ€mnar dig och sĂ€ger puss och kram sĂ„ lĂ€nge ❀ PS. Bara 900 klick kvar tills vi nĂ„r en miljon visningar pĂ„ instagram... grrrr 

Ja, Du MĂ„ LeVa.

Mörkret hĂ€nger tungt över ön dĂ€r jag förut bodde och runt om mig stĂ„r levande ljus och en tekopp.  Jag har tagit mig upp till Stockholm och Lidingö eftersom jag snart ska Ă„ka ivĂ€g pĂ„ lĂ€ger.  Jag mĂ„r lite bĂ€ttre. Febern Ă€r puts vĂ€ck men i halsen gĂ„r ett rör av smĂ€rta fortfarande. Jag har sovit nĂ„gra timmar mitt pĂ„ dagen idag ocksĂ„. NĂ„gon dag till, sen kĂ€nner jag att det hĂ€r Ă€r förbi.  Även min kĂ€ra mor (som jag tror var kĂ€llan till mitt haveri) har varit toksjuk och hon och hennes man Allan har underhĂ„llit mig bĂ€st dom har kunnat frĂ„n sin sĂ€ng. Hoppas du mĂ„r bĂ€ttre nu mamma, din lilla giftpinne!  Innan jag Ă„kte gjorde jag det mysigt hemma.  Jag stĂ€dade och rensade skĂ„p sĂ„ mycket jag orkade. Allt för att fĂ„ komma hem till nĂ„got som Ă€r frĂ€scht. Jag menar, jag kommer ju att behöva matcha mitt nya tillstĂ„nd.  DĂ€remot orkade jag inte med garderoberna. Jag har trĂ€ningsklĂ€der till förbannelse. Det Ă€r en ren och skĂ€r rĂ€ddning nĂ€r jag dubbelpass och har andra grejer att stĂ„ i samtidigt och inte hinner att tvĂ€tta. DĂ„ klarar jag mig i alla fall i en mĂ„nad utan panik men det Ă€r inte roligt nĂ€r det kommer till att vika och lĂ€gga fint...  Idag Ă€r ingen vanlig dag. Förutom att sjukdomen viker hĂ€dan sĂ„ fyller ocksĂ„ min minsta lillasyster Ă„r. Gabriela.  Gabriela ses nog av dom allra flesta som ett charmtroll. Hon plirar med sina djupt bruna ögon och fladdrar med sina oerhört lĂ„nga fransar. Ögonen gör att hon alltid tycks sĂ„ nĂ€rvarande i det hon har framför sig.  Hon har ett djupt sinne och diskuterar gĂ€rna allting fram och tillbaka.  Hon Ă€r fantastiskt mĂ„linriktad och samtidigt kĂ€nslig. Hon Ă€r planerande och omtĂ€nksam. Hon har sĂ€kert redan nu köpt presenter till alla i familjen dĂ„ deras födelsedagar kommer Ă„r 2023.  Ibland nĂ€r jag har svĂ„rt att fĂ„ saker gjorda sĂ„ kan jag tĂ€nka pĂ„ Bella. Hon hade gjort det direkt. Jag kan skriva det jag ska göra pĂ„ en lista och sen gĂ„ och trĂ€na. Och den dĂ€r listan stĂ€dar jag sen undan.  För att bli mer effektiv, bli mer som Bella, sĂ„ brukar jag peppa mig med att googla "effektivitet".  Har du testat det?  HĂ€r Ă€r en lista jag hittade (produktivitetsbloggen) för ett tag sedan, med pepp-punkter som jag brukar lĂ€sa nĂ€r jag behöver ge mig sjĂ€lv en kick i rumpan: ‱ Snacka inte stort. Ofta Ă€r det de som pratar vitt och brett om stora saker som fĂ„r lite gjort. HĂ„ll fötterna pĂ„ marken. ‱ VĂ€nta inte pĂ„ att saker ska ”ordna sig”. IstĂ€llet för att vĂ€nta pĂ„ att saker ska hĂ€nda, se till att de hĂ€nder. ‱ Skippa den tjaskiga instĂ€llningen. Du vĂ€ljer din instĂ€llning, en bĂ€ttre instĂ€llning ger bĂ€ttre beslut, beteenden och resultat. ‱ Ät inte skrĂ€p. Vad du Ă€ter pĂ„verkar hur du mĂ„r. Du vet precis vad som Ă€r skrĂ€p och du vet hur du brukar mĂ„ efter att du Ă€tit det. Sluta Ă€ta det. ‱ Gör inte livet svĂ„rare Ă€n nödvĂ€ndigt. Livet Ă€r svĂ„rt nog som det Ă€r, det finns ingen anledning att trassla till saker. ‱ Gör saker tidigt pĂ„ morgonen. Kan du bocka av nĂ„got pĂ„ att-göra-listan innan andra vaknat ökar chansen att du fortsĂ€tter göra bra saker resten av dagen. Och du har hela tiden ett försprĂ„ng pĂ„ alla andra. ‱ Skit hĂ€nder och livet Ă€r inte rĂ€ttvist – lev med det. Det Ă€r inte hur man har det utan hur man tar det. Ibland gĂ„r det inte din vĂ€g, Ă€n sen? ‱ Fokusera inte (och hĂ€ng inte upp dig pĂ„) saker du inte kan pĂ„verka. Att lĂ€gga tid pĂ„ saker som ligger utanför din kontroll Ă€r definitionen av tidsslöseri. LĂ€gg kraften dĂ€r du kan förĂ€ndra. ‱ Undvik inte saker du Ă€r rĂ€dd för. Att stoppa huvudet i sanden gör bara att du visar röven för resten av vĂ€rlden. Det vill vi inte. Utmana dig sjĂ€lv och tĂ€nj dina grĂ€nser. ‱ Överanalysera inte saker. Att tĂ€nka mycket Ă€r stort, att tĂ€nka lite Ă€r större. LĂ„t dig inte fĂ„ngas i besattheten av att analysera allt i minsta detalj. SĂ„, nu har du inga ursĂ€kter lĂ€ngre. Kör hĂ„rt. Gillade du den? Visst har man hört det förut. Men det Ă€r Ă€ndĂ„ bra att pĂ„minnas.  Nu sĂ€ger GRATTIS till min syster som jag hoppas lĂ€ser det hĂ€r och gĂ„r och kokar mer te.  Sen vĂ€ntar en lĂ„ng natts sömn.  Tors hammare och jag sĂ€ger godnatt ❀

HoN LÄG STeGeT FöRe.

Hej fina julfirande (?) vĂ€n ❀ Har du haft det bra och avkopplande? Har du hittat lugnet eller stressat med skinka och köttbullar och glögg och rödbetssallad?  Jag fick vĂ€rsta chocken under jul. Jag har ju bara Ă€tit plant based food ett tag och tĂ€nkte att jag mĂ„ste testa lite julskinka och Ă€gg nĂ€r det Ă€ndĂ„ Ă€r julafton. Mmmm, det hade sĂ€kert varit suverĂ€nt gott om jag inte hade fĂ„tt feber och frossa och totalt magras!  Och det fick mig att tĂ€nka: kanske Ă€r det verkligen inte bra för kroppen med animaliska produkter? För varför reagerade jag inte sĂ„dĂ€r nĂ€r jag bytte frĂ„n kött till plant based? Varför mĂ„dde jag bara bra dĂ„?  En massa frĂ„gor vĂ€cktes hos mig och nu mĂ„r jag illa bara jag tĂ€nker kött.  SĂ„ dĂ€rför har jag nu handlat hem "nyttigt" igen.  SĂ„ idag har min rening börjat igen och jag har bara behövt besöka toan tre gĂ„nger jĂ€mfört med ungefĂ€r 12 under julen. Lite inside information bara 😉  Till middag blev det vegofĂ€rs i bröd och mĂ€ngder med sallad, stekta champinjoner och sojabönor med vitlök. SĂ„ jĂ€kla gott!  Och enkelt...  Nu Ă€r jag inne pĂ„ mat igen. Jag blir sĂ„ fokuserad pĂ„ mina smĂ„ projekt. Om dom inspirerar mig.  Annat som inspirerar mig Ă€r trĂ€ning och den har varit fortsatt lugn. Precis som livet hĂ€r inne och Ă€ven pĂ„ instagram.  Jag har försökt att vila frĂ„n att stressas av sociala medier... det Ă€r skönt ett tag, och sen saknar jag allting. Bilder och intryck och dig. Ketchup Ă€r fortfarande med mig pĂ„ allting och han Ă€r mer nĂ€rgĂ„ngen Ă€r nĂ„gonsin tidigare. Jag vet att nĂ„gon undrade vart han har varit och han har hĂ€ngt med Gunnars förĂ€ldrar Britt och Lars under nĂ„gra mĂ„nader. Detta för att jag inte ville ha med honom nĂ€r jag trĂ€nar och reser och förelĂ€ser.  Han har det bĂ€ttre dĂ€r nĂ€r mitt liv bara Ă€r stressigt. Och jag vill att han ska mĂ„ bra och fĂ„ sin dos av uppmĂ€rksamhet. Det lilla livet...  Det Ă€r tur att jag har ett extra stopp hĂ€r hos mamma och Allan ocksĂ„. För dĂ€r fick han vara medan jag för fyra dagar sedan stack upp till Stockholm för ett blixtinkallat möte med en potentiellt ny samarbetspartner.  Jag fick bra vibbar i magen direkt nĂ€r jag klev in pĂ„ kontoret! Kolla vilket hĂ€ftigt mottagande.  Min sponsor RĂ„bergs Bil rĂ€ddade mig eftersom Rio Ă€r pĂ„ lagning. Jag fick lĂ„na en bil utan att blinka och den hade effekter inuti kan man sĂ€ga. PĂ„ hemvĂ€gen sĂ„g det ut sĂ„hĂ€r: Och nej, jag sĂ„g inte ens hur jag tog bilden, jag hade ögonen pĂ„ vĂ€gen och mobilen vid bröstet och tryckte bara av i blindo.  Men ser ni vad det stĂ„r? Haha, "varning: trött förare. Ta en paus nu".  SĂ„ jĂ€kla hĂ€ftigt.  Under julen har vi fĂ„tt finfrĂ€mmat av lillasyster Daniela ocksĂ„.  Hon kom, hon sĂ„gs, hon segrade:  Det mysiga Lexington-inredda rummet i huset dĂ€r alla vill bo hade hon bokat för flera mĂ„nader sedan och den som ville sova över fick snĂ€llt dra sig till sjöstugan.  Vidriga syster. Hur kan man ens planera sĂ„ lĂ„ngt i förvĂ€g?! Vem har tid med att boka ett rum hos sin egen mamma? Grrrrr.  Svar: En syster som vet att man slĂ„ss om platser likt hela havet stormar eftersom man har sex andra konkurrenter.  Jag har bokat det rummet till nĂ€sta Ă„r redan nu. Sorry Daniela. Den sĂ„g du inte komma va? 😉  (Nöjd_tjej_83)  Jag sitter hos mamma och laddar upp batterierna ytterligare innan jag ska Ă„ka och trĂ€na i VĂ€xjö imorgon.  Jag hoppas att du haft en skön ledighet och har fyllt pĂ„ med en massa bra grejer. KĂ€rlek, vĂ€rme, vila och humor.  Jag önskar dig en god fortsĂ€ttning och skickar en puss ❀

SaMLeVNaDSFöRSöK.

Heeeej cybervĂ€n dĂ€r ute,  Gissa vem jag har pĂ„ besök! Jag förmodar att du gissar fel och sĂ€ger det direkt: KETCHUUUUUP!! Min Ă€lskade, charmiga och busiga mops har fĂ„tt Ă„ka hela vĂ€gen frĂ„n Stockholm till mig.  Och som han ylade nĂ€r jag hĂ€mtade honom. Blev fan tĂ„rögd av kĂ€rleken han visade. Han har fĂ„tt hĂ€nga med pĂ„ alla mina upptĂ„g och somnar som en sten om kvĂ€llarna. Snarkar som ett Ă„nglok men Ă€r lika pigg och studsig som vanligt pĂ„ dagarna. Jag trodde att han blivit mer mopsig: du vet sĂ„dĂ€r rulltig och hĂ€ngig och slö. Men han Ă€r precis sĂ„ atletisk som sist jag trĂ€ffade honom. Han har hĂ„llit formen fint.  Vi har varit hos mamma och hĂ€lsat pĂ„ Margot. Margot löper och Ketchup vill hela tiden förföra sitt eget kött och blod. Jag har fĂ„tt springa som ett jehu efter dom bĂ„da för att förhindra samlevnad. Usch och fy. NĂ„gon mĂ„tta fĂ„r det vĂ€l Ă€ndĂ„ va?    Ketchup bad mig hĂ€lsa till dig ocksĂ„. Han undrade hur familjen mĂ„r och jag sa att allt Ă€r bra men att vi hörs lite mer sĂ€llan Ă€n tidigare eftersom mamma har haft mycket att göra.  Han bad mig Ă€ven sĂ€ga att han har lĂ€rt sig high five och att du gĂ€rna fĂ„r testa om du trĂ€ffar honom.  Förra veckan var jag i Stockholm dels för att hĂ€mta Ketchup, men ocksĂ„ för att trĂ€ffa en potentiell ny samarbetspartner och hĂ„lla i en förelĂ€sning.  SpĂ€nnande med nya hĂ€ndelser men oj sĂ„ trött jag blir.  Som tur Ă€r sĂ„ har jag haft lĂ„gintensiv trĂ€ning och kunnat kombinera det med olika uppdrag.  Denna veckan blir det en ökning sĂ„ jag kommer sĂ€kert att kĂ€nna av det mentalt. Ketchup ocksĂ„. För med, det ska han. PĂ„ allting.  Som en förlĂ€ngd del av mig sjĂ€lv. Som den bĂ€sta kompis han Ă€r.  Mycket hund i det hĂ€r inlĂ€gget, men vem mĂ„r dĂ„lig av nĂ„got sĂ„ sött? ❀ Nu behöver jag vila en timme innan jag ger mig ivĂ€g pĂ„ trĂ€ning. Lugn lĂ„ngjogg och benböj och vader blir det.  Glad fjĂ€rde advent i efterskott och massor av energi och glĂ€dje till den nya veckan fĂ„r du HÄR ❀ Puss och kram  Nadja 

FRiiDROTTSGaLaN MeD ATEA.

Dimman hĂ€nger över VĂ€xjö. Ögonlocken gör detsamma över hela mitt ansikte, kĂ€nns det som.  Jag har varit inne i en riktig "trött-period".  Ja, du ser ju sjĂ€lv. HĂ€r har sliten satt sig.  Jag hoppas att du kĂ€nner dig frĂ€schare Ă€n mig nu nĂ€r vi har haft bloggvila hĂ€r inne.  I onsdag tĂ€nkte jag skriva att jag tog ledigt för att Ă„ka till Friidrottsgalan i Stockholm, men dĂ„ skulle jag ljuga.  Jag fick planera om och körde 30 x 43 sekunders löpning med 1 minuts vila pĂ„ morgonen innan Rio lĂ€mnade den hĂ€r smĂ„lĂ€ndska staden.  Agne sa först "kör 30 st" och jag skrek rakt ut: "Ă€r du galen?! Jag har bara gjort 20 tidigare. Hur ska jag kunna göra 10 fler bara sĂ„dĂ€r?"  Han drog ner det till 28 vilket fick mig att kĂ€nna mig som en mes nĂ€r jag vĂ€l satte igĂ„ng sĂ„ bara för att visa för mig sjĂ€lv att jag kunde sĂ„ körde jag alla 30.  S Å. J Ä K L A. N Ö J D.  10 fler lopp frĂ„n ett pass till ett annat fĂ„r mitt hjĂ€rta att skutta till. PĂ„ nĂ„got sĂ€tt har jag blivit starkare. FörbĂ€ttrat flĂ„s och cirkulation i kroppen.  Svettig som ett smörpaket i 25 graders solsken Ă„kte jag sedan hem för att packa inför galan.  Min huvudpartner ATEA stod för festen och givetvis gjorde dom det storstilat.  Röd matta, stora tv-skĂ€rmar och mycket folk.  Liveband pĂ„ scen och Magnus Sallbring och Malin Ewerlöf som perfekta konferencierer.  Jag fick trĂ€ffa mĂ„nga av mina friidrottskompisar vilket gav mig energi men höll Ă€ndĂ„ pĂ„ att somna stĂ„ende i mina höga klackar.  Morgonpasset hade totalt sugit musten ur mig.  Gillar du galor? Har du varit pĂ„ nĂ„gon som du vill berĂ€tta om? Kan tĂ€nka mig att det finns en hel del att gĂ„ pĂ„...  Jag brukar alltid fĂ„ ont i magen precis innan. För jag har respekt för galor. Jag tycker att man ska göra sig extra fin och det Ă€r inte min starka sida.  Jag gĂ„r ju mest runt i trĂ€ningsklĂ€der och helt osminkad. För mig sĂ€llan som en Lady. Är mer Ă„t traktorhĂ„llet.  DĂ€rför kan jag inte andas ut förrĂ€n jag kliver ut pĂ„ röda mattan och vĂ€l Ă€r framme. Allt innan med förberedelser och att vĂ€lja klĂ€der och hĂ„r Ă€r ungefĂ€r som fyra trĂ€ningspass för mig. NĂ€r klĂ€nningen sedan Ă€r pĂ„ och hĂ„ret klart sĂ„ Ă€lskar jag det, frĂ„gar mig sjĂ€lv varför jag inte gör det hĂ€r oftare och kan i bara farten ta upp mobilen och tacka ja till allt som kommer i min vĂ€g.  NĂ€sta gala pĂ„ schemat blir Tillsammans mot cancer i Januari. Har ni nĂ„got tips pĂ„ vacker klĂ€nning till dess sĂ„ shoot. Jag tĂ€nkte för en gĂ„ngs skulle ha lite framförhĂ„llning.  Vi borde kunna skicka bilder i kommentarsfĂ€ltet. TĂ€nk vilken grej det skulle bli?  Okej, jag fattar att du Ă€r trött pĂ„ bilder nu.  Och jag ska Ă€ndĂ„ försöka fĂ„ tag pĂ„ Agne. Vi ska fĂ„ finbesök pĂ„ trĂ€ning till helgen och har lagt om i passen och jag behöver veta vad som gĂ€ller.  Puss och kram sĂ„ lĂ€nge, hĂ„ll huvudet högt och ha en bra BLACK FRIDAY ❀

LaDDaR FöR LiVeT.

Gulbruna höstlöv ligger över mammas altan hĂ€r utanför och jag undrar hur allting kan gĂ„ sĂ„ snabbt.  PĂ„ nĂ„gon vecka Ă€r allting förĂ€ndrat. TrĂ€d och blommor, grĂ€smattor och vattentemperaturer.  Jag roddar i planeringar; Stockholm och TV4:s morgonsoffa stĂ„r pĂ„ schemat. Och en mil i LidingöspĂ„ret för Cancerfondens insamling pĂ„ söndag.  Och den hĂ€r gĂ„ngen Ă€r jag inte ensam - alla syskon plus mamma ska följa med! Jag kan inte minnas sist vi alla var samlade.  Vi ska tillsammans gĂ„ en mil i Rosa Bandets lopp.  1 av 3 fĂ„r cancer sĂ€gs det. Och det Ă€r precis vad som har hĂ€nt i vĂ„r familj. Av sex tjejer (lillebror Adam Ă€r vĂ„r minsting men fĂ„r stanna hemma) sĂ„ har tvĂ„ fĂ„tt cancer. Min storasyster Helena fick sjukdomen bara mĂ„nader innan mig.  SĂ„ att gĂ„ det hĂ€r loppet dĂ€r varje startplats ger pengar till cancerforskningen kĂ€nns vĂ€ldigt meningsfullt och viktigt.  Vi alla fĂ„r motion och en upplevelse och samtidigt kommer det in pengar till Cancerfonden.  Andra kommer sĂ€kert att springa, men dĂ„ vi Ă€r pĂ„ sĂ„ olika nivĂ„ allihop sĂ„ bestĂ€mdes det att vi fĂ„r knata. Hand i hand. Alla ska i mĂ„l.  FörstĂ„ synen pĂ„ det hĂ€r! Du kan bara inte missa det. Du kanske till och med ska springa sjĂ€lv?  DĂ„ ses vi! Och jag ser fram emot den stora kramen.  Vill du lĂ€sa mer om loppet sĂ„ gör du det HÄR. Jag lyssnar pĂ„ WinnerbĂ€ck och dricker en kaffe. Laddar för en heldag med en massa jobb. Stinker svett och behöver duscha. Margot Ă€r arg för att mamma Ă€r borta och tittar inte ens Ă„t mitt hĂ„ll. HĂ€rligt sĂ€llskap.  NĂ€r Margot vill vara ifred passar jag pĂ„ att kolla Facebook och ser att mini-me dyker upp lite varstans: Min samarbetspartner ATEA har dragit igĂ„ng Ă„rets IT-arena och dom har passat pĂ„ att trycka upp en docka precis i min size. Dockan följer med över hela Sverige. Precis som lastbilen du sett tidigare.  Hur sött Ă€r det inte?  Vissa har roligare Ă€n andra med hĂ€r dockan - marknadschefen Sallbring gjorde sĂ„hĂ€r: Nu vĂ€ntar jag bara pĂ„ att fĂ„ en snygg musche ocksĂ„ 😉  Jag har blivit lovad att fĂ„ hem den hĂ€r dockan nĂ€r turnĂ©n Ă€r slut.  Hur svĂ„rt kommer det bli att förklara för folk som kommer pĂ„ besök: "Ja men hĂ€r har jag en docka av mig sjĂ€lv. Har inte alla det? Rockartister och OS-medaljörer Ă€r överskattat, jag kör en pĂ„ mig sjĂ€lv" Ha ha, kommer att bli sĂ„Ă„Ă„Ă„ fĂ„fĂ€ng.  NĂ€. Nog om det. Huvudet snurrar. Jag tog en paus hĂ€r hos dig för att fĂ„ vila lite. Men nu Ă€r vilan slut.  Vi fĂ„r helt enkelt höras en annan dag. Och kanske synas pĂ„ söndag!  Puss och kram  PS. Sorry för rubriken igĂ„r, syftade pĂ„ gastroskopin och ville ha lite uppmĂ€rksamhet 😉  Och det hĂ€r blir nog Ă€ndĂ„ dagens garv:

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.