Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

DeN DĂ€R KĂ€NSLaN.

VĂ€nnen dĂ€r, En halvbrun Casadei sitter hĂ€r och tĂ€nker pĂ„ dig. Jag har varit pĂ„ lĂ€ger i Torremolinos med mitt trĂ€ningsgĂ€ng och jag Ă€r sĂ„ glad och vĂ€ltrĂ€nad.  Jag blir bĂ€ttre och starkare, snabbare och smidigare för varje dag. Jag tror att jag sa det i mitt senaste inlĂ€gg ocksĂ„ men jag bara mĂ„ste fĂ„ sĂ€ga det igen!  För jag blir sĂ„ fantastiskt motiverad nĂ€r det hĂ€r flytet infinner sig... Det var nog fyra Ă„r sedan sist. Fyra Ă„r sedan jag kĂ€nde hur allting gick uppĂ„t istĂ€llet för det dĂ€r plana som man som idrottare mĂ„nga gĂ„nger behöver fighta sig igenom.  Det Ă€r aldrig roligt att stanna för lĂ€nge pĂ„ en och samma nivĂ„, men nödvĂ€ndigt för att kroppen ska klara av steget efter.  Vi har haft underbara dagar tillsammans i Spanien jag och gĂ€nget. Vi har lĂ€rt kĂ€nna varandra bĂ€ttre och vi har skrattat massor. Och trĂ€ffat nya vĂ€nner.  Jag och Moa (som springer hĂ€ck och hoppar lĂ€ngd) pratade om att livet pĂ„ lĂ€ger Ă€r sĂ„ avslappnat och bra. Det Ă€r bra för att man Ă€ter, sover, leker, trĂ€nar, trĂ€nar, trĂ€nar och mellan passen tĂ€nker pĂ„ annat Ă€n trĂ€ning.  Det Ă€r sĂ„ viktigt för systemet att man fĂ„r logga ut och koppla bort ibland. Att tĂ€nka trĂ€ning 24/7 Ă€r ingenting jag tror pĂ„. Det finns dom som gör det, och jag har testat men fick inte önskat resultat.  Mina bĂ€sta resultat har alltid kommit nĂ€r jag har mĂ„tt som bĂ€st vid sidan om trĂ€ningen. NĂ€r jag har haft nĂ€ra till skratt, bra relationer och viktigt stöd frĂ„n familj och vĂ€nner.  NĂ€r Ă€r du ditt bĂ€sta jag? Har du tĂ€nkt pĂ„ det nĂ„gon gĂ„ng?  NĂ€r har du kunnat prestera under press? NĂ€r skakar du av dig misslyckanden snabbast och försöker igen? Vid vilka tillfĂ€llen har du som starkast plöjt dig igenom dina motgĂ„ngar?  Jag minns att jag innan Finnkampen 2012, dĂ€r jag ocksĂ„ satte personligt rekord i lĂ€ngd (6.33) tĂ€nkte pĂ„ min syster Giselas skratt innan hoppet.  Jag hörde hennes röst och sĂ„g hennes lyckliga ansikte framför mig och kĂ€nde mig sĂ„ stark.  Humor och glĂ€dje har en enorm kraft!  Humor ger oss ocksĂ„ en chans att se krĂ€vande situationer som lite mer lĂ€ttsamma.  HĂ„ller du med mig? ❀ Jag Ă€r hemma i Stockholm en snabbis idag. Jag behöver hĂ€mta ut mitt nya pass som kommit till Solna för att sedan Ă„ka vidare pĂ„ nĂ€sta uppdrag:  Barcelona med min huvudpartner ATEA!  Jag ska trĂ€na skiten ur dom i fem dagar och jag hoppas att dom kommer att uppskatta min hest skrikande röst genom tuffa intervaller och hoppstyrkepass.  Efter det Ă„ker jag tillbaka till VĂ€xjö igen för att börja förbereda mig inför tĂ€vlingsdebut...  Jag Ă€r SÅ taggad och förvĂ€ntansfull. Hoppas att du Ă€r det ocksĂ„.  Puss pĂ„ nosen och ha Glad Valborg i efterskott ❀

OjDĂ„.

NĂ€men, det Ă€r visst nĂ„n som Ă€r tillbaka!  Det Ă€r sant som det stĂ„r och det Ă€r ocksĂ„ en mening frĂ„n en av Lars WinnerbĂ€cks sĂ„nger. SĂ„klart. Jag kĂ€nde att jag ville göra min entrĂ© med en poetisk touch. Hur mycket det nu blev av den varan lĂ€r vi vara oense om. Och jag Ă€r nog pĂ„ din sida nĂ€r jag tĂ€nker efter. Du mĂ€rker att jag Ă€r pĂ„ ett lustigt humör idag va?  Jag kĂ€nner mig busig nĂ€r vi inte har setts pĂ„ lĂ€nge. NĂ€stan som om det vore en liten nyförĂ€lskelse.  Vad har hĂ€nt hĂ€r dĂ„? Börja du! Jag gissar att du kommer att berĂ€tta en massa skoj, en del ledsamma saker och nĂ„gra spĂ€nnande.  Till "mamman" vill jag gĂ€rna börja med att skicka ett hjĂ€rta ❀ För jag vet att hon har det tufft.  Sen vill jag berĂ€tta att jag har förelĂ€st för KHK i Karlskrona - pĂ„ ENGELSKA! Min första förelĂ€sning nĂ„gonsin pĂ„ detta sprĂ„k som jag egentligen inte alls behĂ€rskar.  Men jag hade min suverĂ€na vĂ€n Alex till min hjĂ€lp och i tvĂ„ dagar satt vi inlĂ„sta och skrev ner hela förelĂ€sningen för hand. För att sedan börja jobba med att tala den.  En enorm utmaning för mig. Du kan ju förstĂ„ alla dessa fackord som jag knappt ens förstĂ„r pĂ„ svenska...  Men, resultatet blev BRA ta mig tusan! Och jag Ă€r jĂ€ttenöjd och stolt över mig sjĂ€lv.  Och stackars Alex fick inte göra mycket under hennes visit hos mig. Men med tanke pĂ„ att hon har börjat sticka sĂ„ kanske hon inte brydde sig.  NĂ€r jag gick in i min egen vĂ€rld satt hon dĂ€r i soffan och jobbade med nĂ„got mörklila garn som ska bli en halsduk.  SĂ„ mysigt. Trots allt.  Och jag Ă€r sĂ„ lyckligt lottad som har hittat min vĂ€n i livet.  Förutom plugg och förelĂ€sning sĂ„ har trĂ€ning stĂ„tt pĂ„ schemat. Och sĂ„ bra det har gĂ„tt!  Jag Ă€r stark men Ă€ndĂ„ lĂ€tt. Och jag har satt pers i korta benböj! Mitt först pers nĂ„gonsin efter cancern!  Jag mĂ€rkte direkt av min nyvunna styrka under lĂ€ngdpasset nĂ„gra dagar senare: för det gick sĂ„ bra.  DĂ€remot fick jag sota för det nĂ„gra dagar senare för kroppen Ă€r inte riktigt van nĂ€r jag höjer nivĂ„n pĂ„ det jag gör. Och jag fick vara flexibel i mina pass nĂ„gra dagar efterĂ„t. Ingenting nytt alltsĂ„. Du har sĂ€kert ocksĂ„ börjat se mönster och smĂ„ tecken bara genom det jag skriver. Snart kan du bli trĂ€nare sjĂ€lv om du skulle vilja det 🙂  "Jaha, du vill trĂ€na en grupp? Vilken utbildning har du?" - "Den bĂ€sta! Nadjas blogg!"  Ha, Ă€ndĂ„ en söt tanke.  NĂ€, nu ska jag göra lite nytta i det hĂ€r livet. Vad ska du göra?  Puss och kram och PS. PĂ„ mĂ„ndag sticker jag pĂ„ lĂ€ger igen 😉 

SĂ„ ViLL jaG BLi.

Hej du fina, Vi behöver prata om en sak. IgĂ„r kvĂ€ll satt jag i bilen pĂ„ vĂ€g till trĂ€ningen och fick ett besked som Ă€ndrar min livssituation oerhört.  Till det bĂ€ttre. Till det lugnare. Till det tryggare.  Och anledningen till att jag lĂ„ter sĂ„ mystisk Ă€r för att det var helt oförberett och det Ă€r ingenting som heller kommer att bli officiellt.  Och eftersom det Ă€r en anonym utstrĂ€ckt hand sĂ„ vill jag passa pĂ„ att tacka hĂ€r. För personerna vet vilka dom Ă€r.  TĂ€nk att det finns mĂ€nniskor dĂ€r ute, som helt spontant vill hjĂ€lpa en annan mĂ€nniska? Bara för att. Bara för att "dom sjĂ€lva vet hur det Ă€r att ha det tufft".  Bara för att "det Ă€r sĂ„ man gör, man ska alltid vara ödmjuk".  Jag började sĂ„klart lipa. Jag har svĂ„rt att hantera kĂ€nslor som uppkommer nĂ€r mĂ€nniskor visar sina stora hjĂ€rtan.  Det fĂ„r mig ocksĂ„ att tĂ€nka pĂ„ vad jag gör för andra mĂ€nniskor: kan jag göra mer? PĂ„ vilket sĂ€tt kan jag glĂ€dja nĂ„gon annan?  SĂ„ det dĂ€r man lĂ€ser om ibland; att vĂ€nlighet föder vĂ€nlighet, kĂ€nner jag stĂ€mmer bra in pĂ„ mig. FĂ„r du ocksĂ„ den kĂ€nslan nĂ€r nĂ„gon ser dig, tror pĂ„ dig, hjĂ€lper dig?  Jag kan sĂ„klart kĂ€nna den kĂ€nslan och handla vĂ€nligt Ă€ven om jag nu inte blir sedd pĂ„ det dĂ€r sĂ€ttet, men jag tycker att det Ă€r en vĂ€ckarklocka.  Jag vill egentligen bara sĂ€ga tack ❀ Jag Ă€r övervĂ€ldigad, varm i hjĂ€rtat och blandar min tacksamhet med trĂ€ningsvĂ€rk... För efter det dĂ€r samtalet igĂ„r sĂ„ trĂ€nade jag Ă€n mer som en galning. Jag kĂ€nde mig sĂ„ enormt energisk och lustfylld och jag hade mer stuns i kroppen Ă€n pĂ„ tidigare styrkepass.  Jag körde benböj, enbensbenböj och utfallssteg och en massa övningar för överkroppen. Vid 21-tiden ringer coach och jag svarar: "Nadja mitt i trĂ€ningen..." Han sĂ€ger: "ja, jag ser det!" Jag visste att jag var ensam pĂ„ HPC sĂ„ jag undrade vad fasen han pratade om och det visade sig att för sĂ€kerhetens skull sĂ„ har dom ansvariga en kamera pĂ„ gymmet fredagar till söndagar.  Coach kunde alltsĂ„ se mig och jag passade pĂ„ att be om att han skulle skriva sms om han sĂ„g nĂ„gra detaljer i tekniken som behövde förbĂ€ttras.  Efter varje trĂ€ningspass skriver jag alltid en kort kommentar till mig sjĂ€lv - om hur det har gĂ„tt, hur energinivĂ„n har varit, hur dom mentala tankegĂ„ngarna har förflutit och om det Ă€r nĂ„got jag behöver jobba pĂ„ till nĂ€sta pass.  Efter detta passet skrev jag bara: "ASBRA!".  Och en stor fet smiley. Fanns inte sĂ„ mycket annat att sĂ€ga.  Jag skulle ha kört vĂ„rens första höjdpass idag. Men eftersom jag var sliten idag efter passet igĂ„r, sĂ„ fick jag bara lĂ„ngjogga och köra stretch. Det gör ingenting, för jag lyckades blinka till mig att fĂ„ hoppa höjd imorgon istĂ€llet. SĂ„, sĂ„ kommer det att bli.  Segrar kan komma i olika former och jag Ă€lskar dom trots att dom ibland Ă€r smĂ„.  Nu tar vi lördagskvĂ€ll tycker jag.  BerĂ€tta gĂ€rna hur du mĂ„r, det var sĂ„ lĂ€ngesedan jag hörde av dig ❀ Puss och kram frĂ„n en glad.

Det Àr igÄng.

Gaaaaah!  Jag sitter som naglad hĂ€r: Redan innan det började fick skĂ€rmen Ă„ka upp. Ingenting ska missas. För idag kör Bianca Salming sin första riktigt stora mĂ„ngkamp och du vet ju att min gĂ€stbloggare Jonas Hedman skrev om henne senast.  Vi hoppades pĂ„ att hon skulle fĂ„ vara med och det fick hon. Hon har inlett bra pĂ„ första grenen 60 meter hĂ€ck (8.87) och snart vĂ€ntar höjdhopp. Hennes bĂ€sta gren.  SĂ„ sjukt spĂ€nnande!  Och samtidigt hoppar Torneus lĂ€ngdkval. Han har redan direktkvalat med sitt lĂ€ngsta hopp för sĂ€songen: 7.96.  Och vid 12.45 kommer allas vĂ„r Sanna Kallur att inta den röda lĂ€ckra banan...  En annan person jag tycker att du kan hĂ„lla ett extra öga pĂ„ Ă€r min klubbkompis Fanny Roos. Hon stöter kula 10.50 och gör det riktigt bra. DĂ€r har du en kvinna med krut i kroppen!  SjĂ€lv laddar jag med frukost för att senare springa intervaller.  Jag blir sĂ„ OTROLIGT pepp nĂ€r jag fĂ„r kolla pĂ„ ett mĂ€sterskap innan jag sjĂ€lv ska trĂ€na.  Jag kom hem sent i förgĂ„r och har mĂ„tt lite dĂ„ligt sen min magsjuka dag i Spanien. Jag Ă„t en dĂ„lig jĂ€kla schnitzel och blev liggandes med kramper, svettningar och huvudvĂ€rk en hel dag.  SĂ„ igĂ„r skulle jag egentligen ha kört bĂ„de höjd och styrka men fick lĂ€gga om och Ă„kte till Bosön för att köra igenom kroppen lĂ€tt med jogg, lĂ€tta hopp rakt fram istĂ€llet för upp och spjutlöpningar.  Det var en hĂ€rlig kĂ€nsla att vara tillbaka pĂ„ Bosön. Det Ă€r skön stĂ€mning dĂ€r varje gĂ„ng. Och en massa personer som jag kĂ€nner.  Bland annat fick jag trĂ€ffa den hĂ€r sötnosen: Annica. Hon Ă€r en riktig solstrĂ„le och kĂ€mpe och varje gĂ„ng jag trĂ€ffar henne sĂ„ fĂ„r jag vĂ€rldens största och varmaste kram. Vig Ă€r hon ocksĂ„, gammal gymnast som hon Ă€r. Nu börjar snart höjdhoppet för kvinnliga femkampen och jag bara mĂ„ste hĂ€nga med i det! SĂ„ jag lĂ€mnar dig och sĂ€ger puss och kram sĂ„ lĂ€nge ❀ PS. Bara 900 klick kvar tills vi nĂ„r en miljon visningar pĂ„ instagram... grrrr 

EN SNaRKaRe.

Heeej du morgonpigga ❀ Lite mer sömn inatt, lite senare uppgĂ„ng. Vilken lyx Ă€ndĂ„. Och Ketchup snarkar vidare men jag fĂ„r  buffa till honom med armbĂ„gen sĂ„ tystnar han direkt.  Det lĂ„ter töntigt, men det Ă€r sĂ„Ă„Ă„Ă„ jobbigt att ha nĂ„gon som snarkar högt nĂ€r man ska sova. Och han skĂ€ms inte för sig heller; ligger pĂ„ bröstet, pĂ„ benen, vid nacken och över fötterna precis som han vill. Han sprider ut sig sĂ„ att sĂ€ga.  Men jag Ă€lskar honom. Och jag har hört att man fĂ„r ta det onda med det goda.  Min frukost idag ser ut sĂ„hĂ€r: Min nya livsstil krĂ€ver lite mer planering och chockar mina smaklökar men jag vĂ€njer mig sĂ€kert... hĂ€r har jag spirulina i gröten. Smakar nĂ€r jag tĂ€nker efter faktiskt ingenting. Chocken handlar om allt annat.  Var vĂ€ldigt skeptiskt innan och tog mĂ€ngder med kanel pĂ„. Och chiafrön och linfrön.  Det hĂ€r ska inte bli nĂ„gon matblogg, jag lovar. Men du ska ju med pĂ„ resan mot förĂ€ndring sĂ„ jag vill ibland visa vad den innehĂ„ller. Jag trĂ€nade igĂ„r och har ont i arslet idag... sĂ„klart. 30 minuter jogg och benböj och överkropp efter det satte igĂ„ng mitt system igen.  Jag var starkare Ă€n jag trodde och det gjorde mig glad. Speciellt eftersom jag Ă€ter annorlunda Ă€n tidigare. Har nĂ€mligen en förestĂ€llning om att jag inledningsvis kan bli trött och seg av det hĂ€r. Ska bli intressant att se hur det faktiskt blir istĂ€llet för att jag ska tro en massa...  Till middag blev det sparris, bönpasta och en stor gryta med tomatkross, mĂ€ngder med bönor och alla möjliga grönsaker... SjĂ€lvklart en avokado till och oliver.  Och hörru: det smakade magiskt!  Bara sĂ„ att du vet.  Nu har jag lite brĂ„ttom... jag ska packa ner Ketchup och Ă„ka mot Karlskrona. Planera och fixa dom sista dagarna inför jul och försöka hitta ett lugn mitt i all julhets.  Hoppas din dag börjar fint.  En kram till dig som behöver, en puss till dig som hellre önskar det ❀ Vi hörs snart igen!  Nadja 

SMĂ€RToR.

Fruuuukost... och jag sitter hemma efter ett Ă„tta timmars sömn och besök hos naprapaten och kan Ă€ntligen röra mig igen.  MĂ„ndagens stĂ„hej blev för tufft för mig. Efter ett styrkepass pĂ„ morgonen med tusen och en övningar sĂ„ borde jag förstĂ„tt att kroppen skulle reagera.  NĂ€r jag hade lagt mig i sĂ€ngen för att sova och en stund senare försökte resa mig för att gĂ„ och kissa sĂ„ kunde jag inte röra benen. Jag hade SÅ ont i ryggen. Jag kom inte upp. Och det gjorde mig sĂ„ jĂ€kla rĂ€dd.  Vid minsta rörelse sĂ„ högg det i hela lĂ€ndryggen. Men jag förstĂ„r varför. För pĂ„ kvĂ€llen sprang jag Ă€ven hĂ€ck. Benen kĂ€ndes rappa pĂ„ uppvĂ€rmningsövningarna men oerhört tunga under löpningarna.  Och Agne fnittrade sĂ„klart. "Jag förstĂ„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„r, jag fattar att det kĂ€nns Nadja. Men det Ă€r sĂ„hĂ€r det ska vara". Och jag sa att jag vet att han vet, men att det Ă€r tungt Ă€ndĂ„. Benen var som betong. Jag tog mig igenom hela passet och var nöjd efterĂ„t.  Isade ner underbenen och Ă„kte hem för att vila.  IgĂ„r vaknade jag med alldeles för svĂ„ra smĂ€rtor och fick Ă„ka pĂ„ behandling istĂ€llet för trĂ€ning.  Det var ett bra beslut. För att springa igĂ„r hade inte varit ett alternativ.  Idag fortsĂ€tter vi att ta hand om kroppen och jag ska cykla 50 x 20 sekunder pĂ„ lĂ€tt motstĂ„nd men vĂ€ldigt snabbt.  Vi vill inte belasta ryggen dagen efter behandling, men jag kommer att vara fit for fight till helgen igen.  Sitter och pratar med Leo om det hĂ€r just nu och jag berĂ€ttade om vĂ„r trĂ€ning för dagen. Hon var med förra Ă„ret och dĂ„ kunde jag inte springa nĂ„gon hĂ€ck alls. SĂ„ att jag kan springa nu Ă€r underbart bra!  Vi bĂ„da minns att vi bara satt pĂ„ cykel vid den hĂ€r tiden...  Kommer du ihĂ„g nĂ€r jag började klaga pĂ„ ryggen? Var det efter SM eller innan?  Jag har lite tappat greppet om tiden...  Ett cykelpass vĂ€ntar pĂ„ mig och frukost innan det vore ju toppen. Eller vad tycker du?  Hoppas att du och din kropp mĂ„r bra. Snart gör vi helg!  Mamman: massa kramar till dig igenom dina undersökningar och behandlingar ❀ Puss & kram  Och sĂ„ det vackraste jag hört pĂ„ vĂ€ldigt lĂ€nge: LĂ€s meningen tvĂ„ gĂ„nger ❀

MeD HaNDeN PÄ HjÀRTaT.

Morning i stugan. Har dagen börjat bra?  Hos mig Ă€r den fin och den första koppen kaffe gör mig alltid lite smĂ„mysig.  Jag har dock trĂ€ningsvĂ€rk och kan inte riktigt bestĂ€mma mig för om det Ă€r positivt eller negativt. Du ska snart fĂ„ veta varför.  I förrgĂ„r lovade jag dig att springa andan ur Agne pĂ„ kvĂ€llens 300-ing. Jag vet inte om han tappade luften, men jag satte i alla fall Ă„terigen ett rejĂ€lt "Nadja-Agne-pers" och var sjukt nöjd trots att jag fegade en aning in i kurvan.  Min löpning blir bara bĂ€ttre och bĂ€ttre och med nĂ„gra mĂ„nader av hösttrĂ€ning sĂ„ Ă€r jag snart tillbaka dĂ€r allt för tvĂ„ Ă„r sedan höll pĂ„ att fĂ„ sitt slut.  Jag ligger som du vet en bra bit efter i dom tekniska grenarna men nu kĂ€nner jag Ă€ntligen att jag har hĂ€ng pĂ„ löpningen igen.  Jag Ă€r inte pĂ„ samma tider som jag gjorde som bĂ€st, men HERREGUD sĂ„ lĂ„ngt jag har kommit!  Och det gör mig sĂ„ fantastiskt motiverad.  DĂ€rför har jag och Agne nu bestĂ€mt att det blir mĂ„ngkamps-SM till helgen!  Vi har ingen aning om vart det bĂ€r, men vi vet att vi Ă€r nyfikna pĂ„ att se om jag kan genomföra en hel mĂ„ngkamp i dagslĂ€get.  Jag vet förutsĂ€ttningarna, jag vet att jag inte kan förvĂ€nta mig nĂ„gonting och att vi ska ta en gren i taget.  Jag har koll pĂ„ ett ungefĂ€r vart jag ligger resultatmĂ€ssigt och tar jag mig över 5000 poĂ€ng sĂ„ fĂ„r vi se det som godkĂ€nt. DĂ„ ska du veta att det Ă€r 900 poĂ€ng sĂ€mre Ă€n mitt personliga rekord och det smĂ€rtar oerhört att behöva förlika mig med att det Ă€r sĂ„hĂ€r just nu. Men man ska aldrig sĂ€ga aldrig, varje tĂ€vling Ă€r ny och jag vet att allt har sin tid.  Med förnuftet sĂ„ FÖRSTÅR jag. Men mitt tĂ€vlingshjĂ€rta blöder.  Du kanske tĂ€nker att det Ă€r onödigt att köra en mĂ„ngkamp om jag nu kĂ€nner sĂ„hĂ€r. Men jag vet att det inte Ă€r helt rĂ€tt heller.  Jag ser nĂ„gra fördelar med att tĂ€vla till helgen. Jag vet att det kommer att göra min kropp Ă€nnu starkare inför nĂ€sta sĂ€song och den kommer att förstĂ„ vad det Ă€r den faktiskt ska göra: sju grenar pĂ„ tvĂ„ dagar.  Jag kommer ocksĂ„ att fĂ„ trĂ€na pĂ„ tre försök i bĂ„de kula, lĂ€ngd och spjut. Vilket skiljer sig frĂ„n en vanlig tĂ€vling dĂ€r du har sex försök eller kast.  Jag kommer att Ă„terigen fĂ„ uppleva hur kroppen mĂ„r efter en förstadag, hur det kĂ€nns att vakna upp dag tvĂ„ för att hoppa lĂ€ngd med fyra grenar i benen dagen innan.  Det var tre Ă„r sedan sist!  Agne sa det sĂ„ fint pĂ„ sista passet denna veckan:  "Vi kan alltid önska att vi hade mer tid, men det har vi inte nu. SĂ„ det kan vi inte pĂ„verka."  Jag förstod att han mĂ„ste ha tĂ€nkt ungefĂ€r som att "vi gör vad vi kan med det vi har, just nu".  Och det Ă€r en bra tanke. Det Ă€r en start och en början.  TĂ€vlingen gĂ„r i Falun, sĂ„ det blir en bit att resa för mig pĂ„ fredag.  Jag börjar pĂ„ lördag morgon och dĂ„ önskar jag all din tankekraft i present. Jag Ă€r sĂ„ lĂ„ngt ifrĂ„n redo som det gĂ„r att bli, men det finns Ă€ndĂ„ nĂ„got att hĂ€mta ut hĂ€r inom mig. Jag hoppas pĂ„ att fĂ„ till det i nĂ„gon utav grenarna.  Vi har inte mĂ„nga referensramar. Jag har bara kört tre lĂ€ngdtĂ€vlingar, tvĂ„ kula, en spjut och ett hĂ€cklopp dĂ€r jag fick springa dom sista tre hĂ€ckarna med fel ben. SĂ„ det finns Ă„tminstone plats för överraskningar.  Jag hoppas pĂ„ pigga ben och energi som rĂ€cker för tvĂ„ lĂ„nga dagar. Jag vill kĂ€nna lust och glĂ€dje och jag vill kunna behĂ„lla min tacksamhet oavsett resultat. Det var det jag lovade mig sjĂ€lv nĂ€r jag var sjuk. SĂ„ det Ă€r lite upp till bevis i helgen.  Jag kan alltid fortsĂ€tta att gnĂ€lla om hur det var förut. Innan cancern och den avslitna hĂ€lsenan. Jag kan Ă€lta det hela livet om jag vill, men det kommer inte att hjĂ€lpa mig nu.  SĂ„ jag behöver vĂ„ga ge utrymme för Nya Nadja. VĂ„ga vara dĂ€r jag Ă€r just nu.  Jag lyssnade som vanligt pĂ„ WinnerbĂ€ck pĂ„ vĂ€gen hem i bilen idag. Han sjöng nĂ„got fantastiskt som jag vet att jag har nĂ€mnt för dig tidigare. I sin sĂ„ng frĂ„gar han: "Tror du med handen pĂ„ hjĂ€rtat att du vĂ„gar vara stark nĂ€r det verkligen gĂ€ller?  Jag ser mig i spegeln och hoppas att jag Ă€r den jag tror." Jag ville bara skrika NEEEJ som svar pĂ„ hans frĂ„ga. Men det gjorde jag inte, för jag har ett löfte att hĂ„lla.  Jag blir nyfiken igen - vad har du för löften till dig sjĂ€lv? ❀ Nu Ă€r det frukosttajm, kaffeskĂ„l och puss. 

SKuLLe ALDRiG SaGT SÄ. 

Klockan ringde 06.45. Jag brukar aldrig snooza men idag slĂ€ngde jag ner armen i rent raseri pĂ„ mobilen. Finmotoriken Ă€r ju sĂ„dĂ€r pĂ„ morgonen och det tog tid innan jag hittade vart jag skulle trycka för att fĂ„ av det dĂ€r irriterande ljudet.  Var sĂ„ galet, galet trött. SĂ„dĂ€r sĂ„ att det snurrar i huvudet nĂ€r du öppnar ögonen. Fattar du?  TvĂ„ pass i förgĂ„r som kröntes med 600-ingar och ett styrkepass igĂ„r har tagit mina krafter ifrĂ„n mig.  Hela första halvan av dagen igĂ„r Ă€gnade jag Ă„t att vila. Svarade pĂ„ mejl, rensade undan i lĂ€genheten och Ă„t och sov.  Jag vĂ€ntade lĂ€nge innan jag stack ivĂ€g för att köra styrkepasset. Jag ville vara sĂ€ker pĂ„ att jag hade energi nog för att göra det bra.  Och hĂ€r kommer det mĂ€rkliga: JAG VAR STARK! AlltsĂ„ pĂ„ riktigt stark. Vikter jag tyckte kĂ€ndes tunga för nĂ„gra veckor sedan upplevdes lĂ€tta nu. Och jag var dum nog att sĂ€ga detta till Agne.  Han högg pĂ„ kroken direkt: "Perfekt ju, dĂ„ ska vi alltid köra den hĂ€r kombon med hĂ€ck och 600-ingar. Kanske var tredje dag. Det verkar ju funka".  Och jag sa nĂ„got skĂ€mtsamt tillbaka. TĂ€nkte att han Ă€ndĂ„ var lite rolig som hakade pĂ„ med egna humoristiska kommentarer.  Problemet var bara att han inte skojade!  NĂ€r jag gick in pĂ„ planeringen efter passet för att klicka i att trĂ€ningen var genomförd sĂ„ sĂ„g det helt plötsligt ut sĂ„hĂ€r: UrsĂ€kta mig, men ser du vad jag ser?? Ser du att det stĂ„r intervaller pĂ„ lördag igen?!  HALLÅ. Är det hĂ€r pannbenns-VM eller? Agne hade alltsĂ„ pĂ„ riktigt gĂ„tt in och Ă€ndrat i schemat nĂ€r jag förklarade att kroppen kĂ€ndes frĂ€sch. Jag skrev ett sms direkt: Haha, ser ni svaret jag fick? Man kan inte annat Ă€n att garva.  Den hĂ€r mannen bjuder pĂ„ kinderĂ€gg varje dag. Och jag kan inte göra annat Ă€n att bita ihop.  Jag kan bara utgĂ„ ifrĂ„n att det hĂ€r Ă€r perfekt för mig. BekvĂ€mlighet har vĂ€l aldrig varit en idrottares vardag.  Min mamma har förstĂ„tt det och det Ă€r dom tankarna jag Ă€r uppvuxen med: TĂ€nk, sĂ„ bra mĂ€nniskor jag har runt mig. Och sĂ„ dig upp pĂ„ det. Som grĂ€dden pĂ„ moset. Peppen Ă€r total.  Som trillingmorfar hĂ€r inne uttryckte det: Vi behöver alla pressa oss utöver det vi egentligen kĂ€nner oss bekvĂ€ma med. För det betyder utveckling.  Nu över till nĂ„got annat Ă€n gnĂ€ll. Jag kĂ€nner att det blir för mycket av den varan om jag fortsĂ€tter nu. MĂ€rker att jag balanserar pĂ„ grĂ€nsen för vad som Ă€r socialt accepterat.  Vi ska prata om den hĂ€r killen (vilket Ă€r kul till en början men nĂ€r jag tĂ€nker efter sĂ„ slutar det hĂ€r ocksĂ„ i gnĂ€ll): En riktig liten fintare Ă€r vad han Ă€r.  NĂ€r jag var i Karlskrona och hĂ€lsade pĂ„ frĂ„gade jag om han ville med tillbaka till VĂ€xjö. TrĂ€na, leka och sova dĂ€r.  JajjemĂ€n, det ville han. Hundra procent.  Att sova borta var inget problem.  Det skulle baaaara bli roligt.  Taggade till tĂ€nderna bar det sĂ„ ivĂ€g. Inga sura miner, bara skratt. Gisela och Calle hade höjt ett varningens finger och sagt att det kan bli problem med sömnen.  Jag dubbelkollade med Ludde som menade att det inte alls skulle bli problem.  Lillknodden sov hela bilresan. Vaknade lagom till trĂ€ningen och hĂ€ngde pĂ„ allt jag hade schemalagt.  Det gick som pĂ„ rĂ€ls, sĂ„ att sĂ€ga.  Middag och lek följde. Fortfarande inte ett enda pip om att nĂ„got inte var till behag.  Och jag började se mĂ„lgĂ„ngen pĂ„ det hela. Förstod inte alls vad varningarna skulle varit bra för.  Sen blir det spindelmannen i sĂ€ngen... Och jag hör nĂ„gon form av gnyende:  "Sova hemma... Du ska köra hem mig nu" Ilningarna genom kroppen. Ni vet dom dĂ€r som talar om att "nu Ă€r det kört".  Ludde börjar stortjuta och har ett enda mĂ„l i huvudet: han ska hem till Karlskrona igen. Punkt slut. Med en gnutta större envishet Ă€n mig sĂ„ kĂ€nner jag att det hĂ€r inte gĂ„r att vinna. Jag ringer Gisela som bara skrattar. "Vi varnade ju..."  Mmmm... Wunderbart.  20.45 Ă€r sĂ„ Rio pĂ„ vĂ€g till Karlskrona igen. Med ett stycke Ludde som hade fĂ„tt i order att hĂ„lla sig vaken hela resan.  Det kan jag lova dig, att det gjorde han.  "Man kan inte blir arg pĂ„ en fyraĂ„ring". Jo, det ska jag tala om för dig att det kan man visst. Speciellt om man heter Nadja.  NĂ€r han vĂ€l var i mammas famn igen gurglade han som om han vunnit pĂ„ lotto. Skrattade och var sĂ„dĂ€r lycklig som bara Ludde kan vara. Skitunge! Envis mĂ„ han vara, men tuff nog att sova över... Nej, dit har han inte kommit Ă€n.  Gisela skrattade och tackade för barnpassningen medan jag sa: "aldrig igen..." "JooooodĂ„, du kommer att sakna honom. Du kommer att vilja leka med honom igen!" Absolut, nĂ€r jag har fĂ„tt sova pĂ„ saken. I sisĂ„dĂ€r 2000 Ă„r.  DĂ„ kanske.  Nu har jag varit sĂ„ inne i mitt skrivande att jag glömt bĂ„de frukost och livet omkring.  Puss pĂ„ nosen tills vi hörs igen ❀

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.