Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

Nu JäKLaR.

Måndagspuss!  Och hej såklart.  En intensiv vecka har tagit sin början och nu håller jag i mig.  Vi börjar med nyheternas nyhet: BILEN! Jag var på Råbergs Bil tidigare idag för att kika på skönheten som ska tuffa runt mig till och från träningspassen mina sista idrottsår.  En fräsch, kraftfull och elegant KUGA ska rulla under min kropp.  Det känns vemodigt att säga hejdå till Rio. Jag hade en klump i magen varje steg in mot Råbergs dörrar, men det släppte när jag väl fick sätta mig i min nya kompis.  Jag har verkligen känt att Rio (en Ford ST) har varit SÅ mycket jag. Den har stått för det där pigga, snabba och envisa i mig. Och namnet - min revansch... jag älskade det namnet!  Och även om det inte blev OS i Rio så fick jag min revansch.  Jag har fått tävla igen, jag har tränat upp mig från botten igen och jag har tagit mig tillbaka.  Därför är det nu dags för något nytt.  Och som du vet så kommer vårt nya namn att presenteras samtidigt som bilen lanseras.  Det är ingen ordlek denna gången. Det är mer en mening som jag har burit i bakhuvudet ett tag och som jag känner ger mig energi och styrka.  Det är en mening jag kan stå för fullt ut som jag känner står för någonting vi alltid ska komma ihåg i livet.  Jag längtar till jag får presentera det för dig.  Om du vill och vågar så får du gärna gissa!  Har du rätt så kommer jag inte att säga det, men du kommer att veta sen när jag slår upp portarna till vårt nya hem ❤️ Det är alltid roligt att ha rätt.  Imorgon är det tisdag - som om du inte visste det - och jag ska iväg på något som jag gärna vill dela med mig av till dig om någon dag eller två. Så skit i tisdagen nu.  På onsdag får jag mellanlanda en stund, träna ifred och bara vara innan torsdagen bjuder på en rolig grej!  Tillsammans med sjukt sköna brudarna Elin och Alma ska jag hålla i ett träningspass i Växjö!  Tjejerna går andra året på ProCivitas gymnasium och har under året drivit UF-företaget Träningsglädje UF.  Dom vill få igång människor, vill att vi ska röra på oss lekfullt och enkelt och på torsdag har dom dessutom sett till att alla pengar går direkt till Lekterapin på Växjö Lasarett! ❤️ Så, självklart hoppas jag på att se dig där. Svettandes med mig. Passet är anpassat för alla. Det är den egna kroppen som gäller och du gör vad du kan med det du har.  Kan du inte komma men känner att du ändå vill bidra till insamlingen så kan du swisha tjejernas insamlingskonto - tel: 1231882950.  Vad säger du? Kommer du? Vågar du? Ska vi kramas?  Men jaaaaaaaaaaa!  Så. Där somnade mina fingrar.  Bloggtiden för mig är slut. Jag har skaffat mig deadlines. Annars blir jag sittande med milslånga texter som folk rullar ögonen över och gäspar till.  Vill inte vara med om detta.  Så nu: sov gott. Ladda för torsdag och skicka hit en slängpuss! 

NyTT På iNGåNG.

God morgon härliga du,  Lördag och vårkänslor. Nybryggt kaffe och musik i öronen.  Jag sitter hemma hos mamma och Allan igen. Det var längesedan jag var här.  Igår kväll kollade vi tydligen på Let's Dance. Mamma tjöt: "sätt på tv:n! Nu kommer Let's Dance, snabba er!" som om att hon var sex år och höll på att missa Bolibompa.  Allan och jag satte oss snällt till rätta men eftersom jag inte har följt programmet så tröttnade jag ganska snabbt och satte mig vid husets nya matsalsbord för att spela Candy Crush istället.  Jag gjorde en kopp te och lyssnade till mamma och Allans kommentarer om danssteg, felbedömningar och om att lägga sig för tidigt. Det blir högljutt när diskussionerna drar igång här och vare sig man vill det eller inte så blir man indragen.  Igår var en rolig dag annars: jag tränade hoppstyrka på förmiddagen vilket blev ett pass som gick över förväntan!  Jag var inte precis lätt i kroppen (jag har lagt på mig vikt igen efter all styrketräning) men jag klarade av alla 350 hopp och fick inte ont av dom. Dessutom skrattade mitt hjärta hela passet - hoppstyrka är som du vet ett favoritmoment i träningen.  Efter träningen åkte jag direkt hem till - kryss i taket - en matlåda.  Jag vet, det är svårt att tro att jag lagar mat. Men jag har faktiskt bättrat på den biten och jag tror minsann att jag har en talang.  Jag har gjort tolv matlådor och det är bara att käka när jag har tränat. Jag åt medan jag kollade gamla avsnitt av solsidan på datorn.  Sedan bar det iväg till Karlskrona. Ett möte bokat med Råbergs Bil och Compani56 stod på programmet.  Vackra, starka Rio ska bytas ut och få ett nytt namn. Bilen ska vara enhetlig med bloggen så uppsvinget här kommer när bilen är klar ❤ Är du nyfiken på det nya? Jag är! Jag har lämnat tankar och idéer till Compani56 men jag vet inte alls hur det kommer att bli eller se ut.  Jag har samma känsla nu som när jag var liten och hade lämnat in en fotorulle för framkallning och fick vänta i flera veckor på resultatet. Jag har kollat min mejlkorg flera gånger redan trots att jag vet att det ska dröja minst en vecka innan jag får ett utkast.  Det är min nyfikna och sprudlande sida som tar över helt.  Mycket har hänt i mitt liv dom senaste månaderna och jag har inte skrivit om allt. Jag har inte haft ork att dela med mig.  Jag fick för ett tag sedan reda på att vissa människor reagerar avundsjukt när jag berättar om saker som går bra. Och det gjorde ont i mig att höra. Det gjorde ont att människor kan följa och peppa och stötta när det går dåligt för att sedan få vassa och elaka tungor när det väl är lite medvind.  Sådant är för mig falskt.  Och jag blir ledsen över att människor kan vara så småaktiga.  Det är klart att det var lätt att "tycka synd om mig" när jag hade cancer - jag kunde ju faktiskt dö. Men att jag sedan får hjälp i min idrottsliga satsning från olika håll sticker tydligen oerhört i vissa människors ögon.  Och det är sorligt på flera sätt. Dom här personerna verkar ha tappat fokus på sitt eget. Att skapa sig något eget. Att lägga energi på sin egen passion istället för att beklaga sig över hur jag har det.  Om ni är sugna så kan vi byta? Vad sägs om det? Jag delar gärna med mig. Du kan fråga mig om råd när du sliter av din hälsena. När du sen får cancer tre månader senare så vet jag precis hur du ska gå till väga.  Och om någon där ute fortfarande tror på och stöttar dig efter det så kommer jag att heja på dig. Även när du inte hör eller ser.  Hur fungerar du som läser det här? Är du avundsjuk på andra människor? Man kan ju vara avundsjuk på så många olika sätt. Som min mamma: "faaaan Nadja! Vad roligt! Det är fantastiskt, men lite avundsjuk blir jag allt" och en liten blinkning på det.  Eller som dom i kategorin här ovan, som kan se dig i ögonen men snacka skit bakom ryggen?  Hrm... ingen bra touch på det här inlägget nu känner jag. Men det är ändå värt att ta upp. För problemet finns överallt omkring oss även om jag större delen av livet har känt mig förskonad från dessa små elakingar.  Jag har en stor tro på människan och på vår förmåga och anledningen till att jag tar upp det här är för att min tro blir lite stukad.  Fan, kan vi inte bara vara glada för varandras skull?  Det tycker jag. Jag är glad för din skull.  Kaffeskål och glad lördag ❤  

Det är igång.

Gaaaaah!  Jag sitter som naglad här: Redan innan det började fick skärmen åka upp. Ingenting ska missas. För idag kör Bianca Salming sin första riktigt stora mångkamp och du vet ju att min gästbloggare Jonas Hedman skrev om henne senast.  Vi hoppades på att hon skulle få vara med och det fick hon. Hon har inlett bra på första grenen 60 meter häck (8.87) och snart väntar höjdhopp. Hennes bästa gren.  Så sjukt spännande!  Och samtidigt hoppar Torneus längdkval. Han har redan direktkvalat med sitt längsta hopp för säsongen: 7.96.  Och vid 12.45 kommer allas vår Sanna Kallur att inta den röda läckra banan...  En annan person jag tycker att du kan hålla ett extra öga på är min klubbkompis Fanny Roos. Hon stöter kula 10.50 och gör det riktigt bra. Där har du en kvinna med krut i kroppen!  Själv laddar jag med frukost för att senare springa intervaller.  Jag blir så OTROLIGT pepp när jag får kolla på ett mästerskap innan jag själv ska träna.  Jag kom hem sent i förgår och har mått lite dåligt sen min magsjuka dag i Spanien. Jag åt en dålig jäkla schnitzel och blev liggandes med kramper, svettningar och huvudvärk en hel dag.  Så igår skulle jag egentligen ha kört både höjd och styrka men fick lägga om och åkte till Bosön för att köra igenom kroppen lätt med jogg, lätta hopp rakt fram istället för upp och spjutlöpningar.  Det var en härlig känsla att vara tillbaka på Bosön. Det är skön stämning där varje gång. Och en massa personer som jag känner.  Bland annat fick jag träffa den här sötnosen: Annica. Hon är en riktig solstråle och kämpe och varje gång jag träffar henne så får jag världens största och varmaste kram. Vig är hon också, gammal gymnast som hon är. Nu börjar snart höjdhoppet för kvinnliga femkampen och jag bara måste hänga med i det! Så jag lämnar dig och säger puss och kram så länge ❤ PS. Bara 900 klick kvar tills vi når en miljon visningar på instagram... grrrr 

UNiKa MäNNiSKoR.

Jag fick ett mejl från min manager Jonas.  Han skrev: "Svara på det här" och sen ett bifogat meddelande om någonting om någon podd.  Jag läste bara snabbt men reagerade på namnet "unika människor". Det fastnade direkt och jag tyckte att det var en så galet häftig titel!  Jag svarade genast att jag gärna ville vara med. Det var något fängslande med namnet. Och jag började fundera på vem personen bakom var.  Visst hade jag sett det någonstans förut? Visst låg det i bakhuvudet?  Jag googlade och fick se mängder med fräna personer med rubriken "unika människor" Jojje Borssén är mannen bakom det hela. Och när han ringde upp mig en fredag för att spela in vårt avsnitt så hade jag höga förväntningar.  Och som dom infriades.  Klockan är 06.30 och jag måste iväg. Så detta är vad du får idag; en podd om livet, döden och längtan till något mer, eller mer av det som är. Klicka här för att lyssna från iTunes  Och här hittar du det i soundcloud Puss och kram och ha den bästa av dagar ❤️ Nadja 

SNaRT BöRjaR DeT!

Ah, lunch. Jag äter ingen just nu eftersom jag åt en sen frukost.  Sitter som ett ufo och läser på inför morgondagens sändningar i Expressen-tv.  Min syster Bella håller sällskap. Hon gillar sånt där; papper, planering, pennor och struktur.  Jag gillar det också, men det går i perioder för mig. Bella är mer konstant. Men jag tycker att det är extra mysigt med henne vid samma bord.  Imorgon startar OS-friidrotten och det kommer att bli SÅ mäktigt!  Friidrotten är för dom flesta det största och roligaste att kolla på (har ingen undersökningen på det men går på "mun-till-mun" här). Det händer mycket och vi har många svenskar med. Alltid spännande, alltid storslaget.  Jag ska skicka dig en länk imorgon så att du kan följa oss hur mycket du vill.  Min egen träning pågår för fullt och igår sprang jag lopp på grus och i gympaskor för att avlasta hälsenan.  8 x 100 meter och 3 x 80 meter med en skön känsla. Planen var att klara av häckstarter och att springa i spikes men lyssnar jag inte på kroppen nu så går den sönder.  Jag vågade inte chansa.  Plus att jag ska hoppa längdhopp i dagarna och vill ha bort den molande känslan så att jag kan få till ett bra kvalitetspass. Det konstiga var att benen kändes bra, men andningen var inte med mig. Och när jag kom in efteråt klagade jag inför Bella och pappa.  "Fan, jag blir så flåsig. Så trött i bröstet" Bella i full fokus på kortspelet mot pappa.  "Men det är dagsform Nadja. Det är ju alltid sådär. Det vet du". Mmm, jag vet ju det. Smarta lilla syster. Även mamma la sig i: "Du var ju hängig redan när du kom upp i morse. Det märkte jag direkt. Inte glad precis."  Så kanske det var. En slöja av trötthet i huvudet. Energi som bara räcker åt träning. Ögonlock som bara hänger.  Du vet att jag har det så i omgångar. Så det lättar snart.  Säkert redan imorgon när jag får adrenalin av sändningar från OS.  Jag blev stel av loppen efteråt och vad passar då bättre än att kliva ner i Skärvabodas eget spabad?  Gisela och ungarna var på besök också så det blev full fart.  När vi låg i badet konstaterade mamma att det är precis såhär små barn ska sövas.  "När ni var små badade jag er alltid innan läggdags. Ni blev så trötta och sov så gott efter det" Ingenting förändras alltså. Förutom att mamma inte stoppade om oss när vi var klara igår. Det kunde hon väl unnat oss? Du vet sådär härligt och kärleksfullt - stoppar in sidorna på täcket under kroppen. Så att man ligger som en kåldolme hela natten.  Underbart.  Nu skenar tiden sådär fort igen. Jag ska packa, äta, vila, träna och sen åka mot Stockholm.  Jag får sällskap i bilen av Bella. Jag hoppas att hon har en jävligt bra spellista redo. Jag är sömnig. Puss på nosen och ha en rolig dag. Imorgon ska jag försöka underhålla er på bästa sändningstid ❤️

PReMiäR! 

Idag är en sån här dag...    Men efter en kopp kaffe kommer det att kännas bättre. Det är jag säker på.  Jag har pumpat kroppen med bra träningspass och efter löpningarna i tisdags så var jag tvungen att kyla hälsenan. Den ömmade.     Jag pendlade mellan kyla och värme eftersom jag inte tror att det är bra att BARA kyla en hälsena. Jag vill ju hålla den varm också, samtidigt som jag får ner den lilla svullnaden som blir om jag isar.  Loppen gick superbra och jag har sänkt min nivå på serierna jag springer. Nu vill jag bara kunna fortsätta neråt i tider och samtidigt hålla mig fri från smärta.     Det är en konst...  Det är hela tiden ett steg fram, två steg bak.  Men jag är van och hård i huvudet där. Det är så jag har haft det hela karriären och jag har utvecklat ett tänk som håller modet uppe.     Vet ni vad det är för en dag idag förutom att det är torsdag?!  DET ÄR PREMIÄR!  Idag släpper Magnus första avsnittet av dokumentären "Casadei - vägen tillbaka".     Det första avsnittet är 45 minuter och en berättelse om hur allting började. Med underbara intervjuer från några av mina familjemedlemmar, närmsta vänner och gamla videos från 90-talet.        Jag kommer att träna nu, såklart. Så länk till programmet hittar ni på min Twitter, instagram och FB runt lunch. Det är då den släpps.  Och jag är skitnervös. Det är så naket och en massa minnen ploppar upp när scenerna spelas.      Jag hoppas att ni också kommer att gilla det och att ni får skratta och ryckas med.     Jag håller på att tvätta medan jag skriver det här. Jag ska åka till Stockholm igen och behöver rena träningskläder. Fröken planering säger hej!  Avslutningsvis vill jag uppmärksamma en insamling:    Hugo var son till en man som jag fick kontakt med redan under högstadiet, Magnus.  Han föddes med den dödliga hudsjukdomen epidermolysis bullosa och blev bara tre år gammal... Nu har hans pappa startat den här insamlingen för att hjälpa fler i samma situation och jag kan inte hjälpa att jag tycker att det är väldigt stort!     Att orka göra något för andra när man själv har förlorat sitt eget barn... Jag kan inte ens sätta mig in i tanken. Du är en hjälte Magnus!  Vill du också bidra med din hjälp så har du lite mer information här:    ❤️ Nu brinner det i knutarna. Var rädd om dig och puss och kram.          

Nya TiDeR.

Måndag och nystart. Jag sitter hos mamma och planerar träning, föreläsningar och noterar viktiga datum i höst.    Solen skiner men vindarna är kalla. Kyliga.  Hösten blåser in. Och jag ser löven långsamt lämna träden.  Hösten är otroligt vacker. Men det är alltid en slags vemodig känsla när sommaren bestämmer sig för vila.     Idag är en stor dag för mig.  Idag börjar HÅRDTRÄNINGEN! Det är min första hårdträningsperiod på snart 2,5 år.  Och magen pirrar.  Jag är nervös och samtidigt peppad. Funderar på om jag ska orka hänga på de andra tjejerna. Hur mycket stryk klarar kroppen denna gången? Kommer jag att kunna ta ut mig som förut?     Jag har underhållstränat fram till nu och kroppen mår bra. Förkylningen som jag drog på länge är borta och benen känns fulla av spring.  I lördags var jag i Växjö för att köra stabilitet och "smått och gott" med de andra tjejerna. Som för att smygstarta lite. Det låg något i luften.    Som travhästar innan start. Det stirriga jag känner igen. Muskler som rycker i kropparna.    Sparad energi som väntar på att få komma ut.  Jag har en enda tanke den här hösten: Jag gräver ner mig.  Jag kommer att ägna all min tid åt träningen och återhämtningen. Jag kommer att göra mina inbokade uppdrag åt mina samarbetspartners, såklart och med nöje. Men förutom det ser jag tre månader med skygglappar för ögonen.     Mina sista lekdagar tillbringade jag tillsammans med familjen. Plump-partier har spelats och jag har förlorat varje gång. Och i lekparken fick jag utlopp för min barnsliga sida.       Vet ni hur mycket energi små barn har?!  Och jag lät gammal varje gång jag sa: "hur mycket ork HAR de egentligen? Jag kan inte minnas att jag var sån..." Haha. Eller hur.       Jag har smidigheten kvar i alla fall. Kom in i både skeppet och det lilla huset.        Ja, i det där lilla hålet kom jag in. Och Ludde tjöt av förtjusning.     Jag vet vad ni tänker om bilden ovan. Men det är ett knä som stödjer sig mot kanten av sandlådan. Sorry. Var bara tvungen.  Nu har pappa fixat Wallenbergare till lunch.  Vi går och lunchar oss ❤️ Stor kram från en som snart kommer att vara utslagen                

MöT MiG På RiVal!

Heeej vänner,  Hur har ni det?  Om ni frågar mig detsamma så kan jag bara säga: tomt.  Jag har visserligen inte föreläst många gånger (snarare tre totalt) men jag har heller aldrig blivit så full av känslor på en och samma kväll och lika tom som full, dagarna efter.    (Foto: Dennis Erixon) Jag har nu också fått äran att genom blodcancerförbundet föreläsa på Internationella Lymfomdagen den 15:e september på Rival i Stockholm! OCH: Jag har 100 gratisbiljetter att dela ut till mina nära och kära. Det vill säga NI! Vill ni komma?!?  Det startar 19.00 och jag är först ut.     Det blir musik och trevligheter. Och framförallt: vi får träffas LIVE 🙂  Det är först till kvarn som gäller och ni anmäler er på den här mejladressen: jonas@blrg.se    Ta med er vänner om ni vill. Bara skriv hur många ni blir så att vi har koll på antalet. Och var inte blyga nu, jag tänkte nämligen att vi ska spränga taket där på Rival!  Förutom att förbereda föreläsningar så försöker jag hålla kroppen igång under vilan som råder.     För snart sätter hårdträningen igång och då vill jag inte att något har "korkat igen" i systemet.  Vet ni att jag och Leonita har en ny vana: Att starta dagen med att stabilisera magen och ryggen!  Det behöver inte ta lång tid. Lägg er bara ner och kör igenom några övningar direkt när ni trillar ur sängen.      Om ni vet att ni lägger tio minuter på det varje morgon så kommer ni att bli starka som svin på en av dem viktigare delarna av kroppen.     Dessutom känns det som att gå runt med korsett resten av dagen. Och hållningen blir supersnygg!  Jag som har lite struliga axlar passar även på att dra lite i expanderband.     Jag lovar er att ni kommer att känna att det är lätt att göra det eftersom det tar så väldigt lite av er tid. Men gör ni det ÖVER tid så gör det skillnad!     Vi skrattade idag för vi fick kramper i magen nästan på studs. Men bara efter några dagar kommer ni att märka skillnad.  Här i Karlskrona skiner solen idag och jag en väldig lust att suga ut det sista av sommaren.  Så jag ska klä på mig och bege mig.  Hoppas hoppas hoppas att vi ses på Rival! Och nåde den som inte kommer fram och säger sitt blogg-alias denna gången 😉  Puss och kram till er så länge  ❤️         

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.