Envist framÄt.

Torsdag kvĂ€ll och jag sitter med dig i tankarna. Jag har sprungit intervaller pĂ„ kvĂ€llspasset och jag utvecklas Ă„t det hĂ„ll jag vill. Jag har sĂ€nkt bĂ„de mina snitt och topptider och kroppen vĂ€xer sig allt starkare. Jag fĂ„r ut mitt löpsteg bĂ€ttre, jag har blivit mer hoppig och mina muskler studsar under huden. Jag Ă€r för det mesta trött och lite lĂ„g och gĂ„r pĂ„ energireserv, men det fanns ingenting annat att rĂ€kna med nu nĂ€r hĂ„rdtrĂ€ningen vĂ€l satte igĂ„ng. Min fördel denna gĂ„ngen Ă€r att jag var medveten om det innan jag klev in i det. Förra Ă„ret hade jag glömt bort hur det var.  För det var sĂ„ lĂ€nge sedan. Jag fick en otroligt stor mental smĂ€ll dĂ„ ingenting var som jag trodde.  Men, mentala smĂ€llar Ă€r min specialitet. Och som vanligt har vi bara en sak att göra: vi fĂ„r vĂ€lja.  Och jag Ă€r glad att jag valde att fortsĂ€tta stĂ„ i. För idag Ă€r jag bĂ€ttre Ă€n dĂ„. Och jag nĂ€rmar mig sakta men sĂ€kert den plats jag vill vara pĂ„.  Jag har satt "Agne-Nadja-pers" i bĂ„de djupa ben, halva benböj, enbensbenböj och intervalltider.  Och pĂ„ halva benböj Ă€r jag PRECIS lika stark som jag var innan jag slet av hĂ€lsenan och fick cancer!!!  DET, min vĂ€n dĂ€rute, Ă€r min största seger hittills. Det var min utdelning till mig sjĂ€lv för att jag inte har slutat att hoppas.  Jag har ju aldrig vetat att det gĂ„r att bli lika stark igen. SĂ„ du har sĂ€kert mĂ€rkt mina tvivel mĂ„nga gĂ„nger.  Ingen har lovat mig att det gĂ„r. Ingen lĂ€kare har sagt att kroppen ska kunna göra sĂ„. Jag har bara fĂ„tt lita pĂ„ att det ska bli sĂ„.  Och nu vill jag bocka av fler moment pĂ„ min lista. Jag ska bli lika snabb, jag ska hoppa lika lĂ„ngt, jag ska bli lika uthĂ„llig igen.  SnabbhetsmĂ€ssigt ligger jag tre tiondelar ifrĂ„n pĂ„ 60 meter... det Ă€r inte mycket. Det hĂ€mtar jag in. Men sen Ă€r det snabbhetsuthĂ„lligheten. Och den Ă€r kruxig. Men Agne har en plan och jag följer den. Hoppstyrkan Ă€r inte heller pĂ„ plats Ă€n, men jag har börjat lĂ€gga in mer och mer hopp och nog fan ska det dĂ€r gĂ„ vĂ€gen det ocksĂ„!  Jag fĂ„r plocka delar pö och pö. Jag fĂ„r pussla och fortsĂ€tta vara tĂ„lmodig.  Förutom framsteg i trĂ€ningen sĂ„ har jag fyllt Ă„r... det blev inte mycket firande men jag tĂ€nker att jag sparar det tills siffran stĂ„r i 35.  Viktigare denna gĂ„ngen Ă€r det att bĂ„de trillingmorfar och Veronica hĂ€r inne har fyllt Ă„r! ❀ Är det nĂ„gon mer som jag har glömt?  Finns det fler vĂ„rbarn hĂ€r inne?  GRATTIS till er frĂ„n VĂ€xjö Ă€ven om det kommer lite sent... ❀ Jag vill ocksĂ„ berĂ€tta att min lillasyster Bella Ă€r en driven liten tös. Ja, hon kommer alltid att kallas "liten tös" dĂ„ hon Ă€r minsta tjejen i skaran...  Bella har tillsammans med sin kille Peter ordnat vĂ€rldens hĂ€ftigaste sommarnöje! Se hĂ€r: PĂ„ den hĂ€r lĂ€nken kan ni lĂ€sa om vad dom hĂ„ller pĂ„ med. Du och dina vĂ€nner kan Ă„ka ut pĂ„ landet och spela beachvolleyboll tillsammans. FĂ„ maten serverad och tak över huvudet.  Och om du sĂ€ger att du Ă€r skickad hĂ€rifrĂ„n sĂ„ ska jag ta mig tusan se till att du fĂ„r en extra liten överraskning ❀ KvĂ€llen nĂ€rmar sig sitt slut. NĂ„gon av er kanske ska fira födelsedag, en annan kanske kollar tv, nĂ„gon annan kanske hĂ€nger hĂ€r. Oavsett vad du gör sĂ„ hoppas jag att du mĂ„r bra och att du fĂ„r sova gott inatt ❀ Puss och kram.

JaG BLiR BÀTTRe! 

Gooood förmiddag goding!  SĂ„hĂ€r har jag sovit i tvĂ„ dagar. Hos mamma och Allan har jag fĂ„tt husrum och mat. Jag Ă„kte hit i fredags för att fira lilla Ludde som fyllde fyra Ă„r. Han ville visa pĂ„ fingrarna och frĂ„gade mig "hur mĂ„nga Ă€r det dĂ„? SĂ„hĂ€r" och höll upp alla fingrar pĂ„ handen.  Jag fĂ€llde ner ett av dom och han skrattade. Lilla sötnosen. Min systerson som aldrig mer kommer att fĂ„ sover över hos mig. Ja, du vet ju historien.  Han bjöd pĂ„ tĂ„rta och bullar och jag kom med mjuka paket. NĂ€r han öppnade sa han förvĂ„nat: "men, det Ă€r ju skor... Present dĂ„?" Haha, ja du Ludde. Du fĂ„r ta det med din mamma. Leksaker finns liksom i överflöd. En frĂ€sch outfit Ă€r mycket hĂ€ftigare.  Han kommer att fatta nĂ€r han blir stor. Jag lĂ€mnade syster sent och blev vĂ€lkomnad hos mamma och Allan med tĂ€nda ljus ute vid sjöstugan. Sista sommaren har gjort kvĂ€llarna uthĂ€rdliga.  IgĂ„r hade jag bara ett trĂ€ningspass och pĂ„ det en enda snabb 200-ing. Jag var bĂ„de skeptisk och nervös innan. Sista jag sprang en 200-ing hade jag feber och krampkĂ€nning och jag ville slĂ„ den tiden.  Vilket i sig egentligen inte borde varit svĂ„rt. Men grejen var att jag kĂ€nde mig ringrostig efter all hĂ€cklöpning.  Stela ljumskar och tighta baksidor. SĂ„dant som fĂ„r mig att bli Ă„terhĂ„llsam nĂ€r jag ska springa riktigt snabbt.  Men nĂ€r jag hade vĂ€rmt upp mĂ€rkte jag att jag hade tryck i steget och pĂ„ stegringsloppen kĂ€nde jag att benen rullade pĂ„.  Jag satte "Nadja-Agne-pers" med nĂ€stan TVÅ sekunder!  Det hade jag verkligen inte förvĂ€ntat mig och nĂ€r jag ringde Agne för att be honom gissa tid sĂ„ lĂ€t det som om att han inte trodde pĂ„ mig.  Jag vet att han ville frĂ„ga om jag kanske inte sprang 180 meter istĂ€llet för 200, men han vĂ„gade inte.  Jag blev sĂ„ JÄKLA glad!! Jag blev sĂ„dĂ€r vĂ€ldigt nöjd. Kanske Ă€r det alla 300-400-600 meter jag har sprungit som Ă€ntligen börjar göra mig löpstark?  Vad det Ă€n Ă€r som Agne gör, sĂ„ verkar det vara rĂ€tt. Det verkar fungera pĂ„ min kropp.  Jag kan knappt bĂ€rga mig inför hösttrĂ€ningen. Jag vill sĂ€tta igĂ„ng nu. TĂ€nk att fĂ„ komma in i all hĂ„rdtrĂ€ning pĂ„ den hĂ€r nivĂ„n? FörstĂ„ att fĂ„ bygga vidare pĂ„ det hĂ€r?  Det Ă€r sĂ„ spĂ€nnande att jag blir stissig. Jag vill springa backlopp, köra tung styrka, kasta tunga saker, lĂ€gga fler löpmeter bakom mig. TĂ€nk vad en sĂ„dan höst kan göra med kroppen?!  Förra hösten kunde jag vara med pĂ„ ca 50% av trĂ€ningen. Men sĂ„ kom jag frĂ„n ingenstans ocksĂ„.  Jag hade svĂ„rt för att springa tvĂ„ dagar i rad. Jag behövde vila oftare Ă€n dom andra tjejerna. Jag kunde inte hĂ„lla tempo och jag fick syra för ingenting.  Idag Ă€r lĂ€get annorlunda. Kroppen Ă€r full av kraft. NĂ€r jag hade kvittrat klart för Agne om trĂ€ningen igĂ„r sĂ„ fick han utrymme att prata och det enda han sa var: "lĂ€gg dig i bubbelbadet nu, vi hörs imorgon".  Jag gjorde som han sa och den stjĂ€rnklara kvĂ€llen gjorde mig filosofisk.  Jag lutade huvudet bakĂ„t och tankarna kom: "fasen sĂ„ coolt, jag kunde varit död. Men istĂ€llet utvecklas varje cell i min kropp. Och jag kan pressa den igen. Precis sĂ„dĂ€r som jag bad om." Jag försökte kĂ€nna mig tacksam. För sĂ„dana tankar brukar framkalla den kĂ€nslan hos mig.  Men igĂ„r kĂ€nde jag ingenting. Jag var tom. Jag lĂ„g bara dĂ€r. Som ett skal omsluten av hettande vatten.  Blev nĂ€stan irriterande pĂ„ mig sjĂ€lv. Undrade för mig sjĂ€lv om det Ă€r sĂ„hĂ€r det börjar... Är det nu jag börjar gĂ„ tillbaka till mitt gamla tankesĂ€tt; dĂ€r jag alltid förvĂ€ntade mig att jag skulle fĂ„ resultat för det arbete jag la ner. DĂ€r jag tog för givet att trĂ€ningen jag genomförde skulle utveckla mig.  Jag vill inte bli sĂ„n dĂ€r igen.  Jag vill vara sĂ„dan som jag har varit fram till nu - dĂ€r jag blivit lycklig över alla framsteg för att jag inte riktigt har vetat hur kroppen skulle ta emot pĂ„frestningarna.  Men hur hejdar man en kĂ€nsla? Hur sĂ€tter man stopp för förvĂ€ntningar?  BerĂ€tta för mig om du vet.  Avslutningsvis sĂ„ vill jag berĂ€tta tvĂ„ saker. Den första Ă€r att jag har fĂ„tt trĂ€ffa Ă€nnu en av er dĂ€r ute. Emilia som har följt bloggen frĂ„n start mötte upp mig i Lidingö Centrum förra veckan nĂ€r jag var dĂ€r. Hon kom med sin man och sina tvĂ„ barn och vi fikade pĂ„ cheesecake och kaffe. Pratade om allt och jag blev Ă€ven hĂ€r lite fundersam - hur kan ni alla vara sĂ„ sjukt hĂ€rliga!?  Jag orkar liksom inte.  NĂ„gon av er som lĂ€ser mĂ„ste ju vara riktiga skithuvuden? NĂ„gon mĂ„ste ju vara butter och bitsk? Eller har jag bara fantastiska lĂ€sare? Bland er 100 000 mĂ„ste det ju finnas nĂ„gon som som jag inte gillar?  Jag kanske inte ska dra i för stora vĂ€xlar nu, eftersom jag bara har trĂ€ffat ca tjugo stycken av er. Men ÄNDÅ.  Du förstĂ„r min tanke. SĂ„ Ă€r du ett riktigt pucko sĂ„ ta kontakt med mig. Jag vill trĂ€ffa ett pucko. FörstĂ„ sĂ„ uppfriskande. Vi möts och bara ogillar varandra direkt. Jag kommer sĂ„klart Ă€ndĂ„ att krĂ€va en selfie med dig. Det ingĂ„r i mötet.  Hrm. Nu kom jag in pĂ„ sidospĂ„r igen. Det har vi inte tid med, för jag ska Ă„ka mot Stockholm.  Imorgon har jag nĂ€mligen Ă„terkontroll hos min lĂ€kare Claes. Det var den andra grejen jag skulle berĂ€tta.  Klockan 10.00 kliver jag in pĂ„ Karolinska. Rakryggad och mindre orolig Ă€n för tvĂ„ mĂ„nader sedan. Jag tĂ€nker att min kropp inte hade kunnat prestera sĂ„ som den gör om jag hade varit sjuk igen.  Nu skriker mamma att det Ă„skar och att hon mĂ„ste dra ut modemet till internet!  Paaaanik!  MĂ„ste lĂ€mna dig NU.  Puuuuuusssss dĂ„ ❀

IMPoNeRaD.

Solen kan inte bestĂ€mma sig. Tittar fram, gömmer sig bakom molnen, tittar fram igen...  Vindarna Ă€r kalla idag. Jag frös nĂ€r jag gick för att handla. Hade ingenting hemma och var alldeles för trött efter sprinten igĂ„r för att orka fixa det.  Har jag sagt att jag Ă€r bra pĂ„ att skjuta upp saker? Det Ă€r typ min Ă„ttonde gren i livet.  Men nĂ€r det vĂ€l gĂ€ller; dĂ„ fĂ„r jag det alltid gjort.  Är du ocksĂ„ som jag?  GĂ„rdagen betydde massage pĂ„ min ömma kropp. SĂ„ fort min massör la handen pĂ„ min ena skinka sĂ„ gnydde jag. SÅ öm var jag!  Men han lyckades i alla fall fixa sĂ„ att jag klarade av att springa pĂ„ eftermiddagen. LĂ€ttnad. Dom dĂ€r snabba fötterna som jag  pratade om igĂ„r skulle aktiveras. SĂ„ vi körde löpning över smĂ„ hĂ€ckar med korta avstĂ„nd.  Allt för att tvinga mig att vara aktiv i backen. Testa om du vill att ditt system ska piggna till.  Eller bara sitt pĂ„ en stol och spring med fötterna pĂ„ stĂ€llet riktigt snabbt. SkitsvĂ„rt och efter ett tag ballar koordinationen ur.  Medan jag förbereder mig för Ă€nnu ett lĂ€ngdpass ikvĂ€ll sĂ„ fĂ„r jag rapporter frĂ„n Tylösand dĂ€r min samarbetspartner Atea för tillfĂ€llet hĂ„ller hus.  Jag Ă€r med dom trots att jag inte fysiskt Ă€r pĂ„ plats.  Det vĂ€rmer i hjĂ€rtat att se allas deras sĂ€tt att anvĂ€nda oss idrottare pĂ„.  I förgĂ„r blev Moa Hjelmer lika glad nĂ€r hon stötte pĂ„ sig sjĂ€lv pĂ„ flygplatsen pĂ„ vĂ€g till tĂ€vling.  Atea vet hur man utnyttjar samarbeten pĂ„ ett kul sĂ€tt.  PĂ„ tal om det sĂ„ har mina tuggummin kommit. Och jag har inte velat sprĂ€cka en enda förpackning Ă€nnu...  Avslutningsvis sĂ„ vill jag skicka ett STORT JÄVLA GRATTIS till min föredetta trĂ€ningskompis Malin Marmbrandt.  IgĂ„r tĂ€vlade hon i Spanien och hoppade hela 6.50 i lĂ€ngd!!!  Hon trĂ€nar nu för min gamla trĂ€nare Leif Robertsson och tillsammans har dom gjort ett magiskt jobb.  Det jag gillar mest Ă€r att hon har gĂ„tt igenom mĂ„nga skador, hĂ€ngt i, bitit ihop och Ă€ndĂ„ fortsatt framĂ„t.  Vem som helst kan prestera nĂ€r allting rullar pĂ„. Men det krĂ€vs ett jĂ€kla pannben för att behĂ„lla fokus genom svĂ„ra stunder. Och vĂ„ga lita pĂ„ att det kommer att lossna.  Jag personligen, blir mycket mer imponerad och inspirerad av sĂ„dant Ă€n nĂ„got annat.  SĂ„ HEJA DIG MALIN!  Nu tar vi paus. Jag passar pĂ„ att ladda upp med en banan och en kopp te.  Och ja, du hade rĂ€tt igĂ„r - sjĂ€lvklart var det Gunnar som hade skrivit det vassa meddelandet.  Puss & kram ❀

CaTcH uP.

God sen lunch darling, Och GOD FORTSÄTTNING!     TvĂ„ dagar in pĂ„ det nya Ă„ret ochjag  har bara tagit det lugnt.  HĂ€ngt hemma hos pappa och mamma och Allan. Inte rört mig mĂ„nga meter. Men det Ă€r vĂ€l okej att inleda sitt Ă„r sĂ„dĂ€r?     Eftersom mitt förra inlĂ€gg var en hyllning till alla vackra mĂ€nniskor omkring mig sĂ„ fanns det inte utrymme för att berĂ€tta vad som har hĂ€nt i övrigt.  SĂ„ det tĂ€nker jag göra nu. Ska vi börja med julen?           Vi var mĂ„nga som samlades i pappas lilla stuga i skogen. Och paketen överdrevs sĂ„klart. FrĂ€mst för att vi hade Giselas barn med oss. Barn Ă€r vĂ€l givetvis galna i paket?  Och Nadja. Nadja Ă€r ocksĂ„ galen.  Inte sĂ„ mycket i innehĂ„llet egentligen. Det Ă€r mer att paket Ă€r sĂ„ sjukt vackra.     Vi fick inte plats med allt under granen sĂ„ pappas sĂ€ng fick duga tills tomten kom och delade ut dem.        Att ha en tomte pĂ„ julafton Ă€r som att fĂ„ en iskall Cola i handen efter hĂ„rt pass pĂ„ ett trĂ€ningslĂ€ger i Sydafrika. Det förgyller. Förhöjer. Behövs.  Vi frossade i pappas specialare till julbord.          Bakade knĂ€ck...           ... och svor nĂ€r vi lekte julklappsleken och blev av med allt som vi hade till en början men som vi inte fick behĂ„lla i slutet.    PĂ„ kvĂ€llen fick jag 2015-Ă„rs vĂ€rsta huvudvĂ€rk och var tvungen att lĂ€gga mig medan de andra spelade kort och fortsatte firandet.  Dagen efter Ă„kte jag till Stockholm för att fira juldagen.     Gunnars döttrar hade fixat med galej och min guldstjĂ€rna Alex kom förbi.        Jag hade blivit lovad schlager-tema sĂ„ jag var taggad till tĂ€nderna.    Allt som alla kan sjunga med i Ă€r glĂ€dje för mig. Och jag blir alltid sĂ„ lycklig av att dansa.  Har alltid sagt att jag hade varit dansare om jag inte hade varit friidrottare.        Vi behöver inte tolka Gunnars min som att jag inte har nĂ„gon taktkĂ€nsla.  Man kan lĂ€ra sig allt.       Givetvis har jag trĂ€nat ocksĂ„. Du trodde vĂ€l inte att dansen skulle trötta ut mig?     Under juldagsfirandet trĂ€ffade jag pĂ„ bĂ„de Benjamin och Ludvig Holmberg. TvĂ„ killar med massor av sjĂ€lvförtroende.  Den ena ville köra ett gympass med mig och den andra ville sprinta.        SĂ„ fick det bli. Magnus som gör dokumentĂ€ren om vĂ€gen tillbaka kunde sĂ„klart inte missa detta. Inte Gunnar heller.     BĂ„de Benjamin och Magnus Ă€r soldater (Magnus före detta) och de fann varandra snabbt.           Uppdraget med Ludde blev aningen tuffare. Han skulle maxa en 100-ing och en 200-ing.        Tiderna: 12.06 pĂ„ 100 meter och 26.38 pĂ„ 200 meter. Ganska bra i minusgrader och gympaskor.        Nu har mamma fixat brunch till mig. Perfekt med lite tilltugg innan mitt styrkepass.  Vill avsluta med att tacka för era kommentarer pĂ„ mitt förra inlĂ€gg. Era kommentarer Ă€r som smĂ„ presenter efter varje inlĂ€gg.  Njuter sĂ„ mycket nĂ€r jag lĂ€ser dem.  Årets första Puss & kram frĂ„n mig kommer hĂ€r!       

SkrubbsÄr

NÄgon har sagt att man ska köra vÀldigt lugnt, runt 60% av max, i flera mÄnader nÀr man bygger upp kroppen. Det förklarade Danne för mig pÄ uppvÀrmningen idag.

Sen körde vi starter pÄ absoluta max!! Inte tvÄ-tre stycken, utan runt femton. De första tio som en del av uppvÀrmningen, de sista bara för att det Àr sÄ kul. Nadja filmade. NÀr vi tittade pÄ det var det inte roligt alls lÀngre.

Att springa Àr för de flesta nÄgot naturligt, redan som liten sÄ snubblar man ivÀg och det ser mjukt och följsamt ut. Nu Àr jag sÄÄÄ stel och benen gÄr som nÄlen i en symaskin. Rakt upp och ner, utan att flytta kroppen framÄt.

Hur kan nÄgot sÄ naturligt bara försvinna, gillar inte den kÀnslan alls. Men det hjÀlper ju inte att gnÀlla, bara nöta pÄ. NÄgonstans finns muskelminnet och det rÀtta rörelsemönstret kvar. MuskelfÀsten och senor försöker tala om för mig att lÄta bli, men hjÀrnan blir lycklig och manar pÄ. Vissa nÀtter kan jag drömma att jag springer för allt jag har, rakt in i skogen.

Fort fort fort över stenar, mjuk mossa och snÄriga stigar. Jag snubblar aldrig, saktar inte farten utan bara springer. HjÀrtat slÄr lugnt och lungorna smeker syre till kroppen. SÄ Àr det inte lÀngre, skulle stuka foten vid första hindret, om lungorna ens orkar ta mig dit. Ibland Äker jag förbi nÄgon fotbollstrÀning och jag förflyttas tillbaka till grusplanen bakom husen dÀr vi vÀxte upp. Allt kommer tillbaka, lukten frÄn det dammiga gruset, alla som var med och spelade. Kan höra orden, kÀnna det fina dammet frÄn sanden, som gjorde munnen sÄ otroligt torr.

Fanns inga vattenflaskor pÄ den tiden, vi spelade tills vi stupade, eller nÀr nÄgon mamma vrÄlade att "nu Àr det fan allvar, du kommer in och Àter nu!!" DÄ gick vi hem, slÀngde i oss maten pÄ nÄgra minuter, hÀllde i oss vatten och sÄ ner till grusplanen igen och spelade tills man inte sÄg bollen lÀngre i mörkret. Eller tills nÄgon annan mamma skrek att det var lÀggdags för timmar sedan. DÄ gick man hem, sen fick morsan pilla ur nÄgra kilo grus ur de blödande knÀna. Kommer ni ihÄg den kÀnslan?? Hur jÀkla ont gjorde inte det dÄ, eller nÀr varet frÄn de sÄriga knÀna fastnade i byxorna nÀr man var tvungen att sitta still i skolan.

Men sen började det om nÀr det ringde ut för dagen. Ner och spela igen och nÄgra gruskÀnningar senare, sÄ var knÀna fria frÄn var och smÀrta och man sprang runt lycklig igen. Har alla Àrren kvar pÄ knÀna, de flesta kommer jag ihÄg nÀr de blev till. Nadja brukar sÀga att Àrren Àr minnen som man ska vara lycklig att ha. Och sÄ Àr det verkligen, varje ett berÀttar en historia.

Nadja Àr nog den mest Àrrade kvinna jag sett, hon mÄste ha varit extremt klumpig som liten, eller sÄ var hon bara lika envis och vild som nu. Skillnaden mellan oss, Àr att det var lÀnge sedan jag skrubbade knÀna. Nadja gör det fortfarande, det blir som ett bevis pÄ att hon vÄgat utmana ordentligt pÄ trÀningen. SÄ nÀsta pass ska jag satsa ordentligt, benen ska fÄ sprinta tills de inte hinner med lÀngre, tills jag faller och skrubbar mig.

Exakt sĂ„ enkelt Ă€r det. KĂ€nslan i löpningen försvann nĂ€r rĂ€dslan att falla blev för stor. SĂ„ efter nĂ€sta trĂ€ning, Ă„ker jag förbi morsan sĂ„ hon fĂ„r skrubba ur lite grus igen... nu jĂ€klar ska det snubblas fram fart i benen igen 🙂

Riktigt bra höjdpass!!!!!

Weeeeehoooo! Jag Àr sÄ jÀvla laddad gott folk! Jag har hoppat höjd idag igen! Och klarat det galant! Hoppar frÄn kort ansats (börjar pÄ 4-steg och gÄr sedan ut pÄ 6-steg) och kÀnner att jag till och frÄn fÄr sjukt bra tryck i upphoppet. Lika ofta trÀffar jag fel men jag kan inte begÀra mer just nu eftersom jag inte hoppat pÄ flera flera mÄnader.

Janne BĂ€ck hjĂ€lper mig med tekniken och tejpningen av foten och jag fĂ„r mĂ„nga bra rĂ„d 🙂 Eftersom jag blev vĂ€ldigt sliten efter hoppningen sĂ„ körde jag inte kula som planerat utan sparade det till kvĂ€llspasset. Det gick kanon det ocksĂ„ 😀

Efter kulan blev det snabbhetsövningar med skivstĂ„ng. Kan sĂ€ga att min kropp Ă€r mörbultad just nu. Imorgon Ă€r ett pass inplanerat men kanske jag fĂ„r vila Ă€ndĂ„. Vi fĂ„r se. Nu ska vi ner till stan och hyra moppar! Jippie sĂ„ kul 🙂 Kramar till er Nadja

Spjut och lopp i nedförsbacke

Första passet idag var riktigt behagligt. Började med min vanliga uppvÀrmning för att sedan fortsÀtta med 8 st koordinationslopp i nedförsbacke. I dem loppen tÀnker jag pÄ hur jag rör mina armar, vart jag sÀtter fötterna och hur jag rör mina höfter medan jag springer. Det Àr alltsÄ lopp med full kontroll och försiktighet. Men för att spetsa till det en aning sÄ körde vi dem alltsÄ i nedförsbacke. VÀldigt skönt eftersom jag kan slappna av fullt ut eftersom farten kommer av sig sjÀlvt.

Efter loppen blev det prickkastning i rockring med spjut mot coach Leffe. Jag vann med 4-3 🙂 Viktigt att tillĂ€gga, nĂ€r jag vinner, annars brukar jag glömma det 😉 Dagen har sedan spenderats uppe pĂ„ taket i solen och pĂ„ köpcentret tvĂ€rs över gatan. Om en halvtimme ska vi dit igen eftersom vi ska Ă€ta vĂ„r middag dĂ€r. Börjar tröttna rejĂ€lt pĂ„ hotellets smaklösa och stundtals RÅA mat ! BlĂ€... Jahopp, dĂ„ ska jag vĂ€l svira om dĂ„. Jag hoppas att jag hinner/vill/orkar skriva nĂ„got senare ikvĂ€ll ocksĂ„ 😀 KraaaaaaaaaMaR till Er Tiger

LÀngd igÄr, sprint idag

IgĂ„r var en bra dag. Idag ska bli lika bra 🙂 Fick hoppa fem fulla hopp pĂ„ lĂ„ng ansats och det kĂ€ndes riktigt bra. Var lite som bambi; spretig, ostadig och yvig med alla rörelser men sĂ„ kul det var ! Fick massor med överrotation i nĂ„gra hopp ocksĂ„. Det beror pĂ„ att jag inte Ă€r van att jobba i den hastigheten som en full ansats medför. Benen kĂ€ndes liiiiiiite piggare igĂ„r. PĂ„ kvĂ€llen körde jag bara kula sĂ„ jag hoppas pĂ„ Ă€nnu mer frĂ€scha ben idag till sprinten. 2*150 och 2*120 stĂ„r pĂ„ programmet. Behöver byta om nu. Bussen gĂ„r om 20 min.... Hurry hurry! Å kram !

Ps. Jan BĂ€ck stĂ„r för bilden 🙂

NĂ€sta sida »