Posted by Nadja on april 6, 2017 · 35 Comments
Torsdag kvÀll och jag sitter med dig i tankarna.

Jag har sprungit intervaller pÄ kvÀllspasset och jag utvecklas Ät det hÄll jag vill.

Jag har sÀnkt bÄde mina snitt och topptider och kroppen vÀxer sig allt starkare. Jag fÄr ut mitt löpsteg bÀttre, jag har blivit mer hoppig och mina muskler studsar under huden.
Jag Àr för det mesta trött och lite lÄg och gÄr pÄ energireserv, men det fanns ingenting annat att rÀkna med nu nÀr hÄrdtrÀningen vÀl satte igÄng.

Min fördel denna gÄngen Àr att jag var medveten om det innan jag klev in i det. Förra Äret hade jag glömt bort hur det var.
För det var sÄ lÀnge sedan. Jag fick en otroligt stor mental smÀll dÄ ingenting var som jag trodde.

Men, mentala smÀllar Àr min specialitet. Och som vanligt har vi bara en sak att göra: vi fÄr vÀlja.
Och jag Àr glad att jag valde att fortsÀtta stÄ i. För idag Àr jag bÀttre Àn dÄ. Och jag nÀrmar mig sakta men sÀkert den plats jag vill vara pÄ.

Jag har satt "Agne-Nadja-pers" i bÄde djupa ben, halva benböj, enbensbenböj och intervalltider.
Och pÄ halva benböj Àr jag PRECIS lika stark som jag var innan jag slet av hÀlsenan och fick cancer!!!
DET, min vÀn dÀrute, Àr min största seger hittills. Det var min utdelning till mig sjÀlv för att jag inte har slutat att hoppas.

Jag har ju aldrig vetat att det
gÄr att bli lika stark igen. SÄ du har sÀkert mÀrkt mina tvivel mÄnga gÄnger.
Ingen har lovat mig att det gÄr. Ingen lÀkare har sagt att kroppen ska kunna göra sÄ. Jag har bara fÄtt lita pÄ att det ska bli sÄ.

Och nu vill jag bocka av fler moment pÄ min lista. Jag ska bli lika snabb, jag ska hoppa lika lÄngt, jag ska bli lika uthÄllig igen.
SnabbhetsmÀssigt ligger jag tre tiondelar ifrÄn pÄ 60 meter... det Àr inte mycket. Det hÀmtar jag in.
Men sen Àr det snabbhetsuthÄlligheten. Och den Àr kruxig. Men Agne har en plan och jag följer den.

Hoppstyrkan Àr inte heller pÄ plats Àn, men jag har börjat lÀgga in mer och mer hopp och nog fan ska det dÀr gÄ vÀgen det ocksÄ!
Jag fÄr plocka delar pö och pö. Jag fÄr pussla och fortsÀtta vara tÄlmodig.

Förutom framsteg i trÀningen sÄ har jag fyllt Är... det blev inte mycket firande men jag tÀnker att jag sparar det tills siffran stÄr i
35.
Viktigare denna gĂ„ngen Ă€r det att bĂ„de trillingmorfar och Veronica hĂ€r inne har fyllt Ă„r! †Ăr det nĂ„gon mer som jag har glömt?
Finns det fler vÄrbarn hÀr inne?
GRATTIS till er frĂ„n VĂ€xjö Ă€ven om det kommer lite sent... â€
Jag vill ocksÄ berÀtta att min lillasyster Bella Àr en driven liten tös. Ja, hon kommer alltid att kallas "liten tös" dÄ hon Àr minsta tjejen i skaran...
Bella har tillsammans med sin kille Peter ordnat vÀrldens hÀftigaste sommarnöje! Se hÀr:

PĂ„ den
hÀr lÀnken kan ni lÀsa om vad dom hÄller pÄ med. Du och dina vÀnner kan Äka ut pÄ landet och spela beachvolleyboll tillsammans. FÄ maten serverad och tak över huvudet.
Och om du sĂ€ger att du Ă€r skickad hĂ€rifrĂ„n sĂ„ ska jag ta mig tusan se till att du fĂ„r en extra liten överraskning â€

KvĂ€llen nĂ€rmar sig sitt slut. NĂ„gon av er kanske ska fira födelsedag, en annan kanske kollar tv, nĂ„gon annan kanske hĂ€nger hĂ€r. Oavsett vad du gör sĂ„ hoppas jag att du mĂ„r bra och att du fĂ„r sova gott inatt â€
Puss och kram.
Filed under 2012-Bloggen, Fritid, Rolig hĂ€ndelse, TrĂ€ning, Visdom - Inspiration - Motivation · Tagged with Agne Bergvall, asics, ATEA sverige, att orka lite till, beachvolleyboll, blogg, Casadei, envishet, framĂ„t, framsteg, Gabriela Casadei, go, hĂ€ftig upplevelse, hĂ„ll ut, hĂ€lsa, HĂ„rdtrĂ€ning, Inspiration, lite till, livet efter cancer, medvetenhet, mental trĂ€ning, motivation, Nadja Casadei, pĂ„ vĂ€g, Peter Ekblom, RĂJK superwear, sjukamp, snabbhet, spikskor, Styrka, svensk friidrott, tĂ„lamod, track and field, trĂ€gen vinner, TrĂ€ning
Posted by Nadja on augusti 28, 2016 · 20 Comments
Gooood förmiddag goding!

SÄhÀr har jag sovit i tvÄ dagar. Hos mamma och Allan har jag fÄtt husrum och mat. Jag Äkte hit i fredags för att fira lilla Ludde som fyllde fyra Är.

Han ville visa pÄ fingrarna och frÄgade mig "hur mÄnga Àr det dÄ? SÄhÀr" och höll upp alla fingrar pÄ handen.
Jag fÀllde ner ett av dom och han skrattade. Lilla sötnosen. Min systerson som aldrig mer kommer att fÄ sover över hos mig. Ja, du vet ju historien.

Han bjöd pÄ tÄrta och bullar och jag kom med mjuka paket. NÀr han öppnade sa han förvÄnat: "men, det Àr ju skor... Present dÄ?"
Haha, ja du Ludde. Du fÄr ta det med din mamma. Leksaker finns liksom i överflöd. En frÀsch outfit Àr mycket hÀftigare.
Han kommer att fatta nÀr han blir stor.

Jag lÀmnade syster sent och blev vÀlkomnad hos mamma och Allan med tÀnda ljus ute vid sjöstugan. Sista sommaren har gjort kvÀllarna uthÀrdliga.
IgÄr hade jag bara ett trÀningspass och pÄ det en enda snabb 200-ing.

Jag var bÄde skeptisk och nervös innan. Sista jag sprang en 200-ing hade jag feber och krampkÀnning och jag ville slÄ den tiden.
Vilket i sig egentligen inte borde varit svÄrt. Men grejen var att jag kÀnde mig ringrostig efter all hÀcklöpning.

Stela ljumskar och tighta baksidor. SÄdant som fÄr mig att bli ÄterhÄllsam nÀr jag ska springa riktigt snabbt.
Men nÀr jag hade vÀrmt upp mÀrkte jag att jag hade tryck i steget och pÄ stegringsloppen kÀnde jag att benen rullade pÄ.

Jag satte "Nadja-Agne-pers" med nĂ€stan TVĂ
sekunder!
Det hade jag verkligen inte förvÀntat mig och nÀr jag ringde Agne för att be honom gissa tid sÄ lÀt det som om att han inte trodde pÄ mig.
Jag vet att han ville frÄga om jag kanske inte sprang 180 meter istÀllet för 200, men han vÄgade inte.

Jag blev sĂ„ JĂKLA glad!! Jag blev sĂ„dĂ€r vĂ€ldigt nöjd. Kanske Ă€r det alla 300-400-600 meter jag har sprungit som Ă€ntligen börjar göra mig löpstark?
Vad det Àn Àr som Agne gör, sÄ verkar det vara rÀtt. Det verkar fungera pÄ min kropp.

Jag kan knappt bÀrga mig inför hösttrÀningen. Jag vill sÀtta igÄng
nu. TÀnk att fÄ komma in i all hÄrdtrÀning pÄ den hÀr nivÄn? FörstÄ att fÄ bygga vidare pÄ det hÀr?
Det Àr sÄ spÀnnande att jag blir stissig. Jag vill springa backlopp, köra tung styrka, kasta tunga saker, lÀgga fler löpmeter bakom mig. TÀnk vad en sÄdan höst kan göra med kroppen?!

Förra hösten kunde jag vara med pÄ ca 50% av trÀningen. Men sÄ kom jag frÄn ingenstans ocksÄ.
Jag hade svÄrt för att springa tvÄ dagar i rad. Jag behövde vila oftare Àn dom andra tjejerna. Jag kunde inte hÄlla tempo och jag fick syra för ingenting.
Idag Àr lÀget annorlunda. Kroppen Àr full av kraft.

NÀr jag hade kvittrat klart för Agne om trÀningen igÄr sÄ fick han utrymme att prata och det enda han sa var: "lÀgg dig i bubbelbadet nu, vi hörs imorgon".
Jag gjorde som han sa och den stjÀrnklara kvÀllen gjorde mig filosofisk.
Jag lutade huvudet bakÄt och tankarna kom: "fasen sÄ coolt, jag kunde varit död. Men istÀllet utvecklas varje cell i min kropp. Och jag kan pressa den igen. Precis sÄdÀr som jag bad om."
Jag försökte kÀnna mig tacksam. För sÄdana tankar brukar framkalla den kÀnslan hos mig.
Men igÄr kÀnde jag
ingenting. Jag var tom. Jag lÄg bara dÀr. Som ett skal omsluten av hettande vatten.

Blev nĂ€stan irriterande pĂ„ mig sjĂ€lv. Undrade för mig sjĂ€lv om det Ă€r sĂ„hĂ€r det börjar... Ăr det nu jag börjar gĂ„ tillbaka till mitt gamla tankesĂ€tt; dĂ€r jag alltid
förvÀntade mig att jag skulle fÄ resultat för det arbete jag la ner. DÀr jag tog för givet att trÀningen jag genomförde skulle utveckla mig.
Jag vill inte bli sÄn dÀr igen.
Jag vill vara sÄdan som jag har varit fram till nu - dÀr jag blivit lycklig över alla framsteg för att jag inte riktigt har vetat hur kroppen skulle ta emot pÄfrestningarna.
Men hur hejdar man en kÀnsla? Hur sÀtter man stopp för förvÀntningar?

BerÀtta för mig om du vet.
Avslutningsvis sÄ vill jag berÀtta tvÄ saker. Den första Àr att jag har fÄtt trÀffa Ànnu en av er dÀr ute. Emilia som har följt bloggen frÄn start mötte upp mig i Lidingö Centrum förra veckan nÀr jag var dÀr.

Hon kom med sin man och sina tvÄ barn och vi fikade pÄ cheesecake och kaffe. Pratade om allt och jag blev Àven hÀr lite fundersam - hur kan
ni alla vara sÄ sjukt hÀrliga!?
Jag orkar liksom inte.
NÄgon av er som lÀser mÄste ju vara riktiga skithuvuden? NÄgon mÄste ju vara butter och bitsk? Eller har jag bara fantastiska lÀsare? Bland er 100 000 mÄste det ju finnas nÄgon som som jag inte gillar?

Jag kanske inte ska dra i för stora vĂ€xlar nu, eftersom jag bara har trĂ€ffat ca tjugo stycken av er. Men ĂNDĂ
.
Du förstÄr min tanke. SÄ Àr du ett riktigt pucko sÄ ta kontakt med mig. Jag vill trÀffa ett pucko. FörstÄ sÄ uppfriskande. Vi möts och bara ogillar varandra direkt. Jag kommer sÄklart ÀndÄ att krÀva en selfie med dig. Det ingÄr i mötet.

Hrm. Nu kom jag in pÄ sidospÄr igen. Det har vi inte tid med, för jag ska Äka mot Stockholm.
Imorgon har jag
nÀmligen
Äterkontroll hos min lÀkare Claes. Det var den andra grejen jag skulle berÀtta.
Klockan 10.00 kliver jag in pÄ Karolinska. Rakryggad och mindre orolig Àn för tvÄ mÄnader sedan. Jag tÀnker att min kropp inte hade kunnat prestera sÄ som den gör om jag hade varit sjuk igen.

Nu skriker mamma att det Äskar och att hon mÄste dra ut modemet till internet!
Paaaanik!
MÄste lÀmna dig
NU.
Puuuuuusssss dĂ„ â€ïž
Filed under 2012-Bloggen, Fritid, Rolig hĂ€ndelse, TrĂ€ning, Visdom - Inspiration - Motivation · Tagged with 200 meter, Agne Bergvall, Atea, Ă„terkontroll, blogglĂ€sare, citat, Coach, filosofisl, Födelsedag, Funderingar, humorbild, Inspiration, kĂ€nslor, Karolinska, lĂ€sare, Livet, livet efter cancer, löpning, Ludde, maxim, motivation, Personligt rekord, Present, roligt, snabbhet, sprint, svensk friidrott, systerson, tacksamhet, tankar, vĂ€gen tillbaka
Posted by Nadja on maj 26, 2016 · 22 Comments
Solen kan inte bestÀmma sig. Tittar fram, gömmer sig bakom molnen, tittar fram igen...

Vindarna Àr kalla idag. Jag frös nÀr jag gick för att handla. Hade ingenting hemma och var alldeles för trött efter sprinten igÄr för att orka fixa det.

Har jag sagt att jag Àr bra pÄ att skjuta upp saker? Det Àr typ min Ättonde gren i livet.
Men nÀr det vÀl gÀller; dÄ fÄr jag det alltid gjort.
Ăr du ocksĂ„ som jag?
GĂ„rdagen betydde massage pĂ„ min ömma kropp. SĂ„ fort min massör la handen pĂ„ min ena skinka sĂ„ gnydde jag. SĂ
öm var jag!
Men han lyckades i alla fall fixa sÄ att jag klarade av att springa pÄ eftermiddagen. LÀttnad.

Dom dÀr snabba fötterna som jag pratade om igÄr skulle aktiveras. SÄ vi körde löpning över smÄ hÀckar med korta avstÄnd.
Allt för att tvinga mig att vara aktiv i backen. Testa om du vill att ditt system ska piggna till.

Eller bara sitt pÄ en stol och spring med fötterna pÄ stÀllet riktigt snabbt. SkitsvÄrt och efter ett tag ballar koordinationen ur.
Medan jag förbereder mig för Ànnu ett lÀngdpass ikvÀll sÄ fÄr jag rapporter frÄn Tylösand dÀr min samarbetspartner Atea för tillfÀllet hÄller hus.

Jag Àr med dom trots att jag inte fysiskt Àr pÄ plats.
Det vÀrmer i hjÀrtat att se allas deras sÀtt att anvÀnda oss idrottare pÄ.
I förgÄr blev Moa Hjelmer lika glad nÀr hon stötte pÄ sig sjÀlv pÄ flygplatsen pÄ vÀg till tÀvling.

Atea vet hur man utnyttjar samarbeten pÄ ett kul sÀtt.
PÄ tal om det sÄ har mina tuggummin kommit.
Och jag har inte velat sprÀcka en enda förpackning Ànnu...

Avslutningsvis sĂ„ vill jag skicka ett STORT JĂVLA GRATTIS till min föredetta trĂ€ningskompis Malin Marmbrandt.
IgÄr tÀvlade hon i Spanien och hoppade hela 6.50 i lÀngd!!!

Hon trÀnar nu för min gamla trÀnare Leif Robertsson och tillsammans har dom gjort ett magiskt jobb.
Det jag gillar mest Àr att hon har gÄtt igenom mÄnga skador, hÀngt i, bitit ihop och ÀndÄ fortsatt framÄt.

Vem som helst kan prestera nÀr allting rullar pÄ. Men det krÀvs ett jÀkla pannben för att behÄlla fokus genom svÄra stunder. Och vÄga lita pÄ att det kommer att lossna.
Jag personligen, blir mycket mer imponerad och inspirerad av sÄdant Àn nÄgot annat.
SĂ„ HEJA DIG MALIN!

Nu tar vi paus. Jag passar pÄ att ladda upp med en banan och en kopp te.
Och ja, du hade rÀtt igÄr - sjÀlvklart var det Gunnar som hade skrivit det vassa meddelandet.
Puss & kram â€ïž
Filed under 2012-Bloggen, Fritid, Rolig hĂ€ndelse, TĂ€vling, TrĂ€ning, Visdom - Inspiration - Motivation · Tagged with Atea, att ta sig igenom motgĂ„ng, bit ihop, explosivitet, framĂ„t, frĂ„n motgĂ„ng till famgĂ„ng, GlĂ€dje, humorbilder, Inspiration, kul, lĂ€ngdhop, Leif Robertsson, Livet, löpning, Malin Marmbrandt, Moa Hjelmer, motivation, Nadja Casadei, reklam, roligt, samarbetspartner, skratta, snabba fötter, snabbhet, snabbhetsövning, sponsor, sprint, svensk friidrott, track and field, TrĂ€ning, tuggummi, vĂ€gen tillbaka
Posted by Nadja on januari 2, 2016 · 23 Comments
God sen lunch darling,
Och
GOD FORTSĂTTNING!
TvÄ dagar in pÄ det nya Äret ochjag har bara tagit det lugnt.
HÀngt hemma hos pappa och mamma och Allan. Inte rört mig mÄnga meter. Men det Àr vÀl okej att inleda sitt Är sÄdÀr?

Eftersom mitt förra inlÀgg var en hyllning till alla vackra mÀnniskor omkring mig sÄ fanns det inte utrymme för att berÀtta vad som har hÀnt i övrigt.
SÄ det tÀnker jag göra nu.
Ska vi börja med julen?

Vi var mÄnga som samlades i pappas lilla stuga i skogen. Och paketen överdrevs sÄklart. FrÀmst för att vi hade Giselas barn med oss. Barn Àr vÀl givetvis galna i paket?
Och Nadja. Nadja Àr ocksÄ galen.
Inte sÄ mycket i innehÄllet egentligen. Det Àr mer att paket Àr sÄ sjukt vackra.

Vi fick inte plats med allt under granen sÄ pappas sÀng fick duga tills tomten kom och delade ut dem.

Att ha en tomte pÄ julafton Àr som att fÄ en iskall Cola i handen efter hÄrt pass pÄ ett trÀningslÀger i Sydafrika. Det förgyller. Förhöjer. Behövs.
Vi frossade i pappas specialare till julbord.

Bakade knÀck...

... och svor nÀr vi lekte julklappsleken och blev av med allt som vi hade till en början men som vi inte fick behÄlla i slutet.

PÄ kvÀllen fick jag 2015-Ärs vÀrsta huvudvÀrk och var tvungen att lÀgga mig medan de andra spelade kort och fortsatte firandet.
Dagen efter Äkte jag till Stockholm för att fira juldagen.

Gunnars döttrar hade fixat med galej och min guldstjÀrna Alex kom förbi.

Jag hade blivit lovad schlager-tema sÄ jag var taggad till tÀnderna.

Allt som
alla kan sjunga med i Àr glÀdje för mig. Och jag blir alltid sÄ lycklig av att dansa.
Har alltid sagt att jag hade varit dansare om jag inte hade varit friidrottare.

Vi behöver inte tolka Gunnars min som att jag inte har nÄgon taktkÀnsla.
Man kan lÀra sig allt.

Givetvis har jag trÀnat ocksÄ.
Du trodde vÀl inte att dansen skulle trötta ut mig?

Under juldagsfirandet trÀffade jag pÄ bÄde Benjamin och Ludvig Holmberg. TvÄ killar med massor av sjÀlvförtroende.
Den ena ville köra ett gympass med mig och den andra ville sprinta.

SÄ fick det bli. Magnus som gör dokumentÀren om vÀgen tillbaka kunde sÄklart inte missa detta. Inte Gunnar heller.

BÄde Benjamin och Magnus Àr soldater (Magnus före detta) och de fann varandra snabbt.

Uppdraget med Ludde blev aningen tuffare. Han skulle maxa en 100-ing och en 200-ing.

Tiderna:
12.06 pÄ 100 meter och 26.38 pÄ 200 meter. Ganska bra i minusgrader och gympaskor.

Nu har mamma fixat brunch till mig. Perfekt med lite tilltugg innan mitt styrkepass.
Vill avsluta med att tacka för era kommentarer pÄ mitt förra inlÀgg. Era kommentarer Àr som smÄ presenter efter varje inlÀgg.
Njuter sÄ mycket nÀr jag lÀser dem.
Ă
rets första
Puss & kram frÄn mig kommer hÀr!
Filed under 2012-Bloggen, Fritid, Rolig hĂ€ndelse, TrĂ€ning, Visdom - Inspiration - Motivation · Tagged with 200 meter, 2015, 2016, Alexandra Lundström, bĂ„l, balans, benjamin, citat, Coach, cowboy, Dans, dokumentĂ€r, familj, Fest, firande, Gabriela Casadei, Giovanni Casadei, gunnar tryde, hatt, Inspiration, Italien, julafton, juldagen, julklappar, julklappsleken, julmat, jultomte, knĂ€ck, Lidingövallen, Livet, löpning, Ludvig Holmberg, Magnus Ornhammar, mĂ„ne, motivation, Nadja Casadei, nytt Ă„r, paket, plankan, rosa himmel, salami, schlager, sjukamp, snabbhet, sprint, stabilitet, styrketrĂ€ning, svensk friidrott, TrĂ€ning, vĂ€gen tillbaka
Posted by Gunnar on februari 1, 2014 · 89 Comments
NÄgon har sagt att man ska köra vÀldigt lugnt, runt 60% av max, i flera mÄnader nÀr man bygger upp kroppen.
Det förklarade Danne för mig pÄ uppvÀrmningen idag.

Sen körde vi starter pÄ absoluta max!! Inte tvÄ-tre stycken, utan runt femton.
De första tio som en del av uppvÀrmningen, de sista bara för att det Àr sÄ kul.
Nadja filmade. NÀr vi tittade pÄ det var det inte roligt alls lÀngre.

Att springa Àr för de flesta nÄgot naturligt, redan som liten sÄ snubblar man ivÀg och det ser mjukt och följsamt ut. Nu Àr jag sÄÄÄ stel och benen gÄr som nÄlen i en symaskin. Rakt upp och ner, utan att flytta kroppen framÄt.

Hur kan nÄgot sÄ naturligt bara försvinna, gillar inte den kÀnslan alls. Men det hjÀlper ju inte att gnÀlla, bara nöta pÄ. NÄgonstans finns muskelminnet och det rÀtta rörelsemönstret kvar.
MuskelfÀsten och senor försöker tala om för mig att lÄta bli, men hjÀrnan blir lycklig och manar pÄ.
Vissa nÀtter kan jag drömma att jag springer för allt jag har, rakt in i skogen.

Fort fort fort över stenar, mjuk mossa och snÄriga stigar. Jag snubblar aldrig, saktar inte farten utan bara springer. HjÀrtat slÄr lugnt och lungorna smeker syre till kroppen.
SÄ Àr det inte lÀngre, skulle stuka foten vid första hindret, om lungorna ens orkar ta mig dit.
Ibland Äker jag förbi nÄgon fotbollstrÀning och jag förflyttas tillbaka till grusplanen bakom husen dÀr vi vÀxte upp. Allt kommer tillbaka, lukten frÄn det dammiga gruset, alla som var med och spelade. Kan höra orden, kÀnna det fina dammet frÄn sanden, som gjorde munnen sÄ otroligt torr.

Fanns inga vattenflaskor pÄ den tiden, vi spelade tills vi stupade, eller nÀr nÄgon mamma vrÄlade att "nu Àr det fan allvar, du kommer in och Àter nu!!"
DÄ gick vi hem, slÀngde i oss maten pÄ nÄgra minuter, hÀllde i oss vatten och sÄ ner till grusplanen igen och spelade tills man inte sÄg bollen lÀngre i mörkret.
Eller tills nÄgon annan mamma skrek att det var lÀggdags för timmar sedan. DÄ gick man hem, sen fick morsan pilla ur nÄgra kilo grus ur de blödande knÀna.
Kommer ni ihÄg den kÀnslan?? Hur jÀkla ont gjorde inte det dÄ, eller nÀr varet frÄn de sÄriga knÀna fastnade i byxorna nÀr man var tvungen att sitta still i skolan.

Men sen började det om nÀr det ringde ut för dagen. Ner och spela igen och nÄgra gruskÀnningar senare, sÄ var knÀna fria frÄn var och smÀrta och man sprang runt lycklig igen.
Har alla Àrren kvar pÄ knÀna, de flesta kommer jag ihÄg nÀr de blev till.
Nadja brukar sÀga att Àrren Àr minnen som man ska vara lycklig att ha. Och sÄ Àr det verkligen, varje ett berÀttar en historia.

Nadja Àr nog den mest Àrrade kvinna jag sett, hon mÄste ha varit extremt klumpig som liten, eller sÄ var hon bara lika envis och vild som nu.
Skillnaden mellan oss, Àr att det var lÀnge sedan jag skrubbade knÀna. Nadja gör det fortfarande, det blir som ett bevis pÄ att hon vÄgat utmana ordentligt pÄ trÀningen.
SÄ nÀsta pass ska jag satsa ordentligt, benen ska fÄ sprinta tills de inte hinner med lÀngre, tills jag faller och skrubbar mig.

Exakt sÄ enkelt Àr det. KÀnslan i löpningen försvann nÀr rÀdslan att falla blev för stor.
SĂ„ efter nĂ€sta trĂ€ning, Ă„ker jag förbi morsan sĂ„ hon fĂ„r skrubba ur lite grus igen... nu jĂ€klar ska det snubblas fram fart i benen igen đ
Filed under 2012-Bloggen, Fritid, Rolig hĂ€ndelse, TrĂ€ning · Tagged with Ă€rr, borde bygga upp kroppen, Dan NorrĂ„, Fuck cancer, gunnar tryde, inte pĂ„ max, löpning, Nadja Casadei, skrubbsĂ„r, snabb, snabbhet, starter, TrĂ€ning, uppvĂ€rmning
Posted by Nadja on april 27, 2013 · Leave a Comment
Weeeeehoooo!
Jag Àr sÄ jÀvla laddad gott folk!
Jag har hoppat höjd idag igen! Och klarat det galant! Hoppar frÄn kort ansats (börjar pÄ 4-steg och gÄr sedan ut pÄ 6-steg) och kÀnner att jag till och frÄn fÄr sjukt bra tryck i upphoppet.
Lika ofta trÀffar jag fel men jag kan inte begÀra mer just nu eftersom jag inte hoppat pÄ flera flera mÄnader.

Janne BĂ€ck hjĂ€lper mig med tekniken och tejpningen av foten och jag fĂ„r mĂ„nga bra rĂ„d đ
Eftersom jag blev vĂ€ldigt sliten efter hoppningen sĂ„ körde jag inte kula som planerat utan sparade det till kvĂ€llspasset. Det gick kanon det ocksĂ„ đ

Efter kulan blev det snabbhetsövningar med skivstÄng.
Kan sÀga att min kropp Àr mörbultad just nu.
Imorgon Àr ett pass inplanerat men kanske jag fÄr vila ÀndÄ.
Vi fÄr se.
Nu ska vi ner till stan och hyra moppar! Jippie sĂ„ kul đ
Kramar till er
Nadja
Filed under 2012-Bloggen, Rolig hĂ€ndelse, TrĂ€ning, Visdom - Inspiration - Motivation · Tagged with Elin Westerlund, höjdhopp, hopp, Janne BĂ€ck, Kula, moppar, Nadja Casadei, planering, skivstĂ„ng, snabbhet, Styrka, tejpning, teknik, tvĂ„ pass
Posted by Nadja on januari 16, 2013 · Leave a Comment
Första passet idag var riktigt behagligt. Började med min vanliga uppvÀrmning för att sedan fortsÀtta med 8 st koordinationslopp i nedförsbacke. I dem loppen tÀnker jag pÄ hur jag rör mina armar, vart jag sÀtter fötterna och hur jag rör mina höfter medan jag springer. Det Àr alltsÄ lopp med full kontroll och försiktighet. Men för att spetsa till det en aning sÄ körde vi dem alltsÄ i nedförsbacke. VÀldigt skönt eftersom jag kan slappna av fullt ut eftersom farten kommer av sig sjÀlvt.

Efter loppen blev det prickkastning i rockring med spjut mot coach Leffe. Jag vann med 4-3 đ Viktigt att tillĂ€gga, nĂ€r jag vinner, annars brukar jag glömma det đ
Dagen har sedan spenderats uppe pĂ„ taket i solen och pĂ„ köpcentret tvĂ€rs över gatan. Om en halvtimme ska vi dit igen eftersom vi ska Ă€ta vĂ„r middag dĂ€r. Börjar tröttna rejĂ€lt pĂ„ hotellets smaklösa och stundtals RĂ
A mat ! BlÀ...
Jahopp, dĂ„ ska jag vĂ€l svira om dĂ„. Jag hoppas att jag hinner/vill/orkar skriva nĂ„got senare ikvĂ€ll ocksĂ„ đ
KraaaaaaaaaMaR till Er
Tiger
Filed under 2012-Bloggen, TrĂ€ning, Visdom - Inspiration - Motivation · Tagged with Coach, ett pass, försiktiga, Gran Canaria, koordinationslopp, Leif Robertson, mat, Nadja Casadei, nedförsbacke, snabbhet, Spjut, sprint, tĂ€nka, TrĂ€ning
Posted by Nadja on januari 8, 2013 · Leave a Comment
IgĂ„r var en bra dag. Idag ska bli lika bra đ
Fick hoppa fem fulla hopp pÄ lÄng ansats och det kÀndes riktigt bra. Var lite som bambi; spretig, ostadig och yvig med alla rörelser men sÄ kul det var ! Fick massor med överrotation i nÄgra hopp ocksÄ. Det beror pÄ att jag inte Àr van att jobba i den hastigheten som en full ansats medför.
Benen kÀndes liiiiiiite piggare igÄr. PÄ kvÀllen körde jag bara kula sÄ jag hoppas pÄ Ànnu mer frÀscha ben idag till sprinten. 2*150 och 2*120 stÄr pÄ programmet.
Behöver byta om nu. Bussen gÄr om 20 min.... Hurry hurry!
Ă
kram !

Ps. Jan BĂ€ck stĂ„r för bilden đ
NĂ€sta sida »