Nu är jag här igen.

God lunch till er alla!

Ledsen att jag har varit borta ett tag… har varit så fokuserad på träningen och inte känt att jag har haft någon energi över för att skriva här. Jag har bara längtat till nästa pass och alla vilotimmar har känts så onödiga, som om att jag spiller min tid. Jag vet så klart att det inte är så, men det är motivationen som är så stark för tillfället. Den kan var din vän, men den kan också bli din fiende. Tidigare så har viljan och motovationen ofta gjort mig illa. Jag har tagit i lite för mycket, tränat ett extra pass när jag märkt att jag behövde vila eller varit för laddad inför något. Jag är coolare nu. Även om jag märker att det brinner i mig. Jag tycker inte att det är jobbigt att göra det där lilla extra (som inte blir överbelastande) och jag känner att jag är noggrann på ett bra sätt.

I morse sprang jag en väldigt bra löp-serie. Började med 200 meter, sedan 180 meter och avslutande 150 meter gånger två omgångar. Totalt sex lopp. Att jag klarar av att springa alla de loppen på en sådan hög kvalitet som jag klarade av idag gör mig helt överlycklig. Jag brukar ofta vara övermodig och tro mycket mer på mig själv än vad andra alltid gör, men denna gången blev till och med jag förvånad. Jag har ju inte kört någon uthållighet. Jag har inte sprungit på flera månader. Jag har trampat vatten och kört rehab. Visst, jag har en bra grund, men även bra grunder behöver tränas. Så att jag är såhär snabb och uthållig redan nu får mig att hoppas på att jag faktiskt kommer att kunna tävla på en okej nivå ganska snart. Jag håller mina tummar varje dag

Om det är så att jag kan tävla så blir det förmodligen helgen den 14-15 januari. Då vill jag hoppa längd!!!!!! Eller… jag vill fan göra allt Men nu ska vi vara lite realistiska också. Om jag ska klara av att tävla på SM senare så behöver jag några längdtävlingar i kroppen. Jag behöver veta att jag kan lita på knäna i en sådan situation och jag behöver lära mig att attackera det där lilla extra som jag alltid gör på tävling. Bara jag tänker på det så får jag gåshud. Jag ser allt så tydligt framför mig. Jag ser hur glad jag ser ut, jag ser mig själv i min nya tävlingsdräkt och med pigga ben. Jag vet att jag kommer att ha min härliga hejarklack på läktaren och jag känner doften från inomhusbanorna. Jag är ledsen att jag inte kan beskriva min längtan. Jag tror att ni hade gillat den.

Ikväll har jag ett spjut och kastpass. Det ska bli skönt eftersom mina ben är ganska möra. Ni ska veta att jag körde styrka igår kväll och det kändes idag under löpningen vill jag lova. Jäkla rumpa till att värka ! Men så stark jag blir

Jag har ätit en god lunch och ska sova en timme. I vanliga fall brukar jag sola vid den här tiden men jag märker att jag behöver extra vila just nu. Jag ska duscha, sova den där timme och sedan vakna för ett mellanmål.

Jag hoppas att jag orkar blogga snart igen.

Stora kramar från en hoppfull

Nadja

Bara roligt!

Ååååhhh så jag myser just nu. Jag har tränat så bra och känner mig så nöjd och har en stor förhoppning om att jag faktiskt kommer att kunna tävla inomhus. Det har jag inte alls trott fram till idag. För idag klarade jag av två längdhopp med full ansats!!!!

Det känns så galet härligt och konstigt. Jag trodde att jag hade längre kvar dit men tydligen så klarar jag det redan nu Vi gjorde bara två hopp för i det sista så märkte jag att jag redan började tappa kraften: jag har inte hopptålighet. Jag kände att all power var borta och då är det ingen mening att riskera något. Nästa pass ska jag klara av tre hopp. Då har jag i alla fall klarat av en kvaltävling Jag vill så gärna, gärna köra SM i längd men jag är försiktig med att säga att det kommer att bli så till 100 % än. Men… jag är på väldigt god väg å nu får ni hålla tummarna för mig !!!

För övrigt så har vi mest skoj här nere. Vi badar, äter, fikar, ta massor av bilder, spelar beachvolley och solar. GIVETVIS så tränar vi också, jag vet att det är många som undrar

På kvällspasset blev det vatten och sjukgymnastövningar för min del medan de andra körde styrka. Jag känner att vi har hittat en bra balans i träningen och visst känner jag mig sliten till och från men jag får inte ont. Det fick jag alltid tidigare men nu har vi kunnat köra allt som planerat! En hel månad med sammanhängande träning! När hände det senast? Ja, det får nog Leffe svara på för det har jag helt glömt…

Äntligen är också värmen tillbaka. Som vi har väntat! Jag förstår inte att det kan skilja så mycket mellan dagarna. Trodde att Sydafrika var det pålitligaste landet men se så fel man kan ha. Jaja, de sista två veckorna skulle hur som helst bli toppen

Jag har en tid att passa så jag behöver hoppa in i duschen nu… Men som ni vet så hörs vi snart igen

Kramar!

Jag vill inte!

Hej på er!

Vet ni? Jag har fan ingen lust alls att skiva här idag. Jag är trött, irriterad och vill egentligen bara vara ifred. Men jag fick så dåligt samvete när jag tänkte på att jag skulle skita i att uppdatera idag också så jag trotsade min grinighet och satte mig här ändå. Jag har fixat mig en kopp te, satt på bra musik, tänt ljus i hela rummet och ska försöka att få ihop några rader. Om inte annat så kan jag ju skriva om hur arg jag känner mig. Det kan nog bli några A4-sidor

Nej. Så dryg ska jag inte vara. Säkert hade någon gillat det. Till skillnad från allt annat positivt jag pinar er med hela tiden. Ibland är det så väldigt skönt att vara negativ. Ni vet, om det är så man känner, så tycker jag att det är bättre att få känna så ett tag istället för att hela tiden försöka “få bort det”. När jag blir på det här humöret så tänker jag allt oftare att jag låter det vara så. Det kommer ju inte att vara livet ut så varför slösa ÄNNU mer energi på att streta emot. Jag är lite arg, lite ledsen och nedstämd och sen rycker jag upp mig av mig själv Det kommer om man inte pressar på. Försök få ni se. Om ni inte redan gör på det sättet förstås. Det är säkert bara jag som är sent ute med att komma på det.

I onsdags förra veckan åkte jag hem till Karlskrona. Karlskrona är kul. Det är inte kul att bo i stan men det är jäkligt kul att åka hem och hälsa på då och då. Jag träffade mina vänner och min familj, fikade som alltid, dansade, tränade och nästan det bästa av allt: besökte alla mina gamla barndomsplatser!

Jag åkte runt i bilen i flera timmar, runt hela Karlskrona först och sedan till Rödeby. Lyssnade på bra musik och blev nostalgisk. Jag blev så nostalgisk att jag var tvungen att parkera bilen för att få bort alla tårar från ögonen. Jag tog på mig mina hörlurar och började gå omkring i området. Jag kollade alla hus där mina vänner bodde när vi var små. Mindes alla lekar vi lekte och började le när jag kom att tänka på alla hyss vi gjorde. Jag blev alldeles varm inombords när jag såg vårt gamla hus, gatan jag växte upp på och skogen bredvid huset som vi gjorde om till en trädgård där bara “Bissan & Nadja var välkomna”. Jag gick den väg jag i många år gick till skolan. Jag kom ihåg mina små steg, hur det hade doftat på kvällarna när jag gick hem på tok för sent från någon kompis och ån som rann bredvid mig och som jag alltid ville hoppa i men alltid peppade någon annan till att göra.

Jag var uppe vid “Dackestugan”. Jag önskar att jag kunde skriva att det var där jag fick min första kyss (det hade varit så romantiskt) men jag tror snarare att jag fick min första kyss under ett täcke i ett mörkt rum i någon kompis säng. Dackestugan fick mig att minnas annat. Det var här jag åkte skidor hela vintrarna. Det var här vi grillade korv och satt och sjöng vid eldar med varm choklad i händerna. Det var den här lokalen man kunde hyra om man skulle ha fest. Det gjorde jag och mina kompisar. Det var tydligen också här som mamma och pappa kom förbi (oanmälda. Mamma berättade i lördags) och “skämde ut” mig framför mina vänner. Mina föräldrar - på min fest! Gud, det går ju inte. Det fattar ju vem som helst! Vilka puckon till föräldrar jag hade just då.

Jag gick förbi kyrkogården. Den ligger precis vid min gamla skola så jag var alltid tvungen att passera den när jag skulle hem. Och tänka sig - jag kom ihåg att jag aldrig var det minsta mörkrädd! Jag gick till och med där på kvällarna, ensam eller tillsammans med någon. Det spelade ingen roll. För jag var inte rädd. Jag undrade varför jag har blivit det nu. När jag gick förbi tänkte jag att det såg vackert ut. Det såg rofyllt ut att kyrkogården låg precis mitt i allting. Inte hotfullt, inte läskigt. Bara fint. Tända ljus på några av gravarna och en upplyst kyrka. Skolgården där jag spelade kula och gungade och fotbollsplanen i grus där jag utmanade killarna en stund varje rast. “Dalen” , en stor hålighet där alla åkte pulka på vintrarna medan den på somrarna förvandlades till ett ställe för barnen att rulla nedför eller bara en väg för att komma ner till skogarna där vitsipporna växte och ån som jag skrev om tidigare fortsatte att rinna fram. Det var vackert i “Dalen”. Här närde jag många drömmar. Här sprang jag upp och ner när jag ville träna mina då så smala ben. Om jag var ledsen gick jag hit. Om jag ville busa gick jag dit. Om jag och mina kompisar ville ha picknick gick vi dit.

Jag förvånades över att allting, precis allting, såg så oerhört litet ut. Jag minns ju allt som väldigt, storslaget och mäktigt. Jag kände mig nu istället som en jätte på besök i pytte-land.

Fan. Det här blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag märker nu att jag skulle kunna fortsätta att skriva om min barndom i flera timmar. Men jag vet. Ni behöver inte säga det till mig - jag skriver det för mig själv sen Hur kul är det att lyssna på någon annans minnen? Som man inte ens har varit en del av. Ibland är det kul. Speciellt om det är en person som kan uttrycka sig med lite mer färg än vad jag kan.

Jag ska berätta om min träning imorgon. Den har gått bra! Och nej, jag var inte med på SM. Jag hårdtränar ju! Jag trodde att jag hade berättat det för er. Eller så har jag missat det.

Jag ska spela några omgångar “Wordfeud” till innan jag går och lägger mig. Jag ska sätta mig i min mys-fåtölj och och låta ljusen brinna ut. Är det någon som vet hur länge de där jäklarna brinner? Så jag inte blir sittandes hela natten

Stor, varma kramar till er. Vi hörs imorgon.

Nadja

Vill ni se SM längdhoppen?

Eftersom jag inte kan tävla i mångkamps SM denna helgen på grund av min envisa förkylning/magsjuka så får jag gotta mig lite till i förra helgens tävlingar

Om ni inte visste det så sändes allting live på nätet. En otroligt smart grej! Min pappa satt nere i Karlskrona och följde hela min tävling. Det visste jag inte innan han sa det så jag blev helt chockad när han ringde och sa: “Varför såg du så sur ut efter 6.23 - hoppet!?” Om ni vill se längdtävlingen (och alla andra tävlingar under söndagen såklart) så kan ni gå in på den här länken.

Filmen är ca fyra timmar lång, så för att ni inte ska behöva sitta och leta så har jag hittat tiderna åt er för mina hopp.

Hopp 1: 27 min in i filmen - Häckpresentation och start: 56 min in i filmen - Hopp 2: 1.05 in i filmen - Hopp 4: 1.35 in i filmen - Hopp 5: 1.46 in i filmen - Hopp 6: 1.55 in i filmen - Prisutdelning: 2.10 in i filmen.

Mångkamperna i Sätra är i full gång och Slangen leder den manliga sjukampen nu när dag två drar igång. Även kvinnorna har startat och Jessica Samuelsson leder än så länge men jag tror personligen att Ellinore Hallin kan bli farlig efter höjden. Hon har visat fin form hela vintern och hon är en härligt positiv och glad och sprallig tjej och det vore kul om hon fick lyckas det där lilla extra

Följ deras tävling med kontinuerlig och snabb uppdatering här!

Själv ska jag hoppa in i duschen. Försöka tvätta bort min förkylning! Sen ska jag se om jag orkar städa lite i lägenheten. Niklas var här igår och hämtade lite av sina saker och det är alltid först när saker försvinner som man lägger märke till alla dem där små dammtussarna som ligger överallt…

Skicka mig friska kramar! // Tiggy

Guldbilden

 

Här har ni oss tre tjejer som gjorde upp om guldet i längdtävlingen på SM! Både jag och Jessica persade och Jasmine var bara EN centimeter ifrån sitt personliga rekord! En riktigt härlig tävling med andra ord! Jag sa ju igår att jag kanske skulle komma med lite fler kommentarer till tävlingen idag men jag vet inte vad det skulle vara. Antar att alla fattar att det kändes bra, men inte 100 % än, och att jag är mer än nöjd med min prestation.

GRATTIS vill jag också säga till min vän Anna Sunneborn som tog guld på stafettlöpningen 4 * 200m!!! Galet bra gumman!!! Hennes man Mattias passade också på att ta hem längdbronset. Vilken familj

Alla söndagens resultat hittar ni här.

 

SM Guld och pers i Sätra

Äntligen fick jag känna mig lite piggare i kroppen!! En helt underbar känsla! Och på detta så fick jag med mig en riktigt bra hoppserie: 6.12 - 6.02 - 6.22 - 6.18 - 6.14 - 6.23! Känner mig stabil och stark i min löpning och det känns som om att jag snart hittar nyckeln till de riktigt långa hoppen

Orkar inte uppdatera för mycket ikväll… jag är helt toktrött och behöver sova. Jag får berätta mer ingående imorgon… Sov gott alla därute! Kram Tiggy

Ps. Challe! Du var absolut bäst i hela publiken!!!

Rolig videoblogg!

 

Här kommer ett litet tips såhär på morgonkvisten… eller det är för fasen inte morgon längre! Det känns som eftermiddag! Gick upp alldeles för tidigt för att tvätta idag… Tanken på att få dra på sig rena, fräscha kläder varje dag kan motivera mer än man tror

Över till tipset! Det är en videoblogg som jag har börjat följa om en kille som heter Daniel och som tränar och pluggar på Bosön. Jag älskar att han är så naturlig framför kameran och att han pratar om allt och inget. Kolla in själva vet jag.

Önskar er en bra dag. Själv ska jag åka till träningen om en timme och köra det sista passet innan SM i helgen. Lätta hopp och lite sprintövningar blir det. Kanske, kanske, kanske får jag känna mig lite toppad för första gången under hela vintern. Skulle vara häftigt! Kramar Tiggy (Challes nya smeknamn på mig)

Älskade “Coco” på besök

Det springer runt en liten, liten varelse här i lägenheten. Hon är lurvig och har pigga ögon och vill mysa hela tiden. Coco Chanel är på besök! Jag kände mig lite ensam så jag ringde min kusin Sarah och frågade henne om jag inte kunde få låna Chanel några dagar. Söt som hon är så sa hon ja utan att blinka och jag blev så glad! Coco har sovit i sängen bredvid mig inatt… och vilken vakthund hon är! Hon börjar morra så fort hon hör en liten dammtuss flyga förbi utanför dörren. Och hon skrämmer livet ur mig på köpet. Men det kan det vara värt

Träning nu. Veckans sista längdpass innan SM! Spännande! Kramar till er

Inbjuden till mångkampsgalan Götzis!

 

För en vecka sedan kom min tränare Leffe fram till mig och sa: “Vill du veta något kul?” Vilken dum fråga! “Vem vill inte veta om roliga saker!?” undrade jag och han skrattade som han alltid skrattar. Han berättade att jag hade fått en inbjudan till Götzis och undrade om det kunde vara något för oss. Anledningen till att han ställer en så, kanske för er läsare, dum fråga är för att vi redan har planerat för utomhussäsongen och vi sa tidigt att vi inte skulle bry oss om att ta oss in till Götzis. Jag resonerade som så att den dagen som jag ställer mig på den österrikiska startlinjen så ska det vara för att dem vill ha mig där och inte för att någon annan aktiv har blivit sjuk eller för att vi har “tjatat oss in”. Och eftersom det gick som det gjorde på VM så trodde jag aldrig att jag skulle få en inbjudan redan i år så det fanns liksom inte med i våra tankar. Lika lite som VM fanns med i våra tankar när jag inledde säsongen 2009. Men jag har märkt nu att man inte kan räkna med något, varken åt det positiva eller negativa hållet.

Så, nu är det bara att planera in denna härliga tävling i kalendern och Leffe får jobba med ett annat upplägg. Det är bra, han behöver jobba lite

Själv står jag inför en ny fantastiskt idrottsupplevelse och erfarenhet och jag längtar redan dit! Men först ska jag avsluta min inomhussäsong. Jag har ett SM i Sätra som jag ska genomföra och om mattheten och tröttheten i min kropp som jag har skrivit om här några gånger försvinner så hoppas jag kunna köra mångkamps SM också. Vi får se hur det blir.

Nu ska jag sova en timme innan jag drar till Bosön för ett längdpass. Var rädda om er och skratta så fort ni kan! Kramar från Tiger

Om SM och inför VM…

Godkväll mina vänner!

Nu sitter jag hemma. Färdigpackad, lite lagom stressad och väldigt nervös… Imorgon bär det av mot det stora äventyret. Jag lyssnar på min nya favorit Mats Westling och försöker njuta av min sista kväll hemma på många veckor. Jag köpte förresten hela Mats skiva i förgår! Hur ofta köper man skivor nu för tiden?

Som ni kanske vet så tävlade jag i SM i helgen. Jag och Leffe hade ett snack innan vi åkte dit om att vi skulle åka till Malmö för att testa min fot under så hög belastning och jag visste att jag även skulle känna mig trött och tung efter all hård träning de senaste två veckorna, så jag hade faktiskt inga som helst förväntningar på tävlingen. Det är klart att jag alltid vill prestera bra och få ut det bästa ur min kropp, men jag visste ju redan innan att jag inte skulle kunna göra mig själv rättvisa. Så jag försökte att se det som ett mycket bra träningspass. Jag måste medge att det känns lite konstigt att tänka så om ett SM! Jag gjorde 5.80 i längd och 12.74 i kula. Ganska långt från pers i båda grenarna alltså och jag var lite arg efteråt men Leffe var snabb med att påminna mig om varför vi var där och vad tävlingen gick ut på.

På SM fick vi också det sista av alla VM-kläder! Herregud så mycket saker jag har nu! Jag känner mig så tacksam att jag blir trött i huvudet :) Det känns nästan som om att det blir lite för mycket. Nu när jag kom hem la jag ut alla kläder på sängen. Det såg så fint ut med alla svenska flaggor överallt och de fina gula och blå färgerna.

När jag var i Malmö passade jag på att träffa min fina syster Daniela (Bissan) och min pappa som var där för att heja på mig när jag tävlade. Jag blir så glad när jag träffar min familj! De förstår mig så bra och vet exakt hur mitt humör fungerar och jag behöver aldrig förklara saker för dem. De fattar ändå. Det är skönt.

Jag träffade också min förra tränare Miro Zalar. Han är en så underbar man! Alltid glad och med en massa klokhet att förmedla.

Jag börjar känna mig stressad och vet att det här inlägget blev lite “hattigt” och kanske osammanhängande. Men jag behövde bara skriva av mig lite och glömde bort att det är andra som ska läsa det sen

Jag kommer att blogga från precamp i Österrike och underhålla er via twitter som ni hittar på framsidan av min hemsida. Jag hoppas att ni har en lugnare kväll än vad jag har!

Var rädda om er och må bra!

Stora kramar från Nadja

Nästa sida »