Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Nya MĂ„L.

Älskade bekantskap, vĂ€rmande vĂ€n och kloka bollplank ❀ Jag har pĂ„börjat sĂ„ mĂ„nga inlĂ€gg, raderat, börjat om och raderat igen. Varje gĂ„ng jag har satt mig för att skriva sĂ„ har en stress kommit över mig: "jag har inte tid att sitta hĂ€r, jag behöver göra nĂ„got annat. Jag behöver göra nĂ„got nyttigt".  Upp pĂ„ det sĂ„ har sidan lĂ„st sig, det har inte funkat att publicerat bilder, den har stĂ€ngts ner utan förvarning och mitt tĂ„lamod har trytit.  Det har varit för mycket problem och jag Ă€r sĂ„ trött pĂ„ WordPress att jag skulle kunna stĂ€mma skiten. Nu Ă€r jag ju en liten fegis egentligen, kombinerat med för lite ork att driva en sĂ„dan process, sĂ„ det kommer aldrig att hĂ€nda. Men tanken Ă€r rolig.  Jag har haft tre mĂ„nader med en mĂ€rklig inre stress och oro. Jag har haft svĂ„rt för att sĂ€tta fingret pĂ„ vad det har varit. Jag har haft svĂ„rt för att ge mig sjĂ€lv de hĂ€r stunderna med bara dig.  Hela sommaren bestod egentligen av att jag skulle fĂ„ min bristning rehabiliterad sĂ„ att jag skulle fĂ„ tĂ€vla innan sĂ€songen tog slut. Att ha ett timglas i ögonvrĂ„n varje vaken stund Ă€r pĂ„frestande.  Rehabiliteringen gick ju bra och jag hoppade pĂ„ nĂ€stan full ansats nĂ„gra dagar innan SM. Jag tĂ€nkte att det skulle gĂ„ vĂ€gen men nĂ€r det vĂ€l blev dags tog jag ett beslut som Ă€r sĂ„ olikt mig att jag typ fick fem identitetskriser pĂ„ en och samma gĂ„ng: jag sket i att tĂ€vla. Jag chansade inte. Jag bröt ett mönster.  Och det Ă€r jag glad för nu men det medförde en mĂ€ngd med kĂ€nslor som jag har behövt hantera. Och det Ă€r sedan gammalt - det kostar energi att hantera situationer.  Förutom krĂ„nglande hemsida, en skada och inre stress sĂ„ har jag ocksĂ„ fĂ„tt huvudbry över mitt tempel - min kropp. För nĂ„gra mĂ„nader sedan fick den fnatt och jag Ă„kte in akut till sjukhuset.  Jag satt i bilen, 22:00, nĂ€r jag plötsligt fick kramp över luftstrupen och trodde för nĂ„gra sekunder att jag skulle kvĂ€vas. Jag kunde inte svĂ€lja, skrika pĂ„ hjĂ€lp eller vrida pĂ„ huvudet.  Men jag blev hittat i min bil och fick hjĂ€lp till sjukhuset av underbara Ramona. En vĂ€n som du snart kommer att fĂ„ lĂ€ra kĂ€nna mer.  Det lĂ€skiga var att jag bara kunde andas vĂ€ldigt lĂ„ngsamt in genom nĂ€san. Och det enda jag kom ihĂ„g var att jag tĂ€nkte: "hĂ„ll dig bara lugn, fĂ„r du panik och pulsen gĂ„r upp sĂ„ kommer du inte att fĂ„ luft alls".  Jag fick trĂ€ffa en noggrann och duktig lĂ€kare. Han gick igenom nĂ€sa, hals och öron.  Ingenting. Som alltid visade min kropp pĂ„ bra vĂ€rden och det har varit frustrerande att inte fĂ„ veta.  Jag har fĂ„tt kramp i halsen tidigare, men aldrig över struphuvudet och inte sĂ„ att jag inte kan andas... och givetvis har den hĂ€r oron ocksĂ„ funnits med under sommaren.  I det stora hela sĂ„ har sommaren varit ganska trist. Vilket Ă€r befriande Ă€r erkĂ€nna. Jag har haft magiska somrar, halvdana somrar och skittrĂ„kiga. Och det Ă€r ingenting konstigt. Det Ă€r precis sĂ„dĂ€r hela livet Ă€r. Ibland svinkul, ibland mellanmjölk och ibland en pina.  Nu Ă€r det hĂ€r sĂ„klart en summering. Ett snitt, liksom. Givetvis har det funnits ljusglimtar! Jag har haft glada vĂ€nner pĂ„ besök, jag har badat (!), jag har fĂ„tt Ă€ran att vara trĂ€ningskompis till Jeanine.  Jag har gjort roliga intervjuer, jag har grillat, jag har varit pĂ„ bra förelĂ€sningar.  Jag har firat födelsedagar hos mĂ€nniskor jag Ă€lskar, jag har dansat, jag har varit med pĂ„ spelkvĂ€llar, jag har trĂ€ffat nya mĂ€nniskor.  Jag har gĂ„tt promenader (försöker hitta magin i det). Och! Det kanske mest spĂ€nnande av allt: jag har börjat trĂ€na min egen mamma!  Hon var prisutdelare pĂ„ Veteran-SM i Karlskrona och bestĂ€mde sig efter det att hon ska tĂ€vla nĂ€sta Ă„r! Och eftersom hon har haft svenskt rekord i lĂ€ngdhopp sĂ„ förstĂ„r du ju att hennes krav inte Ă€r speciellt lĂ„ga - hon ska VINNA Veteran-SM.  Hennes tanke Ă€r att gĂ„ ner 20 kilo, trĂ€na fyra gĂ„nger i veckan med min hjĂ€lp och sen köra teknik i dem grenar hon vĂ€ljer att tĂ€vla i.  Hela hennes resa kommer du att kunna följa hĂ€r och pĂ„ min instagram. Hur tror du att det kommer att gĂ„?  För egen del Ă€r tvĂ„ lĂ€ger inbokade och inomhussĂ€songen hoppas jag fĂ„ starta tidigt. Jag Ă€r ganska trött pĂ„ att trĂ€na utan att fĂ„ mĂ€ta mina krafter. NĂ€r jag nu dessutom börjar se slutet pĂ„ min karriĂ€r sĂ„ kĂ€nns det extra vĂ€rdefullt att kunna tĂ€vla.  Och att jag skriver "se slutet" betyder nu inte att slutet vĂ€ntar runt hörnet. Jag ser i alla fall tvĂ„ Ă„r framĂ„t. Det jag menar Ă€r att det Ă€r mer tydligt nu att allt har ett slut, mer tydligt Ă€n nĂ€r jag var 16 om man sĂ€ger sĂ„.  Dessutom har jag mĂ„l kvar att uppnĂ„ innan ni blir av med mig ❀ Jag har trĂ€ningsvĂ€rk efter ett pass igĂ„r som skulle vara "lĂ€tt och enkelt". Och mer vĂ€ntar. Jag hoppas att min kĂ€ra mor har samma kĂ€nsla.  Största kramen, skratt Ă„t ditt hĂ„ll och puss ❀ Nadja 

DeT ÀR öVeR.

Hej, jag har saknat dig!  Har du det bra och Ă€r du redo för hösten?  Jag har sprungit rakt in i livets alla utmaningar och har inte haft en sekund över. Jag har visserligen trĂ€ningsvila men har dĂ„ passat pĂ„ att utmana mig sjĂ€lv pĂ„ andra omrĂ„den. Det har tagit alla mina dagars timmar. Helt sjĂ€lvvalt, sĂ„klart. KrĂ€vande ja, men herregud sĂ„ gott jag sover pĂ„ nĂ€tterna.  NĂ€r jag var 18 och tog studenten började jag direkt plugga pĂ„ högskolan till beteendevetare. Jag pluggade tre Ă„r innan jag drog vidare upp till Stockholm. Det Ă€r denna utbildning jag anvĂ€nder mig av i min nya utmaning.  Den 3:e oktober börjar min hĂ„rdtrĂ€ningsperiod och dĂ„ Ă€r jag Ă„terigen inne i mina gamla rutiner. DĂ„ kommer vi att ha mer tid för varandra.  Du som har koll, vet att jag var i Stockholm förra veckan. Jag genomgick min gastroskopi och jag tog bilder för min nya trĂ€ningskollektion som jag gör tillsammans med RÖJK.  Inför gastroskopin var jag som vanligt retlig, jag svor över Stockholmstrafiken, det alldeles för tidiga klockslaget och att jag inte hade fĂ„tt Ă€ta. Jag hade sagt till min lĂ€kare att jag behöver mycket lugnande inför undersökningen och jag tror att jag frĂ„gade sjuksyster ungefĂ€r fyra gĂ„nger om hon hade noterat detta.  Hon lovade att hon hade koll.  Alex satt med mig inne pĂ„ rummet. Vid mina fötter. Med en hand pĂ„ min vad. Hon klappade lite pĂ„ mig. Hon gav mig den dĂ€r medkĂ€nnande blicken.  Jag sa att jag inte ville. Och att det dĂ€r bedövningsmedlet dom sprutar i munnen och halsen verkade för mycket. Jag kunde inte svĂ€lja och jag började tro att jag skulle kvĂ€vas. Alex pĂ„minde mig om att jag hade sagt samma sak förra gĂ„ngen. Jag behövde inte vara orolig.  Sen lĂ€gger jag mig pĂ„ vĂ€nster sida. FĂ„r pĂ„ mig den dĂ€r plastiga remmen med en ihĂ„lig klump mellan tĂ€nderna som gör att jag inte kan stĂ€nga munnen.  Jag fĂ„r mitt lugnande och kĂ€nner hur jag lĂ„ngsamt försvinner bort. Jag hinner kika pĂ„ skĂ€rmen nĂ€r slangen gĂ„r ner förbi matstrupen och noterar att den Ă€r fin. Jag hulkar och spyr kraftigare denna gĂ„ngen. Och nĂ„gra minuter senare fĂ„r jag lite mer lugnande.  Jag minns ingenting frĂ„n dom sista minutrarna. Men Alex berĂ€ttade att allt hade sett bra ut, bara smĂ„ Ă€rr frĂ„n förr. Och lĂ€karen tog biopsi - vĂ€vnadsprov - i vanlig ordning. Jag fĂ„r alldeles sĂ€kert svar pĂ„ detta om nĂ„gra veckor.  I sömnen hade jag tydligen bett Alex om en selfie. Jag minns absolut ingenting frĂ„n det hĂ€r men jag skrattade nĂ€r hon berĂ€ttade.  Alex hade förklarat för lĂ€karen att det Ă€r till bloggen och att det Ă€r viktigt. LĂ€karen hade hakat pĂ„ och sagt: "ta pĂ„ krigsskadan hĂ€r ocksĂ„ dĂ„: och pekat pĂ„ mitt plĂ„ster pĂ„ armen dĂ€r jag hade fĂ„tt mitt lugnande.  Vilken lĂ€kare! Vilken humor! Ha ha. Hade jag varit vid medvetande sĂ„ hade jag gapskrattat. BĂ„de av lĂ€ttnad och av den roliga kommentaren.  Efter undersökningen lĂ„g jag dĂ€ckad i en och en halv timme.  Vaknade till en gĂ„ng och bad Alex ta en bild (det verkar vĂ€ldigt viktigt för mig det dĂ€r), sen somnade jag om igen.  Alex satt sĂ„ lugnt vid min sida hela tiden. Gav mig tiden jag behövde.  NĂ€r jag vaknat upp bestĂ€mde vi oss för att fira livet. Och medan jag fortsatte att halvsova i bilen sprang Alex in i affĂ€ren och handlade allt gott du kan tĂ€nka dig.  Vi fikade en stund innan vi bĂ„da tvĂ„ insĂ„g att tröttheten var övermĂ€ktig oss bĂ„da. Vi sov i flera timmar. Som tvĂ„ smĂ„ barn efter en första dag i skolan.  Samma morgon hade jag klivit upp 05.00 för att fotografera min nya kollektion Casadei + RÖJK tillsammans med min samarbetspartner.  Jag var helt slut. Men oerhört lycklig över resultatet: Hos RÖJK och Addnature hittar ni kollektionen om ni vill kika nĂ€rmre pĂ„ den.  Fantastiska Rickard Croy tog bilderna.  Visst Ă€r dom lĂ€ckra?!  Jag hade tur att det inte var nĂ„gra speciella close ups, för jag sĂ„g pĂ„ riktigt drogad ut sĂ„ tidigt pĂ„ morgonen. Ögonen som smĂ„ rĂ„ttpittar och kinderna hĂ€ngandes ner till halsen.  Efter det hĂ€r har min energinivĂ„ legat slĂ€pande sĂ„ idag har jag försökt att ta igen. Vilket jag lĂ€st mig till att det inte gĂ„r, men det kĂ€nns i alla fall mentalt bra.  Klockan Ă€r snart efter 18 men jag tĂ€nker Ă€ndĂ„ vara busig och unna mig en kaffe. PĂ„ alla sĂ€tt, sĂ„ kĂ€nner jag att jag Ă€r vĂ€rd det.  Jag vill ocksĂ„ passa pĂ„ att skicka en tanke till Annika som jag vet brukar vara hĂ€r inne. Hon har precis fĂ„tt beskedet att hon har cancer och all energi jag brukar fĂ„ av alla er skickar jag direkt vidare till henne ❀ SkĂ„l för livet!  Puss pĂ„ pannan!  LĂ€ngsta kramen! 

ÅTeRKonTRoLL – CHeCK.

Tjohoo, nu kör vi igen!  En dag i Stockholm blev till tre.  Jag vet inte riktigt hur det gĂ„r med min planering, men den tycks falera.  PĂ„ mĂ„ndagen var jag Ă„terigen pĂ„ Karolinska.  Det fanns inga parkeringar (pĂ„ ett sjukhus!) sĂ„ jag fick göra en egen. La Ă€ndĂ„ i pengar eftersom jag tĂ€nkte att P-vakten kanske skulle kĂ€nna medlidande om denne sĂ„g att jag Ă€ndĂ„ betalt.  Du vet, man tĂ€nker att det finns hopp om mĂ€nskligheten.  Jag höll tummarna för att besöket skulle gĂ„ snabbt och smĂ€rtfritt sĂ„ att jag skulle kunna komma hem sen - utan bot.  Och tĂ€nka sig - det var bötersfritt nĂ€r jag kom ut. Trisslott here i come!  Jag hade lĂ€mnat blod tidigt pĂ„ morgonen och var trött sĂ„ att jag höll pĂ„ att stupa. Men Ă€ndĂ„ full av adrenalin inför besöket hos lĂ€kare Claes. Han kĂ€nde och klĂ€mde, ingenting konstigt. Inga knölar. Inget fel i blodet.  Men jag mĂ„r illa i samband med mat och har svĂ„rt för frukost och det mĂ„ste kollas upp.  SĂ„ den 14:e ligger jag i fosterstĂ€llning pĂ„ Karolinska för att göra ytterligare en gastroskopi.  Tvi.  Du vet hur jag avskyr denna undersökning. Men hur ska jag annars fĂ„ reda pĂ„ vad det Ă€r i magen som inte Ă€r okej?  Jag har bett om lugnande Ă„terigen. Och jag vet att dom kommer att ta hand om mig pĂ„ sjukhuset. Men det spelar egentligen vĂ€ldigt liten roll.  Ja ja. Nu Ă€r det som det Ă€r och jag har mycket roligare saker att berĂ€tta för dig!  TvĂ„ grejer som Ă€r utöver det vanliga.  Bilden ovan Ă€r frĂ„n min klĂ€dkollektion som jag gjort tillsammans med min partner RÖJK. En trĂ€ningskollektion med allt snyggt du kan tĂ€nka dig.  LĂ„nga och korta tights, vindjacka, hoddie, topp och lĂ„ngĂ€rmad tröja... Lycka!   Allt sitter som en smĂ€ck och jag vet att du kommer att Ă€lska att trĂ€na i det hĂ€r.  Som en röd trĂ„d i allt jag gör skĂ€nks det sĂ„klart pengar till cancern i nĂ„gon form. Denna gĂ„ngen vill jag att 5% av försĂ€ljningen gĂ„r till Cancerfonden.  Även försĂ€ljningen av smycket "Soldier Girl" gĂ„r till Cancerfonden medan överskottet pĂ„ boken skulle gĂ„ till Ung Cancer.  Boken Ă€r det inte jag som har koll pĂ„ sĂ„dĂ€r vet jag inte hur det har gĂ„tt. Men smycket har i alla fall dragit in nĂ„gra tusenlappar.  Man kan följa det inne pĂ„ Tigernadja-fonden dĂ€r allt som skĂ€nks mĂ€rks med köparens namn och sedan Soldier Girl.  DĂ€r kan ni ocksĂ„ se att min samarbetspartner Atea har skĂ€nkt pengar flera gĂ„nger om.  Och pĂ„ tal om Atea sĂ„ har dom skjutit mitt ego i höjden genom att göra sĂ„hĂ€r: EN JÄKLA LASTBIL med hela mig pĂ„!  Tror du att jag satt och gapade nĂ€r jag fick se det dĂ€r?  Lastbilen Ă„ker frĂ„n söder till norr dĂ„ Atea skapar möten för IT genom sitt arrangemang IT-arenan.  SĂ„ ser du mig rullandes nĂ„gonstans sĂ„ bara mĂ„ste du berĂ€tta för mig.  Jag skiter just nu i jantelag och "du ska inte tro att du Ă€r nĂ„got", för det hĂ€r Ă€r typ det hĂ€ftigaste jag varit med om.  Och det Ă€r egentligen inte lastbilen i sig, utan kĂ€nslan som Atea skapar hos mig. Att vi Ă€r ett team. Att vi drar nytta av varandra. HjĂ€lper varandra. Den kĂ€nslan Ă€lskar jag.  Jag Ă€r oerhört stolt över alla mina samarbeten men kommer bara att ha en eller tvĂ„ huvudpartners genom den sista tiden av min satsning.  Jag vill att det ska vara kvalitet och jag har inte rĂ„d att vĂ€nda ut och in pĂ„ mig sjĂ€lv om jag ska hinna trĂ€na pĂ„ en hög nivĂ„ samtidigt.  Och nĂ€r vi Ă€ndĂ„ pratar trĂ€ning:  Den gĂ„r bra!  Agne var i Stockholm pĂ„ möte under tisdagen sĂ„ vi passade pĂ„ att köra bĂ„de höjd och kula pĂ„ BOSÖN.  Det var tre veckor sedan jag hoppade höjd och det mĂ€rktes i min ansatslöpning. Tafatt och mesig till en början. Men i slutet hittade jag kĂ€nslan och vi kunde high five:a.  Kulan gick ganska bra frĂ„n början men Ă€ven hĂ€r visade jag styrka pĂ„ slutet. Och det Ă€r som Agne sĂ€ger: "du har bara tre stötar i en mĂ„ngkamp Nadja, du fĂ„r inte stöta tills 'du hittar det'. Vi behöver jobba pĂ„ det hĂ€r".  Helt rĂ€tt.  Idag blir det spjut och sen - en 600-ing!  Mmmm, erkĂ€nn att du Ă€r avundsjuk...? Jag visste vĂ€l det.  Jag har jobb att göra innan trĂ€ningen; mejl och telefonsamtal, förelĂ€sningsförberedelser och tvĂ€tt.  Livet lunkar pĂ„. Ingen flĂ€rd hĂ€r inte.  Jag pussar pĂ„ dig och sĂ€ger hej för nu ❀

SĂ„ BRa Var DeT iNTe…

Freeeedag ho hey Om inte tiden lugnar ner sitt tempo en aning sĂ„ Ă€r jag 100 imorgon. Kul pĂ„ ett sĂ€tt kanske, för dĂ„ bjuder jag in till fest.  TrĂ„kigt bara att 67 Ă„r swishat förbi sĂ„ snabbt.  PĂ„ tal om att swisha sĂ„ funkar inte den funktionen pĂ„ min nya mobil. Jag behöver göra om proceduren och installera om allting frĂ„n datorn.  Men jag har bĂ€ttre saker för mig. Jag hoppar höjd med en gnutta timing igen!  I onsdags hoppade jag för första gĂ„ngen med en kĂ€nsla som kĂ€ndes som pĂ„ det andra benet, det ben jag haft sedan jag var sju Ă„r.  Jag attackerade in i kurvan, strĂ€ckte pĂ„ mig - lĂ„ng och stĂ„tlig. Kaxig och kraftfull. Och nĂ€stan, nĂ€stan nailade en snygg bĂ„ge över ribban.  Den hĂ€r grenen Ă€r tĂ„lamodsprövande mina vĂ€nner. Jag fĂ„r kĂ€mpa med ett huvud som egentligen vill gĂ„ pĂ„ autopilot och en kropp som vill slĂ€nga sig Ă„t andra hĂ„llet.  Jag skrek som en dĂ„re dĂ€r pĂ„ Vallen nĂ€r jag klarade 1.60. Nytt personligt rekord pĂ„ fel ben.  Agne kunde inte hĂ„lla sig för skratt men dĂ€mpade mig: "lugn nu, sĂ„ bra var det inte".  Haha, ja ja. JOOO. SĂ„ bra var det visst!  Testa att skriva en uppsats med vĂ€nster hand istĂ€llet för höger. Testa att skjuta en boll med ditt andra ben. Testa att göra nĂ„got spegelvĂ€nt i hög hastighet.  SÅ bra var det visst, Agne 😉  Nog om det. Det var det roligaste den hĂ€r veckan men vi ska nog kunna klĂ€mma fram nĂ„got annat skoj ocksĂ„ innan vi avslutar.  Jag vill tacka dig för ditt engagemang med den hĂ€r sidans nya namn ❀ Jag har inte kunnat bestĂ€mma mig för nĂ„got Ă€n, men brukar behöva tid för att smĂ€lta nya idĂ©er innan jag sĂ€tter dom i verket.  Min förkylning har satt sina spĂ„r och det var först i onsdags som jag började kĂ€nna mig piggelin igen. Det mĂ€rks direkt pĂ„ trĂ€ningen. Den dĂ€r lilla procenten av extra energi behövs nĂ€r jag trĂ€nar.  Är det nĂ„gon som vet hur man presterar utan energi?  Kula, sprint, styrka, kast och spjut har jag hunnit med. Jag Ă€r nöjd med utvecklingen sĂ„hĂ€r lĂ„ngt och hĂ„ller pĂ„ att fylla upp kroppen med kraft till nĂ€sta tĂ€vling.  Mitt besök pĂ„ sjukhus blev uppskjutet till 29:e augusti, dĂ„ det blev missförstĂ„nd och min lĂ€kare ska pĂ„ semester.  Gör mig ingenting. Jag vill inte förstöra mitt flow just nu.  Jag Ă€r en flitens myra idag: jag tvĂ€ttar och ska springa hĂ€ck vid 10-tiden. Jag hoppas pĂ„ pigga och glada ben och ett jĂ€vlar anammar som fĂ„r Agne att undra vad som har hĂ€nt.  Jag ska ringa min syster och störa pĂ„ FaceTime. Lilla Ludde och Jakob blir i alla fall fĂ„nigt fnittriga nĂ€r moster ringer.  Nu ringer min timer ocksĂ„. FĂ€rdig tvĂ€tt ska in i tumlaren. Jag bör sĂ€tta fart.  Om en vecka kan jag berĂ€tta nĂ„got roligt för er. Det handlar om att ni kommer att kunna se mig i tv-sammanhang. Jag berĂ€ttar sĂ„klart mer nĂ€r det Ă€r dags! ❀ Nu piper jag ivĂ€g.  Puss och kram frĂ„n södra Sverige 

Gunnar hĂ€r – arga vibbar

Allt Àr ju exakt som vanligt, vi rullar in mot KS och det kÀnns som vi varit dÀr hela tiden. Man ska inte kunna vÀnja sig vid just det hÀr, man ska inte kÀnna sig sÄ hemma pÄ ett sjukhus. Eller sÄ Àr det exakt sÄ det ska kÀnnas, som att komma hem. IMG_9115.JPG Visserligen verkar inte Nadja ha nÄgra positiva vibbar alls, hon Àr stirrig som vanligt och ynklig.

IMG_9110.JPG Har redan fÄtt utskÀllning för ungefÀr allt den hÀr morgonen, flinade lite och frÄgade om hon var nervös. Hon svarade med ett "du Àr dum i hela huvudet, jag Àr fan inte nervös" sen vred hon pÄ huvudet och stirrade stint Ät sidan hela fÀrden till KS. Vi körde genom den nyöppnade tunneln och jag var tvungen att frÄga om hon var vÀldigt intresserad av betong, sÄ som hon surt kollade in i tunnelvÀggarna. Hon svarade inte pÄ det, men det blev liksom lÄgtryck över hela Stockholm.

IMG_9113.JPG Jag sneglade lite pĂ„ henne och fnissade lagom högt för att hon skulle höra, mest för att jag tycker det Ă€r kul att retas. NĂ€... bara för att det Ă€r kul att retas 🙂 Gastroskopi idag och Nadja ska svĂ€lja en kamera samtidigt som hon kommer krĂ€kas saliv. En ganska mĂ€rklig övning, hulka och svĂ€lja i samma moment.

IMG_9108.JPG Alex kommer förbi som stöd, för de rĂ€knar tydligen inte med att jag kan ta den rollen 🙂 Även Jo svĂ€nger förbi med en present, sĂ„ Nadja Ă€r för nĂ„gra minuter ovanligt glad. Men det gĂ„r över direkt nĂ€r hennes namn ropas upp och hon visas in i undersökningsrummet. Vi har fĂ„tt en lista med frĂ„gor som tydligen vi ska frĂ„ga lĂ€karen. Jag och Alex tittar pĂ„ varandra, skakar pĂ„ huvudet och Ă€r helt överens om att Nadja fĂ„r stĂ€lla alla frĂ„gor sjĂ€lv. Vi ska kolla kamerans vĂ€g ner i magen del tre. Har fĂ„tt bĂ€sta platserna framför monitorn, sĂ„ minsta spĂ„r av cancer kommer vi se direkt. Fast det gör vi ju inte, för det ska inte finns nĂ„gon.

IMG_9112.JPG Allt gĂ„r bra och lĂ€karen sĂ€ger att det gick ovanligt lĂ€tt och att Nadja var duktig. Tyckte inte jag, men eftersom det stĂ„r "gnĂ€llig diva" pĂ„ Nadjas journal sĂ„ var nog lĂ€karen förberedd pĂ„ en mycket vĂ€rre behandling 🙂

IMG_9116.JPG NÀ dÄ, hon var tuff som vanligt och jag tÀnker Äter tanken att det Àr en förbannad tur att det inte Àr jag som Àr sjuk. Jag hade krÀvt sövning, morfin och allt annat som gÄr att fÄ.

IMG_9118.JPG Nu Àr det bara den nervösa vÀntan kvar pÄ provsvaren. Tar nÄgra veckor sÄ Nadja hinner dra pÄ sitt trÀningslÀger i Sydafrika. Och jag ska hÀlsa pÄ mina döttrar i australien... Sist skulle vi till Maldiverna, men fick stÀlla in. Cancer-fan skulle bara vÄga sabba Àven dessa resor. Tror inte vi kan avboka en gÄng till utan att bli portade av alla resebyrÄer pÄ livstid. Ingen skulle tro pÄ tvÄ cancer pÄ ett Är, sÄ vi bestÀmmer redan nu att Nadja Àr för evigt frisk. Vill önska er alla en fantastisk jul, med massor av mat och julklappar. Men framförallt lite lugn sÄ ni kan samla kraft för Ànnu ett spÀnnande Är. 

IMG_9117.JPG

Resultatet.

Å hej, Ă„ hĂ„. Morgon igen. IMG_8941.JPG Och trots att jag la mig 22.00 igĂ„r sĂ„ gĂ„r ögonen i kors. MĂ„ste vara all nervositet jag bar pĂ„ inför Ă„terkontrollen. Ni vill veta hur den gick va? Bra. För jag vill berĂ€tta! 🙂 Mina tvĂ„ vĂ€nner Alex och Theo följde med mig till sjukhuset.

IMG_8939.JPG Vi var sena eftersom jag och Theo Ă„t lunch pĂ„ Bosön efter trĂ€ningen. Vi började snacka med Peter, en intressant och klok mĂ€nniska och före detta VD, om motivation och ledarskap. Precis sĂ„dana Ă€mnen som jag och Theo ska förelĂ€sa om senare (det visste ni inte va!?) Hur som. Satte oss i bilen för att plocka upp Alex. Jag, stirrig som vanligt. Irriterad pĂ„ alla bilar som rullade för lĂ„ngsamt. Svor över att vissa modeller tydligen kommer utan blinkers. NĂ€r jag sĂ„g Karolinska kĂ€nde jag mig helt plötsligt som hemma. Är det bra eller dĂ„ligt? Slog oss ner i vĂ€ntrummet och började fnittra.

IMG_8938.JPG SkÀmtar alltid olÀmpligt nÀr jag blir nervös. Ser min lÀkare i dörröppningen och mÀrker att han inte kÀnner igen mig direkt. MÄste vara mitt nya hÄr. Eller antagligen bara för att han trÀffar nya mÀnniskor varje timme. Vi gÄr in pÄ rummet och jag bubblar av frÄgor.

IMG_8942.JPG Min lĂ€kare Ă€r bra och har koll. Han vet att jag idrottar och lyssnar noga nĂ€r jag förklarar att kroppen visserligen svarar bĂ€ttre men att jag hela tiden Ă€r SÅ trött. Jag fĂ„r fortfarande den dĂ€r lĂ€skiga syran i kroppen och det gör mig orolig. Han börjar kolla igenom kroppen.

IMG_8940.JPG Han Àr engagerad och jag kÀnner att han tar det jag sÀger pÄ allvar. Jag berÀttade om att mina mage varit dÄlig, att jag har tappat aptiten och att jag ibland har svÄrt för att svÀlja. Alla mina vÀrden sÄg toppen ut, förutom kalcium dÀr jag lÄg pyttelite lÄgt. Jag fortsÀtter att berÀtta och nÀr jag sÀger att min avföring varit nÀstintill svart sÄ bestÀmmer vi att vi behöver kolla magen igen. Genom gastroskopi.

IMG_8935.JPG Gastro, IGEN. Den dÀr slangen... Vissa tycker att gastroskopi Àr en barnlek. Jag tillhör inte den skaran. Min lÀkare förklarar att hans uppgift Àr att svara pÄ om jag Àr frisk eller inte och dÄ behöver man ta bort saker som jag oroar mig för. Det var en bra mening.

IMG_8936.JPG Och nu blir det action redan nÀsta vecka. Vi mÄste ladda mentalt hÀr inne, okej?

IMG_8937.JPG Jag ska fĂ„ i mig lite frukost nu. Och jag önskar er en skitbra dag ❀ Tack för att ni finns hĂ€r. Puss och kram

IMG_8766.JPG

IMG_8767.JPG

IMG_8594.JPG

IMG_8930.JPG

JÀttekissnödig

Mina Ă€lsklingar!!!!!! Äntligen Ă€r jag vaken. Jag har legat och försökt vĂ€cka mig sjĂ€lv i flera timmar. Men julbordet tog sĂ„ hĂ„rt igĂ„r. Att vara pĂ„ en middag med ett femtontal hantverkskillar Ă€r inte direkt som att hoppa bland bomullstussar.

20131221-104848.jpg Man ska hÀnga med i snacket, jargongen, mÀngden mat, skrÄlandet...

20131221-104954.jpg Gunnar var som ett litet barn hela kvĂ€llen och det var sĂ„ jĂ€vla roligt att se. Dels fick han Ă€ta massa god mat, men sen fick han vara med sina vĂ€nner och det Ă€r alltid lika skönt att höra honom skratta. Gunnar har verkligen ett av dem hĂ€rligaste skratten jag nĂ„gonsin hört. Synd dĂ„ att han alltid sĂ€ger att jag har vĂ€rldens sĂ€msta humor. SvĂ„rt för mig att locka fram det dĂ€r skrattet 😉

20131221-105038.jpg Han skrattade i alla fall hej vilt nÀr jag höll pÄ att kissa ner mig efter att ha kört hem alla hans polare (helt oplanerat) till olika stÀllen pÄ ön och in till stan.

20131221-105131.jpg Jag var kissig redan nĂ€r vi började fĂ€rden. Kan ju sĂ€ga att det inte var bĂ€ttre en timme senare. DĂ„ kommer vi hem. Sliter i dörren som Ă€r lĂ„st. Jag ber Gunnar att ta upp nycklarna... och idioten sĂ€ger att han inte har nĂ„gra!!! Tror ni att jag höll pĂ„ att sprĂ€ngas? Jag sa: "jag sĂ€tter mig hĂ€r och kissar om du inte öppnar dörren nu" men han flinade bara medan han ringde dottern Vendela som var pĂ„ fest. Innan vi hĂ€mtade henne pĂ„ ANDRA ÄNDEN av ön sĂ„ kissade jag utanför Gunnars port. TyvĂ€rr.

20131221-105241.jpg Jag vet. Alla grannar som lĂ€ser detta: Det var ett nödlĂ€ge. Verkligen med betoning pĂ„ NÖD. Ska inte hĂ€nda igen.

20131221-105329.jpg Kan man fĂ„ böter retroaktivt? NĂ€r jag frĂ„gade Gunnar om det precis sĂ„ sa han: "Ha, det skulle ju vara coolt ju!" Ja. Visst. Gunnar skiter pengar (finns bild pĂ„ det ocksĂ„) sĂ„hĂ€r lagom till jul! Alla poliser som lĂ€ser detta kan alltsĂ„ skicka rĂ€kningen till Gunnar. Tack pĂ„ förhand. IgĂ„r var annars en toppendag. Jag fick ju kur nummer fem! Och besök 🙂 BĂ„de Jennie Jo och Mikael Palm kom förbi.

20131221-105439.jpg HÀrliga mÀnniskor! NÄgra timmar med sÀllskap fick jag innan jag satt dÀr den sista tiden ensam och kunde svara pÄ era kommentarer och planera Ketchups ankomst som Àr idag!!

20131221-105616.jpg Åh, mĂ„ste bara berĂ€tta att fröken Jo gav mig en underbar ansiktsbehandling nĂ€r jag lĂ„g dĂ€r i sjukhussĂ€ngen. KĂ€nde mig ungefĂ€r som Paris Hilton, fast 30 kg muskligare (autocorrect vill ha det till "mustigare" men det gĂ„r jag fan inte med pĂ„).

20131221-105919.jpg SÄ. Ketchup alltsÄ. Han kommer idag. Han Àr pÄ vÀg. Och mamma saknar honom redan dÀr hemma. Stackaren.

20131221-110344.jpg Han kommer med pappa runt 18-tiden sĂ„ jag behöver förbereda lite hĂ€r nu. Annars kĂ€nner jag att jag skulle kunna skriva i en timme till 🙂

20131221-110136.jpg Puss och kram tills vi hörs igen ❀

Hopp och lek

Herregud. Jag Àr sÄ trött. Hela dagen igÄr gick i 290. Det var knappt sÄ att jag hann med att andas. Inte bra.

20131220-072522.jpg Jag var grinig pÄ riktigt nÀr kvÀllen kom. Ville bara fly hela vÀgen hem till mamma och lÀgga mig i soffan hos henne och hundarna. Jag vet. Jag skulle ta det lugnt. Men det fanns inte riktigt tid för det igÄr. Till och med Peter blev trött och det sÀger en hel del kan jag lova!

20131220-072648.jpg Sjukhus-sjukgymnast-plĂ„tning-Ă€ta-plĂ„tning-trĂ€ning-fika med vĂ€nner-plĂ„tning-redigera bilder. Glömde bort att Ă€ta middag. En dunk i ryggen för den tack. Jag glömmer ALDRIG bort att Ă€ta. Man skulle kunna sĂ€ga att jag lever för mat 🙂

20131220-072854.jpg IgĂ„r nĂ€r vi hade vĂ„ra vĂ€nner Maria och Niklas pĂ„ besök trillade vi in pĂ„ ett "kul" Ă€mne: nĂ€r ska man anvĂ€nda de eller dem? BĂ„de Maria och Niklas Ă€r författare sĂ„ jag och Gunnar blev upplĂ€xade ordentligt. Gunnar har en förkĂ€rlek till "de" och jag ett förhĂ„llande med "dem". Skriver det jĂ€mt. Maria pĂ„pekade lite fint och med stor kĂ€rlek i rösten att ni alla faktiskt har tĂ€nkt pĂ„ att jag skriver fel och att det sĂ€kert retar er men att ni Ă€r för snĂ€lla för att sĂ€ga nĂ„got om det 🙂

20131220-072944.jpg Jag har alltid tĂ€nkt att jag skriver som jag snackar. Och dĂ„ lĂ„ter alltid "dem" bĂ€ttre Ă€n "de". Maria gav mig dĂ„ rĂ„det att alltid anvĂ€nda "dom". Det Ă€r bara det att det inte kĂ€nns helt naturligt för mig. Och jag orkar inte tĂ€nka nĂ€r jag skriver. Men om det stör er sĂ„ fĂ„r jag vĂ€l börja anstrĂ€nga mig lite dĂ„ 😉 Det kĂ€nns ju onödigt att sitta och reta upp er varje morgon. Vi fĂ„r se hur det blir. Eftersom jag har dĂ„ligt minne och skriver precis det jag tĂ€nker sĂ„ Ă€r jag vĂ€l snart inne i samma gamla mönster igen 😀 "Dom" alltsĂ„... Förutom besök av hĂ€rliga vĂ€nner sĂ„ trĂ€nade jag pĂ„ Bosön. Fick köra massor av övningar för vĂ€nster vad med el pĂ„ olika stĂ€llen av den för att vĂ€cka slumrad muskulatur. Kan sĂ€ga att trĂ€ningsvĂ€rken redan har hĂ€lsat pĂ„. YEAH!

20131220-073157.jpg Efter det lekte jag och Peter i höjdhoppsmattan. NĂ€ nĂ€ nĂ€, inga fula tankar nu! Jag hoppade runt och Peter tog bilder. SĂ„ typiskt er att tĂ€nka helt fel 😉 Jag fick kĂ€nna mig frisk i bĂ„de kropp och sjĂ€l nĂ„gra minuter.

20131220-073333.jpg Jag fullkomligt ÄLSKAR att hoppa! Jag tror att jag har varit en kĂ€nguru i mitt förra liv. Alternativt en hĂ€st.

20131220-073928.jpg Vad hĂ€nder idag dĂ„? Jo: nĂ€st sista cellgiftskuren ska genomgĂ„s. Hua. Återigen Ă„ker jag sjĂ€lv till sjukhuset. Eller rĂ€ttare sagt: utan Gunnar. Min vĂ€n och webbmaster Fabbe kör mig. Och sen fĂ„r jag besök av hĂ€rliga Jennie Jo! Jag kommer inte att kunna stressa idag i alla fall. LĂ„ngben (droppstĂ€llningen) och cellgifter har mig i sitt grepp under dagen.

20131220-075557.jpg Oh! Glömde nÀsta bort att berÀtta att jag testade nya jackan igÄr! Kolla in resultatet

20131220-075735.jpg Jag ville nĂ€stan (men bara nĂ€stan) krypa ner i sĂ€ngen med den. SĂ„ mycket diggar jag den 🙂 SĂ„dĂ€r. Är det humordags? Idag tillĂ€gnar jag humorn till Sebastian, vĂ„r blogglĂ€sare hĂ€r som har vunnit sin kamp mot sin cancer!

20131220-075851.jpg Haha

20131220-075917.jpg Underbart! Imorgon kommer Ketchup! Kanske jag ska ordna ett dop och bjuda in er sĂ„ att vi slipper vĂ€nta till bloggfesten? Exakt nu ska jag kila vidare (ingen stress var det 😉 ) Vi hörs sen finingar ❀

20131220-080325.jpg

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.