Träning, födelsedag och show…

Å nej…  nu sitter jag i den där sitsen igen: när jag har låtit det gå för många dagar mellan uppdateringarna! Då har jag alltid så mycket att berätta för er och inläggen blir så långa (som mamma älskar) och det blir liksom lite för svårsmält (som Bissan tycker). Men vart börjar jag? Hrmm.. jag tror jag börjar där kvällen slutade igår! Då var jag och Gunnar på Cirkus för att se Mia Skäringes show “Dyngkåt och hur helig som helst”. Gunnar fyllde nämligen år igår och det firades på det här sättet Jag säger bara att jag tror att jag är kär i Mia. Fan vad bra hon var. Och vet ni om att hon sjunger!? Jag hade ingen aning. Det var riktigt bra låtar. I klass med Winnerbäck För er som inte vet så kan jag berätta att Mia är den roliga, brunhåriga, lite bitchiga tjejen i “Solsidan” (som vi för övrigt missade igår! Tusan också!). Om ni har möjlighet så tycker jag absolut att ni ska gå och se showen. Mycket skratt och samtidigt mycket eftertänksamt. Innan showen var det förstås träning! Min älskade träning. Och det gick bra, väldigt bra skulle jag vilja säga. Jag sprang 200-meters lopp och stötte kula… Och jag blev SÅ trött! (av loppen då, inte kul-träning. Så långt har det inte gått :)). Ändå sprang jag bara fyra stycken. Jag börjar känna av att jag inte har kört den här typen av träning på ett tag nu. Ändå märker jag att kroppen anpassar sig snabbt och att jag tar åt mig träning väldigt lätt. Det som var bra med dessa två passen var att jag kände NOLL i knäna innan 200-meters loppen. Sedan ca NOLL-KOMMA-ETT i knäna efter loppen! Det är alltid ett bra betyg! Nog tjatat om mina knän. Jag hör hur jobbigt det låter!

Jag vill gratta Ebba Ljungmark istället! Galna tjejen som tog brons på Inomhus - EM igår!! Satan i gatan så kul! Om ni vet hur mycket hon har kämpat så skulle ni bli imponerade. Idrottare som bara har medgång och där allt går på glid och som når stora framgångar och resultat är väl kul, men det finns ingenting som är så roligt som när en kämpe äntligen får lyckas. En sådan historia gör mig alltid tårögd och hoppfull. Jag sitter och väntar på sms från min sjukgymnast Britta. Vi ska träna benen idag igen men jag vet inte riktigt vilken tid det blir… Jag ska nog fixa mig lite frukost istället. Eller städa. Det är stökigt i min lägenhet och det gillar jag inte. Hoppas att ni får världens bästa dag. Solen kommer snart! Kramar och glädje till er / Nadja

Mycket ska hinnas med…

 

 Det är konstigt vad mycket saker som kan hända på nästan en och samma gång. Jag hinner inte med! Eller, jag hinner inte känna att jag njuter av varje enskild liten sak. Igår var vi som sagt på showen “obesvarad kärlek” och jag skrattade mycket. Jag kunde dock inte slappna av helt eftersom mina ben var löjligt trötta efter ett pass med 8*200m och jag var jätterädd för att få kramp i baksidan mitt under föreställningen så jag satt och vred mig hela tiden. Ni vet hur man sitter i sådana teaterstolar: helt ihopkrupen. Precis som på en bio. Inte det bästa för trötta baksidor som bara vill sträcka ut sig. Efter showen var vi bjudna ner till logerna för att träffa Babben och Loa. Jag och Rosy (Loas fru) hade innan showen bestämt att vi skulle överraska Loa med att komma ner till honom när showen var klar för att dricka champagne (som jag fint bytte ut till juice) och äta lite snacks, men någon (nämner inga namn) hade redan avslöjat att vi skulle komma så det blev inte riktigt den överraskning vi hade planerat. Men kul blev det och vi fick äran att träffa charmören Carl Jan. En mycket speciell och underfundig man. Han hade även med sig några trevliga bekanta och vi alla stod där nere och skålade och skrattade åt historier som Loa berättade innan vi åkte hem vid 23-tiden. En väldigt trevlig kväll men jag kände aldrig att jag kom ner i varv eftersom vi fick stressa som tokar efter träningspasset för att hinna till showen innan den skulle börja. Skitful kände jag mig också. Jag fick liksom aldrig riktigt till det varken med sminkningen eller med kläderna. Men vad gör det? Alla andra var så snygga

 Niklas syster Anneli med sin man Zlate är på besök också. De kom igår kväll och vi hann nästan bara säga hej och hejdå till dem innan vi drog till showen. Det kändes ju inte speciellt kul men vi hade bokat in det här sen tidigare så “tyvärr” gick det inte att ändra. Men dem gnällde inte. Artiga som dem är. De har sina tre ungar med sig också annars hade de kunnat följa med på showen. Under dagen idag har jag förstått vilket ofantligt stort tålamod tre små ungar kräver. Anneli är en helt suverän mamma som lyckas hålla koll på alla barnen hela tiden och hinner tillgodose deras behov på samma gång. Jag säger bara att det kommer att dröja innan jag blir mamma!

 

Anna Sunneborn är en driven och energisk tjej! Hon fick en idé om att hon ville starta en egen loppis här på Lidingö och idag hade hon gjort slag i saken. I Hersby skola hade hon lånat en lokal och fixat folk som kom med grejer som dem ville sälja. Jag och Niklas och Bella skulle egentligen också haft ett bord där men vi tyckte att det skulle varit LITE väl själviskt när Anneli med familj skulle komma. Först showen och sen det här. Nej, någon måtta får det vara.

Loppisen blev hur som helst en succé och jag är så imponerad av Anna som har dragit igång detta. Anna får väldigt fint stöd av sin man Mattias som är med henne och stöttar henne i det hon vill. De två är sååå söta tillsammans!

 

 

Nu ska vi åka ner till Gåshaga Brygga och titta lite på vattnet. Barnen har tjatat hela dagen: “Mamma, vi vill se havet! Vi vill se havet! Var är det?!” Haha, de är så gulliga de små liven.