Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Vi TaR eN SNaBBiS.

Gullegutten och Gulleguttan,

Hej. Jag ser lite finurlig ut va?

Det Àr för att jag Àr det ocksÄ.

Jag har en asbra grej till dig! Om du vill sÄklart. Om du Àr pÄ shoppinghumör, eller om du bara vill skrida fram snyggt och stiligt utan nÄgon som helst anledning i sommar.

Du kanske bara vill handla lite extra för att nÄgon har sagt Ät dig att du inte fÄr? Jag har objektet för dig.

Fan.

DÀr lÀt jag som en sÀljare va? Ja. Det gjorde jag. My mistake.

Men jag menade det. Och om du anger den hÀr koden: SÄ fÄr du 20% rabatt pÄ dom coolaste seglarskor du nÄgonsin haft pÄ fötterna!

Jag har dom sjĂ€lv hemma. Min mamma panikbestĂ€llde ett par ocksĂ„ för att hon Ă€r en sĂ„n dĂ€r som tĂ€nker att livet Ă€r för kort för att inte bara frĂ€na skor. Jag har tvĂ„ stycken pĂ„ lager nu. Och om du gĂ„r in pÄ Qlar:s hemsida via den hĂ€r lĂ€nken sĂ„ har du alltsĂ„ rabatt fram till söndag ❀ Anledningen till att jag inledde det hĂ€r samarbetet med Qlar var för att jag tycker att bruden bakom företaget Ă€r sĂ„ vĂ€ldigt tuff.

Hon kör sin grej, hon testar sina vingar, vÄgar och Àr otroligt ödmjuk.

Hon tÀnker att man kan hjÀlpa varandra, utbyta idéer och skapa tillsammans. Att nÄgon vinner pÄ nÄgot betyder inte att nÄgon annan förlorar. Och det gillar jag.

Jag gillar mÀnniskor som inte behöver pinka revir överallt och som sÀger "vi testar!". Jag pinkade lite revir nÀr jag var yngre. Jag var aningen lÄst.

Det var en sida jag var besviken pÄ mig sjÀlv att jag hade och jag undrade lÀnge vart den kom ifrÄn. Sen, efter mÄnga Ärs jobb, försvann den och jag insÄg att jag hade varit orolig över att det inte skulle finnas över till mig om det gick bra för nÄgon annan. Jag Àr uppvuxen med mÄnga syskon och ibland gÀllde det att vara först till kvarn om man ville ha nÄgot. Det vÀckte ett "ha-begÀr" hos mig som jag aldrig ifrÄgasatte. FörrÀn jag började fundera pÄ mina starka och svaga sidor och sidor hos mig sjÀlv som jag inte ville ha.

Du vet ju att jag har berÀttat om Miro Zalar, min fd coach, som tidigt sa till mig att jag skulle lÀra allt om mig sjÀlv för att kunna hantera situationer i bÄde livet och pÄ idrottsbanan.

SÄ jag grÀvde. Och jag mÄdde illa av vissa saker. Och skÀmdes. Ett tag tyckte jag inte ens om mig sjÀlv. Men det gör jag idag. Och jag uppskattar mÀnniskor som kliver fram och bara Àr sÄdÀr.

Har du jobbat bort nÄgra sidor hos dig sjÀlv som du inte gillar?

Och Àr du sugen pÄ skorna??

Nu blir det ett sista avsnitt av min nya favoritserie: white collar!  BÀttre sÀtt att avsluta dagen pÄ finns vÀl knappt? Puss och kram och sov sÄ sött. Eller godmorgon. För jag tror att du lÀser det hÀr imorgon...

Nu JĂ€KLaR.

MĂ„ndagspuss!  Och hej sĂ„klart.  En intensiv vecka har tagit sin början och nu hĂ„ller jag i mig.  Vi börjar med nyheternas nyhet: BILEN! Jag var pĂ„ RĂ„bergs Bil tidigare idag för att kika pĂ„ skönheten som ska tuffa runt mig till och frĂ„n trĂ€ningspassen mina sista idrottsĂ„r.  En frĂ€sch, kraftfull och elegant KUGA ska rulla under min kropp.  Det kĂ€nns vemodigt att sĂ€ga hejdĂ„ till Rio. Jag hade en klump i magen varje steg in mot RĂ„bergs dörrar, men det slĂ€ppte nĂ€r jag vĂ€l fick sĂ€tta mig i min nya kompis.  Jag har verkligen kĂ€nt att Rio (en Ford ST) har varit SÅ mycket jag. Den har stĂ„tt för det dĂ€r pigga, snabba och envisa i mig. Och namnet - min revansch... jag Ă€lskade det namnet!  Och Ă€ven om det inte blev OS i Rio sĂ„ fick jag min revansch.  Jag har fĂ„tt tĂ€vla igen, jag har trĂ€nat upp mig frĂ„n botten igen och jag har tagit mig tillbaka.  DĂ€rför Ă€r det nu dags för nĂ„got nytt.  Och som du vet sĂ„ kommer vĂ„rt nya namn att presenteras samtidigt som bilen lanseras.  Det Ă€r ingen ordlek denna gĂ„ngen. Det Ă€r mer en mening som jag har burit i bakhuvudet ett tag och som jag kĂ€nner ger mig energi och styrka.  Det Ă€r en mening jag kan stĂ„ för fullt ut som jag kĂ€nner stĂ„r för nĂ„gonting vi alltid ska komma ihĂ„g i livet.  Jag lĂ€ngtar till jag fĂ„r presentera det för dig.  Om du vill och vĂ„gar sĂ„ fĂ„r du gĂ€rna gissa!  Har du rĂ€tt sĂ„ kommer jag inte att sĂ€ga det, men du kommer att veta sen nĂ€r jag slĂ„r upp portarna till vĂ„rt nya hem ❀ Det Ă€r alltid roligt att ha rĂ€tt.  Imorgon Ă€r det tisdag - som om du inte visste det - och jag ska ivĂ€g pĂ„ nĂ„got som jag gĂ€rna vill dela med mig av till dig om nĂ„gon dag eller tvĂ„. SĂ„ skit i tisdagen nu.  PĂ„ onsdag fĂ„r jag mellanlanda en stund, trĂ€na ifred och bara vara innan torsdagen bjuder pĂ„ en rolig grej!  Tillsammans med sjukt sköna brudarna Elin och Alma ska jag hĂ„lla i ett trĂ€ningspass i VĂ€xjö!  Tjejerna gĂ„r andra Ă„ret pĂ„ ProCivitas gymnasium och har under Ă„ret drivit UF-företaget TrĂ€ningsglĂ€dje UF.  Dom vill fĂ„ igĂ„ng mĂ€nniskor, vill att vi ska röra pĂ„ oss lekfullt och enkelt och pĂ„ torsdag har dom dessutom sett till att alla pengar gĂ„r direkt till Lekterapin pĂ„ VĂ€xjö Lasarett! ❀ SĂ„, sjĂ€lvklart hoppas jag pĂ„ att se dig dĂ€r. Svettandes med mig. Passet Ă€r anpassat för alla. Det Ă€r den egna kroppen som gĂ€ller och du gör vad du kan med det du har.  Kan du inte komma men kĂ€nner att du Ă€ndĂ„ vill bidra till insamlingen sĂ„ kan du swisha tjejernas insamlingskonto - tel: 1231882950.  Vad sĂ€ger du? Kommer du? VĂ„gar du? Ska vi kramas?  Men jaaaaaaaaaaa!  SĂ„. DĂ€r somnade mina fingrar.  Bloggtiden för mig Ă€r slut. Jag har skaffat mig deadlines. Annars blir jag sittande med milslĂ„nga texter som folk rullar ögonen över och gĂ€spar till.  Vill inte vara med om detta.  SĂ„ nu: sov gott. Ladda för torsdag och skicka hit en slĂ€ngpuss! 

TRĂ€NiNGSReSaN!

Puss och kram frĂ„n Spanien ❀ Vi anlĂ€nde sent till hotellet igĂ„r, jag tror att jag var pĂ„ mitt rum 00.40 och resan tog krafter av mig. Jag hade en asbra flygresa - tack och lov. Fick sitta bredvid sköningarna Peter och Lisa och dom hade stenkoll pĂ„ varje liten luftgrop och vartenda litet ljud som skrĂ€mde mig.  Jag unnade mig chips och kaffe och kĂ€nde direkt att det hĂ€r kommer att bli en rolig resa.  Ni som inte har trĂ€ffat mĂ€nniskor frĂ„n ATEA bör fĂ„ göra det snarast. Det Ă€r en bunt glada, galna, tokiga och öppna mĂ€nniskor med stor lust.  Och det smittar av sig. Direkt.  Tillsammans med ATEA kĂ€nner jag mig alltid uppskattad och vĂ€lkommen. Det Ă€r som att trĂ€ffa sin familj, pĂ„ fullaste allvar.  Sen att dom har mer energi Ă€n mig kan förbrylla mig. Dom vill trĂ€na typ fem gĂ„nger om dagen, dom hittar pĂ„ grejer hela tiden och jag hinner inte med i deras tempo.  Jag Ă€r ju van att köra hĂ„rt, sen vila. Sova eller sitta och skriva. Det gör dom liksom inte hĂ€r. Dom kör ett pass med mig och sen gĂ„r dom vidare och kör ett till med nĂ€sta instruktör...  Alternativ ger sig ut pĂ„ en helt egen löparrunda.  Monster Ă€r vad dom Ă€r!  Och jag smet till rummet för att hitta energi.  Halsontet som jag vaknade med igĂ„r har inte blivit bĂ€ttre och jag vaknade Ă€nnu vĂ€rre i morse. Men jag har köpt tabletter för svullen hals pĂ„ Apoteket och hoppas att jag hĂ„ller mig nĂ„gorlunda frĂ€sch resan ut.  Nu vid 13.00 ska vi Ă€ta gemensam lunch: buffĂ© blir det. BĂ€sta nĂ€r man Ă€r pĂ„ lĂ€ger. Att Ă€ta. Gud, sĂ„ jag Ă€lskar mat.  PĂ„ första passet drillade jag mina atleter i löpteknik och dom var SÅ duktiga. Lyssnade sĂ„ intresserat och försökte verkligen göra det jag sa Ă„t dom att göra.  Det snackades hĂ„llning, snabba fötter och frĂ„nskjut. Att lĂ€ra sig löpteknik lĂ„ter enklare Ă€n vad det Ă€r. Men det hĂ€r gick fint. Och till kvĂ€llspasset vĂ€ntar ett hoppstyrkepass med fokus pĂ„ att förbĂ€ttra löpningen.  Det Ă€r ett vidrigt pass och jag tror att det kan bli nĂ„gra toalettgrimaser nĂ„gra dagar framĂ„t.  Hur utmanar du dig sjĂ€lv idag? Har du nĂ„got pĂ„ schemat?  Min utmaning blir att överleva dom pass jag sjĂ€lv skrivit ihop. Ha ha, Game on.  Nu mĂ„ste jag slĂ€nga mig i duschen. Snart mat.  Hasta Luego! 

FRySeR iHjÀL.

Glad eftermiddag darling,  Hur Ă€r livet?  Mitt Ă€r febrigt, frossigt och krĂ€kigt. Jag har influensan!!  Det började igĂ„r pĂ„ morgonen och eskalerade vid lunch. Jag sov i flera timmar. Var fast pĂ„ annan ort och kunde inte ta mig hem. Men vid 18-tiden satte jag mig och styrde Rio mot vĂ€xjö.  Aldrig har en resa gĂ„tt sĂ„ lĂ„ngsamt. Jag körde nog i 50 hela vĂ€gen. Allting bara gungade.  Jag har sovit i tvĂ„ par mjukisbyxor och tvĂ„ tjocktröjor. Och inte Ă€tit mer Ă€n tre djungelvrĂ„l och tvĂ„ fruktgodisar pĂ„ tvĂ„ dagar. Börjar kĂ€nna mig liiiiite matt nu.  Fick ett ryck för en timme sen och tĂ€nkte att jag bara mĂ„ste bestĂ€lla hem pizza. Det var en bra tanke men jag klarade bara av att Ă€ta en slice. Jag blev dock vĂ€ldigt glad över att det fungerade med hemkörning! Har aldrig testat det hĂ€r i VĂ€xjö tidigare. Men det var smidigt och toppen. SĂ„ fort jag reser mig upp sĂ„ snurrar huvudet sĂ„ att gĂ„ ut för att handla var liksom inte nĂ„got alternativ.  Är vi fler sjuka hĂ€r inne eller Ă€r jag helt ensam?  Det som Ă€r bra med att vara sjuk Ă€r att det inte finns en tillstymmelse av rastlöshet. Det finns liksom ingenting att göra. Man kan bara ligga platt fall. Somna, vakna och somna om igen.  Det som sticker i mig Ă€r att jag missar trĂ€ningspass. IgĂ„r skulle jag har sprungit 200-ingar och 150-meters lopp. Lite snabbare Ă€n tidigare. SjĂ€lvklart blev det ingenting med det.  Att trĂ€na nĂ€r jag Ă€r sjuk Ă€r ett big NO NO. Sen kan vi ju diskutera vad "sjuk" innebĂ€r, men du fattar.  Bara jag sitter och skriver nu sĂ„ blir jag trött. Jag behöver gĂ„ och lĂ€gga mig.  Men först vill jag berĂ€tta att det kommer en gĂ€stbloggare hit: Jonas Hedman.  Han Ă€r skribent och ett friidrottsorakel ala Lennart Julin. Han har koll pĂ„ det mesta. Och han kommer att uppdatera oss pĂ„ det roliga inom friidrottsvĂ€rlden.  Redan imorgon kommer ett inlĂ€gg som handlar om min gren: mĂ„ngkamp! Ni som gillar friidrott fĂ„r chans att stĂ€lla frĂ„gor och fĂ„ bakom-kulisserna-tips.  Roligt va? 🙂  Nu behöver jag kurera mig. SnĂ€lla ge mig tips pĂ„ hur man fĂ„r bort det dĂ€r som alla sĂ€ger att man bara mĂ„ste "vĂ€nta och vila ut".  NĂ„gon sitter sĂ€kert pĂ„ en mirakelkur ❀ Puss pĂ„ nosen och ha en frisk och glad kvĂ€ll, Nadja 

ÅTeRKonTRoLL – CHeCK.

Tjohoo, nu kör vi igen!  En dag i Stockholm blev till tre.  Jag vet inte riktigt hur det gĂ„r med min planering, men den tycks falera.  PĂ„ mĂ„ndagen var jag Ă„terigen pĂ„ Karolinska.  Det fanns inga parkeringar (pĂ„ ett sjukhus!) sĂ„ jag fick göra en egen. La Ă€ndĂ„ i pengar eftersom jag tĂ€nkte att P-vakten kanske skulle kĂ€nna medlidande om denne sĂ„g att jag Ă€ndĂ„ betalt.  Du vet, man tĂ€nker att det finns hopp om mĂ€nskligheten.  Jag höll tummarna för att besöket skulle gĂ„ snabbt och smĂ€rtfritt sĂ„ att jag skulle kunna komma hem sen - utan bot.  Och tĂ€nka sig - det var bötersfritt nĂ€r jag kom ut. Trisslott here i come!  Jag hade lĂ€mnat blod tidigt pĂ„ morgonen och var trött sĂ„ att jag höll pĂ„ att stupa. Men Ă€ndĂ„ full av adrenalin inför besöket hos lĂ€kare Claes. Han kĂ€nde och klĂ€mde, ingenting konstigt. Inga knölar. Inget fel i blodet.  Men jag mĂ„r illa i samband med mat och har svĂ„rt för frukost och det mĂ„ste kollas upp.  SĂ„ den 14:e ligger jag i fosterstĂ€llning pĂ„ Karolinska för att göra ytterligare en gastroskopi.  Tvi.  Du vet hur jag avskyr denna undersökning. Men hur ska jag annars fĂ„ reda pĂ„ vad det Ă€r i magen som inte Ă€r okej?  Jag har bett om lugnande Ă„terigen. Och jag vet att dom kommer att ta hand om mig pĂ„ sjukhuset. Men det spelar egentligen vĂ€ldigt liten roll.  Ja ja. Nu Ă€r det som det Ă€r och jag har mycket roligare saker att berĂ€tta för dig!  TvĂ„ grejer som Ă€r utöver det vanliga.  Bilden ovan Ă€r frĂ„n min klĂ€dkollektion som jag gjort tillsammans med min partner RÖJK. En trĂ€ningskollektion med allt snyggt du kan tĂ€nka dig.  LĂ„nga och korta tights, vindjacka, hoddie, topp och lĂ„ngĂ€rmad tröja... Lycka!   Allt sitter som en smĂ€ck och jag vet att du kommer att Ă€lska att trĂ€na i det hĂ€r.  Som en röd trĂ„d i allt jag gör skĂ€nks det sĂ„klart pengar till cancern i nĂ„gon form. Denna gĂ„ngen vill jag att 5% av försĂ€ljningen gĂ„r till Cancerfonden.  Även försĂ€ljningen av smycket "Soldier Girl" gĂ„r till Cancerfonden medan överskottet pĂ„ boken skulle gĂ„ till Ung Cancer.  Boken Ă€r det inte jag som har koll pĂ„ sĂ„dĂ€r vet jag inte hur det har gĂ„tt. Men smycket har i alla fall dragit in nĂ„gra tusenlappar.  Man kan följa det inne pĂ„ Tigernadja-fonden dĂ€r allt som skĂ€nks mĂ€rks med köparens namn och sedan Soldier Girl.  DĂ€r kan ni ocksĂ„ se att min samarbetspartner Atea har skĂ€nkt pengar flera gĂ„nger om.  Och pĂ„ tal om Atea sĂ„ har dom skjutit mitt ego i höjden genom att göra sĂ„hĂ€r: EN JÄKLA LASTBIL med hela mig pĂ„!  Tror du att jag satt och gapade nĂ€r jag fick se det dĂ€r?  Lastbilen Ă„ker frĂ„n söder till norr dĂ„ Atea skapar möten för IT genom sitt arrangemang IT-arenan.  SĂ„ ser du mig rullandes nĂ„gonstans sĂ„ bara mĂ„ste du berĂ€tta för mig.  Jag skiter just nu i jantelag och "du ska inte tro att du Ă€r nĂ„got", för det hĂ€r Ă€r typ det hĂ€ftigaste jag varit med om.  Och det Ă€r egentligen inte lastbilen i sig, utan kĂ€nslan som Atea skapar hos mig. Att vi Ă€r ett team. Att vi drar nytta av varandra. HjĂ€lper varandra. Den kĂ€nslan Ă€lskar jag.  Jag Ă€r oerhört stolt över alla mina samarbeten men kommer bara att ha en eller tvĂ„ huvudpartners genom den sista tiden av min satsning.  Jag vill att det ska vara kvalitet och jag har inte rĂ„d att vĂ€nda ut och in pĂ„ mig sjĂ€lv om jag ska hinna trĂ€na pĂ„ en hög nivĂ„ samtidigt.  Och nĂ€r vi Ă€ndĂ„ pratar trĂ€ning:  Den gĂ„r bra!  Agne var i Stockholm pĂ„ möte under tisdagen sĂ„ vi passade pĂ„ att köra bĂ„de höjd och kula pĂ„ BOSÖN.  Det var tre veckor sedan jag hoppade höjd och det mĂ€rktes i min ansatslöpning. Tafatt och mesig till en början. Men i slutet hittade jag kĂ€nslan och vi kunde high five:a.  Kulan gick ganska bra frĂ„n början men Ă€ven hĂ€r visade jag styrka pĂ„ slutet. Och det Ă€r som Agne sĂ€ger: "du har bara tre stötar i en mĂ„ngkamp Nadja, du fĂ„r inte stöta tills 'du hittar det'. Vi behöver jobba pĂ„ det hĂ€r".  Helt rĂ€tt.  Idag blir det spjut och sen - en 600-ing!  Mmmm, erkĂ€nn att du Ă€r avundsjuk...? Jag visste vĂ€l det.  Jag har jobb att göra innan trĂ€ningen; mejl och telefonsamtal, förelĂ€sningsförberedelser och tvĂ€tt.  Livet lunkar pĂ„. Ingen flĂ€rd hĂ€r inte.  Jag pussar pĂ„ dig och sĂ€ger hej för nu ❀

En aNNoRLuNDa RyGGsÀCK.

Opp och hoppa Tor, slĂ„ pĂ„ trumman bror. Det Ă€r dans hĂ€r i VĂ€xjö inatt... Jag somnade med linserna i ögonen igĂ„r och vaknade med den dĂ€r "Valhalla-lĂ„ten" i huvudet i morse.  Varför vet jag inte, men den Ă€r sĂ„ trallvĂ€nlig och vi sjöng den ofta i skolan nĂ€r jag var liten.  Jag har sovit oroligt och haft sĂ„ ont i ryggen att jag har kvidit vid varje vĂ€ndning. Att springa hĂ€ck tvĂ„ dagar samma vecka och med bara en dags mellanrum Ă€r inget jag Ă€r van vid.  Men OJ, jag levererade! Agne var mer bestĂ€md Ă€n tidigare pass. "Fokus idag Nadja, attack. Rakt fram och inga tveksamheter. Okej?" Jag inledde med block och en hĂ€ck och tyckte sjĂ€lv att jag öste pĂ„. Jag studsade fram till Agne med ett leende: "Den var bra va?! Det kĂ€ndes bĂ€ttre Ă€n andra pass!" Agne som verkar kĂ€nna att jag har mer att ge, sa bara: "NĂ€, bĂ€ttre kan du. Vad var det dĂ€r? Du mĂ„ste ATTACKERA. Aggressivt! Ligga pĂ„ mer" och sĂ„ började han visa med hela kroppen. Vevade med armarna och gjorde nĂ„got försök att leverera ett fighter-face.  Jag förstod direkt att jag behövde lĂ€gga in en högre vĂ€xel. Det mĂ„ste alltsĂ„ finnas en nivĂ„ till i den hĂ€r kroppen. Och jag hittade den dĂ€r jĂ€vlar anammar-kĂ€nslan inom mig, den frĂ„n förr. Den dĂ€r jag hade nĂ€r det inte fanns nĂ„gra tveksamheter.  Tidigare hittade jag den alltid nĂ€r jag sjĂ€lv ville. Men det Ă€r sĂ„ mycket som har hĂ€nt pĂ„ vĂ€gen att jag har svĂ„rare för att hitta den nu.  Men bĂ„de du och jag har sett att den finns och den glimtar till ibland.  SĂ„ jag sprang pĂ„ mina bĂ€sta tider hittills med Agne och klarade av sex hĂ€ckar med bara en fot kort, flera gĂ„nger om dessutom.  Jag var otroligt nöjd nĂ€r vi packade ihop. Varje vunnet pass packar jag ner i min nya ryggsĂ€ck.  Allt det bra vĂ€ger lĂ€tt. RyggsĂ€cken kommer bara att bli lĂ€ttare och lĂ€ttare att bĂ€ra. Ingen normal ryggsĂ€ck med andra ord.  Men sĂ„ Ă€r den hĂ€r resan med Agne inte sĂ„ vĂ€rst vardaglig heller.  Den Ă€r utmanande, irriterande, vĂ„ghalsig, tĂ„lamodsprövande och alldeles, alldeles underbar. Och jag mĂ€rker att den krĂ€ver massor av tid.  SĂ„ det Ă€r tur att jag har vigt mina tre kommande Ă„r Ă„t just det hĂ€r.  Du kanske undrar vad jag har för mĂ„l nu nĂ€r det inte blev som jag ville med Riovanschen?  Du kanske tĂ€nker att luften skulle ha sipprat ut? Att motivationen skulle fĂ„tt sig en smĂ€ll?  Men det Ă€r precis tvĂ€rtom. Jag brinner fortfarande.  Min motivation Ă€r aldrig knuten till enstaka delmĂ„l utan handlar om en helhet. Riovanschen var just ett sĂ„dant delmĂ„l. Och pĂ„ nĂ„got sĂ€tt ett lĂ„ngskott.  Jag kĂ€nner vad som finns i den hĂ€r kroppen, men visste ocksĂ„ att det handlade om att fĂ„ ihop SJU grenar och inte en.  Jag har överraskat mig sjĂ€lv tidigare i livet men var ocksĂ„ fullt medveten om att det hela krĂ€vde NOLL bakslag, tusen framsteg och en kropp med full Ă„terhĂ€mtningskraft.  Jag vet att Agne skakade pĂ„ huvudet nĂ€r jag sa vad jag ville.  Han förstod direkt att vĂ€gen dit skulle bli för lĂ„ng i förhĂ„llande till tiden vi hade. Och att den skulle skada mig.  Jag blev arg pĂ„ honom nĂ€r han sa vad han trodde och jag minns att jag tĂ€nkte "jag ska visa dig din jĂ€vel. Ingen sĂ€tter upp grĂ€nser för vad jag kan göra".  Men det handlade aldrig om det. Idrott gĂ„r inte att stressa fram pĂ„ det sĂ€ttet. Jag har stressat i hela min karriĂ€r. Stressat och gĂ„tt sönder.  Tagit mig till ett mĂ€sterskap - gĂ„tt sönder. Vunnit nĂ„gon SM-medalj - gĂ„tt sönder.  Jag har aldrig fĂ„tt hĂ„lla ihop under lĂ„ng tid. Topparna har varit höga och dalarna sĂ„ fruktansvĂ€rt djupa.  SĂ„ visst har jag mĂ„l kvar! Ett av dom Ă€r att hĂ„lla ihop kroppen över tid; att fĂ„ trĂ€na allt jag vill.  FĂ„r jag göra det sĂ„ vet jag att jag har mycket mer att ge. Jag vill slĂ„ mitt personliga rekord i mĂ„ngkamp och jag vill tĂ€vla pĂ„ fler mĂ€sterskap. BĂ„de EM och VM.  Att jag kan har jag aldrig tvivlat pĂ„. Har jag tvivlat pĂ„ nĂ„got sĂ„ har det varit pĂ„ om tiden ska rĂ€cka till.  Men jag har förstĂ„tt att det Ă€r dumt att sĂ€tta upp mĂ„l mot en tidsram nĂ€r det handlar om kroppen. En sĂ€ljare kan sĂ€tta upp ett visst antal produkter som ska ut inom en viss tid, en artist kan sĂ€tta upp x antal konserter med exakta datum.  Jag kan inte göra sĂ„, för kroppen bestĂ€mmer Ă€ndĂ„. Jag kan följa min planering till punkt och pricka, vara noggrann ut i fingertopparna och Ă€ndĂ„ inte hinna fram "i tid". Och varje gĂ„ng jag har satt upp ett datum för mina comebacker sĂ„ har jag fĂ„tt en allvarlig skada.  Jag slitit baksidor, opererat knĂ€n, haft otaliga stressfrakturer och slitit av hĂ€lsenan.  Det Ă€r bara att inse att mitt tidigare sĂ€tt att ta mig mot ett mĂ„l inte har fungerat.  Eller jo, jag tog mig till VM nĂ€r jag skulle. EM likasĂ„. Jag fixade det. Men alltid med resultatet att jag fĂ„tt avbryta sĂ€songen efterĂ„t. Jag gick sönder varje gĂ„ng. Jag var aldrig hĂ„llbar. Jag tĂ€vlade pĂ„ en nivĂ„ dĂ€r min kropp kunde prestera en gĂ„ng. Sedan orkade den inte.  Dom hĂ€r sista Ă„ren vill jag ha en stabil grund dĂ€r jag kan ta mig till ett mĂ€sterskap och Ă€ndĂ„ ha mer att ge nĂ€r mĂ€sterskapet Ă€r över.  Men en sĂ„dan grund krĂ€ver timmar, dagar och mĂ„nader av klok trĂ€ning. Och jag ska medge att det Ă€r drygt ibland. Jag Ă€r van vid snabba resultat.  Denna gĂ„ngen har jag bĂ„de strypkoppel pĂ„ mig och en bromskloss framför mig. Agne hjĂ€lper mig pĂ„ varje pass. PĂ„minner som du vet om lĂ„ngsiktighet.  KĂ€nns Ă€ndĂ„ komiskt att börja tĂ€nka sĂ„dĂ€r och vara 33 Ă„r.  SĂ„ sött pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Men sent ska syndaren vakna.  SĂ„, nu vet du. Vi kommer att hĂ€nga ihop i minst tre Ă„r till. Du har mycket blogg kvar att lĂ€sa.  Ha tĂ„lamod med mig, vi fĂ„r snart fira ❀ Puss pĂ„ nosen, största kramen och kĂ€rlek.  Och sĂ„ lite skratt pĂ„ det:

DÄ blir allt som förut.

Snart, nĂ€r jorden snurrar lĂ„ngsammare, dĂ„ hörs vi varje dag igen. 

DĂ„ blir allt som förut. DĂ„ tar vi oss tid igen. 

Men fram till dess behöver jag ert tĂ„lamod. 

ï»żï»ż

Jag vet, det lĂ„ter som en sĂ€mre förklaring i nĂ„got som skulle kunna likna ett förhĂ„llande men inte Ă€r det, men som skulle kunna vara det men aldrig blir det. 

Ha, dĂ€r rörde jag till det till och med för mig sjĂ€lv. 

Det jag vill sĂ€ga Ă€r att inlĂ€gget idag blir proppat, för livet Ă€r proppat. 

Vart vill ni börja? 

Kanske vid den största nyheten? 

KHK - Karlskronas hockeylag - gick upp i SHL förra veckan! Till och med den som inte Ă€r hockeyintresserad kan uppskatta resan som det hĂ€r laget har gjort! 

ï»żï»ż

ï»żï»ż

Ett ungt lag som alla hade rĂ€knat bort. I en intervju sa nĂ„gon att KHK skulle vara glada om de kunde hĂ„lla sig kvar i Allsvenskan. Jag ÄLSKAR nĂ€r det hĂ€r hĂ€nder: mĂ€nniskor sĂ€ger att nĂ„got Ă€r omöjligt, brinnande hjĂ€rtan och vilja visar att det visst gĂ„r. 

ï»żï»ż

ï»żï»ż

Det spelar ingen roll vilken idrottare eller vilket lag som gör en sĂ„dan hĂ€r resa, jag hĂ€mtar egen kraft frĂ„n allt sĂ„nt hĂ€r! 

ï»żï»ż

Jag inspireras nĂ€r mĂ€nniskor inte lyssnar till smĂ„tt tĂ€nkande. Jag blir alldeles vild nĂ€r idrottare Ă€r naiva pĂ„ rĂ€tt sĂ€tt. Inte naiva sĂ„ att man inte har koll pĂ„ lĂ€get, men naiva pĂ„ det dĂ€r ungdomliga planet dĂ€r man fortfarande tror pĂ„ att man klarar allt. 

ï»żï»ż

ï»żï»ż

ï»żï»ż

PĂ„ min Twitter och i Expressen kallade jag KHK grĂ€nslösa. Jag hittar inget bĂ€ttre ord. Gör ni? 

FrÄn Expressen och kvÀllen KHK vann

ï»żï»ż

ï»żï»ż

ï»żï»ż

Okej, nog med hockeybilder. 

Vi gĂ„r över till Vardagspuls-programmet i torsdags. 

ï»żï»ż

Agneta Sjödin intervjuade och jag fick tid att berĂ€tta om allt som har hĂ€nt. 

Agneta Ă€r nĂ€rvarande och mysig. FĂ„r ni ocksĂ„ den kĂ€nslan? 

Jag börjar kĂ€nna att jag vill gĂ„ mer pĂ„ djupet med alla tankar och kĂ€nslor. Jag har alltid bara förklarat allting som en sammanfattning. 

Det finns en större dimension i allt det hĂ€r. Det vet ni som har följt med hela resan. 

ï»żï»ż

Men det Ă€r svĂ„rt att komma in i det nĂ€r man har 10 minuter, det förstĂ„r jag ocksĂ„... 

För er som missade och vill se: klicka hÀr

ï»żï»ż

Tack Nathalie för bilden. 

I fredags tĂ€nkte jag pĂ„ er men hade möte med bĂ„de RÖJK och Cancerfonden. 

ï»żï»ż

Att komma in pĂ„ kontoret hos Cancerfonden var... HĂ€rligt och konstigt pĂ„ samma gĂ„ng. Jag möttes av mig sjĂ€lv vid ingĂ„ngen och vid kaffet hade de hĂ€ngt upp mitt reportage frĂ„n SvD tillsammans med bild pĂ„ "NEJ-kampanjen". 

ï»żï»ż

Det kĂ€ndes som att komma hem till mamma och pappa, eller vĂ€nner som Ă€lskar och hejar pĂ„ en. 

Tacksamhet. Det Ă€r ungefĂ€r det jag kĂ€nner. 

Jag tror ni förstĂ„r mig precis nĂ€r jag hela tiden skriver att det Ă€r en Ă€ra för mig att fĂ„ vara med om allt det hĂ€r ❀

ï»żï»ż

Orkar ni mer? En grej till...? 

PĂ„ fredagskvĂ€llen bar det av till min vĂ€n och sjukampskollega Jessica Samuelsson för att fira att hon nu tagit klivet in i en Ă€nnu hĂ€ftigare tid - hon fyllde 30 Ă„r! 

ï»żï»ż

ï»żï»ż

Hon hade tillsammans med sin syster ordnat mat, dryck och frĂ„gelek (som mitt lag tyvĂ€rr inte vann... Andraplatsen har aldrig kĂ€nts sĂ„ sur) 

ï»żï»ż

ï»ż


ï»ż

ï»żEftersom det var mĂ„nga friidrottare pĂ„ plats sĂ„ kan man tĂ€nka att stĂ€mningen skulle bli tĂ€vlingsinriktad. Men jag tycker att vi lyckades hĂ„lla det pĂ„ en bra nivĂ„. 

Inga kastade tallrikar eller fula ord alls faktiskt. 

ï»żï»ż

ï»ż


ï»ż

ï»żï»ż

ï»żï»ż

ï»żï»ż

ï»żHar fortfarande tvĂ„ saker att ta upp, men för er som sitter utomlands och försöker ladda upp med dĂ„ligt nĂ€t ï»żblir det hĂ€r vĂ€rre Ă€n influensan för tusan. 

Vi vĂ€ntar och tar det imorgon. Vilar ögonen och gör söndag. 

Avslutningsvis vill jag rekommendera en kurs som jag sjĂ€lv har gĂ„tt. Den finns pĂ„ Bosön och det Ă€r tvĂ„ jĂ€kligt coola och pĂ„lĂ€sta personer som hĂ„ller i den: HĂ„kan & Charlotte! 

ï»żï»ż

Jag gick den för nĂ„gra Ă„r sedan och fick bland annat lĂ€ra mig att se saker frĂ„n ett helikopterperspektiv, att ta ansvar för det som JAG pratar om och verktyg för att hantera tankar som dyker upp. 

Verktyg som jag har anvÀnt mig av under allt som har hÀnt med cancern och den avslitna hÀlsenan.

Är du intresserad av att utmana dig sjĂ€lv pĂ„ riktigt sĂ„ ska du ta dig dit! 

Hungrar du efter distans till saker i livet sĂ„ ring Charlottte & HĂ„kan och sĂ€g att du vill gĂ„ kursen. 

Om du uppger mitt namn sĂ„ fĂ„r du 25% pĂ„ hela utbildningen. 

ï»żï»ż

Anledningen till att vi gör sĂ„ hĂ€r Ă€r att jag Ă€lskade kursen och nĂ€mnde den under min egen förelĂ€sning om cancerresan. Charlotte och HĂ„kan var dĂ€r och lyssnade och jag ville kunna erbjuda er samma grej som jag sjĂ€lv fĂ„tt vara med om. 

DĂ€rför var de sjyssta och gav mig den hĂ€r möjligheten till rabatt för er som vill. 

Vill ni lÀsa mer sÄ gör det:

Information om utbildningen

ï»żOch har ni frĂ„gor sĂ„ mejla direkt till Charlotte:

charlotte@huvudleden.se

Utbildningen börjar den 15:e april.

ï»żï»ż

SĂ„dĂ€r dĂ„. 

Tre kaffekoppar senare trycker jag pĂ„ "uppdatera-knappen". 

ï»żï»ż

ï»żï»ż

ï»żï»ż

ï»żï»ż



ï»ż


Abstinens.

Fullsmockade dagar. Alldeles för mĂ„nga timmar ifrĂ„n er. Abstinensen Ă€r total frĂ„n min sida. IMG_5477.JPG Har varit pĂ„ Cancergalan, i morgonsoffan, njutit Karlskrona och kollat KHK-hockey. HĂ€r kommer en sammanfattning. HĂ„ll i hatten och försök hĂ€nga med 🙂 Mingel. SkĂ„l. Fotografering. Gudomliga klĂ€dval. Glitter. TĂ„rar. SĂ„pbubblor. Patrik Österbergs blixtrande kamera istĂ€llet för Peter Holgersson som fanns vid min sida denna gĂ„ngen.

IMG_6972.JPG Röda mattor. Tv-kameror och musik. Familjen bredvid mig.

IMG_6893.JPG KÀrlek. VÀrme och medmÀnsklighet. Insamling och fuck cancer.

IMG_6894.JPG

IMG_6810.JPG

IMG_6888.JPG

IMG_6986.JPG Död, liv och allt dÀremellan. StÀrkande kramar och hopp om att allting fortsÀtter trots att det hjÀrtslitande nog ÀndÄ verkar ta slut.

IMG_6844.JPG

IMG_6806.JPG Bakom kulisserna och alla tillsammans mot cancer.

IMG_7041.JPG

IMG_7040.JPG Som kontrast, en pÄ tok för tidig morgonsoffa. Prat om cancer och Fuck cancer- podden som berÀttar nakna historier, bjuder pÄ skratt och grÄt och stÀrker oss.

IMG_6765.JPG

IMG_6764.JPG Som alltid förr styr jag hemÄt nÀr jag blir trött. Karlskrona omfamnar mig vilken tid pÄ Äret som helst. Ett nytt samarbete. En glÀdje lika stor som barnets kÀnsla av att vilja spricka innan julafton Àntligen kommer.

IMG_6951.JPG

IMG_6933.JPG RÄbergs bil. Kenny. Riovanschen i fÀrgglad text. Mitt bultande bröst varje gÄng jag sÀtter mig vid ratten. En morbror som skriker: "Bilen Àr galen! GALEN!"

IMG_6954.JPG FamiljehÀng. SmÄbarn. HÀmta pÄ dagis. TorsÄs marknad.

IMG_7038.JPG

IMG_6982.JPG Cirka 200 nya bilder till mitt redan 10700-fyllda album. Kaffe. TĂ€nda ljus. Fullt med folk i varje hus. Pappas mat. Mammas gnabb.

IMG_7039.JPG En storasyster som bakar smÄ kakor som för att testa en förhoppningsvis större karaktÀr.

IMG_6934.JPG

IMG_7042.JPG En KHK-kvÀll som skÀmde bort oss. Vinst pÄ hemmaplan och Calle som fixar och trixar och gör oss lyckliga över att vara i en kylig ishall.

IMG_7043.JPG

IMG_7044.JPG

IMG_7047.PNG Storasyster som retas med sin man som jobbar i Norge. "Vi har det bra hÀr i VIP-logen" var bara ett av sms:en. Han Àlskar hockey!

IMG_7048.JPG PÄ detta, ett tragiskt besked. Klas Ingesson förlorade sin lÀskigt lÄnga kamp mot cancern. Denna sviniga sjukdom.

IMG_7049.JPG Ett samtal frÄn Expressen. Jag helt tyst till en början. Sa sedan: "jag vet inte vad man sÀger nÀr folk dör. Kan inte sÄnt dÀr. KÀnner mig bara sorgsen". HÀr kan ni lÀsa hur det blev.

IMG_7051.JPG En ledsam kommentar frÄn Sebastian efter intervjun. Jag ville inte trampa pÄ nÄgon. Jag menade inget illa. Jag tror vi alla gör vÄrt bÀsta utifrÄn de förutsÀttningar vi har. Jag tror ingen lÀgger sig ner och dör. Det var dumt uttryckt. Och jag led nÀr jag lÀste vad du behöver gÄ igenom.

IMG_7052.JPG Slut pÄ ord. Trött och behöver sömn. Jag önskar er en godnatt, och en Ànnu bÀttre morgondag.

IMG_6975.JPG

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.