Och så var det dags…

Godmorgon allihopa!

Klockan har just slagit 03.00 och jag ska egentligen gå upp om 10 min men jag kunde inte sova. Så jag gick upp 02.30 istället.
Har slängt ut en massa från min överpackade väska eftersom jag nu har legat och grubblat i två timmar på vad jag möjligtvis kan behöva en månad i Sydafrika. Kom på att jag mest använder träningskläder så nu åkte x antal klänningar ut från packningen.
Även en ask med tunga smycken fick stanna hemma. Vad ska jag med dem till ? ! Genast lättade väskan 3-4 kilo och nu känner jag mig aningen lugnare för min incheckning.

Jag ska ta mig en snabbdusch och snyta mig (är sååå förkyld!! ) halsen värker och värker… Hoppas att värmen “botar” mig
Jag ville bara säga puss och kram och ta hand om er och att jag kommer att blogga så fort jag får chansen. Nätet är lite si och så ibland.

Nu ska jag åka iväg och göra mig tävlingsklar för inomhussäsongen
Vi hörs!
Nadja

Stadion

Hejsan hopp och godmorgon i regnet!

Kan ni skicka hit lite sol…? Jag vill inte ut och springa i det här vädret Igår var det ju så fint och somrigt. Vore det inte bara enklare om vädergudarna bestämde sig för en inriktning och körde på den? Jaja… varför diskuterar jag sådant som jag ändå inte kan påverka? Jag ville nog bara fylla ut sidan lite.

Igår var jag på Stadion och hjälpte SVT med lite grejer. Väldigt roligt! Och jag kände mig så proffsig med headset på huvudet och officiella Lag-EM kläder på mig Ledsamt nog så blev jag GALET sugen på att tävla själv. Jag ville nästan knuffa undan killarna från ansatsbanan och tävla i deras ställe. När jag fick den känslan av saknad till tävlandet så kunde jag inte riktigt njuta av mitt roliga jobb för SVT Alla såg ut att vara i så bra form. De såg studsiga och energiska ut, precis så som jag brukar känna mig när jag börjar komma i form.

Dags att släppa det och åka och träna själv. Så att jag förtjänar den där studsiga och lätta känslan

Skriver snart igen.

Kramar Nadja

Det ofattbara…

Så var vi här igen.

Jag har inte uppdaterat på flera dagar. Jag har haft lite annat att tänka på.

I fredags ringde telefonen. Det som verkligen inte får hända, hade hänt. Någon hade dött. Det förstod jag nästan direkt. Jag vet inte hur man skriver om sånt här. Jag vill inte lämna ut någon. Eller göra någon ännu mer ledsen. Men jag vill ändå få säga; vila i frid Helene. Du var på tok för ung, livsglad och engagerad för att dö. Jag har träffat din familj och dina vänner och du har lämnat en stor sorg och saknad efter dig. Ingen tycks förstå vad som har hänt. Inte jag heller. Det låter så konstigt, men det känns ändå som det enda jag kan säga: jag hoppas att du har det bra där du är. Jag vet att du för alltid kommer att leva kvar här nere bland alla nära och kära. Alla berättar hela tiden om vilken fantastisk och underbar människa du var. Jag hoppas att du hör det.

Jag har massor av annat att berätta, men jag orkar inte. Det känns nästan genant. Vem fan bryr sig om träning, partyn, träningsvärk, mat och allt annat skit jag brukar skriva om, när något sådant här händer?
Jag bryr mig inte.

Jag kanske bryr mig imorgon.

Ta hand om varandra. Alltså, jag säger det inte förbifarten. Jag menar det: TA HAND OM VARANDRA. Krama om varandra. Visa varandra kärlek och medmänsklighet. Allt du har velat säga till någon, kanske du ska säga just nu? Vem har inte sagt det före mig: du vet aldrig, aldrig när det blir för sent.

Stora kramar,

Nadja

Fredagar får mig att fundera…

Bella skriver i sin livsdagbok, jag skriver träningsdagbok och lilla Coco ligger i mitt knä och sover… Vi äter vindruvor och dricker te med kaffegrädde i och ibland säger vi något till varandra som för att visa varandra att vi faktiskt bryr oss om och tycker om att vi har sällskap även om vi inte gör något speciellt tillsammans.

Jag har bott hos Bella i en månad och en vecka nu… jag börjar verkligen längta efter min lägenhet. Jag har mina saker över hela hennes vardagsrumsgolv och jag har ingen ordning på mina papper, mina böcker, mina skor… Allt är ett enda stort kaos och jag vill ha tillbaka min verklighet. Jag vill ha tillbaka mina rutiner och den trygghet som finns i mitt eget hem. Jag sover i Bellas säng med henne bredvid mig och ibland pratar hon i sömnen, går i sömnen och väcker mig. Ibland blir det alldeles för varmt och jag kan inte sträcka ut mig. Jag vill ha tillbaka min egen säng. Mina egna kuddar och mitt eget sovrum. Jag vill dra ner min egen rullgardin och vakna till min egen väckarklocka. Jag vill dricka te ur min stora Barbados kopp och tassa runt på mitt eget kalla golv. Tänk så mycket som man aldrig uppskattar när man har det precis intill sig.

Jag ska försöka sova nu… jag har köpt insomningstabletter på apoteket idag och hoppas att jag får några bra timmar med kvalitetssömn inatt. Jag vill verkligen känna mig utvilad till söndag!

Njut av er fredag! Inspirera varandra och var modiga! Många och stora kramar // Nadja