Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

DeT SPRiDS GLäDJe.

Oh la laaa vännen där,  Jag är hemma igen!  Sverige snöar och jag är fortsatt sjuk. Jag reste hela dagen igår. Lämnade hotellet 05.45 och Barcelona 08.10.  Satte fötterna på svensk mark vid 12.30-tiden för att sedan ta tåget mot Växjö 17.21.  Behöver jag säga att jag var trött när Växjö välkomnade mig 21.50?  Visst är det irriterande när jag skriver ut varje minut? 😉  Något annat som är irriterande är SJ. Självklart stötte tåget på problem, vilket är helt okej. Problem är en del av livet, och SJ. Vad som däremot inte är okej är att SJ:s personal står och fullkomligt tokskriker på oss som kommer från det försenade tåget till den andra anslutningen.  "Skynda er! Snabba på! Hoppa bara in! Kom igen dåååå!" Jag menar, att dom är stressade är knappast vårt fel men stress gör något med människor. Det är nästan lite läskigt.  Hur reagerar du på stress? När minuterna är räknade, när du har en deadline som du känner att du inte hanterar? Vad gör du då?  Det är absolut mitt eget fel att jag hade problem med att få med min stora packning på tåget, men jag hade inte räknat med att få springa  200-meters perrongintervaller med den.  Nog om det. Vi har roligare saker att prata om än så.  Träningsresan med ATEA har varit ett minne för livet. Jag har fått en chans att testa på min coachningsförmåga och jag gillar det mycket.  Jag har fått lära ut hopp, löpning, armpendling, styva fötter och hållning.  Jag har fått lära känna nya vinnarskallar, fått se när människor tar ut sig fullständigt, ta hand om en skada och känna på stämningen och sammanhållningen i ett företag som öser på framåt.  Min livslust är stor och jag är sugen på att testa på många saker, som du vet. Så nu är min nya lust att starta träningsresor! Det kommer säkert inte att hända, jag har annat att tänka på nu. Men det är en kittlande tanke.  Och jag tror att intresset skulle vara stort.  Förstå så roligt att åka iväg tillsammans: träna med musik, äta bra mat, lyssna på inspirerande föreläsningar och träna lite till?!  Skulle du haka på om jag ordnade något sådant?  Klockan närmar sig 11.00 och jag vill skicka iväg en grattishälsning till en kvinna som jag inte tror att du känner ännu:  Hon heter Anette och när jag har tid över från träning och andra åtaganden så får jag utnyttja min utbildning på henne och hennes mans företag Apelgården AB.  Jag får en chans att utveckla andra sidor hos mig själv och jag får ta ansvar på andra områden än inom träning. En balans av idrott och att använda hjärnan tror jag är ett vinnande koncept.  Jag vet att jag gjorde så mellan 2008-2011 och jag reagerade väldigt bra på den kombinationen.  Jag vill gratta henne här eftersom hon är som ni: hon tänker på sina medmänniskor och hon hjälper till om hon kan.  Och visst är det så att döttrar ofta hyllar sina egna mammor, men jag som känner Anette lite mer nu kan inte annat än att hålla med om det som hennes dotter Jennifer har skrivit till henne:  En oerhört vacker text som vi alla säkert kan kopiera över till dom som betyder mest för oss i våra liv.  Så, GRATTIS på din dag Anette. Tack för att du är en så inspirerande medmänniska ❤️ Nu har klockan sprungit iväg igen... jag kom in i den där berömda bubblan.  Jag sätter ett finger mot den och spräcker den. Jag behöver ju göra annat också. Ingen träning idag dock, jag har halsont och min kropp får vila.  Ta hand om dig, dom du har omkring dig och dom som inspirerar dig.  Kram ❤️

HaNDBRoMS i. 

F R E D A G  F R I D A Y  Jag och Margot hänger i en av sofforna ute vid sjöstugan hos mamma. Jag har fått ledigt idag.  Jag körde höjdhopp igår... Ett pass jag var lite pirrig inför. Jag ville hoppa högt och lätt. Jag ville utveckla hoppningen från förra passet som gick så bra. Jag kände att jag fick ordning på ansatsen förra gången och tänkte att detta skulle bli första passet där jag bara kunde släppa loss och hoppa på riktigt. Men redan när jag värmde upp så märkte jag av hälsenan. Inte den som gick av utan den andra, som jag hade problem med i vintras.  Den var lite öm och stel. Efter häcklöpning och mängder med andra lopp så är det såklart inte konstigt. Jag blir bara förbryllad över att det kommer bara sådär.  Men jag körde på och fick till några sköna hopp. Dock inte alls så som jag hade förväntat mig vilket gjorde att jag inte riktigt kände mig nöjd efteråt. Sån där är jag alltid: om jag kommer till ett träningspass så vill jag ha med mig någon form av utveckling gentemot förra passet. Någon liten detalj jag gör bättre, en känsla eller en nyckel som jag hittar.  Jag vill att varje pass ska räknas. Och det är lätt att få det att räknas när jag får ett kvitto i någon form.  Att "bara köra ett pass" är inte så upphetsande.  Efter styrkepasset som gick så bra så var benen inte alls lika studsiga som jag ville. Men det är sällan vi får som vi vill, eller hur?  Tyvärr blev jag mer och mer öm i senan och både Agne och jag kände att det var läge att stoppa.  Kontinuitet är viktigare än få, explosiva pass just nu.  Jag gick direkt till återhämtningsrummet för att köra kyla/värme på senan. En skräckblandad förtjusning det där. Skönt men samtidigt vidrigt. Det blir så fruktansvärt KALLT.  Jag hoppas att den molande känslan lägger sig snabbt nu. Får alldeles säkert hoppa över några dagar i spikes och bara köra i gympaskor. Så brukar Agne vilja göra när jag blir öm.  För att snabba på det hela så stal jag en kyckling av mamma i morse för att kyla ytterligare idag. Kvinna tager vad hon haver.  Jag kör också excentriska tåhäv var tredje timme för att få igång cirkulationen. Testa om du har ont! Två upp, ett ner. Har du lite vikt på så tycker jag att senan reagerar ännu bättre, men det funkar även med kroppen om du kör på några serier med 10:or per gång.  Jag har inte lopp förrän senare imorgon så jag kommer säkert att klara av dom. Bara jag är duktig med senan hela dagen idag och sover bra inatt.  Så vad ska vi roa oss med nu?  Jag tänker ladda mobilen eftersom den bara har 20% kvar. Det kommer jag inte långt på.  Sen ska jag vräka i mig den här "Bananas are for monkeys"  Oh no darling, för tigertanter också.  Puss då. 

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.