Det här är bra!

Hej vackra vänner!

Det är en glad, lite lätt solbrun och lycklig Nadja som skriver till er. Min tid här i Portugal blir träningsmässigt bara bättre och bättre. Igår hade jag ett sprintpass som jag genomförde på ett sätt som chockade till och med mig själv. Jag var så snabb! Bara en hundradel från pers på 80 meter. Jag försökte få fram ett svar från Leffe om hur det kunde vara möjligt men jag vet inte om han själv förstod. Vi pratade om att det kan bero på att jag faktiskt inte har tränat så hårt sedan operationerna eller så kan det vara så att all den rehab-träning jag har lagt ner på min kropp har gett resultat? Jag känner mig starkare i hela kroppen och det märks att framförallt benen har blivit annorlunda.
Hur som helst, jag är glad och nöjd och ser fram emot den sista veckan här.

Ikväll har jag ett pass med den danska längdhoppstränaren Lars Nielsen. Han är så väldigt duktig och hjälpte mig även i Sydafrika. Lars tränar inomhustrean i EM i längdhopp, Morten Jensen. Det är alltid inspirerande att vara omkring så duktiga aktiva och tränare. Det ger mig energi och skapar härlig lust till träningarna.

Imorgon har jag vilodag och GODISDAG! Här på hotellet är det alltid smarriga efterrätter till varje måltid och jag har verkligen fått pina mig igenom stunden då alla andra sitter och gottar sig Men, vad gör det? Imorgon kommer mitt att smaka dubbelt så gott. För inget är så gott som det man har väntat på.

Det är lite dåligt väder idag men jag känner att det är okej… jag har nog fått lite solsting ändå tror jag

Vad gör ni själva där hemma? Jag har hört att ni har superbra väder. Hoppas att ni njuter av det. Snart blir det sommar på riktigt.

Nu ska jag äta ett litet mellanmål.

Kramar Nadja

Småplock

Finns det något värre än när man saknar något att skriva om? Självklart, är ju svaret men just när jag sitter här och ska berätta för er vad som har hänt så tycks det som om att det bara är upprepningar och saker som inte är roliga. Men jag gör ett litet småplock och ser vad vi får ihop

Var hos min massör Elvis igår igen… Men nu var han ANINGEN snällare och vi körde bara igenom ett ben. Till och från så var det faktiskt skönt! Hade ett spjutpass igår också. Och ett besök hos min kära sjukgymnast Britta Kockum. Det är så bra att träna med henne ibland för jag känner mig alltid så stark inifrån och ut när jag har varit där. Fick ultraljudsbehandling samtidigt också… Härligt!

Idag har jag träningsvila och funderar på om jag ska leka lite med Bellsan som också är helt ledig. Min pappa Giovanni fyller år idag och han kommer och hälsar på oss på lördag så vi ska kanske ut och leta present till honom Det är dock alltid svårt att köpa saker till någon som redan har allt så vi får se vad vi hittar för skoj.

Jag har en ny favoritdryck: varm choklad. Jag har bytt mitt te och mitt kaffe (inte på morgonen!) mot denna utsökta dryck. Dricker den så fort så att jag har bränt mig på tungan

Nehe, så fånigt det här blev Det enda som var kul var ju pappis födelsedag! GRATTIS PAPPA!

Kramar Tiger

Träningsbilder

Ibland är det roligt att trampa vatten. Speciellt när vi får fint besök av fotografen “Amun-Re Runninghorse”. Här är några av hans bilder från vårt förra vattenpass på Bosön…

Åh, detta underbara vatten!

En skadad idrottare har många olika rehabövningar att välja mellan. Men det absolut bästa måste väl ändå vara att trampa vatten!? Jag blir så galet trött av att springa med min Wet West! Bosön har en perfekt liten bassäng för detta ändamål och där får jag vara två gånger i veckan
För några dagar sedan fick jag springa 2*5*45 sekunder med 1 minut vila. Vilken puls jag fick!
Jag måste erkänna att det inte är den ROLIGASTE av mina rehabövningar men jag känner att den bibehåller mycket av min löpstyrka och kondition.
Idag har jag vilodag och ska försöka att få ordning på alla julklappar… Jag har sex syskon så det blir en hel del! Är det någon som vill hjälpa till så går det bra att anmäla sig till min mobil
Nehe, hopp in i duschen och låt dagen starta!
Puss och kram Nadja

Helt nytt träningsschema…

Jag och tränare Leffe har bestämt oss för att lägga om träningsplaneringen helt då jag började få väldigt ont i mina opererade knän förra veckan. När jag stegrar träningen så SKA det göra lite ont men det här var alldeles för mycket. Så nu har vi tagit ett steg tillbaka, lagt in många fler vilodagar och en-dagars-pass och har tagit bort all löpning på bana. Nu är det vatten som gäller och andra små (ursäkta) jävligt tråkiga övningar. Men, tråkigt eller inte det ska göras!
Var rädda om er,
Kramar Nadja

Sakta men säkert mer som vanligt…

Igår började så äntligen min verklighet att bli som den alltid brukar vara… jag fick träna! Det vore kanske ett hån mot mina friidrottskollegor (och alla andra atleter) att använda ordet “träna” just i det här sammanhanget, men jag fick åtminstone röra lite på mig under strukturerade former och under uppsyn av en sjukgymnast

Det är ett stort steg! För nu har jag ett rehabschema att gå efter. Och jag kan planera mina dagar och jag kan se framför mig hur jäkla frisk och stark jag kommer att bli!

Mitt “träningsschema” består av följande:

* Cykel 2* 15 min

* Magliggande bensparkar (helt UTAN vikter!)

* Ligga på rygg och spänna låret i omgångar 3*5 sekunder * 10

* Tåhävningar (UTAN vikter)

* Gåträning i form av “tuppgång” och “rulla på foten”

* Sidliggande benlyft för att få kontakt med rumpmuskulaturen 2*10st/ben

Ja… ni ser ju… låter jobbigt va? Det jobbiga nu ligger inte i den fysiska biten utan i ATT GÖRA DET! När något blir så banalt och tråkigt (ja ni hörde, jag tycker att det är TRÅKIGT!) så tenderar det ibland att kännas en aning meninglöst och man kanske inte gör allt så bra som man kan göra det. Men: jag ska faan sätta världsrekord i rehab! Om det så är det sista jag gör.

Nu ska jag iväg och träna skallen lite. William och jag ska ha ett snack och planera för framtiden.

Vi hörs inom kort. Kram och kram och kram (jag är lite kelsjuk just nu känner jag )

Framåt, framåt, framåt

 

Nu går det verkligen snabbt framåt här! Var på undersökning hos Carl Askling igår igen och vi testade baksidan på nytt som verkar ha blivit precis så stark som vi önskar. Jag kan göra höftlyft utan smärta och jag kunde springa lopp på kvällen utan känningar. Idag har jag dock VÄRLDENS träningsvärk i benen! Jag fattar inte hur man kan känna sig så otränad bara för att man tar det lite lugnt med den specifika friidrottsträningen i några veckor?!

Om två veckor ska jag få börja tävla. Till en början bara i kula och spjut men det räcker gott och väl för mig Min “riktiga” tävlingsstart är planerad till helgen 2-4 juli då jag åker till Göteborg för att tävla i bland annat höjd och häck. Nu pirrar det i magen bara jag skriver ut det!! Jag kommer att lägga upp min tävlingsplanering för den nyfikne här så fort den blir klar…

Nu ska jag till Lidingö Centrum och träffa Challe ball. Hon har skadat sin lilla fot så vi ska ses och peppa upp varandra lite

Träningsvärk!

 

…. klev ur sängen imorse och märkte till min stora förvåning att jag har fått TRÄNINGSVÄRK! Av rehab! Hur duktigt är inte det då!? När jag fick övningarna tänkte jag tyst för mig själv: “Hrmm… ska jag inte få bli trött i kroppen på flera veckor? Faan vad trist!” Men nu verkar vi har löst det

Så nu ska jag fylla på kroppen med lite till. Ska till Bosön (ja, mina övningar kräver att jag är inomhus även om det är 25 grader ute!) och köra massor av roliga övningar på min tigerhandduk…

Kramar till ikväll // Tiggy

Ps. Efter träningen tänker jag lägga mig och bättra på solbrännan… det tycker jag att jag är värd!

Kort uppdatering…

Jag förundras mer och mer över hur jäkla fort tiden går! Helt plötsligt sitter jag här hemma och det är den 27:e maj. Det känns som om att det var igår jag och Leffe stod inne på Bosön och pratade om hur långt kvar det var till min första mångkamp. Men se, nu skulle den egentligen redan ha varit här i form av galan i Götzis!

Men med tanke på att jag har haft känningar i mitt vänstra knä och därför inte kunnat hoppa höjd helt problemfritt och arrangören inte kunde ge ett besked om start tidigare än två veckor innan så beslutade vi att jag inte skulle tävla i den mångkampen.

 På ett sätt var det skönt eftersom jag inte ville gå in i en tävling där många av världens bästa mångkamperskor är med och inte kunna göra mitt absolut bästa. Det skulle bara irritera mig. Nu blir min första mångkamp istället Estkampen som i år arrangeras i Rakvere i just Estland den 6 juni.

 Imorgon ska jag till mitt andra hem Bosön och fotograferas. Det känns konstigt att åka dit för något annat än att träna! Det är en fotografering för olika rehab-övningar (jag är ju proffs nu efter alla dessa år) som ska användas av bland annat klubbar, nyskadade och i utbildningssyfte. Det är egentligen min vilodag imorgon så jag hoppas att det blir lugnt!

 Passar redan nu på att säga GRATTIS till min underbara mamma Lena på mors dag på söndag! Jag är inne i en tankspridd period just nu och känner att det är bäst att gardera sig ordentligt

 Kram

Nadja