Man kan kalla det suveränt!

Godkväll alla sötnosar!

Jag måste egentligen gå och kissa (eller “skvätta” lite som Margot skulle ha sagt) men jag är så ivrig att uppdatera så jag börjar med det. Jag dricker en kopp te samtidigt också, det kanske inte är det allra smartaste?

Ni var verkligen engagerade på mitt senaste inlägg. Haha, Niklas vill för säkerhets skull ställa sig på mammas sida. Han är en sådan där medgångs-människa som håller på den som för tillfället har det bästa resultatet. Nog tusan kommer ni alla se hur han kommer krypande till mig när jag gör sex och en halv
Isch, så elak jag är som tar upp det här. Där han inte kan försvara sig. Jag kommer väl att få en vass kommentar här på bloggen ungefär en sekund efter att jag har klickat på “uppdatera-knappen” så det är lika bra att vara beredd

Idag har jag sprungit lopp. Jag fick lite känningar i baksidan efter mina snabba 80 meters lopp för några dagar sedan så vi ville vara lite försiktiga och höll ner tempot i löpningarna. Det funkade fint och jag kände mig stark. Jag sprang 200 meter - 180 meter - 150 meter - 150 meter. Snart är jag snabb och smidig igen kompisar!

Min kropp har svarat otippat bra på all träning här. Jag går framåt hela tiden. Nu gäller det bara, som Gunsa sa med vis röst, att ta det lugnt och våga hålla igen lite. Jag vill ju så gärna bara ösa på nu när det börjar kännas lättare och snabbare. Men jag är en smart tjej nu och lyssnar på allt Leffe säger. Till och med när han nämner ordet “vila”. Jag ser det som ett tillfälle att bli lite brun på

Nu håller jag verkligen på att kissa ner mig.

Ja ja, några rader till hinner vi nog med

Ikväll är jag för ovanlighetens skulle helt ensam när jag sitter här och skriver. Alla andra kollar fotboll och dricker öl och tjoar och stimmar. Alla dricker kanske inte öl. Men det hör lite till därför skrev jag så

Ohhh… jag eftersvettas. Det är ju sjukt varmt på det här hotellet.

Jag har träningsvärk överallt i min kropp. Imorgon får jag massage. Klockan tolv ligger jag på britsen och förlorar soltimmar (har träningsledigt imorgon om ni undrar över min kommentar)

Nu, NU, NU springer jag på toa.

Fan, jag är så fräsch

Kramar i massor och om ni kan så gör en snögubbe till mig i det somriga vädret

Nadja

Det här är bra!

Hej vackra vänner!

Det är en glad, lite lätt solbrun och lycklig Nadja som skriver till er. Min tid här i Portugal blir träningsmässigt bara bättre och bättre. Igår hade jag ett sprintpass som jag genomförde på ett sätt som chockade till och med mig själv. Jag var så snabb! Bara en hundradel från pers på 80 meter. Jag försökte få fram ett svar från Leffe om hur det kunde vara möjligt men jag vet inte om han själv förstod. Vi pratade om att det kan bero på att jag faktiskt inte har tränat så hårt sedan operationerna eller så kan det vara så att all den rehab-träning jag har lagt ner på min kropp har gett resultat? Jag känner mig starkare i hela kroppen och det märks att framförallt benen har blivit annorlunda.
Hur som helst, jag är glad och nöjd och ser fram emot den sista veckan här.

Ikväll har jag ett pass med den danska längdhoppstränaren Lars Nielsen. Han är så väldigt duktig och hjälpte mig även i Sydafrika. Lars tränar inomhustrean i EM i längdhopp, Morten Jensen. Det är alltid inspirerande att vara omkring så duktiga aktiva och tränare. Det ger mig energi och skapar härlig lust till träningarna.

Imorgon har jag vilodag och GODISDAG! Här på hotellet är det alltid smarriga efterrätter till varje måltid och jag har verkligen fått pina mig igenom stunden då alla andra sitter och gottar sig Men, vad gör det? Imorgon kommer mitt att smaka dubbelt så gott. För inget är så gott som det man har väntat på.

Det är lite dåligt väder idag men jag känner att det är okej… jag har nog fått lite solsting ändå tror jag

Vad gör ni själva där hemma? Jag har hört att ni har superbra väder. Hoppas att ni njuter av det. Snart blir det sommar på riktigt.

Nu ska jag äta ett litet mellanmål.

Kramar Nadja

En hälsning från Portugal!

God morgon kompisar!

Här kommer en hälsning från ett varmt Portugal!

Äntligen är det sol i det här landet! Förra året var det nästan bara dåligt väder och det blåste kallt. Detta året har börjat på bästa sätt. Varmt så in i… ja, ni vet vad jag tänkte skriva.

Sitter nere i det stora samlingsrummet och skriver. Internet funkar nämligen inte på rummet. Det är ett litet minus. Men vilket plus att det faktiskt finns internet

Träningen har börjat bra. Jag har sprungit ett ganska snabbt 150 meters lopp utan att få ont eller bli trött och jag har klarat av att springa häck med tre steg! När jag såg mig själv på video efteråt såg det till och med lätt och smidigt ut. De två senaste häckpassen har jag övat på en ny detalj som verkligen har gett resultat och jag ser det TYDLIGT på videon också. Det är alltid bra: när känslan stämmer med hur det ser ut

Min träningskompis Margot har åkt hem till Sverige igen och jag känner mig lite ensam till och från. Jag hade verkligen velat att hon var här och tränade med mig. Jag får snällt vänta till nästa läger. För då ska hon med.

Jag bor i ett stort och fint rum och jag har spridit ut mig över hela. Jag försöker känna mig så mycket som hemma som möjligt. När jag får den där ”hemmakänslan” är jag alltid den bästa versionen av Nadja. Så fort jag inte känner mig trygg eller lugn där jag bor så blir jag grinig.

Jag har min vilodag idag och jag funderar på om jag ska lägga mig ute i solen. Jag brände mig igår så jag vet att jag behöver vara försiktig. Jag vet i alla fall säkert att jag bara måste ner till havet för det var tydligen varmare där än i poolen. Och i poolen har jag ju redan badat så vad tusan väntar jag på ?
Jag tror att jag ska kila ner redan nu faktiskt.

Vi hörs om några dagar igen. Eftersom internet är så jäkla segt här så orkar jag inte uppdatera så ofta.

Kram!

Nu åker jag på läger!

Hej mitt i natten!

Är äntligen klar med min packning… det blev inte så lite kan jag lova. Men hey, jag ska faktiskt vara borta i TVÅ veckor. Träna två pass de flesta dagar och sedan lite vardagskläder på det. Det kan inte bli annat än övervikt. Jag vet att ni förstår det

Halv fyra inatt kommer en taxi och hämtar mig. Då åker vi till coach Leffe och vidare mot Arlanda…
Det ska bli skönt med läger nu. Jag älskar att springa och hoppa utomhus. Och jag älskar värme. Jag behöver lite sol på min kropp. Jag känner mig alltid så mycket starkare och smidigare när jag är brun.

Hur ska jag kunna somna nu? Klockan är 23.30 och det känns bara löjligt att lägga sig nu… Dessutom har jag godisdag imorgon, alltså precis när klockan slår 00.01. Så kanske jag ska vara vaken bara för det

Innan pass två idag så åkte jag lite tidigare till Bosön för att vänta in kära Gunnar. Jag la mig i solen och gassade. Mitt på de blå 100-meters banorna utanför Bosön. Det var så väldigt skönt. Blåste lite kallt men solen var överraskande varm.

Om jag får gissa hur det kommer att bli första dagen på lägret imorgon så tror jag att följande kommer att ske:

1. Jag tar av mig alla kläder direkt vilket leder till…

2. … att jag BRÄNNER mig som fan. För jag är “ju van vid solen” och behöver inget solskydd. Nähe?

3. Jag kommer att sakna Gunnar och min fina, fina lägenhet men…

4. … jag kommer att njuta av min godisdag och all annan god mat som finns på vårt hotell

5. Punkt fyra leder automatiskt till att jag kommer att ha svårt för att jogga som är min träning imorgon.

Ja… det var väl allt.

Nej, en sak till innan vi säger hejdå: ni bara måste gå in på Facebook och bli vän med Malte Casadei. Har ni inte blivit charmade tidigare så kommer ni att bli det nu.

Puss & kram på er, jag ska försöka att uppdatera så fort jag får bra nät. Det brukar vara lite gnälligt i Portugal…

// Nadjis

Borde jag skämmas?

Hejsan vänner!

Så ni är kvar? Vad härligt!

Jag trodde att alla skulle vara borta vid det här laget. Att alla skulle ha tröttnat på att jag ALDRIG uppdaterar. Ja, jag vet att det var fem dagar sedan nu. Jag vet att det är aningen oförskämt. Jag kunde ju i alla fall meddelat att jag skulle vara ute på andra uppdrag
Nejdå. Det är säkert inte alls så ni tänker. Det där är bara i mitt eget huvud.

Jag har tränat MÅNGA bra pass sedan vi hördes sist. Jag har klarat av nya utmaningar och tagit träningen upp till en nivå till. Kom ni ihåg när jag berättade för er att jag hade klarat av att göra djupa benböj för första gången? Nu har jag klarat av “skjuta haren”! Det är som en enbensbenböj men du har det hängande benet framför dig, inte bakom dig på en bänk som man brukar ha. Jag ska inte låta så jäkla lycklig egentligen, för jag klarade det bara på höger ben. Men vänster kommer snart också! Det är så väldigt intressant att se detta samband: jag är betydligt svagare på vänster benet och det är också det ben som har vållat mig mest smärta på olika sätt. Nu är det ett glömt kapitel. Jag är på helt rätt väg. Jag känner det som en värmevåg genom hela kroppen varje dag när jag genomför min träning.

Jag har haft hektiska, kärleksfulla, roliga och fullspäckade dagar då både lillasyster och mamma har varit på besök. Lägg också till ett styck bästa kompis till Daniela (syster) så kan ni ju förstå att jag har haft svårt för att få tiden att räcka till. Men, jag har försökt att ta hand om mig och jag har sett till att få med min tillagda egentid i form av bastu även om tiden inte har varit på min sida. Jag har också hunnit med massage och annan återhämtning så jag kanske inte ska gnälla för mycket. Egentligen har jag bara prioriterat. Och jag har prioriterat MIG istället för min blogg. Så härligt egocentriskt

Idag sprang jag intervaller ute i solen nere vid vattnet på Bosön. Min klubbkompis Danne var med och körde sin hoppstyrka samtidigt bredvid mig. Han kom med glada tillrop varje gång han såg på mig att jag grymtade illa. Det är bra. För idag höll jag nog på att kräkas.
Jag skulle ha sprungit sex stycken 300-ingar och vi mätte upp en sträcka. Jag tror att den blev runt 270 meter istället för 300 meter men lika trött för det blev jag. Sitter fortfarande här och har blodsmak i munnen. Jag tror att jag var lite extra trött eftersom jag körde bromsman i morse. Det suger alltid lite mer i mina ben efter ett sådant pass.

Jag har druckit litervis med vatten och springer på toa hela tiden. Jag undrar hur den här natten ska sluta?

Vet ni vad jag har glömt att berätta för er!? På lördag åker jag på läger till Portugal! Som jag längtar. Jag är lite nervös också. För det är där som jag kommer att öka på kvaliteten en aning i träningen och det ska bli kul att se hur jag reagerar på det.

Jag får prata mer om den nervositeten en annan dag för nu behöver min kropp sömn. Imorgon väntar ett höjdpass med Kajsa igen.

Godnattkramar till er // Nadja

Veckans bild

… Härliga skutt i Portugal

Jag blir så glad när jag tittar på den här bilden…

Grymma Karin!

Innan det oturliga med min baksida hände så hann jag och Leffe med att köra ett fantastiskt häckpass med Karin Torneklint på lägret i Portugal! Jag fick små “nycklar” i grenen som verkligen passar mig i min löpning och som jag känner att jag vill jobba vidare med. Dessutom gör hennes personlighet att man suger åt sig allt hon säger på två sekunder: hon är livfull, engagerad, inspirerande och galet glad! Sprang två väldigt snabba lopp från block över tio häckar. Kändes nästan som om att det var tävling på G och det pirrade i hela kroppen… Egentligen skulle det ha blivit tävlingspremiär nu till helgen i Norrköping men det får vi skjuta upp.

Jag har ju inte skrivit så mycket om lägert hittills men tänkte göra några sådana här små “till - och från rapporter” under veckan… Känner att jag har alldeles för mycket att ta igen i blogg-väg så jag måste dela upp det

Idag är första vardagen sen jag kom hem efter lägret och det blir lätt cykling nu på morgonen. Senare ikväll ska jag på undersökning hos Carl Askling (friidrottarens hjälte när det gäller baksidor!) Håll alla tummar ni har för att det är positiva besked han ger mig!!

Det verkar som att sommaren börjar smyga sig på här i Sverige… Underbart!

Kramar till er

Bristning i baksidan…

Godkväll mina vänner!

Sitter fortfarande med världens sämsta uppkoppling men är inne på min sista kväll här och kan gott och väl unna mig att sitta framför datorn i flera timmar för att uppdatera ett litet inlägg till er

Tyvärr kommer jag med dåliga nyheter… Hela lägret har gått SUPERBRA för min del och jag har persat i kula, på häcken, i längd och i höjd har jag hoppat bättre än någonsin! Jag har verkligen känt att formen har varit på väg och jag sa till min syster Bella redan för två veckor sen att jag känner mig helt redo att börja tävla nu. Och då hade jag inte ens varit på det här lägret så ni kan ju förstå hur sugen jag blivit efter alla dessa träningsresultat jag har gjort här i Portugal!

Nu kommer jag förmodligen inte alls att få tävla förrän om flera veckor… Jag fick nämligen en bristning i baksidan idag på mitt 150 m:s lopp. Jag har aldrig tidigare haft problem med mina baksidor bortsett från små känningar då och då när vi har bytt träningsform från långsamt till något snabbare. Landslagsläkaren Lena och sjukgymnasten Gustav har tagit hand om mig och på måndag ska jag på undersökning för att se hur det verkligen står till med låret. Men jag räknar inte med att starta i Götzis om två veckor

Känns så jävla tråkigt men samtidigt är jag av den typen att jag tror att allting händer av en anledning så det ska bli intressant att se vad detta för med sig… Jag har fortfarande EM i Barcelona som mitt stora mål i sommar och kommer att göra allt för att jag ska stå där på banan frisk och stark och tävlingssugen!

Nu ska jag försöka få ihop min sista packning! Vi hörs när jag är tillbaka i Sverige igen!

Många kramar till er // Nadja

Pers på häcken idag!

Destination Portugal!

Klockan närmar sig 01.00 och jag kan inte somna… sitter som vanligt vid mitt köksbord och väntar ut tiden. Challe, jag och Bella ska ta taxi till Arlanda vid 03.00. Jag har packat klart, betalat alla räkningar, städat upp i lägenheten, laddat kameror och mobiltelefon och tiden verkar fullständigt krypa fram. Hur kan allt gå så påtagligt långsamt bara för att man tänker på det?

I två veckor ska vi slipa formen i Portugal på det landslagsläger som friidrottsförbundet ordnar för Team Barcelona; den grupp av aktiva som förhoppningsvis ska kvala in till sommarens EM i Barcelona. Det ska bli jäkligt roligt att få träffa alla dem andra igen och bli lite inspirerad, samtidigt som jag kommer att sakna mitt hem och människorna som jag lämnar kvar i kalla Sverige.

Jag har läst på bland annat slangens blogg att uppkopplingen tydligen inte är den bästa på hotellet där vi bor vilket kommer att betyda att jag kanske måste låta er vara ifred i ca två veckor Så fort jag får möjlighet så skriver jag givetvis några rader men räkna med att det kommer att bli glest mellan gångerna…

Så, tills vi hörs igen: var rädda om er och kramar från mig