Vilodag och debatt på TV

Hejsan hejsan!

Sitter i mitt varma vardagsrum och dricker vatten ur en 1,5-literflaska. Jag känner mig lite skakig och tror att det beror på för lite vätska. Jag är fan dålig på att dricka! Jag blir aldrig törstig. Jag dricker bra när jag tränar men aldrig mellan passen.

Idag har jag vilodag. Jag ska inte göra någonting i träningsväg. Eller, ska jag? Jag vet inte om det räknas att jag ändå ska åka till Vallen för att kolla när min träningskompis Danne kör sina intervaller? Nä, det kan inte räknas. Vissa säger att det är bra att låta huvudet vila från träningsmiljön för att inte slita på det mentala och energin omkring träningsplatsen, men jag känner precis tvärtom. Jag blir full av träningslust när jag ser mina träningskompisar köra igenom sina grejer. Då börjar det spritta i kroppen på mig och jag längtar till passet nästa dag Dessutom får jag en romantisk känsla över träningsplatsen när jag får se den med andra ögon. Med civila ögon.

Jag har bäddat rent i sängen, diskat, duschat och satt på mig en vit sommarklänning och kollat Debatt på SVT2. Shit, vad jag tycker att debatter är roliga! Tänk att det finns så många åsikter och synsätt och att man egentligen aldrig kan säga att det ena är mer rätt än det andra. Många människor i debatt-program är intelligenta och vältaliga och jag gillar att lyssna på deras sätt att framföra sina åsikter. Det blir som en annan form av poesi. En del debattörer framför det de vill säga med ett härligt tryck i rösten och i kroppsrörelserna utan att för den delen bli det minsta hotfulla eller provocerande.

Jag har förberett min kaffebryggare och ska gå och trycka på “on-knappen” nu.

Vi får höras lite senare igen. Kanske en liten uppdatering från Vallen?

Kramar Nadja

Jag längtar så.

Tuggar i mig en riskaka och inväntar min födelsedag. Jag är så spänd. Jag är så glad. Det ska bli så jävla kul att fylla år. Jag har aldrig förstått människor som säger att de inte bryr sig om sin födelsedag. När jag tänker efter så säger de flesta det. “Det är väl inget att fira?”, “Det är väl inget att bry sig om?”, “Åh, jag hatar sådana dagar!” och allt annat som visar deras avsmak inför dagen då de föddes. Själv njuter jag i fulla drag. Jag messade mamma och ville ha reda på exakt när jag föddes. Jag ville veta tidpunkten. Det känns stort. Någon gång mellan 01-02 inatt ploppade jag ut för exakt 28 år sedan. Hur kul är inte den tanken då? Jag blir alldeles till mig och jag kan tänka mig att jag är en riktigt jobbig människa just nu. Jag blir så exalterad så fort det är något som jag gillar.
Ni som nu inte gillar att fylla år får inte tro att jag tycker att ni är några tråkiga människor. Men ni får acceptera att jag kanske kommer att vilja fira era födelsedagar om ni är i närheten av mig

Min kompis Fabbe är här hemma hos mig och vi har bestämt att vi ska börja fira min födelsedag PRECIS klockan 00.01. Vi satt och pratade lite om vilka som skulle höra av sig först. Jag vågade inte gissa. Jag gissar nämligen alltid fel. Jag har redan fått ett “grattis-sms” av min kära far och syster Paula. För tidigt. Men det räknas ändå De var trots allt bara två timmar för tidigt. Det är okej. Men att skriva en HEL DAG för tidigt, som Gunnar gjorde, det räknas inte
Ohh, just det! Jag har ju fått en present också! Av min charmerande träningskompis Margot. Ni kan aldrig gissa vad jag fick! ETT EGET VIN! Ja, så kan jag väl uttrycka det. Varken hon eller jag har gjort vinet, men hennes pappa har hjälpt henne att fixa “Nadja-etiketter” så det ser ut som om att det är ett “Nadja Loves London-vin” årgång 1983. På etiketten står det: ” Ett mångfasetterat vin med både höjd och styrka i smaken. Vinet utstrålar glädje och skönhet samt en touch av Italien. Smaken är tydlig: London.” Jag tycker att det var en magisk present. Så oväntat. Så välgjort.

Klockan går oförskämt långsamt och jag försöker underhålla mig och Fabbe bäst jag kan. Jag har visat pappas och min favoritlåt “perfekt” och jag har dansat min bröllopsdans till låten “You´re the inspiration” av Chicago. Det är tur att Fabbe har ett stort hjärta och inte kör mig direkt till mentalsjukhuset. Jag fick ett litet glädjefnatt och hoppade en runda i min soffa också. Ibland är det helt galet kul att inte tänka och bara göra det som faller en in.

Kloka ord har jag fått med mig också. Han är bra på sådant, Fabbe. Jag var tvungen att skicka dem vidare till min kära far som också är en sann poet Här är Fabbes ord:
“Vi är alla skadade människor. Vi är alla varandras plåster.”
Kom ihåg vart ni läste det först! Kära far svarade med: “Vänner är som kroppkakor - saknas det stärkelse faller dem ihop!”. Haha, vilken givande konversation! Jag vet bara inte vad vi ska replikera med. Jag får fundera ut det över en kopp kaffe 00.02, när jag har blåst ut mina ljus.

Tick tack, tick tack…

20 min kvar innan klockan slår 00.00. Nu ska jag ta mig en dans till och sedan ska jag messa till min syster Bissan som kommer nästa vecka. Jag vill att hon ska veta hur mycket jag saknar henne.

Puss & kram från en spänd och förväntansfull Tiger

Gammal dikt från pappa

På en julafton för en herrans massa år sedan fick jag den här vackra dikten av min far. Han vet att jag älskar att skriva så han hade köpt mig en hel stapel med kollegieblock! På traven låg lappen som ni ser på bilden nedan. Såhär skrev han:

“varsågod min flicka, många oskrivna blad. Fyll dem med meningsfulla ord, behåll fotfästet på denna jord. Ty framtiden kommer att göra dig oändligt glad”

Det är den finaste dikt jag någonsin fått av någon och jag kan den utantill och tänker ofta på den.
Tack pappi!

Pappa poet!

 

Min kära far har alltid varit en liten djuping… Ja, hela vår släkt är faktiskt fylld av poeter, konstnärer och tänkare. I julas gav jag pappa hans egen poesibok. En bok som jag hade gjort på nätet med många av hans dikter nedskrivna och passande bilder till varje text. Han blev så glad och jag blev så glad över hans glädje. Jag tänkte dela några av hans dikter här med er! Om någon av er vill läsa alla så har han en sida på poeter.se.

                                         Uteliggaren

    “Uteliggaren har sig självt att skylla
     att han inte bor bekvämt i en förortsvilla.
    Ty, han har förbrukat livets lott
    att leva dygdigt, sunt och gott.
    Därför av samhället inga rättigheter
     och av hans medmänniskor bara spydigheter”

    

 

En svunnen tid

“När jag mot ålderströskeln
långsamt vandrar
en svunnen tid
är åter i mina tankar
ser mig ung
och hjärtat bankar
glömmer den stig
vi alla en dag skall vandra”

(En tankeställare till alla maktmissbrukare)

Styrka

“Endast de starka kan motstå
frestelsen att förtrycka de svaga”