Äntligen lite riktig träning

Om ni går utanför min lägenhet just nu (varför ni nu skulle göra det, men ändå ) så lär ni höra hur det dunkar av musik här innefrån! Jag spelar på så hög volym jag bara vågar och njuter av mitt välstädade hem.
Jag har faktiskt inte alls ont i mina knän idag och det gör mig SÅ glad och lycklig! Igår fick jag nämligen köra min favoritövning när det gäller rehab: BROMSMAN! Det är en maskin som man kör benböj i och ju mer du håller emot desto mer trycker den dig neråt. Den är brutal och om man vill så kan man ta ut sig till 100%! Och det vill ju alltid jag göra Så jag gav det en chans. Men shit så klen jag kände mig! Och herre min gud så trött jag var efteråt. Jag satt nästan och sov på lunchen med Leffe. Jag var alldeles dimmig i ögonen och det susade i kroppen. Med risk för att låta dum i huvudet så säger jag ändå att jag bara älskar den känslan! För då vet jag att jag har gett min kropp en ordentlig omgång.

Det mest positiva i allt det här är att mina knän mår bra av det! Idag känns dem smorda rakt igenom och det har nästan aldrig gjort så här lite ont. Jag tror verkligen på den här träningsformen och nu kommer vi att köra det här en gång i veckan. Vilket litet monster jag kommer att bli!

Igår kväll hade jag roliga, galna Petter och hans vackra tjej Jennie på besök här hos mig. Vi åt en stor och god kvällsfika och sedan jobbade jag och PJ på ett projekt medan Jennie stod i köket och målade en tavla till mig Den ser ni här till höger. Det är min nya grej med alla som besöker mig nu: de får måla en tavla! Mycket roligare än en gästbok tycker jag. Kvällen blev så jäkla mysig och det var längesedan jag skrattade så mycket som jag gjorde igår. Efter några timmar var alla tre övertrötta och vi började skratta åt de de mest löjliga saker ni kan tänka er. Barnsligt, men fan så underhållande. Jag fick kramp i magen och kunde inte hålla munnen stängd så jag dreglade över hela mig Jag vet, inte så smickrande men jag berättar det ändå. Det är ju kul!

När klockan slog 23.30 så körde jag hem dem. Jag berättade att jag är mörkrädd och blinkade lite med ögonen men de fattade inte vinken (att de skulle stanna). På tal om att sova över. Har ni tänkt på hur sällan man gör sånt ju äldre man blir? Det är ju helt förståeligt visserligen men visst är det ändå lite konstigt att det är något som inte känns speciellt bekvämt längre? Nu pratar jag kanske bara för egen del. Jaja… jag har ju inte tid att sitta och diskutera sånt här med mig själv just nu. Jag ska träffa syster Bella på Bosön för att ta tid på henne när hon kör igenom sitt cirkelpass. Sedan ska vi till Barkarby för att inhandla presenter till vår kompis som har “kalas” imorgon (”sova över” och “kalas”, barndomsord!).

Bästa fredagen till er alla.
Kramar Nadja

Händelserika dagar, härligt!

Vet ni? Jag är en människa som blir glad av att göra saker. Och det i sig kanske inte är så konstigt. För vem gillar inte att göra saker? Det jag tycker är konstigt är att jag egentligen inte alls ser mig själv som en människa som är speciellt aktiv av mig. Haha, det där lät ju väldigt knasigt för en som tränar två pass om dagen. Vad jag menar är att när jag var yngre gjorde jag alltid saker, hela tiden. Jag var hemma hos kompisar, jag fikade, jag åkte pulka, spelade bowling, red på hästar och ordnade kalas trots att det inte var någon som fyllde år. Men sedan blev jag bara mindre och mindre intresserad av sånt där. Det var precis som om att ju mer jag tränade desto mer ville jag vara ifred. Och när mina kompisar frågade om jag ville hitta på saker så sa jag bara att jag inte orkade eller att vi skulle ta det någon annan dag. NU, nu börjar jag känna den där känslan igen: att det faktiskt GER mig energi att hitta på något med människor som jag gillar men som kanske inte är min närmsta familj. Äh, vad luddigt det här blev då. Men jag tror ändå att ni hänger med. Det kan liksom kännas ansträngande att träffa någon som inte tycker att du är jätterolig om du bara säger ett ord per halvtimme och går runt i dina mjukiskläder och gäspar
Innan jag fintar bort mig själv totalt så lämnar jag ämnet!

Igår var en fantastisk dag! Jag hängde i Sätra i flera timmar och kollade mina vänner när dem tävlade. Daniel Eklund sprang sitt första 800 meters lopp på 2.12, Madde hoppade 1.70 i höjd och lilla Alice gjorde 5.47 i längd. Jag skrek och skrek och var SÅ laddad när jag kom hem. Det var nästan så att jag slet fram min tävlingsdräkt och ställde mig framför spegeln för att imitera höjdhopp och kulstötar.

Ikväll har jag min vän Fabian (Fabbe) här hos mig och vi målar tavlor och snackar skit. Fabbe är en sann konstnärssjäl även om han nog inte förstår det själv Han var också med på Bosön imorse och tränade tillsammans med PJ (beachspelaren som brukar nämnas här titt som tätt) men han har inte klagat på någon träningsvärk alls ikväll så något måste ha blivit fel Han har faktiskt målat en tavla till mig! Och vore det inte för att jag är så slö och inte orkar koppla in min iphone för att lägga över bilderna så skulle ni fått se resultatet. Det får ni se imorgon istället (usch, vad jag alltid lovar saker som jag aldrig håller).
Om jag skulle ta och vara lite trevlig? Han sa faktiskt att det var okej att jag uppdaterade bloggen, så jag är inte oartig för fem öre.

Kram på er vänner. Ta hand om er och kram // Nadja

Winnerbäcks bok till Nadja!

 

Blir såååå rörd! Är i Karlskrona och hälsar på familj och vänner och andas in min barndomsluft. Kul, händelserikt och väääldigt stressigt. Som alltid när jag sätter mina fötter i den här världen. Jag vill träffa allt och alla och vill inte missa något. Ingen bra kombination det där. Som upplagt för ett schema som aldrig håller. Men vad faan! Vad gör det? Jag känner mig glad och upprymd.

Över till det som gör mig rörd - lillasyster Bissans 27 års present till mig!! Jag fick Winnerbäcks textsamling över 112 sånger! Vilken jäkla klockren present till mig som skulle kunna dö stående medan jag läser hans lyrik. Jag skulle vara så inne i hans värld så jag skulle inte ens besvära mig med att trilla ihop om hjärtat stannade där och då. TACK BISSAN! Du har verkligen tänkt till

 

Ska packa nu. Vi drar mot huvudstaden om några timmar. Vi är fyra stycken i bilen så det kommer att bli en rolig resa. Raz och PJ (bröderna Jonsson/beachspelarna) ska med upp och de har lovat stå för musiken. Vi får se hur det går!