Idag var jag grym!

Godkväll från en grinig men målinriktad Nadja dagen före julafton!

Ohhh… som jag ska gnälla ikväll! Jag är så trött, så mentalt sliten, så sömnig och sugen på att sova från det att jag går upp tills dess jag går och lägger mig på kvällen igen. Jag förstår om ni vill säga “Håll käften och njut av värmen istället!” till mig. Jag vill säga det själv nämligen men problemet är bara att jag inte bryr mig Jag är trött och då är jag trött. Ni vet att jag har sagt det tidigare: då låter jag det vara så. Jag orkar inte låtsas att jag är pigg och energisk. Det känns bara så falskt och konstlat.

Det var oerhört längesedan som jag tränade såhär bra och jag tror att det kombinerat med värmen sätter sina spår. Det resonemanget har ni också hört tidigare, eller hur?

När jag vaknade i morse så var jag stel och kantig. Tänkte faktiskt tanken att jag inte skulle klara av att hoppa längd idag men ännu är jag inte så trött att jag låter bli att försöka. Så vid 09.45 åkte vi till träningen och jag började värma upp. Det kändes väl sådär men jag peppade mig med att det skulle bli bättre om jag bara sprang några stegringar. Jag flåsade som om att jag aldrig har sprungit längre än 100 meter och det irriterade mig. Jag försökte att andas in så mycket luft som möjligt för att få trycket att släppa inom mig men det hjälpte inte. Jaja, vad gör man? Jag körde löpskolning och sedan inlöpningar på längdbanan. Målet idag var att klara en kvaltävling, det vill säga tre fulla hopp efter varandra med ca 5-7 minuters vila mellan hoppen. Och gissa vad?

Såhär dagen innan julafton så får man veta om man har varit snäll under året eller inte och det verkade banne mig som om att jag har varit det! För jag klarade av alla tre hopp OCH DET med riktigt bra längder. Jag vet att ni vill veta hur långt. Och ni vet att jag inte kommer att berätta Mamma, om du är RIKTIGT nyfiken så kan du ju messa mig. Du vill väl antagligen veta om ditt familjerekord står sig eller inte Det som jag tar med mig från den här träningen är att jag nu vet att jag kan tävla inomhus!!!

Hur som helst så blev jag gladare och en gnutta piggare av passet men när jag satte mig i bilen på väg hem så kunde jag inte riktigt glädjas åt min prestation. Jag kände mig så trött och orkade inte ens med de positiva tankarna. Så efter lunchen behövde jag göra något annat och följde med gänget ner till stranden 20 minuter från vårt hotell. Det var skönt att åka till havet. Vi spelade beachvolleyboll, hoppade i vågorna och tävlade i att stå på händer. Precis vad jag behövde. Efter det fick jag ta en lååååång dusch innan jag somnade en timme och när jag vaknade var det dags för middag. Mmmm… mat! Jag älskar mat. Mamma vet vilket matvrak jag alltid har varit. Mat är min tredje kärlek (ja, nu kan ni ju fundera på vilka de andra två är ).

Jag dricker en kopp te och äter mandlar. Jag känner att julstämningen är lika med NOLL men skulle ändå inte vilja byta det här mot kalla Sverige.

Imorgon har jag häck på förmiddagen och kast på kvällen. Jag ska testa några nya blockinställningar imorgon. Jag har kollat filmer på nätet och studerat och tror att jag har hittat en detalj som jag vill prova

Jag kommer att önska er GOD JUL imorgon så den önskningen får ni inte nu Nu säger jag istället godnatt och att jag hoppas att ni mår bra.

Kramar Nadja

Slut på kaffegrädden!

K-A-T-A-S-T-R-O-F !

Skulle precis hälla upp en god kopp nybryggt kaffe. Öppnade kylskåpsdörren och såg till min fasa att jag inte har någon kaffegrädde kvar! OH NEJ! Jag gillar inte alls kaffe utan kaffegrädde. Vad gör jag nu? Jag dricker det ändå. För det finns ju andra saker som är positivt med kaffe: det är varmt och höjer mysfaktorn på min morgon och det gör mig aningen piggare.

När ordet “mysigt”  (som för övrigt är ett ord som jag använder JÄTTEOFTA) kommer upp så tänker jag på igår. Efter träningen åkte jag, Gunnar och Danne hem till mig och åt pizza och kollade på “Allsång på Skansen”. Trallvänliga låtar och folk som är glada och sjunger med trots att de inte kan sjunga är något av det bästa jag vet! Jag skulle verkligen vilja gå live på “Allsång på Skansen” men har alltid låtit mig hindras av att det är så förbannat lång kö. Jag är en sådan där människa som vill kunna se allt på nära håll (sitta nära scenen med andra ord) och det i sin tur betyder att jag behöver tälta utanför om jag vill få en bra plats. Det hinner jag inte

Om två timmar ska jag hoppa höjd med Kajsa. Weehoo! Hur många gånger har jag sagt att träningen med henne är toppen? Jag tror att jag säger det igen: det är toppen! Till kvällen väntar ett tufft styrkepass och imorgon får jag massage igen. Jag märker hur viktig massagen är för mig och min kropp. Jag håller ihop betydligt bättre när jag är mjuk och rörlig.

Okej, jag har egentligen inte mer tid att sitta här och skriva. Jag ska köra igenom 30 min med ultraljudet också.

Måste kila. Men vi hörs snart igen!

Många kramar till er // Nadja

Bella ordnade VM-festen :)

 

Några dagar har gått sen jag kom hem från sjukampen i Polen och jag tror aldrig att min mobil har pipit så mycket! Jag har fått så många grattis och lyckönskningar och jag känner verkligen att många kommer att heja på mig i VM. Tack till alla er som hörde av er och grattade mig

 

Min syster Bella ville förstås vara den som slog på den största trumman och hon hade fixat en supermysig VM-fest till mig hemma i sin lägenhet igår. Hon hade beställt hem pizza där det stod “VM” skrivet med ananas och hon hade fyllt hela rummet med ballonger där hon hade skrivit “Go VM - Nadja” och “VM i Berlin 15-23 aug”. Eftersom hon vet vilket jäkla godismonster jag är så hade hon givetvis köpt hem mängder med godis och chips och choklad… Jag kan ju inte påstå att jag vräkte i mig allt hon serverade mig, som jag hade gjort om jag legat i hårdträning, men jag njöt av att få var lite onyttig och jag kände att jag var värd att få “festa” lite efter att ha klarat av ett av mina delmål denna sommar

Efter att ha käkat och gottat oss hemma drog hon med mig ut på krogen. Och nykterist som jag är så var det klart att det var jag som fick agera chaufför. Det blev en helkul kväll med mycket dans och skratt. Hon är så underbar min allra käraste syster!

 Många kramar, Nadja

Oj så skönt!

Nu är det gjort! Och jag kom i mål! Herregud så skoj det var att få tävla igen! Jag har gått runt och skrattat hela dagen och min pojkvän Niklas tycker mest att jag är konstig.
Mitt första häcklopp för året blev en blandad upplevelse. Jag var så nervös innan att jag knappt minns någonting av uppvärmningen och än mindre av loppet. Det enda jag kom ihåg var att jag fick en okej start, för det hade Leffe betonat extra mycket: “Häng med i starten och de sex första häckarna, sen kan du göra vad du vill sista biten in”. Och det var precis vad jag gjorde; redan på den sjunde häcken höll jag på att stå på huvudet då jag sjönk igenom rejält och nästan fick starta om loppet utan någon som helst fart. Jag tog honom verkligen på orden. Trots detta, och trots att jag hade kört dubbelpass och en massa styrka hela veckan så kom jag i mål på en tid bara en tiondel över mitt pers! Jag var helnöjd och heltänd! Jag ville bara springa igen och igen och igen!

Jag och Niklas firade min debut med en pizza efteråt. Tyvärr var den så äcklig att varken han eller jag kunde äta upp hela (typiskt!) men jag fortsatte ändå bara att le.
Jag ringde Leffe och refererade det jag kom ihåg av loppet och jag hörde på honom att han också var ganska nöjd. En bra start på säsongen med andra ord!

Nu ser jag bara fram emot Stafett - SM nästa helg och utmaningen där: 800m. Det ska bli kul att se hur jag reagerar på ett lite längre lopp då jag har fått betydligt mycket mer muskelmassa till den här säsongen och det krävs mer för att syresätta min kropp i ett sånt lopp.

Jag är redan lite nervös men Niklas peppar mig och säger: “Det är lugnt. Du är bra och det kommer att gå fint”.

Alla vi som själva tävlar vet att det är ganska enkelt att säga så när man står vid sidan om och desto svårare att ta till sig när man är mitt uppe i det. Men jag uppskattar ändå orden och matar mig själv med dem dagarna i ända.

På onsdag kommer min svärmor Ann-Christin (även kallad “Morot” då hon heter Roth i efternamn, fyndigt tycker jag) upp och hälsar på. Vi ska visa henne min kusins lilla hund “Coco Chanel” som förhoppningsvis ska få en valp som jag och Niklas ska få. Det är en liten teacup chihuahua fast långhårig och jag lovar er att det är det sötaste som någonsin gått på fyra ben! Så fort de har varit här på besök så ska jag lägga upp lite bilder.

Nej, nu ska jag vila upp mig. Jag blev helt slut av att tävla!

Ha en superskön Lördagskväll och njut av kvällssolen.

Nadja

Ps. Till er som undrar hur det gick i biljardutmaningen: Jag och Niklas vann en förkrossande seger med siffrorna 3-2! Niklas fick i ca 95 % av “bollarna”… TROTS sitt öldrickande. Det är ju konstigt att jag aldrig får några fördelar på grund av att jag är nykterist. Han spelar bara ÄNNU bättre efter några stora starka. Knäckande.