Riovanschen
Riovanschen

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

ViLKeN HyLLNiNG.

God förmiddag, god förmiddag 

  
KĂ€nner du ocksĂ„ att du gĂ€rna hade tagit din första kaffe pĂ„ den dĂ€r stranden? 

Jag fryser som man bara gör nĂ€r man har nĂ„got virus i kroppen och jag vet inte vad jag ska Ă€ta till frukost. 

Jag hade gladeligen tackat ja till en sÄn hÀr sockerchock:

  
Men jag har inget förutom det svarta guldet hĂ€r hemma sĂ„ det blir inget med det. 

  
Jag vet att du kommer att sĂ€ga ”men neeeeej!” nĂ€r jag berĂ€ttar vad jag gjorde igĂ„r. 

Men jag fĂ„r ta den. 

Jag kĂ€nde mig bĂ€ttre och bĂ€ttre under dagen som gick och tĂ€nkte att jag kanske skulle orka med ett lĂ€tt pass av nĂ„got slag. SĂ„ jag Ă„kte till trĂ€ningen. 

  
Men sĂ„ fort jag satte igĂ„ng sĂ„ blev jag andfĂ„dd och fick syra i kroppen, sĂ„ jag packade ihop grejerna och gick dĂ€rifrĂ„n. 

Jag behöver vila en dag till. 

IstĂ€llet fick jag hĂ€nga med grabbarna en stund pĂ„ kontoret och blev bjuden pĂ„ SEMLA. 

  
Jag Ă€r mest förtjust i locket, vilket alla jag berĂ€ttar detta för reagerar pĂ„. 

Mandelmassan Ă€r tydligen det man ska Ă€lska. 

Vems sida Ă€r du pĂ„? 

  
Lisa var igĂ„ng igen efter helgens tĂ€vlingar men Ă€ven hon var lite sliten. 

  
Det vankas tĂ€vlingar snart igen sĂ„ pĂ„ schemat stĂ„r aningen lĂ€ttare pass för tillfĂ€llet. 

Som du vet sĂ„ var jag i London och förelĂ€ste. Och för nĂ„gra dagar sedan blev jag taggad i ett inlĂ€gg pĂ„ Instagram som jag bara mĂ„ste visa för dig! 

  
Jag har aldrig tidigare fÄtt en sÄ vacker recension. Jag blev alldeles varm i kroppen. Speciellt dÄ just den hÀr förelÀsningen var ny. Mer inriktad pÄ motivation, attityd och mÄl. Inledningen var densamma, men 15 min in sÄ bytte jag helt inriktning mot tidigare.

Jag visste inte hur den skulle tas emot. Men det var i alla fall en som gillade den. 

  
Veronie Lejonord har skrivit de hÀr orden:

”Kvinnan som intar scenen, gör det med storm. Det Ă€r inte tu tal om annat Ă€n att denna kvinna har en stark utstrĂ„lning och en vilja av stĂ„l. Dessutom Ă€r hon försedd med ett temperament och ett engagemang som gĂ„r utöver det mesta. Dynamisk och övertygande fĂ„r hon oss alla i publiken att blunda och förestĂ€lla oss en julafton för x antal Ă„r sedan. Hemmet Ă€r hennes, en familj dĂ€r inget överflöd rĂ„der men julstĂ€mningen Ă€r det som rĂ€knas. Hon fĂ„r oss alla att vara nĂ€rvarande och nĂ€stan kĂ€nna lukten av jul och det Ă€r lĂ€tt att förstĂ„ varifrĂ„n hon har fĂ„tt sin styrka. Det Ă€r julklappen frĂ„n hennes pappa som Ă€r storyns kĂ€rna, oanvĂ€nda block med ett par rader nedskrivna av hennes pappa. 

”VarsĂ„god min flicka, mĂ„nga oskrivna blad.

Fyll dem med meningsfulla ord, behĂ„ll fotfĂ€stet pĂ„ denna jord, ty framtiden kommer att göra dig oĂ€ndligt glad.”
Pappa Giovanni

Dessa ord kom att betyda oerhört mycket för Nadja genom hennes svÄra och tunga vÀg men hon fÄr oss ocksÄ att förstÄ hur viktig hennes pappa har varit som medresenÀr pÄ hennes krÄngliga resa mot framgÄng och framförallt tillbaka.

Sommaren 2013 börjar Nadjas kropp sĂ„ sakteliga sĂ€ga stopp, hon drabbas av svĂ„r magsyra och bristningar. SjĂ€lv ser hon det som ett tecken pĂ„ hur bra hon Ă€r och vill bara mer och lĂ€ngre. ”Aspeppad” driver hon sig sjĂ€lv till VM-kval men en vecka före tĂ€vling brister det – hĂ€lsenan gĂ„r av! 
Nadja beskriver sina kĂ€nslor med en intensitet och ett sjĂ€lvutlĂ€mnande och ingen kan förbli orörd. Med en inlevelse som nĂ€stan skrĂ€mmer Ă„terger hon i detalj sina tankar om hur hon ska ta sig tillbaka, vilka förebilder hon ska leva upp till och vad som krĂ€vs av henne för att Ă„ter Ă€ntra friidrottsarenan. Öppet och naket berĂ€ttar Nadja om sina innersta tankar, tvivel, styrkor och svagheter. 

Trots rehabilitering och trĂ€ning fortsĂ€tter magen att spöka och till slut gĂ„r den inte att negligera lĂ€ngre. Blödande magsĂ€ck, gastroskopi, biopsi och massor med sjĂ€lvömkan, Ă€r Nadjas egna ord om vad som hĂ€nder. NĂ€r vi nĂ„r sĂ„ hĂ€r lĂ„ngt in i Nadjas historia förstĂ„r vi att en avsliten hĂ€lsena Ă€r en bagatell och en parentes för en kvinna av Nadjas kaliber och det Ă€r nu, i och med det förhatliga telefonsamtalet som allt elĂ€nde verkligen börjar. Ett telefonsamtal frĂ„n okĂ€nt nummer! 

Hon beskriver hĂ€ndelsen med sĂ„dan inlevelse och alla kan vi förstĂ„ hur hon Ă€n idag drabbas av Ă„ngest nĂ€r hon blir uppringd av okĂ€nt nummer. Hur hon sitter dĂ€r, mittemot sin pojkvĂ€n, och Ă€ter en frukost pĂ„ tumanhand. Hur telefonen ringer, numret okĂ€nt och en röst som sĂ€ger: NADJA DU HAR LYMFOM! Lymfom! Cancer! 

SjĂ€lv Ă€r hon pĂ„tagligt berörd av sin berĂ€ttelse och utan tvivel har hon varje Ă„skĂ„dares fulla uppmĂ€rksamhet. 

Hon Àr bra pÄ det hon gör men ocksÄ vÀldigt Àrlig och sjÀlvutlÀmnande. Hon balanserar hela tiden pÄ kanten att vara överdramatisk men lyckas hÄlla balansen genom sin humor och sjÀlvdistans.

  
HĂ€rifrĂ„n tar Nadja med oss en pĂ„ en resa frĂ„n beskedet cancer, till jag fixar det, till jag ska dö, till jĂ€vlaranamma och vad hĂ€nder om jag ger upp. Hon startar en kamp om livet med 50 % chans att vinna och hon Ă€r ju i sanning en enorm vinnarskalle. 

Hela tiden Ă€r hon öppen och pratar med allt och alla, media och sociala medier fungerar som ett lĂ€kande. Hon berĂ€ttar om en process med kamp, smĂ€rta och grĂ„t men ocksĂ„ om attityd, motivation och om att hĂ„lla drömmen levande. Om att inte stĂ„ still, att ta ett litet steg framĂ„t om Ă€n pyttelitet. 

Det Ă€r ingen enkel match Nadja refererar, nej hon pratar öppet om svĂ„rmod och depression och om hur hon lĂ€tt fastnade i en offerroll. Men det finns massor med guldkorn i det hon pratar om. Att knyta nĂ€ven och intala sig sjĂ€lv att jag Ă€r starkare Ă€n min utmaning Ă€r tuff. Att stirra fanatiskt pĂ„ mĂ„let kan stressa mer Ă€n att peppa och dĂ€rför försöka pendla mellan mĂ„l och hĂ€r och nu. Nadja pratar om att vara Ă€rlig inför sig sjĂ€lv, att ”deala” med sin negativa tankar och lĂ€ra av dem. Att vĂ„ga stĂ€lla sig frĂ„gan om vad som hĂ€nder om vi ger upp och svara Ă€rligt vad konsekvenserna blir av det. PĂ„ ett förtröstansfullt sĂ€tt peppar hon om vĂ„rt eget ansvar, ansvar inför oss sjĂ€lva och andra och att det vi Ă€lskar alltid Ă€r vĂ€rt en omgĂ„ng till. SjĂ€lv stĂ„r hon dĂ€r och Ă€r beviset pĂ„ att det gĂ„r, det gĂ„r att ta ett steg i taget och ta sig emot mĂ„let. Det kommer att bli ”jĂ€vligt” tufft, ja hon pepprar sannerligen sitt sprĂ„k, men det gĂ„r. 

Hon Ă€r sinnebilden för vilja, styrka, envishet och ”jĂ€vlaranamma”. En liten, ganska spĂ€d tjej med inte bara kraft att ta sig mot högt uppsatta mĂ„l, utan hon peppar ocksĂ„ oss andra till att orka nĂ€r ingen annan orkar.

Tack Nadja för att du delar med dig av din starka berÀttelse och jag önskar dig sannerligen all lycka i vÀrlden och framförallt, bli sist kvar i Rio 2016.
Följ henne pĂ„ hennes blogg, Riovanschen”
  
Tack Veronie, för de finaste ord jag nĂ„gonsin hört om min förelĂ€sning! Jag tar med mig vartenda ett av dem. 

Och gĂ„r och fyller magen med mat. 

Puss & kram 

  

  
  

MATHöRNAN.

God lunch!

Det kan jag verkligen sĂ€ga nu, för jag har lagat den sjĂ€lv! :-) 

  
Jag har nĂ€mligen precis varit med i P4:s program ”Mathörnan” och har fĂ„tt leka mĂ€sterkock. 

Otroligt skojigt och uppfriskande. 

 

  

Och eftersom jag för tillfĂ€llet Ă€r – som mamma sĂ„ fint beskriver det – hemlös, sĂ„ lagade jag allting i hennes hus. 

Hon har ett stort och rymligt kök. Det Ă€r bra för en sĂ„dan yvig person som jag. 

 
Dagens lunch bestod av flĂ€skfilĂ©-gryta med mĂ€ngder av grönsaker och ris. 

Det Ă€r en special-rĂ€tt som min syster Gisela har lĂ€rt mig och nĂ€stan det enda jag kan laga ordentligt :-D 

  
 
Reporter var Lena König och jag kĂ€nde direkt hon steg in genom dörren att det var en kvinna med massor av energi och ett öppet sinne. 

  Det Ă€r en fantastisk kĂ€nsla nĂ€r reportrar hakar pĂ„, skrattar och Ă€r lĂ€ttsamma. Och samtidigt proffsiga. 

De blir som vĂ€nner. Och intervjuerna blir alltid sĂ„ mycket roligare. 

  SĂ„ fort jag fĂ„r en lĂ€nk sĂ„ ska jag sĂ„klart lĂ€gga upp den hĂ€r. 

  
  
BĂ„de mamma och pappa var med under intervjun. Jag trodde att de skulle trilla av stolarna av skratt nĂ€r jag rörde runt i grytan, kollade riset och intervjuades samtidigt. 

 
   

   


Vi Ät ute pÄ altanen och kÀnde oss somriga och nöjda. Diskuterade humor, varför man fastnar för en annan mÀnniska och sjÀlvklart drog pappa ett skÀmt.

 
  Klockan nĂ€rmar sig trĂ€ningstid och jag Ă€r glad att jag har fyllt pĂ„ med mycket mat. För idag blir det lĂ„ng trĂ€ning för mig. 

Först kula och direkt efter löpning… 

SĂ„, trĂ€ningsmoode on. 

Och ett PS:

NĂ„gon frĂ„gade om min mascara. Det Ă€r den bĂ€sta i vĂ€rlden och jag köper den pĂ„ H&M. Den heter LorĂ©al Voluminous x5, extra black. 

  
STORA PUSSEN PÅ ER ❀

 
   

 PEP-TALK:

   

  

Pirr i magen.

Med gamnacke och morgonfrissa av högsta kvalité sÄ hÀnger jag över mobilen. Ivrig att fÄ fram nÄgot till er.

  
Men telefonen ringer och jag blir avbruten. Och min lugg som nu börjar bli lĂ„ng faller ner i ansiktet pĂ„ ett irriterande sĂ€tt. 

Jag har trĂ€ningsvĂ€rk men lĂ€ngtar Ă€ndĂ„ till kvĂ€llens trĂ€ning. 

Det blir styrka idag!

 
Eftersom jag planerar att tĂ€vla i mitten pĂ„ juni sĂ„ Ă€r motivationen pĂ„ topp. Allt jag gör blir lite extra viktigt. LĂ€ngtan till trĂ€ningspassen blir mer pĂ„taglig. För det Ă€r bara dĂ€r jag kan förbĂ€ttras och förĂ€ndra. 

  
IgĂ„r var jag i VĂ€xjö och trĂ€nade med gruppen. 

  
Nu gĂ„r vi in i en period dĂ€r alla har mer specifik grentrĂ€ning men vi kör Ă€ndĂ„ samtidigt. Det Ă€r toppen! 

Vi hĂ„ller pĂ„ med olika grenar och eftersom de andra redan nu börjar tĂ€vla sĂ„ kör de annorlunda jĂ€mfört med mig.   

Jag kör fortfarande mer grundtrÀning.

Molly (till vĂ€nster pĂ„ bilden) mĂ„dde inte bra och avstod trĂ€ning och Alexander var Ă€ntligen hemma frĂ„n mycket resande och förgyllde vĂ„rt pass med sin goa energi och sitt glada leende. 

  
Alexander Ă€r sprinter/hĂ€cklöpare i landslaget och att se hans lĂ€tta steg Ă€r bra för att fylla pĂ„ min bank av peppande idrottsbilder i huvudet. 

Agne och Tobbe var pĂ„ plats ocksĂ„ sĂ„klart. 

 
SjĂ€lv körde jag 10*100 meter, trepunktsstarter och 10*80 meter. Med blandade smĂ„hopp som avslutning.  
  
Vill ocksĂ„ passa pĂ„ att tacka er för att ni firade mina bristningar med mig. 

Och att ni bjöd pĂ„ er sjĂ€lva och berĂ€ttade om era. SĂ„nt dĂ€r gillar jag. SjĂ€lvdistans kan vara nĂ„got av det frĂ€naste jag vet! 

Det dĂ€r operfekta Ă€r sĂ„ perfekt nĂ„got sĂ€tt. 

 
Nu ropar duschen pÄ mig:

”Nadja, koooom! Jag kĂ€nner hela vĂ€gen hit hur hur du stinker. Kom sĂ„ fixar vi det.”

Ja ja, jag kommer. 

  
  
  
  

Rör mig inte! 

HĂ€r ligger jag. InstĂ€ngd i mammas hus. 

Fan. 

Vad Ă€r vĂ€rre Ă€n influensa? 

Mamma tar det sĂ€mre Ă€n mig och gnĂ€ller hela tiden om att jag smittar henne. SĂ„ fort jag rör nĂ„got skriker hon till: ”Nej! Ta inte dĂ€r!”

  

IgĂ„r lĂ„g jag en stund pĂ„ badrumsgolvet och mammas kille Allan försökte peppa mig lite: ”Ă€r du förkyld eller?”

Mmm, det Ă€r bara en liten förkylning som kommer ut genom munnen. 

Eftersom Allan Ă„kte ivĂ€g pĂ„ jobb sĂ„ erbjöd mamma mig att ligga pĂ„ hans plats i sĂ€ngen över natten. Hon var nog lite orolig Ă€ndĂ„. 

Jag svettades och imorse grymtade hon nĂ€r hon behövde bĂ€dda om. 

”Hur mĂ„nga grader mĂ„ste jag tvĂ€tta det hĂ€r i nu för att fĂ„ bort allt?!”

  

Jag frĂ„gade om hon ville ha en kram och hon tjöt till. ”Rör mig inte unge!”

Haha, jag har sĂ„dan makt för tillfĂ€llet. 

Jag har Ă€tit ett halvt Digestivekex pĂ„ tvĂ„ dagar och kĂ€nner mig klen till och med i fingrarna. 

Jag kĂ€nner mig stressad över möten som jag hade inplanerade och nu pĂ„ söndag Ă„ker jag pĂ„ trĂ€ningslĂ€ger. 

Jag behöver bli frisk! 

 

Det Ă€r fint vĂ€der ute och precis innan jag blev sjuk satte jag nytt pers i Ruzzle: 117 ord. 

 

 NĂ€r jag försökte spela i förgĂ„r kom jag upp i 60… Hela skĂ€rmen snurrade. Och mamma vann alla matcher till sin egen enorma förtjusning. 

Nej vet ni… Jag orkar inte skriva mer. 

Ville bara ha lite stöd och pepp.  

NĂ€r jag ringde min manager Jonas imorse sĂ„ skrattade han bara: ”det var inte sĂ„ bra att ringa mig va? HĂ€r fick du inte mycket medlidande”. 

 

 Han sa det pĂ„ ett sött sĂ€tt sĂ„ jag tĂ€nkte att var nog lite gulligt Ă€ndĂ„. 

Efter tvĂ„ dagar inomhus blir jag rastlös, trots att jag Ă€r helt utan ork. 

SĂ„ jag försökte med ett FaceTime-samtal till min syster Bissan, som inte heller hon gullade med mig. 

”Nu gör du ‘jag-Ă€r-stark-posen’ och rycker upp dig. Det blir mycket bĂ€ttre dĂ„!” 

  

Tackar. 

(Nu skrev jag mer Ă€ndĂ„ – jag Ă€r pĂ„ bĂ€ttringsvĂ€gen!) 

Det goda skrattet sĂ€gs förlĂ€nga livet. Jag har redan bestĂ€mt att jag ska bli 103 sĂ„ efter de hĂ€r bilderna kanske jag kan komma upp i 104? 

 

 

  

  

 Ă… peppen för tusan! Glöm inte pep-talket! 

 

  

  

Dagens motivation

SĂ„ ja.

20121222-115409.jpg

”SlĂ€pp den dĂ€r heliumballongen Nadja”

img_1420

Bild frÄn "Fight for life"

Jag har varit ute och kissat lilla Coco till en Äterigen stjÀrnklar himmel. Jag försökte att njuta men frös mest. Jag ville lyssna pÄ musik men hade glömt mina hörlurar.

Nu Àr jag inne i vÀrmen igen och sitter i min stora soffa och försöker att bli trött. Jag Àr egentligen trött men inte sÄ trött att jag kan somna. FörstÄr ni skillnaden?

SÄ istÀllet för att sova sjunker jag in i en massa tankar. Jag funderar över livet. Vad som ska hÀnda. Varför vi vÀljer vissa vÀgar. Varför vi tar vissa beslut. Varför vi undviker andra.

Hur kommer det sig att det ibland blir sĂ„ vĂ€ldigt jobbigt att bestĂ€mma sig? Är det dĂ„ man inte ska tĂ€nka sĂ„ mycket utan bara handla? Jag hörde nĂ„gon klok man sĂ€ga nĂ„gon gĂ„ng att ”Vad du Ă€n gör, sĂ„ GÖR nĂ„got. StĂ„ inte stilla. Bara ta ett beslut”. Jag kommer inte ihĂ„g vem som sa det men orden ekar ofta i mitt huvud. Jag ogillar att vara obeslutsam. Jag gillar att vara beslutsam. Jag vet – meningarna sĂ€ger samma sak men de klingar olika inom mig beroende pĂ„ vilken av dem jag vĂ€ljer att upprepa i mitt huvud.

Jag har alltid varit beslutsam i mitt liv. NÀr jag ville rÀdda min karriÀr sÄ flyttade jag till Stockholm (med coach Leffes hjÀlp), nÀr jag behövde springa pÄ en viss tid för att kvala in till VM i Berlin sÄ gjorde jag det, nÀr jag blev sviken av en person som jag litade pÄ mycket sÄ sa jag tack och hej och var rÀdd om mig sjÀlv i första hand, nÀr jag bestÀmmer mig för att ha godisförbud sÄ har jag alltid kunnat hÄlla det, nÀr jag har velat ha ett jobb sÄ har jag fixat ett, nÀr jag har stÄtt inför situationer som har krÀvt ett val av mig sÄ har jag valt.

Varför har jag inget av det dÀr kvar nu? Varför gör jag inte det som jag vet Àr bÀst för mig? Jag kan bara inte. Det gÄr inte. Jag vet inte hur man gör lÀngre. Hur bestÀmmer man sig? Kan man tappa en sÄdan förmÄga?

Är det i sĂ„dan hĂ€r lĂ€gen som mĂ€nniskor brukar sĂ€ga ”jag vet vad jag har, men inte vad jag fĂ„r”?

Är det bakom den tanken som man gömmer sig?

Jag vet sÄ mycket som skulle kunna vara 100% . Just nu nöjer jag mig med betydligt mindre Àn sÄ. Hur kan jag göra sÄ mot mig sjÀlv? Varför agerar jag sÄ?

img_1424

FrÄn "Fight for life"

Min syster Bissan sa sĂ„ klokt: ”Kommer du ihĂ„g nĂ€r man gick med den dĂ€r heliumballongen i handen nĂ€r man var liten? Visst, det var kul ett tag och man höll sĂ„ hĂ„rt i den man bara kunde. Men visst var det jĂ€vligt skönt nĂ€r man vĂ€l bestĂ€mde sig för att slĂ€ppa den och lĂ„ta den flyga vidare mot himlen? ”

Jag skrattade sÄ Ät hennes uttryck. Hon slÀnger sig alltid med en massa egna metaforer. Det Àr underbart. Jag Àlskar henne sÄ mycket.

Även om hon inte förstĂ„r (eller har kunskap om) min situation sĂ„ har hon alltid bra saker att sĂ€ga. Hon fĂ„r mig alltid att tro pĂ„ att det finns lösningar om jag bara letar lite till. Och nĂ€r jag inte orkar leta sĂ„ ger hon alternativ. Och om jag vĂ€ljer nĂ„got helt annat Ă€n det som hon har föreslagit sĂ„ sĂ€ger hon bara: ”Bra Nadja, gör sĂ„. Det blir bra!” och jag kĂ€nner en enorm vĂ€rme inom mig över hennes förstĂ„ende sĂ€tt och mjuka framtoning.

Jag gillar förĂ€ndringar i livet. Jag tycker att förĂ€ndringar rör om, gör att jag vaknar till och skĂ€rper mina sinnen. Men nu för tiden gillar jag förĂ€ndringar som andra gör och som ”drabbar” mig – jag har svĂ„rt att skapa förĂ€ndringen sjĂ€lv. DÄR har vi det ! SĂ„dan var jag inte tidigare. DĂ„ förĂ€ndrade jag det mesta hela tiden. Varför förĂ€ndrar jag inte nu? Kommer tveksamhet med Ă„ren eller har jag bara blivit rĂ€dd?

Jag har skrivit en lista med allt som jag vill Àndra pÄ. Jag antar att en lista inte kommer att förÀndra ett skit. Eller sÄ förÀndrar den allt.

Listan medvetandegör mig.

Jag trycker pĂ„ nĂ„gra tangenter… tĂ€nkte skriva en tanke till men Ă„ngrade mig. Beslutsam var det ja…

mina-fina-systrar

Mina fina systrar. Bella, jag & Bissan.

Jag hör syster Bissans ord om och om igen: ”Du har följt med det sjunkande skeppet ner. Nu behöver du kanske inte stanna kvar och fastna i dyn pĂ„ botten ocksĂ„? Allt blir bra, sĂ„ upp med dig”.

Ni förstĂ„r. Jag har en livs levande citatbok till mitt förfogande. Jag har en pepp-maskin utan dess like och Ă€ndĂ„ famlar jag runt som en jĂ€vla tönt. Men det Ă€r vĂ€l som man sĂ€ger om hĂ€sten: ”Man kan leda den till vattnet men inte tvinga den att dricka”. Haha, jadĂ„ jag kan ocksĂ„ en del metaforer! Jag hittar bara inte pĂ„ dem sjĂ€lv som Bissan gör :)

Jag har fullt upp med att skriva listor.

Ironi.

Gud, sÄ jag Àlskar ironi.

Och gud som jag Àlskar att jag alltid till slut tröttnar pÄ att tÀnka och tycker att det skulle vara mycket skönare att krypa ner i sÀngen. Nu fÄr det rÀcka med funderande för idag. Tack för att ni funderade med mig :)

Jag kÀnner mig tio kilo lÀttare. Fortfarande fattig pÄ beslut men att vara lÀtt Àr en skön kÀnsla.

Imorgon vaknar vi till en vÀrld dÀr vi alla vet precis hur vi vill ha det och dÀr vi gör vad som krÀvs för att fÄ det.

Godnattkramar till er.

Nadja

Riovanschen
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.