Du är den jag kunde va

Jag har hittat min absoluta favorittext!!!!Den här låten tillägnar jag alla mina systrar, min bror, min mamma och min kära far.

Mikael Wiehe har skrivit dessa fantastiska ord. Läs och njut

Över vida oceaner
emot fjärran horisonter
över hav och kontinenter
genom skymningar och dagar
har vi färdats med varandra

Vi har vandrat samma vägar
Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar

Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den jag kunde va

Som broar över djupen
som skuggor under träden
som eldarna i natten
som stigar genom snåren
har vi varit för varandra

Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
Vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida

Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den jag kunde va

Och ingenting kan splittra oss
och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss
att överge varann
Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen
kan lösa våra band

Jag är med dig vart du går
Genom månader och år
Jag är med dig alla dar
Jag är med dig vart du far
Du är den jag kunde va

Du är med mej där jag e
Du är med mej vart jag ser
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va

Har vi glömt varandra?

Vänner!

Så längesedan det var! Hur har ni haft det? Det var ju nästan två veckor sedan som jag skrev något nu.

Jag har verkligen inte haft någon lust eller ork att sätta mig här vid datorn… Jag har tränat hårt och har känt mig ordentligt utmattad efter varje pass. Det är konstigt att något som jag tycker är så kul kan kännas stressande när jag inte har fullt så mycket energi som jag brukar ha.

Det hade varit perfekt att blogga varje dag dessa veckor för det har hänt så mycket Bland annat så har jag gjort en inspelning som jag tyvärr inte kan berätta så mycket om än. Men så fort jag får klartecken så ska ni självklart både få information och se klippet Det var väldigt kul och annorlunda att ha kameror och proffsigt folk hemma i lägenheten. Att få prata om aningen djupare ämnen än idrott var också motiverande. Jaja… ni får se själva senare.

Jag har tränat som en idiot. Mitt tuffaste pass var mina lopp på 400 meter efter ett styrkepass med djupa benböj! Jag kunde knappt röra benen och jag fick sådan syra. Jag ville verkligen bara försvinna. Just där och då undrade jag vad fan jag höll på med. Jag tänkte att “jag skiter i vilket!” och “gud så löjligt det är med idrott!” när det var som jobbigast. Ingenting av mina annars så positiva och starka tankar kunde slå igenom. Jag var uppriktigt förbannad över mitt val av passion här i livet. Jag sprang sex stycken lopp. På kvällen somnade jag redan vid 21.30. Varm och fullständigt förstörd. Det kändes som om att jag skulle få feber och vartenda led i kroppen värkte. Coach Leffe hade sagt “det här kommer du att ha nytta av när du börjar tävla” på träningen timmarna innan och jag tänkte att han inte hade en aning om vad han snackade om. Men det har han såklart. Som vanligt. Jag kommer att bli urstark!

Vet ni vad jag har gjort mer då?

Jo. Jag har varit på Vasamuseet! Alldeles ensam. Det var väldigt mycket trevligare än jag hade förväntat mig! Min pappa från Italien och mina två italienska kusiner var på besök förra veckan och efter en tripp till Vasamuseet så talade dem om det så målande och glatt att jag var tvungen att gå dig själv. Och som jag mös. Jag gick runt i långsamt takt och läste på alla skyltar, tog bilder och åt sedan en halvgod lunch i deras restaurang. Jag var så glad när jag åkte hemåt för jag brukar aldrig göra något sånt här! Jag brukar bara vila hemma när jag inte har träning men nu tog jag verkligen tag i dagen och gjorde något på egen hand. Väldigt uppiggande

Mer som har hänt är att jag (eller, jag och jag. DE ordnade den!) har haft en sponsorträff med företaget Blomquist. Det blev en kväll på Gröna Lund där jag självklart ingick i ett lag som tävlade mot andra lag i en femkamp. Tja. Behöver ni gissa vinnarna? Nej. Jag tror inte det var

Några karuseller blev det också och shit så jag skrek. Jag ångrar mig ju varje gång när jag märker att jag sitter fast och inte kan ta mig därifrån. Jag tycker egentligen inte att det är speciellt läskigt men jag stirrar upp mig själv. Det är lite småmysigt

Det blir inte mer än så här just nu. Jag ska sova. För imorgon ska jag och min träningskompis Danne åka till Kista Galleria och strosa omkring. På kvällen har jag ett tufft styrkepass.

Sov gott och jag hoppas att vi hörs lite snabbare den här gången…

Kramar Nadja

Förlåt mig min entusiasm.

Å nej. Nu blir jag sådär läskigt positiv igen. Nu låter jag som den lyckligaste människan i världen (det kan jag lova er att jag inte är) med NOLL bekymmer och bara glädjeämnen att se fram emot. Förlåt mig för det. Jag är bara så överlycklig-jätteglad-superinspirerad över att min träning funkar så bra. Vill ni veta vad jag gjorde på träningen sist? Jag hoppades på, som jag skrev sist, att jag skulle få skutta lite i längdgropen. Och vet ni? JAG SKUTTADE SEX HOPP PÅ HALV ANSATS och det kändes TOPPEN Sex hopp. Det är en hel tävling det. Jag klarade det. Jag fick inte ont. Jag blev trött och seg i benen och baksidan stramade några timmar efter men mitt lilla knä mådde skapligt. Så skapligt att det skulle funka att köra spjut och 800 meter efteråt vilket betyder en andra-dag i mångkampen!

Jag känner att ni inte riktigt förstår här. En andra-dag i mångkamp! Jag har kommit hur långt som helst på min väg tillbaka och förbi Jag kan springa häck från block och med samma avstånd som jag sprang på innan operationerna. Jag kan hoppa höjd på halv ansats. Jag kan stöta kula. Jag kan springa; ganska snabbt dessutom Jag kan hoppa längd på halv ansats och göra det lika bra som innan operationerna. Jag kan kasta spjut med fart och kraft och sista grenen som är 800 meter är bara vilja och vilja är det som jag har mest av

Jag har riktigt svårt att hålla mig från att tjata till mig en tävling just nu. Jag vet inte vad det skulle tjäna till egentligen. Jag antar att jag bara vill få uppleva det där pirret, doften och kicken som det ger att tävla. När jag tänker efter så känns det så på varje träningspass för tillfället så jag vet inte varför jag tänker sådär. Jag vill alltid dra allting ett steg längre. Kan jag inte bara nöja med mig att njuta av det här nu? Säg till mig! Be mig att skärpa mig.

Idag är jag träningsledig men jag längtar oerhört efter att få träna. Imorgon har jag spjut på morgonen och sedan häcksnabbhet på eftermiddagen. Det kommer att bli en fantastisk dag! Jag och Anders (min spjuttränare) har bestämt att jag ska få mäta de första tre kasten. Precis som i en riktig tävling. Mmmm…

Förutom att tänka träning så spelar jag fortfarande “Wordfeud” precis hela tiden. Det är bra för hjärnan att få aktivera sig lite Kanske jag ska börja plugga lite också när jag ändå är på gång? Jag har alltid sagt att jag ska lära mig italienska. Min pappa kommer från Italien och jag vill kunna läsa alla de dikter som han skriver på sitt romantiska språk. Jag har lånat hem cd-skivor och böcker men kommer inte till skott. Jag har inte alls samma disciplin när det gäller det där som med min träning…

Okej. Dags för dusch! Det får mig alltid att piggna till (det är därför jag duschar innan träningarna). Sen tar jag mig nog in till stan. Jag hoppas få träffa en kompis en timme som ska byta tåg i Stockholm. Och så ska jag hälsa på min sponsor Runners Store.

Massage klockan 19.00 också. Ajdå. Tajt tidsplan.

Kramar på er ! Nadja

Kräklopp på Vallen & app-tips

En härlig helg är över… och även för mig som “bara” tränar så känns det vemodigt och lite tråkigt. På något sätt så känner jag mig “skyddad” under helgerna. Man vet att alla andra också har helg och inte är lika mycket på hugget när det gäller saker och ting och man får en chans att andas och vara ifred från saker som kan stressa i vanliga fall.

Jag har fått massa jobbiga spam-meddelanden här på bloggen och har suttit och raderat dem hela morgonen. Kul syssla!

Igår hade jag ett tufft pass på vallen. Jag sprang 9*300 meter med gångvila! FY FAN VAD JOBBIGT!!! Jag grät till och med en liten skvätt när jag kom i mål för det gjorde så in i helsikes ont i kroppen. Gunsa var med och peppade och sprang några lopp han också och det var nog tur det för annars är jag tveksam om jag hade lyckats hålla mina tider… Det är märkligt att det alltid finns mer att ge så fort man får någon som springer bredvid. Tycker ni inte?

Om ungefär två timmar väntar ett styrkepass på Bosön. De håller på att bygga och måla om där så jag hoppas att jag kan hitta en stång och köra det jag ska

Över till något helt annat: gillar ni att spela spel?! Jag har två ASROLIGA appar som ni kan ladda hem till telefonerna. Alfapet är det ena. Sök på “Wordfeud”. Då kan ni spela mot era vänner överallt i hela Sverige! Jag spelar mot mina syskon hela tiden. Hur kul som helst! Sök upp “Bebbsy” om ni vill ha riktigt hårt motstånd (det är min syster Bella).

Den andra appen heter “Ant Smascher” och det började  jag bara spela för att slå pappa som tydligen har 1110 poäng. Honom slog jag visserligen i helgen så nu är jag på jakt efter syster Giselas rekord på 1400-någonting!

Nehe. En runda “Ant Smascher” nu, lite frukost på det och sedan träning.

Vi hörs ! Puss & Kram Nadja

Vad har hänt?

Nämen Hej mina vänner! Välkomna tillbaka
Och välkommen tillbaka till mig själv.

Det har nästan gått två veckor sedan mitt förra inlägg… Jag har bara inte orkat eller haft lust att skriva något. Jag har velat tänka på annat. Som träning, vänner, familj och vila. Jag måste säga att det är bra för stressnivån att låta nätet vara ibland. Däremot så blir det oerhört mycket att berätta nu när jag väl öppnar truten igen Men men, vi får väl ihop det på något sätt

Jag kan börja med att berätta att min midsommar var mysig och VÄLDIGT lugn. Vi satt hela familjen hemma hos min syster Gisela i stan och la oss redan vid 22.20. Ja… ni hör ju. Vad är det för gammelfasoner? Men vi kände att vi var klara då. Vi hade ätit upp all mat, pratat ut om alla intressanta ämnen och hunnit tröttna på varandra Giselas kille CG höll låda och vi fick många hjärtliga skratt.
Skratt är något som är karaktäristiskt för mina vistelser i Karlskrona. Jag mår alltid så löjligt bra när jag får träffa min familj och mina vänner här nere. Jag fylls av så mycket energi, värme och kärlek och jag ÄLSKAR Karlskrona på sommaren. Jag vet inte om det finns någon finare stad såhär års.

Jag har tränat, träffat tidningen (ni får se reportage från BLT senare), varit på pappas restaurang, åkt runt i bilen och lyssnat på musik, varit på karaokekväll, fikat, promenerat med hundarna och kollat gamla minnesplatser. Något som jag INTE har gjort än är att besöka Glassiären! Det är egentligen skam för jag brukar alltid gå dit så fort jag parkerat bilen på Karlskronitisk mark. Jag får göra det senare i eftermiddag

Jag passar min kusins hund lilla Coco (som jag brukar göra varje sommar) och hon ligger och gnyr vid mina fötter. Jag tror att hon behöver kissa. Jag ska gå ut med henne.

Jag LOVAR att det inte tar två veckor innan nästa uppdatering Nu är jag full av energi och har ju mycket mer att berätta för er så nu känns det kul att skriva igen.

Puss & Kram till er

Nadja

Härliga känslor.

Har ätit en god frukost, dricker hett kaffe och lyssnar på italienska låtar. På en sekund är jag tillbaka i barndomen. Längtar hem. Saknar mina föräldrar och mina syskon. Saknar allt som är hemma. Jag lyssnar på låten L´Italiano av Tuto Cutugno och känner bara kärlek och glädje.

Jag ska snart åka till Bosön för att äta lunch med mina vänner men tänkte att jag skulle uppdatera er först. Min förkylning är en aning bättre och jag ska försöka hoppa höjd med Kajsa idag. Jag ska till min revisor också så dagen är fullproppad.

Jag har ju som sagt något att berätta för er och jag ska försöka ta mig tid ikväll för en längre stund av skrivande

Nu ska jag hoppa in i duschen!

Vi hörs snart igen,
Kram Nadja

Jag längtar så.

Tuggar i mig en riskaka och inväntar min födelsedag. Jag är så spänd. Jag är så glad. Det ska bli så jävla kul att fylla år. Jag har aldrig förstått människor som säger att de inte bryr sig om sin födelsedag. När jag tänker efter så säger de flesta det. “Det är väl inget att fira?”, “Det är väl inget att bry sig om?”, “Åh, jag hatar sådana dagar!” och allt annat som visar deras avsmak inför dagen då de föddes. Själv njuter jag i fulla drag. Jag messade mamma och ville ha reda på exakt när jag föddes. Jag ville veta tidpunkten. Det känns stort. Någon gång mellan 01-02 inatt ploppade jag ut för exakt 28 år sedan. Hur kul är inte den tanken då? Jag blir alldeles till mig och jag kan tänka mig att jag är en riktigt jobbig människa just nu. Jag blir så exalterad så fort det är något som jag gillar.
Ni som nu inte gillar att fylla år får inte tro att jag tycker att ni är några tråkiga människor. Men ni får acceptera att jag kanske kommer att vilja fira era födelsedagar om ni är i närheten av mig

Min kompis Fabbe är här hemma hos mig och vi har bestämt att vi ska börja fira min födelsedag PRECIS klockan 00.01. Vi satt och pratade lite om vilka som skulle höra av sig först. Jag vågade inte gissa. Jag gissar nämligen alltid fel. Jag har redan fått ett “grattis-sms” av min kära far och syster Paula. För tidigt. Men det räknas ändå De var trots allt bara två timmar för tidigt. Det är okej. Men att skriva en HEL DAG för tidigt, som Gunnar gjorde, det räknas inte
Ohh, just det! Jag har ju fått en present också! Av min charmerande träningskompis Margot. Ni kan aldrig gissa vad jag fick! ETT EGET VIN! Ja, så kan jag väl uttrycka det. Varken hon eller jag har gjort vinet, men hennes pappa har hjälpt henne att fixa “Nadja-etiketter” så det ser ut som om att det är ett “Nadja Loves London-vin” årgång 1983. På etiketten står det: ” Ett mångfasetterat vin med både höjd och styrka i smaken. Vinet utstrålar glädje och skönhet samt en touch av Italien. Smaken är tydlig: London.” Jag tycker att det var en magisk present. Så oväntat. Så välgjort.

Klockan går oförskämt långsamt och jag försöker underhålla mig och Fabbe bäst jag kan. Jag har visat pappas och min favoritlåt “perfekt” och jag har dansat min bröllopsdans till låten “You´re the inspiration” av Chicago. Det är tur att Fabbe har ett stort hjärta och inte kör mig direkt till mentalsjukhuset. Jag fick ett litet glädjefnatt och hoppade en runda i min soffa också. Ibland är det helt galet kul att inte tänka och bara göra det som faller en in.

Kloka ord har jag fått med mig också. Han är bra på sådant, Fabbe. Jag var tvungen att skicka dem vidare till min kära far som också är en sann poet Här är Fabbes ord:
“Vi är alla skadade människor. Vi är alla varandras plåster.”
Kom ihåg vart ni läste det först! Kära far svarade med: “Vänner är som kroppkakor - saknas det stärkelse faller dem ihop!”. Haha, vilken givande konversation! Jag vet bara inte vad vi ska replikera med. Jag får fundera ut det över en kopp kaffe 00.02, när jag har blåst ut mina ljus.

Tick tack, tick tack…

20 min kvar innan klockan slår 00.00. Nu ska jag ta mig en dans till och sedan ska jag messa till min syster Bissan som kommer nästa vecka. Jag vill att hon ska veta hur mycket jag saknar henne.

Puss & kram från en spänd och förväntansfull Tiger

Födelsedag på Norra Brunn

Igår fyllde min systers pojkvän Max 25 år! Hurra Hurra Hurra! Min syster är av den galna sorten och har köpt Foo Fighters biljetter i London till honom… han blev så jäkla överraskad och glad. De ska iväg en vecka till “mitt London” och bara njuta och ha kul och bo på hotell. Det är de väl värda. Men som om inte det vore nog så hade hon fixat bord på Norra Brunn för en lång och trevlig middag med roliga komiker Vi satt och skrattade hela kvällen!

Jag har nästan glömt bort hur kul jag tycker att det är med stand-up! Det är ju skamligt! Jag älskar det verkligen och jag sitter bara och myser av att bli underhållen på det där sättet. Okej, jag skrattar lite för högt ibland också

Igår var inte bara glädje… För pappa och Bissan åkte hem och det tyckte jag inte alls om. Jag saknar dem redan! Nu får jag ju sitta här och äta min frukost själv igen och jag har ingen att snacka politik med. Igår hade vi världens diskussion om skatterna i Sverige. Jag kanske inte ska säga vem som sa vad men jag kan meddela att Bissan och jag var “på lag”
Inte för att jag är så väldigt insatt i politiken men jag har ju vissa argument som jag alltid kör (prova, det är klockrent och effektivt men dock inte så utvecklande) och jag kan det ytliga och jag tycker att det är ganska roligt att ha sådana här diskussioner. Hur som helst, det stora i det här är att vi alla lyckades med att hålla sams trots att vi tyckte olika. Är inte det ett stort bevis på vår kärlek till varandra!?

Shit! Jag har ju bråttom! Och så sitter jag här i godan ro och sörplar kaffe och pratar politik och födelsedag med er. Har en fullspäckad dag och måste rusa. Tänker avsluta med att säga att jag är arg på min dator som verkar vara lika arg på mig och inte vill samarbeta. Jag tror att den sjunger på sista versen. Nästa gång ska jag ha en Mac! Punkt slut.

Puss & kram till er och vi hörs snart igen // Nadja

Gammal dikt från pappa

På en julafton för en herrans massa år sedan fick jag den här vackra dikten av min far. Han vet att jag älskar att skriva så han hade köpt mig en hel stapel med kollegieblock! På traven låg lappen som ni ser på bilden nedan. Såhär skrev han:

“varsågod min flicka, många oskrivna blad. Fyll dem med meningsfulla ord, behåll fotfästet på denna jord. Ty framtiden kommer att göra dig oändligt glad”

Det är den finaste dikt jag någonsin fått av någon och jag kan den utantill och tänker ofta på den.
Tack pappi!

Händiga söndagen

Är hemma hos pappa och försöker få ordning på hans byrå… Ett jäkla jobb kan jag lova! Men pappa håller humöret uppe och skojar till det Gunnar är den enda som jobbar!

Nästa sida »