Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Nya MĂ„L.

Älskade bekantskap, vĂ€rmande vĂ€n och kloka bollplank ❀ Jag har pĂ„börjat sĂ„ mĂ„nga inlĂ€gg, raderat, börjat om och raderat igen. Varje gĂ„ng jag har satt mig för att skriva sĂ„ har en stress kommit över mig: "jag har inte tid att sitta hĂ€r, jag behöver göra nĂ„got annat. Jag behöver göra nĂ„got nyttigt".  Upp pĂ„ det sĂ„ har sidan lĂ„st sig, det har inte funkat att publicerat bilder, den har stĂ€ngts ner utan förvarning och mitt tĂ„lamod har trytit.  Det har varit för mycket problem och jag Ă€r sĂ„ trött pĂ„ WordPress att jag skulle kunna stĂ€mma skiten. Nu Ă€r jag ju en liten fegis egentligen, kombinerat med för lite ork att driva en sĂ„dan process, sĂ„ det kommer aldrig att hĂ€nda. Men tanken Ă€r rolig.  Jag har haft tre mĂ„nader med en mĂ€rklig inre stress och oro. Jag har haft svĂ„rt för att sĂ€tta fingret pĂ„ vad det har varit. Jag har haft svĂ„rt för att ge mig sjĂ€lv de hĂ€r stunderna med bara dig.  Hela sommaren bestod egentligen av att jag skulle fĂ„ min bristning rehabiliterad sĂ„ att jag skulle fĂ„ tĂ€vla innan sĂ€songen tog slut. Att ha ett timglas i ögonvrĂ„n varje vaken stund Ă€r pĂ„frestande.  Rehabiliteringen gick ju bra och jag hoppade pĂ„ nĂ€stan full ansats nĂ„gra dagar innan SM. Jag tĂ€nkte att det skulle gĂ„ vĂ€gen men nĂ€r det vĂ€l blev dags tog jag ett beslut som Ă€r sĂ„ olikt mig att jag typ fick fem identitetskriser pĂ„ en och samma gĂ„ng: jag sket i att tĂ€vla. Jag chansade inte. Jag bröt ett mönster.  Och det Ă€r jag glad för nu men det medförde en mĂ€ngd med kĂ€nslor som jag har behövt hantera. Och det Ă€r sedan gammalt - det kostar energi att hantera situationer.  Förutom krĂ„nglande hemsida, en skada och inre stress sĂ„ har jag ocksĂ„ fĂ„tt huvudbry över mitt tempel - min kropp. För nĂ„gra mĂ„nader sedan fick den fnatt och jag Ă„kte in akut till sjukhuset.  Jag satt i bilen, 22:00, nĂ€r jag plötsligt fick kramp över luftstrupen och trodde för nĂ„gra sekunder att jag skulle kvĂ€vas. Jag kunde inte svĂ€lja, skrika pĂ„ hjĂ€lp eller vrida pĂ„ huvudet.  Men jag blev hittat i min bil och fick hjĂ€lp till sjukhuset av underbara Ramona. En vĂ€n som du snart kommer att fĂ„ lĂ€ra kĂ€nna mer.  Det lĂ€skiga var att jag bara kunde andas vĂ€ldigt lĂ„ngsamt in genom nĂ€san. Och det enda jag kom ihĂ„g var att jag tĂ€nkte: "hĂ„ll dig bara lugn, fĂ„r du panik och pulsen gĂ„r upp sĂ„ kommer du inte att fĂ„ luft alls".  Jag fick trĂ€ffa en noggrann och duktig lĂ€kare. Han gick igenom nĂ€sa, hals och öron.  Ingenting. Som alltid visade min kropp pĂ„ bra vĂ€rden och det har varit frustrerande att inte fĂ„ veta.  Jag har fĂ„tt kramp i halsen tidigare, men aldrig över struphuvudet och inte sĂ„ att jag inte kan andas... och givetvis har den hĂ€r oron ocksĂ„ funnits med under sommaren.  I det stora hela sĂ„ har sommaren varit ganska trist. Vilket Ă€r befriande Ă€r erkĂ€nna. Jag har haft magiska somrar, halvdana somrar och skittrĂ„kiga. Och det Ă€r ingenting konstigt. Det Ă€r precis sĂ„dĂ€r hela livet Ă€r. Ibland svinkul, ibland mellanmjölk och ibland en pina.  Nu Ă€r det hĂ€r sĂ„klart en summering. Ett snitt, liksom. Givetvis har det funnits ljusglimtar! Jag har haft glada vĂ€nner pĂ„ besök, jag har badat (!), jag har fĂ„tt Ă€ran att vara trĂ€ningskompis till Jeanine.  Jag har gjort roliga intervjuer, jag har grillat, jag har varit pĂ„ bra förelĂ€sningar.  Jag har firat födelsedagar hos mĂ€nniskor jag Ă€lskar, jag har dansat, jag har varit med pĂ„ spelkvĂ€llar, jag har trĂ€ffat nya mĂ€nniskor.  Jag har gĂ„tt promenader (försöker hitta magin i det). Och! Det kanske mest spĂ€nnande av allt: jag har börjat trĂ€na min egen mamma!  Hon var prisutdelare pĂ„ Veteran-SM i Karlskrona och bestĂ€mde sig efter det att hon ska tĂ€vla nĂ€sta Ă„r! Och eftersom hon har haft svenskt rekord i lĂ€ngdhopp sĂ„ förstĂ„r du ju att hennes krav inte Ă€r speciellt lĂ„ga - hon ska VINNA Veteran-SM.  Hennes tanke Ă€r att gĂ„ ner 20 kilo, trĂ€na fyra gĂ„nger i veckan med min hjĂ€lp och sen köra teknik i dem grenar hon vĂ€ljer att tĂ€vla i.  Hela hennes resa kommer du att kunna följa hĂ€r och pĂ„ min instagram. Hur tror du att det kommer att gĂ„?  För egen del Ă€r tvĂ„ lĂ€ger inbokade och inomhussĂ€songen hoppas jag fĂ„ starta tidigt. Jag Ă€r ganska trött pĂ„ att trĂ€na utan att fĂ„ mĂ€ta mina krafter. NĂ€r jag nu dessutom börjar se slutet pĂ„ min karriĂ€r sĂ„ kĂ€nns det extra vĂ€rdefullt att kunna tĂ€vla.  Och att jag skriver "se slutet" betyder nu inte att slutet vĂ€ntar runt hörnet. Jag ser i alla fall tvĂ„ Ă„r framĂ„t. Det jag menar Ă€r att det Ă€r mer tydligt nu att allt har ett slut, mer tydligt Ă€n nĂ€r jag var 16 om man sĂ€ger sĂ„.  Dessutom har jag mĂ„l kvar att uppnĂ„ innan ni blir av med mig ❀ Jag har trĂ€ningsvĂ€rk efter ett pass igĂ„r som skulle vara "lĂ€tt och enkelt". Och mer vĂ€ntar. Jag hoppas att min kĂ€ra mor har samma kĂ€nsla.  Största kramen, skratt Ă„t ditt hĂ„ll och puss ❀ Nadja 

SjUKaSTE PReSeNTeN

God morgon torsdag, god morgon kĂ€mpe och god morgon du glade.  Jag vet inte vart jag ska börja mitt inlĂ€gg. Det Ă€r sĂ„ mycket stĂ„hej överallt just nu.  Friidrotts-EM pĂ„gĂ„r, jag har gjort Ă€nnu ett superpass, Agnes present till mig ligger och vĂ€ntar (vad kan det va?) och hörlurarna jag tvĂ€ttade i maskinen höll och levererar vĂ€rldens bĂ€sta ljud Ă€ndĂ„.  Vi börjar med min stora passion - friidrotten!  Jag vĂ„gar inte dra i för stora vĂ€xlar nĂ€r jag skriver det hĂ€r, för dĂ„ tror ni sĂ€kert att jag sĂ€tter vĂ€rldsrekord vilken dag som helst. Och det kommer inte att hĂ€nda.  Men varje framsteg jag gör just nu gör mig fĂ„nigt glad och sprallig och stissig och det skulle kunna jĂ€mföras med vĂ€rldsrekord - i mitt eget huvud.  IgĂ„r var jag med om Ă€nnu ett genombrott i trĂ€ningen.  Jag visste redan innan jag kom dit att planen var att testa mig i tvĂ„ grenar under samma pass.  Jag skulle köra hĂ€ck med block, som jag sĂ„ galant fixade förra veckan. Det var bara det att denna gĂ„ngen skulle det vara fem och sedan sex hĂ€ckar och endast EN fot kort. AlltsĂ„ vĂ€ldigt likt tĂ€vling pĂ„ alla sĂ€tt.  Jag orkar inte beskriva kĂ€nslorna, dom var sĂ„ mĂ„nga och jag Ă€r kĂ€nslomĂ€ssigt utmattad.  SĂ„ jag sĂ€ger bara: JAG FIXADE DET! Jag jĂ€klar i min lĂ„da fixade det.  Sjukt. SĂ„ sjukt. Jag var sĂ„ bestĂ€md nĂ€r jag kom dit. Hade peppat mig sjĂ€lv med att jag behöver visa attityd och mod och bara gĂ„ pĂ„. Och det funkade.  Agne och jag high fivade i vanlig ordning. Lite mer sjĂ€lvsĂ€kra denna gĂ„ngen. Inte lika stort som förra veckan. Lite mer som att "det hĂ€r skulle bara fixas".  Men: sen kom utmaning nummer tvĂ„. Att hoppa höjd pĂ„ full ansats direkt efterĂ„t, som ni vet att jag sedan hĂ€lsenan gick av, gör med det andra benet. Behöver jag sĂ€ga att jag har vĂ€rldens bĂ€sta kropp?!  Jag fixade det ocksĂ„! Ha ha. Underbara, fina kropp. Puss pĂ„ dig.  Jag hade otroligt mycket energi och kĂ€nde att jag skulle kunna hoppa fler hopp nĂ€r Agne sa stopp.  Jag mĂ€tte ut min nya ansats dĂ„ vi fick backa mig fyra fot frĂ„n ordinarie. Och jag började slĂ€nga av mig skorna.  DĂ„ chockar Agne mig:  "Pallar du en snabb 200-ing ocksĂ„?"  Jag, förvĂ„nad. Tagen pĂ„ sĂ€ngen. MĂ„llös.  "Öhhhh, va? Hur menar du? Snabbt? VadĂ„ 200? Nu?" Vart kom det dĂ€r ifrĂ„n och varför hade han inte sagt nĂ„got tidigare?  Ville han testa mig? Ville han se att kroppen höll? Eller var det kanske psyket?  Jag, som bara har ett mĂ„l - att ta mig framĂ„t mot att klara en hel sjukamp - kunde inte svara annat Ă€n JA.  Ja ja jaaaaaa!  SĂ„ jag sprang en 200-ing ocksĂ„. Även det klarade jag Ă€ven om jag sprang som i gyttja in dom sista 50 metrarna. Som en sengĂ„ngare. Ingen snabbhetsuthĂ„llighet alls.  Men vad sjutton gör det nĂ€r jag klarar av TRE moment inom loppet av 2,5 timmar?!  ALLTSÅ FÖRSTÅ LYCKAN!  Det hĂ€r betyder att om jag bara lĂ€gger till kula ocksĂ„ sĂ„ har jag en hel förstadag i en sjukamp.  Min kropp skulle klara det.  Jag skulle inte sĂ€tta nĂ„gra personliga rekord. Jag skulle inte fĂ„ dig att trilla av stolen. Men jag skulle göra dig stolt!  För nu Ă€r kroppen sĂ„ pass frisk och vĂ€ltrĂ€nad att den klarar av en sĂ„dan grej. Och bara det Ă€r en enorm seger för mig.  PĂ„ tal om frisk sĂ„ ska jag pĂ„ Ă„terkontroll den 22:a juli.  Jag vet inte varför jag Ă€r mer nervös nu Ă€n inför nĂ„gon av gĂ„ngerna tidigare?  Kanske Ă€r det för att jag kommit sĂ„ lĂ„ngt pĂ„ min resa nu och att fĂ„ höra nĂ„got jag inte vill skulle knĂ€cka mig. Allt jag gjort skulle falla platt en gĂ„ng till. Och vĂ€gen har varit sĂ„ lĂ„ng och tung och jag vet inte om jag har styrkan att göra den igen.  SjĂ€lvklart ska jag inte tĂ€nka sĂ„. Jag vet allt det dĂ€r. Men det Ă€r sĂ„ jag tĂ€nker och det skrĂ€mmer att behöva Ă„ka till Karolinska och göra kontroller.  Jag vill bara vara frisk. Just nu. Hela vĂ€gen in i mĂ„l.  Jag vill kunna trĂ€na upp min kropp ifred, göra fler mĂ€sterskap och slĂ„ mitt personliga rekord. Jag vill vara studsig och ha kvar mina muskler. Jag vill ha snabba ben och andas friskt.  Jag Ă€r sĂ€kert rĂ€dd för att jag kĂ€nner att det stĂ„r mycket pĂ„ spel. Jag har lagt in mycket i den hĂ€r potten. Och det Ă€r Ă€ndĂ„ min sista idrottsliga resa.  Samtidigt sĂ„ kan vad som helst i livet försvinna pĂ„ en sekund. NĂ€r som helst och vad det Ă€n mĂ„ vara. SĂ„ det kanske bara gĂ€ller att följa med i flytet.  Jag Ă€r kluven. Men nĂ€r det vĂ€l kommer till kritan sĂ„ kommer jag att hantera det. Ville bara ventilera lite. Och det gör jag bĂ€st hĂ€r. HĂ€r inne kĂ€nner jag mig trygg. Och hĂ€r finns alltid nĂ„gon som lyssnar och svarar.  Min Ă„terhĂ€mtningsplats och mitt stöd.  NĂ€r vi Ă€ndĂ„ pratar Ă„terhĂ€mtning sĂ„ tĂ€nker jag pĂ„ vĂ„ra svenska killar som Ă€r igĂ„ng i tiokampen pĂ„ EM. Och hur dom sliter och gör det bra. BĂ„de Fredrik och Marcus fightas stort och jag blir sĂ„ peppad av att se dom.  Marcus Ă€r dessutom med i vĂ„r trĂ€ningsgrupp hĂ€r i VĂ€xjö vilket gör mig lite extra stolt.  Givetvis var det kul att se alla svenskar och svenskor igĂ„r, men lite extra klappar hjĂ€rtat nĂ€r jag ser Sanna. Denna dalkulla som alla bara Ă€lskar. Det Ă€r inte svĂ„rt att förstĂ„ varför.  SĂ„ ödmjuk, sĂ„ bestĂ€md, mĂ„linriktad och helhjĂ€rtad.  Till och med mamma sa i soffan: "jag Ă€lskar henne!" Jag nickade och log. SĂ„klart hon gör.  Att Sanna Ă€r vidare till semifinal Ă€r STORT. Ingen kan ta det ifrĂ„n henne.  Sen var det kul att se min föredetta trĂ€ningskompis Malin i sin debut. Denna goa tjej som alltid har ett jĂ€kla leende pĂ„ lĂ€pparna. Hon stannade pĂ„ 6.33 men har höjt sin nivĂ„ ofantligt denna sĂ€songen. Och nĂ€r man höjer en lĂ€gstanivĂ„ i idrott - dĂ„ kan allt hĂ€nda.  RĂ€tt dag, rĂ€tt kĂ€nsla, dĂ„ flyger hon!  Idag fortsĂ€tter jag att kolla svenskarna och ser bilder för mitt inre om hur jag ocksĂ„ springer i dom blĂ„gula klĂ€derna.  Starka bilder i huvudet Ă€r ett bra vapen för allt - motgĂ„ngar, tuffa tider, tvivel och trötthet.  Nu till Agnes present till mig.  Är du nyfiken? Är du ens kvar efter alla dessa meningar?  Okej. Trumvirvel!  Agne sa för nĂ„gra veckor sedan att om jag klarar av vissa saker pĂ„ trĂ€ningen, om jag klarar av att börja springa hĂ€ck och kan hĂ„lla ihop kroppen, sĂ„ kommer jag att fĂ„ testa att starta i en mĂ„ngkamp!  Agne har skrivit spelreglerna. Jag har bara nickat. Som en liten marionettdocka litar jag pĂ„ att trĂ„darna han drar i Ă€r dom rĂ€tta för mig. Litar pĂ„ allt. Följer allt.  SĂ„ dealen Ă€r en start. Ett hĂ€cklopp först. Följt av höjd. Men han fĂ„r avbryta mig nĂ€r han vill. NĂ€r han sĂ€ger stopp sĂ„ Ă€r det stopp. Jag har lovat att inte tjata om en höjd till. Jag har lovat att bara ta en gren i taget.  Han fĂ„r ocksĂ„ vĂ€lja om jag ska hoppa över nĂ„gon gren eller köra alla.  Jag har lovat att inte fokusera pĂ„ resultat utan kĂ€nsla. Och att fokusera pĂ„ att varje moment jag klarar av och knyter nĂ€ven inför Ă€r en vinst.  Agne har precis som inför debuten i lĂ€ngdhoppet sagt att jag behöver vara realistisk. Inte skena ivĂ€g. TĂ€nka smart och bara pĂ„ just den gren jag för tillfĂ€llet hĂ„ller pĂ„ med.  Jag har sagt JA till allt. Jag vet vad som krĂ€vs för att jag ska ta mig tillbaka och jag har rĂ€knat med att det kommer att göra ont i mitt tĂ€vlingshjĂ€rta till en början.  Jag vet att jag kommer att bubbla av kĂ€nslor trots att jag Ă€r realistisk. Men jag vet ocksĂ„ att jag kommer att hantera det och att det Ă€r en vacker start pĂ„ nĂ„got som kunde ha tagit helt slut för tre Ă„r sedan.  Reset.  HĂ€r Ă€r vi nu och jag Ă€r utan tvekan med. Jag hakar pĂ„.  Och sedan en tid tillbaka sĂ„ vet jag att ocksĂ„ du gör det. Det vĂ€rmer mig. Det ger allting en mycket större mening Ă€n du nĂ„gonsin kan förestĂ€lla dig. Skicka mig en sĂ„n dĂ€r uppfriskande lavett, jag behöver vara tuff nu ❀ Och sĂ„ lite humor pĂ„ det hĂ€r sen kan dagen starta: 

Att DöVa oRoN.

Timmarna rusar, dagarna swishar förbi och blommor slĂ„r ut i hopp om vĂ€rme och nĂ€ring. Jag lĂ€ser era kommentarer och blir lika glad varje gĂ„ng. Dricker mitt kaffe och försöker att döva en smygande oro. Efter styrkepasset igĂ„r (som visserligen gick GRYMT bra!) sĂ„ fick jag oerhört ont i ryggslutet. En molande men samtidigt huggande smĂ€rta. En smĂ€rta jag har kĂ€nt ett tag men som jag alltid har haft under kontroll. IgĂ„r kunde jag inte resa mig upp efter sista övningen. Varje gĂ„ng jag böjde mig ner sĂ„ tappade jag andan. Fick inte luft. Förmodligen ligger nĂ„got fel och jag behöver trĂ€ffa min naprapat Jocke för att fĂ„ ordning pĂ„ det. Jag försöker att inte stressa upp mig. Jag har ju haft krĂ€mpor i kroppen tidigare och vet att det kommer och gĂ„r. Och det försvinner sĂ„ fort jag Ă€r smart och försiktig pĂ„ precis rĂ€tt stĂ€lle. Det positiva med trĂ€ningen just nu Ă€r att jag hela tiden kĂ€nner att passen jag gör, slĂ„r varandra: lite snabbare varje gĂ„ng, lite starkare varje dag. Det Ă€r en bra trend. Det finurliga Ă€r att hĂ„lla det sĂ„ över tid. Livet dĂ„? I övrigt alltsĂ„. Det Ă€r gott just nu. Jag har trĂ€ffat vĂ€nner hĂ€r i VĂ€xjö som kan fĂ„ mig att tĂ€nka pĂ„ annat mellan passen. Jag kĂ€nner för att umgĂ„s mer och jag har bokat in flera spĂ€nnande förelĂ€sningar. Att fĂ„ komma ut och förelĂ€sa ÄLSKAR jag. Jag fĂ„r prata med dig, berĂ€tta min historia, dela en kram och förhoppningsvis skĂ€nka lite hopp. Jag har i dagslĂ€get preliminĂ€rt bokat in bĂ„de Malmö och BorĂ„s. Att ha andra saker vid sidan om trĂ€ningen tror jag Ă€r viktigt. Även om jag trĂ€nar pĂ„ heltid, tack vare mina fantastiska  samarbetspartners, sĂ„ kĂ€nner jag att sjĂ€len mĂ„r bra av att fĂ„ kontakt med vĂ€rlden utanför ocksĂ„. Att mina vĂ€nner frĂ„n olika stĂ€der kommer och hĂ€lsar pĂ„ mig gör mig ocksĂ„ lycklig. Det Ă€r svĂ„rt att tĂ€nka nytt och se lösningar pĂ„ funderingar jag har nĂ€r jag sitter i min ensamhet. Tillsammans med andra blir jag sĂ„ mycket mer. Idag sitter jag och hĂ„ller tummarna lite extra för att Leo ska fĂ„ sin tumme ur röven och lĂ€mna Karlskrona för VĂ€xjö. Och fĂ„r jag ihop det med mina sysslor sĂ„ funderar jag pĂ„ att dra hem till mamma, Allan, pappa, Gisela och familjen i helgen. Dom Ă€r ju trots allt bara en timme bort. Men ibland kĂ€nns det som att det krĂ€vs sĂ„ mycket för att faktiskt komma ivĂ€g. Jag kan inte förstĂ„ att jag pendlade fram och tillbaka i sĂ„ mĂ„nga mĂ„nader innan! Det bevisar ju bara hur snabbt vi vĂ€njer oss vid vissa saker. NĂ€r jag inte ifrĂ„gasĂ€tter det jag gör, sĂ„ bara gör jag det. Nu undrar jag hur jag pallade. Efter tunga pass satt jag 1 timme i bilen utan att blinka. Nu orkar jag knappt ta mig till lĂ€genheten 5 minuter bort frĂ„n trĂ€ningsanlĂ€ggningen... BekvĂ€m, Ă€r ordet du tĂ€nker pĂ„ va? Min förmiddag idag kommer att bli lugn. Eller ja, lugn frĂ„n trĂ€ning och kroppslig belastning. Jag har mĂ€ngder med papper, mejl och planering som ska tas om hand. Tydligen har jag en lugn vecka i trĂ€ningen. Den hade jag missat i min iver att fortsĂ€tta framĂ„t. Men den kunde inte komma mer lĂ€gligt med tanke pĂ„ ryggen. SĂ„ idag blir det bĂ„l och stabilitet pĂ„ eftermiddagen tillsammans med Erica. EfterĂ„t vĂ€ntar en pingismatch som har varit inbokad nĂ„gra dagar. Givetvis pĂ„ HPC dĂ€r jag trĂ€nar sĂ„ att jag inte ens hinner tĂ€nka ordet "omstĂ€ndigt". PĂ„ fredag hĂ€nder en annan spĂ€nnandee sak: min trĂ€ningskompis Lisa har Ă„kt till Italien för att köra Ă„rets första sjukamp! Och vi ska sĂ„klart heja fram henne med allt vi har! Personligen sĂ„ tror jag att hon kan prestera vĂ€ldigt bra. Jag har sett henne trĂ€na i mĂ„nga mĂ„nader nu och det hĂ€r Ă€r en tjej att hĂ„lla ögonen pĂ„. Nu skriker magen efter mat. Denna kropp Ă€r full av behov. Kan jag döva nĂ„got av dom sĂ„ gör jag gladeligen det. Är stormförtjust i mat. Ha den bĂ€sta dagen och om du kan: krama nĂ„gon! ❀ Puss puss Nadja 

JaG föRsTÄr.

Du...  Jag vet hur det kĂ€nns. Jag kanske anar vad du gĂ„r igenom. Jag vet hur det Ă€r att planlöst köra omkring i en stad som kĂ€nns avskild och tom. Lampor som susar förbi och övergĂ„ngsstĂ€llen som du nĂ€stan inte ser. Jag vet varför du grĂ„ter. Jag har ocksĂ„ gjort sĂ„dĂ€r.     Jag kan kĂ€nslan. Den dĂ€r isande, malande, tunga kĂ€nslan precis i mitten pĂ„ bröstkorgen.  Jag har ocksĂ„ suttit kvar i bilen utanför mataffĂ€ren. För rödgrĂ„ten för att kunna gĂ„ in och handla. För trött för att göra nĂ„got Ă„t hungern.  Jag vet hur det kĂ€nns att tappa lusten. Jag vet hur det Ă€r att förlora hoppet.     Jag har ocksĂ„ försökt nöta ner murar som aldrig vill rasa. Jag har ocksĂ„ tyckt att jag varit vĂ€rd ett framsteg. NĂ„got Ă„t rĂ€tt riktning. Jag kĂ€nner din uppgivenhet nĂ€r du förtvivlat undrar nĂ€r det ska lossna.  Jag har ocksĂ„ kĂ€nt mig ensam fast jag inte borde. Inte haft nĂ„gon att ringa, nĂ„gon att krama, nĂ„gon att anförtro mig Ă„t. NĂ„gon som kunnat fĂ„ mig att tĂ€nka pĂ„ annat. Jag förstĂ„r din kĂ€nsla av hjĂ€lplöshet.     Jag kan dina sömnlösa nĂ€tter utantill. Hur du stirrar i taket, lĂ€ngs med vĂ€ggarna, vrider dig Ă„t höger, vrider dig Ă„t vĂ€nster. Hur du sĂ€tter dig upp, drar djupa andetag i ett rum som tycks för trĂ„ngt för alla tankar. Jag vet varför du inte kan somna. Jag har ocksĂ„ varit dĂ€r.  Jag förstĂ„r dig nĂ€r du förklarar att du kĂ€nner dig bortglömd och oĂ€lskad. NĂ€r du saknar sms som aldrig kommer, det dĂ€r besöket som aldrig dyker upp, den dĂ€r kĂ€rleksförklaringen som du aldrig fĂ„r, armarna som inte finns dĂ€r för att hĂ„lla om dig.    Jag vet varför du upplever rastlöshet. Jag har lĂ€rt kĂ€nna vartenda myra. De dĂ€r myrorna som fĂ„r dig att hasa omkring i lĂ€genheten och brygga alldeles för mĂ„nga koppar kaffe.  Alla nya pappersblad som du börjat skriva pĂ„ men aldrig avslutat en enda mening pĂ„. Dina halvtimmeslĂ„nga duschar. Dina halvfĂ€rdiga listor. Din favoritlĂ„t pĂ„ repeat.  Jag vet hur det kĂ€nns att börja grĂ„ta utan anledning. Att kĂ€nna att livet Ă€r för tufft, oresonligt och anstrĂ€ngande. Att ha mycket men Ă€ndĂ„ sakna allt. Att fastna i nĂ„got som liknar rĂ€ddningen.     Jag vet hur det Ă€r att inte hĂ€nga med. Att vilja stanna tiden. Vrida tillbaka den, vrida fram den. Döda den.  Jag vet hur det Ă€r att lĂ€ngta hem, lĂ€ngta bort, lĂ€ngta till vad som helst som inte Ă€r det hĂ€r.  Hur du kĂ€nner nĂ€r du upplever att du saknar mening och mĂ„l. NĂ€r du Ă€r ur kurs och vĂ€gen du gĂ„r pĂ„ Ă€r tilltrasslad och snĂ„rig.     Jag förstĂ„r varför du inte alltid kan tĂ€nka klart trots att det Ă€r det enda du skulle vilja. Hur det kĂ€nns att vara med men Ă€ndĂ„ inte dĂ€r. Hur du kan lĂ€ngta efter nĂ„gonting mer. Hur du kan veta att nĂ„got inte Ă€r bra för dig men göra det Ă€ndĂ„. Jag förstĂ„r dig nĂ€r du sĂ€ger att du vill be om hjĂ€lp men inte vet hur.  Jag har ocksĂ„ hoppats pĂ„ saker som inte har blivit av. Trott pĂ„ nĂ„got som inte varit sant. Lagt min energi pĂ„ det dĂ€r som i slutĂ€ndan visade sig vara fel. Jag vet din besvikelse.     Jag har förlorat vĂ€nskap, pengar, tillit, glĂ€dje och förnuft mĂ„nga gĂ„nger i livet. Du Ă€r inte ensam.  Jag har ocksĂ„ kĂ€nt att klĂ€derna Ă€r för trĂ„nga, skorna för smĂ„ och hjĂ€rtat för stort. NĂ€r ingenting tycks fĂ„ plats.  Jag har ocksĂ„ gjort allt och Ă€ndĂ„ inte rĂ€ckt till. Och precis som hos dig, sĂ„ har det smĂ€rtat i mig. Jag har velat öppna upp och slita ut, skrubba bort och kĂ€nna nytt.     Jag tror jag vet hur du har kĂ€nt under lĂ„nga dagar som aldrig verkar ta slut, nĂ€r det enda du vill Ă€r att komma hem till sĂ€ngen. Hur du sen har legat dĂ€r tillsammans med din Ă€ltande oro. Hur du har försökt att lista ut saker utan framgĂ„ng.  Jag vet hur det kĂ€nns att aldrig vara nöjd. Hur jakten kan bli destruktiv. Jag vet hur din utmattning kĂ€nns. Hur allt i dig vĂ€rker och ömmar. Stramar och sliter dig isĂ€r.     Jag kan dina dagar dĂ€r allt gĂ„r fel. DĂ€r smörgĂ„sen hamnar med fel sida mot köksgolvet, lilltĂ„n stöter i alla kanter, du glömmer plĂ„nboken, dragkedjan fastnar, planeringen som krackelerar... Jag vet hur du vill skrika men trots allt behĂ€rskar dig.  Jag vet hur det Ă€r att Ă„ngra sig, Ă„ngra vissa hĂ€ndelser, för hĂ„rda ord, överdrivna beteenden, onödiga situationer. Din kĂ€nsla nĂ€r du faller, din strategiska plan för hur du ska kunna resa dig igen.     Jag vet hur det Ă€r att fĂ„ tusen bra rĂ„d och inte ta till sig ett enda. Jag vet precis som du att tiden inte alls lĂ€ker alla sĂ„r. Jag vet hur det kĂ€nns att inte vĂ„ga ta avgörande steg och beslut. Jag vet varför du tar det sĂ€kra före det osĂ€kra. Jag förstĂ„r din tvekan.  Jag tror att jag vet vad din glansiga blick i marken betyder, vad du vill sĂ€ga med dina veck i pannan, vad dina spĂ€nda axlar antyder. Jag vet precis som du att den inre belastningen framtrĂ€der i det yttre. Att det sĂ€llan gĂ„r att dölja.     Jag har ocksĂ„ kĂ€nt mig otröstlig och frustrerad. Och precis som du sĂ„ har jag fĂ„tt lyssna till ord om att det kommer att kĂ€nnas bĂ€ttre snart, att det vĂ€nder, att jag vaknar sorgfri och upprymd imorgon.  En ordström som sĂ€llan har befriat mig just dĂ„. Men som i slutĂ€ndan trots allt visat sig vara sann.      Jag vet ocksĂ„, precis som du, att nĂ„gon annan genom ord aldrig kan skydda dig frĂ„n nĂ„got du kĂ€nner.  Men jag vill att du ska veta att du inte Ă€r ensam. Det Ă€r sorgligt nog, men Ă€ndĂ„, den tröst jag vill och kan ge dig ❀   

Above all, don’t lose hope.

Vi börjar med att lyfta pĂ„ hatten för min sponsor RÖJK som expanderar och börjar sĂ€lja sina snygga och coola plagg utomlands! LĂ€s hĂ€r om hur duktiga de Ă€r hĂ€r! IMG_6318.JPG Vi fortsĂ€tter med att sĂ€ga tack till Milagros GĂ€fvert som har skickat den hĂ€r inspirerande tavlan till mig

IMG_6313.JPG Älskar texten pĂ„ den: "Above all, dont lose hope" NĂ„got vi alla kan ta med oss. Det finns alltid hopp. Det kryllar av möjligheter som vi ibland missar för att livet omkring tynger oss.

IMG_6312.JPG Jag tittar pÄ tavlan varje morgon eftersom den hÀnger pÄ vÀggen framför min sÀng. Jag ser den direkt nÀr jag slÄr upp ögonen. Det Àr klyschigt sÄ det förslÄr, men det funkar för mig. Jag har varit dÄlig i tvÄ dagar, med syra i kroppen, feber och halsont. Jag kan inte förhindra att tankarna gÄr till cancer. DÄ funkar tavlan sÄ bra. Jag sÀtter mitt hopp till att fÄ leva ett lÄngt och friskt liv. Och jag tÀnker att jag bara Àr hypokondrisk.

IMG_5990.JPG Jag kurerar mig med te och ingefĂ€ra och tĂ€nker fortsĂ€tta inlĂ€gget med att bjuda pĂ„ bilder frĂ„n Karlskrona som jag inte fĂ„tt med de andra gĂ„ngerna. Mys och njyt 🙂

IMG_6272.JPG Min morbror Mats och jag

IMG_5738.JPG Min systerson Jakob bubblar

IMG_6276.JPG Gunnar kom pÄ spontanbesök och vilade med Ketchup

IMG_6319.JPG Mina goa vÀnner kom och badade

IMG_6320.JPG Mamma och pappa satt vid sidan om och snackade

IMG_6321.JPG

IMG_6322.JPG Pappa fixade all mat

IMG_5770.JPG ... Å jag och Ior trĂ€nade. VĂ„r vana trogen sĂ„ avslutar vi med fnitter:

IMG_6306.PNG

IMG_6307.PNG Och visdom:

IMG_6303.PNG

Puss & Kram ❀

Sportnytt och brygghÀng

Ska vi börja sĂ„hĂ€r: 20140718-090349-32629628.jpg Vilken siffra Ă€r ni? För mig varierar det beroende pĂ„ nĂ€r jag lĂ€gger mig men den senare tiden har jag varit mer Ă„t tvĂ„an. Som ni kanske mĂ€rkt pĂ„ mina inlĂ€gg 😛 Idag vaknade jag och visste inte vart jag var eller hur mycket klockan var. Hur lĂ€skigt Ă€r det dĂ„? Den första paniken man kĂ€nner dĂ„ man tror att man inte har koll.

20140718-090824-32904045.jpg Usch. Nu Ă€r jag vaken i alla fall och snart redo för ett trĂ€ningspass 🙂 IgĂ„r tog jag det lugnt och samlade kraft pĂ„ bryggan tillsammans med coach Tommy.

20140718-091019-33019877.jpg Han köpte med sig eko-kaffe (som för övrigt smakar precis som vanligt kaffe men desto bÀttre för samvetet) och sedan blev det ett dopp... för alla utom mig.

20140718-091505-33305515.jpg NÀr vi lÄg dÀr fick jag ett glatt samtal frÄn Johan pÄ SVT. Han undrade nÀr min comeback skulle bli och vi pratade om hur det kÀndes i min canceröverlevande kropp.

20140718-092000-33600854.jpg Helt spontant bestĂ€mdes det att de skulle komma ut och hĂ€lsa pĂ„ mig pĂ„ BOSÖN för att snacka lite. Det var dĂ€rför jag inte kunde förvarna er om reportaget igĂ„r. Jag hade sjĂ€lv ingen aning.

20140718-092143-33703673.jpg Men idag kan ni se det om ni vill! 🙂 HĂ€r Ă€r lĂ€nken: Reportage pĂ„ Sportnytt

20140718-092350-33830157.jpg

20140718-093524-34524462.jpg

20140718-093719-34639148.jpg TvÄ pigga och lÀttsamma killar mötte upp mig pÄ en parkering i solen och vi snackade lÀnge om allt och inget. Bra journalister/reportrar gör mig varm i hjÀrtat.

20140718-092604-33964577.jpg Fick en hel del reaktioner frÄn er andra som Àr eller har varit sjuka. Ni sÀger att ni ocksÄ Àr rÀdda och funderar och ibland oroar er för att cancern kanske kommer tillbaka. Jag fÄr skriva ett helt eget inlÀgg om alla de tankarna nÄgon gÄng. Det finns massor att bearbeta dÀr. Jag har nÀstan mina tuffaste tankar sÄhÀr i efterhand.

20140718-092834-34114614.jpg SÄ ni Àr inte ensamma i det. Nu dricker jag upp det sista kaffet, klappar pÄ Tigra som jag tar hand om ett tag och gÄr och trÀnar! Vem Àr Tigra undrar kanske ni? Det Àr inte bilen utan den hÀr gosbollen:

20140718-093254-34374954.jpg Alex 15-Äriga kissemiss! Jag Àr en mÀnniska som krÀver mycket nÀrhet men det hÀr lilla djuret tar faktiskt priset. Hon gÄr vid fotknölarna vartenda centimeter man tar och nu nÀr jag sitter och bloggar ligger hon i knÀet eller precis bredvid pÄ armstödet.

20140718-094102-34862636.jpg Nu tar vi med oss garvet in i den hÀr dagen ocksÄ.

20140718-094256-34976388.jpg

20140718-094308-34988861.jpg Och den sista. Riktigt bra om man tÀnker "livet" istÀllet för "ragg".

20140718-094528-35128985.jpg Hörs imorgon igen ❀

IgÄr grÀt jag igen.

Jag sitter i min vita, fluffiga fÄtölj och surfar runt pÄ Facebook och dricker Àckligt beskt te.

20140520-075142.jpg NÄgon har förlovat sig, en annan har sprungit lÄnglopp för första gÄngen i sitt liv. En tredje har fotograferat sin frukost, lunch och middag. Allt sÄnt Àr helt okej för mig. Jag orkar sÀllan bli arg för att folk delar med sig, det Àr vÀl ÀndÄ en stor del till varför vi alla har Facebook? Plus chans till ett bra nÀtverkande. Ibland kan jag smÄtt sarkastiskt kommentera nÄgons status, skratta Ät saker som upprepas miljoner gÄnger, absolut. Men jag blir sÀllan arg. Allt oftare blir jag istÀllet ledsen. Som igÄr. MÄnga av mina vÀnner hade delat en lÀnk frÄn Expressen och rubriken löd: "GT:s krönikör Linda BaldenÀs har avlidit".

20140520-074339.jpg Magen knyter sig direkt och jag vet instinktivt att jag ska hÄlla mig borta. Jag borde INTE lÀsa sÄnt dÀr. Men pÄ nÄgot sjukt sÀtt sÄ gillar jag den bitterljuva kÀftsmÀllen som fÄr mig att vakna upp precis hÀr och nu. SÄ jag lÀser. Och som jag grÄter. Klockan Àr 23.14 och jag skulle lagt mig 23.00. 14 minuter. Jag tycker att det Àr vÀrt det. Och det kommer att bli mer. Jag somnar aldrig storgrÄtandes.

20140520-074745.jpg Linda dog av sin cancer. Det fanns ingenting man kunde göra. För nĂ„gra Ă„r sedan trodde lĂ€karna att hon hade klarat det men cancern kom tillbaka med full kraft. SÅDANT, ska varken du eller jag lĂ€sa. Inte vi som sitter i just den sitsen nu. Vi ser ut att ha klarat oss, men visst ligger det Ă€ndĂ„ en oro djupt dĂ€r inne? Alla tankar pĂ„ om cancern kommer tillbaka eller om den verkligen har gett med sig. Alla gĂ„nger det lilla ordet "om" susar förbi och vinkar i sin röda Ferrari. Gör kungahĂ€lsningen och ler sĂ„dĂ€r stort mot dig. OM! Hej hej! Om det dĂ€r hĂ€nder mig. Om den kommer tillbaka. Om den inte Ă€r helt borta dĂ„? Hur vet ni det?

20140520-080713.jpg Jag blev rĂ€dd igĂ„r. Men varje gĂ„ng rĂ€dslan sliter tag i mig sĂ„ tĂ€nker jag att jag blir starkare. Jag blir sĂ„ jĂ€vla stark mentalt. Jag blir utmanad och behöver hantera mitt inre som bara vill sprĂ€ngas av alla lĂ€skiga kĂ€nslor och tankar. Det finns nĂ„got bra i den smĂ€rtan rĂ€dslan ocksĂ„. V A R F Ö R vill jag trots detta veta hur Lindas historia sĂ„g ut? Kommer det hjĂ€lpa mig? Nej. Men den fĂ„r mig att kĂ€nna mig levande. Åh, sĂ„ levande.

20140520-081140.jpg Jag Ă€r sĂ„ glad att jag lever. Är glad för varje dag. Även om dagen har varit dryg och lĂ„ng och mĂ€nniskor har varit oresonliga. Det dĂ€r var nĂ„got jag inte förstod innan cancern. Inte under tiden jag hade cancer heller. Men NU, nu börjar det sjunka in: Jag Ă€r sĂ„ satans glad att jag lever. Och det Ă€r sĂ„ fruktansvĂ€rt hjĂ€rtslitande att höra om alla som inte klarar sig. Vila i frid Linda.

20140520-075912.jpg Jag skulle skrivit om trÀning idag. För jag har den sjukaste trÀningsvÀrk ni kan tÀnka er efter tre superpass pÄ rad. Men jag kunde inte slÀppa Linda. Och att jag blev sÄ pÄverkad. KÀnner ni igen er? Ni fÄr tvÄ bilder frÄn passet istÀllet. Bilder frÄn livet jag LEVER.

20140520-081316.jpg Alex och jag körde hoppstyrka. Och hÄret vÀxer.

20140520-081347.jpg LÄt oss nu dricka kaffe eller beskt te eller juice eller ingenting och avsluta det hÀr inlÀgget med ett gott skratt. Skrattet helar oss. Speciellt om vi skrattar sÄdÀr högt att andra ber oss att hÄlla kÀften.

20140520-081700.jpg

20140520-081727.jpg Haha, klockren! Kolla minen pĂ„ hunden! Å sĂ„, visdom. Vi tar hjĂ€rtat med oss idag ocksĂ„ ❀

20140520-081812.jpg Att det ska vara sĂ„ svĂ„rt att leva efter. PUSS PÅ ER.

OroshjÀrta

Frukostdags, ... i min ensamhet. Just nÀr jag trodde att jag hade fÄtt hem mitt sÀllskap, ja dÄ sticker de igen!

20140313-232453.jpg Peter ska Äka skidor nÄgonstans och Bella Äker till Karlskrona. Jobbiga liv de dÀr tvÄ har.

20140313-232204.jpg De mĂ„ste vara utarbetade efter fyra mĂ„nader ute i vida vĂ€rlden. SĂ€kert Ă€r de pĂ„ vĂ€g till rehabhem bĂ„da tvĂ„ 😀 Men vadĂ„ ensam?! Jag Ă€r inte ensam. Jag har ju er! Och igĂ„r fick jag trĂ€ffa ytterligare en av er live: Sofie!

20140313-232732.jpg Vi fikade pÄ Café Calma och jag och Gunnar fick godsaker som ska avnjutas en lÄngtrÄkig kvÀll.

20140313-232948.jpg Tack tack tack. Gunnar har ju sötsaks-stopp men jag trycker glatt i mig.

20140313-233144.jpg Det var go i den hÀr tjejen kan jag sÀga. Sprallig, energisk och oerhört enkel. Ett jÀttekul möte med andra ord.

20140313-233710.jpg TyvÀrr var jag lite trött. Jag har varit det i nÄgra dagar nu och det skrÀmmer mig. Jag har blivit nojig sÄ minsta lilla smÀrta fÄr mig att undra om det har med cancern att göra. Jag mÀrker att jag har ett stort jobb framför mig med att hantera dessa tankar och kÀnslor som sköljer över mig nu nÀr jag snart ska tillbaka till ett "normalt liv" igen.

20140313-234414.jpg Hur gör man? NÀr vet jag att jag Àr frisk? Hur vet jag att lÀkarna har koll pÄ min kropp? Kan de ens ha full koll? Hur ofta blir mina kontroller? Det Àr ingen som har sagt nÄgot om det och det kan komma till mig som en orostanke ibland. Jag Àr i vanliga fall en person som oroar mig relativt lite. Men i det hÀr fallet Àr jag osÀker och som ett litet vilset barn.

20140313-235105.jpg Är det sĂ„dana hĂ€r tankar mĂ€nniskor gĂ„r runt och mĂ„r dĂ„ligt för trots att de inte har haft nĂ„gon allvarlig sjukdom? Är det sĂ„nt hĂ€r vi kallar Ă„ngest? Den verkar uppstĂ„ nĂ€r man inte har full koll pĂ„ sitt liv. SĂ„ kĂ€nner i alla fall jag det. Jag har INGEN koll.

20140314-000619.jpg Innan visste jag att jag skulle bekÀmpa min cancer, jag visste att jag skulle genomgÄ vissa behandlingar, jag visste att det skulle bli en tuff resa. Jag kanske till och med trodde att jag visste vad som vÀntade mig. Det kÀndes som om att vÀgen var utstakad. Men vad Àr den nu?

20140314-001015.jpg Jag ser inte min vĂ€g. FörstĂ„r inte riktigt vad som förvĂ€ntas av mig. Men i mitt huvud snurrar tankar om att jag Ă€r frisk och dĂ„ ska jag bete mig som "en frisk". Men om jag fortsĂ€tter att vara trött, hĂ€ngig och hĂ„glös dĂ„? Vad betyder det dĂ„? Är jag bara lat och kinkig dĂ„ eller Ă€r det sviterna av cellgifterna?

20140314-001340.jpg Ni hör ju. Saker och ting Àr OKLARA. Jag gillar gillar verkligen inte oklara saker. Eller ting. Jag vill veta. Ligger det pÄ mig att ta reda pÄ vad som gÀller? Eller kommer min lÀkare att ringa upp mig? Allt detta, och mycket, mycket mer brottas jag med just nu.

20140314-001827.jpg Om man bara tittar pÄ mig sÄ kan man ta mig för vilken frisk person som helst med kortklippt hÄr. Det syns inte lÀngre utanpÄ vilket krig som har pÄgÄtt innanför. Inom mig. I mig. Jag har tre smÄ Àrr pÄ halsen frÄn min CVK och jag Àr inte lika trÀnad som tidigare. Men det Àr ocksÄ allt min yta visar upp.

20140314-002636.jpg SÄ nÀr jag sa till Sofie igÄr att jag kÀnde mig galet trött, sÄ fick jag helt plötsligt större skuldkÀnslor Àn tidigare under sjukdomstiden. För jag Àr vÀl inte sjuk lÀngre?! Varför gnÀller jag dÄ? Gah! Vilken soppa. Oredd, vattnig och utan goda grönsaker i.

20140314-003352.jpg Jag behöver bena ut oredan i mitt huvud. Steg ett för mig och mitt vĂ€lbefinnande stavas SKRATT och GLÄDJE.

20140314-003001.jpg SĂ„ ikvĂ€ll följer jag med min friidrottskompis Philip och kollar nĂ€r han gör ett inhopp i Lets Dance! Och sĂ„ ska jag testa att trĂ€na ett pass. Mitt "normala" liv rusar mot mig i en hejdundrande fart och jag vill vara beredd. Jag har ingen aning om hur man gör men pappa har ju lĂ€rt oss att allt blir bra. SĂ„ fĂ„r det bli. Även denna gĂ„ng.

20140314-004323.jpg

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.