Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

DeN DäR KäNSLaN.

Vännen där, En halvbrun Casadei sitter här och tänker på dig. Jag har varit på läger i Torremolinos med mitt träningsgäng och jag är så glad och vältränad.  Jag blir bättre och starkare, snabbare och smidigare för varje dag. Jag tror att jag sa det i mitt senaste inlägg också men jag bara måste få säga det igen!  För jag blir så fantastiskt motiverad när det här flytet infinner sig... Det var nog fyra år sedan sist. Fyra år sedan jag kände hur allting gick uppåt istället för det där plana som man som idrottare många gånger behöver fighta sig igenom.  Det är aldrig roligt att stanna för länge på en och samma nivå, men nödvändigt för att kroppen ska klara av steget efter.  Vi har haft underbara dagar tillsammans i Spanien jag och gänget. Vi har lärt känna varandra bättre och vi har skrattat massor. Och träffat nya vänner.  Jag och Moa (som springer häck och hoppar längd) pratade om att livet på läger är så avslappnat och bra. Det är bra för att man äter, sover, leker, tränar, tränar, tränar och mellan passen tänker på annat än träning.  Det är så viktigt för systemet att man får logga ut och koppla bort ibland. Att tänka träning 24/7 är ingenting jag tror på. Det finns dom som gör det, och jag har testat men fick inte önskat resultat.  Mina bästa resultat har alltid kommit när jag har mått som bäst vid sidan om träningen. När jag har haft nära till skratt, bra relationer och viktigt stöd från familj och vänner.  När är du ditt bästa jag? Har du tänkt på det någon gång?  När har du kunnat prestera under press? När skakar du av dig misslyckanden snabbast och försöker igen? Vid vilka tillfällen har du som starkast plöjt dig igenom dina motgångar?  Jag minns att jag innan Finnkampen 2012, där jag också satte personligt rekord i längd (6.33) tänkte på min syster Giselas skratt innan hoppet.  Jag hörde hennes röst och såg hennes lyckliga ansikte framför mig och kände mig så stark.  Humor och glädje har en enorm kraft!  Humor ger oss också en chans att se krävande situationer som lite mer lättsamma.  Håller du med mig? ❤️ Jag är hemma i Stockholm en snabbis idag. Jag behöver hämta ut mitt nya pass som kommit till Solna för att sedan åka vidare på nästa uppdrag:  Barcelona med min huvudpartner ATEA!  Jag ska träna skiten ur dom i fem dagar och jag hoppas att dom kommer att uppskatta min hest skrikande röst genom tuffa intervaller och hoppstyrkepass.  Efter det åker jag tillbaka till Växjö igen för att börja förbereda mig inför tävlingsdebut...  Jag är SÅ taggad och förväntansfull. Hoppas att du är det också.  Puss på nosen och ha Glad Valborg i efterskott ❤️

SiNNLiGHeT NåGON aNNaNSTaNS.

Min räddare i nöden, hur mår du? Det är fredag och jag vaknade 11.00 idag. Jag kom inte upp ur sängen. Slut och förbrukad. Knagglig och färdig.  Det var längesedan jag sov till 11. När gjorde du det senast?  Jag börjar gå på extrareserven igen.  Sms är svåra att svara på, jag missar mejl och mobilsamtal. Jag blir stressad av förfrågningar och så fort jag vaknar så frågar jag mig själv vad det är jag har glömt.  Jag känner mig ständigt jagad av något jag inte kan sätta fingret på. Är det livet?  Jag tycker att tiden går för snabbt och jag räcker inte till.  Det positiva är att jag tränar fantastiskt bra!  Igår sprang jag återigen 20 x 200 meter. Med en minuts vila.  Det duggade hela tiden men luften var frisk och klar. Jag andades lätt.  Benen var pumpade efter styrkepasset och jag upplevde mer studs i benen än tidigare.  Det här kommer att bli toppen. Agne drillar mig smart.  Efter träningen hade jag 30 minuter på mig att duscha och få i mig någon form av protein innan jag skulle iväg på nästa grej.  Jag kom hem 23.30 igen.  Idag har jag bara styrketräning på programmet. Men det är inte vilken styrka som helst: det är kombinationsövningar med både frivändning, benböj och överstöt. Det är baksidor, vanliga benböj, marklyft och hantelövningar. Det är mage, rygg och vader. Det är ryck, insida lår och utfallssteg.  Ja, du hör ju. Jag gissar att du är nyfiken på hur det kommer att gå med mina backlopp imorgon. När jag är nere i källaren och gräver.  Jag vet att du vet att jag är förtjust i Lars Winnerbäck. Men jag är inte säker på att du vet att jag är lika förtjust i Björn Afzelius?!  Jag älskar hans texter om samhället, människor och pengar. Om kärlek, svek och om hopp och frihet.  Jag sitter just nu och spelar hans låt "Odyssevs". Har du hört den?  Sätt på den och så har du texten serverad här: "Jag har kuskat genom landet hundra gånger upp och ner snart har jag sett varenda mätbar fläck av Sverige. Höga kusten gör mej lyrisk, Oviksfjällen gör mej stum Och Indalsälven gör mej gråtmild in i märgen. Det är ett härligt land vi bor i, Det är kargt och det är vilt Och understundom är det vackert som en dröm Men jag har aldrig sett nå't vackrare än du, min älskade. Jag har druckit hembränd akvavit med jägarna i norr Tills dess jag trodde deras gräsliga historier. Och jag har pimplat grogg med fiskarna som går på Öresund; Jag blev så full så jag får nog aldrig gå ombord igen. Nyrökt sik är bäst på Ulvön Porsen skall man göra själv; Jag har provat varje smak och varje dryck Men jag har aldrig smakat nå't så gott som du, min älskade. Jag har framfört mina drapor flera tusen gånger om, Snart har jag sett varannan vuxen svensk i ögonen. Jag har trampat varje tilja, jag har stått på varje scen En lyckad afton kan det bli rena förbrödringen. Svensken är en dyster jävel Men han bär på nå't stort; Han kan ta i och för det mesta är han stolt Men jag har aldrig sett nå't stoltare än du, min älskade. Jag reser utomlands ibland, för att behålla mitt förstånd Och för att känna att jag faktiskt har passioner Då far jag ner till sydeuropa för att njuta på cafè Av Nya Gardets anarkistiska visioner. Byråkraten i min skalle, han får sitt i detta land Sinnligheten den får sitt nå'n annanstans Men jag har aldrig känt en sinnlighet som din, min älskade. Jag har lovat gröna skogar, jag har också lovat guld Och ett par stycken har jag lovat evig trohet. Och jag har känt att det var sant, men när jag ställs inför ett svek Så blir jag hemsk, då vill jag skåda hjärteblodet. Vill du resa vid min sida, så kostar det en del Men det är futtigt jämfört med vad det kan ge. Det är inte lite jag vill lova dig ikväll, min älskade!" Många tycker att Björn var alldeles för politisk. Svart eller vit. Jag kan hålla med. Men jag håller också med om att hans metaforer är geniala och att han många gånger trampar snyggt på ömma tår.  Nog om det.  Jag måste ta mig en tupplur och stänga av den här mobilen om jag ska orka med min brutala träning om några timmar.  Och från mitt möte igår; här är herrarna jag kommer att samarbeta med framöver -  Jonas har ni sett förut, men Andreas är ny. Smart, strategisk och hjärtlig. Öppen, mottaglig och villig att testa nytt. Jag gillade honom direkt.  Och på hans "meritlista" hittar vi både Salming och Schwarz...  Tunga namn och säkerligen liiite mer att ta hand om än vad det kommer att bli med mig.  Jag önskar dig en fin dag, jag önskar dig gott kaffe och många varma kramar ❤️ Nadja 

Lyckan bor i ett sandslott

Gick ju bra att klaga på förbundskaptenen igår. Hjälpte inte ens att dyrka Zlatan, blev torsk ändå ! Och det är just här det är så fint med ett lag. Dem kan bli sågade men dem kan ändå gömma sig bakom varandra och stötta inom laget. Fast jag tyckte att dem var bra igår och på tisdag kommer vi ta oss till VM. Finns faktiskt en form av fotboll som alltid är bra, som får mig att må bra långt ner i magen. Jag tänker på de små knattarna, de första åren, när de är mellan fem och sju år. Innan de har en aning om vem Zlatan är. Dem flesta vet knappt vad fotboll är tror jag. Får ni chansen så stanna till vid någon fotbollsplan och kika på dem.

20131116-194841.jpg En gång såg jag en liten kille som plötsligt stannade mitt på planen, satte sig ner och började leka i sanden. Tränaren skrek, mamman och pappan skämdes lite. Då stannar plötsligt en liten chip ur motståndarlaget, står still och tittar en liten stund. Sen sätter han sig ner också och börjar leka. Runt omkring jagar resten av deras lagkamrater efter en boll likt en bisvärm efter sin drottning. Inget är ordnat, ingen lyder sina ledare. De bara springer sig lyckliga och ingen skulle någonsin bli sur för att två stycken sitter i vägen och leker i sanden.

20131116-200228.jpg Istället spelar de runt dem, så att de inte förstör något sandslott. Hur mycket jag än älskar elitidrott, så är det just i sådana ögonblick jag vill stanna kvar. Precis den händelsen kommer alltid göra mig lyckligare än vilket världsrekord som helst. Ja, ok då. Fixar Nadja ett världsrekord, så ska jag tänka över det en gång till 🙂 Idag har vi tränat igen. Lugnt och fint, men ändå på gränsen av vad Nadja klarar. Kan se i hennes ögon att hon blir ledsen när kroppen inte svarar. Hon säger att hon är lycklig av träningen, att hon förstår att det kommer vara såhär några månader.

20131116-195506.jpg Men hur hon än kör sin glada och skrålande stil (hon låter väldigt mycket ) så kan vi som känner henne ändå se all den smärta hon försöker gömma för sig själv. Spelar ingen roll vad man säger, det studsar av. Hon vill inte att kroppen svarar på träningen - hon kräver det. En missad buss eller en släng av cancer är inte ett giltigt skäl för kroppen att missköta sin träning. Och Nadjas ledsna ögon är inte uppgivna, de är bara trötta på att bråka.

20131116-195725.jpg Dem säger "gör nu som jag säger, vi ödslar bara tid, för vi vet båda två att min hjärna vinner ". Jag är så glad att jag inte är Nadjas kropp, den kommer att lida av sån svår träningsvärk snart 🙂

20131116-200421.jpg (Bild överst från: Famback.bloggo.nu)

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.