Mycket ska hinnas med…

 

 Det är konstigt vad mycket saker som kan hända på nästan en och samma gång. Jag hinner inte med! Eller, jag hinner inte känna att jag njuter av varje enskild liten sak. Igår var vi som sagt på showen “obesvarad kärlek” och jag skrattade mycket. Jag kunde dock inte slappna av helt eftersom mina ben var löjligt trötta efter ett pass med 8*200m och jag var jätterädd för att få kramp i baksidan mitt under föreställningen så jag satt och vred mig hela tiden. Ni vet hur man sitter i sådana teaterstolar: helt ihopkrupen. Precis som på en bio. Inte det bästa för trötta baksidor som bara vill sträcka ut sig. Efter showen var vi bjudna ner till logerna för att träffa Babben och Loa. Jag och Rosy (Loas fru) hade innan showen bestämt att vi skulle överraska Loa med att komma ner till honom när showen var klar för att dricka champagne (som jag fint bytte ut till juice) och äta lite snacks, men någon (nämner inga namn) hade redan avslöjat att vi skulle komma så det blev inte riktigt den överraskning vi hade planerat. Men kul blev det och vi fick äran att träffa charmören Carl Jan. En mycket speciell och underfundig man. Han hade även med sig några trevliga bekanta och vi alla stod där nere och skålade och skrattade åt historier som Loa berättade innan vi åkte hem vid 23-tiden. En väldigt trevlig kväll men jag kände aldrig att jag kom ner i varv eftersom vi fick stressa som tokar efter träningspasset för att hinna till showen innan den skulle börja. Skitful kände jag mig också. Jag fick liksom aldrig riktigt till det varken med sminkningen eller med kläderna. Men vad gör det? Alla andra var så snygga

 Niklas syster Anneli med sin man Zlate är på besök också. De kom igår kväll och vi hann nästan bara säga hej och hejdå till dem innan vi drog till showen. Det kändes ju inte speciellt kul men vi hade bokat in det här sen tidigare så “tyvärr” gick det inte att ändra. Men dem gnällde inte. Artiga som dem är. De har sina tre ungar med sig också annars hade de kunnat följa med på showen. Under dagen idag har jag förstått vilket ofantligt stort tålamod tre små ungar kräver. Anneli är en helt suverän mamma som lyckas hålla koll på alla barnen hela tiden och hinner tillgodose deras behov på samma gång. Jag säger bara att det kommer att dröja innan jag blir mamma!

 

Anna Sunneborn är en driven och energisk tjej! Hon fick en idé om att hon ville starta en egen loppis här på Lidingö och idag hade hon gjort slag i saken. I Hersby skola hade hon lånat en lokal och fixat folk som kom med grejer som dem ville sälja. Jag och Niklas och Bella skulle egentligen också haft ett bord där men vi tyckte att det skulle varit LITE väl själviskt när Anneli med familj skulle komma. Först showen och sen det här. Nej, någon måtta får det vara.

Loppisen blev hur som helst en succé och jag är så imponerad av Anna som har dragit igång detta. Anna får väldigt fint stöd av sin man Mattias som är med henne och stöttar henne i det hon vill. De två är sååå söta tillsammans!

 

 

Nu ska vi åka ner till Gåshaga Brygga och titta lite på vattnet. Barnen har tjatat hela dagen: “Mamma, vi vill se havet! Vi vill se havet! Var är det?!” Haha, de är så gulliga de små liven.

Kräkträning och show ikväll

God morgon och upp och hoppa!

Klockan är 06.20 och mina ögon känns som stora tjocka bollar… jag brukar vara hyfsat pigg när jag går upp med Niklas såhär tidigt på morgonen men jag hade verkligen svårt för att somna igår. Låg och vred mig och tänkte på en massa saker och undrade om jag hade glömt något. Usch vad jag tycker att sånt där är jobbigt. Jag låg och föreställde mig att jag fick avslappnande massage på de ställen på kroppen som jag har mest träningsvärk i. Jag har nämligen inte haft tid att besöka min massör i veckan så det värker extra mycket just nu kan jag säga! Det funkade tills jag kände att jag behövde gå på toa. Då var jag klarvaken igen. Min träningsvärk beror på att jag har sprungit som en jäkla galning de senaste passen, och hoppat mängder med hoppstyrka! Jag hade 8*400m (2*4) med 2 minuters vila för några dagar sen. Det kanske inte låter så mycket men då ska ni veta att jag ALDRIG tidigare har kört längre sträckor än 200m på träning på grund av min skada i knäet som jag har haft. Dessutom är 400 m en sådan distans som nästan alla upplever att de får en aning syra av om man springer i ett någorlunda snabbt tempo vilket gör träningen än mer krävande - men kul! Jag kände mig otroligt nöjd efter passet. Starkare både mentalt och fysiskt. Jag blev alldeles varm och trött och på kvällen gick jag runt som en zombie här hemma. Det är, hur knasigt det än låter, en väldigt behaglig känsla. Jag gillar när jag känner mig nöjd med mig själv. Det är jag säkert inte ensam om

 

Jag har också passat på att fika på Långängen med Fredde. Det är alltid lika mysigt att komma dit och sätta sig i ett hörn och andas in stämningen… Och så fick jag en stor portion med kyckling och bulgur, parmaskinka, fetaostkräm och oliver. Hur gott låter inte det då?! Jag blir nästan sugen på att byta ut min frukost till det nu faktiskt, haha. Jag passade också på att ta lite bilder med nya systemkameran och snacka lite skit med syster Bella som jobbade. Hon försökte som vanligt att pracka på mig (och Fredde också för den delen) en massa kakor och jag fick snällt försöka förklara att jag inte kan äta både paj OCH chokladboll OCH morotskaka om jag vill kunna hoppa på träningen senare den dagen.

 

Framför mig idag har jag två härliga pass med bland annat 8*200m (mycket löpning nu) och hoppstyrka. Senare ikväll är vi ett gäng som ska gå på Loa Falkmans och Babben Larssons show “Obesvarad kärlek” vilket ska bli galet skoj! Jag lärde känna familjen Falkman på precamp till VM så mamma Rosy ska ta hand om oss ikväll. Både Rosy och Loa är två helt fantastiska människor som sprider en massa positiv energi och glädje omkring sig och jag är glad att det var just de som fick följa med till Feldkirch i somras.

 

Nu ska jag ordna min frukost och sen ska jag ringa och väcka Bella. Hon är ledig från sitt jobb idag men ska med och träna dubbelpass. Hon är flitig som myran den där flickan

 Kram till dig!

 

Ps. Niklas valde den gröna Elvine - jackan.