Så tyst det har varit…

… både här på bloggen och omkring mig. Nåja, till och från. När vi inte har spelat spel eller tävlat i medicinboll-kastning på landet. Jag har varit i Dalarna i några dagar och blivit myggbiten. Det är galet härligt att vara “på landet” men jag gillar inte alla smådjur. Lilla Coco var med och sprang runt som en lycklig på den stora gräsmattan… Hon är så söt! Förutom god mat och vila så har det blivit träning också. Givetvis. Jag spöade alla killar där uppe i ALLA kastmoment! Att jag inte kastar 50 meter i spjut är en gåta. Vilken arm jag har! Om jag får säga det själv Och det får jag! Hihi.

Slut på skryteriet.

I morse körde jag ett grymt bra styrkepass och om någon timme väntar ett balans-mage-rygg-häckgång-pass. Jag känner att jag har massor av energi i kroppen! Det är bra det, för imorgon väntar 200 meters-lopp så jag antar att jag kommer att få äta upp min kaxighet då

Jag dricker fortfarande kaffe utan grädde eftersom jag inte har varit och handlat. Jag kanske ska göra det innan passet? Det är skönt att få sådant gjort inför kvällen. Sen kommer jag bara att vilja ligga och slöa.

Det bara regnar och regnar ute… När ska det sluta?

Idag på träningen höll hela Bosön en tyst minut för de drabbade i Norge. Det är så oerhört hemskt och overkligt det som har hänt och jag blir bara ledsen när jag tänker på det. Jag har så svårt att sätta mig in i det faktum att det faktiskt finns människor i vår omgivning som kan göra sådant.

Nu hoppar jag in i duschen. Jag vill vara fräsch till träningen.

Kramar i massor till er

Nadja

En hel månadsrapportering, håll i hatten!

Sitter vid köksbordet och chattar med min syster Paula på MSN… Hon är allt för rolig hon! Hon påstår att det inte finns några vettiga killar alls i det här samhället och jag försöker övertyga henne om att det finns det visst! Antingen så är det för mesiga, snälla och för “på”. Eller så är det för självsäkra, för “svåra” och för dryga. Det är inte lätt att möta hennes krav kan jag lova. Hennes inställning har ingenting att göra med att hon är bitter, även om jag kanske fick det att låta så. Jag tror bara att det är så att hon är för tuff själv. Hon får liksom aldrig något motstånd. Hon har en väldigt rapp tunga den här damen så jag kan förstå att killar backar tre steg när hon sätter igång

Dessutom gav hon mig en liten avhyvling för att jag har varit så dålig på att blogga den senaste tiden och det är därför jag sitter här och skriver nu. Bäst att göra som storasyster säger

Jag har verkligen inte haft mycket tid över den här månaden! Jag har hela tiden tänkt att jag ska sätta mig ner och skriva, eller läsa en bok eller bara sitta och titta ut genom vårt fönster i mysrummet. Men jag har inte känt någon ro. Bara tanken på allt som jag varit tvungen att göra har stressat mig. Men nu är det lugnare och nästa månad ska jag verkligen försöka att uppdatera min hemsida lite oftare. Jag brukar faktiskt lägga in några twitter - inlägg på första sidan med små notiser om vad som händer när jag känner att jag inte hinner skriva allt för mycket här på bloggen…

För en vecka sedan var jag och min sambo på kräftskiva i Jönköping. Det blev en helvild kväll kan jag lova. Och jag är SÅ glad över att jag är nykterist! Bara synen av Niklas dagen efter gjorde mig illamående. Trots att jag såg hur tappert han kämpade med sin huvudvärk så visade jag ingen barmhärtighet utan drog upp honom klockan 09.00 på söndagsmorgonen eftersom vi skulle ut och rida. Han hade aldrig ridit tidigare så ni kan ju förstå vilka förväntningar jag hade inför det som skulle komma!

Till en början gick allting hur bra som helst. Jag tror inte riktigt att Niklas var vid sina sinnens fulla bruk, för tjejen som hade hästarna satte upp honom på en gammal travare som hon själv ALDRIG hade ridit. Och det är inget skämt! Hon sa: “Du får rida Lady. Hon verkar snäll men om jag ska vara ärlig så har jag själv aldrig ridit henne. Jag har bara haft henne i två månader. Säg till om du inte vill så behöver du inte”. Tror ni att Niklas kunde säga nej i det läget? Pha, aldrig! Han satt upp och han överlevde. Han flög visserligen av en gång men det berodde mer på honom själv än på hästen. Jag måste medge att jag var lite nervös där ett tag. En kille som aldrig har ridit förut är verkligen en syn för gudarna. Förlåt hjärtat, men det är sant!

September månad har också inneburit att jag har fått inleda min hårdträningsperiod. GUD som jag har längtat! Nu går jag runt med träningsvärk mest hela tiden. Jag ser otroligt löjlig och stel ut om jag får säga det själv! Jag har svårt att sätta mig ner och när jag väl har satt mig ner så är det tio gånger svårare att resa sig upp. Jag har ont i alla leder och i varje muskel, och jag tycker att det är underbart! Jag har alltid hävdat att man måste vara lite konstig för att hålla på med elitidrott…

Jag har ju redan redovisat för allt det jag pysslade med under min tre veckor (!) långa viloperiod i mitt förra blogginlägg, men jag tror att jag glömde nämna att jag och min sambo var i Norge med vår husbil en vecka. Alla ni som aldrig har varit där - ÅK DIT! Ni som redan har varit där - ÅK DIT IGEN! Och besök trollstigen med de elva serpentinvägarna och den blå lagunen som ligger precis nedanför vid foten av ett berg… allt är sagolikt vackert och harmoniskt. Landskapet i Norge är bland det finaste jag sett… och då har jag ändå varit på Barbados

Jag fick besöka mitt efterlängtade vattenland vilket var galet kul, även om det var lite mindre än förväntat och jag höll på att bita av mig tungan i en av rutschkanorna. Jag jagade får och kor som gick på vägarna framför vår bil och fotade ALLT som gick att fota. Man får ju inte missa något. Eller ännu värre - ångra sig när man kommer hem och undra varför man inte tog fler bilder! Jag tror jag tog sammanlagt 1500 bilder trots att kära Niklas försökte stoppa mig.

 

Jag har också hunnit med att vara kranskulla i Lidingöloppet. Vilken ära det var. Men jag måste säga att jag kände mig ganska löjlig till en början i den där folkdräkten. Jag tog på mig den på fredagen och på lördagskvällen hade jag faktiskt börjat vänja mig en aning. Jag stod framför spegeln och tänkte: “Nja, mjo… du är ganska söt i den här faktiskt Nadja” och jag hade nästan övertygat mig själv om att det var sant när jag träffade min lillebror Adam och lillasyster Bella och de skrek rakt ut tätt följt av ett högljutt skrattande. Dem små kräken! Det mest positiva med klänningen var att jag inte behövde någon som helst tid till att leta upp kläder för dagen. Jag visste direkt vad jag skulle ha på mig. Dessutom måste jag säga att den är OTROLIGT skön att bära och den är finare än de flesta andra folkdräkter. Prova vet jag, den finns på Lidingö Museum

Nej, nu känner jag att tiden rinner ifrån mig. Och jag skriver på tok för mycket i mina inlägg! Jag skriver nästan lika mycket som jag pratar

Ett litet låttips: Winnerbäcks nya “Jag får liksom ingen ordning på mitt liv” är fantastiskt skön! Här har ni länken http://www.youtube.com/watch?v=DUpS7ZChYzo

Nu ska jag dricka en kopp te och skriva träningsdagbok… Imorgon har jag mitt andra spjutpass med min nya spjuttränare Anders Walther. Som upplagt för ännu mera träningsvärk med andra ord.

Nej nummer två, nu får jag väl ändå ge mig

Sov gott inatt. Ett citat att ta med sig in i drömmen: “En väns rätta plats är vid ens sida när man har fel. Vem som helst kan stå vid ens sida när man har rätt.”

Kram på er!

Nadja