Paranormal Activity

I helgen var jag och Niklas på middag hos Björn och Jessica. Det var på tiden kan man säga: det var snart exakt 1 år sedan dem var hemma hos oss på middag och vi har hela tiden sagt att vi “snart ska ses igen”. Men så har saker kommit ivägen. Ja, ni vet kanske hur det kan bli ibland?

Vi började med en god middag och avslutade med en ännu godare efterrätt: hemmagjord chokladmousse med tobleronebitar i och över och färska hallon ovanpå. Mums! Hejdå deff och all världens karaktär säger jag bara Mycket bra gjort Jessica! Kvällen hade kunnat sluta på bästa sätt om det inte vore för att värdparet kläckte idén att se skräckisen Paranormal Activity. Jag vet faktiskt inte varför jag gick med på att se den, för jag vet hur jag fungerar när jag sett en skräckfilm: jag sover med lamporna tända i tre dagar efteråt! Och vill det sig riktigt illa så kan jag inte sova alls. Men vad brydde jag mig om det när jag visste hur kittlande spännande det skulle bli att se den alla fyra. Då skulle jag vara tuff. Då skulle det inte vara någon fara alls. För när vi är fyra så tänker jag att jag är skyddad. Och ingenting kommer åt mig.

Tyvärr så hjälpte inte ens det denna gången. Den där jäkla filmen var sjukt läskig! Nu tror jag att jag är förstörd för livet! Hur ska jag kunna sova med Niklas bredvid mig!? Ni som har sett den förstår vad jag menar. Ni som inte har sett den behöver inte se den. Inte om ni är känsliga i alla fall. När vi kom hem blev det precis så som jag förutspådde: vi somnade med lamporna tända.

En ny vecka har tagit sin början och jag är spänd på vad den har att erbjuda. Jag har några roliga saker att se fram emot som till exempel en middag med en av mina sponsorer, tävlingarna till helgen och att få använda mina nyinköpta skinnstövlar som jag köpte på Saracecilia i Lidingö Centrum. GRYMT Snygga! Ikväll ska jag lägga upp en bild på dem här

See You! Kramar i massor

Nadja

Jag har glömt Winnerbäck!

För guds skull kära vänner! Jag har glömt berätta för er om konserten med Winnerbäck i måndags! Inte för att det egentligen finns så mycket att berätta… det är väl mer att jag verkligen tycker att ni alla borde gå och se honom. Han är TUSEN resor bättre live! Och då fick vi ändå sitta ner hela konserten! Vi hade bokat ståplatser men eftersom den förra konserten blev inställd så hade han nu slagit ihop två stycken och alla vi som hade bokat ståplatser fick sittplatser. Bedrövligt säger jag! Och då skulle ni sett Bella. Hon slet mig i armen hela konserten och sa “Kom nu för faan Nadja! Nu hoppar vi över staketet och springer fram till scenen! Jag tänker inte sitta ner!” Jag och Niklas försökte i alla fall finna oss i situationen men Bella ville INTE! Det var väldigt nära ögat att hon sa upp sin kärlek till lilla Lars där (och den är inte bara stor… den är GIGANTISK! ) 

Lite fina bilder från kvällen tänker jag bjuda på. Håll till godo och ha en skön snöig kväll! 

Julbord och stämning på Långängen

Vilken mysig kväll vi hade igår! Jag, Niklas, Anna, Mattias & Leffe var på julbord på Långängens Gård. Och jag hade träningsledigt så vad passar då bättre än en riktig “svull-dag”? Syster Bella serverade oss under kvällen, maten var fantastisk (som vanligt) och julmusiken i spelaren gav oss den ultimata julstämningen. Jag älskar verkligen julen och allt som hör till den! Jag får sådana lyckokänslor och blir kärleksfull och vill ta hand om allt och alla. Jag kan sitta och titta in i en ljuslåga och tänka mig bort och bli nostalgisk. Jag dricker mängder med te och julmust och vill ha filtar överallt så att jag bara kan rycka till mig en om det skulle behövas. Jag älskar allt vad julpynt heter och skulle med nöje flytta in i en gran om det skulle gå. Tänk att få vakna upp med alla färgglada julkulor och glittrande änglar omkring sig?

 

 

 

Detta ska bara bli ett kort inlägg, för jag har mycket att skriva i min träningsdagbok. Så jag ger er lite bilder från julbordet istället och så hoppas jag att ni alla hade en julig första advent i söndags!

 

 

 

 

 

 

 

Ps. Jag har köpt en julkalender! En sådan där man får choklad i för varje ruta man öppnar… Tillbaka till barndomen och känslan man hade som liten inför julen. Kram till er!

Jobb för tidningen Amelia och hockeymatch

I söndags gjorde jag ett träningsjobb för tidningen Amelia. Superkul fotografering med skön stämning och roliga personer att jobba med. Hur resultatet blev kan ni se den 5 januari i tidning nummer två för året. Vill ni redan nu se lite fler bilder från fotograferingen så kan ni gå in på www.magstarkt.se  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag och Niklas har också hunnit med att gå på hockeymatch! Niklas kommer från Växjö så ni kan ju gissa vilket lag vi håller på. Just det: Växjö Lakers. De vann matchen mot AIK med 2-0.

Nya Sunneborn?

 

 

Jag har försökt agera tränare. Till min sambo Niklas. Ni vet hur killar funkar i allmänhet. De kan allt. Och det de inte kan precis just nu, det kan de om de bara får försöka en gång. Det är en härlig inställning! Jag älskar den! Det är bara det att jag också är en tävlingsmänniska som älskar att anta utmaningar. Så när Niklas självutnämnde sig till Sveriges nästa Sunneborn så var jag inte sen att hänga på. Han är ju snabb och har en bra kropp för längd. Dessutom så hade han fått splitter nya längdhoppsskor från herr Sunneborn själv så allt pekade på att han i alla fall skulle slå mitt rekord på 6.21.

Vi körde uppvärmning. Träning för magen och ryggen och en massa träning för höftböjarna. Sen försökte jag lära honom lite löpskolningsteknik och hur ett uthopp i längden ska se ut. Han klagade lite under tiden eftersom har problem med sina benhinnor och han menade att om resultatet skulle utebli så skulle det bero på detta

Vi började hoppa ut från en 20 cm hög plintdel för att han skulle få lite mer tid i hoppet och kunna sträcka ut benen ordentligt och göra sig lång och stor i uthoppet. Det såg väl okej ut. Förutom att jag tyckte att han landade lite väl fort. Han ville liksom stampa ner landningen. Jag såg hursomhelst att det fanns en viss talang i honom och nu var det dags för första tävlingshoppet!

Jag blev själv helt stirrig och pirrig i magen och ville hem och hämta mina tävlingskläder och spöa skiten ur honom

Förlåt älskling, det är inget personligt.

Det gick inte att ta miste om hur laddad han var inför första hoppet. Han klappade händer och såg nervös ut i sina rörelser… Han hade fått instruktionen om att börja lite lugnt och att ha högsta hastigheten precis innan och ut över plankan. Så kom han i en rasande fart! Han är snabb ta mig tusan! Ut i gropen och ett litet missnöjt “åh!” hördes. Hoppet mättes. Och jag har frågat om tillstånd att skriva ut resultatet som blev 4.65 m. Han gjorde några hopp till och det bästa mätte 4.70 m. Jag tror att vi båda hade tänkt oss 5.00 m men det kommer om han bara får lite mer övning! Bra jobbat hjärtat!

Jaha mina vänner, då ska den här dagen börja! Jag ska alldeles strax iväg och köra ett pass spjut med min nya tekniktränare Anders… Jag känner att jag går mer och mer framåt i den här grenen och jag är såå laddad inför lägret i Sydafrika där jag ska få kasta utomhus!

Må gott och gör en massa roliga saker! Vi hörs snart igen. Kramar Nadja

Där stod vi med långa näsor…

Glada i hågen, laddade till tusen, förväntansfulla och sjukt förberedda för den bästa konserten på hela året tog vi bilen till Gärdet och parkerade för att fortsätta resan med tunnelbana ut mot Globen. Syster Bella hade rödvinsläppar och glänsande ögon och var ovanligt (?) stirrig och energisk. I kontrast till detta, Niklas, lugn som en filbunke men med ett tappert försök att hänga med i tempot. Jag själv en aning trött efter hårda träningspass men med tusen stora fjärilar i min mage och med en ond föraning: att allting skulle bli inställt. Hemsk tanke. Men jag fick den redan på morgonen när jag stod och diskade och när Bella sa att basisten i bandet hade varit sjuk dagarna innan vår konsert så tänkte jag: “Shit! Jag är en liten minihäxa! Jag har alltid vetat det!” Bella tillade dock snabbt att nu skulle allting vara ok och Winnerbäck skulle upp på scen. Vi fortsatte vår resa. Vi gick armkrog alla tre mot rulltrappan och nynnade lite Winnerbäck och njöt av alla människor omkring oss som vi visste delade vår passion för Lasse och hans låtar. När vi kommer upp och ska gå ut möts av att det står en folksamling vid dörrarna som högljutt pratar i mobiltelefonerna och en massa ledsna ansiktsuttryck. Bella märkte ingenting utan fortsatte att skutta fram på lyckliga ben.  Jag såg vita lappar på alla väggar och petade Bella på axeln. “Bella, det är inställt!” Hon hörde ingenting först. Reagerade inte för fem öre. “Bella! Kolla lapparna då!” Förlåt om jag skriver att jag skrattade, men jag kunde inte göra annat när hon vände sig mot mig med en totalt förkrossad min. “Vilket datum är det?!” frågade hon och flämtade. “Det är den 8:e” sa jag och Niklas i kör. Alltså, om ni inte har träffat Bella någon gång så är det svårt att försöka förklara hur roliga former hennes ansikte kan ta. Så fort hon känner något så visar hon det med ögonen, munnen och näsan. Det är det som är det komiska i allt det här. Hon är som en liten seriefigur. “Jag hatar Lasse” vrålade Bella med gråten i halsen. “Tänk om jag hade tagit ledigt från jobbet för det här! Va?! Då hade han fått betala min lön! Jag säger bara det!”. Trots att vi visste att det inte skulle bli någon konsert så gick vi bort mot ingången. Niklas gick fram till informationsdisken för att kolla att lapparna verkligen stämde. Han kom tillbaka till oss och sa “Svinet har kommit till honom”. Både Bella och jag skrattade till av kommentaren. Det var ju faktiskt lite kul sagt. Bella sa upp sin kärlek till Lasse och vi åkte hemåt molokna och svärandes över att vi hade berövats vår efterlängtade upplevelse.  

Nytt datum för konserten blir den 14:e december. Då stänger för övrigt Bosön sin anläggning i en månad för att lägga nya banor. De blir mörkblå och blå om vartannat. Och Mondo för hela slanten. Underbart! Jag funderar på att åka ner till Karlskrona en vecka då för att kunna träna på bästa sätt. Om jag är kvar i Stockholm kommer jag att behöva åka ut till Sätra varje dag och det har jag inte riktigt lust med. Den 28:e december behöver jag dock inte tänka mer för då drar vårt lilla träningsgäng till Sydafrika! Jag, Bella och Leffe. Det ska bli en sjukt kul resa och förutsättningarna för perfekt träning är grymt bra har jag hört av mina landslagskompisar.

Okej mina vänner. Nu ska jag duscha och sätta på mig vardagskläder. Sen ska jag åka till Bella som jobbar på Långängens Gård för att döda några timmar med fika och skrivande i min träningsdagbok. Om ni inte har varit där så kan jag varmt rekommendera det stället! Levande ljus, mysiga krypin, obeskrivligt god mat och fin service (givetvis!)

 

 

Hoppas det går bra för er alla med vad ni än pysslar med!

Stora kramar Nadja

Vilken jacka?

Igår sa min tränare Leffe till mig: “Nadja, nu har du två dagar av vila. Se nu till att vila också. Hitta inte på en massa konstigheter och slösa inte bort din energi.” Det är inte så att jag inte lyssnar på min tränare och att jag inte med mitt eget intellekt förstår att jag behöver vila kroppen, det är bara det att det finns andra människor i min omgivning som kräver sin dos av uppmärksamhet och kärlek av mig. Som till exempel min kära sambo. Och idag var uppgiften att hitta en vinterjacka till honom vilket resulterade i att vi gick sex (!) timmar i köpcentrumet i Täby… Vi kan göra en överenskommelse och kalla det aktiv vila?

Nu har vi bara ett problem kvar. Vi hittade TVÅ vinterjackor och vi kan inte bestämma oss för vilken som är finast. Vill ni hjälpa till?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ha en skön lördag allesammans! Nu ska vi göra varma mackor

Kram!

Ps. Vi kan också hålla våra tummar för syster Bella som är på casino med sin dejt Fredrik.

Ingen rubrik kan täcka allt detta

Sitter här hemma i vårt mysrum och jag håller på att frysa ihjäl. Vart kommer kylan ifrån? Jag har två tröjor på mig och en övertröja OCH en filt och jag är fortfarande kall! Jag kan ju lova er att det inte handlar om att jag har för lite underhudsfett, efter all det skräp jag har ätit den senaste tiden så rullar jag snart fram. (Jag vill inte se en enda kommentar om ämnet från dig mamma nu när du vet hur det verkligen ligger till).

Veckorna har flugit förbi och jag är mitt uppe i min hårdträningsperiod. I somras trodde jag aldrig att jag skulle komma hit. Det kändes så avlägset. Jag tränar på väldigt bra och känner mig mycket starkare nu än jag gjorde vid samma tid förra året. Jag märker att kroppen har anpassat sig till hårdare träning och att den är mer förberedd nu än tidigare. Det ska bli kul att se hur utvecklingen blir i vinter!

I ett av mina tidigare blogginlägg berättade jag att jag fick den stora äran att vara kranskulla på Lidingöloppet. Jag har samlat mod i flera veckor nu och tänker faktiskt lägga ut en bild på mig själv i folkdräkt! Kan ni tänka er? Nej, klart ni inte kan. Men jag chockar gärna.

Förra helgen var stora delar av friidrottsgänget ute på lite partaj. Vi var först hemma hos “slangen” och sedan åkte vi in till “V” för vidare dans och galenheter. Jag vet att många tror att friidrottare är tråkiga människor och att vi aldrig släpper loss. Men när vi inte har någon träning och när vi har utrymme att vara lite mer oseriösa än vanligt (nu menar jag INTE att folk som är ute och festar är oseriösa!) så släpper vi loss vildkatterna inom oss och allting runt omkring oss lyser upp. Vi kan faktiskt också vara vakna till solen skiner upp i öster och vi kan göra nattliga “restaurangbesök” i form av McDonalds. Inte för att det händer sådär super ofta men när det väl händer så känns det desto roligare och allting vi gör blir lite mer överdrivet. Om jag nu får lov att tala för oss alla?

 

 

Min mammas sambo Allan fyllde år i söndags och det firade vi med en brunch på Villa Källhagen. Tränaren Leif med sin dejt Ewa var också med och gud så trevligt det var. Men oj så mycket godsaker det fanns! Och så synd att min karaktär har gått i dvala. Men den kommer att behövas mycket i sommar så det är lika bra att den får vila lite och samla sina krafter. Kvällen innan var vi ute en sväng på Sturehof men vi upptäckte ganska snabbt att vi inte hade så kul och alla ville åka hem igen. Trots att vi bara var inne i stan i ungefär en och en halv timme så hann jag med att ta över 50 kort! Är inte det bra så säg? Jag borde jobba som fotograf vid sidan om träningen.

 

 

Den här årstiden brukar alltid göra mig väldigt trött. Jag tycker att jag vill sova hela tiden. Det är dumt att pressa sin kropp för mycket på alla plan, jämt. Så därför ska jag göra som kroppen vill och gå och lägga mig en timme.

Läste en artikel idag i Lidingö Tidning om ett tjejband som heter Ladylike och som hade en väldigt rolig slutkommentar till en fråga de fick. Den ena tjejen började med: “Om man gapar efter mycket…” varpå den andra tjejen fyllde i “… så kan man inte svälja!”.

Med önskan om en superskön dag! Kramar Nadja

En hel månadsrapportering, håll i hatten!

Sitter vid köksbordet och chattar med min syster Paula på MSN… Hon är allt för rolig hon! Hon påstår att det inte finns några vettiga killar alls i det här samhället och jag försöker övertyga henne om att det finns det visst! Antingen så är det för mesiga, snälla och för “på”. Eller så är det för självsäkra, för “svåra” och för dryga. Det är inte lätt att möta hennes krav kan jag lova. Hennes inställning har ingenting att göra med att hon är bitter, även om jag kanske fick det att låta så. Jag tror bara att det är så att hon är för tuff själv. Hon får liksom aldrig något motstånd. Hon har en väldigt rapp tunga den här damen så jag kan förstå att killar backar tre steg när hon sätter igång

Dessutom gav hon mig en liten avhyvling för att jag har varit så dålig på att blogga den senaste tiden och det är därför jag sitter här och skriver nu. Bäst att göra som storasyster säger

Jag har verkligen inte haft mycket tid över den här månaden! Jag har hela tiden tänkt att jag ska sätta mig ner och skriva, eller läsa en bok eller bara sitta och titta ut genom vårt fönster i mysrummet. Men jag har inte känt någon ro. Bara tanken på allt som jag varit tvungen att göra har stressat mig. Men nu är det lugnare och nästa månad ska jag verkligen försöka att uppdatera min hemsida lite oftare. Jag brukar faktiskt lägga in några twitter - inlägg på första sidan med små notiser om vad som händer när jag känner att jag inte hinner skriva allt för mycket här på bloggen…

För en vecka sedan var jag och min sambo på kräftskiva i Jönköping. Det blev en helvild kväll kan jag lova. Och jag är SÅ glad över att jag är nykterist! Bara synen av Niklas dagen efter gjorde mig illamående. Trots att jag såg hur tappert han kämpade med sin huvudvärk så visade jag ingen barmhärtighet utan drog upp honom klockan 09.00 på söndagsmorgonen eftersom vi skulle ut och rida. Han hade aldrig ridit tidigare så ni kan ju förstå vilka förväntningar jag hade inför det som skulle komma!

Till en början gick allting hur bra som helst. Jag tror inte riktigt att Niklas var vid sina sinnens fulla bruk, för tjejen som hade hästarna satte upp honom på en gammal travare som hon själv ALDRIG hade ridit. Och det är inget skämt! Hon sa: “Du får rida Lady. Hon verkar snäll men om jag ska vara ärlig så har jag själv aldrig ridit henne. Jag har bara haft henne i två månader. Säg till om du inte vill så behöver du inte”. Tror ni att Niklas kunde säga nej i det läget? Pha, aldrig! Han satt upp och han överlevde. Han flög visserligen av en gång men det berodde mer på honom själv än på hästen. Jag måste medge att jag var lite nervös där ett tag. En kille som aldrig har ridit förut är verkligen en syn för gudarna. Förlåt hjärtat, men det är sant!

September månad har också inneburit att jag har fått inleda min hårdträningsperiod. GUD som jag har längtat! Nu går jag runt med träningsvärk mest hela tiden. Jag ser otroligt löjlig och stel ut om jag får säga det själv! Jag har svårt att sätta mig ner och när jag väl har satt mig ner så är det tio gånger svårare att resa sig upp. Jag har ont i alla leder och i varje muskel, och jag tycker att det är underbart! Jag har alltid hävdat att man måste vara lite konstig för att hålla på med elitidrott…

Jag har ju redan redovisat för allt det jag pysslade med under min tre veckor (!) långa viloperiod i mitt förra blogginlägg, men jag tror att jag glömde nämna att jag och min sambo var i Norge med vår husbil en vecka. Alla ni som aldrig har varit där - ÅK DIT! Ni som redan har varit där - ÅK DIT IGEN! Och besök trollstigen med de elva serpentinvägarna och den blå lagunen som ligger precis nedanför vid foten av ett berg… allt är sagolikt vackert och harmoniskt. Landskapet i Norge är bland det finaste jag sett… och då har jag ändå varit på Barbados

Jag fick besöka mitt efterlängtade vattenland vilket var galet kul, även om det var lite mindre än förväntat och jag höll på att bita av mig tungan i en av rutschkanorna. Jag jagade får och kor som gick på vägarna framför vår bil och fotade ALLT som gick att fota. Man får ju inte missa något. Eller ännu värre - ångra sig när man kommer hem och undra varför man inte tog fler bilder! Jag tror jag tog sammanlagt 1500 bilder trots att kära Niklas försökte stoppa mig.

 

Jag har också hunnit med att vara kranskulla i Lidingöloppet. Vilken ära det var. Men jag måste säga att jag kände mig ganska löjlig till en början i den där folkdräkten. Jag tog på mig den på fredagen och på lördagskvällen hade jag faktiskt börjat vänja mig en aning. Jag stod framför spegeln och tänkte: “Nja, mjo… du är ganska söt i den här faktiskt Nadja” och jag hade nästan övertygat mig själv om att det var sant när jag träffade min lillebror Adam och lillasyster Bella och de skrek rakt ut tätt följt av ett högljutt skrattande. Dem små kräken! Det mest positiva med klänningen var att jag inte behövde någon som helst tid till att leta upp kläder för dagen. Jag visste direkt vad jag skulle ha på mig. Dessutom måste jag säga att den är OTROLIGT skön att bära och den är finare än de flesta andra folkdräkter. Prova vet jag, den finns på Lidingö Museum

Nej, nu känner jag att tiden rinner ifrån mig. Och jag skriver på tok för mycket i mina inlägg! Jag skriver nästan lika mycket som jag pratar

Ett litet låttips: Winnerbäcks nya “Jag får liksom ingen ordning på mitt liv” är fantastiskt skön! Här har ni länken http://www.youtube.com/watch?v=DUpS7ZChYzo

Nu ska jag dricka en kopp te och skriva träningsdagbok… Imorgon har jag mitt andra spjutpass med min nya spjuttränare Anders Walther. Som upplagt för ännu mera träningsvärk med andra ord.

Nej nummer två, nu får jag väl ändå ge mig

Sov gott inatt. Ett citat att ta med sig in i drömmen: “En väns rätta plats är vid ens sida när man har fel. Vem som helst kan stå vid ens sida när man har rätt.”

Kram på er!

Nadja

Hur man vilar utan att vila

 

Jag vet att det inte alls är fint. Men jag bara måste få skryta lite. Jag har varit så sagolikt duktig! JAG HAR NÄMLIGEN RENSAT ALLA KLÄDGARDEROBER I HELA LÄGENHETEN! Jag har sorterat, vikt ihop och slängt i flera, flera timmar. Ja, jag har mycket kläder

Det mesta är tråkigt nog träningskläder men ändå. Jag har i alla fall alltid något att sätta på mig.

Att jag har så mycket tid över beror på att jag har min årliga träningsvila. Och jag tycker att jag utnyttjar den på bästa sätt. Eller vad säger ni? Hör på det här:

 

 

Ett. Jag har varit ute och dansat två kvällar i rad! Det händer ALDRIG i vanliga fall. Min syster är fortfarande i chocktillstånd och kommer nog inte att återhämta sig förrän det börjar lida mot jul… Ni skulle sett hennes min när jag frågade henne om hon ville hänga med mig ut. Hon bara stod och gapade, ögonen var stora som golfbollar och det glittrade konstigt om dem. Jag höll på att ångra mig - hon såg för fasen helt tokig ut - men då började hon skrika glädjeskrik och gjorde någon konstig dans och sen var det puss och hej och full fart mot klänningarna i garderoben. Jag fattade att kvällen skulle bli helvild. Drack fyra koppar kaffe och åt godis i en hiskelig fart (måste ju bli hög på något). Vi hämtade upp min friidrottskompis Challe och sen bar det iväg mot storstaden. Och oj så skoj vi hade! Hade jag inte varit elitidrottare så tror jag att festprinsessa hade passat mig. Om jag hade fått ha den titeln och fortfarande vara nykterist vill säga.

Två. Jag och min pojkvän Niklas har tok-shoppat (som om att vi behövde mer kläder!). Vi handlade två par skor var, byxor, tröjor och jag en kavaj. Vi gick runt i flera timmar och jag blev nästan mer trött än Niklas denna gången. I vanliga fall är det alltid han som brukar säga att “det räcker nu” och “dags att åka hem” men jag fick se mig slagen för en gångs skull.

Hade jag inte varit elitidrottare, och om jag inte hade fått bli festprinsessa på grund av det där med bristen på alkoholkonsumtion i mitt liv så hade jag lätt blivit shoppoholic!

Tre. Impulsiviteten och spontaniteten har fått en betydande plats i mitt liv igen! Hurra! På bara några minuter bestämde jag mig för att jag ska åka ner och hälsa på min syster som bor i Lund. Hon har bott där ett bra tag och jag har inte ens sett hur hon bor. Inte ens på bild. Inte ens när jag var i Malmö för att tävla i SM. Jag har knappt fått det beskrivet för mig. Jag är en dålig syster. Så, nu på tisdag ska jag döva mitt dåliga samvete och gottgöra min kära syster Bissan. Det är väl inte direkt bara för det som jag åker ner… men det lät ganska bra

Fyra. Den lite lugnare delen av min viloperiod har också fått utrymme att bli planerad. Jag och Niklas ska till Norge med nyinköpta husbilen och jag har önskat mig ett besök på ett av Norges största vattenland (fick inte bada när jag var på precamp i Feldkirch så det tar jag igen nu!). Sen vill jag stå längst ut på en klippa och skrika ut ett sådant där vrål som man bara ser folk göra på TV… Är det någon som har gjort det någon gång?

Fem. Min coach Leffe har varit här på fika och vi har gått igenom VM och planerat lite inför min kommande hårdträningsperiod. Direkt efter VM så trodde jag att jag aldrig mer skulle kunna idrotta. Jag kände mig så tagen och trött och arg och tömd (hrm… ursäkta min beskrivning men den var nödvändig). Som tur väl var så vaknade jag en dag och allt det gamla var tillbaka! Jag har aldrig känt mig mer motiverad än nu! Jag har aldrig känt mig starkare och mer villig att ge mig hän åt all den hårda träning som väntar runt hörnet! Det ska bli helt fantastiskt underbart och jag känner verkligen att jag har vuxit som idrottskvinna efter erfarenheterna jag fick på VM.

Sex. Att komma hem efter en månad på resande fot är rena mardrömmen för den som inte gillar att tvätta. Det skulle kunna vara jag, men jag har faktiskt lärt mig att gilla att springa upp och ner för trapporna och fram och tillbaka genom långa korridorer (vår tvättstuga ligger längst bort i ett annat hus). Öh, ni behöver inte sätta morgonkaffet, mellanmålet eller kvällsfikat i halsen. JAG SKÄMTAR. Gode min tid.

Jag skulle kunna fortsätta räkna upp saker såhär till dess att jag hade fått skriva ut Hundra. (skröt jag precis igen?) men jag tror att jag hade tappat er kära läsare längs vägen då…

Det var Finnkampen i helgen och både killarna och tjejerna vann, på både senior och ungdomssidan! Det är ju ofattbart bra

Nu är det kallt här i lägenheten. Jag har fönstret bakom mig öppet… man märker verkligen att det börjar bli höst ute. När vinter kommer ska jag trotsa den och göra som Winnerbäck sjunger: “jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt, jag är så trött på alla mail och koder”.

Jag önskar oss alla en bra start på veckan!

Stora kramar,

Nadja -Nadjis - Tiger - Muffis

Ps. Jag glömde en fest: Pumafesten på VM. Det ger mig TRE fester denna månad. Hur många har du Bella? Torris

Nästa sida »