Jag har sällskap

Guuuud så kul det är att träna när min syster är med mig!! Mycket roligare än att träna själv. Och Bissan är så jäkla rolig och spontan så hon hänger med på allt jag gör

Idag sprang hon nästan ifrån mig på 200 meter. Vilka sjuka kliv hon har den tjejen. Det är så himla synd att hon slutade träna när hon var ung. Hon sprang 800 meter och hoppade lite men slutade när hon var i 14-15 års åldern.

Efter träningen åt vi en god och lunch på Bosön. Och om vanligt fick jag skratta mycket. Det är bra för mina magmuskler

Innan träningen berättade jag för henne vad vi skulle göra och hon sa: “Men sluta! Då måste jag ju göra allt det där. Säger någon åt mig att hoppa så hoppar jag. Jag kan inte banga”. Haha, det där är härligt! För så funkar nästan jag också när det gäller träning. Det är därför det blir extra jobbigt när man ska göra något som redan är jobbigt. För jag gör alltid allt utan att fuska. Vi hade 40 min distans idag och under tiden så sa hon: “Jag pallar inte mer. Nu ger jag upp”. Men så fortsatte hon ändå hela passet. Det är en skada vi har i familjen Casadei Vi tillåter inte oss själva att ge upp.

Nu är vi hemma en snabbis och duschar. Jag har ett pass till idag och ska försöka vila lite. För kvällen har vi inte bestämt någonting men jag hoppas att vi tar oss in mot stan. Jag känner för att vara lite spontan! Jag känner för att vara galen och göra saker som jag inte brukar göra. Ge mig tips!

Bissan sitter och målar naglarna och tror tydligen att hon ska få ett ragg på det sättet. Om hon bara visste att hon målar dem förgäves

Nehe mina vänner, min tur att duscha. Ooooooh, så länge jag ska duscha!

Kramar från en glad

Nadja

Jag vet att jag är seg

Mina hörlurar spelar så högt att jag glömmer allt omkring mig. Jag känner mig ensam trots att jag har sällskap. Det känns som när man var liten och alla såg att man gömde sig under bordet men man kände sig ändå så skyddad och osedd.

Min syster Bissan är på besök och vi har SÅ MYSIGT. Ikväll har vi spelat musik för varandra i min säng. Vi dansade och sjöng med och utan att säga ett ord så förstod vi att vi båda tänkte på gamla minnen, barndomen och framtidsdrömmar. Jag älskar att ha min syster på besök. Jag blir så lugn och behöver inget annat. Jag kan vara mig själv och vi skrattar så mycket. I henne ser jag så mycket av allt jag har i gjort i livet. När jag träffar henne så blir jag så nostalgisk. Hon brukar berätta hur hon har sett på saker som har hänt i mitt liv och då låter det alltid så annorlunda jämfört med hur jag själv minns allting. Det är spännande. Idag pratade vi om min flytt upp hit till Stockholm. Hur jag ordnade allting själv, utan mina föräldrars hjälp. Jag tror knappt att de märkte att jag flyttade Jag hade coach Leffe som hjälpte med boende här uppe men allting som hade med flytten att göra fick jag ordna själv; transport, packning, släp. Bissan sa att jag fixade det eftersom jag alltid hade så många vänner. Jag kunde alltid “dra i någon tråd och få allting fixat” sa hon. Det var något som jag hade glömt nu. Jag har glömt att jag ALLTID hade människor omkring mig och jag hade alltid någon att be om hjälp.

Vi pratade om när jag bodde i en pytteliten etta på Björkholmen och där Bissan och hennes kille bodde på min soffa i ett halvår. 27 kvadratmeter kärlek. Aldrig har jag mått bättre Tydligen störde jag mig på att de aldrig plockade undan efter sig men det har jag glömt idag. Jag jobbade hos min mamma och pappa på deras golfkrog “Cafe Casadei” och kom alltid hem med mat till Bissan som inte hade något att göra och bara låg på soffan. Vi skrattade åt minnet och hon fortsatte att berätta sina minnen från saker som vi har upplevt.

Jag fyller år den 3 april. Då önskar jag mig en tillbakablick på hela mitt liv. Jag vill se om allt, som en film. Jag vill verkligen titta för jag vet att jag kommer att skratta så gott och jag kommer att få se så många härliga människor igen. Är det någon som kan ge mig det jag önskar mig ? Från och med idag så ska jag börja spela in mer och mer saker från mitt liv. För jag vet att jag kommer att vilja titta på det om några år.

Så, ska jag berätta lite om min träning också kanske ?

Idag har jag haft TRE pass. Jag började morgonen med att åka till min bakside-expert Askling. Där var jag en timme innan jag stack till min sjukgymnast Anna på Bosön. Hon mosade mig som vanligt men ikväll har jag i alla fall sluppit febern

Jag däckade en timme mitt på dagen och stack till mitt tredje pass vid 17-tiden. Löpning stod på schemat och GUD SÅ KUL DET VAR!!! Jag sprang 2*300 meter och 2*200 meter och jag kände mig så lätt och enkel. Baksidan kände jag inte av alls. Så otroligt skönt och roligt. Imorgon ska jag få prova att jogga en längre sträcka. Jag tror att det kommer att kännas hur bra som helst.

Just nu sitter vi i mina mysfåtöljer och jag är sugen på en kopp te. Jag kanske ska säga till syster att hon också är sugen ?

Hur som helst är jag trött efter en dag med full rulle hela tiden så jag ska snart gå och lägga mig.

Godnatt till er. Ta hand om er och era minnen.

Nadja ( & Bissan  )

Skönt i sängen

Jag är träningsledig och ligger i min säng och leker med fotografier från åren som har gått. Jag gör bildkollage och förstorar och förminskar så gott jag kan. Det är kul med bilder. Det vet ni att jag tycker. När jag fyller år i april önskar jag mig ett nytt objektiv och en Mac dator så att jag kan redigera mina bilder på bästa sätt. Så, nu vet ni det också
Gud, så vass jag är på att framföra saker .

Idag händer just ingenting. Jag tror att jag ska åka till Bosön och sätta mig med min dator i cafeterian en stund men något annat har jag inte planerat. Det känns som om att jag behöver städa också men idag lockar det inte alltför mycket…

Något som lockar däremot är att få åka hem till familjen i Karlskrona… Jag saknar dem verkligen och jag känner mig mer och mer ensam utan dem. Som tur är så har jag ju Bella här men det är inte alltid som hon har tid med mig Hon har fullt upp med att planera sin garderob, sitt liv och sin framtid med sin pojkvän. Å andra sidan så har vi börjat träna tillsammans tre gånger i veckan så jag får träffa henne mer nu än tidigare.
Det är jag glad för :-*

Om jag skulle försöka sova lite nu ? Jag blir trött när jag är inaktiv.

Hej och hå på ett tag.
Nadja

Snabb och rolig dag

Godkväll !

Ligger i sängen och känner mig speedad. Egentligen är jag oerhört trött men jag var just hos syster och hennes pojkvän och fick en sen kopp kaffe vilket märks nu. Jag har helt plötsligt massor av energi men jag känner att jag är trött i både kropp och själ.

Idag har varit en bra träningsdag. Alltså även en bra dag i största allmänhet. När träningen går bra så mår jag bra

Första passet blev kaststyrka och spjut led Anders och vi var båda två lika nöjda när vi var klara. Idag hade jag känsla i kastningen Innan andra passet återhämtade jag mig i bastun i 40 min. Det kan jag lova att jag behövde! Jag var nästan gråtfärdig när jag la mig där inne men efteråt kändes allt mycket bättre… Tog en fika med Gunsa innan vi gick ner i hallen och jag körde pass två. Häckövningar, mage, rygg och vattenlöpning blev det. Skönt! Åt som en häst på middagen! Jag behövde verkligen energi.

Hittade bilden nedan på Facebook. Jag vet inte vart den kommer ifrån men gubben är alltså 91 år gammal! Är det inte helt jäkla galet ?!??

Nu ska jag sova. Imorgon har jag två roliga, viktiga pass till.

Godnattkramar
Nadja

Titt ut!

Snälla, var inte arga på mig. Jag vet hur dålig jag har varit med uppdateringar… Inte ens efter tävlingen hörde ni ett pip från mig. Men det har sina förklaringar. Jag blev så trött och hade så mycket att göra plus att jag blev superfokuserad på att fixa till min baksida så jag glömde helt bort att skriva här.
När jag skriver “fixa till min baksida” så betyder det att jag fick en LITEN bristning i upphoppsbenet, dvs höger ben, i mitt sista hopp i tävlingen. Röntgen visar att den är 4 cm lång och sitter på ett “perfekt” ställe så jag kommer tillbaka snabbt
Att jag fick bristningen var egentligen inte SÅ konstigt när jag tänker på det i lugn och ro så här någon vecka efter. Jag har bara hoppat TRE fulla hopp på lång ansats sedan knäoperationerna för 1,5 år sedan och jag har inte kört nämnvärt mycket snabbhet. Jag var helt enkelt inte redo för 6 st hopp . Men det märkte jag inte när jag höll på för då var jag bara så lycklig över att vara igång igen. Visserligen kände jag redan efter två inhopp att jag tappade kraft och energi och jag sa skämtsamt till mina medtävlande att jag redan var helt slut så mycket skämt var det nog inte ändå MEN ! Nu till det roliga! Jag är OERHÖRT nöjd och glad för min hoppning! Jag kände att jag var på G i många av hoppen och ett av dem som jag hade en tå övertramp på var riktigt långt. Så jag känner mig helt lugn. Jag känner mig så glad och på hugget och jag gick på min “rehab” redan på måndagen efter helgen jag körde en tuff vecka med all träning som jag kunde göra och jag känner mig i bra form. Jag är otroligt tacksam över att jag fick hoppa de där fem hoppen för de gav mig självförtroende och ett kvitto på att jag har allting i mig!

Nu sitter jag efter ännu ett tung pass och försöker att lugna ner mig och andas för en stund.

Tack Malin för din kommentar här på bloggen ! Försökte svara på den men det är något krångel med hemsidan till och från.. Jag önskar dig lycka till i längd på SM!

Okej vänner… Nu ska jag vara ensam en stund.
Kramar till er !
Nadja

Idag tävlar jag igen!

Goooooooooooodmorgon!

Sitter i köket med en kopp te. Känner mig lugn men pirrig.
Längtar tills jag får stiga in på Örebros arena och göra min comeback!
Det ska bli så jävla jävla kul!!

Jag skriver och berättar hur det har gått efteråt.

Kramar så länge
// Nadja

Pratat med mamsen och längtar till lördag

Har precis avslutat ett halvtimmes långt samtal med min kära mamma. GUD så roligt det är att snacka med henne! Jag blir verkligen på bra humör. Idag berättade hon så fint att hon fyller 50 år nästa år och då önskar hon sig banne mig inga tråkiga prydnadssaker eller kläder. Nejdå, hon ska ha en engelsk bulldogg (ja, det stavas med två G för den som undrar. Har googlat). INGET annat är okej.

“Slösa inte pengarna på massa annat onödigt som jag ändå inte vill ha” var hennes kommentar. Nehe, det är väl bara att börja spara då. Fin stamtavla ska den ha också. För hon ska kunna avla på den. Jajjemen.

Nu sitter jag här i mitt nystädade kök och känner mig på bra humör. Det enda som saknas är lite musik. Jag vet bara inte vad jag ska spela för jag har börjat att tröttna på min egen spellista på Spotify.

Idag har jag varit hos sjukgymnast Anna. Hon kollade min fot som fortfarande är svullen i leden efter getingsticket. Men hon tror inte att det ska vara någon fara för tävlingen. Det enda som stör är att det smärtar och jag kan inte riktigt trycka ifrån i löpsteget. Men det positiva är att det inte är upphoppsfoten så då spelar det mindre roll för nu är jag sååååååå sugen på att komma igång

Jag ska inte bli för långrandig… för jag ska krypa ner i sängen och ringa ett samtal och spela wordfeud istället

Ni får mer uppmärksamhet imorgon, eller någon helt annan dag

Kram så länge // Nadja

Bella kör slut på mig!

Vilken bra träningsdag jag har haft idag! Vilken bra dag överhuvudtaget. Jag har fått så mycket gjort och jag hoppas att det kommer att innebära att jag sover som en stock hela natten. De dagar då jag har varit ineffektiv och bara slappat ger mig alltid skuldkänslor och då har jag svårt för att somna på kvällarna. Men när allt går i ett, som idag, då sover jag med gott samvete

På morgonen körde jag ett superbra pass med lillasyster Bella. Det blev mage, rygg, vrister och sjukgymnaststretch ( = JOBBIG STRETCH) innan vi avslutade i vatten med snabbhet. Vi körde 4*4*15 sekunders löpningar. Med 15 sekunders vila. Jäklar vad vi flåsade. Men idag var det kul, för jag hade någon som flåsade med mig

Efter träningen körde jag Bella in till stan och blev kvar där för att uträtta några ärenden. SHIT, så nöjd jag var när jag körde hem mot Lidingö igen. Tänk så enkelt det är att göra sig själv tillfredsställd ibland. När jag kom hem stupade jag i säng. Det var inte alls meningen men jag slogs av en plötslig trötthet. Jag sov en timme och när jag vaknade hade jag ingen aning om vart jag befann mig. Vilken läskig känsla! Har ni varit med om det någon gång? Jag visste inte om jag drömde eller var vaken och jag visste inte varför jag hade somnat från första början. Jag hade ingen aning om vad klockan var och när jag kollade på mobilen så fattade jag inte om det var natt eller morgon eller eftermiddag. Sjukt obehagligt. Jag behövde uppenbarligen vila ut lite. Haha, det tar på krafterna att göra annat än att träna på dagarna

Jag åt sedan ett mellanmål och åkte mot Bosön. Kvällspasset blev ett sånt där “jaha-pass”. Jag ska inte belasta foten som jag fick ett getingstick i sista dagen i Sydafrika så vi undviker att springa på den för att den värsta svullnaden i leden ska lägga sig. Och för att jag ska kunna tävla någorlunda smärtfritt på lördag. Ja, ni läste rätt. JAG SKA TÄVLA. Men det berättar jag mer om imorgon. Jag känner att det kräver sitt alldeles egna inlägg. Åter till träningen… så, eftersom jag inte ska springa på foten i onödan så blev det mage och överkropp. Imorgon ska jag testa av min längdansats inför lördag så det var bra att vi körde lugnt nu på kvällen. Det ska bli kul med längdträning!

Nu är jag jättetrött igen och ska gå och lägga mig. Jag kanske twittrar något från sängen

Kramar till er till vi hörs igen // Nadja

Minnen från förr

Rotade precis fram minnen från mitt liv. Fem, åtta och tio år gamla minnen. Jag hittade två dagböcker, mängder av vykort, tidningsartiklar och brev till mig själv från mig själv. Jag skulle egentligen ha städat men blev sittande i en mysfåtölj och började kolla igenom mina fynd.

Brukar sådant där kännas konstigt för er också? Konstigt, men på något sätt också oerhört lugnande. Så orolig jag var även då, och se, så bra allt har blivit. Mina texter vittnar om att jag ofta var ledsen och orolig. Jag hade många vänner och skrattade mycket men satt också ofta ensam och funderade och skrev. Jag var inte heller rädd för att erkänna min sårbarhet. Jag skrev ut den hela tiden i de texter som jag publicerade. Det gör mig stolt idag. Tänk att jag vågade och inte brydde mig ett dugg om vad andra skulle tycka eller tänka. Men som ordspråket säger: ”Det är lätt att vara modig om man inte är rädd”. Jag tänkte förmodligen inte på samma sätt som idag och därför kunde jag också agera på ett helt annat sätt.

Jag började förstås att gråta när jag läste några av texterna. Speciellt brev från personer som har betytt mycket för mig genom åren. Ibland förvånar jag mig själv genom att jag tänker så positivt och ”rätt” i situationer och då frågar jag mig alltid varifrån jag har fått det. Nu vet jag. Jag har matats med bra tankar sedan jag var liten. Alla dessa brev från betydelsefulla människor som har varit till MIG. Det är klart att det har färgat mig. Det är väl klart att det har satt sig i mig. Jag har ju inte gjort ett smack själv. Jag som alltid har tänkt att jag inte ska bli någon trist kopia. En kopia är jag definitivt. Men kanske jag inte behöver bli en trist sådan?

När jag läste tänkte jag också på vilken otroligt lång resa jag har gjort. Och så känner jag trots att jag bara är 28 år. Mitt liv känns väldigt långt när jag tänker efter. När jag läser om alla bravader med vännerna så känns det nästan som om att det aldrig har hänt. Jag kommer ihåg glimtar men det känns ändå väldigt främmande. Samtidigt som annat känns igen OTROLIGT mycket. Då som nu så satt jag med min tekopp och skrev. Jag gillade att duscha och att sitta med tända ljus. Jag gillade sms, att skratta och att måla tavlor. Givetvis står det tusen och åter tusen rader om min träning också, precis som idag. Den största skillnaden är nog att jag umgicks med mer folk då. Jag var alltid ute på språng. Det står så många olika namn i varje dagboksinlägg att jag blir snurrig. Många kommer jag inte ens ihåg idag. Det är sorligt.

Jag funderar på vad jag har blivit. Funderar på vad jag hade då som jag har tappat idag. Drömde jag mer ? Var jag friare? Hade jag en större framtidstro? Min person känns så mycket blekare idag jämfört med den som jag läser om i mina dagböcker och i de andras brev. Och jag vet att jag inte förskönade något när jag skrev då för jag känner igen både smärtan och glädjen som jag skriver om. Jag vet att jag var ärlig i det jag skrev. Har jag blivit så torr? Är jag inte längre den där känslomänniskan som jag alltid har varit? Jo, det är jag nog. Men jag känner mig inte lika levande. Jag känner mig inte alls lika närvarande. Förut var det som om att varje litet möte räknades, varje dag kändes spännande, jag längtade till helgerna och jag trodde att livet skulle bli bättre för varje år som gick. Jag trodde verkligen att ett nytt år innebar nya, magiska krafter och att det skulle påverka mig på ett positivt sätt.

Idag väger jag mina ord. Jag märker det när jag skriver till er precis nu. Jag tänker att jag inte kan skriva sådär. Jag kan ju inte säga att jag tänker den tanken. Jag kan väl inte lämna ut mig så fullständigt och låta andra ta del av mig. Nej usch, så kan man ju inte göra. För det har livet lärt mig. Andra kan faktiskt bli stötta, tycka att jag är barnslig och att jag ska hålla saker för mig själv. Jag vet till och med vänner omkring mig som tycker så. Jag vet precis vilka människor som kommer att säga det till mig. Jag känner dem så väl. Men jag vet också vilka som tänker som jag. Som säger: ”Fan vad bra skrivet” och som inte tänker på att jag är för personlig. Jag hade fler sådana vänner omkring mig förr och det var nog därför som jag tillät mig själv att alltid vara mer personlig i det jag skrev.

Visst låter det som att jag längtar tillbaka några år? Jag hör det själv. Men det är inte så jag menar. Jag vill leva nu. I det jag har HÄR idag. Men jag vill ha tillbaka delar av den där Nadja som jag var då. Det helt galna, det spontana. Vill ha tillbaka känslan av att ingen annan kan påverka mig om jag inte själv väljer att bli påverkad. Jag undrar varför det har försvunnit. När blev jag annorlunda? Det är intressant.

Jag har alltid varit mycket för citat och ordspråk. Här är några som var mina favoriter när jag var yngre:

”Ibland måste man underprestera för att sedan kunna briljera”

” Stryk över och gå vidare”

”Om man inte älskar för mycket så älskar man inte tillräckligt”

” Vart du än går, gå med hela ditt hjärta”

”Säg aldrig nej av stolthet och aldrig ja av svaghet”

”Så småningom kommer man långt”.

Och så den bästa… den som alltid har fått mig att kämpa lite till när något har känts tufft:

”Din uthållighet är måttet på hur mycket du tror på dig själv”.

Packade och klara…

Hejsan hej alla charmiga människor!

Sitter i hotellets matsal och skriver ikväll eftersom vi har checkat ut från våra rum och snart ska åka till flygplatsen. För nu ska vi hem!!! Jag och Leffe har varit här en månad och det märks både i kropp och knopp. Det ska i ärlighetens namn bli ganska skönt att komma hem. Jag vill börja tävla, jag vill hem till lägenheten, jag vill hem till rutinerna.

Träningen här nere sammanfattar jag: TOPPEN. Här nere har jag fått börja springa på bana igen, jag har maxat i längdhopp, jag har sprungit häck för fullt, kastat spjut otroligt bra, stött kula med full “ansats” och kunnat köra styrka. Med andra ord har jag ökat träningen med sisådär 100 % OCH klarat av det. Jag kan inte vara annat än nöjd.

De andra har överskottsenergi och kastar boll och tjoar utanför. Jag orkar inte vara med på det där. Jag är trött och skulle egentligen bara vilja sova nu. Men jag får snällt vänta tills jag kommer på planet. 21.30 går bilen härifrån. Det ska bli skönt att flyga över natten eftersom jag kan sova bort så många av timmarna på det sättet. OM jag nu kan somna… Jag har lite svårt för att sova på plan. Har liksom ingenstans att lägga huvudet…

När jag kommer hem ska jag börjar förbereda mig för tävling. Det känns konstigt. Men kul! och otroligt motiverande. Det finns inget så bra för träningsviljan och fokuset som när jag vet att jag ska tävla. Jag blir alltid snäppet vassare i allt jag gör då. Härligt! I år har jag ny tävlingsdräkt också och bara det är en laddning!

Okej… nu ska jag fixa med de andras bilder. Vi håller på och byter med varandra. Vi har så många !!

Jag hör av mig när jag kommit hem igen.

Kramar från en som känner sig nöjd med sol för tillfället

Nadja

Nästa sida »