Packade och klara…

Hejsan hej alla charmiga människor!

Sitter i hotellets matsal och skriver ikväll eftersom vi har checkat ut från våra rum och snart ska åka till flygplatsen. För nu ska vi hem!!! Jag och Leffe har varit här en månad och det märks både i kropp och knopp. Det ska i ärlighetens namn bli ganska skönt att komma hem. Jag vill börja tävla, jag vill hem till lägenheten, jag vill hem till rutinerna.

Träningen här nere sammanfattar jag: TOPPEN. Här nere har jag fått börja springa på bana igen, jag har maxat i längdhopp, jag har sprungit häck för fullt, kastat spjut otroligt bra, stött kula med full “ansats” och kunnat köra styrka. Med andra ord har jag ökat träningen med sisådär 100 % OCH klarat av det. Jag kan inte vara annat än nöjd.

De andra har överskottsenergi och kastar boll och tjoar utanför. Jag orkar inte vara med på det där. Jag är trött och skulle egentligen bara vilja sova nu. Men jag får snällt vänta tills jag kommer på planet. 21.30 går bilen härifrån. Det ska bli skönt att flyga över natten eftersom jag kan sova bort så många av timmarna på det sättet. OM jag nu kan somna… Jag har lite svårt för att sova på plan. Har liksom ingenstans att lägga huvudet…

När jag kommer hem ska jag börjar förbereda mig för tävling. Det känns konstigt. Men kul! och otroligt motiverande. Det finns inget så bra för träningsviljan och fokuset som när jag vet att jag ska tävla. Jag blir alltid snäppet vassare i allt jag gör då. Härligt! I år har jag ny tävlingsdräkt också och bara det är en laddning!

Okej… nu ska jag fixa med de andras bilder. Vi håller på och byter med varandra. Vi har så många !!

Jag hör av mig när jag kommit hem igen.

Kramar från en som känner sig nöjd med sol för tillfället

Nadja

Dags att inspireras!

Även idag gick jag upp 06.00… Känner mig så duktig och flitig och får hur mycket som helst gjort ! Idag har jag suttit och planerat en sponsorträff, ett träningsupplägg för en “ny adept” och så har jag rensat bland papper i alla mina gömmor

Idag ska jag gå den mentala träningskursen PGK, prestationsutveckling genom kommunikation. Som alltid inspirerar och motiverar den. Kursen gör mig stark och glad och jag tycker verkligen om alla mina kurskamrater. För att inte tala om Charlotte och Håkan som är kursledare! Vilka människor!

Ikväll blir det ett hårt pass med ALLA övningar som jag har fått från Anna. Kommer att gå igenom allt och pina mig själv till max Ska bli kul!

Igår körde jag bromsman och sitter nu med lite träningsvärk men friska knän ! Känner verkligen att jag är på rätt väg nu…

Ska hoppa in i duschen. Ville bara säga ett snabbt hej och önska er en bra dag!

Kramar Nadja

Kul kväll

Så kom då utmattningen… Som jag har längtat! Försov mig imorse. Missade min frukost tillsammans med min fina syster Bella och som kompensation körde jag henne till jobbet inne i stan… Ville verkligen träffa henne och prata med henne så jag hade ju kunnat välja en bättre dag att försova mig på!!
Igår hade jag en kul och lugn kväll med vänner hemma hos mig. Åt mat och drack juice och tände ljus och kollade tv.
Körde ett bra överkroppspass innan middagen så jag var nöjd och tillfreds när jag åkte hem. Hade så galet mycket energi och kände mig så jäkla pigg! Vet inte alls vart det där kommer ifrån… Tror att det kanske kan vara den nya energidrickan som jag provar några dagar

I morse körde jag kast med Leffe och återigen var jag härligt nöjd när jag var klar. Jag börjar hitta den där spirande motivationen och glädjen i varje pass. Kanske är det för att jag längtar till Sydafrika och för att inomhussäsongen närmar sig mer och mer ?

Ska avsluta och springa vidare. Vad tycker ni om jackan ??? Visst är den snygg?!???

Kramar Tiger

Vilket annorlunda VM!

Hej kompisar!

Har ni sett friidrotts-VM i år?

Jag tycker att det är så kul när det oväntade händer, när de trägna vinner och när idrottarna inspirerar mig på sitt alldeles egna lilla vis. Jag tänker på kulstöts-vinnaren Valerie Adams vars styrka, fokus och hjärta fick mig att börja gråta. Ja, på riktigt. När hon berättade om brevet som hon hade fått av sin tränare så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Jag blev så berörd. Jag blev så fantastiskt lycklig ! Och att göra den absolut längsta stöten när hon redan hade vunnit tävlingen, bara för att hon ville “ge” sin tränare det, är stort. Hon kunde ha varit nöjd, men det brann fortfarande något inom henne. Det är sådant jag vill se innan jag själv ska tävla. Det är sådant som gör att jag känner att jag kan gå hur långt som helst för det som JAG brinner för.

Jag ville att Ennis skulle vinna sjukampen, just för att hon är en sådan inspirerande och vänlig person. Jag gillar henne oerhört. Hon var faktiskt den enda på VM för två år sedan som kom fram till mig och frågade hur jag mådde och hur det gick för mig. Ibland tänker människor (vet jag av erfarenhet) att man ska vara på sin kant, man ska vara lite hård och man ska inte snacka med sina konkurrenter. Jag är inte alls en sådan person. Och de som jag personligen känner (tänker tex på Carro Klyft) är inte heller sådana och jag tror inte alls att man behöver vara som den stereotypiska ryskan för att bli en vinnare. Jag tycker däremot att man ska hålla fokus på sitt och göra det man ska, men om man sedan hinner med att vara en varm människa mellan grenarna så är det bara en bonus för mig. “Bara en bonus” som uppskattas väldigt och som får mig att inspireras. Vi ska ju hitta människor att inspireras av, eller hur?!

Männens häcklopp blev knasigt. Jag har ingen personlig favorit i just den grenen men jag känner en extra värme när jag ser kinesen Xiang Liu springa. Jag vet hur tufft han har haft det och och jag gillar människor med uthållighet och människor som inte ger upp vid motgångar.

Och så har vi då Bolt. Spexaren. “Den störste”. När jag pratar med folk i min närhet så märker jag att det råder delade meningar om honom och han är inte lika självklart populär som han var för några år sedan. Människor börjar störa sig på att han är “för mycket” och att han “gör sig till”. Det jag gillar med Bolt är att han faktiskt har varit sådan HELA tiden. Han har inte lagt till med det nu. han har inte slutat för att andra tycker att han ska sluta. Han är konsekvent och det gillar jag. Jag tror snarare att det skulle se konstigt ut om han helt plötsligt lade till med en helt annan stil. Det där är ju Bolt. Det är sådan han var från början och jag hoppas att han kommer att vara sådan till den dag han tar sina sista sprintsteg.

Shit. Jag har själv blivit en sådan som sitter och kommenterar andra människors prestationer och beteenden på banan Vilket roligt uppvaknande. Jag har alltid förundrats över hur folk orkar sitta och gnälla, påpeka, ha åsikter om allt och alla. Och så gör jag precis likadant själv. Det är ju nästan lite komiskt. Nu känner jag mig visserligen ändå inte riktigt som de där som sitter och “gnäller och klagar”. Jag försöker att inte racka ner på någon (förutom den där meningen om den stereotypiska ryskan) och jag inser att alla som är där ute på banan och tävlar gör sitt bästa. Jag vet att ingen åker dit och gör dåligt ifrån sig med flit och därför är det onödigt med sågningar.

Jag ska ut och jogga nu. Jag behöver byta om och åka till Bosön. Sedan ska jag få massage. Det ska bli skönt för jag kan fortfarande inte röra kroppen på ett bekvämt sätt.

Jag hoppas att ni får en skön kväll. Vi hörs snart igen.

Kramar Nadja

Förlåt mig min entusiasm.

Å nej. Nu blir jag sådär läskigt positiv igen. Nu låter jag som den lyckligaste människan i världen (det kan jag lova er att jag inte är) med NOLL bekymmer och bara glädjeämnen att se fram emot. Förlåt mig för det. Jag är bara så överlycklig-jätteglad-superinspirerad över att min träning funkar så bra. Vill ni veta vad jag gjorde på träningen sist? Jag hoppades på, som jag skrev sist, att jag skulle få skutta lite i längdgropen. Och vet ni? JAG SKUTTADE SEX HOPP PÅ HALV ANSATS och det kändes TOPPEN Sex hopp. Det är en hel tävling det. Jag klarade det. Jag fick inte ont. Jag blev trött och seg i benen och baksidan stramade några timmar efter men mitt lilla knä mådde skapligt. Så skapligt att det skulle funka att köra spjut och 800 meter efteråt vilket betyder en andra-dag i mångkampen!

Jag känner att ni inte riktigt förstår här. En andra-dag i mångkamp! Jag har kommit hur långt som helst på min väg tillbaka och förbi Jag kan springa häck från block och med samma avstånd som jag sprang på innan operationerna. Jag kan hoppa höjd på halv ansats. Jag kan stöta kula. Jag kan springa; ganska snabbt dessutom Jag kan hoppa längd på halv ansats och göra det lika bra som innan operationerna. Jag kan kasta spjut med fart och kraft och sista grenen som är 800 meter är bara vilja och vilja är det som jag har mest av

Jag har riktigt svårt att hålla mig från att tjata till mig en tävling just nu. Jag vet inte vad det skulle tjäna till egentligen. Jag antar att jag bara vill få uppleva det där pirret, doften och kicken som det ger att tävla. När jag tänker efter så känns det så på varje träningspass för tillfället så jag vet inte varför jag tänker sådär. Jag vill alltid dra allting ett steg längre. Kan jag inte bara nöja med mig att njuta av det här nu? Säg till mig! Be mig att skärpa mig.

Idag är jag träningsledig men jag längtar oerhört efter att få träna. Imorgon har jag spjut på morgonen och sedan häcksnabbhet på eftermiddagen. Det kommer att bli en fantastisk dag! Jag och Anders (min spjuttränare) har bestämt att jag ska få mäta de första tre kasten. Precis som i en riktig tävling. Mmmm…

Förutom att tänka träning så spelar jag fortfarande “Wordfeud” precis hela tiden. Det är bra för hjärnan att få aktivera sig lite Kanske jag ska börja plugga lite också när jag ändå är på gång? Jag har alltid sagt att jag ska lära mig italienska. Min pappa kommer från Italien och jag vill kunna läsa alla de dikter som han skriver på sitt romantiska språk. Jag har lånat hem cd-skivor och böcker men kommer inte till skott. Jag har inte alls samma disciplin när det gäller det där som med min träning…

Okej. Dags för dusch! Det får mig alltid att piggna till (det är därför jag duschar innan träningarna). Sen tar jag mig nog in till stan. Jag hoppas få träffa en kompis en timme som ska byta tåg i Stockholm. Och så ska jag hälsa på min sponsor Runners Store.

Massage klockan 19.00 också. Ajdå. Tajt tidsplan.

Kramar på er ! Nadja

Det spritter i min kropp!

Hej goa vänner! (”Goa”… det hade inte gett mig några poäng i Alfapet. Jag får bättra på språket.)

Jag har just vaknat efter en timmes god sömn och ett ännu bättre spjutpass i morse! Idag kände jag mig som en riktig kastare Jag hade lite kraft, lite attityd och lite fart när jag kastade iväg den där skiten. Jag fick till och med i min vänsterfot några gånger. Därför sitter jag nu med en ispåse på mitt vänstra knä. Det är inget allvarligt. Men det blir ömt och stelt när jag använder det på det sättet och med den kraften som jag gjorde idag. Jag känner mig så nöjd och glad. Och långt blev det också. Så pass att jag ville anmäla mig till en tävling helgen bara för att få slå mitt nästan tio år gamla rekord. Men den tanken tog jag död på snabbt som attan. Jag ska hålla mig till min plan

Mitt sug just nu är maximalt. Min motivation är på topp och jag ser inga hinder. Jag känner mig som en liten stormvind. Jag vill göra alla grenar här och nu. Jag vill tävla, jag vill toppa, jag vill träna stenhårt, jag vill svettas. Jag vill göra allt och lite till. Jag vill använda min kropp på ett sätt som den aldrig har använts innan. Jag vill verkligen tävla! Jag vill ut och kämpa och ta ut mig till bristningsgränsen. Jag älskar när jag får de här känslorna. Jag spinner som en katt när jag åker hem efter ett sådant pass som jag hade idag och hela jag blir bara lycklig. Jag blir lätt till sinnet, jag blir skrattig och jag blir energisk.

I förgår hade jag häcksnabbhet på programmet. Jag tror inte att jag har berättat för er hur det gick: STRÅLANDE! Det är bara andra passet sedan knäoperationerna som jag kör med startblock och jag kan ju säga er att det kändes som om att jag inte har gjort annat Jag upplevde ett galet tryck i benen de första stegen. Jag har ju aldrig varit stark i det läget tidigare eftersom jag aldrig någonsin har kört djupa benböj. Nu var det en enorm skillnad! Jag kom så nära häcken att jag trillade omkull. Det gillar jag Jag har alltid upplevt att jag behöver kämpa mig fram till första häcken. Jag har alltid kommit för långt ifrån. Det var så jag skadade mig på EM förra sommaren. Jag kom inte riktigt fram och fick en smäll i knäet eftersom min hjärna aldrig kan tillåta mig att stanna (bra hjärna!). Nu har jag aldrig varit närmre första häcken och det ger mig ett helt annat läge in i loppet.

Vad fasen, här har jag inte tid att sitta och skriva! Jag ska ju till vallen för mitt andra pass och LÄNGDHOPP! Det här har jag längtat efter må ni tro… Idag ska jag få springa på halv ansats och kanske, kanske om jag har tur: göra ett lätt hopp. Hihi, tänk om jag får det? Tänk om det känns super och jag bara skuttar iväg?

Vi märker vad som händer. Och ni får rapport.

Nu kramar jag om er och går och byter om.

Tjolahopp!

Nadja

Jag tränar så bra!

Hejsan alla vänner!

Herregud så varmt det är! Det är ju helt fantastiskt! Sa jag inte att augusti skulle bli den bästa månaden?

Jag mår så bra. Jag är så glad. Jag tränar SÅ JÄVLA BRA! Visst, jag är sliten i kroppen och jag blir grinig ibland. Men de sista passet som jag har kört har varit så bra så jag har fått energi trots att jag inte har haft någon. Jag berättade ju att jag sprang ett bra häckpass för några dagar sedan. Igår hade jag dubbelpass innehållande spjut och 250 meterslopp. Spjutet gick FANTASTISKT bra och jag kom på en ny teknikgrej natten innan som jag var tvungen att prova på passet. Det handlar om mitt stämben (vänster ben) och gjorde stor skillnad i hur jag fick med mig farten ut i spjutet. Sjukt skön känsla och jag fick rysningar över hela kroppen! Jag var tvungen att skrika ut min glädje och Leffe skrattade åt mig Det var längesedan jag kände ett sådant lyckorus på ett träningspass. Det var efterlängtat.

På kvällen sprang jag 6*250 meter med gångvila. Jag ska berätta för er som undrar om jag alltid är taggad och motiverad: Jag var helt död! Jag ville bara gråta. Benen svarade inte och fötterna var slöa i marken. Men vet ni vad? Jag hade en sjuhelsikes inställning och jag gjorde det jag skulle. Och trots att jag kände som jag gjorde så kunde jag hålla mina tider. Jag körde det passet ensam och peppade mig själv med bra ord under hela passet. Jag försökte dansa runt lite under gångvilan och vara sådär äckligt positiv. När jag gick i mål i sista loppet höll jag på att kräkas och jag hade kramper i magen. Men gud, så nöjd jag var Jag var nöjd för att jag inte lät mig knäckas. Jag var nöjd för att hela kroppen skrek “stanna” (inte på ett skadekänning-sätt såklart utan av trötthet och då får jag alltid fortsätta) och jag bara fortsatte. Jag var nöjd för att jag bara ville sova innan jag gick till passet men att jag ändå lyckades framkallad en gnutta entusiasm hos mig själv. När jag var klar tänkte jag: “Det här, det har jag igen sen. Fan, vad det här stärkte mig!” och sedan åt jag en god kycklingsallad med avokado med min vän Danne, syster Bella och hennes två kompisar, spelade spel hela kvällen och fick en rejäl omgång stryk för att senare hoppa i säng tillsammans med mitt underbara “Alfapet”.

Imorse körde jag ett kanonpass i styrkan. Jag persade i djupa benböj och fick börja med frivändningar igen efter ett långt uppehåll. Även innan det här passet kände jag mig nästintill svimfärdig och jag kunde inte se hur jag skulle orka genomföra allt det som var min uppgift idag. Men jag tog en promenad i skogen för att mjuka upp kroppen, hälsade på min vän Danne på Bosön och tog samtidigt en kopp kaffe innan mitt pass började 08.30… Phu! Jag börjar förstå talesättet: “du är din egen största motståndare”. Jag har noterat det, men kommer att skita i det

Jag har sovit en timme. Ätit en god och lång lunch och nu är jag snart redo för dagens andra pass. Det blir ett lättare pass (som jag ofta har när det första är så pass tungt som idag) som betyder mage, rygg, bensparkar, kaststyrka och balans.

Jag hoppas att ni är ute i solen och vilar upp er. Jag hoppas att ni njuter och mår bra.

Vi hörs snart igen

Kramar i massor

Hej Sverige, det var längesedan.

Godmorgon och upp och hoppa!

Ni har inte tid att ligga kvar i era sängar! Ser ni inte att solen lyser? Det är redan väldigt varmt här på Kolmårdsvägen. Så skönt det kan vara med lite sommarkänsla ibland.
Jag kom hem från Portugal i lördags men jag har inte haft någon lust att uppdatera bloggen eftersom jag hellre har velat mysa här hemma och komma in i lunken igen. Jag tänkte att jag skulle komma igång med allting nu på måndagen istället. Och se, jag var uppe redan 06.30 Jag börjar bli en sådan irriterat morgonpigg människa. Jag kom in i den rytmen i Portugal när vi ibland började träna redan vid 09.00. Det tycker jag är tidigt. Även om jag för några år sedan faktiskt tränade redan vid 07.00 vissa dagar. Duktigt tycker jag. Och stundtals jobbigt.

Igår fick jag äran att se när min kompis Daniel persade på 800 meter. Han var OERHÖRT NÄRA att slå mitt rekord på 2.08… men jag fick behålla det på tusendelen Tack för det Danne. Nu vet jag att du och jag kan fightas ordentligt på träningarna. Hädanefter kommer jag inte att vänta in dig, fråga hur du mår eller om du orkar mer Nu blir det hårda tag. Det var hur kul som helst att vara där på Danderyds Ungdomsspel för jag fylldes med en enorm längtan efter att själv få börja tävla. Jag vågar inte ens tänka mig hur jag kommer att reagera när jag släpps ut på banan för första gången på ett år. Ett kittlande tanke och en bubblande magkänsla.

Med på tävlingen var också min söta vän Margot, pojkvännen Gunnar och så träffade vi allas vår friidrottsexpert A Lennart Julin som kom med roliga berättelser och gissningar om framtida friidrottsstjärnor. Jag har en bild på en liten tjej som Lennart tror mycket på. Vi får se vad den blir värd i framtiden
Oh, just det! Margot, kompis. Du glömde din telefon i bilen. Du har ju inte Facebook och ingen hemtelefon så jag kan inte få tag på dig Men jag tar med den till träningen…

Klockan är redan 07.30 och det har blivit hög tid för frukost… Jag känner mig lite snuvig banne mig… Undrar om det är min coach som har smittat mig. Han kände sig inte helt kry de sista dagarna i Portugal. Vi får se vad det leder till. Jag ska ta det lugnt till 11.00 för då ska vi testa ett kulpass och sedan ska jag coacha en grupp i mångkamp på Bosön vid 15-tiden. Inte en helt proppad dag men jag har ändå saker att göra.

Nu när jag är tillbaka i Sverige igen så kan jag vara bättre med mina uppdateringar. Kul va?

Kramar i massor
Nadja

Underbara morgon!

Okej… ingen får börja mobba mig när jag berättar vad jag har gjort hela morgonen. Deal? Annars säger jag ingenting!
Bra, nu har jag era ord på det

JAG HAR STRYKT KLÄDER!! Bara för att stryka!

Jag ska inte använda plaggen inom de närmsta dagarna. Jag gjorde det BARA för att det behövdes. De hängde där så skrynkliga och dassiga och jag riktigt såg hur de ropade på mig: “Nadja! Ta hand om oss! Vi vill ha värme och bli sådär släta och fina som alla de andra yngre plaggen som hänger bredvid oss!”
Inte kunde jag blunda för det. Så när jag hade kört Gunsa till hans bil så ställde jag mig, klockan 07.20, och började stryka!!! Nu när jag tänker på det såhär i efterhand så känns det ganska coolt

Nog om mina älskade kläder. Över till det som är viktigare här i livet, i alla fall för mig: träning! Min mentala coach messade mig igår på morgonen och förklarade att han hade blivit genomförkyld så vi ställde in vårt möte. Jag åkte och tränade kroppen istället. Överkropp och baksidor och vader. Kände mig fräsch och pigg i kroppen förutom träningsvärken i magen från längdhoppet! Kände inte heller någon smärta i hoppbenet!

Idag ska jag få köra 200 meters lopp och på pass två blir det expanderövningar och mage och rygg. Jag längtar redan efter att få börja. Känner mig galet motiverad och peppad! Speciellt eftersom jag har fått två nya träningskompisar i Hanna och Margot.

Ohhh.. jag bara måste berätta en annan sak som inte handlar om träning. Igår opererade sig Gunnar. Han har haft en knöl i nacken så det var dax att ta bort den eftersom han får så ont av den. Och vet ni?! Jag var med UNDER HELA OPERATIONEN!!!!! Nej, jag vet inte hur fan det gick till. Nej, jag har ingen aning om varför jag inte svimmade. Nej, jag vet inte varför jag bara måste vara så jävla nyfiken hela tiden! Jag skulle fram och titta stup i ett. Jag hade ögonen öppna varje gång de klippte eller skar i honom. Fy fan! Jag mår illa retroaktivt. Kan man göra det? Igår på kvällen när jag satt och tänkte på det och skulle försöka förklara för Gunnar hur det hade sett ut så fick jag rysningar i hela kroppen. Det är så typiskt mig att aldrig inse mitt eget bästa.
Men kanske jag utvecklades en smula just där och då

Jaha ja. Då skiner solen och jag ska hoppa in i duschen. På det följer träning - lunch - vila - mellis (mellanmål för de som inte förstår slang) - träning - middag och sist men inte minst mys hemma i soffan. Låter som en bra dag.

Hoppas att ni får det toppen idag! Kramar Nadja

Lång dag!

Godmorgon alla mysiga människor där ute!

Jag kom på en sak till frukosten idag: “Salami Napoli” måste vara den absolut godaste salamin som någonsin har blivit en salami! Den är perfekt i smaken för mig: den är ganska mild men har pepparkorn här och där som gör det LITE starkt till och från och den är också perfekt i konsistensen. Känns lite sådär halvknasigt att skriva om en salami men jag kände att jag behövde berättade detta för er Prova den!

Idag blir ännu en lååååååång dag med kurs och sedan träning… samtidigt som det är energikrävande så får jag tillbaka otroligt mycket i form av inspiration och motivation. Jag hoppas att jag får lov att presentera lite av materialet här på bloggen för er. Jag tror att ni skulle gilla det. Men det är bara en gissning!
Det som gör mig mest trött med att gå kursen är att jag inte kan sova min timmes-långa vila precis efter lunch som jag alltid gör i vanliga fall. Jag märker att det gör mig lite slö mitt på dagen. Det positiva är att jag somnar som en STOCK på kvällarna (hur nu stockar somnar, men det är en annan fråga ).

Jag måste också passa på att be om ursäkt till alla er som har mailat eller skrivit kommentarer: jag skiter inte i er! Jag ska svara efter kursen! Jag känner att tiden inte räcker till just dessa dagar men jag längtar efter att få kommentera tillbaka till er Så håll ut!

Nu ska jag packa min träningsväska. Idag har jag sprint med 100 meters lopp och 60 meters lopp och efter det mage och rygg. Blir det en lugn kväll så får ni rapport. Annars gör vi som vi brukar nu för tiden: vi hörs på morgonen dagen efter

Ta hand om er! Kramar Nadja

Nästa sida »