Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

NäR DeT TaR SiG iN.

Pussgurka och värmespridare! 

Jag blev så glad igår när jag skrev ett inlägg och såg att du faktiskt är kvar trots min månadslånga frånvaro ❤️


Jag blev så glad att jag hittade lust idag igen. Och för att det inte ska låta cheesy så ska faktiskt tilläggas att det fanns fler lyckofaktorer med i bilden:

1. Jag har serverat mig själv melon. Det bästa med att sommaren kommer. Denna ljuvliga rödblossiga boll som svalkar munnen sådär härligt och saftigt.


2. Jag gjorde rårakor till lunch. Jag är inte någon mästerkock och jag har inte heller samma glöd till mat som Moberg. Men jag säger dig en sak - rårakor kan jag tydligen!


3. JAG FICK SPRINGA PÅ BANA IDAG! Jag har haft en minibristning i baksida lår och har i 1,5 månader fått cykla, springa i vatten och köra rehab. Om det hade varit en fristående händelse så hade det säkert inte tröttat ut mig på samma sätt som det gjorde nu. Men denna gången var jag SÅ nära mitt gamla jag. 


Jag hade satt pers i djupa ben, klarat av mer hoppstyrka än tidigare, kände mig hoppig och stark på så många sätt. Och jag hade ett skönt flyt ut över plankan i längdhopp. 

Jag kände mig nära.

Därför blev det extra jobbigt när det under ett pass högg till oroväckande hårt i baksidan.


Jag brukar möta det som hindrar mig med entusiasm och ork. Men det här gjorde mig trött. 

På något sätt kom det åt mig djupare än tidigare. Jag kände ett sting av bitterhet och aggression. Jag blev både förbannad och ledsen på samma gång. 

En matthetskänsla smög sin in. Och jag märkte på mina tankar att jag inte var glasklar i huvudet.


Jag fick myror i kroppen och själen. Ingenting kunde stilla mig och allt jag såg var en tickande klocka som hånade mig på väggen som tornat upp sig framför mig.

Som tur väl var så hade jag saker att sysselsätta mig med och jag tog tåget upp till Stockholm för att träffa en specialist inom baksideskador: Carl Askling. 


Han hjälpte mig innan EM 2010 också och vet både hur man pratar till mig och ger mig instruktioner.

Han förstår att han behöver vara rak på sak och tydlig och hålla mig stramt. Annars gör jag för mycket eller börjar för tidigt. 

Jag gick från hans center med tre övningar. TRE! Förstå att något inom mig brast. 


Självklart såg jag för mig hur all min träning som jag dittills gjort bara gick till spillo. 

Och jag grät inte framför honom. Men jag grät när jag äntligen fick vara ensam igen. Och jag skrev ett sms till min förra tränare Miro Zalar. 


Att bli trött i själen är livsfarligt.

Och får du inte en knuff i rätt riktning kan allting bli fel.

Och jag kände hur det jag jobbat så hårt för plötsligt höll på att rinna mig ur händerna. 

Miro var den första jag tänkte på som skulle kunna ingjuta en gnutta jävlaranammar i mig. Och jag skrev något om att jag ville veta vad han såg hos mig som idrottare, vilka kvaliteter jag hade och varför han trodde på mig. Jag minns inte riktigt.

Men jag minns att han svarade direkt och att jag höll andan innan jag öppnade det. En screenshot tog jag tydligen också. 


Jag minns också att jag skrev till honom att det här var något jag skulle hålla för mig själv. Så jag kan inte citera honom här. Men det fina ligger ändå inte i det han skrev. Även om det var precis vad jag behövde, också. 

Det fina finns i att han förstod att jag behövde hjälp och att han svarade direkt. Att han faktiskt hade en tanke. Och att han alltid har varit en betydelsefull person för mig. 


Det fina finns också i att vi inte är ensamma starka, även om vi klarar mycket och kommer långt på egen hand. Vi kan få betydelsefull hjälp från håll vi kanske inte ens tänker på. Jag har aldrig skrivit något sådant till Miro efter att vi avslutade vårt samarbete. Men denna gången var det som om att han var just den rätta att hjälpa mig. 


Så, här sitter jag nu i min soffa med träningsvärk i benen. Jag är inte 100% glad men jag är inte heller arg. Jag känner mig inte helt klar än (om man nu någonsin blir det?). 

Jag litar inte på baksidan helt även om jag kunde springa idag. Men det är bättre att vara här än att vara bland rehabmaskiner och vatten.


Och min melon smakar ljuvligt. 

Jag har frågat dig tidigare, så jag vet vad du gör när du stöter på motgångar. Men jag vet inte hur du gör när du stöter på motgångar och samtidigt fylls med en känsla av tomhet? 

Det finns ett klokt citat: "det är inte svårt att vara modig om man inte är rädd".

Samma sak här: det är inte svårt att möta motgångar om man är full av energi och tankarna är lätta att hantera. 


Hur tänker du? 

Vi ses i kommentarsfältet senare, jag ska hoppa in i duschen.

Tack för att du finns ❤️

Nadja 




FRySeR iHjäL.

Glad eftermiddag darling,  Hur är livet?  Mitt är febrigt, frossigt och kräkigt. Jag har influensan!!  Det började igår på morgonen och eskalerade vid lunch. Jag sov i flera timmar. Var fast på annan ort och kunde inte ta mig hem. Men vid 18-tiden satte jag mig och styrde Rio mot växjö.  Aldrig har en resa gått så långsamt. Jag körde nog i 50 hela vägen. Allting bara gungade.  Jag har sovit i två par mjukisbyxor och två tjocktröjor. Och inte ätit mer än tre djungelvrål och två fruktgodisar på två dagar. Börjar känna mig liiiiite matt nu.  Fick ett ryck för en timme sen och tänkte att jag bara måste beställa hem pizza. Det var en bra tanke men jag klarade bara av att äta en slice. Jag blev dock väldigt glad över att det fungerade med hemkörning! Har aldrig testat det här i Växjö tidigare. Men det var smidigt och toppen. Så fort jag reser mig upp så snurrar huvudet så att gå ut för att handla var liksom inte något alternativ.  Är vi fler sjuka här inne eller är jag helt ensam?  Det som är bra med att vara sjuk är att det inte finns en tillstymmelse av rastlöshet. Det finns liksom ingenting att göra. Man kan bara ligga platt fall. Somna, vakna och somna om igen.  Det som sticker i mig är att jag missar träningspass. Igår skulle jag har sprungit 200-ingar och 150-meters lopp. Lite snabbare än tidigare. Självklart blev det ingenting med det.  Att träna när jag är sjuk är ett big NO NO. Sen kan vi ju diskutera vad "sjuk" innebär, men du fattar.  Bara jag sitter och skriver nu så blir jag trött. Jag behöver gå och lägga mig.  Men först vill jag berätta att det kommer en gästbloggare hit: Jonas Hedman.  Han är skribent och ett friidrottsorakel ala Lennart Julin. Han har koll på det mesta. Och han kommer att uppdatera oss på det roliga inom friidrottsvärlden.  Redan imorgon kommer ett inlägg som handlar om min gren: mångkamp! Ni som gillar friidrott får chans att ställa frågor och få bakom-kulisserna-tips.  Roligt va? 🙂  Nu behöver jag kurera mig. Snälla ge mig tips på hur man får bort det där som alla säger att man bara måste "vänta och vila ut".  Någon sitter säkert på en mirakelkur ❤ Puss på nosen och ha en frisk och glad kväll, Nadja 

VaD äR FeL? 

Goood morgon världen,    Jag sitter kvar i Stockholm. Med träningsvärk och stela leder.  Jag mår som fisken i vattnet här och har fortfarande saker att fixa innan jag kan åka ner till Växjö igen. Men Bosön levererar som vanligt perfekta träningsförhållanden så på så sätt spelar det ingen roll att jag är här just nu.     Igår blev det ett kulpass följt av överkroppsstyrka. Jag sparade hälsenan från den löpning som var planerad.  Det är något konstigt med kroppen. Och jag lyssnar på signalerna.     I flera veckor nu så har jag varit matt, håglös och andfådd till och från. Jag har ju dessutom legat sjuk så jag har egentligen inte reflekterat mer över det. Men nu är det snart två veckor sedan som jag blev frisk och jag tycker att andfåddheten och den matta känslan bör avta.  Men det gör den inte.  Därför undrar jag vad det är.     Jag googlade såklart igår. Regel nummer ett när du får vissa symptom: Googla inte!  Jag sa till Gunnar: tänk om det är cancer igen?  Han svarade bara: "nejdå, det har vi redan haft. Nu får kroppen komma på något nytt". Sen fortsatte han att sova. Haha, okej. Tack för lugnandet.     Jag funderar på om det kan vara dåliga blodvärden. Har du dåligt med järn i kroppen så blir lederna tydligen stela, du blir lätt andfådd och får blek hy.  Och när jag googlade runt hittade jag det här intressanta testet:    Jag får inget streck alls! Jag har pratat med Agne och när jag kommer till Växjö så ska vi testa mig. Jag hoppas att det är järnbrist.     Har du haft järnbrist någon gång? Vilka symptom fick du då?  Nog med självömkan här.  Jag ska äta frukost 🙂  En järnrik puss och varm kram ❤️         

TRy HaRDeR.

Godmorgon världen    För dig som bor i närheten av Ystad så kan jag berätta att jag kommer att föreläsa där fredagen den 22:a april.  Känner du att det skulle vara kul så får du mer information om du skriver till info@runyourlife.se eller ringer på 070-644 76 80.     Jag kommer också att ha med mig min smyckesdesignern Regina Gräns och självklart den vackra boken med Peter Holgerssons alla bilder.     Hoppas vi ses där! ❤️ Igår vet du vad jag gjorde: jag tävlade. Tydligen lite för tidigt inpå sjukdomen för jag var SÅ matt och klen i kroppen. Fick inte iväg den där kulan en meter knappt.  Försökte vara snabb men ingenting ville svara.  Det var som om systemet fortfarande sov.  Jag blev såklart oerhört frustrerad där och då, men när jag satt i bilen på väg hem kunde jag ändå förstå. Jag bestämde med Agne att jag får börja med lätt styrka idag bara för att smyga igång och se hur jag reagerar. Och för att få in power i kroppen igen.     Så det är min uppgift denna onsdag. Imorgon siktar jag på två pass igen.  Efter tävlingen igår fick jag finbesök. Mina träningskompisar kom förbi för att äta upp den fruktsallad som blev över när jag och Linde hade söndagskalas.     Det är skönt att få besök, för oftast sitter jag här i lägenheten helt ensam.     Att få prata om och tänka på något annat än friidrott är viktigt för mig. Jag blir så väldigt analyserande när jag sitter själv. Funderar på nästa pass, på vad jag kan göra bättre, på varför vissa saker inte fungerar.  Jag gillar när hjärnan får vila.     Jag har egentligen inte så mycket mer att berätta idag, mer än att alla min ljus är slut IGEN.  Jag borde ha en ljussponsor. Den här förbrukningen kan inte vara normal!  Frukost på det här och sen lite action.  Puss & kram          

Tassar fram. 

LÖÖÖRDAG! 

Mamma har jobbat natt och jag har fått smyga omkring hela morgonen. 

Tyst tyst tyst... Råkar sätta ner min tekopp aningen för hårt och rycker själv till av ljudet. Min mobil börjar ringa. När jag spolar inne på toaletten dånar det i väggarna. Vaknar mutti där inne så är jag ute på tunn is. 

Hon kan straffa mig med att frånta mig friheten att bada bubbelbad när jag vill. 

  

Så jag steker några ägg åt henne. Här ska det fjäskas! 

Min kropp behöver det där spabadet efter all träning. 

För träning har det blivit! 

  

Lopp här i Karlskrona tillsammans med systers familj. 

 


Jag noterar att ungarna har löpsteget i sig. Jag paxar dem för framtiden. 

  

När jag värmde upp som bäst kom så min kära far förbi. En överraskning! Han ville väl se om det kan bli något av mig 😉 

Han stod vid staketet och kollade. Precis där han stod när jag var liten och sprang på den här arenan. 

  

Det kändes tryggt att ha honom där. Som om någon vridit tillbaka tiden. Gjort mig ung igen. 

  

Skitful men så glad att jag ändå bjuder på stunden. Är det något som missklär mig så är det mössor. Men vad gör man inte för att hålla sig förkylningsfri? 

  

Efter träningen blev det lek såklart. Ludwig och Jakob behövde inte tjata många minuter för att få med sig "nonno" (morfar) på bus. 

  

  

 

  

Efter löpningen var jag febervarm. Tror att den friska luften tröttade ut mig. Nästan som när man var liten och badade i timmar och sedan åt en apelsin i bastun. 

Dagen efter var jag stel och gnisslig men åkte ändå till Växjö för att träffa min underbara sjukgymnast Anna och kasta med Mellis och de andra tjejerna. 

  

  

 


 

 Carro höll mig sällskap och likt hennes Ior som jag har fått låna som maskot så vakar hon över mig även här. Vackert. 

  

Ser det skojigt ut med bollar och konstiga positioner med kroppen? 

Jag tycker ju det. 

På kvällen blev jag som vanligt omhändertagen av syster. Hon och mannen utfodrar mig likt en travhäst. 

"Här, lite till. Det är bra för dina muskler" och så står det ytterligare en tallrik med hemlagad mat framför mig på bordet. 

  

Jag går runt och är tokmätt mest hela tiden. Har börjat säga till på skarpen. 

"Det räcker nu. Jag spricker!"

"... okej, lite till då".

Det går så bra så. 

  

Vad har ni på schemat idag? 

Vila? Träning? Mys? En påse godis som Zarah Necksten? 

Jag ska VILA. Vila och sen äta middag med en kär vän. 

Min högra hand har domnat och Margot har lagt sig på min mage med tyngsta punkten på kissblåsan. 

Jag MÅSTE resa mig. 

Vi hörs imorgon ❤️

  

  

  

  



 


Proppmätt är inget bra, men hotell är det

Min helg har varit SÅ mysig och bra och avkopplande... Efter att ha hållit i en mångkamp för Euro Accident på fredagen så förtjänade jag att vila ordentligt på lördagen 🙂 Sov på Elite Hotell inne i stan och åt middag på Miss Voon. Blev SJUKT äckelmätt efter en 7-rätters avsmakningsmeny så efter det låg både jag och killen på sängen och mådde illa... Man kanske ska lära sig att äta lite med måtta? :-S Lagom till idag så har magen lagt sig igen och jag kan äta normalt igen 🙂 Update om träningen kommer inom lort... För jag har så mycket skoj att berätta! 😀

20121211-125737.jpg

20121211-125750.jpg

20121211-125801.jpg

20121211-125813.jpg

20121211-125828.jpg

20121211-125952.jpg

Härlig kväll

Har haft vila och massage idag . Som jag behövde det ! Har njutit av varje sekund. Försökte att hålla mig så lugn som möjligt men kära Madde ville prompt hitta på något så det blev en biltur till närmsta naturreservat där vi åkte omkring och fotade och hade kul i två timmar. Efter det hem för en snabbdusch och sedan Vidare ut på middag med våra värdar (ja, denna vecka igen) till deras favoritställe "Umami". Där satt vi i tre timmar och åt tills vi höll på att spricka. Riktigt god mat kan jag säga ! Och efterrätten ska vi inte prata om. Aj aj aj. Kunde ha ätit från allt i menyn. Nu ligger jag här med full mage och ska försöka somna. Det kommer inte att bli lätt... Kanske jag ska avrunda kvällen med en kopp te ? Skriver mer imorgon . Godnattkramar till er / Nadja

20111210-232900.jpg

20111210-232927.jpg

20111210-232951.jpg

20111210-233005.jpg

Middag med våra värdar

img_9471Godmorgon! Ett SNABBT hej. Lika snabbt som jag ska springa idag 😀 Igår kväll bjöd våra värdar ut mig och coach Leffe på middag. Vi gick till en såååå mysigt restaurang med äggliknande lampor som hängde i olika nivåer i taket... Jag åt så att jag höll på att spricka och jag är fortfarande mätt 🙂 Jag hinner inte skriva så mycket så ni får några bilder istället... mer skrift hoppas jag på ikväll. KRAMAR! (många utropstecken idag 🙂 ) img_9456 marion-och-nadja img_9458 img_9421 img_9436

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.