Jag längtar så.

Tuggar i mig en riskaka och inväntar min födelsedag. Jag är så spänd. Jag är så glad. Det ska bli så jävla kul att fylla år. Jag har aldrig förstått människor som säger att de inte bryr sig om sin födelsedag. När jag tänker efter så säger de flesta det. “Det är väl inget att fira?”, “Det är väl inget att bry sig om?”, “Åh, jag hatar sådana dagar!” och allt annat som visar deras avsmak inför dagen då de föddes. Själv njuter jag i fulla drag. Jag messade mamma och ville ha reda på exakt när jag föddes. Jag ville veta tidpunkten. Det känns stort. Någon gång mellan 01-02 inatt ploppade jag ut för exakt 28 år sedan. Hur kul är inte den tanken då? Jag blir alldeles till mig och jag kan tänka mig att jag är en riktigt jobbig människa just nu. Jag blir så exalterad så fort det är något som jag gillar.
Ni som nu inte gillar att fylla år får inte tro att jag tycker att ni är några tråkiga människor. Men ni får acceptera att jag kanske kommer att vilja fira era födelsedagar om ni är i närheten av mig

Min kompis Fabbe är här hemma hos mig och vi har bestämt att vi ska börja fira min födelsedag PRECIS klockan 00.01. Vi satt och pratade lite om vilka som skulle höra av sig först. Jag vågade inte gissa. Jag gissar nämligen alltid fel. Jag har redan fått ett “grattis-sms” av min kära far och syster Paula. För tidigt. Men det räknas ändå De var trots allt bara två timmar för tidigt. Det är okej. Men att skriva en HEL DAG för tidigt, som Gunnar gjorde, det räknas inte
Ohh, just det! Jag har ju fått en present också! Av min charmerande träningskompis Margot. Ni kan aldrig gissa vad jag fick! ETT EGET VIN! Ja, så kan jag väl uttrycka det. Varken hon eller jag har gjort vinet, men hennes pappa har hjälpt henne att fixa “Nadja-etiketter” så det ser ut som om att det är ett “Nadja Loves London-vin” årgång 1983. På etiketten står det: ” Ett mångfasetterat vin med både höjd och styrka i smaken. Vinet utstrålar glädje och skönhet samt en touch av Italien. Smaken är tydlig: London.” Jag tycker att det var en magisk present. Så oväntat. Så välgjort.

Klockan går oförskämt långsamt och jag försöker underhålla mig och Fabbe bäst jag kan. Jag har visat pappas och min favoritlåt “perfekt” och jag har dansat min bröllopsdans till låten “You´re the inspiration” av Chicago. Det är tur att Fabbe har ett stort hjärta och inte kör mig direkt till mentalsjukhuset. Jag fick ett litet glädjefnatt och hoppade en runda i min soffa också. Ibland är det helt galet kul att inte tänka och bara göra det som faller en in.

Kloka ord har jag fått med mig också. Han är bra på sådant, Fabbe. Jag var tvungen att skicka dem vidare till min kära far som också är en sann poet Här är Fabbes ord:
“Vi är alla skadade människor. Vi är alla varandras plåster.”
Kom ihåg vart ni läste det först! Kära far svarade med: “Vänner är som kroppkakor - saknas det stärkelse faller dem ihop!”. Haha, vilken givande konversation! Jag vet bara inte vad vi ska replikera med. Jag får fundera ut det över en kopp kaffe 00.02, när jag har blåst ut mina ljus.

Tick tack, tick tack…

20 min kvar innan klockan slår 00.00. Nu ska jag ta mig en dans till och sedan ska jag messa till min syster Bissan som kommer nästa vecka. Jag vill att hon ska veta hur mycket jag saknar henne.

Puss & kram från en spänd och förväntansfull Tiger

Om SM och inför VM…

Godkväll mina vänner!

Nu sitter jag hemma. Färdigpackad, lite lagom stressad och väldigt nervös… Imorgon bär det av mot det stora äventyret. Jag lyssnar på min nya favorit Mats Westling och försöker njuta av min sista kväll hemma på många veckor. Jag köpte förresten hela Mats skiva i förgår! Hur ofta köper man skivor nu för tiden?

Som ni kanske vet så tävlade jag i SM i helgen. Jag och Leffe hade ett snack innan vi åkte dit om att vi skulle åka till Malmö för att testa min fot under så hög belastning och jag visste att jag även skulle känna mig trött och tung efter all hård träning de senaste två veckorna, så jag hade faktiskt inga som helst förväntningar på tävlingen. Det är klart att jag alltid vill prestera bra och få ut det bästa ur min kropp, men jag visste ju redan innan att jag inte skulle kunna göra mig själv rättvisa. Så jag försökte att se det som ett mycket bra träningspass. Jag måste medge att det känns lite konstigt att tänka så om ett SM! Jag gjorde 5.80 i längd och 12.74 i kula. Ganska långt från pers i båda grenarna alltså och jag var lite arg efteråt men Leffe var snabb med att påminna mig om varför vi var där och vad tävlingen gick ut på.

På SM fick vi också det sista av alla VM-kläder! Herregud så mycket saker jag har nu! Jag känner mig så tacksam att jag blir trött i huvudet :) Det känns nästan som om att det blir lite för mycket. Nu när jag kom hem la jag ut alla kläder på sängen. Det såg så fint ut med alla svenska flaggor överallt och de fina gula och blå färgerna.

När jag var i Malmö passade jag på att träffa min fina syster Daniela (Bissan) och min pappa som var där för att heja på mig när jag tävlade. Jag blir så glad när jag träffar min familj! De förstår mig så bra och vet exakt hur mitt humör fungerar och jag behöver aldrig förklara saker för dem. De fattar ändå. Det är skönt.

Jag träffade också min förra tränare Miro Zalar. Han är en så underbar man! Alltid glad och med en massa klokhet att förmedla.

Jag börjar känna mig stressad och vet att det här inlägget blev lite “hattigt” och kanske osammanhängande. Men jag behövde bara skriva av mig lite och glömde bort att det är andra som ska läsa det sen

Jag kommer att blogga från precamp i Österrike och underhålla er via twitter som ni hittar på framsidan av min hemsida. Jag hoppas att ni har en lugnare kväll än vad jag har!

Var rädda om er och må bra!

Stora kramar från Nadja

GRATTIS BISSAN!

  Midsommar är förbi och jag känner mig sprängfylld av kärlek och värme och gemenskap. Hela familjen med vänner hade samlats på pappas motell (Rosenbom) för att fira och oj så skoj det blev! Vi lekte en massa lekar och åt god mat och dansade till Mats Westlings “Perfekt”. Det är för övrigt min nya älsklingslåt och jag kommer för alltid att förknippa den med midsommar 2009 :) Det var pappa som visade mig låten då han vet att jag ÄLSKAR Lars Winnerbäck och han tyckte att detta var ungefär samma stuk.

 

 

 

Självklart har jag lagt in den här så det är bara att lyssna! Och var inte kritiska nu. Lyssna med ett öppet sinne. “Ren magi, har alltid känt det när jag blundat…”

 

 

Och på tal om saker som är perfekta: min sköna lillasyster Daniela fyller 25 år idag! Det ska vi fira med en liten båttur och givetvis musik och dans. Presenterna fick hon igår när vi hade fest för henne hemma hos mamma och hennes sambo Allan. Hon fick mest pengar för vi andra tycker att det är precis vad en fattig student behöver. Inga förutfattade meningar där inte, haha!

 

Nej, nu har jag inte tid med det här. Jag har en 25-åring att fira! Jag ska hälsa henne grattis från er alla så blir hon glad

Många kramar,

Tiger