Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

Vi TaR eN SNaBBiS.

Gullegutten och Gulleguttan,

Hej. Jag ser lite finurlig ut va?

Det är för att jag är det också.

Jag har en asbra grej till dig! Om du vill såklart. Om du är på shoppinghumör, eller om du bara vill skrida fram snyggt och stiligt utan någon som helst anledning i sommar.

Du kanske bara vill handla lite extra för att någon har sagt åt dig att du inte får? Jag har objektet för dig.

Fan.

Där lät jag som en säljare va? Ja. Det gjorde jag. My mistake.

Men jag menade det. Och om du anger den här koden: Så får du 20% rabatt på dom coolaste seglarskor du någonsin haft på fötterna!

Jag har dom själv hemma. Min mamma panikbeställde ett par också för att hon är en sån där som tänker att livet är för kort för att inte bara fräna skor. Jag har två stycken på lager nu. Och om du går in på Qlar:s hemsida via den här länken så har du alltså rabatt fram till söndag ❤️ Anledningen till att jag inledde det här samarbetet med Qlar var för att jag tycker att bruden bakom företaget är så väldigt tuff.

Hon kör sin grej, hon testar sina vingar, vågar och är otroligt ödmjuk.

Hon tänker att man kan hjälpa varandra, utbyta idéer och skapa tillsammans. Att någon vinner på något betyder inte att någon annan förlorar. Och det gillar jag.

Jag gillar människor som inte behöver pinka revir överallt och som säger "vi testar!". Jag pinkade lite revir när jag var yngre. Jag var aningen låst.

Det var en sida jag var besviken på mig själv att jag hade och jag undrade länge vart den kom ifrån. Sen, efter många års jobb, försvann den och jag insåg att jag hade varit orolig över att det inte skulle finnas över till mig om det gick bra för någon annan. Jag är uppvuxen med många syskon och ibland gällde det att vara först till kvarn om man ville ha något. Det väckte ett "ha-begär" hos mig som jag aldrig ifrågasatte. Förrän jag började fundera på mina starka och svaga sidor och sidor hos mig själv som jag inte ville ha.

Du vet ju att jag har berättat om Miro Zalar, min fd coach, som tidigt sa till mig att jag skulle lära allt om mig själv för att kunna hantera situationer i både livet och på idrottsbanan.

Så jag grävde. Och jag mådde illa av vissa saker. Och skämdes. Ett tag tyckte jag inte ens om mig själv. Men det gör jag idag. Och jag uppskattar människor som kliver fram och bara är sådär.

Har du jobbat bort några sidor hos dig själv som du inte gillar?

Och är du sugen på skorna??

Nu blir det ett sista avsnitt av min nya favoritserie: white collar!  Bättre sätt att avsluta dagen på finns väl knappt? Puss och kram och sov så sött. Eller godmorgon. För jag tror att du läser det här imorgon...

LaDDaR FöR LiVeT.

Gulbruna höstlöv ligger över mammas altan här utanför och jag undrar hur allting kan gå så snabbt.  På någon vecka är allting förändrat. Träd och blommor, gräsmattor och vattentemperaturer.  Jag roddar i planeringar; Stockholm och TV4:s morgonsoffa står på schemat. Och en mil i Lidingöspåret för Cancerfondens insamling på söndag.  Och den här gången är jag inte ensam - alla syskon plus mamma ska följa med! Jag kan inte minnas sist vi alla var samlade.  Vi ska tillsammans gå en mil i Rosa Bandets lopp.  1 av 3 får cancer sägs det. Och det är precis vad som har hänt i vår familj. Av sex tjejer (lillebror Adam är vår minsting men får stanna hemma) så har två fått cancer. Min storasyster Helena fick sjukdomen bara månader innan mig.  Så att gå det här loppet där varje startplats ger pengar till cancerforskningen känns väldigt meningsfullt och viktigt.  Vi alla får motion och en upplevelse och samtidigt kommer det in pengar till Cancerfonden.  Andra kommer säkert att springa, men då vi är på så olika nivå allihop så bestämdes det att vi får knata. Hand i hand. Alla ska i mål.  Förstå synen på det här! Du kan bara inte missa det. Du kanske till och med ska springa själv?  Då ses vi! Och jag ser fram emot den stora kramen.  Vill du läsa mer om loppet så gör du det HÄR. Jag lyssnar på Winnerbäck och dricker en kaffe. Laddar för en heldag med en massa jobb. Stinker svett och behöver duscha. Margot är arg för att mamma är borta och tittar inte ens åt mitt håll. Härligt sällskap.  När Margot vill vara ifred passar jag på att kolla Facebook och ser att mini-me dyker upp lite varstans: Min samarbetspartner ATEA har dragit igång årets IT-arena och dom har passat på att trycka upp en docka precis i min size. Dockan följer med över hela Sverige. Precis som lastbilen du sett tidigare.  Hur sött är det inte?  Vissa har roligare än andra med här dockan - marknadschefen Sallbring gjorde såhär: Nu väntar jag bara på att få en snygg musche också 😉  Jag har blivit lovad att få hem den här dockan när turnén är slut.  Hur svårt kommer det bli att förklara för folk som kommer på besök: "Ja men här har jag en docka av mig själv. Har inte alla det? Rockartister och OS-medaljörer är överskattat, jag kör en på mig själv" Ha ha, kommer att bli såååå fåfäng.  Nä. Nog om det. Huvudet snurrar. Jag tog en paus här hos dig för att få vila lite. Men nu är vilan slut.  Vi får helt enkelt höras en annan dag. Och kanske synas på söndag!  Puss och kram  PS. Sorry för rubriken igår, syftade på gastroskopin och ville ha lite uppmärksamhet 😉  Och det här blir nog ändå dagens garv:

Vi SKa SKRiVa EN Bok. 

Hello there...  Jag har fått finbesök! Eller ja, mamma och Allan kanske är mer rätt eftersom vi är i Skärvaboda.   Syster Bella är på plats med goda råd, nya historier och bananpannkakor...  Jag har hört om dessa pannkakor förut men banan är inte min favorit och jag har inte lockats av att stå och göra smet en tidig morgon.  Nu fixade Bella grejerna och jag blev förvånad över hur gott det var.  Och enkelt. I med ägg och mosa banan. Lite mjölk och ner i pannan. Ett perfekt mellanmål.  Bella försökte hävda att det passar som lunch också men jag rynkade på näsan. Jag skulle gå under om jag bara åt en pannkaka mitt på dagen. Skulle bli ett monster.  Igår hände massor av skojigheter. Förutom att jag chattade med dig på morgonkvisten så stötte jag mig igenom ett kulpass.  Det ösregnade ute så jag fick vara inne för en gångs skull.  Jag hittade en go känsla i många av stötarna och har två fokuspunkter som jag försöker att hålla mig till för att göra det enklare inför tävlingarna.  Självklart skenar jag iväg ibland när allting stämmer och tänker att jag ska lägga till ytterligare en detalj. För att jag tänker att det betyder utveckling. Men det blir oftast inte bra.  Färre saker - större koncentration. Bättre resultat.  Direkt efter träningen bar det iväg till Karlskrona. Eller nej, nu ljuger jag. Både lunch och sömn kom före. Men jag tänkte vara lat och korta ner texten.  Besök hos Gisela och Calle tillsammans med Bella blev nästa anhalt.  Piff och puff. Mina småsystrar som är så väldigt söta och lika varandra. Det är något speciellt med småsyskon. Småttingar. Vill på något sätt alltid ha en skyddande vinge över dom trots att dom klarar sig utmärkt själva.  Och av deras ansiktsuttryck att döma så känner dom samma sak när dom pratar med pappa. Gulligull hela tiden och "åhhh" avlöser "mmmm". Båda två är väldigt måna om att pappa mår bra och har en nära kontakt med honom.  Så idag ska vi upp till honom. Allihopa. Hälsa på och äta gott. Bilder från det kommer imorgon såklart.  Sist men inte minst - jag ska skriva en bok!  Det blev en bok förra året men som du vet så var det mycket fokus på dom vackra svartvita bilderna som Peter Holgersson tog på mig under tiden jag var sjuk.  Det fanns inte mycket plats för text. Ord, som jag älskar så mycket.  Därför har det startats en sida på kickstarter. Jag visste inte själv var det var för ett tag sedan men gillar idén mer och mer.  Här väljer man själv hur mycket man vill lägga in i projektet och man får alltid något tillbaka för det man bidrar med. Och det bästa av allt - det är riskfritt! Når vi inte målet så dras inga pengar. Tyvärr så får du inte din present då heller, men det är lite charmen med det hela.  Man är med och följer och stöttar det projekt man tror på och hejar på precis som om det vore en tävling.  Så vill du förhandsbeställa boken jag tänker skriva så gå in på länken här nedan och välj din present ❤️ Med livet som målbild Det ska bli så jäkla roligt att se hur det går. En bebis är född! Och jag är skitnödig. Nervös så att jag mår illa.  Men det är bra. Känslor är härligt.  Hoppashoppashoppas att du tittar in och vill vara med.  Nu är jag slut i huvudet. Djupa samtal med syster igår, det här nya projektet igång och en träning med massor av löpning som väntar.  Jag behöver luft.  Gah!  Vi hörs imorgon igen ❤️

ÖVeRLeVDe.

Äntligen fredag och jag har klarat av en vecka som jag redan i söndags kände skulle bli känslomässigt tuff.  Många träningspass, resor, två föreläsningar och ovana situationer.  Jag peppade mig med att framkalla den där känslan av lättnad som du kan känna när du är klar med något, redan innan jag var klar. Jag peppade mig med fredagskänslan. Och nu är den här.  Jag fick massage redan 07.30 i morse. Gick ditt vindögd och astrött. Men nu är kroppen redo för dagens träning på ett skönt sätt.  Och hela helgen betyder träning och avkoppling. Det är härligt när jag inte har för mycket att tänka på och göra.  Igår var jag som du vet i Göteborg och föreläste på Svenska Mässan.  En stor och häftig mässa med allt inom träning och hälsa. Jag föreläste för min klubb och vår nya klubbsponsor Fitness24seven.  Men det bästa av allt var att jag fick träffa två från den här bloggfamiljen: Cissi M och Sunshine!  Fan, det är alltid lika värmande att träffa någon här inifrån. Cissi och jag sa direkt att det redan känns som om att vi känner varandra. Det är en cool upplevelse.  Och Sunshine kände jag igen på en halv sekund. Som om vi setts flera gånger tidigare.  Jag blev så glad över att dom kom och lyssnade på mig att båda två fick med sig mitt och Reginas smycke SOLDIER GIRL.  Såklart dom ska ha halsbandet när dom har följt hela resan och dessutom kommer och stöttar mig när jag pratar. Jag kanske inte alltid kan ge tillbaka så mycket som jag skulle önska till dig, men när jag får chansen så vill jag försöka.  Cissi var så otroligt gullig och hade med sig en STOR vit kopp med guldkanter till mig. Med formuleringen: "om du bara dricker en kopp kaffe om dagen så bör den vara stor!"  Ha ha, helt rätt. Och jag har redan invigt den.  Nu sitter jag här, helt bubblig i magen och redo för ett toalettbesök.  Men innan det så vill jag berätta att min partner ATEA har gjort mig till ett tuggummi!  Kolla, så jäkla fränt: På måndag nästa vecka har jag några paket i min hand. Ska bli spännande att se hur jag smakar. Jag har fått förhandsinformation av mannen bakom projektet, Peter. Han säger att det smakar Toy.  Vi avslutar med fnitter och tänkvärda citat.  Puss och kram  Nadja ❤️

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.