Packade och klara…

Hejsan hej alla charmiga människor!

Sitter i hotellets matsal och skriver ikväll eftersom vi har checkat ut från våra rum och snart ska åka till flygplatsen. För nu ska vi hem!!! Jag och Leffe har varit här en månad och det märks både i kropp och knopp. Det ska i ärlighetens namn bli ganska skönt att komma hem. Jag vill börja tävla, jag vill hem till lägenheten, jag vill hem till rutinerna.

Träningen här nere sammanfattar jag: TOPPEN. Här nere har jag fått börja springa på bana igen, jag har maxat i längdhopp, jag har sprungit häck för fullt, kastat spjut otroligt bra, stött kula med full “ansats” och kunnat köra styrka. Med andra ord har jag ökat träningen med sisådär 100 % OCH klarat av det. Jag kan inte vara annat än nöjd.

De andra har överskottsenergi och kastar boll och tjoar utanför. Jag orkar inte vara med på det där. Jag är trött och skulle egentligen bara vilja sova nu. Men jag får snällt vänta tills jag kommer på planet. 21.30 går bilen härifrån. Det ska bli skönt att flyga över natten eftersom jag kan sova bort så många av timmarna på det sättet. OM jag nu kan somna… Jag har lite svårt för att sova på plan. Har liksom ingenstans att lägga huvudet…

När jag kommer hem ska jag börjar förbereda mig för tävling. Det känns konstigt. Men kul! och otroligt motiverande. Det finns inget så bra för träningsviljan och fokuset som när jag vet att jag ska tävla. Jag blir alltid snäppet vassare i allt jag gör då. Härligt! I år har jag ny tävlingsdräkt också och bara det är en laddning!

Okej… nu ska jag fixa med de andras bilder. Vi håller på och byter med varandra. Vi har så många !!

Jag hör av mig när jag kommit hem igen.

Kramar från en som känner sig nöjd med sol för tillfället

Nadja

Det kom ett sms..

För ett par veckor sedan mötte jag upp ett gäng från Snacksbolaget på Bosön för att coacha dem igenom en mångkamp. Som tack för en kul stund skickade jag med dem ett av mina “idolkort”.
Idag fick jag sms:et med den här texten:
“Nu e väggen klar, behövs inte inte mycket mer eller hur?????”
Och bilden nedan.
Hur kul var inte det då!?! Haha . Så härligt !

Förlåt mig min entusiasm.

Å nej. Nu blir jag sådär läskigt positiv igen. Nu låter jag som den lyckligaste människan i världen (det kan jag lova er att jag inte är) med NOLL bekymmer och bara glädjeämnen att se fram emot. Förlåt mig för det. Jag är bara så överlycklig-jätteglad-superinspirerad över att min träning funkar så bra. Vill ni veta vad jag gjorde på träningen sist? Jag hoppades på, som jag skrev sist, att jag skulle få skutta lite i längdgropen. Och vet ni? JAG SKUTTADE SEX HOPP PÅ HALV ANSATS och det kändes TOPPEN Sex hopp. Det är en hel tävling det. Jag klarade det. Jag fick inte ont. Jag blev trött och seg i benen och baksidan stramade några timmar efter men mitt lilla knä mådde skapligt. Så skapligt att det skulle funka att köra spjut och 800 meter efteråt vilket betyder en andra-dag i mångkampen!

Jag känner att ni inte riktigt förstår här. En andra-dag i mångkamp! Jag har kommit hur långt som helst på min väg tillbaka och förbi Jag kan springa häck från block och med samma avstånd som jag sprang på innan operationerna. Jag kan hoppa höjd på halv ansats. Jag kan stöta kula. Jag kan springa; ganska snabbt dessutom Jag kan hoppa längd på halv ansats och göra det lika bra som innan operationerna. Jag kan kasta spjut med fart och kraft och sista grenen som är 800 meter är bara vilja och vilja är det som jag har mest av

Jag har riktigt svårt att hålla mig från att tjata till mig en tävling just nu. Jag vet inte vad det skulle tjäna till egentligen. Jag antar att jag bara vill få uppleva det där pirret, doften och kicken som det ger att tävla. När jag tänker efter så känns det så på varje träningspass för tillfället så jag vet inte varför jag tänker sådär. Jag vill alltid dra allting ett steg längre. Kan jag inte bara nöja med mig att njuta av det här nu? Säg till mig! Be mig att skärpa mig.

Idag är jag träningsledig men jag längtar oerhört efter att få träna. Imorgon har jag spjut på morgonen och sedan häcksnabbhet på eftermiddagen. Det kommer att bli en fantastisk dag! Jag och Anders (min spjuttränare) har bestämt att jag ska få mäta de första tre kasten. Precis som i en riktig tävling. Mmmm…

Förutom att tänka träning så spelar jag fortfarande “Wordfeud” precis hela tiden. Det är bra för hjärnan att få aktivera sig lite Kanske jag ska börja plugga lite också när jag ändå är på gång? Jag har alltid sagt att jag ska lära mig italienska. Min pappa kommer från Italien och jag vill kunna läsa alla de dikter som han skriver på sitt romantiska språk. Jag har lånat hem cd-skivor och böcker men kommer inte till skott. Jag har inte alls samma disciplin när det gäller det där som med min träning…

Okej. Dags för dusch! Det får mig alltid att piggna till (det är därför jag duschar innan träningarna). Sen tar jag mig nog in till stan. Jag hoppas få träffa en kompis en timme som ska byta tåg i Stockholm. Och så ska jag hälsa på min sponsor Runners Store.

Massage klockan 19.00 också. Ajdå. Tajt tidsplan.

Kramar på er ! Nadja

Det spritter i min kropp!

Hej goa vänner! (”Goa”… det hade inte gett mig några poäng i Alfapet. Jag får bättra på språket.)

Jag har just vaknat efter en timmes god sömn och ett ännu bättre spjutpass i morse! Idag kände jag mig som en riktig kastare Jag hade lite kraft, lite attityd och lite fart när jag kastade iväg den där skiten. Jag fick till och med i min vänsterfot några gånger. Därför sitter jag nu med en ispåse på mitt vänstra knä. Det är inget allvarligt. Men det blir ömt och stelt när jag använder det på det sättet och med den kraften som jag gjorde idag. Jag känner mig så nöjd och glad. Och långt blev det också. Så pass att jag ville anmäla mig till en tävling helgen bara för att få slå mitt nästan tio år gamla rekord. Men den tanken tog jag död på snabbt som attan. Jag ska hålla mig till min plan

Mitt sug just nu är maximalt. Min motivation är på topp och jag ser inga hinder. Jag känner mig som en liten stormvind. Jag vill göra alla grenar här och nu. Jag vill tävla, jag vill toppa, jag vill träna stenhårt, jag vill svettas. Jag vill göra allt och lite till. Jag vill använda min kropp på ett sätt som den aldrig har använts innan. Jag vill verkligen tävla! Jag vill ut och kämpa och ta ut mig till bristningsgränsen. Jag älskar när jag får de här känslorna. Jag spinner som en katt när jag åker hem efter ett sådant pass som jag hade idag och hela jag blir bara lycklig. Jag blir lätt till sinnet, jag blir skrattig och jag blir energisk.

I förgår hade jag häcksnabbhet på programmet. Jag tror inte att jag har berättat för er hur det gick: STRÅLANDE! Det är bara andra passet sedan knäoperationerna som jag kör med startblock och jag kan ju säga er att det kändes som om att jag inte har gjort annat Jag upplevde ett galet tryck i benen de första stegen. Jag har ju aldrig varit stark i det läget tidigare eftersom jag aldrig någonsin har kört djupa benböj. Nu var det en enorm skillnad! Jag kom så nära häcken att jag trillade omkull. Det gillar jag Jag har alltid upplevt att jag behöver kämpa mig fram till första häcken. Jag har alltid kommit för långt ifrån. Det var så jag skadade mig på EM förra sommaren. Jag kom inte riktigt fram och fick en smäll i knäet eftersom min hjärna aldrig kan tillåta mig att stanna (bra hjärna!). Nu har jag aldrig varit närmre första häcken och det ger mig ett helt annat läge in i loppet.

Vad fasen, här har jag inte tid att sitta och skriva! Jag ska ju till vallen för mitt andra pass och LÄNGDHOPP! Det här har jag längtat efter må ni tro… Idag ska jag få springa på halv ansats och kanske, kanske om jag har tur: göra ett lätt hopp. Hihi, tänk om jag får det? Tänk om det känns super och jag bara skuttar iväg?

Vi märker vad som händer. Och ni får rapport.

Nu kramar jag om er och går och byter om.

Tjolahopp!

Nadja

Stressig dag!

Sitter och funderar på hur jag ska få ihop denna dag…

Har mitt första pass med sjukgymnasten om en timme, direkt efter det är det lunch för att fylla på krafterna till pass två som är redan klockan 14.00. Då blir det spjut med Anders Klockan 16.00 ska jag hålla i en mångkamp på Bosön i ungefär två timmar…

Jag behöver verkligen all energi jag kan få idag. Solen hjälper till lite. Jag blir mycket piggare och gladare i det här vädret! Vem som nu inte blir det

Min kropp behöver massage, ungefär precis NU! Det har gått mer än en vecka sedan senaste behandlingen och jag märker att det börjar värka på alla småställen. Bröstryggen är oerhört öm efter grymma ryck-benböj igår och låren håller på att sprängas av svällande muskler. Oh, det lät lite läskigt: “svällande muskler”. Haha… som om att jag vore en travhäst.

Okej, dags att ta tag i dagen.

Många kramar från en lite lagom stressad Nadja

Börjar jag bli sådär irriterat morgonpigg?

Godmorgon mina vänner!

Så steg jag upp 06.30 igen… helt utan anledning. Eller, det är kanske inte fullt ut sant för jag behövde svara på några mail innan träningen vid 09.30 och jag vill inte ha allt sånt där hängande över mig till kvällen. Därför gick jag upp. Jag kände mig bara stressad i sängen.

Solen skiner starkt och energiskt och jag har en fullproppad dag framför mig. Jag kommer att vara på Bosön HELA långa dagen. Först har jag egen träning på morgonen - lunch i restaurangen - hålla en mångkamp för ett gäng killar vid 14-tiden och sedan egen träning igen vid 17-tiden. Ingen rast och ingen ro

Jag vet att mina inlägg har varit lite torra och opersonliga den senaste tiden. Det blir tyvärr så när jag känner att jag inte riktigt hinner med. Jag får ingen ro i kroppen att sitta ner och njuta av skrivandet. Då blir det mest information här på bloggen. Men håll ut. Jag kommer snart tillbaka

Nu behöver jag frukost! Det kurrar i magen.

Kramar i massor från en effektiv liten Nadja

Tråkigt att Daniel slutar!

Daniel Almgren, en av våra absolut bästa mångkampare, lägger nu av… Jag är lite sen ut med den här uppgiften på bloggen men det var faktiskt först nu som jag läste på hans egen blogg att han avslutar sin karriär just nu. Tidigare har jag bara hört rykten och dem vill jag ju inte vara med om att sprida

Slangen (som är hans fundersamma smeknamn) har verkligen visat att allt är möjligt inom friidrotten och att om man jobbar hårt och kontinuerligt så kan man komma precis dit man vill. Han började sent med mångkampen och kan ändå bocka av både ett EM och ett VM.

Slangen är en sådan där superseriös människa som samtidigt är avundsvärt avslappnad. En bra kombination!

Jag kommer att sakna dig på alla tävlingar Slang! Lycka till med ditt “nya liv”. Nu ska jag försöka ta tag i mitt

Lite rehab ikväll och nästa vecka får jag lov att köra efter program. Weehoo!

Kramar Nadja

Mångkampsträff i helgen!

 

Till helgen samlas alla vi mångkampare för att snacka, leka lite och träna tillsammans. Och vet ni vart vi ska hålla hus? PÅ BOSÖN!

Det känns ju lite märkligt nu när jag bor här på Lidingö och jag kommer ju att sova hemma vilket förstör lite av stämningen men det kommer ändå att bli kul att få träffa dem andra på min “hemmaplan”. Tyvärr så kommer jag inte ha möjlighet att vara med under hela helgen men det lilla som jag kan vara med på kommer nog att vara superkul. Tråkigt också att Ellinore Hallin inte kommer upp… hon är en av dem tjejerna som jag trivs allra bäst med och som jag gillar att umgås med under sådana här träffar…

På programmet står föreläsningar, tester, grenteknik och kvällsaktiviteter… jag får återkomma med en rapport och lite bilder till er efter söndagen. Må så gott tills vi hörs igen. Nu ska jag ut i solen och kasta lite spjut!!! Härliga sommarväder!

Femkampen blev en fyrkamp…

 

Hej och god lördagskväll på er alla!

Har precis ätit en god middag med min tränare Leffe och sitter nu i min hotellsäng och försöker att återhämta mig med massor av vatten, bra musik, sms från goda vänner och lite citron. Det kan verkligen behövas efter en så lång dag. Låt mig berätta.

Jag började med häck vid ett-tiden. Inlöpningen kändes som vanligt väldigt bra och jag kom fram till första häcken precis som jag skulle. Men så kommer tävlingsstarten och jag missar den IGEN. Inte alls lika grovt som i Sätra men tillräckligt för att känna att det är dax att börja “slita sig in i loppet” istället för att bara flyta på. Det positiva är att jag kände mig riktigt vass mellan näst sista och sista häcken, men vad hjälper det när det är fler häckar än så i ett lopp? Jag kom in på 8.86. Mitt pers är på 8.82 så det var inte så långt ifrån och jag vet att jag kommer att slå det så fort jag får chans att springa lite mer häck på träningarna.

Även i höjden blev det ovanan av att hoppa som gjorde att det inte blev högre än 1.70. Min ansats är olika från hopp till hopp och jag känner att jag är lite lätt disorienterad när jag kommer fram till ribban. Jag känner att jag inte riktigt vet hur jag ska agera. Mitt sista försök på 1.73 var riktigt bra så jag vet att höjderna finns där. Jag behöver bara mer träning. Ge mig själv chansen att utveckla en sorts trygghet i dessa grenar.

Kula är dagens katastrof-gren och jag har INGEN som helst förklaring till hur det bara kunde bli 11.90… Eller jo, det har jag ju givetvis Vill man så hittar man förklaringar till allt. Och så länge det är förklaringar som kan leda till att man presterar bättre nästa gång och något man kan lära sig av så tycker jag att förklaringar är väldigt bra. Jag tycker att det är tråkigt att vissa människor alltför ofta kallar det “bortförklaringar”. Min förklaring till det dåliga resultatet stavas PASSIVITET! Jag började med två övertramp. Eller tramp och tramp: jag stod tydligen inte tillräckligt stilla i ringen EFTER stöten och funktionärerna tyckte att jag var “obalanserad” i kulringen… Jag var arg som ett litet bi efter den här grenen och skrek till Leffe att nu jävlar skulle jag hoppa 6.20 i längd. Så blev det tyvärr inte… Jag var alldeles för trött i benen, hade ont i knäna och saknade det där riktiga krutet (som jag har saknat hela vintern) och inledde med 6.03 - tramp -  och sedan 6.02 i sista. Stabilt och bra och jag var väl ganska nöjd efteråt men tycker att de här resultaten kring 6.00 - 6.05 börjar bli lite tråkiga… Jag längtar efter den där sköna träffen. Alla mina hopp hittills har varit hopp som jag känner att jag “bara gör” utan att egentligen få på något ut över det vanliga. Mer träning till Nadja!

Så var det då den sista grenen, 800m. Jag hade grymt ont i båda mina knän efter längden, haltade i min jogg och var väldigt matt i kroppen. Dessutom fick jag tillbaka stickningarna i bröstet som jag har känt av till och från i två veckor nu. Jag kände direkt att jag blev ovanligt flåsig av min uppvärmning. Jag och Leffe resonerade som så att det absolut inte var värt att göra ca 4250 poäng (som jag skulle få om jag bara sprang på en tid runt 2.13) för att sedan vara däckad och borta från träningen i kanske en vecka. Vi har ett SM om två veckor och nu vill jag verkligen komma i form! Så jag har INTE tid att tappa en massa träning. Att vi valde att stå över 800-ingen innebär nu att jag kanske kan träna redan på tisdag igen. Om nu doktorn inte säger något annat om mina stickningar i bröstet…

Jag är nöjd med mitt beslut och det känns som om att jag har utvecklat min förmåga att lyssna till min kropp! Det tillhör faktiskt ovanligheterna kan jag säga er!

Shit, vilket långt inlägg det här blev då! Vi ligger en timme före er här så nu säger jag tack och godnatt och kram :)

På väg till Estland och min första mångkamp för året

 

Sådär ja. Då ska man ut och resa igen. Under sommartider är det verkligen inget konstigt, men när det gäller inomhussäsongen så tillhör det faktiskt ovanligheterna. Under vintern tävlar en mångkamperska för det mesta här hemma i Sverige då det inte är så lätt att hitta bra och tillgängliga tävlingar i utlandet. De flesta av oss tävlar väldigt mycket i dem individuella tävlingarna runt om i Sverige och sedan satsar vi på mångkamps - SM om det är så att vi överhuvudtaget gör en mångkamp inomhus.

Förväntningarna inför helgen är blandade. Självklart vill jag slå mitt personliga rekord som är från vintern 08 och ligger på 4 190 poäng men jag kan också förstå om jag inte gör det. Jag har egentligen tränat alldeles för lite av både höjd och häck (fem-sex pass vardera sen VM) för att kunna vara så tuff i mitt uttalande och säga att jag KOMMER att sätta pers. Jag tänker helt enkelt att ta denna tävling som den kommer. Jag kommer att fokusera på att få till ett bra häcklopp (och inte trilla i starten som jag gjorde i mitt första lopp i Sätra) och sedan vill jag hoppa någorlunda smärtfritt i höjden. Dem andra grenarna har jag tränat bra och känner mig stabil  och trygg i. I övrigt ska jag bara njuta av att få möjligheten att tävla i ett annat land, mot andra motståndare än dem här i Sverige. Och jag ska njuta av styrkan i mitt löpsteg och spänsten som jag känner att jag har i min kropp.

Om någon timme tar vi flyget så jag ska hinna med att städa lillasysters lägenhet innan jag går härifrån. Annars kommer hon att bli tokig när hon kommer hem från Umeå. Bäst att inte reta upp henne i onödan. För då kommer jag inte att få en massa fina “Lycka till” sms som jag så gärna vill ha. Hon är nämligen en jäkel på att peppa upp mig!

Ni som inte har något att göra kan ju ta er till Estland

Kramar Nadja

Nästa sida »