Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TĆL Bygg
Rćbergs Bil Röjk Superwear Harrys Karlskrona

Nya MĂ„L.

Älskade bekantskap, vĂ€rmande vĂ€n och kloka bollplank ❀ Jag har pĂ„börjat sĂ„ mĂ„nga inlĂ€gg, raderat, börjat om och raderat igen. Varje gĂ„ng jag har satt mig för att skriva sĂ„ har en stress kommit över mig: "jag har inte tid att sitta hĂ€r, jag behöver göra nĂ„got annat. Jag behöver göra nĂ„got nyttigt".  Upp pĂ„ det sĂ„ har sidan lĂ„st sig, det har inte funkat att publicerat bilder, den har stĂ€ngts ner utan förvarning och mitt tĂ„lamod har trytit.  Det har varit för mycket problem och jag Ă€r sĂ„ trött pĂ„ WordPress att jag skulle kunna stĂ€mma skiten. Nu Ă€r jag ju en liten fegis egentligen, kombinerat med för lite ork att driva en sĂ„dan process, sĂ„ det kommer aldrig att hĂ€nda. Men tanken Ă€r rolig.  Jag har haft tre mĂ„nader med en mĂ€rklig inre stress och oro. Jag har haft svĂ„rt för att sĂ€tta fingret pĂ„ vad det har varit. Jag har haft svĂ„rt för att ge mig sjĂ€lv de hĂ€r stunderna med bara dig.  Hela sommaren bestod egentligen av att jag skulle fĂ„ min bristning rehabiliterad sĂ„ att jag skulle fĂ„ tĂ€vla innan sĂ€songen tog slut. Att ha ett timglas i ögonvrĂ„n varje vaken stund Ă€r pĂ„frestande.  Rehabiliteringen gick ju bra och jag hoppade pĂ„ nĂ€stan full ansats nĂ„gra dagar innan SM. Jag tĂ€nkte att det skulle gĂ„ vĂ€gen men nĂ€r det vĂ€l blev dags tog jag ett beslut som Ă€r sĂ„ olikt mig att jag typ fick fem identitetskriser pĂ„ en och samma gĂ„ng: jag sket i att tĂ€vla. Jag chansade inte. Jag bröt ett mönster.  Och det Ă€r jag glad för nu men det medförde en mĂ€ngd med kĂ€nslor som jag har behövt hantera. Och det Ă€r sedan gammalt - det kostar energi att hantera situationer.  Förutom krĂ„nglande hemsida, en skada och inre stress sĂ„ har jag ocksĂ„ fĂ„tt huvudbry över mitt tempel - min kropp. För nĂ„gra mĂ„nader sedan fick den fnatt och jag Ă„kte in akut till sjukhuset.  Jag satt i bilen, 22:00, nĂ€r jag plötsligt fick kramp över luftstrupen och trodde för nĂ„gra sekunder att jag skulle kvĂ€vas. Jag kunde inte svĂ€lja, skrika pĂ„ hjĂ€lp eller vrida pĂ„ huvudet.  Men jag blev hittat i min bil och fick hjĂ€lp till sjukhuset av underbara Ramona. En vĂ€n som du snart kommer att fĂ„ lĂ€ra kĂ€nna mer.  Det lĂ€skiga var att jag bara kunde andas vĂ€ldigt lĂ„ngsamt in genom nĂ€san. Och det enda jag kom ihĂ„g var att jag tĂ€nkte: "hĂ„ll dig bara lugn, fĂ„r du panik och pulsen gĂ„r upp sĂ„ kommer du inte att fĂ„ luft alls".  Jag fick trĂ€ffa en noggrann och duktig lĂ€kare. Han gick igenom nĂ€sa, hals och öron.  Ingenting. Som alltid visade min kropp pĂ„ bra vĂ€rden och det har varit frustrerande att inte fĂ„ veta.  Jag har fĂ„tt kramp i halsen tidigare, men aldrig över struphuvudet och inte sĂ„ att jag inte kan andas... och givetvis har den hĂ€r oron ocksĂ„ funnits med under sommaren.  I det stora hela sĂ„ har sommaren varit ganska trist. Vilket Ă€r befriande Ă€r erkĂ€nna. Jag har haft magiska somrar, halvdana somrar och skittrĂ„kiga. Och det Ă€r ingenting konstigt. Det Ă€r precis sĂ„dĂ€r hela livet Ă€r. Ibland svinkul, ibland mellanmjölk och ibland en pina.  Nu Ă€r det hĂ€r sĂ„klart en summering. Ett snitt, liksom. Givetvis har det funnits ljusglimtar! Jag har haft glada vĂ€nner pĂ„ besök, jag har badat (!), jag har fĂ„tt Ă€ran att vara trĂ€ningskompis till Jeanine.  Jag har gjort roliga intervjuer, jag har grillat, jag har varit pĂ„ bra förelĂ€sningar.  Jag har firat födelsedagar hos mĂ€nniskor jag Ă€lskar, jag har dansat, jag har varit med pĂ„ spelkvĂ€llar, jag har trĂ€ffat nya mĂ€nniskor.  Jag har gĂ„tt promenader (försöker hitta magin i det). Och! Det kanske mest spĂ€nnande av allt: jag har börjat trĂ€na min egen mamma!  Hon var prisutdelare pĂ„ Veteran-SM i Karlskrona och bestĂ€mde sig efter det att hon ska tĂ€vla nĂ€sta Ă„r! Och eftersom hon har haft svenskt rekord i lĂ€ngdhopp sĂ„ förstĂ„r du ju att hennes krav inte Ă€r speciellt lĂ„ga - hon ska VINNA Veteran-SM.  Hennes tanke Ă€r att gĂ„ ner 20 kilo, trĂ€na fyra gĂ„nger i veckan med min hjĂ€lp och sen köra teknik i dem grenar hon vĂ€ljer att tĂ€vla i.  Hela hennes resa kommer du att kunna följa hĂ€r och pĂ„ min instagram. Hur tror du att det kommer att gĂ„?  För egen del Ă€r tvĂ„ lĂ€ger inbokade och inomhussĂ€songen hoppas jag fĂ„ starta tidigt. Jag Ă€r ganska trött pĂ„ att trĂ€na utan att fĂ„ mĂ€ta mina krafter. NĂ€r jag nu dessutom börjar se slutet pĂ„ min karriĂ€r sĂ„ kĂ€nns det extra vĂ€rdefullt att kunna tĂ€vla.  Och att jag skriver "se slutet" betyder nu inte att slutet vĂ€ntar runt hörnet. Jag ser i alla fall tvĂ„ Ă„r framĂ„t. Det jag menar Ă€r att det Ă€r mer tydligt nu att allt har ett slut, mer tydligt Ă€n nĂ€r jag var 16 om man sĂ€ger sĂ„.  Dessutom har jag mĂ„l kvar att uppnĂ„ innan ni blir av med mig ❀ Jag har trĂ€ningsvĂ€rk efter ett pass igĂ„r som skulle vara "lĂ€tt och enkelt". Och mer vĂ€ntar. Jag hoppas att min kĂ€ra mor har samma kĂ€nsla.  Största kramen, skratt Ă„t ditt hĂ„ll och puss ❀ Nadja 

UTMaTTNiNG.

God kvĂ€llspuss och en hĂ€lsning frĂ„n en sjukling... Som en blixt frĂ„n en klarblĂ„ himmel blev jag igĂ„r kvĂ€ll krĂ€kling. Jag körde ett bra trĂ€ningspass pĂ„ kvĂ€llen: 20 x 200 meter.  Ett pass som kĂ€ra Agne har döpt till "oĂ€ndligt". IgĂ„r förstod jag varför. Uppgiften var att springa 200 meter pĂ„ en viss tid, med en minuts vila mellan varje lopp och tills vi inte pallade mer.  Agne kunde lika gĂ€rna ha sagt: spring tills du stupar.  Det blev lopp pĂ„ lopp pĂ„ lopp och jag trodde aldrig att det skulle ta slut.  Motvinden var som en vĂ€gg i fejset och kylan Ă€cklig. Men jag tĂ€nkte hela tiden: "shit vilket pannben jag fĂ„r nu!" Jag fick syra i magen och benen. Det sved som fan i mellangĂ€rdet. Ni vet den dĂ€r kĂ€nslan som man fĂ„r nĂ€r man egentligen inte Ă€r trĂ€nad för det man gör men man gör det Ă€ndĂ„ - utvecklingsstadiet.    NĂ€r jag kom hem var jag hungrig som ett djur och hĂ€llde i mig gulaschsoppa. Det skulle jag uppenbarligen inte ha gjort. För pĂ„ bara nĂ„gra minuter kom illamĂ„endet och magen kraschade. Jag pep in pĂ„ toa och blev sittande dĂ€r ett tag.  TĂ€nkte först att det var trĂ€ningen och syran som hade bildats i magen under tiden. Men nĂ€r jag mitt i natten behövde springa upp för att spy anade jag att det var nĂ„got annat.  Visst gĂ„r det nĂ„gon irriterande krĂ€ksjuka nu?  Jag spydde totalt tre gĂ„nger inatt och sov inte ett skit. Mamma har försökt att skĂ€mma bort mig under dagen men jag har inte kunnat Ă€ta nĂ„got av det som serverats. Inte förrĂ€n nu. SĂ„ jag tror att det redan ikvĂ€ll vĂ€nder Ă„t det bĂ€ttre.  Jag har legat i sĂ€ngen mĂ„nga timmar idag men hasade mig upp nĂ€r en annan sjukling kom pĂ„ besök: Michaela. Hon lĂ„g hemma hela dagen igĂ„r och hörde av mamma att man blir ompysslad pĂ„ SkĂ€rvaboda Resort. Och dĂ„ hennes man Ă€ndĂ„ inte fanns hemma för att ta hand om henne sĂ„ kom hon till oss.  Mamma fick kĂ€mpa med mediciner och vĂ€tska och gulligull.  Och jag var tvungen att ge mamma cred och upprĂ€ttelse. Jag sa att jag frĂ„n och med nu mĂ„ste Ă€ndra i min förelĂ€sning. I den brukar jag berĂ€tta om hur mamma alltid blir glad nĂ€r man kommer pĂ„ besök eftersom man dĂ„ kan hjĂ€lpa till med att klippa grĂ€s, putsa rutor, rensa rabatter... Nu behöver jag ett avsnitt för nĂ€r man Ă€r spysjuk - dĂ„ Ă€r hon len som bomull.  Heja morsan!  Jag ska göra mig en kopp te till och försöka hĂ„lla mig vaken till Idol.  Imorgon vĂ€ntar en massa backlopp och jag vill gĂ€rna köra dom.  Hoppas att du Ă€r kry och mĂ„r bra och har en glad fredag! ❀ Puss och kram med munskydd pĂ„

Ett KRaV.

SommarvĂ€rme i luften, en kopp med kaffe och kaffegrĂ€dde stĂ„r framför mig och huvudet dunkar. Jag gick upp lite för tidigt idag kĂ€nner jag. Men jag behövde tvĂ€tta. Mina trĂ€ningsklĂ€der anvĂ€nds sĂ„ flitigt och tvĂ€ttar jag inte nu sĂ„ fĂ„r jag gĂ„ naken till dagens pass. Har haft dagar med höjd, lĂ€ngdhopp, sprint, styrka och kula. Och allting har jag klarat av pĂ„ ett bra sĂ€tt. Kroppen började strejka först igĂ„r. MĂ„nga explosiva moment flera dagar i rad sĂ€tter sig sĂ„klart nĂ„gonstans. Hos mig sĂ€tter det sig i rumpa och baksida lĂ„r. Och jag ringde massör Markus igĂ„r för att fĂ„ hjĂ€lp. Vidrigt. Hans armbĂ„gar gör mig illamĂ„ende. UppvĂ€rmningen Ă€r den bĂ€sta men inte den som gör mig frĂ€sch i kroppen. PĂ„ kvĂ€llen skulle jag fĂ„ testa att köra ett sprintpass. Det blev bara koordinationslopp och starter tillsammans med Lisa. Jag kunde inte springa snabbt eftersom rumpan ville krampa hela tiden. Jag fick göra det jag har blivit sĂ„ bra pĂ„ den senaste tiden: acceptera och göra det bĂ€sta av situationen. Dagarna som jag har haft bloggsemester har bjudit pĂ„ nĂ„got jag vill fira i efterskott: Mors dag! Bilden visar min mamma det Ă„ret hon satte svenskt rekord i lĂ€ngdhopp. Och hon Ă€r bara 16 Ă„r! Visst ser hon redan ut som en fĂ€rdig atlet?! 6.33 var hennes rekord dĂ„. Det personlig rekord jag ocksĂ„ sitter inne pĂ„ i lĂ€ngdhopp för den som vill retas lite. Hur blev du firad pĂ„ mors dag? Eller Ă€r du kanske inte ens mamma? Vi som inte Ă€r det borde fira för att vi Ă€r blivande mammor nĂ„gon gĂ„ng i framtiden. Jag har hört att man ska ta ut glĂ€djen i förskott. Just fan, det skulle handla om mamma. Haha, sĂ„ gĂ„r det nĂ€r man Ă€r sjĂ€lvcentrerad. Jag var inte i Karlskrona nĂ€r mors dag var sĂ„ jag fick inte ens krama om min mamma. Men jag fick skicka en hĂ€lsning via bilden ni sĂ„g hĂ€r ovan. Det var inte vad hon önskade sig. Hon vill ha ett hus vid havet. Men vem har en sĂ„ fet plĂ„nboken? Att hon ska fĂ„ ett hus vid havet var en deal vi gjorde nĂ€r jag runt 18 Ă„r. Hon köpte mig en mental trĂ€ningsbok efter en timmes tjatande och i den skrev hon: "Kom ihĂ„g huset vid havet". Min mamma har vĂ€rldens bĂ€sta humor. Till och med nĂ€r hon menar allvar. Hon har sĂ„ nĂ€ra till skratt och jag har alltid roligt med henne. Även dĂ„ vi bara gör trĂ„kiga saker: som att spela Candy Crush i samma rum. DĂ„ underhĂ„lls man av hennes irritation över felspel och en massa svordomar. Hon Ă€r frĂ€ck i munnen, snabbtĂ€nkt och kĂ€nsligare Ă€n hon erkĂ€nner. Hon Ă€r djupare Ă€n hon visar och bakom all ironi finns tusen tankar och funderingar. Hon stöttar mer Ă€n du mĂ€rker. Och fast hon hela tiden hĂ€vdar att hon Ă€r bĂ€ttre Ă€n mig sĂ„ vet jag att hon kommer att svĂ€mma över av stolthet nĂ€r jag slĂ„r hennes rekord i lĂ€ngdhopp. Har du inte trĂ€ffat mamma sĂ„ kĂ€nner jag att det Ă€r en av grejerna du bör göra innan du dör. GĂ€rna i kombination med oss döttrar. Hon Ă€r i sitt esse nĂ€r hon fĂ„r vatten pĂ„ sin kvarn och hon Ă€r mamman som anmĂ€ler sig till en sex och samlevnadskurs bara för att det alltid finns nĂ„got nytt att lĂ€ra sig. Ja, du ser ju. Jag funderar pĂ„ att smyga med henne dit. TĂ€nk sĂ„ kul vi skulle ha!? NĂ„got sĂ€ger mig att vi inte skulle kunna ta det seriöst om vi gick tillsammans. SĂ„ för hennes betygs skull sĂ„ ska jag nog bara stanna hemma. Oj... Nu har jag skrivit en uppsats igen! FörlĂ„t. Du har sĂ€kert ett jobb att sköta. Vi sĂ€ger tack och hej och gör lite nytta istĂ€llet. Puss & kram ❀

MaMMa.

Goooodmorgon sunshine,    Sovit gott? Har du en pigg kropp? Ätit en smarrig frukost? Sjungit upp?  Jag har inget av det ovan men Ă€r glad Ă€ndĂ„. För idag tĂ€nkte jag att vi ska fira MAMMA!      Hon fyllde Ă„r igĂ„r men jag ligger alltid lite efter sĂ„ vi kör skönsĂ„ng idag istĂ€llet.  Mamma, som har lĂ€rt mig att jag kan fixa allt jag vill om jag bara Ă€r uthĂ„llig och konsekvent.  Som skapade min barndom med kvĂ€llsmackor och te pĂ„ en snurrande bricka framför tv:n.     Som inredde mitt barndomshem efter Ă„rstidernas fĂ€rger och som tillĂ€t mig det mesta med en tillit om att jag alltid skulle klara det jag tagit för mig.  Mamma Ă€r mamman som lĂ€t mig klĂ€ttra högt upp i bĂ„de trĂ€d och berg, för hon menade att om jag trillade sĂ„ skulle jag lĂ€ra mig pĂ„ ett bĂ€ttre sĂ€tt Ă€n om hon förbjöd mig.     Hon skrĂ€mde mig sĂ€llan. Jag kan rĂ€kna pĂ„ ena handen gĂ„ngerna hon har sagt till mig "gör inte det dĂ€r, det kan bli fel".  Mamma Ă€r den starka kvinnan, den humoristiska, den lĂ€ttsamma.  MĂ„nga gĂ„nger har hon plĂ„strat om mitt krossade ungdomshjĂ€rta med orden: "sĂ„ synd för honom. Hans förlust. TĂ€nk att kulan du stöter trĂ€ffar honom i huvudet dĂ€r borta. Ta ut allt i idrotten".  Och jag har skrattat mellan tĂ„rarna.     Hon har aldrig varit medelmĂ„ttig. Har alltid visat för mig att gĂ„ "all-in" Ă€r viktigare Ă€n nĂ„gonting annat. I kĂ€nslor, arbete, idrotten, skolan, livet...  Mamma var den som köpte min första mentala trĂ€ningsbok eftersom jag var ung och inte hade rĂ„d sjĂ€lv. Men det kom inte förutsĂ€ttningslöst. Hennes krav:  "Stumpan, nĂ€r du nĂ„r allt du vill nĂ„, sĂ„ vill jag ha ett hus vid havet. Plugga pĂ„ vĂ€l" var orden följt av ett klingande skratt.  Jag skrattade ocksĂ„.      Mamma Ă€r kvinnan du kan spendera kvĂ€llen med genom att lyssna pĂ„ WinnerbĂ€ck och grĂ„ta, eller dansa med hela natten för att livet ska vara glatt att leva. Hon Ă€r sĂ„ mycket. Hon snuddar vid varje yttre grĂ€ns nĂ€r det gĂ€ller allt.  Hon Ă€r den som har lĂ€rt mig att vara nöjd med mig sjĂ€lv. "Du Ă€r sĂ„ perfekt som du Ă€r, du har allt du behöver" har hon sagt nĂ€r jag kĂ€nt mig annorlunda, missförstĂ„dd eller ful.  "Du behöver inte göra om dig, du behöver inte sminka dig, du behöver inte vara som alla andra. Du behöver inte tĂ€nka som massan. Att sticka ut Ă€r bra, Nadja".     Mamma var lyhörd och förstod snabbt hur jag fungerade och mĂ„nga gĂ„nger visste hon att det bĂ€sta hon kunde göra var att tillĂ„ta mig allt.  Hon kĂ€nde sĂ€kert igen sig sjĂ€lv i den lilla rebellen som fanns inom mig. Sa nĂ„gon att jag inte kunde sĂ„ skulle jag göra det, sa nĂ„gon att jag "inte fick" sĂ„ skulle jag testa. SĂ„ hon vĂ€nde pĂ„ det och tog mig pĂ„ precis rĂ€tt sĂ€tt.     Mamma, du Ă€r en sjuhelvetes cool kvinna och jag har inte glömt ditt hus. Jag har heller inte glömt nĂ„got av det du lĂ€rt mig.  Jag bĂ€r med mig allt vart jag Ă€n gĂ„r. Och om du behagar ta dig till VĂ€xjö snart sĂ„ ska jag fira skiten ur dig!  GRATTIS ❀   

VĂ„R FöRSta…

MĂ„ndag.  2016. Det kĂ€nns konstigt att skriva siffrorna. Det Ă€r nu jag kommer att skriva fel i en mĂ„nad. Varje januari Ă€r det likadant.    Jag har tĂ€nt ljus i hela lĂ€genheten, dricker sĂ„klart morgonkaffe och vilar hela förmiddagen. Jag har inte trĂ€ning förrĂ€n ikvĂ€ll.  Ett pass pĂ„ en dag börjar nĂ€stan kĂ€nnas ovanligt.   IgĂ„r körde jag lĂ€ngd och motstĂ„ndslöpning. Och det kĂ€ndes BRA!  I julklapp hade jag fĂ„tt 13-stegs ansats av Agne. Och det var annorlunda med mer fart i anloppet.   Jag behöver vĂ€nja mig vid att saker och ting ska hĂ€nda snabbare framme vid plankan. Jag hoppade nĂ„gra gĂ„nger med 13-steg i somras men fick vĂ€ldigt mycket överrotation.  IgĂ„r gick det bĂ€ttre. Jag börjar bli starkare i kroppen.     Jag ligger lite efter i uppdateringarna och du kommer sĂ€kert att himla med ögonen nu nĂ€r jag berĂ€ttar om min nyĂ„rsafton.     Som ni ser sĂ„ firade jag i mjukisklĂ€der och med pappa i hans stuga.  Jag orkade inte anstrĂ€nga mig för att gĂ„ pĂ„ fest och stĂ„hej med mina vĂ€nner.     Bara tanken pĂ„ att sminka mig, vĂ€lja klĂ€der och vara uppe hela natten gjorde mig svimfĂ€rdig.  Min syster Paula kom förbi. Även mamma och hennes fĂ€stman Allan.     Jag har fĂ„tt baklĂ€xa för att jag alltid skriver "mammas kille Allan".  - Jag har inte en toyboy, Nadja. Jag har en man och jag Ă€r förlovad med honom. FĂ€stman. Eftersom jag Ă€r snabblĂ€rd och förstod att hennes skĂ€mtsamma gliring inte var just bara skĂ€mtsam, sĂ„ skriver jag nu fĂ€stman.      Pappa och Allan hade fixat dukningen och pĂ„ SkogsglĂ€ntans Krog serverades vi trerĂ€tters.     Avokado med rĂ€kor till förrĂ€tt. OxfilĂ© med ugnsstekta grönsaker, hummer och sallad av brysselkĂ„l, sojabönor och blomkĂ„l till huvudrĂ€tt. Och avslutningsvis picanglass med pappas fruktsallad till efterrĂ€tt.       Till detta nyĂ„r hade vi inte köpt en enda raket. Pappa garanterade att man skulle se alla andras fyrverkerier mitt ute i skogen. Behöver jag sĂ€ga att vi inte sĂ„g ett skit?  Hans trĂ€d skymde sikten och det enda vi upplevde var en blixtrande vit och röd himmel.     NĂ€r klockan slog tolv kramade vi om varandra, pep "fan vad kallt" och sprang in i vĂ€rmen igen.  Mamma, jag och Paula Ă„kte hem en kvart senare medan Allan satt kvar hos pappa för att spela kort.  06.30 den 1:a januari trillade han hem. Vissa vet hur man firar.     Till sist vill jag tipsa om en grej:    En mĂ„larbok!  Du fĂ€rglĂ€gger vackra mönster och bredvid och pĂ„ varje sida hittar du ett citat. KĂ€nns som om att det hĂ€r Ă€r som gjort för mig. Älskar att mĂ„la och Ă€r överförtjust i citat.     Jag hittade min pĂ„ Konsum.  Och firade det nya köpet med en rejĂ€l godiskvĂ€ll.     Fokusera nu pĂ„ boken och inte godiset 😉  Årets första mĂ„ndag pockar pĂ„ min uppmĂ€rksamhet och jag ska ge den det.  Jag frĂ„gar som Magnus Uggla: "ska vi gĂ„ ut och möta livet du och jag?" Puss & kram          

TiLLsaMMaNs! 

God lunch du hĂ€rliga,     Jag lovar att jag var uppe tidigt Ă€ven idag men jag har lyssnat pĂ„ Hampus och min podd - Livet, kallas det (lööööv yourself - yes) avsnitt nummer tvĂ„.  Är ni nyfikna sĂ„ klicka bara pĂ„ lĂ€nken.    Har raderat alla bilder pĂ„ oss tillsammans sĂ„ ni fĂ„r en pĂ„ bara Hampus. Hoppas det duger.  I dagens avsnitt Ă€r mamma med en svĂ€ng och hon Ă€r supernöjd. SĂ„ för hennes skull bör ni lyssna.     IkvĂ€ll Ă€r det gala pĂ„ tv. "Tillsammans mot cancer" pĂ„ TV4 och jag kommer att trĂ€na istĂ€llet för att vara pĂ„ plats... Försökte lĂ€nge planera om i schemat men lyckades aldrig fĂ„ till det sĂ„ ikvĂ€ll blir jag hemma 🙁 Minns ni hur det sĂ„g ut förra Ă„ret?     Jag var dĂ€r tillsammans med min vĂ€n Alex och vi grĂ€t och hon kramade mig.      Delar av familjen och Ă€ven fotograf Peter Holgersson kom ocksĂ„.      Ett Ă„r sedan... Det kĂ€nns nĂ€stan lite jobbigt att tĂ€nka tillbaka pĂ„ det. Det blev sĂ„ mĂ„nga kĂ€nslor den kvĂ€llen och pĂ„ ett sĂ€tt Ă€r det enklare att vara kvar hemma idag.    Jag kommer som sagt att trĂ€na nĂ€r programmet sĂ€nds MEN hĂ„ller sĂ„klart utkik pĂ„ allt som samlas in till förmĂ„n för alla som kĂ€mpar dĂ€r ute.  Heja hela Sverige!! ❀    IgĂ„r var det tester pĂ„ trĂ€ningspasset. Det vet du ju redan. För jag tjatade om det igĂ„r ocksĂ„. Men det Ă€r ju SÅ kul!  Att fĂ„ kolla av hur jag ligger till jĂ€mfört med för nĂ„gra mĂ„nader sedan.  Vi vĂ€rmde upp med pilkastning.     Gör man inte alltid det?        Jag vann första och sedan tappade jag formen...  Testerna igĂ„r bestod av olika hopp mellan sensorer pĂ„ marken. Man mĂ€ter spĂ€nst och kontakttider. Dessutom blev det chins, dips och brutalbĂ€nk.     Idag blir det desto tuffare dĂ„ vi ska kolla av konditionen och syreupptagningsförmĂ„gan! Jag ska springa pĂ„ löpband och stickas i fingret var tredje minut.  Gah!  Behöver jag ska skriva att jag ska springa livet ur mig?     Pappa har hojtat att lunchen vĂ€ntar pĂ„ mig sĂ„ jag sticker till honom och laddar batterierna.  Sen direkt till VĂ€xjö.  HĂ„ll en tumme eller tre. Sno en kompis ocksĂ„!  Puss & kram ❀         

DeN SoM LyFTeR DiG.

GokvĂ€ll raring, har du kĂ€nt att det Ă€r kylslaget ute?     Vintern smyger sig pĂ„ hösten. SĂ„ att vi knappt mĂ€rker det stĂ„r den snart hĂ€r, vitklĂ€dd och förförisk.  Men kall.  Kalla saker har jag ingen förkĂ€rlek till. Om det inte Ă€r glass.  Kalla mĂ€nniskor, bitande kyla, frostiga vindar... Allt det dĂ€r ger mig kalla kĂ„rar. Som jag inte heller Ă€r sĂ„ förtjust i.    Men det funkar. Och snart stundar varmare tider igen. För oss alla.  Imorse sprang jag backlopp tillsammans med Lisa och Linde. Vi tog bilen ut till Öjaby i VĂ€xjö för att piska benen med hĂ„rd löpning.     Jag sprang sist av tjejerna. SĂ„g Lindes spĂ€nstiga vrister framför mig, trycka ifrĂ„n i varje steg i uppförsbacken.  "Hon Ă€r sĂ„ stark" tĂ€nkte jag medan jag pendlade vilt med armarna och försökte hĂ„lla upp knĂ€na.  Jag skulle gjort 15 lopp men mĂ€ktade bara med 11. Baksidorna som fick sig en omgĂ„ng igĂ„r sa ifrĂ„n och syran sprutade i hela kroppen. Efter de första sex loppen stĂ€llde jag mig med hĂ€nderna pĂ„ knĂ€na och böjde ner huvudet mot marken.  Och började grĂ„ta.  Agne tittade pĂ„ mig.     "Nadja... " sa han.  Jag drog kvickt en lĂ„ng harang med ord om att jag var besviken pĂ„ min kropp, att den inte hĂ€nger med, att jag ju kommit igĂ„ng sĂ„ vĂ€ldigt bra och att det inte borde kĂ€nnas sĂ„ hĂ€r nu. Och det gick alltid snabbare förut. "Titta pĂ„ mig, Nadja" fortsatte Agne. Och jag lyfte pĂ„ huvudet.  SĂ„g honom knappt för allting inom mig snurrade. Och tröttheten gjorde att jag grĂ€t mer Ă€n vad jag hade gjort om jag var pigg.  "Okej" pep jag samtidigt som jag precis anade ett par vĂ€nliga ögon framför mig.  Han började prata. "Du Ă€r fantastisk Nadja. Du har gĂ„tt framĂ„t sĂ„ otroligt mycket och du har kunnat trĂ€na nĂ€stan allt. Du blir starkare och starkare för varje pass. SjĂ€lvklart sliter det pĂ„ kroppen. TĂ€nk pĂ„ vad du var innan vi började" Jag nickade mellan tĂ„rarna. VĂ€rmdes av hans styrka och tro pĂ„ det vi gör.     "Ibland gĂ„r vi framĂ„t, ibland mĂ„ste vi backa. Det Ă€r sĂ„ det kommer att se ut. Jag kanske skulle lĂ„tit dig springa lĂ€ngre bakom tjejerna, men det Ă€r bra att du kĂ€nner att du har hĂ€ng" Han kollade snabbat ner pĂ„ sin klocka för att inte missa de tvĂ„ minuterna av vila som de andra hade pĂ„ sig. De som kunde fortsĂ€tta springa.  Tusen tankar flög genom huvudet. Ni vet de dĂ€r som sĂ€ger att man alltid ska fortsĂ€tta fast man kanske inte kan. De dĂ€r som sĂ€ger att du mĂ„ste orka lite till.  Jag fick stoppa tankegĂ„ngarna för Agne fortsĂ€tte. "Det hĂ€r kommer att bli sĂ„ bra och vi ska vara smarta och ha tĂ„lamod" Sen kramade han om mig. Och jag kramade tillbaka.  Vilken coach!  Vilken mĂ€nniska! Hur hittade jag honom? Hur hamnade jag hĂ€r? Hur fick jag den hĂ€r chansen?  Jag började Ă€ntligen le igen och bad om att i alla fall fĂ„ springa 100-ingar medan de andra fortsatte pĂ„ 200-ingar.     "Gör det, men jag litar pĂ„ att du kĂ€nner efter ordentligt" var Agnes svar.  Jag kĂ€nde efter, lĂ€ttade lite pĂ„ kraftinsatsen och fick "ta mig i mĂ„l".  Jag funderar ibland pĂ„ vad det Ă€r som gör Agne sĂ„ cool. SĂ„ tryggt lugn.  Han sa en mening en gĂ„ng som har fastnat i mig och som jag tror kan vara en av hundra anledningar. Han sa: "Jag har ingenting jag vill bevisa". KĂ€nn meningen inom dig.  JAG HAR INGENTING JAG VILL BEVISA.     Du kanske har mĂ„l du vill uppnĂ„, du vill framĂ„t och utvecklas. Men du vill inte bevisa nĂ„got för nĂ„gon annan. Bara för dig sjĂ€lv.  Har du ocksĂ„ kloka, varma mĂ€nniskor omkring dig? De dĂ€r som lyfter dig och fĂ„r dig att se situationer frĂ„n ett annat perspektiv?  Jag hoppas det.  I alla vĂ„ra relationer förtjĂ€nar vi det.  MĂ€nniskor som Ă€r mĂ„na om oss och som vill vĂ„rt bĂ€sta. Som bryr sig om oss och visar oss uppskattning.  De hĂ€r mĂ€nniskorna finns. Men ibland nöjer vi oss med mindre. Det ska vi aldrig behöva göra.  Det hĂ€r fĂ„r mig att tĂ€nka pĂ„ alla relationer vi har till olika mĂ€nniskor i livet.     Är de verkligen respektfulla och stĂ€rkande eller finns de bara dĂ€r? FĂ„r du den kĂ€rlek du vill ha eller Ă€r du bara ytterligare en person i nĂ„gon annans liv?  MĂ€ngder av tankar sattes igĂ„ng efter passet idag. Det var inte bara ord frĂ„n en coach. Hela handlingen visade att Agne faktiskt BRYR sig om mig. Och det VI gör.  Han gav mig av sin tid. Han stannade upp. Han visade mig att det hĂ€r Ă€r viktigt, Ă€ven för honom.  Det du gör, med familj,vĂ€nner, jobb... Det kan inte vara viktigt frĂ„n bara ett hĂ„ll.  Du ska aldrig behöva kĂ€nna dig ensam i nĂ„got som du bygger upp med en annan mĂ€nniska. Vad det Ă€n kan vara.  Dra dina egna paralleller, gör det till ditt eget.     Det Ă€r mörkt ute nu och natten nĂ€rmar sig.  Jag har försökt Ă„terhĂ€mta min ömma kropp med ett bubbelbad och jag har fĂ„tt prata med min mamma. Ett sĂ„nt dĂ€r samtal som Ă€ndĂ„ betyder nĂ„got. Som stĂ€rker.  Det Ă€r inte ofta vi pratar sĂ„.  Mest Ă€r det smaklösa skĂ€mt och könsord och alldeles för hög musik. Idag var det annorlunda och jag tar med mig det som allt annat bra jag stöter pĂ„ hĂ€r i livet.  Allan slĂ€ngde precis fram en tallrik framför ögonen pĂ„ mig. Jag Ă€r sĂ„ frenetiskt fokuserad nĂ€r jag skriver.  "HĂ€r, middag!"     Ha ha, mĂ€ktig mĂ„ltid. Tack Allan.  Jag hoppas du sommar gott inatt.  Och att du alltid fĂ„r kĂ€nna att du betyder nĂ„got i nĂ„gon annans liv.  Gör du inte det: gĂ„ vidare. NĂ„got hĂ€ftigare vĂ€ntar pĂ„ dig ❀ Kram, Nadja    

Rör mig inte! 

HĂ€r ligger jag. InstĂ€ngd i mammas hus. 

Fan. 

Vad Ă€r vĂ€rre Ă€n influensa? 

Mamma tar det sÀmre Àn mig och gnÀller hela tiden om att jag smittar henne. SÄ fort jag rör nÄgot skriker hon till: "Nej! Ta inte dÀr!"

  

IgÄr lÄg jag en stund pÄ badrumsgolvet och mammas kille Allan försökte peppa mig lite: "Àr du förkyld eller?"

Mmm, det Ă€r bara en liten förkylning som kommer ut genom munnen. 

Eftersom Allan Ă„kte ivĂ€g pĂ„ jobb sĂ„ erbjöd mamma mig att ligga pĂ„ hans plats i sĂ€ngen över natten. Hon var nog lite orolig Ă€ndĂ„. 

Jag svettades och imorse grymtade hon nĂ€r hon behövde bĂ€dda om. 

"Hur mÄnga grader mÄste jag tvÀtta det hÀr i nu för att fÄ bort allt?!"

  

Jag frÄgade om hon ville ha en kram och hon tjöt till. "Rör mig inte unge!"

Haha, jag har sĂ„dan makt för tillfĂ€llet. 

Jag har Ă€tit ett halvt Digestivekex pĂ„ tvĂ„ dagar och kĂ€nner mig klen till och med i fingrarna. 

Jag kĂ€nner mig stressad över möten som jag hade inplanerade och nu pĂ„ söndag Ă„ker jag pĂ„ trĂ€ningslĂ€ger. 

Jag behöver bli frisk! 

 


Det Ă€r fint vĂ€der ute och precis innan jag blev sjuk satte jag nytt pers i Ruzzle: 117 ord. 

 

 NĂ€r jag försökte spela i förgĂ„r kom jag upp i 60... Hela skĂ€rmen snurrade. Och mamma vann alla matcher till sin egen enorma förtjusning. 

Nej vet ni... Jag orkar inte skriva mer. 

Ville bara ha lite stöd och pepp.  

NĂ€r jag ringde min manager Jonas imorse sĂ„ skrattade han bara: "det var inte sĂ„ bra att ringa mig va? HĂ€r fick du inte mycket medlidande". 

 

 Han sa det pĂ„ ett sött sĂ€tt sĂ„ jag tĂ€nkte att var nog lite gulligt Ă€ndĂ„. 

Efter tvĂ„ dagar inomhus blir jag rastlös, trots att jag Ă€r helt utan ork. 

SĂ„ jag försökte med ett FaceTime-samtal till min syster Bissan, som inte heller hon gullade med mig. 

"Nu gör du 'jag-Ă€r-stark-posen' och rycker upp dig. Det blir mycket bĂ€ttre dĂ„!" 

  

Tackar. 

(Nu skrev jag mer Ă€ndĂ„ - jag Ă€r pĂ„ bĂ€ttringsvĂ€gen!) 

Det goda skrattet sĂ€gs förlĂ€nga livet. Jag har redan bestĂ€mt att jag ska bli 103 sĂ„ efter de hĂ€r bilderna kanske jag kan komma upp i 104? 

 


 

  

  

 Ă… peppen för tusan! Glöm inte pep-talket! 

 

  

  

NĂ€sta sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.