Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

YoU RiSe ABoVe IT aLL.

04:45 och hela mitt system vaknar upp. Jag tänker instinktivt att jag måste ha försovit mig och får den där känslan av kyla och stress i kroppen som du säkert känner igen. Kollar på klockan och ser att den inte ens är 05:00.  Jag kan inte somna om.  Så jag gör en het kopp kaffe, fyller på en skvätt med mjölk och sätter mig här hos dig.  Jag är så väldigt glad och varm efter din respons på mitt senaste inlägg. Jag blev liksom trygg och lugn i efterhand av att veta att du är här.  När jag läste kommentarerna blev jag bara lycklig ❤️ Oavsett vad som händer omkring mig, så vet jag att jag har min armé här inne. Min bomullsliknande bädd av kärlek och öppenhet. Hit kan jag alltid komma och hämta det jag tror att vi alla behöver - uppbackning, inspiration, pepp och en dunk i ryggen då och då.  tack för att du ger mig den här platsen.  Solen stiger över Växjö och luften är frisk. Jag vet det eftersom jag glömde att stänga mina fönster igår. Det är kyligt i precis hela lägenheten. Jag tror att det blir en fin dag.  Och jag har släppt ut min instängda stress och jag har tränat bra. Jag har biffat på mig i styrkan - coach Agne sa till och med igår: "oj, du börjar se bitig ut Nadja!" Jag tar det som en komplimang. Jag menar, han måste ju ha vetat vad han gjorde när han la på mig all den här styrketräningen. Jag skulle bli starkare och det har jag blivit.  Jag gör nästan alltid som jag blir tillsagd när jag litar på någon. Det är en av mina styrkor - och en av mina svagheter.  När jag blir för nitisk kan det skada mig. Jag bara ska göra det jag har fått som uppgift. Jag ska klappa mig själv på axeln ändå, berätta att jag har blivit så väldigt bra på att lita till mig själv också. Och på min egen känsla.  När jag behöver vila så vet jag det. Så långt kommen är jag. Och då är jag inte gravid nej.  Nu vill jag berätta om något på riktigt roligt!  Du som följer mig på instagram har såklart redan sett; jag är alltid sist på bollen 😉  Men jag vill visa dig som inte har instagram:  Rio är utbytt mot den här älsklingen. En ståtlig Ford KUGA!  Jag hämtade henne på Råbergs bil förra veckan och hon gömde sig under ett skynke inne i bilhallen.  Jag var  pirrig inför mötet och bytet. Och innan jag lämnade Rio på parkeringen utanför så tittade jag på henne, tog ett djupt andetag och sa tack och hejdå.  Det är kanske svårt att förstå. Jag menar, det är plåt och plast och gummi. Men det jag kör har ju kommit att bli ett med mig. Mina bilar får stora affektionsvärden.  Mina bilar blir så mycket knutna till och avspeglade mot min personlighet, mina mål och det jag tror på.  Det blir också mitt varumärke, min hjälp under många år till alla mina träningspass och tävlingar.  Därför kan det aldrig vara bara en bil.  Jag har också bytt namnet på hemsidan. Du som är uppmärksam har säkert redan sett det.  Vi heter numera: You rise above it all ❤️ Som jag sa så blev det ingen ordlek den här gången. Varken jag eller min omgivningen kunde uppbringa kreativitet nog för att hitta något som jag kände passade.  Istället fastnade jag för en mening som innehåller  mycket mer.  You rise above it all står för så mycket inom mig.  Det står för vilja, hängivenhet och pannben. Det står för att orka lite till, hitta utvägar och att härda ut i dom mörkaste av stunder.  Meningen står för den grundläggande tron som ligger bakom mycket av det jag gör och många av dom beslut jag tar - allt blir bra.  Hur jävligt det än känns, hur ledsen jag än blir, hur knäckt och stjälpt jag än känner mig; så viskar något alltid i bakhuvudet på mig - "allt kommer att bli bra, du tar dig igenom det där". Du vet att pappa har lärt mig det. Och jag har många gånger tänkt: men kan han säga något annat?! Kan han ge mig ett bättre råd? Säger han så för att han är för lat för att komma på något bättre eller?  Men pappa är inte dum. Han kanske vet att upprepning är ett bra sätt att pränta in något på? För det har satt sig, och även om jag inte alltid tror på det fullt ut, så finns det där. Och det hjälper mig.  Men varför heter vi inte "allt blir bra" då?  Jo. Såhär är det.  "Allt blir bra" är en fin mening. Och det är ett bra sätt för en förälder att svalka en orolig dotter, kanske. Men det ger mig inte kraft. Det ger mig ett lugn.  Att allt blir bra gör mig kanske lugn för tillfället, men det gör mig också passiv. "Det löser sig, det ordnar sig..." Men vem löser det? Och vem ordnar det?  DU.  Du, du och bara du.  Det är DU som reser dig. Det är du som tar smällen och det är du som uppbringar entusiasm och ork.  Och jag tror på oss människor. Jag tror på vår förmåga och på att vi bär oändliga resurser inom oss. Jag vet vad vi kan åstadkomma när vi har viljan. Och jag vet att vi härdar ut när vi måste.  Några säger att vissa är av "klent psyke", "inte kommer att fixa det", "inte kan hantera situationen", "inte är lämpad".  Vilket jävla skitsnack.  En människa KAN. Det handlar bara om att vi ska lära oss. Och för det behövs det ibland lite hjälp utifrån, från människor runt omkring. Och det kanske kostar en del misslyckanden, det kanske kostar några fall ner på knä... men vi kan alltid resa oss igen!  You rise above it all står för min tro på dig, på mig själv och på vårt fantastiska psyke.  Det står för min tro på att vi kan vända vår nuvarande situation, vi kan göra bättre om det är vårt mål, vi kan tänka annorlunda om vi behöver.  Vi är fantastiska! Vi är formbara och vi har allt vi behöver högst upp på kroppen.  Vi är tåliga, vi är ståtliga varelser och vi kan stå pall för mycket mer än vad vi ibland tror.  Av just dom här anledningarna heter vi som vi heter nu.  Och jag ryser när jag ser min bil väntandes på parkeringen för att ta mig till mitt nästa träningspass. Det är som en enda stor post-it lapp med budskapet jag hoppas att du gillar lika mycket som jag: You rise above it all. Kom ihåg det ❤️  Kram och kärlek, Nadja 

FöRBeReD DiG.

Är det lite kyligare idag eller är det bara jag som är gnällig?  Jag har inte sett någon sol titta fram genom mina halvöppna persienner ännu. Men en sovmorgon är väl alla värda då och då. Speciellt om man redan sovit i ett halvår.  Jag har smält mitt längdhoppspass sen i helgen och fyllt på kroppen med mer träning.  Tunga styrkepass har avlöst både sprint och teknikpass.  Vi har inte släppt allt för mycket på träningen ännu. Jag kommer förmodligen att få köra mina första tävlingar med ganska tunga ben. Men det fina med det är att det kommer att kännas SÅ befriande när träningen väl lättar.  Efter två pass i måndags åkte jag till min hemstad Karlskrona för att utföra ett uppdrag.  Tillsammans med managern Keith Karlsson, Mästarnas mästare tvåan Caroline Ek och KHK:s Rolf Lindberg satt jag i en paneldiskussion om sponsring och varumärke.  Jag är otroligt intresserad av sponsring själv och skulle kunna tänka mig att jobba inom det området den dagen jag slutar satsa på friidrotten.  Alla vet ju att det någon dag tar slut. Det gör det för alla idrottare. Och att plugga (jag har läst till beteendevetare) och förbereda sig för ett liv efter idrotten är för mig viktigt även om du är inne i full satsning.  Jag är inte av den skolan som tror att man inte kan fokusera på sin idrott bara för att man har planer för framtiden.  Vissa säger att du den dagen du funderar på vad du ska göra efteråt, redan har slutat lite i huvudet.  Jag tycker mer är att det gör dig mer vaken. Du vet att det kan ta slut när som helst och du tar inget för givet. Däremot behöver det du gör just nu, alltid få komma i första hand. Du väljer att gå helhjärtat in i något. Men det hindrar dig inte från att ha framtidsplaner och vara smart.  Så att få träffa Sanna Kallurs och Charlotte Kallas manager Keith var oerhört inspirerande. Han har många års erfarenhet och varje gång jag träffar människor med mycket erfarenhet så suger jag åt mig.  Vi satt som i en intervju hos Skavlan och fick olika frågor om sponsring och varumärke. Avslappnat och spontant. Mina favoritsammanhang.  På kvällen styrde jag Rio mot Växjö igen och somnade som en klubbad säl med huvudet fullt av tankarna och idéer.  Jag skulle vilja hjälpa någon mot sin dröm. Tänk att få hitta samarbetspartners till någon som vill göra det jag just nu har fått möjligheten att göra! Tänk att få representera en idrottare med stor passion och målmedvetenhet? Ja ja, det får bli ett senare projekt. För idag ska jag jobba på mitt eget: jag ska hoppa både höjd och längd.  Jag börjar morgonen med några få höjdhopp på mitt nya ben. Kör stabilitet och tränar mage och rygg.  Ikväll möter jag upp Lisa och så kör vi längdhopp tillsammans. Det ska bli roligt! Vi har inte kört just längd så många gånger samtidigt.  Vi har legat olika i faserna. Men nu börjar dom mer och mer likna varandra. Jag har liksom steppat upp en nivå.  Jag steppar vidare och kaffeskålar med dig. Med önskan om den bästa dagen, såklart ❤️ Puss & kram 

Ge mig musiktips!

Grrr!
ny-musik

Ny musik i lurarna tack!

Nu morrar jag ordentligt här hemma! Jag är SÅ SJUKT TRÖTT på min spellista! Rädda mig. Ge mig något nytt! Ge mig något glatt och peppande. Jag orkar inte lyssna på min musik längre. Jo, Winnerbäck kommer alltid att fungera, men allt det där andra... suck, min öron blöder. Jag försöker koncentrera mig på att jobba lite med företaget men jag hittar inte riktigt motivationen. Helst av allt vill jag springa iväg och träna. Men jag ska hålla mig lite lugn till måndag då jag ska få börja köra på rejält (jag kommer till det... imorgon). Ofta när jag koncentrerar mig så lyssnar jag på musik samtidigt men nu sitter jag bara och stör mig på att alla låtar är så dåliga. Inte bra. En knapp på min datorn har gått sönder. Vänster-knappen på musplattan (eller vad namnet nu är) fungerar inte alls. Märker ni att jag är aningen småirriterad? Bra. Det är befriande att få vara otrevlig ibland. Jag är ju inte speciellt glad idag och då finns det ingen anledning att spela som om att det vore så. Idag har jag varit på Lidingö-vallen och Lidingö-OS för att dela ut priser. Det gav mig som vanligt glädjekänslor. Jag älskar att se när barn idrottar. De gör det så enkelt och okomplicerat. Jag brukar krydda mig själv med enkelhet när något känns fel inom mig. Enkelhet tillsammans med en stor portion målmedvetenhet, entusiasm och seriositet tror jag skapar fina förutsättningar för att lyckas med det jag vill göra. De olika egenskaperna behöver inte ta ut varandra. När jag ser barnen på vallen kommer den känslan ännu starkare till mig.
mums

mums-dags!

Jag ska iväg till syster Bella för en fika. Egentligen är jag trött, behöver dammsuga lägenheten, bädda sängen, ringa några samtal, svara på mail, laga mat, skriva träningsdagbok, sortera ut mina vinterkläder... ja, listan kan göras hur lång som helst. Men jag skiter i den idag. Jag vet att jag tar tag i allt det där när jag bestämmer mig för det. Så just idag tänker jag låta allt sådant vara. Jag får vara duktig en annan dag. Nu vill jag ha en stor kopp kaffe, något sött (det är min godisdag!) och mycket skratt. Jag ska duscha för andra gången idag och sedan svira om till något annat än träningskläder 🙂 Mina vanliga kläder används nästan aldrig så de förtjänar lite uppmärksamhet idag. Jag hoppas att ni får bästa lördagen! Kramar Nadja

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.