Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

DeN DäR KäNSLaN.

Vännen där, En halvbrun Casadei sitter här och tänker på dig. Jag har varit på läger i Torremolinos med mitt träningsgäng och jag är så glad och vältränad.  Jag blir bättre och starkare, snabbare och smidigare för varje dag. Jag tror att jag sa det i mitt senaste inlägg också men jag bara måste få säga det igen!  För jag blir så fantastiskt motiverad när det här flytet infinner sig... Det var nog fyra år sedan sist. Fyra år sedan jag kände hur allting gick uppåt istället för det där plana som man som idrottare många gånger behöver fighta sig igenom.  Det är aldrig roligt att stanna för länge på en och samma nivå, men nödvändigt för att kroppen ska klara av steget efter.  Vi har haft underbara dagar tillsammans i Spanien jag och gänget. Vi har lärt känna varandra bättre och vi har skrattat massor. Och träffat nya vänner.  Jag och Moa (som springer häck och hoppar längd) pratade om att livet på läger är så avslappnat och bra. Det är bra för att man äter, sover, leker, tränar, tränar, tränar och mellan passen tänker på annat än träning.  Det är så viktigt för systemet att man får logga ut och koppla bort ibland. Att tänka träning 24/7 är ingenting jag tror på. Det finns dom som gör det, och jag har testat men fick inte önskat resultat.  Mina bästa resultat har alltid kommit när jag har mått som bäst vid sidan om träningen. När jag har haft nära till skratt, bra relationer och viktigt stöd från familj och vänner.  När är du ditt bästa jag? Har du tänkt på det någon gång?  När har du kunnat prestera under press? När skakar du av dig misslyckanden snabbast och försöker igen? Vid vilka tillfällen har du som starkast plöjt dig igenom dina motgångar?  Jag minns att jag innan Finnkampen 2012, där jag också satte personligt rekord i längd (6.33) tänkte på min syster Giselas skratt innan hoppet.  Jag hörde hennes röst och såg hennes lyckliga ansikte framför mig och kände mig så stark.  Humor och glädje har en enorm kraft!  Humor ger oss också en chans att se krävande situationer som lite mer lättsamma.  Håller du med mig? ❤️ Jag är hemma i Stockholm en snabbis idag. Jag behöver hämta ut mitt nya pass som kommit till Solna för att sedan åka vidare på nästa uppdrag:  Barcelona med min huvudpartner ATEA!  Jag ska träna skiten ur dom i fem dagar och jag hoppas att dom kommer att uppskatta min hest skrikande röst genom tuffa intervaller och hoppstyrkepass.  Efter det åker jag tillbaka till Växjö igen för att börja förbereda mig inför tävlingsdebut...  Jag är SÅ taggad och förväntansfull. Hoppas att du är det också.  Puss på nosen och ha Glad Valborg i efterskott ❤️

ETT VyKoRT.

Hej du, jag vill bara titta in med en liten hälsning. Det var längesedan jag var här och stökade. Jag har haft lättare för att lägga upp bilder på instagram då det går snabbare och är lite enklare när man serveras ett dåligt nät.  Jag vill bara berätta att livet i solen är såååååå bra! Jag mår bra, äter bra och tränar super. Hela kroppen känns lycklig och jag känner hur hårdheten i den börjar komma tillbaka. Krämporna är fortfarande där men dom blir färre och jag har lättare för att vakna på morgonen...  Att vara på läger har varit min grej sedan 15-års ålder. Jag vet att vi hade dålig ekonomi i familjen men min älskade pappa gjorde en deal med klubben som jag tränade för och lyckades skrapa ihop så att jag fick följa med. Jag minns glädjen och hur förvånad jag blev över att jag skulle få åka iväg.  Pappa sa aldrig att det var han som hade fixat det. Det fick jag veta av min tränare flera år senare.  På det lägret utvecklades jag mycket och jag kom med i landslaget och fick sedan stöd för att kunna åka iväg. Sedan dess har läger blivit symboliskt för mig.  Det är en symbol för utveckling och också tacksamhet. Jag vet att det inte är en självklarhet att få åka iväg. Jag värdesätter det otroligt mycket.  Att få springa ute i det fria och att få sträcka ut benen med en sol i ansiktet är oslagbart. Det finns inget som kickar igång mig så som det. Idag är det molnigt ute men det känns som att det är ganska okej. Jag har nämligen en hel drös med 300-ingar och 250-meters lopp... och mina vätskeersättningstabletter är slut så det är lika bra att det är en sval dag.  Jag har ätit mig proppmätt på frukostbuffén och behöver gå på toa innan jag kan fortsätta den här dagen... så det gör jag nu. Puss på dig, kram och få bort snön där hemma innan den 2:a mars 😉 

ÖVeRRaSKNiNG.

Hej kära torsdag, hej kära du ❤ Det doftar nystädat och fräscht i hela lägenheten.  Jag har haft dom här småttingarna plus föräldrar på besök i två dagar.  Och innan dom lämnade mig så städade dom så rent att du kan slicka på golven om du har fallenhet för sådant.  Givetvis såg det ut som ett bombnedslag under tiden men Gisela och Calle vet hur man lämnar med stil.  Och överallt hade dom lagt små lappar med budskap: "vi älskar dig", "du är bäst" och så en liten teckning från barnen.  Att komma hem trött och jävlig efter en heldag ute på vift och mötas av sånt där är väl ändå en kick.  Vi har egentligen inte gjort något speciellt. Bara att få hänga med dessa humorister är glädje nog.  Jag tänkte på det när jag klev upp 06.00 igår och råkade väcka gänget   - det första dom gör är att dra ett skämt och att skratta. Bästa starten på en dag.  Under tiden jag har tränat så har dom roat sig själva och som en överraskning fixade dom ny lampa till köksbordet, nya gardiner till sovrummet och sommarlampor till mina andra fönster.  Det var som ett nytt hem. Träningen rullar på som den ska och jag börjar känna mig starkare i kroppen igen nu när jag har lagt till både fisk och ägg i kosten.  Jag riktigt känner hur kroppen suger åt sig. Jag blir aningen tyngre men inte så att det stör i varken löpning eller hopp.  Någon är säkert nyfiken på vikt och jag kan berätta att jag är 1.74 lång och har varit som absolut starkast när jag legat på 64-65 kilo.  Under VM i Berlin var jag nere på 59 och kände mig snabb men långt ifrån stark. När jag satte mitt personliga rekord i sjukamp vägde jag 62,5. Det var vad jag var nere på nu också med plant based mat, men skillnaden är att jag ligger i hårdträning nu.  I hårdträning har jag alltid vägt runt 66-67 tidigare. Det är aldrig bra att gå ner för mycket för tidigt eller under en längre period. Att väga lätt är en sak som fungerar för mig när jag tävlar.  Inte när jag tränar riktigt hårt.  Min uppgift idag är att springa 3 x 300 meter + 3 x 200 meter. Jag ska som vanligt ladda med gröt och nötter och bär. Och hoppas på en skön känsla i löpningen.  Imorgon fyller min älskade pappa 70 år och jag med familj ska fira honom ordentligt!  Han har fått besök från släkten i Italien så jag kan tänka mig att det kommer att bli livat.  Jag håller dig uppdaterad ❤ Mot gröten, musklerna piper.  Puss och kram, Nadja 

FRiiDROTTSGaLaN MeD ATEA.

Dimman hänger över Växjö. Ögonlocken gör detsamma över hela mitt ansikte, känns det som.  Jag har varit inne i en riktig "trött-period".  Ja, du ser ju själv. Här har sliten satt sig.  Jag hoppas att du känner dig fräschare än mig nu när vi har haft bloggvila här inne.  I onsdag tänkte jag skriva att jag tog ledigt för att åka till Friidrottsgalan i Stockholm, men då skulle jag ljuga.  Jag fick planera om och körde 30 x 43 sekunders löpning med 1 minuts vila på morgonen innan Rio lämnade den här småländska staden.  Agne sa först "kör 30 st" och jag skrek rakt ut: "är du galen?! Jag har bara gjort 20 tidigare. Hur ska jag kunna göra 10 fler bara sådär?"  Han drog ner det till 28 vilket fick mig att känna mig som en mes när jag väl satte igång så bara för att visa för mig själv att jag kunde så körde jag alla 30.  S Å. J Ä K L A. N Ö J D.  10 fler lopp från ett pass till ett annat får mitt hjärta att skutta till. På något sätt har jag blivit starkare. Förbättrat flås och cirkulation i kroppen.  Svettig som ett smörpaket i 25 graders solsken åkte jag sedan hem för att packa inför galan.  Min huvudpartner ATEA stod för festen och givetvis gjorde dom det storstilat.  Röd matta, stora tv-skärmar och mycket folk.  Liveband på scen och Magnus Sallbring och Malin Ewerlöf som perfekta konferencierer.  Jag fick träffa många av mina friidrottskompisar vilket gav mig energi men höll ändå på att somna stående i mina höga klackar.  Morgonpasset hade totalt sugit musten ur mig.  Gillar du galor? Har du varit på någon som du vill berätta om? Kan tänka mig att det finns en hel del att gå på...  Jag brukar alltid få ont i magen precis innan. För jag har respekt för galor. Jag tycker att man ska göra sig extra fin och det är inte min starka sida.  Jag går ju mest runt i träningskläder och helt osminkad. För mig sällan som en Lady. Är mer åt traktorhållet.  Därför kan jag inte andas ut förrän jag kliver ut på röda mattan och väl är framme. Allt innan med förberedelser och att välja kläder och hår är ungefär som fyra träningspass för mig. När klänningen sedan är på och håret klart så älskar jag det, frågar mig själv varför jag inte gör det här oftare och kan i bara farten ta upp mobilen och tacka ja till allt som kommer i min väg.  Nästa gala på schemat blir Tillsammans mot cancer i Januari. Har ni något tips på vacker klänning till dess så shoot. Jag tänkte för en gångs skulle ha lite framförhållning.  Vi borde kunna skicka bilder i kommentarsfältet. Tänk vilken grej det skulle bli?  Okej, jag fattar att du är trött på bilder nu.  Och jag ska ändå försöka få tag på Agne. Vi ska få finbesök på träning till helgen och har lagt om i passen och jag behöver veta vad som gäller.  Puss och kram så länge, håll huvudet högt och ha en bra BLACK FRIDAY ❤️

BeHöVeR DiN HjÄLp.

Goooood morgon  Jag kommer med solsken till dig! Även om jag ser lite sliten ut på bilden.  Mina sjukdomsdagar verkar vara över men fasen vilken mardröm det är att vara sjuk.  Inte så mycket för att jag mått dåligt, utan mer för den inre stressen.  Den där stressen i huvudet om att jag vill komma igång med träningen. Jag kommer aldrig att lära mig att hantera den. Hur gammal jag än blir.  När mina vardagliga rutiner ruckas så inser jag också hur lite andra aktiviteter jag har i mitt liv.  När jag inte får träna som jag brukar så står jag handfallen. Visserligen kanske det hade varit annorlunda om jag hade varit frisk, för då hade jag spelat beachvolley eller åkt till någon skön stad för lite sommarhäng. Men ändå.  Jag fick köra mitt första riktiga pass igår - och Agne sparade inte på krutet.  5*100 meter - 6*40 meter med småhäckar och avslutningsvis 6*200 meter.  Vi tog allting pö om pö och checkade av hals och andning efter varje moment.  Redan efter häcken sa Agne att han inte trodde att vi skulle köra alla 200-ingar, men jag fixade det finfint. Blev brutalt trött i benen såklart, men njöt av att återigen tagit mig igenom smärtans land.  Idag varvar vi ned ett snäpp för att inte göra samma misstag som förra veckan då vi körde på med kvalitetspass i både höjd, häck och längd. Så det står kula på schemat. Plus att jag ska köra axelövningar.  Till sist vill jag be dig om en tjänst. Du vet sådär som jag gjorde när jag skulle döpa min mops, som till slut fick namnet Ketchup.  Jag behöver ett nytt namn till vår sida här! Kort, finurligt och kraftfullt ska det vara.  Jag har en del idéer själv, men vill höra vad du skulle vilja döpa oss till.  Det kan vara ett ord, det kan vara en härlig mening.  Det ska stå för den här resan, allt som är kvar av den. Det ska handla om att vi hänger i trots att det är jobbigt ibland, trots att vi stöter på motgångar. Det ska andas hopp och tillit till allt det vi kan utföra.  Bolla idéer med mig!  Nu blir det frukost. Jag vaknade 06.00, kramp i höger skinka men sugen på kaffe. Nu kurrar magen också. Går inte att ignorera.  Puss på nosen ❤️ Och nu - HUMOR! 

Man måste ingenting

Luften är knivskarpt kylig och himlen är stjärnklar. Jag har rest långt och borde kanske sova men istället stannar jag ute och kollar uppåt, mot det mörka och svarta. Det oändliga. Det som är större än allting annat här omkring oss. 

20140318-003505.jpg Jag njuter av att andas friskt och tänker att jag nog är ganska lycklig ändå. När det biter för hårt i skinnet går jag in. In till sängen, de förväntade drömmarna, och lägger mig. Jag somnar som ett barn. Jag är i Karlskrona igen. Hos familjen. Jag vaknade till utsikten av en sjö som sakta vaggar med i kraften från vindarna. Det ser vackert ut trots att molnen hänger blytunga. 

20140318-002130.jpg Här finns kärleken, de hjärtligaste skratten, den godaste maten. Här blir jag ompysslad och älskad. Här finns gemenskapen och allt det som stärker mig.

20140318-074909.jpg Jag vänder hitåt när krafterna tagit slut. När jag inte längre känner att Stockholm ger mig den energi jag behöver för att må bra.

20140318-002317.jpg Jag vänder hem när tankarna trängs för intensivt i mitt huvud. Jag vänder hem när jag fått nog.

20140318-002409.jpg Vart är ditt hem? Vart smiter du när du behöver återhämta dig? Tar du någon med dig? Eller reser du ensam? Idag ska Karlskrona få underhålla mig.

20140318-002604.jpg Och med mig har jag mina vänner på Expressen (Ylwa och Johanna). De fortsätter, precis som Peter Holgersson, att följa mig tills jag står på tävlingsbanan igen och idag ska de få träffa vänner och familj här i min hemstad. 

20140318-002730.jpg På plats finns också underbara Jennie jo! Hon har ett jobb här nere och det klaffade så bra att vi är här precis samtidigt. Sjukt va?!  Jag ska såklart dokumentera allting i bilder. Ni kommer att känna det som om att ni varit med i vartenda litet steg vi tagit.

20140318-004003.jpg På den här bilden ser ni min bror. Har ni fått se honom i tidigare inlägg? Är inte helt säker på det... Hur som helst. Lite klokskap för den här dagen ska levereras. Har fått den här bilden av mannen som har kraftig pollenallergi och noll ork att skriva till er; Gunnar.

20140318-004312.jpg Visst är den bra?!? Man kan ta sig utanför ramarna. Man kan göra som man vill, om man vill. Och om man inte skadar någon annan såklart, men det är vanligt folkvett och egentligen helt onödigt att skriva. Men jag gör det ändå. Bara för att det gav mig ytterligare 20 sekunder med er här 😉 Nästa:

20140318-004540.jpg Hahaha. Bara sådär. Pöss och hej, jag gillar dej ❤️

20140318-005208.jpg

Min hälsa och mina val

Jag är ett bihang till en cancersjuk, en anhörig som kämpar varje dag för att göra livet någorlunda normalt för Nadja och för mig själv.

20140311-183323.jpg Delar mina tankar och funderingar med de som önskar här på bloggen. Skriver om det som händer, men är det bara gråa dagar så skriver jag om va fan som helst. Om sånt som irriterar mig, om Nadjas träning... som bloggen från början handlade om, innan cancerjäkeln kom och störde.

20140311-183630.jpg Ibland skriver jag även om min egen träning och min jakt på bättre kolesterolvärden. Många reagerar på hur jag tacklar MIN hälsa, förundras över mina märkliga val och träningsuppläg. Får massor av härliga tips och råd från er på bloggen och det älskar jag.

20140311-183926.jpg Men jag får också en hel del skit från de som tror sig kunna saker bäst. Från de som gått någon kurs i näringslära, några timmar på det lokala gymmet och sedan tror sig veta allt. Folk som ena veckan äter sjögräs och ratar fett, för att i nästa stund haka på nästa trend som handlar om bacon och minimalt sockerintag. Alla ni kan frysa fingrarna på tangenterna, jag lyssnar ändå inte.

20140311-184002.jpg För det som i er värld kan låta idiotiskt, är trots hur det än verkar, helt genomtänkt av mig. Jag kan min kropp, kan näringsläran i alla dess former och jag kan träning. Men framförallt kan jag min hjärna och jag vet vad som krävs för att trigga den så pass att den plågar just MIN kropp på rätt sätt.

20140311-184234.jpg Det som funkar på mig är säkert helt fel för de flesta och jag kommer aldrig råda någon att följa mina val. Jag tror inte på ett sockerlöst samhälle, tror inte smör eller ägg är farligt... tror just ingenting är farligt i lagom mängd. Det enda jag är rädd för, är att JAG inte ska hitta något som motiverar MIG. Därför utmanar jag mig med dieter och träning som får min hjärna att tänka "det ska inte gå, därför måste jag bevisa att det gör det".

20140311-184308.jpg Det är inte svårare än så, handlar bara om motivation... inte dieten eller träningen, utan att den sammantagna ansträngningen förbrukar mer energi än det jag trycker in i munnen. Jag kommer alltid vara på gränsen till vältränad eller på gränsen till för fet. Så ser mitt liv ut och jag är nöjd med det... älskar den kampen, för utan den så skulle MITT liv vara trist.

20140311-184413.jpg Jag skriver om det, för att kanske inspirera någon annan att göra lite till, bara lite till, för att det går. Sitter man nöjd är det härligt, i svaga stunder har jag önskat mig en nöjd känsla. Men med åren har jag insett att jag inte är den nöjda typen... Vill alltid lite till och pressa gränser. Privat och i träningen, min kropp och min hjärna kräver det av MIG, men den kräver det inte av någon annan.

20140311-184723.jpg Så om ni tycker jag är patetisk, så är det ok, jag tar det. Men må inte dåligt för min skull, då blir jag ledsen. Vill inte förstöra era liv, bara leva mitt liv så rätt eller fel jag bara kan 🙂 Bästa kvällen mina vänner... nu ska jag reta upp Nadja också, sen är dagen perfekt 😉

20140311-184914.jpg

Jag har energi igen!

Lördag! Och jag är på hugget. Jag hoppas att ni unnar er en sovmorgon och efter det en stooooor frukost 🙂 Ät för mig också. Visserligen så hade jag en bra dag igår, då jag har ätit som en ardenner-häst, så ni kanske borde hålla igen ändå när jag tänker efter. Igår var en sådan dag då jag knappt tänkte på att jag var sjuk. Jag glömde bort cancern. Jag minns inte att jag ens tänkte på den när slangen hängde i vägen för min tröja när jag skulle byta den. Jag minns att jag tänkte "slangjäkel" men inte att det var en "cancer-slang" som jag gjorde för några dagar sen.

20131102-074601.jpg Jag fick som sagt syster Daniela (Bissan) på besök och vi fikade tillsammans med min andra syster Bella innan hon och hennes pojkvän tog tåget till Karlskrona för att hälsa på familjen. Det är en härlig känsla att ha systrar omkring sig. Vi skämtar om allt man inte får skämta om ( gärna min cancer ), vi är alldeles för högljudda och vi glömmer lite bort omvärlden.

20131102-074738.jpg Som när jag sa till Bissan i mataffären att jag började må sämre och bli lite hängig ( jag blir ofta trött utan att känna mig sjuk ) : då spelade hon " acocaratcha" för mig med sitt tuggummipaket. Och när jag började garva sträckte hon ut handen och sa: "spela du, så dansar jag!" och fortsatte sitt uppdrag i att få mig att le. Jag skrattade högt men jag vet inte om omgivningen var lika roade. Vi brydde oss inte just då. Det är först nu i efterhand som jag tänker att vi säkert var väldigt jobbiga 🙂

20131102-075215.jpg Jag var på sjukhuset också. Lämnade blodprov. Dem har inte ringt tillbaka så jag tänker att allt är i sin ordning och som det ska vara. Bissan följde med mig och var sådär pigg och hurtig som jag älskar. Hon fick hela sjukhuset att se regnbågsfärgat ut fast allt var grått och vitt.

20131102-075703.jpg Jag hann med en fika med en person som kommer att vara en stor del av mitt liv till jag blir frisk: Magnus. Om vårt projekt kommer jag att berätta så fort vi har något mer konkret att visa upp. Spännande va ? 🙂 Ah. Behöver berätta att Bissan lagade en stört god soppa till mig och Gunnar på kvällen: potatis och purjolökssoppa! Med morötter i. Och Philadelphia-ost istället för creame fraîche. Testa! Vääääldigt gott. Till det: Ostar, salami och oliver och ett nybakat lantbröd, såklart.

20131102-080630.jpg Jag kanske ska testa att träna idag? Ville spara min energi igår. Men nu är det andra dagen då jag mår såhär bra. Så jag är värd att få testa! Stora och många kramar tills vidare mina hjältar! Nadja Ps. Skickar med humor också, som jag hittade på min kompis Cattas Instagram:

20131102-081111.jpg

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.