Fina vänner!

Sitter med mina söta vänner Danne & Margot på ett fik på Lidingö och njuter av en alltför kall latte. Ska snart träna pass två så det här är perfekt avkoppling för mig

Lunch på Bosön

Sitter på Bosön och äter en STOR lunch med min vän Fabbe. Båda två har tränat och är vrålhungriga… Vi snackar nästan ingenting för vi sitter med huvudena nedböjda i tallrikarna. Så sa Fabbe plötsligt något som fick mig att tänka på er: han sa att han har fått några av mina läsare till sin blogg! Och jag blev så glad och stolt och tänkte att när ni är så söta så passar jag på att uppdatera direkt på plats för en gångs skull kul va?
Nu ska jag fortsätta tugga. Kramar till er så länge

Vilka slappa dagar…

Eftersom vi snart ska starta ett nytt träningsupplägg så har jag träningsvila idag också. Kan ni tänka er?! Jag blir ju tokig av all ledig tid Men jag måste medge att jag hinner med väldigt mycket också. Idag känner jag mig extra effektiv! Jag var hos min läkare (Sven Jönhagen) med min tränare Leffe imorse och kollade knäna. Allting såg bra ut och vi kan träna på som vi har planerat. Efter det följde jag med Leffe till hans kontor och la upp träningsschemat för nästa period. Vi pusslade och planerade och båda två var nöjda med resultatet efteråt. Sen blev det en god ensam-lunch hemma: orientalisk kycklingsoppa och världens godase baguette till Jag fattar inte att jag kan ha blivit så såld på soppor helt plötsligt!? Ha, bra namn: “Såld på soppa”. En sådan restaurang kanske jag skulle ta och starta? Eller inte. Men vilken kul tanke Soppor är så fräscha och jag känner mig alltid behagligt mätt när jag äter soppa. När jag var liten gjorde alltid pappa en soppa som vi kallade för “mask-soppa”. Det var förstås inte maskar i den, utan ströbröd som var formade som små maskar och en jäkligt god buljong till. Jag har ingen aning om hur man gör den men jag ska ta mig i kragen och se till att lära mig den (på samma sätt som jag har tagit mig i kragen och lärt mig italienska )

Timmarna innan detta inlägg har gått åt till att betala räkningar (känns alltid skönt!), klura lite på min affirmationstavla (ni ska få se resultatet sen! Kanske ) och att prata med lillasyster Bissan (Daniela) i telefon. Hon var så glad och kvittrade som en liten fågel. Så skönt att höra! Jag blir alltid så smittad när mina syskon skrattar för de låter så fulla av glädje och liv och jag blir bara alldeles lycklig Som jag sa i förgår så kommer pappa upp imorgon och Bissan kommer upp på söndag. De ska nämligen gå på “Jack Vegas - Galan” på måndagen så det blir fest för hela slanten för deras del. De små partydjuren.

Jag har varit duktig och svarat på mail också… MÅNGA mail (nej, jag försöker inte låta populär som min brorsa sa en gång när jag hade skrivit någon liknande ) och sen har jag städat lite. Med betoning på LITE. Jag hittar liksom inte inspirationen till det… Jag brukar ju älska att städa i vanliga fall. Jag vet inte vad det är med mig. Jag kanske börjar bli normal?

Funderar på om jag ska måla mig en tavla? Jag har faktiskt en tavla på beställning till en av pappas vänner: Robban. Jag tror nog att han tycker att jag ska börja med den Eller vad säger du?

Det kliar lite i min hals och jag har druckit fyra koppar te och jag är hungrig igen. Många behov att tillfredsställa!
Ikväll är det handboll! Det ska jag se. Och jag vet: jag hoppar i ämnena… men så blir det när jag känner mig “social” och vill få ut så mycket som möjligt på så liten tid som möjligt. För nu har jag inte tid längre. Nu ska jag handla

Kramar till er och nu håller vi tummarna för Sverige!

Ps. Det är min goda lunch-soppa på ena bilden och syster Bissan på den andra. Sen får ni gissa som ni vill vad som är vad

Godaste lunchen!

En av mina favoriter när det gäller mat är bakpotatis! Jag och mamsen åt på tre G och njöt i fulla drag.. Keso med rödlök och så smör till det är ett måste. Inte universums nyttigaste lunch men ack så bra de små smaklökarna mår
Ps. Självklart äter jag även skalet på potatisen… Mmmmm….

Vi lär oss något varje dag…

Kan någon svara på varför just jag har så svårt för att säga hejdå till människor? Även om jag vet att jag kommer att få träffa de igen så blir jag så ledsen när de åker. Syster Gisela och Henrik (Gnägget) lämnade oss i måndags för att bila ner till min tredje syster Daniela som har bosatt sig i Malmö för att plugga (Ja, familjen Casadei finns öööverallt ). De ska åka över till Köpenhamn och gå på tivoli och bara göra en massa roliga saker. Och så tror de att de kommer att få roligt utan Bella och mig!? Vilken nitlott :) hihi

I måndags kunde jag köra mitt första riktiga pass sen förkylningen (passet i lördags var bara ett kom-igång-pass) och även om jag märkte att kroppen var lite ovan så kändes det bra. Jag körde styrka på morgonen och sprint på kvällen och jag kan ju meddela att jag fick en sjuhelsikes träningsvärk :) Underbart!

Idag lunchade jag och Bella på Bosön med Anna Sunneborn. Vilken häftig kvinna hon är, denna Anna! Hon har så fina värderingar och en så klok syn på livet och det är så himla kul att sitta och lyssna på henne när hon berättar alla sina historier. Anna är en sådan där människa som tror på att allt är möjligt och hon är oförstört positiv till allt som sker! Det beundrar jag henne för och jag skulle vilja skicka henne som present till alla negativa människor som tror att livet går ut på att trycka ner andra istället för att lyfta de, till alla de som tycker att människor som är annorlunda borde formas till att bli mer “som alla andra”.

Jag kände mig sjukt stärkt av vårt lunchsamtal när Bella och jag åkte hemåt och jag tänkte: “varför kan inte alla vara som hon”?

I samma sekund som jag tänkte det, kom jag på att om det tankesättet skulle bli min övertygelse, så skulle jag inte vara mycket bättre än de som jag pratade om här ovan. De som ville att annorlunda människor skulle bli “som alla andra”. Alla kan inte, och ska inte, vara som Anna. Så jag tänker inte så. Jag tänker bara att Anna är en mycket speciell människa och att jag är glad att just jag har fått förmånen att lära känna henne lite bättre.

Var rädda om er där ute och skratta mycket!

Kram Nadja