Vi lär oss något varje dag…

Kan någon svara på varför just jag har så svårt för att säga hejdå till människor? Även om jag vet att jag kommer att få träffa de igen så blir jag så ledsen när de åker. Syster Gisela och Henrik (Gnägget) lämnade oss i måndags för att bila ner till min tredje syster Daniela som har bosatt sig i Malmö för att plugga (Ja, familjen Casadei finns öööverallt ). De ska åka över till Köpenhamn och gå på tivoli och bara göra en massa roliga saker. Och så tror de att de kommer att få roligt utan Bella och mig!? Vilken nitlott :) hihi

I måndags kunde jag köra mitt första riktiga pass sen förkylningen (passet i lördags var bara ett kom-igång-pass) och även om jag märkte att kroppen var lite ovan så kändes det bra. Jag körde styrka på morgonen och sprint på kvällen och jag kan ju meddela att jag fick en sjuhelsikes träningsvärk :) Underbart!

Idag lunchade jag och Bella på Bosön med Anna Sunneborn. Vilken häftig kvinna hon är, denna Anna! Hon har så fina värderingar och en så klok syn på livet och det är så himla kul att sitta och lyssna på henne när hon berättar alla sina historier. Anna är en sådan där människa som tror på att allt är möjligt och hon är oförstört positiv till allt som sker! Det beundrar jag henne för och jag skulle vilja skicka henne som present till alla negativa människor som tror att livet går ut på att trycka ner andra istället för att lyfta de, till alla de som tycker att människor som är annorlunda borde formas till att bli mer “som alla andra”.

Jag kände mig sjukt stärkt av vårt lunchsamtal när Bella och jag åkte hemåt och jag tänkte: “varför kan inte alla vara som hon”?

I samma sekund som jag tänkte det, kom jag på att om det tankesättet skulle bli min övertygelse, så skulle jag inte vara mycket bättre än de som jag pratade om här ovan. De som ville att annorlunda människor skulle bli “som alla andra”. Alla kan inte, och ska inte, vara som Anna. Så jag tänker inte så. Jag tänker bara att Anna är en mycket speciell människa och att jag är glad att just jag har fått förmånen att lära känna henne lite bättre.

Var rädda om er där ute och skratta mycket!

Kram Nadja