Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

TRäNiNGSReSaN!

Puss och kram från Spanien ❤️ Vi anlände sent till hotellet igår, jag tror att jag var på mitt rum 00.40 och resan tog krafter av mig. Jag hade en asbra flygresa - tack och lov. Fick sitta bredvid sköningarna Peter och Lisa och dom hade stenkoll på varje liten luftgrop och vartenda litet ljud som skrämde mig.  Jag unnade mig chips och kaffe och kände direkt att det här kommer att bli en rolig resa.  Ni som inte har träffat människor från ATEA bör få göra det snarast. Det är en bunt glada, galna, tokiga och öppna människor med stor lust.  Och det smittar av sig. Direkt.  Tillsammans med ATEA känner jag mig alltid uppskattad och välkommen. Det är som att träffa sin familj, på fullaste allvar.  Sen att dom har mer energi än mig kan förbrylla mig. Dom vill träna typ fem gånger om dagen, dom hittar på grejer hela tiden och jag hinner inte med i deras tempo.  Jag är ju van att köra hårt, sen vila. Sova eller sitta och skriva. Det gör dom liksom inte här. Dom kör ett pass med mig och sen går dom vidare och kör ett till med nästa instruktör...  Alternativ ger sig ut på en helt egen löparrunda.  Monster är vad dom är!  Och jag smet till rummet för att hitta energi.  Halsontet som jag vaknade med igår har inte blivit bättre och jag vaknade ännu värre i morse. Men jag har köpt tabletter för svullen hals på Apoteket och hoppas att jag håller mig någorlunda fräsch resan ut.  Nu vid 13.00 ska vi äta gemensam lunch: buffé blir det. Bästa när man är på läger. Att äta. Gud, så jag älskar mat.  På första passet drillade jag mina atleter i löpteknik och dom var duktiga. Lyssnade så intresserat och försökte verkligen göra det jag sa åt dom att göra.  Det snackades hållning, snabba fötter och frånskjut. Att lära sig löpteknik låter enklare än vad det är. Men det här gick fint. Och till kvällspasset väntar ett hoppstyrkepass med fokus på att förbättra löpningen.  Det är ett vidrigt pass och jag tror att det kan bli några toalettgrimaser några dagar framåt.  Hur utmanar du dig själv idag? Har du något på schemat?  Min utmaning blir att överleva dom pass jag själv skrivit ihop. Ha ha, Game on.  Nu måste jag slänga mig i duschen. Snart mat.  Hasta Luego! 

OjDå.

Nämen, det är visst nån som är tillbaka!  Det är sant som det står och det är också en mening från en av Lars Winnerbäcks sånger. Såklart. Jag kände att jag ville göra min entré med en poetisk touch. Hur mycket det nu blev av den varan lär vi vara oense om. Och jag är nog på din sida när jag tänker efter. Du märker att jag är på ett lustigt humör idag va?  Jag känner mig busig när vi inte har setts på länge. Nästan som om det vore en liten nyförälskelse.  Vad har hänt här då? Börja du! Jag gissar att du kommer att berätta en massa skoj, en del ledsamma saker och några spännande.  Till "mamman" vill jag gärna börja med att skicka ett hjärta ❤️ För jag vet att hon har det tufft.  Sen vill jag berätta att jag har föreläst för KHK i Karlskrona - på ENGELSKA! Min första föreläsning någonsin på detta språk som jag egentligen inte alls behärskar.  Men jag hade min suveräna vän Alex till min hjälp och i två dagar satt vi inlåsta och skrev ner hela föreläsningen för hand. För att sedan börja jobba med att tala den.  En enorm utmaning för mig. Du kan ju förstå alla dessa fackord som jag knappt ens förstår på svenska...  Men, resultatet blev BRA ta mig tusan! Och jag är jättenöjd och stolt över mig själv.  Och stackars Alex fick inte göra mycket under hennes visit hos mig. Men med tanke på att hon har börjat sticka så kanske hon inte brydde sig.  När jag gick in i min egen värld satt hon där i soffan och jobbade med något mörklila garn som ska bli en halsduk.  Så mysigt. Trots allt.  Och jag är så lyckligt lottad som har hittat min vän i livet.  Förutom plugg och föreläsning så har träning stått på schemat. Och så bra det har gått!  Jag är stark men ändå lätt. Och jag har satt pers i korta benböj! Mitt först pers någonsin efter cancern!  Jag märkte direkt av min nyvunna styrka under längdpasset några dagar senare: för det gick så bra.  Däremot fick jag sota för det några dagar senare för kroppen är inte riktigt van när jag höjer nivån på det jag gör. Och jag fick vara flexibel i mina pass några dagar efteråt. Ingenting nytt alltså. Du har säkert också börjat se mönster och små tecken bara genom det jag skriver. Snart kan du bli tränare själv om du skulle vilja det 🙂  "Jaha, du vill träna en grupp? Vilken utbildning har du?" - "Den bästa! Nadjas blogg!"  Ha, ändå en söt tanke.  Nä, nu ska jag göra lite nytta i det här livet. Vad ska du göra?  Puss och kram och PS. På måndag sticker jag på läger igen 😉 

SNaRT EN MiLjON!

Ett brev kommer skickat... från mitt i natten. Direkt hem till Sverige från varmare land.  Jag kan inte sova. Jag är trött och huvudet dunkar. Men dom har någon form av tävling femhundra meter bort från hotellet och den där speakern har skrikit oavbrutet från morgon till kväll.  Jag är så jävla trött på honom.  Igår morse ringde klockan 06.30. Det var löpdags och sju kilometer skulle avverkas.  Det gjorde dom. Såklart. Men oj så jag fick slita.  Sju kilometer är LÅNGT. Alltså, 800 meter är min längsta tävlingsdistans men Agne menar att man ska fundera på hur många meter man egentligen springer under en hel mångkamp.  Han har som vanligt en poäng.  När klockan ringer om några timmar har jag cirkelträning innan frukost (gud bevare mig) och på eftermiddagen väntar ett styrkepass.  Jag kör styrka var tredje dag just nu och det märks överallt på kroppen: jag får knappt på mig jeansen jag kom hit i! Och tröjor börjar strama runt vingarna igen. Precis som innan jag blev sjuk.  Jag var ett litet monster då förstår du 😉  På tal om monster så tycker jag att det här bör uppmärksammas just för att det är monstertokigt: Ser du att snart EN MILJON människor har kollat på det här klippet på min instagram?!?! Hur sjukt är inte det?? Varje morgon jag vaknar så är det nya likes på den där.  Jag tycker bara det är så fränt.  Sluttjafsat om det (OM det inte blir över en miljon visningar för då kommer du att få höra det igen banne mig).  Vad brukar du göra när du inte kan sova? Går du upp och hittar på något eller räknar du får, ligger och andas och väntar ut tiden?  Jag känner mig så oerhört tappad på kreativitet just nu men tyckte att det var en bra idé att hälsa på här inne ❤  Nu ska jag försöka somna om... jag ska skutta upp och hämta öronproppar som jag givetvis har med mig. Jag vet hur det kan bli när man sover någonstans som inte är hemma. Puss och kram och godmorgon ❤

FRaMTiDeN KoMMeR aTT GöRa DiG GLaD.

Söndagspuss på dig!  Jag är utvilad, vältränad och fylld med pasta och protein.  Jag har en tvätt i maskinen och jag har sovit två timmar mitt under dagen. I förrgår sov jag tolv timmar från natt till dag.  Jag har verkligen behövt det här. Att komma ner i varv och få må bra.  Hela helgen har jag känt mig som en sugande svamp. All näring och all sömn jag har boostat mig med har gått rakt in i varje cell i min kropp. Som om att den hungrat efter det där så länge.  Jag är glad idag.  Jag tror att jag har legat på minus sen jag började gå neråt i samband med att jag bytte kost. Det gick fräscht och bra i början som du säkert minns att jag skrev... men efter en månad var jag som ett skal. Och det tog tid för mig att återhämta mig från det.  Nu börjar trycket långsamt komma tillbaka. I både styrka och löpning.  Jag har sprungit 300-ingar, 200-ingar och 150 meters lopp på tider och serier som jag inte har klarat av tidigare. Uthärdat syraattacker med en småleende Agne bredvid mig och hoppat mina första mångsteg på över fyra år!  Jag klarar äntligen av små mångsteg i följd tack vare att hälsenan har tagit tigersprång. Och min vad växer så att det knakar.  Jag la upp den här videon på instagram för att visa skillnaden på vaderna. Inte visste jag att människor var så intresserade av vader.  Tvåhundratvåtusen människor har sett det där videoklippet! Hur hände det och varför? Jag blev helt chockad när jag öppnade instagram på morgonen efter. Och smickrad, såklart ❤ Är du intresserad av vader?  Slut om träning, jag vet ju att i alla fall att min läsare "Batman" uppskattar när det är lite gott och blandat här inne 😉  Jag vill berätta för dig om pappas 70-års fest!  Denna kloka lilla man som är så mån om alla andra omkring honom. Som aldrig hävdar sig på ett obekvämt sätt och som gråter så fort något träffar honom i hjärtat.  Min syster Paula hade ordnat så att pappas bröder och barn kom hela vägen från Italien för att överraska honom. Vi var ett stort gäng som slöt upp på Trummenäs Golfkrog.  Pappas vänner från logen kom och istället för en blomma så hade dom skänkt pengar till min Cancerfond Tigernadja och pappa harklade sig. Det är så lätt att se på pappa när han blir lycklig. En vän till honom tog med sig sin gitarr och spelade musik och pappa översatte det skojiga mellanspelet för sina italienska bröder.  Av oss barn fick han en heldag på ett spa med mat, bad och massage. Pappa älskar precis som jag massage. Men jag tror att grejen att vi alla samlas och umgås med honom en hel dag smäller högre. Pappa gillar gemenskap. Han älskar familjen.  Här har du pappas två bröder Luciano och Sergio. Visst är dom lika alla tre? Då ska du se när dom gestikulerar och pratar! Jag trodde pappa hade klonat sig. Samma sjungande rytmik i talet och armar och händer vevande åt alla håll och kanter.  Jag har en fantastisk släkt. Charmiga, mänskliga och älskvärda. Jadå, även på mammas sida. Men nu är det pappas dag.  Jag har pussat dig grattis redan pappa, men skickar dig en även här. Jag hoppas att du ser många stjärnor med din nya kikare, och att du skriver fler poetiska rader med den där speciella pennan du fick. Klockan som dina bröder gav dig behöver du inte. Du är tidlös.  Jag älskar dig ❤ "Varsågod min flicka, många oskrivna blad. Fyll dom med meningsfulla ord. Behåll fotfästet på denna jord. Ty framtiden kommer att göra dig oändligt glad"

JaG STiCKeR.

Och så var det måndag igen...  När jag vaknade i morse visste jag inte vilken dag det var. Jag försökte luska ut det genom att tänka på vilken dag det var igår men kunde inte komma på det heller.  Totalt kaos i hjärnan.  Jag hade dessutom lagt mig på tvären i sängen. Som innehållet i en kåldolme låg jag insvept i mitt jättetäcke.  En märklig natt.  Det kan ha varit att jag sov så djupt. Jag var väldigt trött när jag la mig igår. Löpningarna under dagen sög som vanligt kraft ur mig.  19 backlopp på ett löpband som stod 7 nivåer upp. Jobb i 20-25-30 sekunder på hastighet 14.  Det har varit isigt och kallt ute och när det är det så riskerar jag inte mina hälsenor och att halka. Då kör jag inne.  Efteråt hade jag rörlighet och aktiv stretch och jag riktigt kände hur musklerna hade dragit ihop sig. Ibland är det extra skönt att stretcha. I vanliga fall är jag inte mycket för stretch direkt efter träning då musklerna redan är varma och följsamma.  Som sista moment hade jag hopp: både vristhopp och trapphopp. Dom absolut roligaste övningarna i friidrottens värld: det är hoppen det ❤ Jag har haft problem med att studsa och hitta tillbaka till spänsten efter hälsenan, trots att det gått så lång tid. Men för varje pass blir det bättre.  För att få en extra kick i träningen och eftersom min träningsgrupp inte har haft möjlighet att åka på läger i vinter så kommer jag att åka iväg själv om några veckor!  Jag har haft en tuff vinter och du har nog förstått stressen hos mig, jag har ju knappt varit här. För att komma ikapp behöver jag lugn och ro och BARA tänka träning.  Få ta en lunch i solen direkt efter ett bra pass. Få näring.  Jag vet att det här är ett toppenbeslut för mig. Hade jag inte lyssnat på mina egna signaler så hade jag nog sprungit käpprätt åt helvete åt fel håll.  Vart det blir får du redan på sen 🙂 Jag har blandat träning med syskonbarn-bus och blivit matad hos Gisela och Calle.  Under tiden jag körde på min plant based food så gick jag snabbt ner fem kilo och det är inte önskvärt i mitt läge. Jag vill inte tappa muskler och vill inte väga för lite när jag behöver min power.  Så jag har lagt till viss fisk och ägg för att få det att funka.  Och när jag är på tillställningar så äter jag det som bjuds.  När vi hade ätit tog jag med en liten förväntansfull kille i taget och vi hade ensamtid tillsammans.  Dom fick välja själva och självklart blev det leksaker som lockade mest. Jag hade tänkt mig något i stil med att palla äpplen eller busringa i något skitfint kvarter, men det var inte aktuellt.  Lille Jacob blev trött bara av shoppingen och somnade på sin nya leksak i bilen.  Jag har alltid sagt att shopping är krävande!  Idag behöver dom samla extra energi båda två för det har blivit bestämt att dom kommer hit till Växjö och hänger med mig.  Nä, INTE ensamma. Det vet du hur det gick förra gången...  Men innan finbesöket så ska jag städa och träna. Och måndagens klocka går ju så förbaskat fort.  Vi hörs sen darling ❤ Ha den bästa dagen, Nadja 

ViSSTe Du?

Goood morgon darling,  Tack för ditt gensvar igår. Så mysigt att få öppna och läsa nya kommentarer.  Jag behövde det eftersom jag fick en tråkig kväll... jag körde som du vet styrkan på förmiddagen. Den gick riktigt bra och jag har pumpat benen fulla med kraft. Jag satte "efter-cancern-pers" i djupa benböj i antalet repetitioner och jag klarade av att köra stabila over head squat. Men när jag kör tungt på morgonen så påverkar det mig resten av dagen och på kvällen kunde jag knappt röra benen.  Jag värmde upp för att köra häcklöpningen men jag släpade rumpan i backen vid varje löpsteg. När jag sedan skulle ta mig över dom första sju häckarna så saknade kroppen dämpning och jag föll igenom vid varje fotisättning. Jag klarade inte av att springa och Agne plockade av mig från banan direkt.  Jag blev inte ens arg. Det var som en befrielse. Allting i kroppen var så tungt och gjorde så ont. Så istället fick jag gå och köra styrkeövningar för vaderna och spara häcken till idag.  Däremot blev jag irriterad när jag satte mig i bilen. Långt i efterhand. Och givetvis när jag kom hem. Så typiskt mig.  Därför var det härligt att få sitta här inne och läsa dina tankar och små rader.  Nu har jag något jag vill fråga dig. Visste du om det här: Jag hade INGEN ANING om det här och jag förbrukar mer ljus än vad en ljusfabrik lyckas producera på en vecka.  Artikeln kommer från Illustrerad Vetenskap och jag hittade den eftersom jag sökte på skadlighet för ljus då en bekant sa att hon hade hört det från en brandman.  Jag brukar ligga efter informationsmässigt så det förvånar mig inte att hela världen redan känner till detta.  Nu ska jag få massage för mina ömma muskler och senare har jag både häck och 200-meter oändligt på träningsschemat. Det är bara att ladda på med gröt, nötter och lingonsylt - ja, jag har nya frukostvanor 🙂  Juliga pussar och med hopp om en glad dag ❤️

FRiiDROTTSGaLaN MeD ATEA.

Dimman hänger över Växjö. Ögonlocken gör detsamma över hela mitt ansikte, känns det som.  Jag har varit inne i en riktig "trött-period".  Ja, du ser ju själv. Här har sliten satt sig.  Jag hoppas att du känner dig fräschare än mig nu när vi har haft bloggvila här inne.  I onsdag tänkte jag skriva att jag tog ledigt för att åka till Friidrottsgalan i Stockholm, men då skulle jag ljuga.  Jag fick planera om och körde 30 x 43 sekunders löpning med 1 minuts vila på morgonen innan Rio lämnade den här småländska staden.  Agne sa först "kör 30 st" och jag skrek rakt ut: "är du galen?! Jag har bara gjort 20 tidigare. Hur ska jag kunna göra 10 fler bara sådär?"  Han drog ner det till 28 vilket fick mig att känna mig som en mes när jag väl satte igång så bara för att visa för mig själv att jag kunde så körde jag alla 30.  S Å. J Ä K L A. N Ö J D.  10 fler lopp från ett pass till ett annat får mitt hjärta att skutta till. På något sätt har jag blivit starkare. Förbättrat flås och cirkulation i kroppen.  Svettig som ett smörpaket i 25 graders solsken åkte jag sedan hem för att packa inför galan.  Min huvudpartner ATEA stod för festen och givetvis gjorde dom det storstilat.  Röd matta, stora tv-skärmar och mycket folk.  Liveband på scen och Magnus Sallbring och Malin Ewerlöf som perfekta konferencierer.  Jag fick träffa många av mina friidrottskompisar vilket gav mig energi men höll ändå på att somna stående i mina höga klackar.  Morgonpasset hade totalt sugit musten ur mig.  Gillar du galor? Har du varit på någon som du vill berätta om? Kan tänka mig att det finns en hel del att gå på...  Jag brukar alltid få ont i magen precis innan. För jag har respekt för galor. Jag tycker att man ska göra sig extra fin och det är inte min starka sida.  Jag går ju mest runt i träningskläder och helt osminkad. För mig sällan som en Lady. Är mer åt traktorhållet.  Därför kan jag inte andas ut förrän jag kliver ut på röda mattan och väl är framme. Allt innan med förberedelser och att välja kläder och hår är ungefär som fyra träningspass för mig. När klänningen sedan är på och håret klart så älskar jag det, frågar mig själv varför jag inte gör det här oftare och kan i bara farten ta upp mobilen och tacka ja till allt som kommer i min väg.  Nästa gala på schemat blir Tillsammans mot cancer i Januari. Har ni något tips på vacker klänning till dess så shoot. Jag tänkte för en gångs skulle ha lite framförhållning.  Vi borde kunna skicka bilder i kommentarsfältet. Tänk vilken grej det skulle bli?  Okej, jag fattar att du är trött på bilder nu.  Och jag ska ändå försöka få tag på Agne. Vi ska få finbesök på träning till helgen och har lagt om i passen och jag behöver veta vad som gäller.  Puss och kram så länge, håll huvudet högt och ha en bra BLACK FRIDAY ❤️

LiVeT äR eN Jojo.

Tick tack, tick tack... godmorgon, hej det var längesedan och oj så vintern kom bara över en natt. Hur har du haft det under tiden vi har lekt med radiotystnaden?  Nytt jobb? Upptäckt någon ny serie? Har du tränat? Eller kanske vilat? Har du lekt med dina barn eller kanske gjort ett till? Har du pluggat? Läst någon bok du kan rekommendera? Har du hållt dig frisk? Ätit någon ny maträtt? Har någonting alls förändrats?  Hos mig lunkar livet på. Samtidigt som det stormar i vissa hörn.  Jag har kört en testvecka med Agne, jag har varit fram och tillbaka i Stockholm, jag har fått veta saker jag inte vill veta, jag har gjort två intervjuer och jag har fått ryggen knäckt. Det sliter åt alla håll och kanter just nu. Lite bra åt vänster, lite dåligt åt höger. En gosig blandning av allting.  Och när jag tyckte att det var som mest jobbigt igår så scrollade jag förbi det här citatet, som jag naturligt har levt efter tidigare men som jag lite har glömt bort i min tankehets: Det ÄR verkligen sådär. Jag har märkt det tydligt dom gånger jag har jämfört vissa egna reaktioner med andras. Och givetvis när jag jämfört egna tidigare reaktioner med nya.  Som när jag var ung och fick ont i kroppen - "inga problem. Jag fixar det. Det försvinner snart". Jag letade lösningar och övningar som skulle kunna vara bra. Medan jag idag när jag får ont blir mer ledsen. Tappar lite ork. Börjar ifrågasätta mig själv.  Eller som med mitt cancerbesked - jag var inte rädd när läkaren berättade, jag kände all kraft i min kropp och jag reagerade offensivt. Idag känner jag annorlunda. Jag är också här mer rädd. Mer försiktig. Reagerar annorlunda på sjukdom idag.  Eller som innan jag träffade Agne - 10 lopp var MÅNGA lopp. Idag är 10 lopp semester. Typ "öh, är det inte mer?" Allt är reaktioner i våra huvuden. Tankar vi skapar eller väljer genom erfarenheter vi skaffat oss.  Frågan är då om vi kan välja att alltid reagera på det där starka och bra sättet som vi har lyckats göra förut?  Jag tror det. Men jag tror att det kräver stor insats av oss. Det krävs medvetenhet och vakenhet, har jag märkt. Och ibland är vi inte medvetna och vakna. Vad gör vi då?  Vem påminner oss?  Jag försöker påminna mig själv genom notiser på mobilen. Lappar i min kalender. Genom att ringa min syster som alltid ser saker så enkelt: "inga problem det där Nadja, det är väl enkelt?"  Jag rotar i det här eftersom jag behöver den där enkelheten nu. Jag har ont i ryggen, jag saknar den där hundraprocentiga energin och jag har jobbiga saker att ta tag i som hänger över mitt huvud.  Men när det börjar kännas övermäktigt har jag ytterligare en tanke som stöttar mig. Den kommer från pappa: "allt blir bra, allt blir som det ska".  Och jag är fortfarande övertygad om att vi fixar våra utmaningar. För vi är modigare än vi tror, mer anpassningsbara än vi anar och uthålligare än någon annan vet om.  För dig som är nyfiken på hur testveckan gick så kan jag bara säga en sak - jag har utvecklats!  Jag är hästlängder bättre än förra året. Jag väger ett kilo mindre men är ändå starkare. Jag har bättre syreupptagning och jag hoppar högre!  Jag är starkare i magen och jag är mer tålig över lag.  Jag har kommit så väldigt, väldigt långt. Men varje nytt stadie kräver nytt tänk och annan energi och jag glömmer ibland bort att njuta av mina framsteg.  Jag vill bara ha mer. Bli snabbare, starkare, spänstigare.  Och jag blir arg när jag inte levererar på den nya nivån jag tagit mig till.  Men jag är medveten om det. Så ibland hjälper mina påminnelser på mobilen mig att stanna upp och jag tackar mig själv för att jag biter ihop. För att jag härdar ut när det gör ont.  Jag är väldigt nöjd med mina testresultat och har ungefär två månader kvar av hård träning innan jag tänker inleda en inomhussäsong som jag inte har kört sedan 2012.  Nu skiter vi i det här...  Heja oss och allt vi klarar av!  Puss & kram ❤️

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.