Nadja Casadei
-

Huvudpartners

Infratek Maxim Atea Infratek

Nadjas Änglar

Iqona Blomquist TL Bygg
Rbergs Bil Rjk Superwear Harrys Karlskrona

STaRK OCH STaRKaRe

Söndagspussen!  class= Palma är regnigt idag men det gör ingenting. Det är min vilodag och jag behöver inte gå utanför dörren om jag inte vill.  Lägret går bra och jag har hittills kunnat köra allting som varit planerat. Det gör mig tillfreds och lugn.  Jag äter god mat, mycket skinka och salami. Och på tal om mat så måste jag säga att jag älskar tapas! Plockmat är något av det bästa som finns...  Gillar du tapas? Jag tänker att man kan göra svenska tapas: bara slänga ihop en mix av allt möjligt och börja tugga. Ikväll blir det ett besök på La Perla. Har du varit där? Maten ska tydligen vara sagolik. Så jag hoppas på att gå därifrån smällfet.  Jag vill hinna vila innan middagen, så därför passar jag på att blogga nu. Och jag tänker att det är roligt för några av er är fortfarande vakna 🙂 Min förra inlägg har kommit så sent och jag har själv tänkt: "hur ska man orka vara aktiv här inne nu...!"  Imorgon börjar återigen en ny vecka och som vanligt får Malin kicka igång dig!  Här är hennes hälsning till dig denna gången: 
Hej godingar. Denna veckans träning koncentrera vi på hantlar. Använd inte för tunga men inte för lätta heller 😉 Tänk på att spänna bålen och gör rörelserna lugnt och kontrollerat. Inga hastiga rörelser. 6x45 sek och ni gör dom som ett cirkelpass. Alltså alla övningar är ett varv och sedan gör ni dom 6 gånger i 45 sek med 30 sek vila mellan varven. Känner ni att det är för lätt eller för svårt anpassar ni det bara som det passar er ❤️
Tyvärr kan jag inte lägga upp videos här, så vill ni se rörelserna i sin helhet så gå in på Malins instagram: malincharlotte_  Förutom träning så ville Malin tipsa om en annan grej: 
Ni som är som mig och behöver den där exakta kicken inför ert träningspass kan jag starkt rekommendera att beställa hem denna fantastiska dryck på https://www.cleandrink.se 
Imorgon börjar min sista träningsvecka här i Spanien. Jag ser fram emot värme och att få springa i lätta kläder. Det är en av de bästa frihetskänslorna som finns!  Sen får du gärna hålla tummarna för att jag klarar mitt mördarpass med 200-ingar. Förra veckan skulle jag göra 25 stycken men jag klarade bara av 15 och blev förbannad. Det bara gick inte att springa fler. Kroppen sa stopp och jag fick se mig tillfälligt besegrad.  Denna gången tänker jag klara fler. Jag messade Agne direkt efteråt som meddelade att loppen hade gått en aning för fort. Som alltid är jag het på gröten och kaxig inledningsvis. Allt känns ju så lätt innan jag blir trött!  Den här gången ska jag portionera mina krafter på ett smartare sätt. Hur fungerar du när du blir trött? När tanken tar slut? Blir du arg? Ledsen? Modlös? Tar du i lite till?  Nu skriker sängen efter mig. Mat och sovklockan följde med till Palma. Jag behöver sova.  Over and out pussgurka ❤️

KäNNeR Vi VaRaNDra?

Hej sommarglada du! 

Vad gör du och är det kul? 

Jag har precis kommit hem från en sjutimmars resa från Öland. Jag bor i Norrland och jag skulle inte från Öland till Köpenhamn.

Det var bara OÄNDLIGA köer.

Köer som stod still. Köer som ringlade sig så långsamt framåt att till och med en sengångare hade fått ståpäls. 

Att hela Sveriges befolkning är förälskade i denna mysiga lilla ö hade jag ingen aning om. Nu är det visserligen bråk om huruvida Öland är en ö eller inte, men vad vet jag. 

Vad tycker du? Kan man säga att Öland är en ö? 


För att en ö ska kunna vara en ö finns det tydligen vissa kriterier som ska uppfyllas:

  • Det ska vara ett landområde som är omgivet av vatten - check
  • Bebott av minst 50 personer - check 
  • Och saknar förbindelse (bro eller tunnel) till fastlandet - ajfan. 


Varför kom jag in på det där? Jo, för att jag är så satans nyfiken av mig och var tvungen att kolla upp om jag verkligen kan skriva "ö" om Öland. 

Nu är jag dock inte så nyfiken att jag gör en utredning av det. Och jag kollar inte källor mot varandra utan nöjer mig med första bästa källa som google serverar mig. Så det så.


Det var sååååå längesedan vi hördes och jag vet nästan inte hur jag ska uttrycka mig i skrift längre. 

Jag har haft skrivpaus. Eller ingen ork. Eller bara varit för osugen. Osug är inte en bra känsla. Den är kvalmig och jobbig och otroligt svårhanterad. Och någon gång började jag på ett inlägg som raderas när jag var halvvägs in.

Då började jag gråta. Och stängde ner mobilen. 

Jag tror att det var ren och skär trötthet. 


Jag brukar inte vara så lättknäckt. 
Vad har hänt sen sist då? Ja du... MASSOR! 

Min syster Gisela har öppnat sin egen klädbutik i centrala Karlskrona och jag är en stolt storasyster. 


Butiken heter FAB och jag märker att jag säger det lite extra utdraget: "Faaab" när någon undrar över namnet. Som för att få prata om den lite längre. 

Att vara stolt över någon annan än sig själv är roligare, för då kan man skryta ohämmat. Det är ofint att göra det om sig själv. 

Det vet alla.


Men det här... det här är SÅ roligt! Butiken ligger på Ronnebygatan 47 och du är välkommen in när helst du vill. 

Kläderna är så somriga, kvinnliga, busiga och klassiska på samma gång. 


OM du går in där... då bara måste du säga att du hänger här inne också. Jag är inne i en känslig period och kommer antagligen börja gråta för det också annars. 

No pressure. 

Och över till något annat - anledningen till att jag inte haft så mycket tid över för att skriva, förutom olusten, har varit träning och reklamfilm. 


Jag har, och håller fortfarande på med, en inspelning för ICA i samarbete med Cancerfonden och Lidingöloppet. 

Det är en miniserie där jag har fått äran att vara tränare för en tjej som också har haft cancer men som nu vill träna upp sig.


Tjejen, den här kraftfulla och tuffa kvinnan, heter Jeanine och hon förgyller programmet med sin envishet och sina brinnande ögon. 

Jag gillar henne verkligen och när jag var uppe i Stockholm förra gången passade jag på att träffa henne bara för att fika. 


Hon har det där som jag beundrar så mycket hos andra människor: mjukhet men ändå ett jävlaranammar, attityd men ändå inte stöddig, en stark vilja men ändå inte påstridig. 

Jag ska träna henne fram till rosa bandet loppet i september och avsnitt 1-3 är redan ute! 

Vill du se dom så ska du få en länk:

Den här går direkt till avsnitt 1
jag hoppas hoppas hoppas att du vill se den och följa vår väg mot den där jobbiga milen. 

Ja, EN mil är jobbigt för mig. Jag är en explosiv idrottare. Men måste jag så dammar jag såklart av en mil. Men det tar emot. Det ska jag inte ljuga om.


Hrm. Var det något mer? 

Nä, jag tror inte det. Jag tror att jag måste hoppa in i duschen bara. Jag fullkomligt osar skit. 

Visst är det jobbigt när du inte klarar av att sitta i närheten av dig själv för att du inte luktar gott? 

Jag hoppas att du har en bra sommar. Att du grillar massor och att solen tittar till dig så ofta det går.

Puss på nosen ❤️



TRäNiNGSReSaN!

Puss och kram från Spanien ❤️ Vi anlände sent till hotellet igår, jag tror att jag var på mitt rum 00.40 och resan tog krafter av mig. Jag hade en asbra flygresa - tack och lov. Fick sitta bredvid sköningarna Peter och Lisa och dom hade stenkoll på varje liten luftgrop och vartenda litet ljud som skrämde mig.  Jag unnade mig chips och kaffe och kände direkt att det här kommer att bli en rolig resa.  Ni som inte har träffat människor från ATEA bör få göra det snarast. Det är en bunt glada, galna, tokiga och öppna människor med stor lust.  Och det smittar av sig. Direkt.  Tillsammans med ATEA känner jag mig alltid uppskattad och välkommen. Det är som att träffa sin familj, på fullaste allvar.  Sen att dom har mer energi än mig kan förbrylla mig. Dom vill träna typ fem gånger om dagen, dom hittar på grejer hela tiden och jag hinner inte med i deras tempo.  Jag är ju van att köra hårt, sen vila. Sova eller sitta och skriva. Det gör dom liksom inte här. Dom kör ett pass med mig och sen går dom vidare och kör ett till med nästa instruktör...  Alternativ ger sig ut på en helt egen löparrunda.  Monster är vad dom är!  Och jag smet till rummet för att hitta energi.  Halsontet som jag vaknade med igår har inte blivit bättre och jag vaknade ännu värre i morse. Men jag har köpt tabletter för svullen hals på Apoteket och hoppas att jag håller mig någorlunda fräsch resan ut.  Nu vid 13.00 ska vi äta gemensam lunch: buffé blir det. Bästa när man är på läger. Att äta. Gud, så jag älskar mat.  På första passet drillade jag mina atleter i löpteknik och dom var duktiga. Lyssnade så intresserat och försökte verkligen göra det jag sa åt dom att göra.  Det snackades hållning, snabba fötter och frånskjut. Att lära sig löpteknik låter enklare än vad det är. Men det här gick fint. Och till kvällspasset väntar ett hoppstyrkepass med fokus på att förbättra löpningen.  Det är ett vidrigt pass och jag tror att det kan bli några toalettgrimaser några dagar framåt.  Hur utmanar du dig själv idag? Har du något på schemat?  Min utmaning blir att överleva dom pass jag själv skrivit ihop. Ha ha, Game on.  Nu måste jag slänga mig i duschen. Snart mat.  Hasta Luego! 

OjDå.

Nämen, det är visst nån som är tillbaka!  Det är sant som det står och det är också en mening från en av Lars Winnerbäcks sånger. Såklart. Jag kände att jag ville göra min entré med en poetisk touch. Hur mycket det nu blev av den varan lär vi vara oense om. Och jag är nog på din sida när jag tänker efter. Du märker att jag är på ett lustigt humör idag va?  Jag känner mig busig när vi inte har setts på länge. Nästan som om det vore en liten nyförälskelse.  Vad har hänt här då? Börja du! Jag gissar att du kommer att berätta en massa skoj, en del ledsamma saker och några spännande.  Till "mamman" vill jag gärna börja med att skicka ett hjärta ❤️ För jag vet att hon har det tufft.  Sen vill jag berätta att jag har föreläst för KHK i Karlskrona - på ENGELSKA! Min första föreläsning någonsin på detta språk som jag egentligen inte alls behärskar.  Men jag hade min suveräna vän Alex till min hjälp och i två dagar satt vi inlåsta och skrev ner hela föreläsningen för hand. För att sedan börja jobba med att tala den.  En enorm utmaning för mig. Du kan ju förstå alla dessa fackord som jag knappt ens förstår på svenska...  Men, resultatet blev BRA ta mig tusan! Och jag är jättenöjd och stolt över mig själv.  Och stackars Alex fick inte göra mycket under hennes visit hos mig. Men med tanke på att hon har börjat sticka så kanske hon inte brydde sig.  När jag gick in i min egen värld satt hon där i soffan och jobbade med något mörklila garn som ska bli en halsduk.  Så mysigt. Trots allt.  Och jag är så lyckligt lottad som har hittat min vän i livet.  Förutom plugg och föreläsning så har träning stått på schemat. Och så bra det har gått!  Jag är stark men ändå lätt. Och jag har satt pers i korta benböj! Mitt först pers någonsin efter cancern!  Jag märkte direkt av min nyvunna styrka under längdpasset några dagar senare: för det gick så bra.  Däremot fick jag sota för det några dagar senare för kroppen är inte riktigt van när jag höjer nivån på det jag gör. Och jag fick vara flexibel i mina pass några dagar efteråt. Ingenting nytt alltså. Du har säkert också börjat se mönster och små tecken bara genom det jag skriver. Snart kan du bli tränare själv om du skulle vilja det 🙂  "Jaha, du vill träna en grupp? Vilken utbildning har du?" - "Den bästa! Nadjas blogg!"  Ha, ändå en söt tanke.  Nä, nu ska jag göra lite nytta i det här livet. Vad ska du göra?  Puss och kram och PS. På måndag sticker jag på läger igen 😉 

SNaRT EN MiLjON!

Ett brev kommer skickat... från mitt i natten. Direkt hem till Sverige från varmare land.  Jag kan inte sova. Jag är trött och huvudet dunkar. Men dom har någon form av tävling femhundra meter bort från hotellet och den där speakern har skrikit oavbrutet från morgon till kväll.  Jag är så jävla trött på honom.  Igår morse ringde klockan 06.30. Det var löpdags och sju kilometer skulle avverkas.  Det gjorde dom. Såklart. Men oj så jag fick slita.  Sju kilometer är LÅNGT. Alltså, 800 meter är min längsta tävlingsdistans men Agne menar att man ska fundera på hur många meter man egentligen springer under en hel mångkamp.  Han har som vanligt en poäng.  När klockan ringer om några timmar har jag cirkelträning innan frukost (gud bevare mig) och på eftermiddagen väntar ett styrkepass.  Jag kör styrka var tredje dag just nu och det märks överallt på kroppen: jag får knappt på mig jeansen jag kom hit i! Och tröjor börjar strama runt vingarna igen. Precis som innan jag blev sjuk.  Jag var ett litet monster då förstår du 😉  På tal om monster så tycker jag att det här bör uppmärksammas just för att det är monstertokigt: Ser du att snart EN MILJON människor har kollat på det här klippet på min instagram?!?! Hur sjukt är inte det?? Varje morgon jag vaknar så är det nya likes på den där.  Jag tycker bara det är så fränt.  Sluttjafsat om det (OM det inte blir över en miljon visningar för då kommer du att få höra det igen banne mig).  Vad brukar du göra när du inte kan sova? Går du upp och hittar på något eller räknar du får, ligger och andas och väntar ut tiden?  Jag känner mig så oerhört tappad på kreativitet just nu men tyckte att det var en bra idé att hälsa på här inne ❤  Nu ska jag försöka somna om... jag ska skutta upp och hämta öronproppar som jag givetvis har med mig. Jag vet hur det kan bli när man sover någonstans som inte är hemma. Puss och kram och godmorgon ❤

FRaMTiDeN KoMMeR aTT GöRa DiG GLaD.

Söndagspuss på dig!  Jag är utvilad, vältränad och fylld med pasta och protein.  Jag har en tvätt i maskinen och jag har sovit två timmar mitt under dagen. I förrgår sov jag tolv timmar från natt till dag.  Jag har verkligen behövt det här. Att komma ner i varv och få må bra.  Hela helgen har jag känt mig som en sugande svamp. All näring och all sömn jag har boostat mig med har gått rakt in i varje cell i min kropp. Som om att den hungrat efter det där så länge.  Jag är glad idag.  Jag tror att jag har legat på minus sen jag började gå neråt i samband med att jag bytte kost. Det gick fräscht och bra i början som du säkert minns att jag skrev... men efter en månad var jag som ett skal. Och det tog tid för mig att återhämta mig från det.  Nu börjar trycket långsamt komma tillbaka. I både styrka och löpning.  Jag har sprungit 300-ingar, 200-ingar och 150 meters lopp på tider och serier som jag inte har klarat av tidigare. Uthärdat syraattacker med en småleende Agne bredvid mig och hoppat mina första mångsteg på över fyra år!  Jag klarar äntligen av små mångsteg i följd tack vare att hälsenan har tagit tigersprång. Och min vad växer så att det knakar.  Jag la upp den här videon på instagram för att visa skillnaden på vaderna. Inte visste jag att människor var så intresserade av vader.  Tvåhundratvåtusen människor har sett det där videoklippet! Hur hände det och varför? Jag blev helt chockad när jag öppnade instagram på morgonen efter. Och smickrad, såklart ❤ Är du intresserad av vader?  Slut om träning, jag vet ju att i alla fall att min läsare "Batman" uppskattar när det är lite gott och blandat här inne 😉  Jag vill berätta för dig om pappas 70-års fest!  Denna kloka lilla man som är så mån om alla andra omkring honom. Som aldrig hävdar sig på ett obekvämt sätt och som gråter så fort något träffar honom i hjärtat.  Min syster Paula hade ordnat så att pappas bröder och barn kom hela vägen från Italien för att överraska honom. Vi var ett stort gäng som slöt upp på Trummenäs Golfkrog.  Pappas vänner från logen kom och istället för en blomma så hade dom skänkt pengar till min Cancerfond Tigernadja och pappa harklade sig. Det är så lätt att se på pappa när han blir lycklig. En vän till honom tog med sig sin gitarr och spelade musik och pappa översatte det skojiga mellanspelet för sina italienska bröder.  Av oss barn fick han en heldag på ett spa med mat, bad och massage. Pappa älskar precis som jag massage. Men jag tror att grejen att vi alla samlas och umgås med honom en hel dag smäller högre. Pappa gillar gemenskap. Han älskar familjen.  Här har du pappas två bröder Luciano och Sergio. Visst är dom lika alla tre? Då ska du se när dom gestikulerar och pratar! Jag trodde pappa hade klonat sig. Samma sjungande rytmik i talet och armar och händer vevande åt alla håll och kanter.  Jag har en fantastisk släkt. Charmiga, mänskliga och älskvärda. Jadå, även på mammas sida. Men nu är det pappas dag.  Jag har pussat dig grattis redan pappa, men skickar dig en även här. Jag hoppas att du ser många stjärnor med din nya kikare, och att du skriver fler poetiska rader med den där speciella pennan du fick. Klockan som dina bröder gav dig behöver du inte. Du är tidlös.  Jag älskar dig ❤ "Varsågod min flicka, många oskrivna blad. Fyll dom med meningsfulla ord. Behåll fotfästet på denna jord. Ty framtiden kommer att göra dig oändligt glad"

JaG STiCKeR.

Och så var det måndag igen...  När jag vaknade i morse visste jag inte vilken dag det var. Jag försökte luska ut det genom att tänka på vilken dag det var igår men kunde inte komma på det heller.  Totalt kaos i hjärnan.  Jag hade dessutom lagt mig på tvären i sängen. Som innehållet i en kåldolme låg jag insvept i mitt jättetäcke.  En märklig natt.  Det kan ha varit att jag sov så djupt. Jag var väldigt trött när jag la mig igår. Löpningarna under dagen sög som vanligt kraft ur mig.  19 backlopp på ett löpband som stod 7 nivåer upp. Jobb i 20-25-30 sekunder på hastighet 14.  Det har varit isigt och kallt ute och när det är det så riskerar jag inte mina hälsenor och att halka. Då kör jag inne.  Efteråt hade jag rörlighet och aktiv stretch och jag riktigt kände hur musklerna hade dragit ihop sig. Ibland är det extra skönt att stretcha. I vanliga fall är jag inte mycket för stretch direkt efter träning då musklerna redan är varma och följsamma.  Som sista moment hade jag hopp: både vristhopp och trapphopp. Dom absolut roligaste övningarna i friidrottens värld: det är hoppen det ❤ Jag har haft problem med att studsa och hitta tillbaka till spänsten efter hälsenan, trots att det gått så lång tid. Men för varje pass blir det bättre.  För att få en extra kick i träningen och eftersom min träningsgrupp inte har haft möjlighet att åka på läger i vinter så kommer jag att åka iväg själv om några veckor!  Jag har haft en tuff vinter och du har nog förstått stressen hos mig, jag har ju knappt varit här. För att komma ikapp behöver jag lugn och ro och BARA tänka träning.  Få ta en lunch i solen direkt efter ett bra pass. Få näring.  Jag vet att det här är ett toppenbeslut för mig. Hade jag inte lyssnat på mina egna signaler så hade jag nog sprungit käpprätt åt helvete åt fel håll.  Vart det blir får du redan på sen 🙂 Jag har blandat träning med syskonbarn-bus och blivit matad hos Gisela och Calle.  Under tiden jag körde på min plant based food så gick jag snabbt ner fem kilo och det är inte önskvärt i mitt läge. Jag vill inte tappa muskler och vill inte väga för lite när jag behöver min power.  Så jag har lagt till viss fisk och ägg för att få det att funka.  Och när jag är på tillställningar så äter jag det som bjuds.  När vi hade ätit tog jag med en liten förväntansfull kille i taget och vi hade ensamtid tillsammans.  Dom fick välja själva och självklart blev det leksaker som lockade mest. Jag hade tänkt mig något i stil med att palla äpplen eller busringa i något skitfint kvarter, men det var inte aktuellt.  Lille Jacob blev trött bara av shoppingen och somnade på sin nya leksak i bilen.  Jag har alltid sagt att shopping är krävande!  Idag behöver dom samla extra energi båda två för det har blivit bestämt att dom kommer hit till Växjö och hänger med mig.  Nä, INTE ensamma. Det vet du hur det gick förra gången...  Men innan finbesöket så ska jag städa och träna. Och måndagens klocka går ju så förbaskat fort.  Vi hörs sen darling ❤ Ha den bästa dagen, Nadja 

ViSSTe Du?

Goood morgon darling,  Tack för ditt gensvar igår. Så mysigt att få öppna och läsa nya kommentarer.  Jag behövde det eftersom jag fick en tråkig kväll... jag körde som du vet styrkan på förmiddagen. Den gick riktigt bra och jag har pumpat benen fulla med kraft. Jag satte "efter-cancern-pers" i djupa benböj i antalet repetitioner och jag klarade av att köra stabila over head squat. Men när jag kör tungt på morgonen så påverkar det mig resten av dagen och på kvällen kunde jag knappt röra benen.  Jag värmde upp för att köra häcklöpningen men jag släpade rumpan i backen vid varje löpsteg. När jag sedan skulle ta mig över dom första sju häckarna så saknade kroppen dämpning och jag föll igenom vid varje fotisättning. Jag klarade inte av att springa och Agne plockade av mig från banan direkt.  Jag blev inte ens arg. Det var som en befrielse. Allting i kroppen var så tungt och gjorde så ont. Så istället fick jag gå och köra styrkeövningar för vaderna och spara häcken till idag.  Däremot blev jag irriterad när jag satte mig i bilen. Långt i efterhand. Och givetvis när jag kom hem. Så typiskt mig.  Därför var det härligt att få sitta här inne och läsa dina tankar och små rader.  Nu har jag något jag vill fråga dig. Visste du om det här: Jag hade INGEN ANING om det här och jag förbrukar mer ljus än vad en ljusfabrik lyckas producera på en vecka.  Artikeln kommer från Illustrerad Vetenskap och jag hittade den eftersom jag sökte på skadlighet för ljus då en bekant sa att hon hade hört det från en brandman.  Jag brukar ligga efter informationsmässigt så det förvånar mig inte att hela världen redan känner till detta.  Nu ska jag få massage för mina ömma muskler och senare har jag både häck och 200-meter oändligt på träningsschemat. Det är bara att ladda på med gröt, nötter och lingonsylt - ja, jag har nya frukostvanor 🙂  Juliga pussar och med hopp om en glad dag ❤️

Nästa sida »

Nadja Casadei
Follow

Få varje nytt blogginlägg direkt till din Inbox.

Kontrollera din skräppost om du inte får något bekräftelsemail.