Jag har sällskap

Guuuud så kul det är att träna när min syster är med mig!! Mycket roligare än att träna själv. Och Bissan är så jäkla rolig och spontan så hon hänger med på allt jag gör

Idag sprang hon nästan ifrån mig på 200 meter. Vilka sjuka kliv hon har den tjejen. Det är så himla synd att hon slutade träna när hon var ung. Hon sprang 800 meter och hoppade lite men slutade när hon var i 14-15 års åldern.

Efter träningen åt vi en god och lunch på Bosön. Och om vanligt fick jag skratta mycket. Det är bra för mina magmuskler

Innan träningen berättade jag för henne vad vi skulle göra och hon sa: “Men sluta! Då måste jag ju göra allt det där. Säger någon åt mig att hoppa så hoppar jag. Jag kan inte banga”. Haha, det där är härligt! För så funkar nästan jag också när det gäller träning. Det är därför det blir extra jobbigt när man ska göra något som redan är jobbigt. För jag gör alltid allt utan att fuska. Vi hade 40 min distans idag och under tiden så sa hon: “Jag pallar inte mer. Nu ger jag upp”. Men så fortsatte hon ändå hela passet. Det är en skada vi har i familjen Casadei Vi tillåter inte oss själva att ge upp.

Nu är vi hemma en snabbis och duschar. Jag har ett pass till idag och ska försöka vila lite. För kvällen har vi inte bestämt någonting men jag hoppas att vi tar oss in mot stan. Jag känner för att vara lite spontan! Jag känner för att vara galen och göra saker som jag inte brukar göra. Ge mig tips!

Bissan sitter och målar naglarna och tror tydligen att hon ska få ett ragg på det sättet. Om hon bara visste att hon målar dem förgäves

Nehe mina vänner, min tur att duscha. Ooooooh, så länge jag ska duscha!

Kramar från en glad

Nadja

Jag vet att jag är seg

Mina hörlurar spelar så högt att jag glömmer allt omkring mig. Jag känner mig ensam trots att jag har sällskap. Det känns som när man var liten och alla såg att man gömde sig under bordet men man kände sig ändå så skyddad och osedd.

Min syster Bissan är på besök och vi har SÅ MYSIGT. Ikväll har vi spelat musik för varandra i min säng. Vi dansade och sjöng med och utan att säga ett ord så förstod vi att vi båda tänkte på gamla minnen, barndomen och framtidsdrömmar. Jag älskar att ha min syster på besök. Jag blir så lugn och behöver inget annat. Jag kan vara mig själv och vi skrattar så mycket. I henne ser jag så mycket av allt jag har i gjort i livet. När jag träffar henne så blir jag så nostalgisk. Hon brukar berätta hur hon har sett på saker som har hänt i mitt liv och då låter det alltid så annorlunda jämfört med hur jag själv minns allting. Det är spännande. Idag pratade vi om min flytt upp hit till Stockholm. Hur jag ordnade allting själv, utan mina föräldrars hjälp. Jag tror knappt att de märkte att jag flyttade Jag hade coach Leffe som hjälpte med boende här uppe men allting som hade med flytten att göra fick jag ordna själv; transport, packning, släp. Bissan sa att jag fixade det eftersom jag alltid hade så många vänner. Jag kunde alltid “dra i någon tråd och få allting fixat” sa hon. Det var något som jag hade glömt nu. Jag har glömt att jag ALLTID hade människor omkring mig och jag hade alltid någon att be om hjälp.

Vi pratade om när jag bodde i en pytteliten etta på Björkholmen och där Bissan och hennes kille bodde på min soffa i ett halvår. 27 kvadratmeter kärlek. Aldrig har jag mått bättre Tydligen störde jag mig på att de aldrig plockade undan efter sig men det har jag glömt idag. Jag jobbade hos min mamma och pappa på deras golfkrog “Cafe Casadei” och kom alltid hem med mat till Bissan som inte hade något att göra och bara låg på soffan. Vi skrattade åt minnet och hon fortsatte att berätta sina minnen från saker som vi har upplevt.

Jag fyller år den 3 april. Då önskar jag mig en tillbakablick på hela mitt liv. Jag vill se om allt, som en film. Jag vill verkligen titta för jag vet att jag kommer att skratta så gott och jag kommer att få se så många härliga människor igen. Är det någon som kan ge mig det jag önskar mig ? Från och med idag så ska jag börja spela in mer och mer saker från mitt liv. För jag vet att jag kommer att vilja titta på det om några år.

Så, ska jag berätta lite om min träning också kanske ?

Idag har jag haft TRE pass. Jag började morgonen med att åka till min bakside-expert Askling. Där var jag en timme innan jag stack till min sjukgymnast Anna på Bosön. Hon mosade mig som vanligt men ikväll har jag i alla fall sluppit febern

Jag däckade en timme mitt på dagen och stack till mitt tredje pass vid 17-tiden. Löpning stod på schemat och GUD SÅ KUL DET VAR!!! Jag sprang 2*300 meter och 2*200 meter och jag kände mig så lätt och enkel. Baksidan kände jag inte av alls. Så otroligt skönt och roligt. Imorgon ska jag få prova att jogga en längre sträcka. Jag tror att det kommer att kännas hur bra som helst.

Just nu sitter vi i mina mysfåtöljer och jag är sugen på en kopp te. Jag kanske ska säga till syster att hon också är sugen ?

Hur som helst är jag trött efter en dag med full rulle hela tiden så jag ska snart gå och lägga mig.

Godnatt till er. Ta hand om er och era minnen.

Nadja ( & Bissan  )

Packade och klara…

Hejsan hej alla charmiga människor!

Sitter i hotellets matsal och skriver ikväll eftersom vi har checkat ut från våra rum och snart ska åka till flygplatsen. För nu ska vi hem!!! Jag och Leffe har varit här en månad och det märks både i kropp och knopp. Det ska i ärlighetens namn bli ganska skönt att komma hem. Jag vill börja tävla, jag vill hem till lägenheten, jag vill hem till rutinerna.

Träningen här nere sammanfattar jag: TOPPEN. Här nere har jag fått börja springa på bana igen, jag har maxat i längdhopp, jag har sprungit häck för fullt, kastat spjut otroligt bra, stött kula med full “ansats” och kunnat köra styrka. Med andra ord har jag ökat träningen med sisådär 100 % OCH klarat av det. Jag kan inte vara annat än nöjd.

De andra har överskottsenergi och kastar boll och tjoar utanför. Jag orkar inte vara med på det där. Jag är trött och skulle egentligen bara vilja sova nu. Men jag får snällt vänta tills jag kommer på planet. 21.30 går bilen härifrån. Det ska bli skönt att flyga över natten eftersom jag kan sova bort så många av timmarna på det sättet. OM jag nu kan somna… Jag har lite svårt för att sova på plan. Har liksom ingenstans att lägga huvudet…

När jag kommer hem ska jag börjar förbereda mig för tävling. Det känns konstigt. Men kul! och otroligt motiverande. Det finns inget så bra för träningsviljan och fokuset som när jag vet att jag ska tävla. Jag blir alltid snäppet vassare i allt jag gör då. Härligt! I år har jag ny tävlingsdräkt också och bara det är en laddning!

Okej… nu ska jag fixa med de andras bilder. Vi håller på och byter med varandra. Vi har så många !!

Jag hör av mig när jag kommit hem igen.

Kramar från en som känner sig nöjd med sol för tillfället

Nadja

Två bra pass

Ohhhh….

Den här värmen gör mig trött! Men det är härligt. Jag kommer in i ett helt annat tempo än det där hemma. Här är alla så lugna och relaxade. Man makar sig liksom fram. Och så tänder jag till på passen istället. Det är helt perfekt. Jag gillar lunken

Har bränt mig lite på axlarna och magen och försöker minnas hur det var när jag var här för två år sedan. Då brände jag och syster Bella oss rejält redan första dagen. Jag kommer ihåg att vi knappt kunde sova första natten. Haha, så går det när man vill bli brun för fort.

Idag har varit en riktigt bra dag. Första passet bjöd på gräslopp som jag klarade av helt utan smärta och med helt okej hastighet. Andra passet blev kaststyrka och så flörtade jag till mig lite magträning också Efter träningen försökte vi hitta den smidigaste vägen till stan men körde fel och kom vilse. Men ack, vilka vana sydafrikanska gäster vi är: vi hittade rätt till slut. Utan att behöva fråga

Imorgon ska jag få prova på att göra en massa småhopp, så jag behöver vara pigg och fräsch. Därför går jag och lägger mig nu.

Kramar och värme till er

Har ingen lust

Godmorgon sötlökar!

Har faktiskt ingen som helst lust att skriva här idag. Har inte skrivit på flera dagar och kommer inte heller på något skoj att skriva om.

Det roligaste som händer just nu är att jag ska få springa idag igen! Det är hur kul som helst men fyller inte ut ett helt blogginlägg. Tänkte först lägga upp en massa fina bilder från träningar och fikastunder med vännerna men kom på att det tar alldeles för lång tid och jag behöver börja packa min väska om jag inte ska bli sen till träningen med sjukgymnasten Anna.

Jag ska sätta mig med min dator och jobba lite på Bosön senare och då håller jag tummarna för att jag har något att berätta för er.

Så - världens sämsta inlägg slutar redan här.

Jag är trött idag så jag behöver en kram.

Kram!

Nadja

Hur lycklig tror ni att jag är idag?

Idag är dagen då jag använder en röd penna i min kalender. Och jag skriver med stora bokstäver:

JAG SPRANG HELT SMÄRTFRITT FÖR FÖRSTA GÅNGEN I KARRIÄREN.

Jag är så förbannat glad. Jag vet att jag har varit glad ganska många gånger i den här bloggen, så det är kanske inget nytt. Idag känner jag mig glad på ett annat sätt. Det är svårt att förklara. Har ni varit skadade någon gång? Har ni varit skadade i fler år? Sådär så att det blir det enda ni tänker på, så fort ni reser er upp från en stol, bär en tung väska eller går mot bussen eller bilen. Smärtan är alltid där och den blir till slut en del av er. När ni sedan ska träna eller lära in ett nytt rörelsemönster så är skadan där i bakhuvudet och ni rör er omedvetet lite “fel”. Det blir aningen snett och ni belastar kroppen ojämnt.

Så har jag haft det i HELA MIN KARRIÄR. Jag har alltid fått kompromissa. Jag har alltid fått lägga om, byta ut eller dra ifrån.

Jag gnäller inte. Jag lovar. Jag är inte bitter på det sättet som jag märker att jag får det att framstå som. Jag har bara ett behov av berätta om det mentalt jobbiga som kommer med skador. Det sätter sig i varje cell av din kropp. Det bildas ett smärtminne som gärna påminner dig dag som natt om att det är något som inte är riktigt 100 %.

Idag lyckades jag nog att lura det där smärtminnet och det är därför jag är så glad!

Jag var rädd och orolig innan vi skulle börja. Jag sa till min sjukgymnast Anna innan löpningen att jag var så nervös. Jag var nervös för att det skulle sticka och hugga så som det har gjort innan. Och jag var rädd för det där bakslaget. Jag tänkte också att det skulle vara jobbigt att först klara av ett lopp för att sedan få ont redan i andra loppet och behöva avsluta passet. Hade det varit första gången jag var skadad så hade jag inte varit lika orolig (jag vet hur positiv jag var de första åren!) men det där jäkla smärtminnet har mig i ett järngrepp.

Vi började lugnt och stilla och jag fick jogga genom att sätta ner hälen först - en mardröm för en friidrottare som vill springa högt på fotbladet - men vad gjorde det nu när jag inte kände något!?

Jag kände mig så studsig och lätt. Jag hade så mycket spring i benen! Jag ville bara lämna Anna och Leffe och ge mig ut i skogen och aldrig mer sluta springa. Jag hade visserligen stupat redan efter några kilometer men vad hade det spelat för roll?

Jag kommer inte att får springa mer i veckan för stegringen kommer att ske L Å N G S A M  T denna gång så jag får snällt hoppa ner i bassängen på Bosön och ha tålamod. Tålamod. Vilket ord alltså. Det gör mig nästan lite irriterad.

Jag kan skriva hur mycket som helst om det här men inser att det bara blir trist och upprepande.

Jag avslutar med ett ordspråk som är ett av mina favoriter. Och när ni tänker att jag är en envis jävel, vet då att jag har det här i bakhuvudet:

“Din uthållighet är måttet på hur mycket du tror på dig själv”

Kramar på er mina vänner

Nadja Casadei

Klar med morgonpasset.

Är klar med dagens första pass: löpning i vatten. Körde 3*4*20 sekunder med joggvila. Blev trött som tusan och andades så häftigt att jag var nära att svälja allt vatten i hela bassängen några gånger.
Är så jäkla nöjd när jag gör de här tidiga morgonpassen! När klockan ringer vid 07.15 vill jag egentligen bara dö men jag går ändå upp.
Sjukt skön känsla att veta att jag har så bra karaktär !

Kilar vidare. Kramar Nadja

Vattenpass på morgonen

Morgonpasset idag bjöd på 20 sekunders löpningar i vattnet. Först 4 st med joggvila - sedan seriepaus på 4 min innan jag avslutade med 4 till.
Ett snabbt och enkelt pass. Trots enkelheten i det fick jag träningsvärk och krampkänning i vänster framsida efter första serien! Snacka om att jag kopplade på bra

Nu blir det lite skön bastu innan det blir lunch med en vän. Lite nyttig ska jag vara idag också så jag har tagit med mig datorn hit för att kunna jobba några timmar efter sista passet.

Jag känner mig skrivsugen idag så jag tror nog att vi hörs snart igen.

Tjolahopp!

Nadja

Trött Leffe - tröttare Nadja

Ahhhh! Är precis klar med ett härligt löppass! Har sprungit 12*25 sekunder i 400 meterstempo med gångvila och seriepaus på 9 min efter de sex första… Är trött i huvud och kropp nu. Men tusan så fräsch jag känner mig efter ett pass ute i friska luften! Ansiktet är sådär härligt blodrött
Skulle egentligen bara skicka ett hej från mig och Leffe och skryta lite om hur mycket jag har sprungit

Har vi glömt varandra?

Vänner!

Så längesedan det var! Hur har ni haft det? Det var ju nästan två veckor sedan som jag skrev något nu.

Jag har verkligen inte haft någon lust eller ork att sätta mig här vid datorn… Jag har tränat hårt och har känt mig ordentligt utmattad efter varje pass. Det är konstigt att något som jag tycker är så kul kan kännas stressande när jag inte har fullt så mycket energi som jag brukar ha.

Det hade varit perfekt att blogga varje dag dessa veckor för det har hänt så mycket Bland annat så har jag gjort en inspelning som jag tyvärr inte kan berätta så mycket om än. Men så fort jag får klartecken så ska ni självklart både få information och se klippet Det var väldigt kul och annorlunda att ha kameror och proffsigt folk hemma i lägenheten. Att få prata om aningen djupare ämnen än idrott var också motiverande. Jaja… ni får se själva senare.

Jag har tränat som en idiot. Mitt tuffaste pass var mina lopp på 400 meter efter ett styrkepass med djupa benböj! Jag kunde knappt röra benen och jag fick sådan syra. Jag ville verkligen bara försvinna. Just där och då undrade jag vad fan jag höll på med. Jag tänkte att “jag skiter i vilket!” och “gud så löjligt det är med idrott!” när det var som jobbigast. Ingenting av mina annars så positiva och starka tankar kunde slå igenom. Jag var uppriktigt förbannad över mitt val av passion här i livet. Jag sprang sex stycken lopp. På kvällen somnade jag redan vid 21.30. Varm och fullständigt förstörd. Det kändes som om att jag skulle få feber och vartenda led i kroppen värkte. Coach Leffe hade sagt “det här kommer du att ha nytta av när du börjar tävla” på träningen timmarna innan och jag tänkte att han inte hade en aning om vad han snackade om. Men det har han såklart. Som vanligt. Jag kommer att bli urstark!

Vet ni vad jag har gjort mer då?

Jo. Jag har varit på Vasamuseet! Alldeles ensam. Det var väldigt mycket trevligare än jag hade förväntat mig! Min pappa från Italien och mina två italienska kusiner var på besök förra veckan och efter en tripp till Vasamuseet så talade dem om det så målande och glatt att jag var tvungen att gå dig själv. Och som jag mös. Jag gick runt i långsamt takt och läste på alla skyltar, tog bilder och åt sedan en halvgod lunch i deras restaurang. Jag var så glad när jag åkte hemåt för jag brukar aldrig göra något sånt här! Jag brukar bara vila hemma när jag inte har träning men nu tog jag verkligen tag i dagen och gjorde något på egen hand. Väldigt uppiggande

Mer som har hänt är att jag (eller, jag och jag. DE ordnade den!) har haft en sponsorträff med företaget Blomquist. Det blev en kväll på Gröna Lund där jag självklart ingick i ett lag som tävlade mot andra lag i en femkamp. Tja. Behöver ni gissa vinnarna? Nej. Jag tror inte det var

Några karuseller blev det också och shit så jag skrek. Jag ångrar mig ju varje gång när jag märker att jag sitter fast och inte kan ta mig därifrån. Jag tycker egentligen inte att det är speciellt läskigt men jag stirrar upp mig själv. Det är lite småmysigt

Det blir inte mer än så här just nu. Jag ska sova. För imorgon ska jag och min träningskompis Danne åka till Kista Galleria och strosa omkring. På kvällen har jag ett tufft styrkepass.

Sov gott och jag hoppas att vi hörs lite snabbare den här gången…

Kramar Nadja

Nästa sida »